Senaste kommentarerna i forumet

Vill verkligen råda dig att försöka ladda om. Just det du beskriver nu var min jättetabbe för fem år sen. Gud vad jag önskat att jag inte checkade ut i efterhand! Det som blev resultatet för mig önskar jag ingen.

Försök att ladda om!
Under tiden önskar jag dig kraft

/PP

Jag förstår Harrim ( vad betyder ditt "namn") det är såååå svårt att inte falla tillbaka! Vad vill jag?
Både lite skönt att tänka. " det där tar jag tag i efter helgerna " samtidigt ångestfylld att inse....Det är nu det gäller! Ojojojoj...vet inte alls vart jag står? Suck....konstigt det här...Jag har tappat fokus....

Länge sedan jag var först att skriva ett välkomnande i någons tråd men nu gör jag det. Har själv duktigt med utlandserfarenhet och på frågan om det går att vara alkoholfri skulle jag nog svara ja. Faktiskt (där jag levde) skulle jag nog påstå att det var enklare än i Sverige. Förutsatt att man inte umgås med Nordbor för ofta då förstås ?
Har du bosatt dig i en svenskkoloni i ex. Spanien så är det säkert lite klurigare. Häng här, skriv och läs. Det är ganska bra

Lycka till nu!

/PP

till ända. Blev lite godis i dag men det känns helt ok! ?
Ingen abstinens och inget sug efter annat än julmust.
Rastlösheten är mer hanterbar och oron i magen borta.
I morgon ska jag försöka låta bli godiset och ge mig ut och jogga en runda i stället!
Kramar!

Att du skriver ett par rader. Hmm, trevligt låter kanske lite dumt med tanke på vad du skriver, men du förstår säkert vad jag menar?
Jag förstår precis vad du syftar på med hal is, och tycker du är mycket vis som loggar på och sätter dina tankar i din tråd. Kanske kan det vara det som behövs, vem vet?! Jag har förstått att du inte haft jätteproblem men ändå så har alkoholen ju varit ett problem. Ger inga råd till dig. Är ganska övertygad att du själv hittar din väg. Men kanske är det inte fel att hänga lite här en tid? För mig går mitt forumengagemang lite upp och ner. Men jag läser säkert varje vecka. Fortsatt nykter och skötsam. Låt mig tänka efter....
sist jag drack måste varit någon gång i slutet av 2013 ?

Kram
/PP

Bara jobbigt med alla varför och vad händer nu? Måste släppa det och vad som händer får framtiden utvisa. Funderar på mindfullness som sägs minska oro och stress eftersom man så länge levt i de känslorna. Var på alanon idag och jag har inte gråtit på år, men idag på mötet släppte fördämningen och jag grät säkert en timme vilket säkert var nyttigt!

Länge sedan jag skrev något. Varit inne och läst då och då, kanske för sällan, som det nu verkar. Lever farligt nu, märker jag. Har lagt undan nykterheten, valt bort den, kalla det vad jag vill, men så är det. Ägnar mig inte åt något tokdrickande, det har jag aldrig gjort, men det har för mig, som så många andra beskrivit, fungerat alldeles utmärkt med ett glas då och då, till att det nu har blivit alkohol varje helg under de senaste två månaderna. Och snart är det jul, med några dagars ledighet, och sedan nyår... Och jag är rädd att tappa kontrollen igen.
Har bytt jobb, med allt vad det innebär och haft knäbesvär så det har varit svårt att träna som vanligt under en period (bra nu). Upptäcker hur oerhört viktig träningen är för mig, och mitt välmående. När jag inte tränar är det svårt att få utlopp för stressen som byggs på av jobb och annat. Tränar jag inte är det lätt att slarva med maten, och lättare att ok:a vin till maten. Sen sover jag uruselt, orkar inte träna, och är trött på dagarna och det blir en ond spiral. Vet inte vad jag vill och hur jag vill göra. Jag har mått så bra under den tiden jag inte druckit något eller bara något tillfälle i månaden, men nu mår jag inte bra. Tankarna på alkohol tar för stor plats igen, jag är rädd att jag ska trilla tillbaka där jag var för drygt två år sedan. Mitt nya jobb kräver mycket av mig och jag har inte råd att slösa energi på att vara trött för att jag inte sovit tillräckligt, eller på att må illa dan efter (blir oproportionerligt bakis).
Det känns ju inte så bra att hamnat i det här läget, men jag var inte beredd på ett livslångt beslut att avstå och jag vet fortfarande inte om jag är det. Blääk - känns det mest just nu...
Jag vet inte riktigt vad jag vill med inlägget, skriva för att ha någon form av egenkontroll på mig igen.... Det funkade ju sist...
/m

Ingen panik direkt. Att leva lite själv ett tag har även sina fördelar det kan jag lova. Tidigare kanske jag efter en avslutad relation har läkt mig med en ny ganska fort. Men om vi bortser från mig personligen så kan man kanske säga att en första dejt faktiskt har ett syfte. Att se om man har fortsatt intresse av personen som man stämt träff med, eller hur? Tror att det faktiskt medför att vi behöver vara ärliga om vi faktiskt eftersträvar en relation, och inte bara något flyktigt. Frågor som familj, åsikter, intressen,religion, politisk åskådning, drömmar etc är ju det vi då talar om. Vi vill ju veta för att se om det har någon form av bärighet. Alltså är det en fördel om inte en eventuell framtid grundar sig på oärlighet eller att vi väljer att berätta viss fakta. veta för vi orkar inte ge oss in i något som riskerar att gå åt pipan. Känner att jag inte vill bedriva falsk marknadsföring, eller bli utsatt för det heller för den delen ;-)

Du har säkert rätt i att jag kanske tenderar att förstora saken på rund av egen erfarenhet. Det blir kanske trots allt någon spännande nya erfarenhet framöver..

Kram

//PP

Jag förstår din känsla Cissi 1
Jag hoppas att du ändå ska få en bra jul med dina barn!
Ja, en alkoholist vill ju sällan själv "bära hundhuvudet".. Det gäller förresten även de som inte har alkoholproblem, när det gäller konflikter..
Ibland får man fråga sig, Vill jag vara "lycklig" (så lycklig och tillfreds som går i rådande situation) eller vill jag ha "rätt"...?
Jag kan varken råda eller döma.. Här måste var och en gå efter magkänslan..
Kram!

Lycka till Vilja!

Under de tre senaste dagarna har jag inte druckit alkohol. Igår och idag drack jag två koppar grönt te på morgonen. Jag kände mig lite lugnare av ett lägre koffeinintag och jag har inte känt ett behov av att dricka alkohol. I morse sprang jag 11 km och jag gjorde några yogaposer efteråt. Jag känner mig motiverad att minska på alkoholintaget och satsa på träningen. Jag hoppas verkligen att motivationen och lugnet håller i sig.

Dagen var fantastisk ? och nu njuter jag med en kopp te och film efter en toppendag.

Det känns som att jag är redo för detta. Mitt problem till alkohol har jag slagit med i ungefär 7 år. Men bara under det senaste året har jag fått förståelse och stöttning av vänner. Samt att nu har jag mitt första riktiga förhållande där jag äntligen får förstå vad kärlek är. Att faktiskt göra saker tillsammans som fiska/ resa/ fira jul tillsammans etc etc.

Jag fick dessvärre gå igenom depression och ångest efter att ha bytt jobb/stad/sambo/hem så tillslut sa det stopp för mig. Kräktes i en vecka av stress och oro. Då började jag fokusera på vem JAG faktiskt är och vad jag vill... redan då började min resa mot nykterheten även fast jag inte förstod det då.

Jag håller med Vilja, känns ibland som att alla livssituationer är kopplade till alkohol. Helt galet är det!

Ärligt talat så e ja inte ens sugen på o dricka på julafton. Jag har en liten valp nu o han satt o kollade noga för varje drink ja hällde upp, vill inte att mitt drickande ska påverka honom negativt. I Onsdags tappade ja även min medicin på golvet o han fick tag på den, men som tur var släppte han den när ja kollade munnen på han. Det e ett heltidsjobb. Men på julafton får jag hjälp o passa han så kanske, men tänker isåfall inte dricka mig till bakfylla. Planerar o köpa 3 starköl.

Ärligt talat så e ja inte ens sugen på o dricka på julafton. Jag har en liten valp nu o han satt o kollade noga för varje drink ja hällde upp, vill inte att mitt drickande ska påverka honom negativt. I Onsdags tappade ja även min medicin på golvet o han fick tag på den, men som tur var släppte han den när ja kollade munnen på han. Det e ett heltidsjobb. Men på julafton får jag hjälp o passa han så kanske, men tänker isåfall inte dricka mig till bakfylla. Planerar o köpa 3 starköl.

Jag svarade dig i min egen tråd. Satt lite upptagen så därför mitt svar dröjde. Sorry!

Och Tack för ditt fina inlägg:) Du är en av dem som gjorde att jag vågade lägga upp en tråd igår. Du verkar va en riktig snäll människa. Sällan sett en så härlig energi som den du sprider här på forumet, så tack!

Det känns bra med ett sånt välkomnande och mycket peppande läsning här på forumet. Som jag tidigare sa, så är erkännandet för sig själv som är det stora steget.
Det ska bli intressant att följa och bolla tankar här. Och att hitta motivationen till att inte falla tillbaka i gamla mönster.

Heja heja, håller med att detta Forum är rejält peppade och att se att andra faktiskt lyckas!

Nu kör vi tillsammans ?

Ja, det finns grader i helvetet också.. (alla alkoholister är t.ex. inte våldsamma eller "osnygga")
Det är ju så lätt att antingen ta åt sig eller skylla ifrån sig ;-)
Tror också att det kan finnas vissa skillnader i om det är "manligt eller kvinnligt" alkoholmissbruk /eller någon annan sorts missbruk. Kvinnor, i alla fall i de äldre generationerna är ju uppfostrade att "ta hand om" och vårda (och hålla käft) Manliga medberoende, brukar i regel lämna sina kvinnliga alkoholister på ett mycket tidigare stadium, än kvinnorna. Tittar man på statistik, så är det oftast kvinnorna som "stannar kvar" (och tar på sig offerkofta.. ;-) )
Men när det kommer till de "hårda ändpunkterna" så är det ALLTID det egna personliga ansvaret som gäller ..
Men varken medberoende eller beroende brukar dyka upp som nån "gubben i lådan" sådär plötsligt..
Ofta är det ett ganska utdraget förlopp, där man ofta mot sin vilja, dagtingar med både sig själv och alkoholisten/ den beroende, om var gränsen går..
Herregud, vi medberoende har ju också fått höra en massa tjat om det "normala" drickandet.. Utan att någon egentligen kan definiera mer exakt, vad "normalt" är!
Och i början, anses vissa "olyckshändelser i intaget" förlåtliga..
Ja, vi bidrar till att uppehålla alkoholistens dryckesvanor.. Oftast av olika personliga skäl! (och de varierar från person till person)
Men YTTERST, är ansvaret för drickandet, alkoholistens eget!
Och helt riktigt, så lönar det inget att fortsätta tjafsa om vems felet är.. Det viktiga är att göra något åt själva problemet!
Och som jag kunnat konstatera, både genom att läsa här och genom samtal med medberoende och nyktra alkoholister, så är det sällan "frid och fröjd" bara för att alkoholisten lyckats bli nykter..
Alkoholism är ju en "familjesjukdom" och även de delar av familjen som inte dricker (och anser sig drabbade) har problem..

Tack! Är dom från bolaget eller mataffär?

En väldigt bra vecka vad det gäller intag, knappt nåt sug heller. Blev lite mer än jag tänkt på fredagen men jag tog ändå ett medvetet beslut att sluta innan det gick för långt och gick och la mig istället. Igår blev det också lite a och jag kan stolt nog säga att sista ölen kände jag att jag inte behövde och hälde därför ut den! Ikväll ska jag inte dricka och kommer därför att även denna vecka hamna under max-konsumtionsgränsen :) :) woop woop!

Va kul att jag tänkte skriva en rad till dig när jag läste ditt inlägg så såg jag att du skrivit till mig. Tack, det värmde. En vit jul låter som ett bra första steg. Håller mig också nykter oftast men sällan långa perioder. Hade dock en 7 månader lång nykterhet till i April i år. Det va skönt men va ganska rastlös och bestämde mig för att börja dricka igen. Dåligt beslut. Mår ju bara sämre av att dricka så förstår inte varför man utsätter sig för det?

Känner igen mig så mycket i din beskrivning. Jag har försökt med att hitta nya intressen som inte involverar alkohol. Lyckats till en del. Men sen kommer de där tillfällena när man tänker att en öl är man väl "värd". En öl blir fler och slutar med att man ligger bakis en hel dag efteråt.
Vill bara sända en styrkande tanke och säga att du inte är ensam.

Det blev iallafall en nykter helg. Nästa kritiska punkt e julafton, men då tror jag jag ska dricka.

för din historia!
Jag har visserligen varit den som drack men jag städade, tvättade, pyntade till jul, lagade mat, skjutsade till aktiviteter o.s.v....Ingen har behövt städa åt mig och jag har aldrig haft sönder något. Har aldrig försvarat mitt drickande, blundat för det eller skyllt på någon annan. Det har funnits ORSAKER till mitt drickande men valet att dricka var MITT!
Nu är jag glad för det...att jag haft så mycket ansvar för annars vet jag inte hur nedsupen jag varit vid det här laget!
Det får mig ju också att inse hur medberoende "möjliggör" ett fortsatt drickande genom sitt handlande och att den största tjänsten man kan göra sig själv och sin alkoholist - så fort som möjligt!
Trots allt och oavsett hur man varit som alkoholist så har man ju på ett eller annat sätt skadat sig själv och andra...
Kramar!

Detta är dag 3 för mig så häng på. Nu kör vi! ☺️