Senaste kommentarerna i forumet

har jag en bekant som har, fler förresten. Då blir man riktigt slut men med sprutor blir man piggare rätt snabbt. Du kan väl kolla det. Jag vet ju att den som dricker mycket alkohol kan få brist på just B-vitamin.

En annan sak Putte. Du säger att du inte kan vara sjuk eller sjukskriven. Nähä, inte det. Du är oumbärlig alltså. Hur har du då tänkt att dom ska klara sej på jobbet om du hänger dej i påsk? Är det inte bättre för alla att du tar en time out nu? Se till att skaffa hjälp.

Lider med dig...
Och det där med att se tecknen men skita i dem, medvetet eller omedvetet känner jag igen...
Tror fanimig att T var full första gången han bjöd hem mig till sig... Trots att vi inte ens drack en halv flaska vin...
Kommer ihåg att han ville visa mig sitt växthus, sin stolthet... Vi gick dit, han berättade och jag beundrade, och sen skulle han bara hämta nåt i garaget... Och blev borta en bra stund... Kom tillbaka och förkunnade stolt att nu har jag druckit en öl i garaget!
DÄR skulle jag gått!
Magkänslan sa det till mig... Lyssnade jag?!
Nej...
Manipulation på hög nivå! Dels av honom som avdramatiserade och normaliserade genom att berätta, och jag som så gärna ville bli två att jag intalade mig själv att det var helt normalt...

Du gör rätt i att skriva ner, gå igenom och fundera... Till slut kommer du veta vad du innerst inne vill, och vad du kan tolererafrån honom...
Du är värdefull och stark, men kom ihåg att ta hand om dig själv i första hand, såsom han får ta ansvar för dig!
Stor kram!!

Tack för att jag får skriva till dig!!
Fotade på väg hem från jobbet idag, och tänkte på dig...
http://www.facebook.com/media/set/?set=a.518895991487161.1073741826.100…
Det som göms i snö...
Och det är det du håller på med nu! Du ruskar av dig det blöta, kalla, omslutande och kvävande, för att åter se ljuset och solen och låta dig värmas!
Och se där! Du är nr 1!!!
Glöm aldrig det!!!
Stor kram!!
/k

...ja detta är något som jag vill lära mig att bli bättre på - att andas. Jag har också fått lära mig att man kan andas i en fyrkant: titta på något med 4 sidor, andas in på ena ut på andra osv. Som en mindfullness-övning. Ska också vara bra mot alkoholsug.

Ha, ha, kaninboken. Mina barn brukar vilja höra boken "kaninen som inte ville gå och lägga sig", den är väldigt söt.

...nu lite mat och sen al-anon.

Suttit och skrivit ner efter din lista. Tack...
Vill känna mig säker på att jag fått framfört och senare får framfört precis det jag vill ha sagt.
Nu är det många ord och de ska komprimeras ner till få rader.

Ont i magen har jag men det kom jag fram till att jag haft hela tiden, i olika grad bara, sen vi träffades.
Insikten har ju funnits men det har inte funnits utrymme för några uppsamlingar och utvrderingar innan.
Alkoholismen har ställt allt annat åt sidan.

Ju mer tid jag tar mig att bara skriva ner händelser och ord, desto mer ser jag hans mönster i att vilja mig illa. Det är smärtsamt..

Och bland dem finns att välja bort skam. Du kan istället sträcka på dig för det var verkligen inte ditt fel! Jag håller med Dompa, var nu rädd om dig, gå inte in i något slags medberoendeställning här, du måste sätta din egen nykterhet främst!

Det låter så härligt (nåja ;-) med dina träningsrundor och PT-pass. Jag trippar på strax efter, har låtit mig övertalats av litet träningsgäng här på jobbet - det är jag och en soffpotatis till som nu ska hänga med på lunchpass med indoor-walking - gud så töntigt tyckte jag, det är väl bara att dra på sig skor och ta en promenad men tydligen ska det vara extra kul. Gäller att fräscha till sig lite här nu om man ska ut på marknaden igen ;-) just det, ska boka tid hos frissan också.

Sköt om dig nu! Kram.

på nästa nr :) Du jobbar hårt nu - och inte är det lätt heller. Kram / mt

Ingen fara Dompa, medberoende har jag prövat i ett tidigare liv och dit går jag inte igen. Grannkvinnan är sig lik men tror hon börjar tycka att jag är tråkig för jag skall alltid dammsuga när hon ringer ;-)

Men i dag fick jag en chock en bekant som varit nykter i en massa år, snart 20 har fallit. Har nog gått några månader innan de uppdagades, vilket är så tragiskt. Personen stöter nu bort alla och vill inte lyssna. Det känns som om det kommer gå väldigt fort utför och ingen vet hur de skall få stopp på det här. Man måste ju vilja själv annars går det ju inte att hjälpa, håller nu tummarna att den närmsta familjen når fram till personen och att personen tar den hjälp som finns.

Men detta skrämmer mig, men jag tror att om man aldrig glömmer varifrån man gick så behåller man rädslan för alkoholen och blir det brända barnet som skyr elden.

Så snöiga kramar från Kalla som längtar till våren

Skönt att höra att du mår bra och att ni skyndar långsamt. Bra för barnen om ni kan vara vänner, men måla inte in dig i ett hörn.
Ibland kan man bli skild men fortfarande vara gift, skall utveckla de här lite mer senare under tiden får ni fundera på den ;-)

Många kramar och styrka till dig//Kalla

Lycka till med intervjun förresten!

Ja du, tror att grundproblemet är att jag INTE kan vara sjuk eller sjukskriven. Sitter fast i ekorrhjulet så det skriker om det:)

Men ok dag idag. Tänker sova bra, äta bra, motionera. Kanske dra tidigare från jobb. Det här jävla infernot i skallen måste släppa nån gång. Har märkt att jag med åren blir mer och mer påverkad av skitmånaderna jan-mars. Jag vill ut! Vill har värme! Jag ger det till påsk innan jag hänger mej...

Tack för alla era rader, jag förstår och tror att ni har rätt allihopa. Sitter här med en tår i ögat, nyss glad men nu ledsen igen. Så läser jag Kallas rad om att det pendlar fram och tillbaka hela tiden. Och, ja så är det ju! Och visst vore det sorgligt om det inte vore sorgligt, att bara resa sig upp och gå vore ju en förolämpning mot det vi haft: betydde det inte mer än så?

Igår lunchade jag med svägerskan. Vi brukar inte umgås på tu man hand men jag kände att jag ville träffa henne utan att ens bestämt mig om jag skulle prata om detta som händer, men hon tog upp det själv direkt när vi satte oss till bords. När hon sa att de ville ha med mig som vanligt så länge som jag och brorsan kan umgås som normala människor, att jag alltid hör till familjen, så höll jag på att börja gråta och hon med, så satt vi där och snyftade tillsammans på restaurangen. Kändes bra i alla fall. Vi ska fira påsk hos dem. Tydligen hade även han känt att kommunikationen oss emellan är bättre än någonsin.

Längtar till mitt nya liv!

Konkreta bra råd. Endel gör jag redan, som att utmatta mig med att springa på löpband tex. Avslappning har jag slarvat med. Ljudbok ska jag prova men det som jag genast känner som nytt och som jag vill prova är att sova "som gäst" i mitt eget hus. Det låter som det skulle kunna vara mysigt och att kunna funka. Det blir dagens nya test. Har också inhandlat lite humle/vänderot piller men det kan nog inte vara farligt. Är inte förtjust i att medicinera mig men lite naturliga medel gör nog inget just nu.
Ska försöka hitta kanin-CD...

Tack för goda tips!

Du gav mig precis de ord jag behövde höra.

...sidan du, mulletant, hänvisade till om normaliseringsprocessen.
Mycket matnyttigt om psykisk misshandel på den sidan.

Precis som du ställer frågan om oförmögen att förändra sig ställer jag mig frågande till beteendena.

Det är kärnan i det mesta. Att jag inte vet vad som hör hemma var.
När han släppte taget om lägenheten före jul, följde med till sin mamma som första steg ut, så tog det inte lång tid innan vänligheten, den varma och omtänksamma mannen kom fram. Han vill mig inte illa, det visar han tydligt och ärligt vid tillfällen. Vid andra tillfällen passar han perfekt in i mönstren som beskrivs som misshandlare.

Han uppskattar min stryka, värme, ärlighet, tar emot min kärlek, men samtidigt upplever jag att jag är ett hot eller en påminnelse om det han vill vara, kunde varit om missbruket inte tagit över. Jag fick bekräftat på anhörigveckan, av två missbrukare, att min person är perfekt för en tillfrisknande alkis. Om den passar just min make vet jag inte ännu men han har inte bett mig dra så kanske vi är på väg mot en utveckling framåt. Ingen aning och inte mår jag bra i nuläget. Jag går inte under heller, mår (tyvärr eller motsatt) bra av att inte vi hörs av...vad nu det står för...?????

Jag söker inte efter svaren på allt, åker med i berg och dalbanan som Lelas uppmanade. Misstänker att mannen inte vill leva med mig i mitt nuvarande liv men älskar mig. Då blir det konflikt, såklart, och det är just det behovet jag är rädd jag inte kan uppfylla, behovet med närhet och dagliga rutiner. Jag tror han är för stolt för våga släppa, han är rädd för att börja med ett helt nytt tänk i vad som kan bli "rutin" i vårt liv. Det skulle föra oss närmare varandra, vara lång upptakt till det "egna" , och i det egna skulle han vara huvudperson och jag "sekundär".

Fortsättning följer...

om han är oförmögen att ändar sig - hur kan han då visa trevliga sidor för andra?

Det får mig att tänka på personer som slår... de kan också välja både person och tillfälle.

Jag ville förmedla de här funderingarna - dock är jag förvissad om att du vet vad du gör och att du har din strategi. Jag känner igen mycket av ditt förhållningssätt i mig. Kram, njut av dagen! / mt

...tack för att du tog dig tid att skriva här. Jag följer dig och de andra i era trådar men har inte lämnat några spår efter mig. Många gånger har jag börjat men raderar, mest för jag inte vill klampa in liksom.
Jag uppskattar att kunna följa dig och det ger mig mer förståelse över vad som händer inuti dig och därigenom min make och kan sortera i mina reaktioner utifrån det. Tack!

B-vitaminer, vitaminer, har maken fått injicerat mängder av gånger. Skönt att kroppen har en så stor chans kureras trots långt alkoholmissbruk.

Hans minne är sämre än jag trott däremot. Tror det är en av orsakerna till hans irritation mot mig. Jag är ju den ende i hans omgivning som vet hans svagheter utifrån en annan film än den han spelar upp för terapeuterna, aa-medlemmarna, hans anhörigvecka, hans ex, hans mor, hans barn. Därför är jag mest ivägen, jag stör hans "film".
Hans inledande kontakt på hemmet, den personen undvek han hela sin vistelse där. Just det bekräftar min teori.

Min koncentration ligger inte där däremot.
Jag jobbar, med framgång, och har utformat ett mer långsiktigt koncept som ska tas i bruk från nästa vecka. Då börjar jag och en kollega ge oss ut i detta nya, med spänning och blodad tand. Tråkigt inte maken tagit del men en da kanske han är mottaglig och vill. Om inte så är det hans val.

Kram, särskilt till dig fia, och lycka till i var och ens kamp och/eller glädje. Det finns alltid något positivt trots elände.

Idag njuter jag av blå himmel, 2 av mina härliga ungar som kommer hem från semester, kuvertet med små hårband jag skickar till mitt fadderbarn och hennes lillasyster, en reserverad flygbiljett som tar mig hem över helgen...

...accepterar det inte men är kvar för att jag hittills inte fått klart för mig vad som är hans "riktiga" jag.

Lite enkelt ser vår gemensamma tid ut såhär:
Inledande tiden var inte så seriös
Första året lärde vi känna varandra
Andra året fick jag mer och mer klart för mig om alkoholens fokus i hans liv
Tredje året tungt missbruk och drygt sista halva året med rädsla för död och behandling enda målet.

Jag har naturligtvis tappat tålamodet och skällt så fönsterrutorna skallrat men sen i somras aldrig. Det var inte lönt!

Jag hör i hans få berättelser från hans upplevelse av tidigare förhållanden att de kvinnorna har lämnat utan han varit i dialog med dem=han känner sig övergiven.
Jag har pratat mycket med hans mamma och förstår endel genom hennes berättelser.
Han själv har sagt till mig han har svårt för känslor. Jag ser en man med mängder av känslor men som blockerar sig pga rädsla.

Jag anklagar honom inte och giraffspråket är inbyggt i mig pga mitt arbete sen snart 20 år och före då ag tog hand om trasiga barn och ungdomar.

Någonstans känner jag, eller inbillar jag mig, att han lyssnar och har hört, att han inte vill hamna där vi nu är men är oförmögen ändra sig.

Hans behandling funkar men jag märkte en mottaglighet där första veckan sen har det mest varit "spelets" gång. Jag skrev ner min oro, jag kontaktade terapeuterna.
Han fick antidep medicin efter få dygn där så nu vet jag inte, igen och likt alkoholens inverkan, vad som är vad.
Jag har lovat mig själv att vara kvar och vänta ut den "ärliga" människan. Han är underbar, om de goda stunderna varit de ärliga, men kan vara min egen drömbild bara.
Vad som är vad har jag ingen aning om, hade ingen aning om och lär dröja innan jag får en aning om.

Därför har jag ett namn på en parterapeut som måste hjälpa mig vidare.
Jag får framfört mina observationer, vad jag känner, behöver och önskar i konkret handling. De är desamma nu som tidigare.
Som tidigare mottar han dem, gissar jag, men "straffar" mig som om jag är den mest okunniga idiot världen skådat, inte ens värd att bemöta. Tidigare har jag inte stått ut med tystnaden och brutit den, inte med att öppna diskussion, utan med annat, vad som helst av praktisk betydelse, typ hämta paket på posten. Kärnfrågorna blir aldrig ventilerade!

Redan före jul, före anhörigveckan, tog jag upp detta med behandlingshemmet, att en terapeut från dem vore enda sättet för mig få framfört mina önskemål. Det som sista möjlighet för vara säker på det går fram och han tar orden seriöst. Om det inte går fram finns ingen anledning för mig vara kvar.
Min plan att utvärdera till sommaren ligger kvar och hur läget ser ut då vet jag inte men jag har ett namn. Den personen får denna veckan info om läget från behandlingshemmet och jag tar kontakt när jag behöver from nästa vecka.

Hejåhå...detta kan jag nästan underteckna med namn och telefonnummer ;)

Kram på er och tack för omtanke och goda råd mulletant

Har i perioder också haft svårigheter med sömnen. Men efter att ha slutat med insomningstabletter och lugnande tvingades jag söka andra alternativ som också visat sig funka mycket bättre i längden. Alkohol eller tabletter kan hjälpa en att somna men sömnen blir ju artificiell och man känner sig då inte utvilad när man vaknar vilket bara leder till en ond cirkel. Nåväl, här kommer några tips:

-Som A påpekade ovan kan fysisk träning göra under. Låter man muskler och hjärta arbeta under dagen så kan man lättare slappna av till kvällen. Är man ovan vid träning så kan en promenad på kvällskvisten räcka, men gå så pass snabbt att du får lite puls i alla fall.

-Sover du bäst borta så kanske det kan räcka med att göra en förändring hemma? Till exempel möblera om i sovrummet. Ibland när jag haft svårt att somna så har jag bäddat med en madrass på golvet i vardagsrummet, som om jag skulle "sova över" och somnat som en baby. Tror kontentan här är att; gör du något om och om igen som inte funkar, så gör annorlunda.

-Ljudbok. Jag är ett stort fan av ljudböcker men när jag vill lyssna på något innan jag ska somna så brukar jag välja någon som inte har alltför komplicerad intrig. Uppläsarrösten är också viktig. Om man inte vill ruinera sig på ljudböcker så har de flesta bibliotek både ljudböcker att låna rent fysiskt och som strömmande på internet. Skrev i "filosofiska rummet" om min nya favorit "Kaninen som så gärna ville somna". Det är en barnbok, funkar egentligen som vilken avslappnings-CD som helst men den är förklädd som en saga. Själv tycker jag den slår alla avslappnings-CD jag lyssnat på, har liksom lättare att ta hela hitta-ditt-trygga-rum-konceptet i berättelseform. Tror den bara är en halvtimme lång men jag har hittills inte hört slutet, haha.

Lycka till!

Jag har precis som du kommit fram till att för att rädda sig själv måste man "välja sina människor". Jag tänkte mycket så i somras då jag kände mig mycket skör, jag valde med omsorg vilka som skulle få tillträde, vilka som skulle få klampa in i mitt liv. Behövde goda intryck, goda människor... (och det har jag fortsatt med i många lägen ganska omedvetet, av bara farten)
Jag säger inte att din far inte är "god" men han suger din energi och ger dig dålig energi tillbaka.
Han har kanske vant sig vid att du ska finnas där att luta sig mot när han är svag. Men som jag ser det så kan han vänja sig av med det om du, som du skriver inte är tillgänglig alltid. Relationen kanske kan bli bättre av det? Att minimeras.

Jag tycker det låter friskt och bra det steg du tar nu.
Bra Sommar!

Men träna på gym eller bara ut och spring gör att det blir lättare att slappna av och finna ro.
Eller schyssta yougaövningar innan det är dax att duna in?
Alla sätt är bra, utom de dåliga.
Som du säger, vin ÄR ingen bra avslappnare. Vakna mitt i natten kallsvettig och med en inre oro.

Men pröva några avslappningsövningar oxå.
Att göra, lyssna på en avslappningscd kan vara bra?
/A

ps: Om du har möjlighet så sjukskriv dig några dagar och satsa resten av veckan på att söka hjälp. Du mår ju inte bra och då är du i din fulla rätt att ta hand om dig själv istället för att stressa med arbete eftersom du antagligen måste lägga din fritid på familjen. ds.

Nu måste jag gå till frisören. Har fått komma på anställningsintervju på måndag och vill vara fin. Men jag hoppas vi hörs senare eller imorgon, och då har du något att berätta. Som att du har fixat en ny tid.

Kram igen! Fia

till att vilja dricka vin är att kroppen på natten avger en oro som gör mig (återigen) tidvis sömnlös. Jag är inte orolig för sömnlösheten men orkar inte så många jobbardagar i sträck om jag inte sovit. Då kommer tanken att lite vin skulle jag somna på, så skönt det vore. Förr orkade jag flera dagar utan sömnlöshet nu räcker det med två...
Har nu istället kollat efter receptfria sömnmedel, något som lugnar inför natten. Vet inte om det är bra eller dåligt. Men bättre än vin borde det ju i rimlightens namn vara.
Tidvis sover jag bra och det är underbart. Bäst sover jag borta...!?
Har tränat mig i att inte bli orolig eller få panik för sömnlösa nätter och det går bra. Just detta att det utlöses en oro som är ogrundad upplever jag själv. Och detta då faktiskt mycket är så bra numera och jag känner livsglädjen har kommit tillbaka. Men triggern är onödig. Tips?

Önsakr alla en bra o sann dag :)

du är också kemi Putte! Men inte bara. Givetvis är du all din livserfarenhet, dina tankar och minnen. Men hur du reagerar och mår beror på kemi. Jämför med alkoholen. Den får dig ju att må på ett visst sätt. Nu fattas någon annan substans i hopkoket Putte. Men det finns hjälp. Tabletter brukar bli bra i slutändan. Vet att en del får pröva sig fram och ibland blir det värre innan det blir bättre. Så gå igen och kräv medicin. En del tycker att man inte ska ta sånt, att det orsakar ett annat beroende. Skitsnack. Gäller inte alls all slags medicin. Sånt här kan du få hjälp med hos en vanlig BRA husläkare. Så pröva dig först fram till rätt doktor som du kan öppna upp för och sen är du riktigt jävla ärlig med ditt mående. Hjälp finns!
Skönt att det känns lite lättare nu på morgonen. Det brukar ju vara så. Mitt råd är att du ringer nu direkt när du är lite starkare.

Kramar Fia

Nä, hjälp orkar jag inte ta in. Den enda som vet är sambon och gud ska veta att hon är nog belastad.

Jag har några bra vänner, men jag orkar inte ta det med dom. Just ordet orkar tycks vara allt nu. Jag tar hellre allt med en utomstående. Vill inte att släkt och vänner ska dras in.

I morse vaknade jag och mådde mycket bättre. Piggare, avslappnad. Nästan som den jag en gång var. Har läst på lite om depression, piller och behandling.

Är allt kemi i hjärnan? Men vem är jag då?