Senaste kommentarerna i forumet

Hej! Jag har läst din tråd och förstår att du drack mest på helger. Det är helgerna som är faran för dig? Då ör det bra om du kan ta tag i dina intressen. Gå ut i skogen eller annat du tycker om. Ta med barnen om det går. För egen del drack jag när jag var ledig. Det kunde vara vilka dagar som helst. Jag använde A till att slappna av. till att fira. basta. grilla. Ja du hör ju att jag tycker om aktiviteter där A hör till. Satt alltid med ett vinglas framför tv.n. Och en box i skåpet. Jag har försökt att minska på A i flera år. Nu är det nykterhet som gäller. Jag är glad att jag inte är jätteskadad av A. Men det viktigaste av allt är att mina barn har en nykter mamma som inte skäms över sig själv. Du känns stark Mick! Kämpa på:)

AA´s tolv löftena.

1. Vi kommer att känna en ny frihet och ny lycka
2. Vi kommer inte att sörja över det förflutna eller behöva stänga dörren om vårt tidigare liv.
3. Vi kommer att förstå ordet sinnesro.
4. Vi kommer att uppleva frid.
5. Oavsett hur djupt vi hade sjunkit, kommer vi att upptäcka att vår erfarenhet kan vara till nytta för andra.
6. Känslor av värdelöshet och självömkan kommer att försvinna.
7. Vi kommer att överge intresset för själviska ting och i stället ägna omsorg åt våra medmänniskor.
8. Själviskheten kommer att ge vika.
9. Hela vår livsinställning och livssyn kommer att förändras.
10. Rädslan för människor och för ekonomisk otrygghet kommer att försvinna.
11. Vi kommer att intuitivt veta hur vi ska handskas med situationer som tidigare gjorde oss osäkra och rädda.
12. Vi kommer plötsligt att uppleva att Gud gör för oss det vi inte kunde göra själva.

Är detta överdrivna löften? Vi tror inte det. De har infriats för så många av oss - ibland snabbt, ibland långsamt. De kommer alltid att förverkligas om vi arbetar för dem.

Hej! Du skriver om snus och tobak. Ganska milda grejor i sammanhanget. Det gör dig inte till en sämre pappa eller till en person som tar riskfulla och idiotiska beslut som A gör. Nikotinberoendet tar du tag i när du blivit starkare. Du är säkert en stark och bra pappa. Håll dig nykter så är barnen glada. Nu när ni separerat så behövs stabilitet av vuxna, även om livet svajar. Ta hjälp av släkt och vänner, ju fler som mår bra kring barnen desto bättre. Du klarar det!! Kram på dig:)

Hej! Fint att få respons på forumet. Jag gillat också träning mm. Men måste erkänna att jag där är periodare;)Har tränat hemma en del. Dansat och gjort gympa-övningar till musik som övriga familjen inte står ut med, när jag varit ensam hemma. Det har känts befriande och skönt. Jag har gjort uppehåll i umgänget med vissa vänner som jag druckit mycket med. Det känns bra. Jag är ganska mycket med familjen och jobbar 100% Just nu kan det räcka. Dottern som jag pratar mycket om alkohol med är som jag second-hand frälst. Så sådana rundor har det blivit. Dessutom tidigt på dagen för numera är jag "körbar".på morgonen:) Bara det känns toppen .Du skrev om nya vänner det kanske jag också skaffar mig så småningom. Jag har en del intressen som jag legat lågt med p g a A .Har tittat på en del kurser som är intressanta. Jag ska börja nytt jobb i årsskiftet och det känns också spännande. Jag har redan träffat gruppen jag ska jobba med. Det med känslor kan vara jobbigt. För egen del känns det som sambon och jag bara delar hus och vardag. Så fort något är fel så blir det gräl. Jag har åkt i väg flera ggr utan att säga hej då. En av mina döttrar har sagt att jag får ha tålamod med honom för att det kan ta tid för honom att bli nykter även om det gick lätt för mig. Jo sa jag, det är bara det att jag har väntat på hans nykterhets-beslut i många år och han har nästan alltid haft mer eller mindre alkohol-problem. Nu när jag hamnat i eller druckit mig till samma beroende, så känns det inte som jag har så stort tålamod längre, när jag själv valt nykterhet. Jag har läst om att många parförhållanden svajar när nykterheten kommer in i bilden. Ha de gott Leverjag och alla som kämpar<3

Stoppa undan busspengar så du vet att du har så att du kan ta dig till Al-anon i veckan :)

Vi är så många som har blivit hjälpta av att komma till Al-anon.
Det är fint.
Att få sitta ner, dricka en kopp kaffe, andas ut, kanske kommer tårarna rullande, lyssna till andra som verkligen förstår...

Ge dig själv den chansen Besviken, att prova och se hur det känns.
Jag tror att det skulle göra dig gott.

Hoppas din helg blir lugn.
Ta hand om DIG.

Kram Ebba

Tack för uppdateringen.
Jag har tänkt på dig och undrat hur det har gått.

Det är rätt vanligt ska du veta att vi som slutar upp med att dricka och vaknar upp "i spillrorna av oss själv" och plötsligt ser klart, brakar ihop och får lov att besöka psyk eller akutpsyk.

Det hände mig också och nu i efterhand är jag tacksam att mitt korthus blåste omkull.
Jag har nu i 1,5 års tid ägnat mig åt att bygga upp mig och känner idag att jag står stadigt och det är helt fantastiskt.

Det går.
Jag blir glad över att höra att du väljer att se internatbehandling som en chans.

Jag har träffat många som i efterhand anser att det var det bästa som kunde hända dem.

Att liksom komma iväg, befinna sig i en miljö man inte har en relation till och kunna få lite distans till allt.

Jag hoppas innerligt (om det blir internat ) att det jobbar kloka och kunniga människor där som ger dig bra verktyg att gå vidare i livet stärkt och utan förgöraren alkohol.

Tack för att du delar med dig.
Jag önskar dig ett stort lycka till!
Kom ihåg: det kanske är jobbigt nu men det kommer inte vara såhär för alltid.

Kram Ebba

Det känns bra när någon läser vad man skrivit. Ja det enda rätta för mig är nykterhet. Jag säger som fler har sagt, och som stämmer på mig. Total nykterhet kanske och troligen för resten av mitt liv. Det känns inte som en uppoffring, snarare som ett bra livsbeslut som kommer att berika mitt liv.T

Fan ta honom! Han vet exakt hur han ska göra för att lirka in mig igen. Igår var vi iväg å handlade sen hem å lagade mat tillsammans. Visst började han med öl direkt han klev innanför dörren...
Men tyvärr var han glad å trevlig igår, höll sig hemma. Han drack inte ens några mängder, blev lite lullig bara. Dock slocknade han direkt då vi skulle se en film tillsammans. Så är det alltid, antingen skitfull eller så sover han, kul kille... Jag hade hoppats på att han skulle vara riktigt full å vidrig så jag kunde hålla fast min ilska.. Nu är det bara 1 dag kvar..
Idag har han lovat en kompis att fixa hans bil, så praktiskt. Då har han anledning att supa till i garaget. Att han skulle vilja göra nåt med mig innan han åker finns tydligen inte...hade inte förväntat mig det heller. Känns ändå tungt att bli bortprioriterad Alltid.
Blir arg på mig själv för att jag låter honom påverka mig så mycket...måste verkligen bena ut mina känslor idag, som etanoldrift säger. Man faller så lätt in i gamla vanor, även med känslor. Är inte lika stark å beslutsam idag men vet ju innerst inne ändå

Tack för kommentarer. Jag blir glad av att läsa dem och att känna stöd. Jag mår nog varken sämre eller bättre tror jag. Jag märkte ett påtaglig lättnad av skriva av mig lite här för någon vecka sedan, men sedan dess är det ungefär samma. Är mest trött, utarbetad och trött. Märker att en del praktiska som har med jobbet att göra faller på plats inför julen, och nu kan jag räknar dagarna innan vi reser bort över helgerna. Och det känns verkligen skönt att saker faller på plats och blir klara så de inte hänger över en som dåliga samveten under juluppehållet. Det finns en paus som kommer snart och som jag ser fram emot. Jag har funderat lite på din erfarenhet av att ta hjälp Muris, men just nu skjuter jag undan de mesta av mina tankar som har med hur jag mår och vad jag ska göra åt det för att komma till slutet av den här hektiska hösten.

Jag har tidigare varit i situationer när jag har haft samtal med professionella och den senaste samtalsserien var några år innan jag slutade dricka förra året. Jag minns den som jobbig men nyttig och den var nog ett skäl till att jag tog tag i mina dryckes- och andra vanor. Jag tycker att jag under min nyktra period hittat mycket av ett koncept som fungerar (där meditation och träning är viktiga beståndsdelar), men jag har "tappat det" under hösten, och jag har kanske inte "tagit med" en del andra saker som bör finnas där. Jag har inte heller givit mig den tid för avkoppling, rekreation och reflektion som man bör för att må bra och utveckla sig själv och sina förhållningssätt till tillvaron. Men ditt råd fastnade och jag inte tänkt i de banorna den senaste tiden. Jag ska fundera mer ordentligt när jag ger mig själv lite mer tid och har mer ork. Jag tror båda kommer under julresan som går till en plats där det lär vara dålig internetmottagning så jag kommer nog varken att kunna jobba eller skriva här (med en rejäl teknostress som följd :-).

Har inte tänkt på SAD, Stingo. men har upplevt den här hösten som mörk, mörkare än vanligt. Så det är en annan tråd att kolla. Annars är jag ju redan i detta med meditation och träning, men det har varit svårt att få till på sistone. Jag har ändå bättrat mig de senaste två veckorna eller så. Hoppas även här att julledigheter kan förbättra situationen. För övrigt är du alltid varmt välkommen att komma med pekpinnar i min tråd.

PP, du är så klok i det du skriver och du är alltid välkommen att skriva i min tråd. Det som slår mig när jag läser ditt inlägg är att perspektiven kan var mycket olika på detta. Jag håller med om att det är ett litet problem i sammanhanget. För mig, som inte lever som singel och relativt sällan utökar min nära bekantskapskrets, är problemen nu mindre än för dig kan jag tänka (det var mycket värre för mig i början av min nykterhet). Men jag känner igen mig i din beskrivning. Den nya identiteten som vi söker finns inte där i alla situationer och det kanske den aldrig kommer att göra. Och bara att hantera det är krävande när man är lite utsliten som jag är just nu.

Kram
/A

jag har varit nyckter i snart 4 veckor. det är ju bra men jag får inte min fru tillbaka för det. jag har mina barn dom är helt underbara utan dom skulle allt gå åt helvete. har varit så jävla nära att skjuta huvudet av mig pga denna jävla alkohol. nu låter jag väldigt arg och det är jag delvis.
arg för att jag va så fruktansvärt ego och bara tänkte på att JAG skulle må bra.
tänkte över huvudtaget inte på min omgivning. märkte inte hur jag förändrades blev en sur och destruktiv person.
konstigt att efter bara 4 veckor med klar hjärna så ser man så mycket klarare. jag har sedan i fredags kväll förra veckan varit så långt nere som man kan komma MEN jag har inte tagit en droppe alkohol jag har därimot börjat röka och snusa något som jag är lite besviken över för den 4.e januari skulle de bli 4år sedan jag la utav med tobaken.
så även om jag är ledsen rädd och har lite ångest kvar så börjar jag klättra upp mot ytan hoppas att syret räcker ända upp.
för en sak vet jag jag vill leva med mina barn och visa dom att jag är en stark och bra pappa. och det är jag utan A i min kropp.
så ni som tvivlar det vänder men resan är krokig och lång.
kram//r

Fredag , och suget var starkt igen, vid kl 16 tiden trodde jag att jag skulle bli tokig, det har alltid varit vid den tiden på fredagar som jag började dricka.
Det gick rejält upp och ner i ett par timmar men sen började det sakta lungna sig, hade jag inte haft aktiviteter med sonen idag så vet i tusan hur detta hade gått.
Det är nu tre veckor sen jag drack A och det känns verkligen bra, den 1 januari blir det 1 månad om jag klarar mig dit.

Ny dag imorgon och är en riskdag det med och jag har inget inplanerat ( inte bra alls) jag måste sysselsätta mig, jag får inte bli rastlös, då kan det gå illa.
Men jag har ju alla er här, så det går säkert bra, en timme i taget imorgon ?

Ja, med focus på bara mig, så går det bra.. Bättre än jag hoppats.. Förutom mitt lilla datorhaveri ;-)
Jag har en ganska stillsam tillvaro. Men det är ganska skönt.. Jag märker att jag haft en massa uppdämd stress i kroppen som jag behöver ta hand om. Det behövs ju inte mycket, för att nivåerna ska gå upp ;-)
Istället för att ge mig ut i julstressen, så har jag skalat av alla "måsten"..
Jag lyckas gå på konserter och på en del aktiviteter på det lokala biblioteket. Så ensam behöver jag inte vara..
Däremot känns det skönt at faktiskt inte ha pressen på sig att träffa andra människor. Jag brukar försöka gå ut på en daglig promenad efterom mina leder mår bra av det, men jag har inget större behov av att träffa någon eller få sällskap. Kanske är det så att jag behöver vila öronen efter en massa tjat och sagg?
Biblioteket är bra såhär i vintermörkret för nu kan jag låna böcker och ligga och läsa hur länge jag vill på kvällarna, utan att någon irriterat tjatar om att jag ska släcka lampan..
Ekonomin är stabil.. I min ålder så har man ju det man behöver och har inte längre något behov av att vara "moderiktig" (hellre fotriktig om ni förstår vad jag menar)
Såg att det är dags för ett besök hos frissan.. Har inte varit där sedan juni.. Inte för att jag inte haft råd, utan för att det kommit annat emellan.. (bokar nog in en tid i början på januari, när det ändå brukar vara klent med kunder, för då har de flesta inga pengar kvar..
Visst finns det dagar som är lite tråkiga också, men jag tänker, att om jag inte hade dom dagarna att jämföra med, så skulle jag heller inte uppskatta det jag har idag <3

Det är verkligen jobbigt när suget kommer, det kom väldigt intensivt för mig oxå idag, men det lugnar sig efter ett tag bara man ger det lite tid.
Lite aktiviteter med sonen var planerat idag så då fick man tankarna på annat.
Vi tar en dag i taget ?

Jag hejar verkligen på dig!

Bra att AA hjälper dig. Bra grupp? Hur ofta kan du gå per vecka? Nu se på film med familjen.

Hörs!

Det är lugnt blåögat!
Vi finns kvar när du känslomässigt kommer dithän.. Det tar olika lång tid för oss och vad känslor beträffar så är vi också olika. Det är vackert så att du tar in det mer "mentalt".. Varje början är en bra början!
Förståndet brukar ju länge ha insett att något är fel.. Men känslorna brukar försöka bortförklara, försköna och förminska vissa problem..
När jag nyligen kommit ur mitt förhållande så tyckte jag att jag var relativt "oskadad" och att jag ändå hållit på vissa gränser.. Jo tjena.. När nu de sista spillrorna trillat ur de rosa glasögonen så tvingas jag medge att jag både bortförklarat och förskönat i betydligt större omfattning än jag trott.
Jag har tillåtit mig själv att behandlas på ett sätt som jag vanligtvis ALDRIG skulle ha gått med på.. Jag har förminskat de problem vi haft och hans missbruk med diverse bortförklaringar och vita lögner..
Och just nu så är det faktiskt rätt skönt att titta tillbaks och inse att det var allt annat än sunt!
Men det har ju tagit sin tid för mig att komma hit (och jag har säkert en bit kvar..) Så jag väntar gärna in dig :-)
Alkoholister är också individer.. Det de har gemensamt, är att de dricker alkohol på ett sätt som i längden är skadligt både för dem själva och för omgivningen (familj vänner etc)
Alkoholister vill inte heller vara ensamma, därför bryter de inte med gamla "suparkompisar" Om vännerna inte har samma typ av beroende så är det också oerhört tufft att erkänna att man har problem..
Därför försöker de också se till att de personer de har runtomkring finns kvar.. Antingen genom "manipulation", hot eller löften. Nej alkoholister vill innert inne inte alls skilja sig eller gå isär.. Fast det kan de aldrig medge på fyllan. Då är de i regel mer sturska och slänger ur sig några "Far åt helvete" i parti och minut..
Men oftast är det nog så, att alkoholisten ljuger mest för sig själv, genom att inbilla sig att man har koll på drickandet.. (har hört det från min alkis.. Ingen fara, jag kan sluta när jag vill! och jag har koll, ingen fara, än vet jag hur mycket jag dricker och jag mår fortfarande bra..)
Dessutom gör påverkan av alkoholen att de får en väldigt förvriden bild av allt de vill och klarar av att göra.. Under ruset är det väldigt vanligt med en "grandios" bild av sig själv och av sina förmågor.. Då är det lätt att fantasin skenar iväg (vilket alkoholisten uppfattar som "verklighet") och det planeras resor, utflykter, Reparationer och diverse andra stordåd..
Sitter de sedan några stycken och "spånar", så blir det som en berättelse som broderas ut.. Jag vet uppriktigt inte om de själva är medvetna om vad som är fantasi och var gränserna går.. Ibland tenderar de ju att inte ens komma ihåg vad de sagt (trots att man vid vissa vetenskapliga undersökningar bevisat att alkoholisten ofta är väldigt medveten om vad hen säger, men saknar de "sociala spärrarna" och därför tenderar att bli otrevlig)
I början blev jag också överraskad, förvånad och besviken över alla löften om resor, utflykter etc. (det lät ju så himla genomtänkt och detaljplanerat..) Och sedan dagen efter så kom en massa bortförklaringar och lögner om varför det inte kunde bli så...
Till slut tolkade jag det för vad det var "fylle-skryt" och svammel.. (mest för att verka "intressant"..) På slutet måste jag erkänna att jag inte ens lyssnade.. jag såg att munnen rörde sig.. men vad han sa gick mig totalt förbi.. Det var ju ändå inget av substans.. Så jag var väl en smula mer härdad i svamlet..

Men oj, Buzzz

Det låter uppgivet. Har precis sett Jills veranda när de besöker fängelset. Har du sett den? (Svtplay). Hur mår du för övrigt och fysiskt? Har du testat hypnosterapi? Varför är du inaktiv här? Varför vill du lämna? Forumet ska vara ett stöd och inte en poängtavla med krav, tänker jag.

Hoppas du skriver hur du mår för din egen skull. ?

Tänkte först inte skriva, för jag vill inte komma indroppande med pekpinnar, men orden lämnar mig inte: meditation och träning, meditation och träning, meditation och träning... Jag tränar inte så där väldigt aktivt, men jag vet hur starkt meditation hör ihop med åtminstone mitt mående. Då jag stressar och mår sämre börjar jag tappa det regelbundna mediterandet och så mår jag ännu sämre... tills jag börjar meditera igen, det hjälper, då börjar jag för det mesta må bättre och så orkar jag fortsätta med mediterandet...

Om det är lika för dig så hoppas jag att du redan hittat tillbaka och om inte, att du snart gör det. Kanske lediga juldagar kan hjälpa. Sätt undan tid för dig själv.

Du undrade varför du mår dåligt nu och inte tidigare på hösten. Har du funderat på SAD (mörkerdepression). Alkohol kan maska sådant, så du kan kanske lida av det, fast du inte märkt då du drack? Det är ruskigt mörkt ute nu, om det inte finns snö där du bor.

Lycka till, hoppas du redan mår bättre. Snart vänder åtminstone ljuset

Vet inte riktigt hur jag ska orka tillbaka till där jag var för ett år sedan?
Mina nära och kära har (liksom mig själv) också tappat tron på att jag ska klara det. :(
Forumet var för mig ett ställe att andas på, men jag inser att jag är alltför inaktiv nu, för att det ska fungera.
Önskar alla er som orkar försöka lycka till.
Återkommer när/om det känns bättre.
God Jul Och ett (Alkoholfritt) Gott Nytt År . //Buzzz

Hej alla,
Händelserika veckor för mig sedan mitt avslut med alkoholen.
Har haft riktigt tråkiga tankar, vilket resulterade i ett akutbesök samt 2 dagar på psyk.
Klarade inte av att stanna på psyk, det var alldeles för starka intryck. Däremot har jag fått en läkare på beroendekliniken från samma avdelning. Det känns bra. Nu är jag i Sverige igen och har träffat en alkohol terapeut. Detta leder troligtvis till en internatbehandling här hemma med start redan till veckan... det känns tungt att missa jul med familjen, men det är en fantastisk chans.
Bor hemma hos flickvännen nu, hon tar enormt ansvar... det är också tungt.
Ha en skön helg!

Som svarat säger så kloka saker men svårt att ta in känslomässigt.
Fattar inte varför alkoholisten målar upp bilder om ett bättre liv, bättre jobb, semesterresor mm men tar aldrig tag i det. Finns en plan men man tar inte tag i saker så planen kan bli verklig.
En annan sak, om man ska bli nykter men inte bryter med gamla vänner finns inte viljan till det nyktrare livet?

Själv är jag ibland nästan tacksam för att han ringer "på fyllan" så jag får en påminnelse om varför jag valde att flytta.
Då minns jag alla vaknätter, när min alkis gått på högvarv.. Gråt, anklagelser.. vankande av och an.. Ständiga monologer om oförrätter och en taskig barndom, som får honom ännu mer ångestfylld, innan han äntligen slocknar framåt 4-tiden på morgonen..
Sedan det tysta försynta uppstigandet framåt 11-tiden, där han låtsas som ingenting..? (och i värsta fall en ny vända framåt eftermiddan/kvällen..)
"mutpresenterna" när jag varit på riktigt dåligt humör (och han någonstans insett att han klivit över en gräns) Utbrotten, om man inte accepterat..

Ja, att det är så svårt. Jag tog antabus igårkväll men även fast jag varit beslutsam så kretsade tankarna hela tiden runt en öl jag hittade gömd hemma. Det var nog tack vare aa mötet igår som jag drack antabus istället.

Fortsätt att skriv, och sedan in och läs! Det får dig att minnas hur det verkligen var, när man kommer till stadiet att vissa saker börjar blekna och man börjar "försköna" det som varit!

Vi behöver faktiskt skratta åt alla tokigheter istället för att bara sitta och gråta..!
Det är inte VI som är knäppa, utan våra alkoholister! (Eller, de är "sjuka", vilket förklarar beteendet, men det ursäktar inte detsamma!)

Ska följa ditt råd & åka till simhallen ikväll. Svårt med måttlighetsdrickande, det brukar tillslut bli flaskor istället för glas.