Senaste kommentarerna i forumet

Tack båda två!
Ni har helt rätt, detta Är ett sjukt liv man har anpassat sig till. Frågade honom igår om han kunde tänka sig söka hjälp å sluta dricka, han ligger då bredvid mig i sängen...men just den frågan hörde han Inte..bara helt tyst å sen pratade han om nåt helt annat. Skrattade lite inombords...
Ja dessa 2 dagar ska jag försöka hålla mig lugn även om panikkänslorna kommer till ytan. Men jag vet att jag verkligen måste göra det här innan jag hamnar på psyket. Han förstör mig bara p jag tillåter inte det längre. Blir jobbigt när man tänker på att han säkert hittar nån annan riktigt fort, det svider ordentligt...försöker mota bort dom tankarna å ersätta dom med verkliga fakta, all skit jag har tagit mm.
För någon månad sen var han ledig en fredag, jag jobbade. Han ringer mig å ber att jag ska komma hem för han måste besiktiga sin bil just då, han hade druckit såklart. Jag kunde absolut inte gå från arbetet just då, han skriker åt mig att jag aldrig ställer upp på honom, talar om hur värdelös jag är, att mitt jobb tydligen var viktigare än honom. Sa: just nu kan jag inte gå ifrån så, arbetet Är viktigare än din bil. Boka en annan tid..han slänger på luren efter en massa otrevligheter.
Såna saker dyker upp mer å mer i mitt huvud, ska hålla fokus på det så min ilska å beslutsamhet stannar.
Kramar till er ❤️

Bra jobbat att du klarade av att stå emot suget! Känner du att det är mycket att fixa inför julen? Det kanske är bra att försöka fokusera på de viktigaste sakerna och bortprioritera de oväsentliga sakerna. Ta hand om dig.
Kram

Ger dig samma råd som Leverjag!
Provocera inte.. (ducka!) Jag vet att känslan att få hämnas kan vara stark.. Släpp det (så gott du kan) En vacker dag kommer "tant Karma" att ta hand om det.. Och det underliga är, att man inte brukar vara road av att ens titta på..
Ja, det är så med alkoholister att de vägrar ta in det här med handlingar och konsekvens!
Min alkoholist klagar numera ständigt över allt som håller på att gå sönder i hans hus..? Är jag förvånad?( not!)
Däremot passar jag mig väldigt noga för att påpeka att det faktiskt är en orsak beroende på hans bristfälliga underhåll.. Istället för att reparera och renovera, har både tid och pengar gått till vin & öl-pimplande.. Herregud han har genom åren druckit upp minst ett tak och ett badrum.. Fast det vägrar han att inse. Även om jag misstänker att en del av hans ångest kommer sig av att han ser sina inkomster minska i och med pensioneringen.
Sanningen är, att han mycket väl skulle ha råd med ett gott liv, om han slopade alkoholen och spelandet (visserligen inte nätcasinon, men tips och lotto)
Man får väl bara hoppas att polletten någon gång trillar ner?
Tills dess, ta hand om dig! Styrkekramar!

Hej!
För några månader sedan drack jag 6 koppar te på förmiddagen för att ha tillräckligt med energi under dagen. Koffein kan öka stressnivån i kroppen och göra en mer stresskänslig. Jag valde därför att skära ner på intaget till 4 koppar per dag. Nu funderar jag på att dra ner till 2 koppar grönt te per dag. Genom att göra detta hoppas jag uppnå ett större lugn i kroppen.
Varma Hälsningar

Tack för Bamsekram och fina hälsningar :-)

Muränan, har funderat på det där att bryta med vanor. Så många vanor lever kvar och skapar associationer. Fredag kanske ska vara ledig, ledig efter 12 eller innebära ett AA-möte eller en körsång, träning, besök i kyrkan, meditation i orangerie, museibesök, läsa dikter eller... Bara funderar på att bryta vanorna och inte göra som förr. Samtidigt tänker jag att de gamla vanorna kan med tiden inte kopplas till A längre om vi fortsätter och är starka.

Idag 7 hela veckor av nykterhet. Efter ett halvår börjar nya friska celler bytas ut i levern. Jag kom iväg på yoga igår kväll. Ett tufft pass och jag darrar så mycket i benen när jag gör övningar och styrkan finns. Tänkte att det är nervskador. Ska lägga märke till om detta ändras med tiden.

Igår var det återigen en prövning på stan i folkvimlet. Denna gång åt jag en ordentlig måltid innan. Nästan övermätt och illamående men det funkade. Jag blir alldeles vimmelkantig av trängseln, köerna och alla saker som säljs. La mörke till att jag inte alls tänkte på alkohol på samma sätt denna gång.

Går med tankar som att vi bara byter pengar med varandra. Köper grejer som är onödiga och till högre pris. Skulle vilja be släkten att skippa allt detta med klappar. Det skapar mest stress. Men det är så mycket tradition och det är roligt att ge något om man hittar något som passar personen man vill ge till. Jag förstår varför många åker bort från julen till värmen. Det är inte bara för solen...

Denna helg får pepparkakshuset bli till och lite julgodis också. En dag i taget. Inte stressa in julen...

Hej!
Jag hoppas att det löser sig för dig Vilja. Ja det är viktigt med balans Sattva.
Hälsningar

nykter idag. Julångest. Är säkert inte ensam om den. Kommer ihåg alla julottor, jag varit på bakfull eller full. Trodde att kyrkan skulle hjälpa mig. När det gäller, att inte hälla alkohol i mig. Ingen annan än jag själv, har hällt alkohol i mig. Idag AA-lunchmöte.

Forumet är till för de som vill förändra sitt drickande och det vill du väl också. Jag dricker också mer än jag vill men har trots allt minskat min alkoholkonsumtion dramatiskt för första gången i mitt liv på ett varaktigt sätt (om nu 3 månader kan kallas varaktigt). Jag har inte avskrivit total nykterhet heller. Om jag inte kan vara måttfull eller om jag faller tillbaka till det gamla mönstret så får det bli så.

Hej fina du,

Ja, suget kommer ju gärna när man är trött och behöver sätta sig och koppla av. Då kommer också mina starkaste sug. På väg hem en fredag eftermiddag efter en lång jobbvecka... aaahhh... ner i soffan och ... eller inte. Gäller att hitta nya vanor, vilket inte alltid är det lättaste.

Måste bara säga - vad många fina inlägg du skriver. Du är så klok och inkännande. <3

Bamsekram

Hur mår du Akvariet? Bättre? Sämre?
Kram

Trollis

Du är på väg bort från det där mardrömsscenariet. Jag som har en nykter man kan se att det är helt galet att leva som du gör med honom. Det är inte ett liv värt namnet men jag vet också hur man sakta vänjer sig och tummar på det "normala" i destruktiviteten och hoppas. Hoppas tills man inser att nu är livet i fara och vaknar upp. Du kommer att sakna och försköna i efterhand och då är det så bra att du kan läsa här hur din vardag såg ut och påminna dig om att det var det livet du valde bort.
Har du förberett dig så du kan lämna situationen nu? Att tillåta sig leva i en sådan relation är som att spotta sig själv i ansiktet varje dag. Faktiskt. Du har ett liv och alla möjligheter att må bra och göra dig själv stolt. Du orkar två dagar till. Var klok och lugn nu. Provocera inte. Hämnas inte. Försök inte få upprättelse. Gå, så du kan börja andas, läka och tänka igen.

Styrkekramar ?

God morgon vännen,

Hoppas att du mår bra. Du oroade ju dig lite för julen. Hur känns det nu? Såg att Blossa kommit med en helt a-fri glögg. Den var helt ok. Smakade inte saft, utan nästan som glögg.

För egen del har jag avslutat ett jätteprojekt på jobbet och flera mindre delar. Nästan kört huvudet rätt in i kaklet. Men nu är det mesta klart och under kontroll och det är så oerhört skönt. Jag sitter här i pyjamas och ska vara ledig idag. Behöver verkligen det. Får inte hamna i den här jobbcirkusen igen, utan måste vara mer rädd om mig själv.

Är det bra hemma? Mannen? Bakelserna? ;-) Har du någon bra julbakelse/kaka? Jag är dålig på att baka, men ska ta itu med hela julköksandet nu i helgen. Blir lussebullar, pepparkakor, saffransbiscotti (om jag hittar mitt recept...) och julgodis. Sedan får mannen och ena barnet rulla köttbullar. De är så bra på det. Men i år blir det ingen egen gravad lax eller inlagd sill. Husmor strejkar och ska beställa på fiskaffären. Så skönt...

Julklappsinköpen är också, nästan, under kontroll. Julstädning blir det efter köksandet... Hmm... kanske ska gå tillbaka till jobbet istället ;-)

Ha det jättebra så länge och trevlig helg!
KRAM till dig min vän

Jag jobbar med min flygrädsla

Tack för dina inlägg och ditt svar till mig. Jag funderar mycket på hur jag ska hålla mig nykter i längden. Jag har också haft mycket skoj och trevligt ihop med alkoholen men de sista åren blev det mer och mer i ensamhet och inte ett dugg kul. Bara beroende och bedövning. I sociala sammanhang inga problem. Men livet och hälsan gick i moll. Jag vet nu hur mycket alkoholen påverkar mitt liv. Men det handlar också om en rädsla för att våga leva livet fullt ut och njuta av det. Vet inte riktigt hur man gör och har inte de vanorna längre. Det finns en destruktiv sida som slår och drar ner mig, som inte vågar ta för sig av livets goda och det övar jag på. Jag övar på att leva nykter och övar på att leva utan destruktiva låtsaskompisar.

Jag märker att jag har relativt lätt för att sluta när jag bestämmer mig men eftersom jag inte haft så allvarliga följder av mitt missbruk är det lätt för mig att efter en tid glömma hur illa det var. Jag är ju normal och då kan jag väl dricka normalt. Logiskt vet jag att jag inte kan det efter ett återfall från förra nykterheten. Jag har inte alls ett normalt förhållande till alkoholen. Jag är besatt och förälskad, hur destruktivt förhållandet än är. Jag vet att vi måste vara fortsatt separerade.

Svårigheten är att hitta en ny partner. Ingen har sådan kraft och magi att bjuda på som mr A. Det där tomrummet som nu finns behöver läka ihop av livet, inte ersättas med någon ny. Jag behöver inse att livet går alldeles utmärkt att leva utan en förälskelse i någon annan. Och det tar tid. Jag behöver mycket tid och därför är jag nu beredd att ta både mediciner och annat till hjälp om jag inte klarar det med vilja. Jag tror inte riktigt jag kan lita på min vilja alla gånger. Romantikern som är en låtsaskompis jag har, är stark och har tyvärr gått hand i hand med mr Alkohol länge.

Comrade, vilken underbar berättelse och beskrivning. Den ger mig inspiration i min nykterhet. Minns mina fd tre två-åringar när jag läser. Pirater, Batman mfl har deltagit i alla möjliga slag som utspelats hemma. Vi vet att vi har superkrafter när vi är barn. :-)

Efter jobbet igår var han bara tvungen att gå ut i garaget för att hämta upp en platta öl. Herregud de va ju slut på öl i kylskåpet, ja världen går under då, katastrofläge!!!!!
Öppnade en öl så fort han kom innanför dörren såklart. Sen spelade han bort 2000:- på nätcasino (inget ovanligt) å drack hela tiden. Han får ångest när han spelar bort pengar, hans humör är vidrigt, skriker å slår i saker, kastar grejer mm sen går det inte att prata med honom.
Försökte igår att säga hur hans humör påverkar mig, men det kan han verkligen inte fatta. Låt mig va, skriker han. Skyll dig själv att du blir påverkad av mitt humör!!!!
Ja, det är ju verkligen en enkel sak att Inte bli påverkad av en arg alkoholist!!!!
Idag jobbar han bara halvdag, vilken lycka...då kommer han ju hem tidigt å kan köra igång fortare ???
USCH å fy fan säger jag.
I förrgår fick jag ett tråkigt besked på arbetet som jag verkligen blev ledsen över. Han frågar inte ens hur jag mår!!!! Han är helt radarstyrd just nu för att han "får" dricka igen. Hans chans att få tillbaka körkortet är inte stor då han i somras hamnade i fyllecell å fick böter för våldsamt motstånd, det hände ju under hans villkorliga dom. Men han vill gärna tro att det går bra, han har ju lämnat en förklaring till varför detta hände. (Omständigheternas fel, förstås)
Tror att transportstyrelsen inte bryr sig så mycket om det, de har nog redan hört allt å lite till har jag sagt till honom. Men då är jag dum i huvudet som inte står på hans sida!!! Så det återstår å se hur det blir med körkortet.
2 dagar kvar nu...undrar hur jag ska stå ut.

Illbattingen springer runt i huset och leker. Han leker ensam men låter som en hel armé. Det är fullt fräs och rollerna är uppenbarligen många då hans röst har olika tonlägen. Låter som hela dagisgruppen är hemma hos oss och har skoj ikväll.
-Kom hit! Hjälp mig här, kompis!
-Jo, jag kommer snart, ska bara tanka raketen!

Jag ropar på honom och ser hur han motvilligt lämnar leken och pallrar sig till köket.
-Vem pratar du med?, frågar jag.
-Ingen!
-Är det dina låtsaskompisar? Vad heter de?

"Jag har inga låtsaskompisar!", surnar han till men lägger huvudet på sned och kontrar: " Har du det?". "Nja, du förstår som vuxen har man inga låtsaskompisar", säger jag och ser hur han pyser iväg till sina galaxer och planeter.

För inte kan väl jag erkänna till honom att jag faktiskt har två låtsasvänner. Dessa två bröder, två kamrater, två själsfränder. Låt mig presentera: herr Alkohol och mr Egoism!

Å, vad vi har lekt, vi tre. Vilka historier och vilka fantasier vi har vävt ihop! Om alla våra lögner kunnat omvandlats till musik så skulle våra konststycken sålt guld på varenda topplista! I denna lilla trio kunde vi spela alla instrument. Och alla musikaliska stilar låg tillgängliga för oss. Party och fest? Javisst, skruva upp volymen! Lite romantiskt för otroheten? Jäpp, den skivan har vi här! Depp och självömkan?Jodå, finns i sortimentet! Vi visste hur man lirar disco, pop, jazz, blues och gärna en skvätt klassiskt till maten...

Men en så bred repertoar har sina begränsningar. Minnet börjar svika. Vad spelade vi igår? Var? När? Reskostnaderna skenade iväg. Av nån konstig anledning uteblev gaget för precis varenda spelning vi gjorde, så ja, det blev mycket egna utlägg. Oregelbundna arbetstider gjorde att hälsan börja svaja. "Horungar!", skrek vi där i natten till den otacksamma publiken som börjat svika och gjorde att vi fick spela på allt sjaskigare syltor.

Det var förresten nånstans där vi blev kvartett. Vi hade fått en ny medlem i bandet-señor Ångest. En riktig festsabotör som sa att han har följt oss en längre tid min inte vågat hälsa. Men nu så dags! Vår konstellation fick sig ett riktigt törn. Señor Ångest tålde inte herr Alkohol men ställde alltid till ett jävla drama när denne försvann. Mr. Egoism hade börjat spela solo, snacka om att vi var missförstådda konstnärer och ville flytta till ett annat land. Och herr Alkohol han slarvade med kosten, blev större och tog allt mer plats i turnébussen.

"Hur var det med musiken?", undrar kanske den nyfikne läsaren. Ja, den blev allt mindre konsonant och allt mer lik kakofoni.

Så nu är vi här. Taktpinnen ligger i min hand och det är dags att säga adjö till det här bandet. Nej, självklart är de inte glada mina låtsasvänner. Morrar, bits och fräser. Alla kräver mer. Vi tar revansch, ge oss en chans till! Men jag inser allt mer att man kan inte spela symfonier om man inte har ett musiköra till det.

Så sluta låtsas att ni är mina vänner och jag ska sluta låtsas att ni inte finns. För visst har jag i alldeles för länge stått där likt en rödkindad femåring och skrikit:"Jag har inga låtsaskompisar!".

/comrade

Inser att jag alltid skriver i detta forum när det är riktig illa. Därför kommer här ett inlägg i lite mer positiv bemärkelse.
Efter nästan tre månader av drickande (ca en-två flaska vin per dag) träffade jag förra veckan en kille som öppnat en privat klinik. Insåg direkt att jag inte har tid att vara borta en längre tid från jobb som denna behandling skulle innebära.

Åkte hem efter mötet och tänkte ta mig ett glas gott vin. Satt några minuter och tänkte. Nej. Vi försöker.
Kväll och natt ett var helt sjukt. Svettades ner hela sängen och mådde så sjukt dåligt. Deprimerad är milt uttryckt.
Kväll och natt två. Orolig, ångest men lyckades ändå sova några timmar.

Under dessa två första dygn tog jag ca 1 glas vin per dygn.

Dygn tre var jag helt ren. Jag tog även fram mitt gamla SATS kort och åkte ner och körde ett pass. Det hjälpte extremt mycket kan jag säga även fast orken var obefintlig. Det som hände var dock att suget minskade en aning.

Kört på samma sätt hela veckan. Fyra träningspass och varannan dag helt vit och varannan ca 1-2 glas. För mig är det så klart en seger så här långt då jag brukar dricka 1-2 flaskor vin per dag.

Sen är det alltid ett steg fram och ett tillbaka. Idag var jag nere och tränade ett lite hårdare pass. Sitter nu med träningsverk men även en flaska vin i kroppen men njutbar musik i bakgrunden. Gör att man känner sig helt oövervinnelig men jag vet samtidigt exakt hur det kommer kännas imorgon kl 06. Då är jag allt ifrån oövervinnerlig.

Att ta sig ur är denna kamp är svårt men jag kan verkligen rekommendera att ta lite träningspass. Skit i om orken inte finns. Bara att svettas ut gammal alkohol känns faktiskt skönt.

Jag hoppas nu att kvällen som blev ett litet bakslag inte skall hämma mig i denna positiva spiral. Hoppas jag åter är på SATS på lördag...

//C

Vad bra att du tar hjälp att hålla dig nykter.

Glad jag blir att du kommit så långt nu! Slarva inte med Antabusen. Ställ återkommande påminnelser i mobilen när du vet att du tar dem, kanske är något? Ge dig en ganska lång tid nu så du hinner hitta lite nya vanor och bli av med det värsta suget.

Tänker att det kan sluta väldigt illa annars för dig och det vill jag inte. Men botten hittar vi bara själva.

Fortsatt nyktert här även om hjärnan kopplar ihop en del situationer med alkohol som skapar sug. Men sug går över och det finns saker som hjälper att undvika att få sug och låta det passera snabbt. Så det är bara att bita i och fortsätta öva... :-)

Styrkekram

...så skrev jag nåt till dig om att behandla sig själv med värdighet. Jag minns att det klickade rätt hos dig då. Och jag tänker ofta på det, att värdigheten är viktig. Att inte fläka sig till ett torrt korvskinn, och inte heller låta pendeln slå för långt åt andra hållet så att alla gränser suddas ut...

Du är inte ensam om att känna oro inför helgerna som kommer..
Många känner sig ensamma. Visst är det märkligt, att man känner sig ensammare ibland när man är två, än när man har en "ensam" ensamhet..?
Kanske beror det på att man är "uppbunden" på ett sätt (eller tillåter sig själv att vara "låst") Jag upplevde det förra julen, när jag fortfarande bodde ihop med min alkoholist.
Jag ville egentligen inte bjuda hem någon, för han var mest klapp kanon hela dagarna, men barnen kunde jag ju inte hindra från att komma över.. Han satt och sölade med julmaten så jag skämdes.. Pladdrade och saggade så jag såg att barnen började titta på varandra med lite frågande blickar.. De hade planerat att sova över, men ångrade sig så jag fick skjutsa hem dem.
De röda dagar när alkoholen var slut, så sov han eller var "grinig" och rastlös.. Ett varningstecken som jag negligerade.. Och som idag får mig att minnas hur han kommer hem från bolaget, på strålande humör och ställer en vinflaska på bordet..(det är ju fortfarande helg..) Och sedan ett par öl i kylen.
Hur han raskt skruvar av korken, slår upp ett halvt glas(drygt) och säger sådär i förbifarten: "Jag ska bara ta en mun för och se att det är bra..." Den där ljudlösa sucken av lättnad, när han i princip kastar ner vinet i strupen och sväljer.. Och hur tonen efter det blir ljusare.. Sedan slår han upp ett glas till, "att smutta på" medan det lagas mat.. (kvällen blev en katastrof, eftersom han bunkrat upp med mer öl nere i källaren..) Och vinflaskan var tom på mindre än 3 timmar..
Kanske var det där jag egentligen bestämde mig.. Inte en sån jul till!
Ja, jag är ensam idag.. men inte inlåst! Jag behöver varken säga till eller redovisa vart jag ska eller vad jag gör! Jag behöver inte inte mötas av tjat om ditten och datten och sopa upp efter nåt knasigt fylleprojekt när jag kommer hem.
Jag behöver inte tjata om att "ta det lugnt" med alkoholen om vi ska bort.. Eller ta med någon som "grundvallat" lite och sedan sitter som på nålar för att få komma hem och korka upp..
Faktum är, att idag känner jag mig inte ens ensam <3
Sedan vet jag inte om du bor ihop den som dricker eller om ni är särbo´s.. Det senare har i alla fall den fördelen att man slipper en hel del förnedring när vettet gått ut där alkoholen gick in.
Jag har tänkt på det här med "ensamhetskänsla" som kan vara så stark, att man är beredd att stå ut med nästan vad som helst, för att slippa vara ensam.. För att slippa känna sig "oälskad" och ändå någonstans så vet man med förståndet, att den behandling man blir utsatt för, inte har någonting med "kärlek" att göra..
Jag hoppas att du kan göra något annat under julen Elisabet! Något som får dig att släppa tankarna på den som dricker för mycket.. Själv ska jag besöka ett av barnen och sedan gå i midnattsmässan.. Kanske tittar jag in i något av de alternativa julfirandena som ordnas.. Det brukar vara mycket värme och människor som gärna pratar bort en stund.. För EN bot mot ensamhet, är att man tar ett litet steg själv..

.

Nej nej nej, absolut inget dricka.

Kämpa på alla därute som också ska stå emot .. jag kommer kämpa!
För min sambo, min framtida stora familj och för mig själv.

Så himla skönt att slippa ångesten och känna sig misslyckad.

Du måste tala med någon! Om så kvinnojouren!
Snälla lova att du ringer innan han kommer hem!
Såna här saker tar jag faktiskt allvarligt på, för även om det var fyllesvammel( min misstanke är att han tagit sig en rejäl bläcka!) Mitt ex, kunde bli så rå, när han supit ner sig ordentligt! Så är det möjligt, att han skadar dig och kanske barnen om han inte ens är nykter när han kommer hem..
I värsta fall måste du faktiskt ringa polisen! Han har ingen rätt att hota dig! Oavsett om han är full eller nykter..

Jag ser att du kan bli triggade av att läsa här på,forum. Jag känner igen det! Jag har lyssnat på en ljudbok MOT alkoholberoende Nej tack, det är bra. Tror jag att den heter. Båda gångerna jag lyssnat har jag börjat dricks MER istället för mindre! Fattade ingenting. Men jag verkar inte vara ensam om att reagera på det sättet. Intressant men ofattbart....Varför blir det så?

Läs inte min tråd om du vill bli inspirerad! Maken föreslog vin till middagen, JAAA svarade nån...Vem? Jag? Näää jag hade ju bestämt mig för 0 alkohol idag. Jo, det var alkoholdjävulen i mig som höjde rösten. Det är väl ingen fara, jag bestämmer ju själv... Eller? Nää! Jag har 0 koll! Jag är ett varnande skräckexempel! Absolut ingen förebild. Förutom den 1/2 flaskan vi delat så smygdricker jag dessutom. Gör inte som jag! Kan jag överhuvudtaget återkomma här på forumet? Jag sänker både andra och mej själv...Lyssna på andra, inte på mej för jag har 0 koll....

Ja jag var tvungen att skratta när jag läste ditt inlägg Etanoldrift! Exakt så som du beskriver det är det här inte bara nästan utan exakt! Tja, vad ska man säga...