Senaste kommentarerna i forumet

men nu känns det att det är dags att lämna forumet. Jag är färdig. Jag är tacksam för den hjälp och den insikt jag fått här när jag kämpat på. Jag gick med i oktober 2011 och före det har jag försökt många gånger på olika sätt att sluta med mitt destruktiva drickande. Slutat och börjat igen. Det viktigaste jag fått med mej härifrån är att vi är så lika fast vi är olika. Vi har gömt, ljugit, haft ångest, skam, blackouts. Jag är inte värdelös fast mitt beteende varit skamligt.

Nu vill jag inte vara en präktig nykterist som kommer med pekpinnar och ger dåligt samvete åt dom som ännu inte lyckats. Vi är ganska många här nu som blivit nyktra och nya kommer inte hit, som kalla påpekade, eftersom forumet fortfarande inte öppnat på nytt. Tror jag. Så vi är samma människor som surrar här och retar upp oss på varandra.

Det är lätt att man blir mästrande och verkar självgod när man vill att andra ska få uppleva samma glädje att lyckas. Det går och man vill så gärna få andra med. Men man kan inte sluta åt nån annan. Var och en måste få sin egen insikt i sin egen takt. Jag har svårt att låta bli att påpeka det uppenbara när jag ser det och det blir obekvämt.

Jag önskar er alla lycka till och lev väl!

Ryl var vad du skrev innan redigering! Att du inte vill kännas vi det nu är fullt förståligt.

Fia

.

på det här som A säger, det blir kanske för "präktigt" och mästrande. Jag är bara så lycklig för att det äntligen klickat för mej. Jag har minsann inte blivit nykter bara så där utan ansträngning heller. Kalla har en bra poäng när det gäller forumet som jag inte tänkt på; att inga nya "släpps" in! Vi är samma gäng som hänger här, det blir väl lite "inavel" av det hela:).
Och mt säger också så klokt att man kanske får anse sej färdig här. Lika bra det faktiskt, jag orkar inte med detta tjafsande som dyker upp med jämna mellanrum.

Jag får aldrig glömma vem jag är och var jag kommer ifrån men alkoholen ska inte få ha nån roll i mitt liv längre. Sen kan man ändå inte sluta åt nån annan, man blir bara ett irritationsmoment som säger hur man ska göra. Lev väl!

ni hittar en riktigt bra parteraput och att han kommer med. Oberoende om ni ska fortsätta eller leva varsitt liv skulle det säkert vara värdefullt att få hjälp att dela varandras upplevelser och erfarenheter. Jag har en känsla av att ni är på väldigt olika plan - och behöver hjälp för att mötas och lyssna. Kram och ha det bra idag / mt

nu låter som tämligen vanliga skilsmässokonflikter... Mycket av hans beteende skulle jag, liksom Sorgsen, tolka som desperation och försök att återta makt och kontroll.

Jag för min del tror inte alls att barn far illa av att få vara delaktiga i flyttkaos och inredning. Dom KAN tycka det är kul och blir delaktiga. Jag tror att du inte behöver oroa dig för vad de tål och klarar av - barn behöver inte vara inboade hela tiden bara det finns utrymme att tala om vad som händer.

Ha en fin dag - du går stadigt mot ditt och barnens nya liv nu! Kram och vårsol! / mt

tänkvärt! Nu vet jag ju inte vad en ryl betyder. Men ska forska.

Kram Fia

både saknar våra dialoger och känner igen mig i dina funderingar. Har under en tid varit mer aktiv i anhörigforumet. Annars har också jag hittat andra vägar till dem som "står mig närmast". Det verkar finnas en gräns när man inte hör hemma här längre - och det ligger något sunt i det.
Kram på dig finaste pappan till finaste ongarna! / mt

Tack för att du delar med dig! Känns bra att höra av andra som varit i samma situation.

Jag var hemma lite kortare tid och gick direkt tillbaka till heltid efteråt. Tror kanske att det är det som varit felet. Var som jag ser det nu inte återställd då, så är väl inte så konstigt kanske att det har tagit så lång tid med förbättringar.

Det var en nödvändighet antar jag, att jag var tvungen att stoppa. Dock hade jag kunnat göra det lite tidigare och smidigare om inte envisheten varit så stor. Men lätt att vara efterklok. Ska tänka mer på det att försöka se det mer från positiva sidan!

Tycker också om ekar! Kan ju dock inte ta åt mig nån ära desto mera över mitt alias.. =)

.

svarar att jag inte hatar dig. Jag ifrågasätter, kan du inte se skillnaden?

Fia

Vi får inte glömma hur de som gick före oss var till vår hjälp, problemet är nog att inga nya släpps in. Så vi hänger här ett tag till tycker jag :-)

måste jag bara få häva ur mig !!

Det är så mycket konstigheter och okunskap hos de som ska jobba professionellt med att hjälpa oss beroende. Jag vet inte hur många jag frågat varför de inte kan ta hjälp av oss som har ett beroende och som nu kommit ur det så vi kan leva ett bra liv. Är det för att vi, fyllepatrasket, inte har fiiiina utbildningar på fiiina skolan så vi kan predika för andra hur de ska göra ?? Eller är det för att ni ser ner på oss som mindre vetande ? Tokskallar eller liknande ???

När en ung narkoman kommer in på en läkarmottagning och diagnosticeras med ADHD och det beredvilligt skrivs ut exvis Concerta eller Ritalin trots protester från anhöriga som vet vad det handlar om så är det fan i mig dödsstraff på den receptutfärdaren !! Med glädje tar den unge narkomanen, som är mer kunnig i medicin än en läkare, emot receptet, tar ut dosen och går hem. Krossar pillret, blandar ut det med, förhoppningsvis, rent vatten och skjuter in det i armvecket. Dosen är liten men tillräckligt för att ge en kort tripp och sen är drivet efter mer igång igen och svartbörshandeln med ADHD-medicin tar fart på gatan. Helt plötsligt har receptutfärdaren gett knarket en laglig väg ut i missbrukskretsar.

Varför kan inte det fiiiina utbildade folket läsa på Flashback eller besöka NA för att se hur det går till ute i det riktiga livet, utanför det fiiina kontoret eller mottagningen ???

Jag har ALDRIG under mina år träffat en socionom som varit med på ett AA-möte !! Aldrig !!!

Och jag har varit på några möten genom åren.

Däremot har jag träffat några personalchefer/ansvariga som av en eller annan anledning kommit för att lära sig mer. Och som blivit mäkta imponerade över hur väl det fungerar. Och vilken kunskap som finns. Dessutom alldeles gratis.

Vi beroende är ju korsberoende av en mängd olika substanser, recepbelagda såväl som naturpreparat, och det ligger i vårt egna intresse av att lära oss dessa kemikalier för att undvika att triggas igång på nåt som inte var avsett att skada. I förkylningstider så ligger ju flytande hostmedicin nära till hands, kolla vad den är löst i, oftast i alkohol. Receptbelagd dito innehåller morfin. Mums. Flytande "vitaminer" är alltid lösta i alkohol."Lugnande" typ Valeriana fungerar på samma sätt i hjärnan som alkohol. Mm mm mm.....en djungel är det.

Och okunskapen är monumental hos sjukvården om hur vi fungerar.

Ta hand om er !!

Ps Det här ramlade in precis nu.. http://www.can.se/PageFiles/3648/Motsammam%C3%A5l.pdf?epslanguage=sv
och jag letar förtvivlat efter nån organisation med erfarenhet, på riktigt, så att säga. Ds

Så många av de "mina" har försvunnit från forum och jag känner hur jag själv mer och mer avskärmar mig. Känner mig inte längre bekväm då mina problem inte längre är alkoholrelaterade. Livsforum skrev mt...jo på sätt och vis. Men ändå inte. På ngt skumt sätt känner jag lite skuld för att jag lyckades (på mitt sätt, är ju inte helvit) kicka ovanan. Tanken på att sitta ensam med en whisky i soffan är långt borta nuförtiden. Sen läser jag Andreas rader till Santorini om pekpinnar och det hugger tag. Kanske ska man inte hänga här när man är färdigbakad. Dags att skapa livshjälpen?

Det jag får mest ut av (det låter ju jävla illa- får mest ut av) nuförtiden är att läsa anhörigtrådar. Att se missbruket utan alkieglasögon. Samtidigt som jag blir dretaglad när t.ex. Paron eller PP hör av sig.

Just nu känner jag att jag är i ett skede när jag vill vidare. Läste alla tankar i Marias tråd om hur alkoholen har tagit över även nyktra liv och känner att jag inte orkar hamna där. Inte så att jag vill glömma vad jag är - det har jag inte råd med. Men jag orkar inte älta det och jag vägrar bli bitter. Jag kommer alltid att tro att man kan ha skoj med lite vin innanför västen. Man skriver jag och denna gång utesluter jag mig själv från man. Jag blir oftast tragisk och självömkande.

Men hur länge ska jag hänga här? Har fått en del fantastiska vänner som jag inte vill vara utan. Nu har jag ju de bästa samlade på facebook...men det är ändå inte samma sak. Kanske bättre...men inte samma.

Snart ska jag väcka lillkillen. Han och jag är på ensamtur i storstaden. Tycker att min onge är det vackraste som världen har skådat. Anar att jag inte är helt objektiv där!

Drick med förstånd!/R

på ett worddokument och spara och kopiera över, eller nåt sånt. Har hänt mej också, så förargligt.

som Maria skriver. Fundera över din punkt 6: Det är ju jag som köper hem vin och öl, inte för att dricka själv. Men det blir inte alltid som man tänkt sig eller?

När det gäller att dricka alkohol "blir" det ju inte utan din medverkan eller hur? Det är du som väljer.

Flera här har berättat att de har bra hjälp av självhjälpsprogrammet. Ett tips bara.

Läs gärna ditt första inlägg i din tråd.

Önskar dig en fin söndag / mt

skrev ett inlägg i morse som tog en timme, försvann....

Skrev nyss ännu ett timslångt, försvann med ctrl-c...

Nu pallar jag inte, utan lägger ut en youtubelänk med katter som tar precis lika lång tid...

http://www.youtube.com/watch?v=ZBAGEeOms-8

/Berra

Oj, vad stort det blev. Jag ville bara få dig på banan igen eftersom det är mycket sluta - dricka, sluta - dricka, osv.
VARFÖR köper DU hem vin och öl????
Är det till den underbara?, om hon vill ditt bästa så avstår hon säkert för att sympatisera/göra det lättare för dig. har ni inte pratat om det?. Vill du förändra ditt drickande på riktigt och inte bara hålla på att säga det så måste du sluta upp med att gå till bolaget. Det går inte att ha alkohol hemma, inte i början, jag har fortfarande inte vin och öl hemma och maken dricker inget här hemma, han avstår frivilligt för min skull, men det gör honom inget han är inte fast i alkoholen.

För att få ett mer varaktigt uppehåll måste du ändra något för din taktik funkar ju uppenbarligen inte.

Sov gott!
Styrkekram!

...jag har varit riktigt försiktig, vill först rannsaka mig själv, vill undvika prata detaljer innan jag hittat det jag uppfattat som orsak. Letat inuti mig för se mina brister och vad jag själv har skuld i i denna härva!
Jag har också betett mig illa, sagt fel saker under vår tid. I höstas bad jag om ursäkt för det jag då kände skuld i, det ska jag göra igen om tillfälle ges, nu när han är nykter. Att göra det idag är bara dumt, det skulle uppfattas fel och ge bränsle till hans maktmissbruk. Det bjussar jag inte på, det fäller bara mig själv.
Jag har sista månaden förstått delar av hur mycket som fallit i glömska eller kanske aldrig registrerats hos honom pga alkoholen.
Allt detta har jag bakat in i orden:
"Det är nu vår gemenskap börjar"

Om det blir någon gemenskap återstår att se.
Han har inte makten, han tror kanske det i sin bubbla, genom att bestämma när han vill prata. Just den makten försvann helt (från succesiv insikt) förra helgen, i min värld. Den har han inte sett vidden av ännu och fortsatte den vägen inatt och idag.
Imorgon blir det likadant, enligt vad han redan sagt.
Jag har andra planer för morgondagen.
Tar hand om mig, även imorgon.

Alanon behandlade fjärde steget, blev alltså andra gången för mig i veckan.
Också intressant att se likheterna och olikheterna på själva mötet här i Sverige jämfört med de engelskspråkiga jag varit på.

..tack för dina ord och frågor.

Nej, jag har ingen exakt gräns.
Jag accepterar inte hans beteende.
Kärleken sinar också, just nu är jag över på andra sidan.
Jag går inte runt och väntar på några tecken i en eller annan riktning.
Om det sägs något tar jag in det och om det inte sägs något för att utöva makt är det ett tydligt tecken att jag fortsätter min väg ensam men fortfarande gift.
Om maken visar vilja till förändring hänger jag på, om inte kommer det visa sig. Jag skulle gissa snart.
Jag lägger inte över ansvaret, jag väntar inte ut, jag har bara en annan åsikt än han just idag.
Idag tror jag att vi fortfarande kan rädda äktenskapet med hjälp utifrån.
Imorgon kan den åsikten vara helt motsatt.
En dag i taget!

Han har ju idag varit tydlig ( och högljudd) i sin önskan. Så om han fixat skilsmässopapper till innan jag åker iväg igen så är det så det blir.

Jag tror ju, däremot, att allt är dåligt uppförande, hot och inre kaos från en ensam människa i djup kris. En kris som har en långt större vidd och sitter djupare än vad han vågar ta tag i.
Om, jag säger om, han vänder och visar välvilja och har tagit till sig det jag fick sagt, utan att vara högljudd, så kan det finnas hopp.

Innerst inne vill jag inte skiljas, det goda jag fått del av älskar jag. Hans beteende nu och sen länge( hela vår tid i olika grad) kommer jag inte acceptera.
Fortsättning förutsätter jobb, enskilt och i par!
Det med utomstående hjälp gick in i honom, det märkte jag. Om det blir omsatt vet jag inte.
Han har tydligt deklarerat sin ovilja att prata mer med mig under dessa dagarna.
Bara maktmissbruk!

Kan inte skriva ner allt som sades, blir för personligt och avslöjande, men oj vilka personliga påhopp och egenkära/högmodiga saker han kastat ur sig.
Problemet är att han inte kan trycka ner mig. Jag tillåter inte det!
Jag gråter inte, jag har lämnat över men varken stängt eller öppnat några dörrar.
Jag bara är och går vidare i mitt. Gärna med honom, utan elakheter, och om det kan uppfyllas i en framtid gör det mig glad. Om inte, så blir jag glad för något annat.
Hela våren är fylld av många saker jag ser fram emot, oberoende honom. Delar det gärna med honom men måste inte.

Fortsättning följer...

...varma, kära du.

Du gör rätt för du gör precis det du vet du måste.
Oavsett när du kommer in till det som blir ditt så är det, kan låta kyligt men, bara just nu väntetiden känns oändlig.
När du har nyckeln kommer just denna väntetiden vara över för alltid.

Det där med prylarna och behovet han känner sig ha behålla allt låter som makt mer än att prydnadskudden skulle ha ett egenvärde.
Men du, det finns mängder av kuddar i alla prisklasser. Gåvor du fått tillhör dina privata ägodelar i samma grad som underkläder och tandborsten!

I min historia fanns liknande prylar, som inredningsdetaljer. De hade inte mer värde, inkluderar slöjdsaker ungarna gett sin pappa, än att de låg i containern han hyrde när han sen flyttade.
Det var räkning på hyran av den jag fick som överaskning gm kronefogden. Total luftfaktura, ihoppräntad av exet och totalt utan överenskommelse.
Så kan de hitta på som vill utöva kontroll.

Jättekram till dig.

En dag i taget...till oss båda

Försöker acceptera att "så här ledsen är jag just nu, det kommer att gå över, en dag i taget", men det gör sååå ont, jag är så ledsen att jag inte förstår att jag sak överleva, och ändå kan jag emellanåt se hur mycket lättare det är när jag itne behöver vara med honom hela tiden, men barnen - vill så gärna att de ska få det bra.

Vill så gärna få tillgång till mitt gryt snart. Det skulle ha varit klart till nu i veckan, men nu verkar det dröja till påsk... Vill bara få komma in och börja greja, få göra iordning innan flickorna får komma in och boa in sig, vill inte att de ska bo i flyttkaos utan att de ska få ha det mysigt, känna att det är vårt boende.

Sambon har klargjort att han vill lösa ut mig, men vi är oense om summan. Han vill ha kvar allt, precis allt; han vill att jag tar mina personliga tillhörigheter så som kläder och badrumsartiklar, men allt som är gemensamt (inklusive det mesta av sådant som jag fått/köpt tidigare ska lämnas... Känns så sjukt att han vill ha allt som det är - att dekorationsgrejer, hemtrevliga saker osv bara ska lämnas...? Förstår inte varför han inte vill göra det till sitt egna? Varför vill han ha kvar saker som måste påminna om mig? Eller gör de inte det? Förstår ingenting...

Varma kramar

Så ledsen jag blir för din skull när jag läser det du skrivit. Du är värd så mycket mer, så mycket bättre! Du behöver inte ta det där, han får inte göra så!

Överlever du/din kärlek om ni helt enkelt inte ses, om du väntar ut honom nu när han beter sig så här? Vill du att den ska överleva? Orkar du vänta?

Har du satt en gräns, hur länge får han bete sig illa mot dig innan det måste vända?

Ta hand om dig, du är värd det bästa!

Varma, varma kramar!

min bild, genom din text, av din man gör mig alltmer konfunderad och tveksam... Kanske det är din tveksamhet jag känner? Kanske bilden trätt fram och blivit tydligare under processen när du skrivit?
Var rädd om dig, hoppas du ska sova gott! Kram /mt

...antidep med sen 5 veckor, med insomningsverkan också..