Senaste kommentarerna i forumet

För en hälsomedveten träningstant så är hälsan den största motivationen! Jag har i och för sej ingen erfarenhet av minnesluckor och att vara dyngrak. Men mängden vin jag druckit har npg legat på 4 flaskor i veckan.... vin i princip vatje kväll. Självklart är det ett beroende, det inser jag. Jag strävar mot måttlighet och tror att jag kommer fixa det med hjälp av stöd och egen uppriktighet.

Hej och välkommen.
Känner igen mig i de du skriver. Och det gör säkert många andra här inne också.

De där med "benen bär i väg mig till systemet" känner jag igen. Jag kan tänka hela dagen att Nej, jag ska inte ha något. Och ha samma tankar hela vägen dit och sen hem. Helt sjukt att man kan ha två olika viljor samtidigt. Tyvärr är ju den självdestruktiva starkare.:/

Och de där, idag är de lätt men om några dagar sviktar minnet. Hade kunnat vara jag som skrev de:)

att du är tillbaka här igen :-) Din erfarenhet är guld värd ♥

tillbaka !

Enda bra med ångesten idag är att jag hittade in på denna sida och fick ta del av en massa eländesklokskap :)
Om det nu är ensamhet, stress och tristess som får mej att sällskapa med alkoholen... Då räcker det inte med att bara låta bli köpa hem och härda ut med vita knogar?
Och lättaste dagen att lova låa bli A är just en dag som denna. Om ett par dagar sviker minnet...
Idag är tid för grubbleri, ångestfylld självrannsakan, skuld o skam
Kostbart sätt att förpesta tillvaron på

Tack:)

Tack, idag är en ny dag. Det är idag som gäller. Och imorgon inte i går, så skall jag försöka tänka och ja det är bra att skriva och läsa här. Tack igen!

Tack för tipsen det låter vettigt att lära sig slappna av. Ska kolla upp dem!!

Så bra beskrivet, Mimmla. Kan bara instämma. /FM

Snart lunch och det här kommer att bli en skitdag! :-( Raströs, ofocuserad, lättdistraherad, ointresserad. Far å river i massa saker men inget blir gjort.
Fastnar bara i garaget & lyssnar på musik. Tur att det är söndag! ;-)

Inget första glas vin igår, kunde trots allt sova på natten men är fortfarande ångestladdad idag. Nåväl nu blir det en timme i taget och jag tar inte det första glaset i dag heller. Och träningstanten, visst är det så att ärlighet varar längst, har berättat för mina närmaste vänner att jag känner oro för mitt vindrickande som har eskalerat de senaste året. Tror dock inte att de riktigt förstår hur illa det är ställt med mig.

Var snäll mot dig själv och se det som att nu har du fått svart på vitt hur det ligger till. Ångesten kommer att ge med sig och då kan du fundera ut hur du ska gå vidare. Bra att du skriver här. Dels för att vi andra kan svara dig men också för att du kan gå in och påminna dig om hur du kände. Korta delmål kanske? Eller som mitt, fram till midsommar. Är rätt säker på idag att jag kommer att fortsätta efter. Jag försöker se det som att nu ska jag vara snäll med min kropp som varit bussig och ställt upp för mig i över femtio år- trots att jag misshandlat den med både alkohol, skräpmat och för lite motion.
Vara ute och sysselsätta sig brukar vara bra. Naturen har en läkande effekt på oss människor. Så försök njuta av våren och att idag är en ny dag och nya möjligheter. Gårdagen är borta. Ta hand om dig för det är du värd. Kram/ FM

från att ta kontakt igår.Jag vet att han mår dåligt över de val jag gjort.
En del av mig älskar honom än.Men jag ska ge denna nya man och mig själv chansen att lära känna varann.
Xet har själv skapat sin situation och har gång på gång detta år visat att han inte är redo eller har tillräckligt stark vilja för att välja mig istället för alkoholen.

Och återigen,kanske jag också som människa egentligen är klar med relationen.men medberoendet håller mig i järngrepp och får mig att tro att jag är förpliktigad att hålla fast vid exet om han nu väljer att avstå alkohol.
För varje dag man lyckas motstå suget att kontakta så släpper sakta tungsinnet.

Starkt vilsen att flytta ut sakerna.Alla symboliska saker man fixar att göra betyder ändå en hel del.Jag behöll exets gårdagskläder på stolen i 4 månader innan jag förmådde ta bort dom.Som att jag på något sätt förstörde chanserna,samma emd tandborsten.Det tog nästan ett halvår innan den åkte.

Jag hatar mig själv, vrider mig i skam och självanklagelser sedan kl 04:00. Jag har haft en helt misslyckad och vidrig Valborgshelg. Druckit vin och även sprit igår. 4 dagar som är själva beviset på att jag är oförmögen att ha någon A hemma. Om det inte hade funnits hade jag inte naturligtvis inte druckit. Jag fattar inte hur jag skall klara detta, hur skall det gå? Hade en massa planer att göra i dag, tänkte att jag skulle njuta av söndagen. Istället mår jag skit och gråter, har så mycket ångest. Ångesten är fysisk och vidrig. Jag hatar, hatar mig själv.

Veckan har gått bra utan sug men en hel del rastlöshet i omgångar. Drömmer så förbannat mycket och konstigt. Vilket gör att sömnen blir halvdassig. Nu en kaffe, lite musik och sen ut med motorsögen.

Det blev en lugn Valborg. Lite grilla, lite pula å påta i trädgården, ja, sista april & Co passerade ungefär som en helt vanlig helg. Apropå hetsätarorgie vräkte jag i mig ofattbara mängder snacks och godis, usch, det här kommer att ta en ände med förskräckelse... Men imorrn är det måndag igen.

Aha, du gillar ingefära! När jag är i dom tagen mixar jag hälsodrinkar på ingefära, citron, ingefära, babyspenatblad och banan. Har provat att tugga på en bit ingefära, ungefär som jag föreställer mig att Stingo chiliknaprade när det begav sig, men alltså ... ousch!

Ja, det är stort. Och jag blir varmglad när jag läser dina rader här. Tack, right back at you. :)

Fasiken vilket bra inlägg! Det behövde jag läsa! Så kloka ord! :)

Som man känner igen sig. Idag har det snart gått 4 månader sedan jag senast drack och man har insett att 95% av ens problem har haft med alkoholen att göra. Jag är nyss fyllda 29 år och har festat ungefär varje helg i 10 års tid. Jag har verkligen varit festens partydrottning, den som festat längst, den som super andra under bordet, spontan, rolig, anordnat många efter fester. Jag har haft kul det ska gudarna veta men oftast bara i ett par timmar sen har man slagit i botten varje gång. Upp som solen och ner som en pannkaka. När jag börjar dricka så finns det inget stopp. Jag har ibland druckit i över tolv timmar, aldrig flera dagar i sträck men under måååånga timmar. Jag hamnar i min "bubbla" min flykt. Det tar en bort från all vardaglig stress och press och bort från sådant man inte är nöjd med. Under de senaste åren har jag alltmer förstått att jag har ett problem men har ljugit för mig själv i tid och otid. Försökt flera gånger med att inte dricka sprit, utan bara öl och vin. Det höll ett litet tag men sluta alltid med att man var på spriten igen. Jag har flera gånger avstått under några veckor oftast i samband med fyllor som har varit rejält snea så man inte har velat dricka på grund av ångesten som kommer med det. Har åkt in på akut psyk flera gånger, alltid full. Både i polisbil/ambulans/ och självmant. För ett år sen skrev jag in mig själv. Då fick jag höra från en sjuksköterska som tog mot mig att jag hade ett alkoholproblem, något som för mig då var så jävla skrämmande att jag skrev ut mig 5h senare. Idag ljuger jag inte för mig själv längre. Jag vet att jag har ett problem och att jag inte ska/kan dricka. Denna vägen man är inne på nu är den rätta vägen. Man märker redan vad det gör för ens välmående. Man har inte ångest, man slipper bakfyllor, man slipper känna sig som världens sämsta människa. Man måste komma till insikt och verkligen vilja för att det ska gå. Tänk på vad alkoholen gör med dig ock acceptera att det är så. Välj ett nyktert liv där du får chansen att må bra på riktigt!
Alkoholen har förstört så mycket av mitt liv och tagit många år från mig. Jag tillåter fan inte det längre! Mitt drickande har gått ut över mina jobb, relationer, mitt psykiska mående. Ja allt egentligen. Jag har slagit mig, skadat mig, velat ta livet av mig, skjutit personer som jag älskat ifrån mig, blivit personlighets förändrad ibland, gjort så mycket dumt att det är omöjligt att ta upp allt här.
Våga leva ett nyktert liv. Det finns så många som är i samma situation som kan hjälpa och förstå. Välj att inte dricka igen. Jag vet inte hur det är för er som har ett starkt fysiskt beroende, kan bara tänka mig att det är ett helvete. Så i det fallet kan jag inte yttra mig. Men för er andra som har mer av min problematik. Våga erkänna för er själva att ni verkligen har ett problem och bestäm er för att ni inte vill må dåligt längre. En dag i taget, den ena foten framför den andra. Var stolta över er själva. var det varje dag. var stolta när ni säger nej till alkohol, när ni berättar varför ni inte dricker. Var stolta då! För ni är så bra! Det kan ingen ta ifrån er! Tillsammans är vi starka! :)

Jag tycker att du ska försöka söka hjälp en gång till. Blir förbannad när jag läser hur vården har bemött dig. Så får det inte gå till!!

Kollar runt på forumet och inser att jag inte hinner följa med i alla trådar. Inte som jag skulle vilja i alla fall. Försöka peppa lite här och där. Tycker det finns så mycken klokhet här. Så många känsliga själar. Önskar er allt gott och att all er (vår) samlade erfarenhet ska komma fler utanför forumet till godo. I stället för att vi ska skämmas och gömma undan. Några kvällstankar :). Natti!

Tack M_K för adressen :)
Är hos mina föräldrar över helgen. Då ska det umgås och hittas på saker hela tiden.
Men mailar dig när jag får lite mer tid för mig själv.
Ta hand om dig så hörs vi snart!
Kram

Är en av många små meningar man lär sig på NA el AA!

Du klarar det om du söker stödet bland dem som nära dig står samt tänk på vad din terapeut lärt dig.

Jag flyttade ut mitt X alla saker idag, för min egen skull!

Du är stark och du är viktigast :)

Vill inte tvinga dig till något men jag hoppas att du hör av dig! Jag tror iaf att man kan ha nytta av ha någon i samma situation att diskutera med!
Kram!

Hur går det? Tack för inlägget i min tråd. Du har också kört kontrollerade "återfall", precis som jag. Men det känns ju inte som återfall, eftersom det är planerat.
Jag tänker nog att jag borde sikta på ett helt vitt liv. Men det blir liksom enklare om jag inte formulerar det så för mig själv. Då känns det så svårt och oöverstigligt, på nåt vis. Det är kanske så din man tänker?