Senaste kommentarerna i forumet

...benzo.
Inga droger eller alkohol sen 6 veckor, exakt idag!

Halvvägshus var meningen men han och båda deras terapeuter var gamla suparkompisar, varav ena utvecklats till bråk och slagsmål.
Så ligger det till, efterbehandlingen nu är ett möte i veckan någon månad. Alltså ingen sjukskrivning utan a-kassa och deras regler.
Riktigt dåligt med andra ord! Hans ekonomi blomstar inte precis och jag kommer från nu ha få möjligheter åka hem på länge och hans ekonomi tillåter inga resor.
Jag bjuder gärna, det har jag gjort hela vår tid. Just nu är det extra känsligt bara, han tar min hjälp som att jag visar kontrollerande. Svårt för mig se men kommer inte bjuda om han inte för det på tal själv.

för telefonen... att en så liten sak fick honom att tappa masken (så låter det) och du fick se den bild du alltför väl känner igen.
Du är inte kall och kärlekslös det är hans maktutövande som dödat din kärlek till honom.
Det är helt naturligt och det är inte ditt fel. Kram / mt

Vi har börjat tömma vårt hus.
Vi kan inte komma överens.
Vi kan inte ens enas om hunden och kaninerna. Han säger att jag ansvarar för dem och jag kan inte ha dem nu så jag får läman bort dem. Det gör så ont.

Tårarna rinner och han vill kramas. Han är lugn och sansad och försöker visa sig från sin bästa sida. Han är kontaktsökande och vill berätta om saker som hänt de senaste dagarna. Jag känenr mig precis så kall och kärlekslös som han brukar anklaga mig för att vara: jag vill itne kramas, jag vill itne höra om hans liv. Jag vill bara må bra igen, jag vill bara vara säker på att jag gör rätt.

Idag satt vi och försöker prata om våra saker. Och telefonen ringde. Som vanligt blev han mycket irriterad över att bli störd mitt i någonting som han håller på med (hur nu den som ringer skulle kunna veta att han är mitt uppe i någonting?) och just i den stunden kände jag sådan lättnad över att jag int behöver leva i det där irriterade, men det gör så ont, tänk om jag gör fel för barnen...

Jodå, det går!!
Jag var sjukskriven heltid i 9 månader, och deltid i två år... Jobbade inte med samma saker som innan, utan i butik, precis som jag gjort under uppväxten och där jag kände mig bekväm...
Det är tufft, kämpigt, men det går!
Och jag har valt att vara tacksam för det, så här i efterhand, utan den perioden hade jag inte varit den jag är idag, utan fortsatt på samma väg, utan kontakt med mina känslor, min kropp och mina tankar...
Svårt att se nåt annat än svart när man är mitt i det, men det är lika svårt att komma ihåg hur det kändes när man sedan mår bra!
Kämpa på!
Och eken är förresten världens vackraste träd!!
/k

Vilket mottagande... Han verkar verkligen inte vara nykter/drogfri...
Hans beteende är inte ok! Våld är inte ok!!! Strypgrepp är inte ok!! Att behöva be om lov att komma hem är inte ok!! Att kasta saker omkring sig, ett indirekt hot mot dig, är inte ok!!
Skönt att du har en god bror med sambo att få stöd av nu...
Skönt att få prata av sig med människor som inte dömer...
Prata och berätta om allt!!!
Hoppas ni får en lugn kväll!
Stora och varma Styrkekramar!!!
/k

vänner för fina ord som jag lägger in i min måbralåda så jag kan ta fram dem och njuta av dem när jag så önskar.

Jag har varit i en knarkarkvart i dag :-))) Ursäkta J om du läser detta men jag kunde inte låta bli :-)) Ett par timmar med en helt fantastiskt underbar liten tjej med sin sambo, en kopp kaffe och keliga katter ! Ett par verkligt fina måbra-timmar för mig, ett hem jag trivs i. Vi pratar samma språk fast jag är mer än dubbelt så gammal och vi har gjort ungefär samma resa, beroendemässigt, var och en för sig men jag ljuger inte om jag säger att hennes resa varit 10-falt djävligare än min. Den här lille tjejen har så mycket att lära mig och jag tar tacksamt emot hennes erfarenheter !!

Jag tycker det är så härligt att se unga som kommer tillbaka till ett värdigt liv och att de hittat kärleken och kan se en framtid utan droger. Samtidigt kan jag bli sur för att det är avgörande vilken kommun man bor i om man ska överleva drogerna. I detta fallet har hon fått hjälp och stöttning och gjort ett bra jobb själv med det stödet medan jag kan se andra ungdomar, ja, rentav barn, som drogar ihjäl sig och samhället bara tittar på. Som i min kommun :-(((

En dag när jag gjort en bra grej bara för min egen skull och fyllt på mitt mående med hjälp av en annan beroende.....det kan inte bli bättre än så !!

Gör bra saker för er egen skull och känn att Ni är värda det !! Det gör så gott !!

inte igen det där beteende hos en alkis ?? Dum fråga som du kanske inte kan svara på men.....Går han på benzo eller annan typ av droger ?

Är han eller har han varit erbjuden halvvägshus ?

Kram !!

...nu...
Han har stuckit och är långt ifrån glad att jag kom hem.
Exakt som i psykisk misshandel så bär jag skulden och visar dåligt uppförande i att komma hem oanmäld...?! Sjukt! Sa till honom att han kunde ju blivit glad över att jag kom, det hade varit normalt i mina ögon.

Han älskar mig inte och vill skiljas.

Framkom däremot något nytt:

Helt enligt varningssignalera för psykiska misshandlartyper, så "minns" han inte och "kan inte föreställa sig" att han för några veckor sa att han älskar mig och att vi ska klara detta tillsammans.

Hankänner ett sånt förakt för mig och i gallan han spydde ur sig förstod jag att han gått runt och irriterat sig på delar jag framförde på anhörigblanketten han läste tillsammans med sin terapeuten. Jag kontrade med att jag kan se att det gjort honom ledsen och att vi kan prata om det. Jag frågade också omhan minns något av det andra, (vilket var mycket och innerligt) . Det han tog upp var nämligen bara sånt som handlade om vad som hänt med mig pga missbruket, typ viktökning, att jag ser återkommande mönster i berättelser från hans tidigare liv. Detta "ångrar" han att han sagt nu när jag "tolkat" in alkoholismen.
Flera gånger frågade jag vad allt det andra jag skrivit gett för tankar...det vägrade han svara på.
Han och terapeuten hade inte heller fattat detta med forumet, att de fick nick och inloggning, det som störde honom var mina ord att jag inte skrivit ner detaljer pga inte röjas helt här inne. Det trodde han var menat mot behandlingshemmet, att de hade diskuterat varför jag inte ville röja för dem vem jag var???? Långsökt när jag minns hur jag uttryckte mig men kan ju vara så att de bda missförstod. Detta tog maken som att "jag tror jag är märkvärdig, som om jag tillhörde kungahuset"???
Ja, på den nivån är snacket, ja, mer, gapandet från honom. För ja har ju gjort honom arg och förstört hans dag och helg nu!

Han uttryckte sig flertalet gånger om hur lite jag förstår och att vi aldrig haft ett bra förhållande.
Jag menar vi har haft det, överygad vi kan få det, men att vi måste ha hjälp utifrån för att inte hamna där vi hamnar, typexempel sitation här och nu. Han kastar saker, jag hänger på med ord, mängder av ord för att nå fram....KAOS!
Nu är han ute på "ärenden som planerats" "jag har satt ribban genom att komma hem oanmäld, respektlöst" att han valt inte prata med mig hör visst inte ihop med det enligt honom.

Jag känner egentligen inte så mycket. Var på Al-anon i morse så jag hade skydd av den där "extrahuden". Just sett filmen "when love is not enough" och nu messar med min bror. Han och hans fru blir de första som får del av min situation nu. Sagt jag behöver prata. Vi ska laga mat ihop nu...

Maken blev irriterad över min ankomst vid 23-tiden och inatt blev det hårda ord. Sen somnade han och när jag la mig tog jag i honom och bad om en kram, märkte han var vaken. Den blev en blixtsnabb högerarm där mitt hals blev fastklämd i hans armveck och han tryckte till så det knakade. Jag kom i chock, väl därför jag inte har så ont mentalt.

Ett annat typiskt tecken på mannens behov att kontrollera mig var att jag önskar vi kan prata och visa varandra den respekten att prata de dagarna jag är hemma.
Det enda som var viktigt för honom få veta var hur länge jag stannar. Så, liksom hans alkoholfriadagar planerades in efter våra dygn/veckor tillsammans, planerar han nu vara motfalls och odräglig, oåtkomlig tills jag lämnar igen.

Herre Gud, så sjukt detta är!

Nu iväg till min härlige bror, alla mina syskon är mina favoriter, men just vi två har en alldeles extra god kontakt. Liksom hans sambo...
Tackar för att jag har alla dessa sunda människor runt mig plus ett toppenjobb! Det ger mig sån styrka!

Och er här inne, ni har hjälpt mig få distans i sörjan!

Jättekram

Både om medberoende, beroende, kbt osv.. Lite har alla berört men egentligen ingen som varit över förväntan bra.. Lyssnar nu på Självkänsla nu! av Mia Törnblom som ljudbok över internet. Bästa boken hittills. Kan faktiskt rekommendera denna åt de flesta =)

.

Tack Adde!
Jag hoppas det blir en fin ceremoni, jag tror det...
Om bara min knepiga kusin sköter sig...
Min morbror har tagit sig an en kinesisk flicka, som blivit den dotter han aldrig fått, de har en underlig men fungerande relation, bortskämd dotter, curlande far... Vilket min kusin har svårt för... Och därför vill hon inte att tösen ska få gå på begravningen... Men mormor då? Hon tyckte ju om henne? Hon hälsade på rätt ofta, och handlade om det behövdes... Min kusin har i alla fall gått i taket och funderar på att be tösen flyga och fara... Och riskera att förstöra för resten av oss...

Sjukskrev mig faktiskt idag, symptomen blir inte bättre...
Nu sitter jag i soffan och tittar på mina tulpaner, och tänker på mormor och flygcert och resten av oss...
Snart är det vår, med sol och värme!!
Snart!
Kramar!!
/k

det är otroligt skönt att göra sig av med sånt man inte behöver!

Kämpa på! Flera här lyckas verkligen!!! Tror på dig! / mt

hur är det Putte? Lever du? Du fick ju en del hårda ord av både mig och andra. Hoppas du kan se att det är omtanke.

Fia

Tack Markatta. Jo, jag är nog också en skummismagnet. Men just i går blev jag ledsen för de flesta skummisar är bara skumma men denna gång var der en alkoholist. Den tog! Tänk om jag blir sådan? Går fram till främlingar och vill dricka vin? Nu är jag inne på dag 8 vilket nästan är rekord för mig. Maken drack igår kväll och jag blev skitförbannad, samtidigt som jag förstår. Detta är en stark drog och utan antabusen i magen hade jag säkert gjort honom sällskap. Nu sover gubbfan fortfarande. Själv kan jag inte det. Tidig powerwalk och nu blir det garderobsränsning. Vi har tonvis med skit känns det som.

Fia

ja du vill.sluta. Jag som alkoholist har ingen rätt att dömma dig. Men även jag har slagits av tankarna av hur det alltid finns en öl hemma hos dig. Vem köper den? Sen blev jag illa berörd av det du skrev hos Maria för några veckor sedan. Om att hennes vänner var något slags vrak för att de drack en vin som öppnats en vecka tidigare. Detta från en man som själv sitter med en folköl i handen och skriver om hur alla hatar honom. Men jag dömmer dig inte. Vet precis vad du går igenom. Men lite ärlighet vore vackert. Framför allt undrar jag över de signaler du skickar till din familj. Jag tror att du är en bra kille vill.sluta men det är INTE charmigt med brytna löften. Varför kan du inte ta allt finsnack och pepp och applicera det på dig själv? Du behöver inte svara eftersom jag tror att ditt svar kommer att drypa av hat, men ställ frågan till dig själv. Och hela tiden detta en dag ska jag berätta min historia? Bara ett tomt löfte. Vad exakt gör dig så unik att du kan fortsätta att falla igenom gång på gång? Ja, jag gör det själv, men jag har inte bildat något Club Vitt 2013. Gissar att du kommer att sura nu i några dagar och sedan ska folk locka dig tillbaka. Gör inte det. Bara stå över! Du behöver detta forum.

Fia

Tack mt! =)

Jo, precis så känner jag också faktiskt. Vet liksom när det håller på att bli för mycket, när det är dags att säga nej både angående jobb och fritid. Fast ändå jämför man sig ju med andra och minns hur det var innan då jag också kunde göra tusen saker samtidigt och klara av det. En liten saknad efter det kanske.

Verkar vara en återkommande fråga detta med att kunna säga nej för min del.

Framförallt hur det tas emot de gånger jag verkligen gör det. Kanske därför jag varit så frustrerad över jobbet också då jag där nu sagt hur jag tror att det fungerar bäst för min del och vilka önskemål jag har. Vill helst inte ta på mig ännu ytterligare uppgifter. Togs inte helt positivt emot. Fick många minus i kanten där..

Intressant med LCHQ har inte hört om det tidigare. Låter faktiskt som en mellanvariant som skulle kunna passa! =)

Precis den känslan vet jag kommer, men ändå........
Underbart skrivet!
Tack
/A

Jag är verkligen så här lycklig just nu bara av att "vara". Vilken frihet. Det är säkert provocerande för den som kämpar men kanske också en inspiration? Det går och det finns ett underbart liv bortom beroendet. Trots att allt inte hela tiden är toppen, förstås, så ligger jag ändå i mina sämsta stunder nu ändå skyhögt över hur det var medan jag drack och kämpade emot.

Jag håller på och läser Moa Herngrens bok "Jag ska bara fixa en grej i köket". Det gör mej extra tacksam över att jag kommit från det. Jag har läst den förut, handlar om en kvinna, mamma, som kämpar med sitt missbruk. Väldigt skrämmande och igenkänningsfaktorn är hög, trots att jag inte haft samma situation. Beskrivningen är så bra. Läs den!

Jag blir alltid glad av att se dig här Adde. Som jag skrivit förut så är jag oerhört tacksam för allt du bidrar med. När man flummar iväg i massa känslostyrda tankar så ploppar du bara upp ibland med konkret fakta, kunskap och erfarenhet men också för att ge en kram när man behöver det. Ovärderligt.

Bra att du kan känna att du har möjligheter och styrkor. Jämför dig inte alltför mycket med andra bara. Det är lätt att man kan tänka att eftersom det finns andra som har det så mycket värre så har man inte rätt att själv känna som man gör kring sin situation. Kan vara en svår balans mellan ältande, "tyckasyndommigsjälv-syndrom" och att faktiskt tillåta sig att gå igenom de känslor man har.

Hoppas du får en fin dag. Kram!

håller med. Vi är många med på resan men från dej A upplever jag mera snack och mindre handling. Eller? Det känns inte seriöst. Har man svårt att stå emot så ha inte alkohol hemma. Din fru verkar ju inte ha problem så hon tycker säkert det är ok att inte köpa hem. Det man inte har kan man inte missbruka.

Det är ingen lätt sak så man måste ta det på allvar. Mera action och mindre prat! Lycka till!

Och du Maria, vad härligt att du hittat träning som du gillar! Jag har min simning och så promenerar jag till jobbet, en halvtimme morron och lkväll. Men jag måste hitta på nåt utöver det för att komma vidare. Gillar styrketräning så jag måste försöka ta mej till gymet. Pilates vore också bra för magmusklerna. Dags att ta ett steg till. Ha det så skönt!

Tror inte alls att ensam är stark, vet inte om jag missuppfattade det du skrev men uppfattade det som om du tycker att folk inte följer med på resan. Jag är fortfarande med på vitt 2013 men du föll ur rätt fort. Hittade vad du skrev om varför du ville ha ett vitt år, du skrev så här: "Gör nu såhär för att gentemot barnen kunna behålla sin auktoritet". Tyvärr är det så att när man börjar och slutar hela tiden så tappar man barnens respekt. Jag vet eftersom jag gjort det massor av gånger innan jag slutade nu för drygt ett år sedan. Mitt råd till dig är att vänta med att berätta för alla att du ska sluta (spec till barnen) tills du är helt redo att verkligen göra ett seriöst försök och då bör det inte finnas alkohol hemma, för det verkar du alltid ha hemma och det är som att be om att misslyckas.

Kram på dig, nu ska jag träna!

lördag gjorde du också!

Den texten borde du publicera i nån stor tidning som många läser. Anonymt förstås - men många borde få ta del av den!

Önskar dig fianste helgen! / mt

att du jobbar med dig själv. Ensam är sällan stark. Har du tänkt på att gå på AA?
Ha en härlig dag med sonen på isen! Kram på dej! / mt

Härligt att få dela din styrka, många kramar Kalla

Det är helt fantastiskt vad bra det känns, det nyktra livet. När jag ser fram emot fredagskvällen utan att känna att nåt saknas. De senaste veckorna har jag känt stråk av lycka så där bara för att jag lyckats bryta mitt beroende och lever fullt ut, på gott och ont naturligtvis. Svårt att förklara men jag rekommenderar alla som vill sluta dricka att hålla ut! Trist har jag det ibland men just känslan att vin inte skulle tillföra nåt. Det verkar lite kluvet att säga så när jag nu skriver om det men jag provocerar fram känslan, försöker tänka efter om jag skulle vilja ha vin och nej, det känns helt främmande. Jag önskar att den här känslan ska vara beständig men om inte så njuter jag nu och tar suget när det kommer. Om det kommer. Jag känner i alla fall med full kraft att jag inte kommer att dricka alkohol igen. Jag t.o.m. kan säga det till vänner och kolleger. Personalfesten som blev framflyttad; jag har frågat om det finns alkoholfritt alternativ. Jag kan säga på tal om vin "då jag ännu drack" vilket antyder att jag slutat. Jag sa inför planer på en knasig sak i höst att "om jag kan göra sånt nu när jag inte dricker längre". Ingen har reagerat genom att fråga nåt.

Ju längre tiden går desto mer förlikar jag mej vid tanken på det som varit. Jag njuter av nuet och grämer mej inte så ofta över att det tog så lång tid att komma hit. Så många misslyckanden först. Jag tänker att det var ett led i min utveckling, en plan kanske? Jag kom undan utan att förlora nåt, vad det verkar. Jag mår utmärkt så kroppen har återhämtat sej.

Jag har lyssnat mycket på låtar med Don Henley, fd sångare i Eagles. Han har nog också missbrukat och blivit nykter, vad det verkar på vissa texter. Jag har särskilt fastnat för en rad: "sometimes you get the best light from a burning bridge". Jag tycker om den raden för jag har bränt bron tillbaka till vindrickandet, bestämt att jag slutat för gott och njuter nu av värmen från den brasan:)