Senaste kommentarerna i forumet

och tack för det du delat! Allt gott! / mt

Stigsdotter ! Tänkte på dig precis nu när jag fick ett nyhetsbrev från Destination Gotland :-))

Mer måbragrejer som hände helt av en händelse idag ! Jag var in i en butik för att handla och gick fram till tjejen jag brukar handla av och sa vad jag ville ha. Hon sken upp och frågade...Åååå gör du sånt ?? Och så kom det en svärm frågor och vi for in i lunchrummet och hon visade grejer för mig och jag kunde hjälpa henne. Och helt plötsligt hade ett gäng funderingar löst sig för henne och hon blev jätteglad. Och jag stegade ut och kände mig själv som en vinnare för att jag hade kunnat hjälpa till.

Jag gillar skarpt när såna positiva saker händer utan att jag ens försökt få till nåt sånt utan bara "följer med" !! Och jag känner att jag behöver den typen av påfyllning i min självkänsla.

Och ja, jag är sannerligen i ett vägskäl nu. En rad beslut har tagits som innebär skilsmässa och att jag måste fixa nytt boende i närheten. Motivationen är väl inte på topp men jag är tvingad att jobba på nya boendet under ca 8 månader efter gemensamma huset är sålt. Vid fyllda 60 är väl inspirationen inte 100-% men vad fan, jag är ju hyfsat frisk och är så lyckligt lottad så jag har valmöjligheter. Det jag inte kunde se för ett år sedan men som nu smugit sig fram som en framkomlig väg.

Och att jag kan se det är också en måbragrej :-))

Tack alla ni som hjälpt mig att förbli nykter, utan ert stöd skulle jag garanterat inte klarat detta. Men nu går jag vidare, känner att jag inte har ngt att tillföra längre. Mina bekymmer handlar inte om alkoholen längre.
Kanske (förmodligen ) tittar jag in igen men behöver nu ett långt uppehåll för att bara vara jag och inte Fylle Maria.

Tack igen, ta hand om er, vi syns på Fb!

Kram!

Du kommer att vara saknad men förstår ditt beslut. Tack för att vi fått följa dig en bit på vägen.
Kram!

att du är borta från lägenheten och mannen nu. Jag läste alltså "rätt" - fast ändå fel - när jag inte tänkte "stryptag" - jag tänkte inte alls på den saken i den mån det är möjligt... Du är bra på att distansera (säkert på gott och ont, som det mesta) när du konstaterar att ordet stryptag har du varken använt eller tänkt. Jag hajade också till av att du verkade helt klar över att det var meningen att du skulle hamna under sängen = bli platt... Otäckt - och så skönt att du är borta därifrån.

Dock känner jag respekt för att du inte ville överge (det ord som kommer för mig) en människa som förlorat allt - för så är det väl? Han har kanske förlorat mer än både han och du trodde i första hand då det verkar vara så att det inte yppar sig erbjudanden om arbete... Oberoende - du har gjort mer än de flesta både har lust, ork och möjlighet till.

Jag tror att du har en stark poäng i att vissa saker lönar det sig inte att försöka förklara... Det är svårt att förklara för en som int´ begrip´ sa Ingemar Stenmark i en intervju...

Ha det gott i det kontext där du trivs och där jag antar att du får bruk för din fulla potential. Hoppas du får sova riktigt gott i natt!
Kram, kram / mt

Sorgsen, usch vad du har haft jobbigt i helgen! Ibland svänger det snabbt. Tur att du har din bror som hjälper dig. Det verkar som att din alkoholist har nått så långt i sitt missbruk att de aggressiva sidorna kommit fram. Det är inte det minsta lönt att snacka då. Du funderar över att ringa polisen, det kan du göra om du vill att de ska förstå att det är allvar om du ringer igen. Egentligen kan de inte göra så mycket om han "bara" skriker. Så bra att du inte går dit själv.

Det gör mig ledsen att läsa hur du har det. Hoppas du kan koppla bort det hela när du är ute och reser!

Massor med kramar
Miss K

Det är så himla skönt! Det är inte synd om mig, jag kan dricka om jag vill men gissa vad? Jag vill inte! Visst är det en jädrans skillnad, skillnaden som gör allt tror jag! Grattis :-)

P.S. någon här ovan rekommenderade bloggen Torrdockan. Jag har själv läst den och kan bara hålla med, mycket igenkänning och hon skriver mycket bra, den finns visst som bok också.

Låter nästan som ett skämt, om det inte var någon du träffat tidigare! Nå, jag bor i Stockholm och här finns alla möjliga skummisar... Lycka till på intervjun, håller tummar och tår för din skull!

..tack...trevligt att höra, att jag är klok. I helgen hörde jag att jag var den största idiot som existerar. ;)
Jag är "sjuk" sen barnsben, enligt mannen. Och visst, mycket har hänt i mitt liv men att nå framgång krävs mer än bara talang ;) Jag har människor av alla ytterligheter runt mig i mitt dagliga liv. Blir dagligen bedömd och kritiserad i allt jag företar mig. Ett jobb ger nästa, tillhör inget sjukvårdssystem och det betyder, inget jobb=inga pengar. Med åren lär man sig sätta saker i andra perspektiv. Det an säkert aalyseras ner i någon bokstavskombination och att behöva prata och finnas tillgänglig med 100 flexibilitet är ju inte heller normalt. Men, en sallad i ett hörn är sånt som får vågskålen i balans... ;)

Slutat ge mig in i förklaringar, det finns så få referensramar. Som i alanon och här...med likasinnade behöver inte allt förklaras...

Kram

.

...tänk om jag hade varit en sån som inte tycker om parfymer men jag älskar goda dofter på flaska (fast jag har svårt att hitta en som sitter!!!). :-)

Åh, du är så klok, Sorgsen. Du kommer att klara av det här, även om det kommer att vara en tuff period nu.

Kram. <3
/H.

Säger jag som bara smugit in lite då och då här. Du lämnar oss! Ja, jag är ju själv inte så aktiv längre men det går i vågor. Tack för dina klokheter vill jag säga och önska dig lycka till. Det kommer att gå bra för dig och jag blir så glad av att läsa ditt inlägg här ovan där du beskriver glädjen. Och visst är det ingen idé att sörjda brända broar, det är bara att bygga nya!

Kram från mig!

- det är något speciellt med att dela... säger jag som inte går på möten:) Men när jag skriver här skriver jag för mig - och så ibland kommer det respons att det jag skrivit är till hjälp för nån annan. På samma sätt lär jag mig av det jag läser i andras trådar, på mitt sätt och från mitt perspektiv. Och när jag skriver i andras trådar har jag många gånger fått egna insikter som berör mig. Det är stort.

Stigsdotter - jag är glad att du tittar in ill forumet fortfarande. Jag är väg mot huvudstaden snart och lägger nog en vink till dig då så kanske vi kan ta en fika - eller en glass i solen på nån trappa vid nån bro när Strömmen. Om du vill. Vi behöver ju inte presentera oss men jag skulle gärna ge dig en kram. Här kommer en virtuell sådan! Kram i solen / mt

...jag kunde inte göra annat. Hade inte sängen varit för tung för honom hade jag legat under den, det var syftet.

Jag hade denna helgen som min "ultimatumshelg". Det blev så efter de sista mötena och bristen på kommunikation. Jag är inte den som bara lämnar, i några lägen (diskussioner eller utvecklingssamtal) och därför ville jag få sagt mitt utan aggression eller baktankar. Bara så, rakt på! Så som jag är!

Att den helt spårade ur fanns inte som första alternativ i min hjärna precis...skriver jag med ena ögonbrynet lyft.
Jag har ringt till hans mamma, hon är från nu, den ende som pratar med honom. Eventuellt skulle hans döttrar hälsa på nästa helg, långväga, och från våren ännu längre. De träffade han senast på sensommaren förra året.
Efter snatteriet blev en umgängeshelg inställd pga socmöte.

Hans mamma var riktigt orolig, och nu vet jag att han aldrig ringer henne och far med lögner om sin vardag, jobb osv, ljuger om oss-att allt är normalt och att han, enligt tidigare plan, ska till mig under våren. Nu lever han alltså enbart med sina lögner och ingen skulle fråga efter om han ruttnar i lägenheten, iaf inte innan stanken skulle få trappstäderkan undra, om ens hon. Mamman har hälsat på honom 3-4 ggr under vår tid och utöver de gånger jag kört dit har han inte varit i sitt föräldrahem mer än ett par gånger. Han svarar inte altidnär hon ringer så det skulle ta tid innan hon reagerade också. Hans bror har han ingen kontakt med. I skrivande stund tror jag jag ska kontakta has söners mamma och säga läget. De tror ju allt är bättre nu....

Jag är helt i linje med dina meningar.
Det finns ingen kontakt från mig från och med nu. Som jag skrev tidigare.

Han har mitt nummer om mina grejer är i vägen. Då får jag släkten att åka dit och plocka dem och hämta bilen. Detta läget är inte svårt.
Han har sin efterbehandling och AA, söker förmodligen jobb. Vi har ingen gemensam ekonomi mer än att jag betalat del i lägenheten och renoveringen.
Så om en skilsmässa är aktuell i dagarna löser det sig men det är inget jag kan initiera här och nu, av rent praktiska själ. Min kalender planeras många år före och jag kunde inte förutse detta för 3-4 år sen.

Jag fortsätter med min litteratur, fjärde steget, alanon, familj och jobb.
Skriver igen att jag har gjort vad jag kunnat nu.

Hoppet, däremot, har inte lämnat mig. Jag är obotligt positiv, inte konfliktskygg men söker alltid efter lugnet. Har en timmes paus nu, använder den till att dra mig undan och tugga på min sallad helt för mig själv. Så lugnt och skönt.

Kramar

...intressant om virus, det ska jag ta till mig. Länken ledde också vidare till boktips, så nu ska jag ta och läsa den där Nakendiscot av Karin Isberg, precis vad jag behöver just nu :-)

...till din må-bra-låda, att ta fram när det behövs. Jag förstår att även du kommit till en korsväg i livet just nu. Ja, så kan det vara. Jag är själv helt inne i mitt dåliga mående just nu men det är tack och lov en berg och dalbana som ger glädje också, inte bara svart alltså! Man får tillåta sig att må pyton emellanåt, om man inte gjorde det skulle man väl inte se när solen sken kantänka.

Ta hand om dig!!

...med det Tilde skrev. Men så hade hon ju redan gjort just det. Så jag kan bara nicka och hålla med. Tack.

Du har skrivit om Mullegubbens stolthet när han får ansvar för öppningar och kaffekokning. I fredags fick jag med mig nyckeln till min grupps lokal och jag förstår hur det känns nu. Trots ansvar på andra ställen i livet, stort ansvar på jobbet osv. så känns detta på ett speciellt sätt. Vi håller till i en församlingslokal i en kyrka och nu vet jag ju inte om de nycklar jag fått går till alla dörrar men det känns väldigt stort, nästan så att jag måste gå dit någon natt och gå in bara för att jag kan. Det finns väl en anledning till att det här med att göra service är stort inom AA. Ansvar till människor, TROTS att man är den man är. Här på jobbet är det ju ingen som egenligen vet vem jag är, hur opålitlig jag egentligen skulle kunna vara i och med min sjukdom.

Kram från mig

du behöver inte känna att du ska vara ett bra och inspirerande stöd åt andra just nu. Det räcker så bra att du finns här och skriver om det du känner för. Så upplever jag det i alla fall.

Ta din tid till dig och följ med i din berg- och dalbaneliknande tillvaro så blir det nog så bra alltsammans. Ditt stora problem var ju vinet och det är ju verkligen borta, vad härligt för dig. Då löser du allt annat också. Ni kommer att landa i det här så småningom, man liksom flyter med tror jag och man orkar gå igenom det fast man kanske inte tror det alltid.

Kram till dig!

Nej, vägen tillbaka till mig själv, den har jag nog bara påbörjat. Men jag ser lite glimtar där i horisonten och självklart vill jag ha sällskap på vägen :-) Men, visst har jag redan gjort en resa, ibland får man påminna sig själv om hur det faktiskt var, det är så lätt att man glömmer!

Just nu är jag så inne i funderingar om hur jag (vi) ska klara av att skiljas med allt som hör därtill. Han har inte berättat för sina föräldrar än (mina är borta) och hur berättar man för gemensamma vänner - ändrar status på Facebook eller vad? Vänner som är nära men som man inte träffar så ofta, ska man ringa? Hur ska vi kunna sälja hus och köpa 2 nya boenden utan att ruinera oss? Vad ska vi göra av alla grejer?

Sådant upptar mina tankar just nu. Jag tänker också en del på att jag försöker vara så duktig och hålla god min, vara trevlig och förnuftig för att detta ska bli så bra som möjligt. Men samtidigt önskar jag att jag fick säga elaka saker och vara arg på honom för att vi inte klarade av detta liv tillsammans. Jag vill sparka på honom och önskar att jag kunde krypa upp till honom i soffan och vila mitt huvud mot hans bröst. Jag får inte ihop detta just nu.

Det är detta som snurrar i mitt huvud nu. När tankar på alkohol någon gång dyker upp så är de enkla att slå undan med ett "ja, ja, du vet ju att ingenting finns att hämta i glaset...". Jag känner inte heller att jag kan vara ett bra och engagerat stöd för någon annan eftersom jag är inne i mitt just nu.

Kram till alla som behöver, hoppas du sköter om dig det bästa du kan, det finns bara en av dig!

...lite kvar är jag allt. Tittar in då och då. Men nu är det så mycket annat än alkohol som upptar mitt sinne och jag känner att jag mest gnäller om min förestående skiljsmässa vilket inte är till mycket hjälp för någon just ;-)

Lite är det som att jag hängde på Familjeliv när jag var i barntagen, där är jag ju aldrig numera. Fast där fick jag å andra sidan inte en sådan bra kontakt som jag fått med forumvännerna här. Så, jag vill inte släppa er, det vill jag verkligen inte!

Funderar på om jag skulle lägga in en ny tråd i Det vidare livet. Det kommer nog att bli så för jag är en av dem som inser att som alkoholist, problemdrickare, beroendepersonlighetsperson eller vilken etikett vi nu ska sätta på mig så kommer jag aldrig att bli "färdigbakad" utan detta är något jag måste lära mig att leva med, någonting jag måste förhålla mig till. Obs "jag". Vi är alla olika, och tur är väl det.

Men, det är ju viktigt att ge tillbaka och att dela med sig av erfarenheter och kunskaper. Det vill jag gärna göra, det har känts och känns även fortfarande, viktigt för mig. Och bra för min egen skull också att få fästa tankarna i ord.

Men Dompa! Du ska inte känna skuld för hur du landar i din egen lösning. Alla sätt är bra utom de dåliga som sagt, så länge som du mår bra och har ögonen öppna är allt gott, även om du tar dig ett glas då och då. Vi är alla olika som sagt!

att du delar med dig av din erfarenhet och dina tankar. Det är väldigt värdefullt att läsa om din o Mullegubbens resa och hur du tänker nu för tiden när allt har blivit bra i ert liv. Att du fortfarande vill skriva här. Tack för att du gör det.

Ville bara säga det...
Ha en riktigt bra dag!
Kram från Tilde

Åh, vännen. Jag blir lättad över att läsa att du ringde din bror och att du lämnade lägenheten, och över att du har din bror och svägerska att prata med. Jag blir stolt över dig! Bra jobbat!

Jag tror att mullegullet sätter fingret på något väldigt viktigt: du måste släppa taget nu. Din man vet var hjälpen finns, och hur han skall göra för att ta sig upp ur det här. Han har alla redskapen för det. Låt honom ta ansvaret själv.

Och med det menar jag till exempel:
- du skall inte ge honom några som helst råd om att ta kontakt med behandlingshemmet
- du skall inte heller fråga honom om han har tagit kontakt med behandlingshemmet
- du skall inte fråga honom om det finns någonting som du kan göra för att han skall må bättre
- du skall inte vänta på att han ber dig lämna honom, utan fundera över hur du själv vill ha det

Du måste helt enkelt ta befälet, genom att visa honom att det är HAN som måste förändras. Det är HAN som måste klättra uppför stegen till dig och inte tvärtom. Och för att göra det måste du hålla distans till honom.

Jag tror att det är jättebra att du reser iväg för att jobba, det ger dig en naturlig väg att skapa den distansen. Utnyttja nu den för att klara av att släppa taget.

Kram, gumman, var rädd om dig!
/H.

Intressant och roligt att vi följs åt på så många plan, Sundown! Tidsmässigt nästan karbonkopia och ditt ovanstående inlägg hade jag kunnat ha skrivit! Underbart att det går bra!/NM

Det finns ju i princip ett livsforum här på alkoholhjälpen under Det vidare livet -"Livet som det är utan droger. För inläggen som kan handla om annat än de omedelbara alkoholrelaterade problemen". Visst, "inavelsproblematiken" försvinner ju inte bara för att man startar en tråd där men det kanske kan vara något att gå tillbaka till när alkoholhjälpen öppnar upp igen.

Jag är ju inte helt opartisk, liksom Tilde försöker jag nog hålla er kvar här ett tag till...