Senaste kommentarerna i forumet

- tack för ditt inlägg... och Puss på dig från mej som älskar min Mullegubbe:) / mt

Sitter och gluttar ut genom fönstret på baksidan, där det snöar ymnigt.
Att dagsljuset blivit längre vittnar gråsparvarnas nyfikenhet över fågelholkarna,
ett par sitter i holken och kikar ut, kanske håller de på att städa ur fjolårets boende?

Kom hem i natt efter en affärsresa till Frankrike, är trött och sliten.
Tar halva dagen ledigt fram till lunch för att hinna ta igen mig.
Landet där man tar en 2 timmarslunch trots pressat schema på en dags vistelse,
fransoserna tvekar inte, ett glas rött hör till vardagen, men det bli heller inget mer.
Vi svenskar tittar på varandra, hallå de ska ju köra hem efter arbetsdagen, det har troligen klingat ur några timmar senare, men en svensk skulle aldrig ha chansat, aldrig köra hem med alkohol i kroppen.
Men å andra sidan, hade svensken fått tillfälle, så hade det nog inte räckt med ETT glas vin.
Är det party så är det, allt eller inget..

Är mäkta förtrollad över dessa alptoppar de har i sin bakgrund, stora grågröna kolosser som omgärdar dalen där deras små fallfärdiga fäbodar står, och småstäderna där en färgklutt skulle kunna göra de så mycket vackrare, dömer de lite på förhand att deras byar känns slarviga och misskötta.
Mitt i byn står det en bilskrot t.ex...
Men kanske är det just därför de känns så pittoreska, de har andra saker som är viktigare än att hålla en fin fasad uppe, kanske umgås de istället med varandra?

Kommer hem till ett litet söndrat forum, där elak ton har återigen fått härjat fritt mellan våra forumdeltagare, och hoten om att de ska lämna oss i förtret...det känns inte bra, någonstans.

Livsforum, ja det är precis vad det är, där livet har blivit förändrat av sin egna eller andras alkoholkonsumption, därför kan man inte utesluta andra faktorer som påverkar ens val om att dricka eller inte dricka, stress skiljsmässor familjeproblem ekonomi arbete osv, alla är de viktiga omständigheter som kan få oss att vilja gå ännu längre ner i alkoträsket.

Genom att läsa andras upplevelser så får vi på pränt se "omständigheterna" blottlagda.
Ni vet, när trollen kommer upp i ljuset, så spricker de..

"Vadå det var väl ingen orsak till att ta till flaskan..",
och så ser man inte sina egna tillkortakommanden.

Det finns alltid de som har det värre, men ingen orsak till att man ska bära andras bördor heller.
Var och en tar ansvar för sina egna beslut, nu och imorgon.
Precis på samma sätt som man också kan stå för de ordväxlingar man ger uttryck för på forumet.
Att ständig be om förlåtelse undergräver ens förtroende, och att radera gamla inlägg gör dem heller inte oskrivna, hellre då skriva ett inlägg, vänta en dag innan man trycker på sänd-knappen, känns dessa ordval lika viktiga och starka idag?

Samtidigt ska vi ha en stor tolerans inför varandra, och förstå att vi har alla olika bakgrund och kan inte vara stöpta i samma form, det enda riktiga gemensamma vi har här, är vår oförmåga att kunna hantera alkoholdrickandet på en sunt sätt, glöm inte den gemensamma tråden.
Vi borde pussa mer på varandra utan att det känns som generande raggningsrepliker

Sedan håller jag med om att det känns "inlåst" här på forumet, inga nya vänner kan komma in i vår gemenskap och ta del av stöttningen, det har blivit trångt och irritationen har ökat.

På en tidigare ganska så stor arbetsplats kallade de ett gäng för mullegänget, de blev en växande skara medlemmar som alltid var så hemliga och skulle ha egna lokaler etc, de ansåg sig mycket mer viktiga än alla de andra och skulle ha betalt fikabröd på fredagar osv.
Nyfikenheten steg till den dag då ledningen ställde krav på insyn, och hela bubblan sprack.
De hade inte presterat ett skit, det enda viktiga var att de skulle vara avskilda ifrån de andra och ha mer och fler förmåner, höll varandra om ryggen och intygade om ofullbordade projekt osv.
Så vill inte jag att de ska bli för oss, full insyn och öppenhet, samt lite nytt blod.

Hoppas på att Mange har lite nya ide'er om hur det ska fortskrida,
och att forumet ÄR en del av den nya alkoholhjälpen, förändring är bra,
men ta inte bort något som vi andra har haft en stor nytta av.

Så kamma till er nu, tala öppet ifrån era hjärtan, dela era innersta tankar, visa era svagheter beröm när det känns befogat, och uteslut de hårda orden skapade av orosmolnen och sårbarheten.
Vi är inte mer än människor, så visa lite medmänsklighet, omtanke och omsorg...
Jag behöver det, DU behöver det, ALLA behöver det...

PUSS på er! (nej, jag älskar min fru!)

Berra

Tänk om det är så? Att jag har en dubbelgångare som är ännu slarvigare än jag själv? Det skulle kunna förklara mycket för han var verkligen säker på att vi hade träffats tidigare. Och även när jag har varit som fullast så har jag alltid kommit ihåg vad jag har gjort. Inne på dag 11 nu och tokiga tankar kommer igen. Jag tror att intervjun gick ganska bra. Får nog inte jobbet då jag känns för gammal för att satsa på. Men jag gick dit och det ser jag som en övningsrunda.

Fia

Det är jag säker på. Tror vi båda vill det. Nu fortsätter resan. "AAALL ABOAAAARD!" Ska vi ta samma kupé?

Kommer nog att läsa ibland. Svårt att lära om. Det är skrivandet som känns meninglöst just nu. Men jag säger som alla andra; Hade inte varit här idag utan er hjälp! Samtliga! /R

Var ju tvungen att läsa här tidigt i morse och såg att även du ger dig. Förstår så väl. Vill passa på och Tacka för bollande och fina texter. Önskar dig lycka till med den karriären- och med allt annat. Om du ngn gång drabbas av saknad -ha, ha- så heter jag Dompapompa -Dompa var taget- på Facebook. Och vem vet om ett par månader kanske vi alla sitter på "Det vidare livet"? MACHO-MANS-KRAM! /R

Är uppriktigt lite ledsen över att det är så många som hoppar av forumet nu :(

Trots att jag har all förståelse för det naturligtvis, att detta forum kanske inte känns lika behövligt längre för de som varit nyktra väldigt lång tid!

Men tycker att en blandning av alla är vad som behövs här. Framförallt att man vågar vara ärlig och också ifrågasättande. Det är ju vad vi alla kanske behöver ibland för att inte fastna i egna tankemönster.. Inte bara klappar på axeln utan inputs i hur andra gjort och tänker.
Hoppas att det kan förbli så.

Sen undrar jag NÄR den nya sidan är klar?

heller ha polisanmält - vare sig det är "rätt" eller inte. Det är inte polis din man behöver... Skräcken att mannen ska göra sig själv illa har varit min största. Min man har aldrig hotat mig och jag har aldrig varit rädd på det sättet - däremot har han haft starka självdestruktiva tankar som plågat mig både med hot i akuta stunder och malande under lång tid.

För många år sen var det en osannolik händelse, ett helt osannolikt sammanträffande som utspelade sig i den lilla staden i min närhet... Då slogs jag av tanken att många anser att regissörer som Ingmar Bergman och Lars Norén iscensätter jobbiga och konstiga pjäser/filmer... MEN det är ju bara så att de genomskådat verkligheten och gestaltar den på scenen. Förresten - Strindbergs Dödsdansen går inte av för hackor den heller ...

Visst kan vi önska att din man finner sin innest kärna av styrka och livskraft och tar till sig det han haft möjlighet att lära... hans liv vore värt det. men det är bara han som kan göra den vändningen.

Kram och ha det gott! / mt

är det bara du som vet vad som är bäst - och de är ju för små för att vara med i stadiet med packlådor - det är bra att ni har andra alternativ under den tiden. Jag tänkte mer i största allmänhet ... Det är så fint att du ställer barnen i första rummet och vill att de ska ha det tryggt och bra. Nu när du får ditt eget gryt och inte behöver leva i skräck och kaos kan du ändå vara trygg i att barnen klarar en hel del av vardagligt kaos.

Vilket fantastiskt språng du har tagit! På en månad har du förändrat de yttre ramarna i ditt och barnens liv. Du ska verkligen se dig i spegeln, klappa dig på axeln och säga till dig själv att du gjort en sjusärdeles bedrift! Vilken kraft du har i dig när du släpper fram den och vågar lita på den. Vilken förebild för dina flickor!

Ha ha - jag fick en toktanke - nästa gång flickorna ska vara hos pappan kan du väl föreslå att det är du som ringer... Exempelvis en gång i timmen (det menar jag inte:); varannan timme, eller var tredje "eller vad tror du blir lagom?" frågar du honom... "så att du kan känna dig lugn att ha dem":).... Nu är jag på bushumör( men det är inte bara bus)- då skulle DU ha kontrollen... Jag är inte helt allvarlig nu - men å andra sidan ... Ibland är det bra att tänka i paradoxer. Förstår du hur jag menar? Kram och fortsätt framåt, det blir bra! / mt

vi bor närmast har jag en dubbelgångare som verkar vara både väldigt lik mej OCH en slarva. Det har ställt till det för mej då och då. Det kanske är så för dej också?
Mvh MB

vem du är "vill.sluta" eller vad du vill. Men du har förstört mkt av den anda som finns på forumet.
"Jag kan bara fantisera hur gott du luktar när jag kramar dig och lägger näsan mot nacken på dig."
Det skrev du 14:36 i dag den 18 mars till "vännen Stigsdotter". För ungefär sju timmar sedan.
Jag har legat lågt, men för mig framstår du allt mer som den skitjobbiga killen på jobbet eller skitfulla på festen.
Här skriver du saker, på fester skulle orden förmodligen lika snabbt forsa ur munnen på dig.
Kan bara ge ett råd, tänkt helst 15 minuter på allvar innan du dricker eller bidrar till forumet med något.
Och sluta för guds skull med att kalla kvinnliga medlemmar här med vännen och min favorit.
Läs någon bok om partitaktiskt förtryck.
Det här är allvar, inte någon skojig chattsida när du är nykter eller full.
En bra vecka till alla som är på god väg in i nykterheten eller på väg. Jag är själv så stärkt av riktiga
kämpar som santorino, domna, berra, maria och många andra.
Kram Fenix

...skriver jag här ifall fler vill ha kontakt den vägen. Jag är inte där så mycket nu men det kan ju ändras om vi blir fler. Stigsdotter von A-hjälpen heter jag där, hör gärna av dig!

hoppar av har jag gärna kontakt med några ändå.
F.B är en variant, om du känner att du orkar och vill kan du skicka ditt alias till

andy.p123495@gmail.com

Hoppas du orkar.....
/A

fått mig att tänka efter en och två gånger.
Har dig dock ej på f.b?
Om du vill kan du skicka namn till
andy.p123495@gmail.com

Så kan jag adda dig.
Om du känner att du vill såklart?
Kramar/A

...mina ord nu är kanske att likna vid att stympa mig själv i min situation, men kontroll, eller organisering och disciplin behöver inte vara likhetstecken med något negativt!
Ibland är det just det där kontrollbehovet som är motorn att komma vidare. Även mot de rätta, friska målen.
Generellt får ingen glömma att samma ord och uttryck har individuella betydelser hos var person. Ordens påverkan bottnar i vars och ens språkbruk och erfarenheter. Det är ju just därför det uppstår så många onödiga konflikter,stora som små. Ord kan också locka till skratt i situationer där det kan vara malplacerat.
Därför tar jag ord för vad de är. Försöker hitta i mig varför jag reagerar eller inte.
Idag hade jag en sån situation, där jag smålog ironiskt, sökte ögonkontakt med närmaste kollega. Han såg ut som ett ufo. Den reaktionen får mig bara börja skratta ännu mer, inombords då. Vill ju inte behöva förklara mina sjuka associationer, inte när jag inser ingen skulle bli klokare eller skratta åt den. Men sånt håller livet värt att leva varje timme.

Flygcert...livet går upp och ner och är ibland helt uppochner.
Spara guldkornen och låt det andra påverka dig men inte förgöra i långa loppet. Just nu nr det är jobbigt så är det så jag tuggar mig fram, funkar för mig.
Fortfarande bryter helgen ner mig men nu skriver jag och guldkornet fick jag uppleva två gånger pga dig. Tack ;)

Kram

...tack, jag är så tacksam du finns här, du helar mig genom att jag får vrida runt saker ett extra varv inuti. Både det som är/var ren tanke eller intuition, minnen, praktisk erfarenhet, hjärtesaker, tragedier, glädje...allt som händer/hände inuti och utanpå, synligt och osynligt. Det som händer inuti mig genom dig förklarar att jag har INTE några lik gömda och förträngda. Det finns inte fler skrymslen inuti att öppna. Anhörigveckan och här har bekräftat det jag hoppades var så. Befriande! En dag kommer du känna detsamma, kroppen är en finurlig manick ;)

Jag har märkt att min historia har fått ett rött sidenband runt sig och det är tydligt för mig att det är just historia. Det finns, det har format mig, jag har förlorat saker och mist tillit men jag har vunnit styrka, insikt, vidgat ramarna och blivit mer rädd om mig själv. Att jag, genom erfarenhet, vet att min magkänsla är min vägvisare och största tillgång. Däremot går jag inte in och råder om missbruk i sin helhet. Där är jag mitt i en ny erfarenhet och mitt i ett känslohav, vet för lite....än...lär och vill bli bättre.

Jag har lämnat situationen men inte relationen. Men, det kan ändras, både från min sida eller hans. Han har ju mentalt redan skilt sig och den snara framtiden kommer visa om han sätter det i praktik. Gör han det inte nu blir det inte om en månad.

Jag tror generellt folk om gott, annars blir det dagliga livet tungt. Jag har däremot fått så många kommentarer från alla möjliga människor under alla år jag jobbat med det jag gör. Människor inom och utom kan komma med väldigt många frågor, allt från "insatta" journalister till läkare och symötestanter i kyrkan. De frågorna visar mer om deras tankar och förutfattade meningar än vad mina svar informerar. Det har gjort att mina ramar är väldigt vida och jag rör mig lika gärna utanför ramarna som innanför. Behandlingen ifrågasätter jag inte på något sätt men jag är inte främmad att ställa frågor. Alla passar inte på alla ställen och jag är rädd att behandlingen kan vara för snäv. Att mannen har en problematik som kräver något mer, något som han själv är för sjuk för att söka. Han gör det han blir tillsagd, så har han sagt. Punkt.

Flygcert, tack igen för dina ord. Jag flummade iväg långt utanför men vill du ska veta att jag tänker på dig. Håller om när du behöver.
Lycka till i ditt kaos, jag finns i samma röra...lika bra vi håller hand så vi inte blir för yra ;)

Kram
,

Nu avslutas denna delen av vår resa, jag kommer att sakna er. Jag önskar dig all lycka och att du följer ditt hjärta.Många kramar Kalla

det var jag som rekommenderade den. Köp gärna hennes lilla bok på vulkan.se, bättre tankar och insikter om alkoholism finns knappast. Borde läsas av alla som utbildas till läkare och terapeuter.
kram
Fenix

och jag skickar dig varma kramar!! Ta hand om dig!!
Kram

Sorgsen, vilka fina ord du gav mig: "Du gör rätt för du gör precis det du vet du måste".

Jag är säkrare nu, på att jag gör rätt, men barnen hamnar emellan, han "matar" den stora med konstiga saker, jag märker på sättet hon uttrycker sig att det inte är hennes ord/tankar... Och han håller fortfarande på att göra mig galen med alla sina mail, samtal och sms...

Tack mt. Har tänkt mycket på det du skriver om att abrnen kan vara med som en del i boandet, och det håller jag med om. Jag pratar mycket med mina små prinsessot om var vi ska bo, att vi ska flytta om ett litet tag, vi har varit där och tittat osv, men jag vill nog för både min och deras skull att det ska kännas fridfultl från början - jag ahr haft nog av att leva i osorterat kaos, både fysiskt att saker ligger överallt, men också psykiskt - att jag inte fått ha det som jag velat - nu vill jag att det ska bli som jag vill ha det och tror att det är bäst för barnen, inte att det ska stå 15 flyttlådor som ger oro i mig.. Ja, det låter rörigt och som att jag är totalt kontrollfreak, men jag menar nog bara kort och gott att jag vill lägga stort fokus under kanske två dagar för att röja i ordning som jag tror det blir bra och finna frid i det.

Lelas, <3!!!

Jag har dig att tacka för så mycket den senaste tiden, att du berättat om dig och dina erfarenheter, att du stöttat mig när jag berättat och jag är dig evigt tacksam.

När jag läser dina inlägg från helgen och fram till idag så känner jag igen mig i flera saker - och tänker på alla gånger du stöttat mig i att jag måste lämna. Nu vill jag stötta dig i detsamma: lämna!

Du har kämpat, och det är något väldigt fint och bra att göra, men inte om det betyder att du äventyrar ditt liv, din säkerhet, ditt välmående och din lycka! Du är värd så mycket mer och så mycket bättre!

Du är så bra på att uttrycka dig och en del av det du skriver känns som det är precis det jag velat säga/känt/upplevt, men jag ahr itne haft orden/språket att uttrycka mig klart - sambon har varit aggressiv mot mig, men sedan ahr det funnits många stunder av det du skriver "ren okontrollerad hysteri". Och att han alltid varit ilsk mot mig i fyllan har varit fruktansvärt att leva med, men det fortsatte ju även efter att han slutat dricka - precis som du beskriver!

Ta hand om dig, ta vara på dig och ditt och var rädd om dig.
Jag tänker på dig och önskar dig en god natt och frid!
Kramar

så kände jag också. Men nu har jag valt att inte göra det. Jag kommer inte träffa honom mer än över ett antal timmar under våren. Då tar jag med mig någon. Jag har skrivit ner här, långt ifrån allt, men tillräckligt för att visa att det hänt om något skulle inträffa i framtiden.
Jag var också orolig han skulle göra sig illa ute mitt i natten i ett sånt raseri. Men det behövde jag ju inte tänka länge över eftersom han kom hem. Hel och nykter!
Akutpsyk var också ett telnr jag googlade fram...

att läsa och att tänka att du var där emd honom. Den mannen mår inte bra - men det har du ju klart för dig. Klokt att du i konkret och tydlig form sätter ner i text och bild vad han åstadkommit.

Så som det framstår när du beskriver det nu hade det varit befogat att kontakta polis.

Ta hand om dig och vila! Kram, kram / mt

jag saknar gänget så jag måste logga in i alla fall och ser att den ena efter den andra lämnar! Vi får väl titta in här ibland ändå. Du är en av dom som gett mej mest här, bland andra förstås. Kanske man skulle skriva på Det vidare livet i alla fall nångång. Jag har inte sökt upp er på FB, ska titta efter det.

Tack till dej också!

I helgen byttes det aggressiva mot hysteri, ren okontrollerad hysteri.
Mannens första ex,det enda ex jag har kontakt med, bodde många år med mannen. Hon har sett hans utbrott och vet att det inte är "vanlig" ilska. Hon bodde med honom när han gjorde sinförsta behandling, då dryga 20 år gammal. I en av fyllorna hade äldste sonen sett hur han full och galen puttade mamman ner för en yttertrappa, vid någon överlämning av barnen åt ett eller annat håll. Tror sonen var runt 12-13 år då, efter det tog det år innan de hade kontakt. Sen blev det lite "tufft" va med pappa som bodde i stad, fixade jobb och sprit. Sonen berättade omhändelser som jag inte hade förväntat eller trott, gammalt men främst det som hänt där och då nu i november -12. Mycket mycket har gått förbi mig, klart han är full av irritation nu när allt kommer till ytan(hoppas det är så då kan han ju komma vidare) och jag är den ende levande som han kan spy över.

I fyllorna var/är han odräglig,vidrig, men det är förhoppningsvis förbi, alkoholen menar jag. Ilskan finns ju kvar och jag uppfattade den som betydligt värre. Som i helgen har jag inte upplevt honom, i fyllorna har han ju druckit vidare och tappat kontrollen på ben och armar innan han däckat.
Jag har ju sen i somras låtit bli prata med honom full,sista gången på en jobbresa där hotellets strykjärn for i bitar.

Nu var han skogstokig, utan alkohol och jag har bilder på det somhan slog sönder i helgen. Vilka krafter!

Önskar alkohol var förbjudet!

Jag vet gården fokuserar på missbruket och programmet, som de ska, men jag tror inte de kan föreställa sig hur illa det är. Det sätter jag ord på nu efter vad jag fick uppleva/höra i helgen.