Senaste kommentarerna i forumet

Gått ett tag sen du skrev inlägget!! Å hoppas du funnit din väg :-) å jag är på rätt väg!!

Vi är Fler än du och hur många som helst!! Kan inte ta 1 öl och tro de ska funka!! I mitt fall minst 10 å hur trevlig är man sen!! Man lovar sig själv hela tiden å varje gång 1 öl sen är de bra!!

Tänkt mycket på mamma senaste dagarna. Hon har börjat gå på samtal med alkoholterapeut men såklart kommer inte nykterheten på köpet för det hursomhelst. Pratade med henne igår. Berusad. Pratade med henne idag. Nykter. Jag älskar verkligen min mamma när hon är nykter. Hon är så färgstark. Energisk. En överlevare. En kämpe. När hon är full blir hon så liten. Tragisk. Hon blir sorglig. Jag försöker acceptera att en kontakt med henne kommer se ut såhär. Att jag aldrig vet hur hon kommer vara. Försöker tänka att jag inte ska bli arg och upprörd när hon är full. Men ibland är känslorna svåra att styra över. Trots att hon va påverkad igår behöll jag lugnet. Försökte prata som vanligt. Hur gör ni? Har ni accepterat att er anhörig är och troligtvis förblir alkoholist? Har ni kvar dem i era liv? Försöker ta det vackra i henne och förstärka det. Men det är så svårt att bortse från det andra. Över varje dag på att acceptera det jag inte kan förändra. Älskade älskade mamma...

Jag tycker du skriver väldigt bra om alkohol och hur den kan vara ens universalmedel. Träffande! Känner igen mig så i dina ord och det som jag tolkar in i dem. :) mod 60

Nu när man är nykter kan man kanske läsa ut en bok utan att somna :)
mod60

Du verkar ha bra balans och koll. Grattis!!!

Ja det är ju inte bara alkoholen som kan "ställa till det". Du nämnde att det går trögt men jag hoppas det är ok ändå! :)

Det gick bra, jag har varit spiknykter hela kvällen. Men vilket enormt sug. Besviken som få men det har lagt sig. Kommunal verksamhet fy för katten.......

Det kändes väldigt bra att få skriva om hur jag kände det innan och skönt att få ur sig lite frustration. Tror det hjälpte. Detta forum är ju räddningen när det är riktigt tufft.
Känner att jag klarade en fälla och är lite starkare än förut.
I helgen är det ju påsk och hela familjen, alla barn med sambos och barnbarn kommer. Ska bli så kul. Har köpt massor med mat och öl, vin och lite snaps till gästerna och a-fritt till mig. Kommer inte att ta en droppe av något med alkohol i :) Ska vara glad och nykter och veta vad jag pratar om. Vill så gärna vara riktigt vuxen i familjens ögon!!

Jag färgar mitt hår. Nykter. Det här låter förstås inte klokt men just hårfärgning var en av dom många saker jag inte kunde åstadkomma utan några glas vin innanför västen. Jag var ju tvungen att komma i rätt mood.

Jag tänker inte låta alkoholen definiera mig som människa längre. Och man får ta det dag för dag, syssla för syssla, situation för situation. Känsla för känsla.

Hej Glitter och tack för dina ord på min sida.
Nu vet jag inte vart du bor men hittade en mottagning jag ringde på följande länk: http://www.1177.se/Sok/?q=beroendecentrum

Har också dålig erfarenhet av vårdcentraler, dock pga andra problem så har inte heller någon direkt tillit till dom längre. Därför jag tänkte att dess specialister som jobbar med beroende i olika former varje dag kanske kommer ha en annan förståelse.

Vi tar oss igenom dehär ska du se! Förhoppningsvis med hjälp från utbildad personal. Vi är värda ett lyckligt nyktert liv!
(Fast jag vet att min tro på de också kan svikta ibland)
Kram!

Tack för tipset. Ska absolut be om spärren!
Nu känns de inte lika skrämmande att gå dit. Fått lite känslan att de ska stå stämplat med rött i pannan "alkoholist" för resten av livet!
Har redan "ångest" stämpeln så får aldrig en ordentlig genomgång hos doktorn utan snarare en klapp på axeln och ett "du är ung, andas bara". Därför tog de ett år för mig att få en kroppslig kronisk diagnos för två år sen innan jag blev sjukskriven pga de. Då hade jag kämpat på länge på jobbet trots att jag inte skulle arbeta med de jag då gjorde pga sjukdomen. Helt galet. I deras försvar är de en väldigt ovanlig diagnos som 1 på 600.000 får men hade ändå känts bättre om man fått hjälp direkt istället för klappen och "det är ångesten"-leendet..

Jag hejar på dig! Att kämpa på! Jag har levt med ångest hela livet och började dricka på ett ohälsosamt sätt redan i tonåren. Då kallades det fjortisfylla varenda helg.. Men det håller inte riktigt längre när man som mig börjar närma sig 30 och har en knodd på 2 år....

Jag insåg inte att jag hade stora problem med alkoholen förrens förra veckan egentligen... Drack ett sexpack varje kväll. En kväll slutade det med sprit! Så jag var tvungen att stanna hemma från jobbet dagen efter!! ....

Samma idag... Jobbade måndag... Söp måndag kväll, hemma nu igen tisdag och onsdag. Vad fan är det som händer kan man undra. Välkommen hit. Jag är själv ny här och det bästa är att man kan skriva av dig närsom! Och det finns folk här som bryr sig! Som kommer med tips och bara små ord som för en annan kan betyda något enormt mycket.

För det är svårt... Att berätta för dom runt omkring. Dom bara lägger huvudet på sen och säger "vadå problem med alkoholen" alla blir vi lite för fulla ibland.

Du har mitt stöd. Jag läser dina inlägg och känner med dig. All lycka önskar jag dig.
Med vänlig hälsning, glitter.

Härligt att läsa o följa din tråd. Kämpa på! Hoppas att du inte faller för suget - det är ju precis vid sådana tillfällen som du beskriver som "vi" har en tendens att fly in i alkoholdimman, och den härliga, till början, och sköna ångestlindringen. Hög musik kan du väl lyssna på - det är ju inte beroendeframkallande iaf, vad jag vet...:-) Kanske är det här en sån där dag när du behöver vara extra stark? Kan också tänka lite som du ibland, och längta efter den där första, mysiga fasen av en fylla. Tänk om det hade räckt så, och att man kunde stanna där......-nåväl, det är ju det många av oss inte klarar. Hoppas iaf att du håller ut!

Nejdå, soc. blir inte automatiskt indragna. Däremot så använder Landstinget s.k. sammanhållen journalföring, dvs din journal syns när du går till andra vårdgivare som är anslutna till samma journalsystem. Du kan välja att spärra din journal - det har jag gjort. För min egen del så är den här "alkoholgrejen" något som jag inte vill skall synas om jag uppsöker en annan läkare för något annat. Du kan fråga om det vid ditt besök - om du är intresserad? Du får fylla i ett papper på vad som skall spärras, och skicka in det. Andra läkare kan då se ATT det finns en spärr, om de orkar titta. De kan inte se VAR spärren finns/vilken vårdinrättning. Jag tycker att det känns skönt att ha det så, men det kanske inte gäller för andra?!

Tack Marianne Hoppas allt är bra med dig!

Besvikelsen genomsyrar hela mig. Jobbar inom kommunal verksamhet med barn. Sliter varje dag.... mycket ansvar, långa dagar och föräldrar som är på....
700 kr i lönelyft. Va fan håller man på och sliter så för? Den lilla ökningen kan kvitta. Nu vill jag bara supa skallen i biter och lyssna på hög musik. Är såååå besviken. oh vad jag längtar efter alkohol!!!!

Jag ska ge vården en chans till för någon måste väl förstå? Verkar lite dock som att läkarna i denna kommunen inte ser drickande som en sjukdom.... Dom tittade helt undrande på mig med huvudet på sned "jaha.... Du blev full i helgen? Men kan du inte bara dricka 3 öl nästa gång så är det bra?"

Hade jag fått hjälp för ett år sedan så hade jag inte varit här jag är i dag men nu måste något göras för vill inte veta hur det ser ut om ett år till om jag inte tar steget och ber
Om hjälp.

Glad att jag fann denna sidan! Så man kan få skriva och faktiskt få respons.

Tänkte börja blogga men där finns inga svar av andra att få, på så vis fortsätter ju mitt problem i skuggan.... Därför värmer det något
Så otroligt att få svar från er som läser.

Jag vill ha hjälp av någon som kan vägleda mig genom dom mörka dagarna.
Någon som har tips hur man ska agera när man själv inte har någon aning. Jag har alltid kunnat lösa mina problem själv. Jag har tex blivit av med min panikångest, sociala fobi och svåra deperitionsdippar.

Men något jag inte klarar själv är alkoholen och mina tankar kring den.

Jag är glad att jag hittade denna sidan.

Har ju som sagt bokat möte på beroeendecentrum. När jag nu googlat runt börjar jag dock fundera på om man ska avboka. Många skriver att soc blir indragna när man går till sånnahär ställen. Stämmer de? Då är jag inte sugen alls på att gå.. Har inte några barn och har aldrig blivit våldsam eller skadat mig själv (mer än skadorna alkoholen ger då)
Spelar det någon roll att man frivilligt går eller blir soc alltid indragna?
Tacksam för svar om någon vet:)

Tack för ditt svar Harry! Ska absolut gå dit och se vad de säger. Känns bra att få prata om det. Inte känt att aa passar mig så vill hitta alternativ. Det här kanske är ett bra alternativ.

Jag somnade vid 2 inatt och vaknade först nu. Första minutrarna kände jag glädje men de ombyttes snabbt mot ångest.
Är de vanligt att få en ångesttopp när man börjat inse sina problem och ta tag i dom? Känns som de borde vara tvärt om jag är ju påväg Mot ett friskt liv?
Tror inte jag har abstinens så beror nog inte på de. Fast vem vet. Kan ju vara en lätt abstinens som spökar också. Kan man få abstinens av att främst vara helg alkoholist, fredag-lördag/två flaskor vin per dag. Med inslag av att dricka en dag extra i veckan lite mindre?

Har sug efter alkohol för att döva känslorna just nu men ska stå emot. Har ju lyckats länge att hålla de till helgen, är senaste veckorna de barkat iväg och blivit nån gång under veckorna också. Mina tankar skrämmer mig verkligen. Är verkligen inte en hälsosam relation till alkohol att känna att man måste döva sig vareviga helg samt vilja under veckan. Fyfan. Vad har jag gjort..

Du kan få hjälp och stöd från både vården och fristående sammanslutningar såsom AA. Men tänk på att det är hjälp till självhjälp du får. Bara du själv kan sluta dricka i slutänden.

Modigt som sagt att du sökt hjälp och att du skriver här, jag hoppas du ger vården en till chans. Kanske skulle du också prova att gå till ett möte AA eller Länkarna och träffa andra som har samma problem?

Till sist, det finns hopp om en alkoholfri tillvaro för dig så ge inte upp!

Jag tror att det precis som du säger, mängder av skam och skuld i botten. Svårt att bli hel om man inte lagar sig själv från grunden. Jobbig resa, mycket svåra saker som man måste minnas och återuppleva - och ta ansvar för.

Börjar dock tro att det är enda vägen.

Alkoholproblem är på inget sätt rättvist. Du har all rätt att känna att det är tungt ibland och då är det också lätt att motivationen tryter. 3 år + 1,5 månad nu visar att du hittat metoder för att sluta och vara utan alkohol.

/magnus
alkoholhjälpen

Jag tänker att du haft lite otur när du har sökt och att du har träffat personer som inte riktigt har lyssnat på dig och din situation. När man söker någon att prata med så är det viktigt att du hittar någon som passar dig. Inte sällan kan det krävas några försök innan du hittar rätt. Du har kanske inte kommit till den punkten där andra med en gång kan se att du har problem med alkohol. Det är modigt och bra att du ser problemet och försöker ta tag i det. Du skriver lite längre upp att du måste söka någon att prata med. Vad tror du att du har bäst möjligheter att hitta någon? Vilken typ av stöd tror du kan passa dig?

/magnus
alkoholhjälpen

Allt går inte att lösa men man kan väl åtminstone få hjälp med att tex tänka positivt eller hur jag ska hantera olika situationer och tankar.

Jag menade ju inte när jag gick till läkaren att "hej! Fixa mitt liv så jag alltid har ett leende på läpparna" utan jag behöver ju stöd för att orka! Stöd att vända denna negativa spiralen!

Jag ringde öppen jour ... Tror jag hittade nummret på AA:s hemsida där en kvinna svarade och jag berättade om min situation.

Hon svarade bara "men tänk på din son!!"
Ja men jag gör väl för helvete det annars hade jag väl aldrig ringt till självaste AA?! Bara att ringa dit var ett misslyckande nog tyckte jag.

Jag är av den känsliga typen. Jag tål kritik men jag tål inte när folk får det att låta som att det bara är att skaka av sig det och gå vidare....

Vore det så lätt så skulle jag inte fullt medveten om konsekvenserna sitta och dricka ren sprit på en måndag !

För lite mindre än ett år sedan ringde jag vårdcentralen och fick en akuttid.

Min sambo följde med mig för att han är uppriktigt less på mig och han vill också ha hjälp!
Dom kunde ingenting göra?! Dom sa bara att jag inte skulle dricka då mycket.
Dom var helt inkompetenta.

Jag satt och grät och min sambo häll också på att bryta ihop.

Fick ingen hjälp därifrån. Sökte till en annan vårdcentral där läkaren jag pratade med sa ord i stil med "det går inte att lösa allting som har varit dåligt i livet". Det där fick mig att vilja dö...., jag vet att allt inte går att lösa men man kan väl försöka vara lite positiv som läkare och få sin patient att känna att det finns hopp om en alkoholfri framtid!

Sen malde han på om att han inte förstår varför man dricker som jag gjorde. Jag har aldrig mer gått till honom och det är han jag gått till i över 3 års tid och fått mina ångestdämpande tabletter utskrivna av.

En psykolog skulle ringa mig efter denna dagen men gjorde aldrig det....