Senaste kommentarerna i forumet

Jag är jättegärna med i gänget som kämpar för ett värdigare liv. Givetvis är all välkomna i kampen. Men jag tror din idé är bra. En grupp som både kämpar, råder och stöttar varandra. Om vi blir tillräckligt många så måste statistiskt sätt någon av oss överleva den fule djävulen A.

Din kamrat i striden - FuriousFia

Hej Anli! Tänker ofta på dig och hoppas att du har det bra. Om det inte går så bra så ge inte upp med att försöka. Förr eller senare lossnar det. För mig tog det mer än tjugo år och jag är fortfarande inte säker på att jag klara det för evigt, eller ens till söndag.

Kramar Fia

Tänkte precis gratulera dig för ditt beslut att sluta röka, skulle bara kolla posten nere i porten först. Fick nej på bröstcancer, något som jag har mått pest över den sista tiden. Har ju läst så mycket om samband vin och bröstcancer. Lovade i alla fall mig själv att om jag klarar mig så ska jag börja vara mera rädd om livet. Vi får se hur länge jag minns det? Återvänder till rökningen. Har också läst Äntligen Ickerökare av Carr och höll faktiskt upp ett tag. Började om, trappade ner. Röker fortfarande ett par om dagen, ca fem. Men nu kanske jag kan hitta motivation? Svårt dock då vi har hur mycket tobak som helst hemma. Intressanta tankar om marathon.

Kramar Fia

Jag tror livet har vänt! Mammografibeskedet kom och jag är cancerfri!!! Nu ska jag njuta av det! Mannen ska bjudas på finkrogen nere på gatan ikväll och jag ska inte sucka eller himla med ögonen om han tar in ett par glas vin. För honom räcker det ju. Känner mig hemskt generös idag, tror till och med att han ska få klämma på mina häckande svalor!

FirarFia

Hihi. Ni är roliga människor. Glida på en räkmacka till ett nytt liv. Det kanske inte är riktigt sant. Känns ej som en räkmacka, känns som hushållsost på tub på veckogammalt formbröd vissa dagar. Är inte törstig, men ack så trött. Den där idén om att ta itu med både arbete och nykterhet samtidigt? Vatten över huvudet? Kanske det men bättre så än vin i strupen. Så tack för att du frågade Pontus, hoppas det mesta är positivt för dig med. Så trots mitt gnäll: Det känns ok, inte himlastormande men ok. Jag upplever nya saker varje dag, eller jag ser det med nya ögon. Vardag, arbete, buss, människor. Så mycket jag missat fast jag fysiskt har levt mitt i. Undra på att man blir trött. Mest irriterad på att jag inte hinner med mina övningar här. På morgonen tillbringas allt för mycket tid framför spegeln, blir inte vackrare för det. Arbete, matlagning och sänggång. När jag lägger upp det så förstår jag att jag drack. Livet låter väldigt futtigt, men men, med nykterglajjorna på så är det lite utmanande åtminstone. Tror helgen blir bra. Har ett bra flow nu, får se när tremånaderskrisen kommer. John Lennon var en klok man, missförstådd på slutet eftersom han enligt omvärlden valde "fel" kärlek. Ut med tv:n! Det får bli min nästa kamp efter livet och låren - som börjar bli riktigt fina. Kan det gå så fort? Mindre än en månad. Vilka tåliga, underbara kroppar vi har. Dom förtjänar respekt. Som MB ger sin nu med rökstoppet.

Fia

Snabbtittade på länken- verkar vara intressant. Ska ta mig tid att läsa mera under dagen.
Kram

hur mycket era ord och kommentarer betyder för mig. Att få bekräftelse på att det man känner inte bara är påhitt, att det är flera än jag som upplever/upplevt samma mönster och kommentarer. Det är verkligen inte lätt att stå för det man tror är rätt och följa sin magkänsla när man hela tiden blir nedtryckt och orespekterad. Att få höra att man är ett stort ego och bara tänker på sig själv och att en separation är inget som barnen kommer att må bra av....Det gör att jag hamnar på ruta ett igen i min klättring uppåt. Det är ju precis det som gör att jag vacklar- blir det bäst för barnen???
Nu ligger jag vaken om nätterna och gråter för att jag kanske inte får hålla om mina barn varje kväll, känna deras nakna mjuka hud innan jag ska sova, somna utan deras mys och godnattkramar- inte få finnas där hela tiden även om det är det jag mest av allt vill. Mitt hjärta blöder!!
Men jag är så olycklig i detta förhållande. Förväntar mig en ursäkt- ett litet tecken på att han tycker att han gjort fel..Det finns inte tillstymmelse till att det ska ursäktas. hur kan det bli så sjukt??
Han blev erbjuden fast jobb (jättekul för honom) igår. Så nu har han två jobb- det fasta och sitt företag. Känner ingen ände på detta, inget kommer att förändras.

Skönt att känna och veta att det är flera som har/har haft det som jag.
Tack alla, ni betyder mycket för mig. Precis som du säger, Flygcert, känner jag också just nu. Jag vill inte leva, känner ingen glädje och har tappat all energi. Det är bara för barnen jag lever annars kan det kvitta.

https://www.iterapi.se/survey/index.php?r=survey/index/sid/414299&lang=…

Kolla om det är nåt för dig. Kram, kram / mt

https://www.iterapi.se/survey/index.php?r=survey/index/sid/414299&lang=…

Kolla om det kan vara nåt för dig. Kram, kram mt

till medberoendesidorna. Tack Adde! / mt

det blir en fin dag!

Det är bra att du skriver och klargör dina önskningar, dina tankar, dina undanflykter... det kommer att göra dem synliga, tydliga och småningom omöjliga att bortse ifrån för dig själv. Och det är det viktigaste. Ingen vill leva i en livslögn. Kram, ha det gott i solen! / mt

som lever i en trasig relation, här är en länk som kanske kan hjälpa ! Det är svårt att nå er via era trådar men ni som läser detta kan ju föra budskapet vidare !

https://www.iterapi.se/survey/index.php?r=survey/index/sid/414299&lang=…

Sinnesrobönen har faktiskt varit med mig ett tag, har funnit den mycket hjälpsam ibland..
Det var en arbetskamrat för många år sedan som hade den på väggen... Kanske förstår jag mer varför nu..
Jag höll mig undan igår - sa att jag hade ont i huvudet och gick och la mig. Jag skulle vilja se fotbollen. När det drar ihop sig i CL kan det vara riktigt spännande. Men jag kan inte sitta där när han dricker. Synd. Fotboll är för mig nuförtiden bara förknippat med öl.
En ny dag idag- solen verkar kika fram fast kl bara är sex.. Kanske blir en fin dag idag

till dina 3 månader Mammy Blue !!

Att återfallen tas vid 3,6 och 9 månader är ett känt mönster som väl ingen riktigt kan förklara. Annat än att anspänningen med att gå ut i nykterhet börjar släppa och att vi i vanlig ordning börjar säga till oss själva att det "är nog inte så farligt". Jag själv hade en väldigt vidrig period runt 3 månader där jag verkligen gick på vita knogar och hade ett fruktansvärt humör. Man kan även se ett mönster i återfall runt 7 år och sen vid ca 12-14 år.

För mig är det viktigt att inte glömma hur det än gång var och hur jag mådde då för dit vill jag inte tillbaka.

inrymmer alla svar. Det är så skrämmande lika - även om människor är unika och olika och ramarna omkring våra liv är olika är mönstret i relationen alkoholist-medberoende så lika.

Det enkla svaret är att du behöver inte försvara och förklara... för några dar sen, när jag var ironisk, skrev jag: effekten av "max 6-8 öl varje helg och så unnar jag mig några öl till fotbollen." är för mycket för dig - han har inte förstått det. Och du räknar burkar - kanske burkarna är fler och kanske därtill det finns nån gömma.

Nej, du behöver inte försvara och förklara. Du vill inte ha sex med den han är efter att ha druckit alkohol. Så enkelt är det. Eller hur? ... Fan va känsligt - ja, dit har det gått, precis så känsligt har det blivit. Och du äger rätten till dina känslor, dina upplevelser och uppfattningar och till din kropp.

Och jag vet hur svårt det är! Vi vet det, vi som skriver här.

Kram, kram / mt

Vill bara berätta att jag beundrar dig. Du är stark och bra på att ta tag i saker!(kan användas som affirmation). Först det här med bråket som du blandade dig i och nu praktiken som du är på väg att omvandla till anställning.

Jag tycker att det skulle kännas lite konstigt att stå framför spegeln och prata, om jag ska vara ärlig. Jag har hittils nöjt mig med att skriva affirmationer, men har glömt dem nu.
Har du testat?

Kramar Misses

Hej, hoppas kvällen har varit någorlunda! Tyvärr är det nog som du säger "vad jag än svarar så kommer han bli förbannad". Han kommer att försvara sin alkohol med näbbar och klor.
Försök att fokusera på dig själv och barnen (men det vet du redan).

Tror att du är på rätt väg med samtal osv. Har du tänkt gå på Alanon också?
Visst är sinnesrobönen bra. Fick du tips om den från diakonen?

Kram
Miss K

Nu har jag beställt hem lite literatur. Köpte även "Snälla mamma sluta dricka" och Jan Johansens "Med nya ögon" till mig själv.

Om någon är intresserad av en bra film, kan jag varmt rekommendera Flight. Visserligen handlar det om en flygkrasch, men nästan mer om hans kamp mot alkoholism. Riktigt bra och verkligt skildrat.

Alau

Fenix, jag ger gärna upp tillsammans med dig och Pontus. Jag har insett att det är så skönt att göra det. Jag tror mig skönja i texterna att vi kan vara öppna, lyckliga och helt suveräna utan alkoholen!

Likheterna med beroende och missbruk som andra beskriver det, har för mig blivit en väckarklocka för att jag måste ge upp, det finns inga halvsanningar eller genvägar längre. Så enkelt, så svårt.

Jag är här och hoppas vi kan ta oss igenom detta tillsammans!

LP

Det går rätt bra ihop, för man hinner tänka mycket under ett marathon, fast det stjäl energi det också om tankarna inte är positiva och "rätt". Man svävar oftast mellan eufori och helvete både kroppsligt och i skallen om man är som jag.

Tre månader är kanon, jag hade ju det i bagaget själv tills i lördags. Vad är det som gör just tre månader så speciellt? "Nu har jag klarat det" Och så sänker man garden och får en käftsmäll?

Det är nog bättre med att vara glad att slippa skiten, som du skriver MB!

Kämpa på, du fixar att fimpa!

LP

Nu har jag varit nykter i drygt tre månader och rökfri i tre dagar. Har grubblat mycket. Speciellt på vad det är som gör att det känns så lätt att lägga av med cig ibland, och skitsvårt för det mesta. Alkoholen hänger med i samma resonemang.

Jag TROR att jag nu har förstått vad Allen Carr menar i sin bok Äntligen Ickerökare, men för att komma ihåg hur jag tänkte skriver jag ner det här.

Livet är ett marathonlopp och jag är marathonlöpare. En marathonlöpare använder bara de muskler som behövs för att driva kroppen framåt på ett lätt och energisnålt sätt. En del muskler i kroppen, t.ex aniktsmuskler, tar bara energi om de används, löparen blir trött fortare. Andra muskler är klart kontraproduktiva typ baksidan av låret som böjer benet och framsidan som rätar ut det.
Om man samtidigt som man springer framåt börjar använda musklerna som får kroppen att stanna eller att springa bakåt blir marathonloppet kort, man blir jättetrött jättefort och ger upp ganska fort.

Tankarna i huvudet funkar på samma sätt. Mest energieffektiva är att tänka"nu har jag slutat. Glad att jag slipper skiten. Fine."

Srdan är det svårt att gradera tankarna, men en typiskt kontraproduktiv tanke är "jag måste sluta" som inrymmer ett tvång, "jag håller på att sluta" - jaha, och när är man färdig med det? Om en månad? Ett år? Finns ett evighetslöfte/hot i det. " Jag har slutat men skulle kunna döda för en öl/cig." Självplågeri, ett marathon för fakirer.

Ska fundera vidare...

...och snart är der helg igen.. Inte många nyktra dagar..
Jag räknade tyvärr burkar imorse, jag skulle ju inte det!! Orkar inte orkar inte..
Ont i magen bara jag tänker på att jag kommer behöva förklara och försvara varför jag drar mig undan honom när han dricker. Vet att han kommer gå på mig om detta. Det känns i luften." Varför går du och lägger dig så tidigt då? Duger jag inte längre? Fan vad känsligt- ska vi inte kunna ha sex bara för att jag tagit en bärs?! "
Vad gör jag då? Vad säger jag då? Vad jag än kommer svara så kommer han bli förbannad. Kommer säga att han minsnn försöker jobba på vårt förhållande. Han fattar ju inget!

är nog det bästa som finns. Om man hänger läpp kan man gå in och läsa och konstatera att man inte är ensam i sitt elände.
Samtidigt är man tillräckligt privat för att få vara ifred om man vill, det är ju bara att logga ut, vilket man inte kan göra med IRL- vänner.

Sätter en peng på att ni kommer fixa detta, Pontus och Fenix, det är dags att till fullo uppskatta glädjen i att vara fri, att slippa fylla och ångest. Det här med att sluta plåga mej själv och min kropp är det bästa jag gjort. Vill till att komma ihåg hur jämmerligt det var bara, för jag inser att jag löper stor risk stt åka dit så det smäller om jag glömmer...

Kramar!/MB

Jag måste börja med att skriva som Stjärnstoff: jag skulle nog ha kunnat kopiera ditt inlägg och lägga det som mitt eget under den tiden jag levde med min sambo.

Under flera år försökte jag ofta prata med honom om att dricka mindre, inte så ofta, osv osv, men oftast var sambon då ledsen och då tröstade jag... eller så blev det som du beskriver här ovan: "att du orkar, ska du dra upp det där nu igen, bla bla bla..."... Och ofta blev det beskyllningar om att det var mitt fel att han drack, eftersom han led så:
jag ville inte ha sex tillräckligt ofta,
jag stöttade honom inte,
jag förstod inte vad han behövde,
jag älskade honom inte tillräckligt

När jag det sista halvåret-året tog upp att jag inte ville leva så (alkohol-, sex-, shoppingmissbruk) fick jag höra precis det du beskriver, och massa annat:
att jag var så egoistisk som bara tänkte på mig själv,
att jag var så hemsk som ens kunde tänka tanken att lämna honom: han som mådde så dåligt, var så ledsen osv,
att jag inte tänkte på barnens bästa,
att jag faktiskt lovat honom att stanna med honom

Men sedan har jag jobbat hårt med att inte ge mig in i diskussion! Det är en sjuk människa och det går aldrig att "vinna" en diskussion, det är ingen idé. Vi lever ju inte ihop längre, men jag jobbar fortfarande hårt med det: han lyckas dra in mig i att jag ska förklara mig, ursäkta mig osv flera gånger i veckan... Det är ett långt arbete!

Min sambo är också som två personer: den snälle, omtänksamme och lugne som allt som oftast ersätts av den arge, skällande, hotande utan insikt och total brist på självinsikt.

Du måste själv känna om du vill lämna eller inte, men jag tror att du gör rätt i att tänka på barnen och prata med någon kunnig!! Det har hjälpt mig - både att höra min egen röst berätta om det som hänt, få någon kunnig persons tankar (även om hon inte rått mig att lämna). Tänker på dig!

Att du orkar, det vet jag att du gör. Jag gick ett tag och tänkte att jag inte orkar, och ett tag gick det tom till att jag tänkte att jag inte ville leva, men det blir lättare, det blir bättre!

Kramar i mängd!

Läste ett citat idag och kom att tänka på dig, och om det vi diskuterat tidigare om den smörja som(för de mest) sänds på tv.
"If everyone demanded peace instead of another television set,
then there'd be peace." ~John Lennon. hehe:) sant

Hoppas allt går bra för dig!?