skrev Sorgsen i Hjälp! Vad ska jag göra nu?

...två timmar i telefon med mannens ex.
Min kunskap tillsammans med hennes och våra nuvarande upplevelser tillsammans gör pusslet helare än någon annan skulle kunna få fram.

Känns så bra för mig och jag skulle tro för henne. Vi klickade första gången vi började prata. Första mötet var vid hämtning/lämning av barn.
Då var det naturligtvis lite spänt men efter barnen inte visade avsky ;) och dessutom talade om att jag var ok så fångade vi varandra.

Häftigt kunna bli god vän med ett ex till sin man. Vi har träffats i varandras nya familjer och hem och mitt äldsta barn och deras yngsta är glada för fiske.
Så en hel helg i höstas umgicks vi med hundar ungar och fiske. Maken var däremot stupfull dygnen före och full och odräglig när vi skulle hämta dem.
Därför blev det en scen som hette duga, tog väl två timmar innan han samlade ihop lemmarna och vi kom iväg.
Ena dagen sov han mest ruset av sig och resten av tiden kände han sig nog utanför.
Så kan det gå...;)

Kram

En strimma hopp har jag fått tillbaka :)


skrev Sorgsen i Måste bli ett slut på detta!

...en kommentar här.
Följt hur stämningen ibland inte är som vi alla önskar.
Det har gått fram och tillbaka sen jag blev aktiv på anhörigsidan.
Vill här bara visa min stora tacksamhet över er alla på "andra sidan".
Jag läser och följer men kommenterar sällan.
Jag hoppas innerligt att ingen ska behöva känna sig illa till mods pga någons påhopp eller missbruk av förtroende.
Allt negativt vi alla kämpar med och mot är tillräcklig svårt som det är.

Ensamheten i sjukdomen är ju stor, för oss var och en.
Här är vi ensamma tillsammans, det är större!

Kram på er alla, tack för ni finns!
Jag behöver er!


skrev Stigsdotter i Vill inte - kan inte

...efter lilla mormor!

SNART kommer våren, det har jag bokat!


skrev Sorgsen i Hjälp! Vad ska jag göra nu?

...landsmötet och Gullbranna?
Berätta lite mer?

Kram


skrev turen73 i Min födelsedagspresent-3 mån utan alkohol

Just nu passar min rubrik rätt bra. Tre månader utan alkohol har jag precis klarat av. Under denna period har jag fyllt 40. Pga av mina misslyckanden under hösten/vintern kommer jag självklart att fortsätta min nyktra resa. Jag ska i alla fall göra mitt allra bästa för att klara ett liv utan alkohol. Som det känns idag skulle jag inte våga, jag har tappat all kontroll. Jag mår väldigt bra idag. Det är skönt att slippa förhandla med sig själv om att dricka samt att hela tiden behöva börja om. Kris i äktenskapet har det blivit... inte helt ovanligt... Jag tror att det har varit bra för nu har vi verkligen pratat med varandra och vill undvika skilsmässa. Jag inser ju att jag många år har dövat min irritation med vin och annan alkohol och nu går inte det längre. Toppen, då kan det bara bli bättre eller skilsmässa. Att köra bil sent på kvällen känns helt underbart och en väldig frihet. Jag kan när som helst sätta mig i bilen och köra... Jag tänker fortsätta läsa här på forumet för att påminna mig själv hur det är ställt och att jag inte ska dricka det första glaset. Skickar styrkekramar till er alla som kämpar mot denna förrädiska dryck!


skrev vill.sluta i Vill inte - kan inte

är den som KAN förlåta och blicka framåt och gå vidare tillsammans med de "okloka".

DU ! ! ! Är den personen Fenix.
Tack /A


skrev Fenix i Vill inte - kan inte

A för din ursäkt. Nu glömmer vi den här skiten och tuffar vidare i livet. Inget att gräva ned sig i och älta.
Till Lillablå, lycka till med dina odlingar. Sätt gärna lite blommor också, och när de blommar så ger du några till dig själv från mig!
Jag ska hålla utkik på vagnen. Jag utgår från att du är klädd i blått!
Kram tillbaks,
Fenix


skrev santorini i FylleFia

vilket gäng ganska störda vi är:) Jag kan inte låta bli att logga in och kolla lite. Förstår dej så väl Fia. Bekymra dej inte, kunde hänt vem som helst:)


skrev santorini i Jag vill slippa tröstevinet och hitta tillbaka...

Jag skickade en vänförfrågan till dej idag på FB, kunde inte skicka ett meddelande


skrev lillablå i Vill inte - kan inte

Jotack du mensan serru...
Det är rätt ok!
Har slutat med antidepp, mycket konstiga utsättningssymptom, och så begravde vi mormor i måndags, en tung dag... Men ANNARS är det bara fint!! Längtar efter våren så att jag kan njuta av min första vår/sommar med odlingslott! Här ska odlas!
Och snart kommer älsklingen hem, min sambo, min kärlek! =)

Hoppas armen rättar till sig fort! Ta det lite lugnt i början, så du inte överanstränger dig...
Ses på vagnen någon gång?! Även om vi inte vet om det!! =)
Kram du fina Fenix!!!
/k


skrev FylleFia i FylleFia

Tack MT och Stigsdotter. Skammen får jag leva med men kanske har jag lärt mig något om mig själv. "ett gäng i mångt och mycket ganska störda människor" fick mig att känna mig lite mindre ensam. Sant är att jag som alkoholist har ett elakt humör.

Fia


skrev santorini i NU får det faaan vara slut!!!!!!

Fenix, Markatta och Stigsdotter! Jag tittar in här för jag saknar forumet och er och vill egentligen inte sluta här men jag står bara inte ut med hur det har blivit här! Ni har uttryckt det så bra, detta är ett alkoholforum och man blottar oerhört känsliga saker. Det här är första och enda stället där jag har varit fullkomligt ärlig med hur jag haft det och erkänt att jag faktiskt är alkoholist. Jag vill att det här fortsatt ska vara ett ställe för såna som är seriösa med sin önskan att sluta dricka.


skrev Adde i Div åsikter eller...?

behöver inte alls be om ursäkt för att du gör mig äran att skriva här !! Det är helt ok och jag tar emot det jag kan ta emot och resten, om det blir några rester, lämnar jag därhän. Och du har ett behov att få ur dig dina tankar som skaver så ös på bara :-))

Du är så välkommen !


skrev Adde i Hjälp! Vad ska jag göra nu?

är det så att vår sjukvård behandlar enskilda sjukdomar men inte kollar på helheten. När du får konstaterat att du har högt blodtryck.....hur många gånger kommer frågan om hur jag har det med alkoholen ? Ett kort tag efter att hustrun sagt att hon skulle skiljas rasade min värld och jag fick alla symptom som finns på en hjärtattack och dottern skjutsade mig in till akuten. Jag blev väldig väl emottagen och det hittades inga som helst fysiska fel på mig MEN ingen frågade hur jag mådde.
Efteråt har jag själv förstått att mitt egna kroppssystem gick fullständigt bananas och allt berodde på en akut stressreaktion. Men. Ingen. Frågade!! Jag försökte kontakta hjärtintensiven efteråt men de gjorde mycket bryskt klart för mig att därifrån var jag minsann utskriven så jag fick söka mig till annat ställe.

Och jag förstår mycket väl att du inte ser ner på något i behandlingen :-)) Men det är många som läser här och det kan vara viktigt att veta hur det fungerar :-) Jag skrev inte så men det var andemeningen ! Många tror, så även jag när jag åkte till Gården, att där, där ska de minsann göra mig frisk. Det tog rätt många dagar för mig att fatta att det var mitt egna arbete som var avgörande för hur det skulle gå för mig.

Jag brukar undvika att ge råd men ibland så........gå på så mycket möten du har möjlighet till !! Jag vet att du går men kanske det finns utrymme för ytterligare några ? Och din tjocka kalender kanske skulle må bra av att fyllas av GiG, Landsmötet och Gullbranna också ?

Sköt om dig !!!


skrev vill.sluta i Vägen tillbaka till mig själv

i din analys i min tråd.
I vanlig ordning tack.
/A


skrev vill.sluta i Vill inte - kan inte

borta nu. Har eller kan inte förklara hur ledsen jag är.
Ber om ursäkt.
/A


skrev Sorgsen i Hjälp! Vad ska jag göra nu?

...absolut inte ner på något i behandlingen. Noll och inget!

Däremot ser jag hela människan, vad som händer mellan, som ingen annan.

Från nu ser ingen någonting(ingen ser hans grubbel och översitteri)och mannen går "skyddad" vidare på sin egen förnekelseväg. Men, fri från alkohol, med hjälp av behandlingen.
Mycket bra!
Han super ju inte ihjäl sig idag, imorgon eller inom ett år. Nu får ju kroppen vila från det yttre giftet.
Inuti kommer de inte åt honom. Ingen vet om hans svarta hål.
Jag ser/har sett de finns där, är bittra och infekterade. Vad de innehåller har jag ingen aning om. Behöver jag inte veta.
Däremot är vår vårdapparat uppbyggd på att om hjärtat börjar ge upp läggs all kunskap och fokus på att hålla människan levande.
Vi får inte ens själva välja om vi inte vill ha hjälpen.
När det gäller psykologi är allt mycket mer godtyckligt och har man tur hamnar man i rätt händer/klickar och får/blir mottaglig vägledning.
Om det inte händer kan det få förödande konsekvenser.

Snart får mannen säkert ett nytt jobberbjudande, då kommer han ha mindre tid bli påmind om sin problematik.
Än mindre när jag är borta ur bilden. Han har redan börjat förneka mig och säljer sig som ensam och utan något som binder honom i tid och plats.