Senaste kommentarerna i forumet

så kommer lite till här om medberoende:

Man kan ha medberoende-problematik med sig från barndomen, även om man vuxit upp i ett hem där det inte förekom alkohol (eller alkoholproblematik)
Det räcker faktiskt med "aggressions-problematik", där man lärt sig att vakta sin tunga, uppträda som en tapetblomma och vara "till lags". Alltså att gissa sig till vad som förväntas och ställa allt till rätta.. ( och i övrigt vara "osynlig")

Här rekommenderar jag faktiskt att ni läser boken "flodhästen i vardagsrummet"

Där författaren Tommy Hellsten, förklarar vad som händer med medberoendet och mötet med barnet inom oss..( de flesta av oss medberoende, har egentligen aldrig fått vara "barn", så vi har svårt att referera till det inre barnet, även om vi förstår begreppet och i vuxen ålder faktiskt tvingas ta hand om vårt inre barn!) Om varför en del med alkoholism i släkten blir nykterister och en del alkoholister.
Det handlar om hur vi förhåller oss till saker och problem som vi alla ser, men aldrig talar om, trots att de egentligen är uppenbara!
Hur man tränas i att låtsas som det regnar och att allt är som det ska, fast ingenting egentligen är "normalt"
Det är som om det onormala är så normalt, att man anses sjuk om man påpekar eller ifrågasätter.. Och det värsta är, att vi någonstans blundar för det själva!

En sorts omvänd självbevarelsedrift, som gör att vi in i det längsta "skyddar" våra alkoholister, istället för att säga ifrån, säga som det är och slutar att försköna delar i våra liv!

Vi räknar de "lyckliga stunderna", trots att de är avsevärt kortare och färre, än det vanliga helvetet vi går igenom, med ångestklumpar i magen och oro för vad alkoholisten härnäst ska ta sig till eller komma dragandes med för beskyllningar.

Vi som försökt "bromsa", tala till rätta, böna och be, blir till slut belagda med någon sorts inre munkavle och skygglappar..
Då står vi där och ler lite tappert, när någon frågar hur det är?
- Vi skulle vilja skrika rätt ut: Det är åt HELVETE!
Men istället så håller vi tyst, sväljer förtreten och mumlar.. jodååå... Det knallar.. Det är ju alltid lite "stressigt" före jul....
HUR mycket stress, vi som är medberoende har i våra liv, är vi inte ens medvetna om själva, trots att det oftast är VI som får dra lasset.. (vi är ju uppfostrade till "duktiga flickor" gudbevars..) * för oftast är det vi kvinnor som fixar och trixar.. Fast jag VET, att det finns duktiga män, storebrorsor och söner också..
Vi rycker in både här och där, ställer till rätta, handlar, lagar mat, köper julklappar till släkten och ser till att det är pyntat.. ( vi kanske tom får pynta flera gånger om vår alkoholist, har rivit ner något i fyllan och villan)
Kanske kan vi nån gång erkänna (lite skamset) att det blev nog lite väääl mycket på hens personalfest (dit man oftast inte var bjuden) så hen var lite väl på kanelen när hen kom hem.. Då är det lämpligt att skylla på "dåligt sällskap" som lurar i en stackare för mycket..
Det är VI som står och skäms om mannen blivit tagen av polisen och fått tillbringa natten i fyllecell. Det är VI som skäms inför grannarna om han åkt dit för rattfylla.. Vi skäms också, när jobbarkompisar i princip kör hem honom i skottkärra och bär honom i säng..
Vi bortförklarar och förminskar problemet.. Typ, det händer ju inte så ofta.. Det finns orsaker.. Han måste ha blivit "sjuk", för sååå mycket hade han inte druckit.. Trots att vi innerst inne VET, att det i regel är värre än så..
I änden på en sån här "brakfylle-incident" brukar det nämligen bli en kortare period av lugn, där alkoholisten "skäms" en liten smula och i regel lovar "bot och bättring" (ibland mår de så fysikt dåligt i sin bakfylla, att de tycker att de inte vill ha alkohol på åtminstone ett par dar..)
Det kan ju ta upp till en vecka, innan alkoholisten börjar ladda för nästa brakfylla.. Ibland så smyger de upp mängden sådär lite lagom omärkligt, så att två öl blir 4 och 4 öl blir 6, innan det brakar lös igen..
Till slut blir våra andningshål i form av lugnare perioder så korta att vi inte orkar annat än dra andan inför nästa fylla. Vi anar hur det är ställt, men orkar i regel inte göra något än.. Och varje gång så hoppas vi, att det var sista gången det var "så illa".. Vardagslullandet, som vi i början störde oss på, räknas numera till det "bättre" (då kan ju alkoholisten tom vara riktigt "trevlig"..) Och vi börjar skärma av oss och se det som ett normalstadium, knappt fylla överhuvudtaget..

I mitt förhållande, kan jag när jag tittar i backspegeln se ett visst mönster. Det var alltid någon form av "brakfylla" innan julledigheten, när det var dags att börja jobba igen.. (till barnens fördelsedagar, om de inte hört av sig) Till semestern/midsommar (vilket av det som nu råkade komma först..) Återigen när semestern var slut.. (under semestern, var det ju en ganska jämn fyllenivå..)
När kräftskivorna tillika hans egen födelsedag närmade sig.. och då tjatades det om "trädgårdsfest"/grillfest.. som skulle bli såååå trevlig och storståtlig (och en sprit, vin och öl-inhandlarresa planerades givetvis..) Fast resorna blev inte så många, eftersom alla inblandade var så "törstiga" att de hade svårt att bestämma vem som skulle köra hem, medan de andra festade..
Minns faktiskt när han vid ett tillfälle ondgjorde sig över de andras dåliga smak, att börja dricka så fort de kommit ur butiken så att han fick köra (jodå han var grinig..) och var rejält trött på Fylletjatandet i bilen på väg hem (det blev ju rätt lång bit att köra ensam)
Så nämnde jag att han brukade bli lika "tjatig".. Vilket givetvis förnekades.. Han blev minsan ALDRIG otrevlig när han drack.. om ingen "provocerade" honom förstås.. Och jag höll givetvis tyst för husfridens skull..

Det vanliga vardagsdrickandet, bekymrade mig inte längre.. Det där, när han gick och la sig vid 7 på kvällen för att vinpavan var tom och ölen slut.. Då sov han i regel.. Gick upp på toa efter 3 - 4 timmar och kunde möjligen muttra över att jag fortfarande satt uppe och ugglade mitt i natten, innan han gick och la sig igen (efter att ha letat igenom skåp och kyl efter mer alkohol)
Att han sedan vaknade halv 4 och inte kunde somna om, bekymrade honom mer än mig..

Då var det värre, när hans inre demoner började grina honom i ansiktet och han dubblade sin ranson för att bli av med dem. Då la han sig, studsade upp igen efter max en halvtimme.. Undrade vad jag höll på med som inte kunde hålla honom sällskap (och lyssna på hans ändlösa monologer) Tjat om sex.. (som givetvis inte fungerade i det tillståndet, varpå frustrationen blev ännu större..) förföljelsemanier om inbrott och spionerande grannar (han kunde rusa ut med tillhygge i händerna, bara för att konstatera att det inte fanns någon där..) Ny vända för att "lägga sig".. sova en timme och så upprepa hela proceduren igen.. Innan han i regel av ren utmattning, somnade framåt småtimmarna..

Dan efter var det i regel med mycket låg profil han klev upp framåt lunch.. I regel satt jag då med migrän och högt blodtryck, astrött av sömnbrist och inte särdeles sällskaplig.. Om jag då ansåg honom nykter nog, brukade jag försöka ha ett"allvarligt samtal" om hans alkoholintag.. Och i regel så lovade han att det inte skulle upprepas.. Bara 2 gånger hotade jag med att flytta vid nästa brakfylla. Och den sista gången så blev också¨mitt ultimatum verklighet! Då ansåg jag att han fått en fair chans och varning!

Och vad boken beträffar, så behöver jag nog hjälp att strukturera upp det.. Tills dess får ni samla ihop mina inlägg och läsa av hjärtans lust <3
Jag har till och med insett att det är nyttigt att titta tillbaks, läsa och minnas.. För varje gång så ser jag nya "mönster" som jag i början försökte blunda för hos mig själv.. Har ni hjälp av min "resa" så är ni välkomna ombord på tåget.

Då tycker jag du ska kontakta soc och lägga korten på bordet! För flickans skull. Du kan be att få göra en anonym oros-anmälan! (Då måste han ju lämna prov om de är på alerten) För kombon hach OCH alkohol låter inte alls bra..
Det där med känslor är en annan sak..
Jag har en numera nykter, alkoholist i min bekantskapskrets. Jag har haft förmånen att få ha hen som bollplank.
Jag frågade en gång, om alkoholister bara "spelade" förälskade och om de överhuvudtaget var kära (i annat än flaskan)
Svaret jag fick, var inte trevligt!
Jodå, känslor fanns, i överflöd till och med..
Men när det kom till "flaskan"/alkoholen,(drogen) så var det ALLTID, nummer ett!
Hen hade själv fått ett ultimatum av sitt livs stora kärlek. Du får välja, mig eller flaskan..!
- Jag valde flaskan, och jag skulle ha valt flaskan VARJE gång, så länge jag var aktiv alkoholist!
Hen förklarade det med att tanken på att aldrig mer få dricka alkohol, skapade en sån panik inombords att hen inte kunde klara av det (så hen gav upp sitt livs stora kärlek, fullt medveten om vad hen gjorde!)
Jag älskade min stora kärlek så mycket att jag inte förmådde försöka lura eller ljuga för hen. var förklaringen.
Min bekant sa: "Hen kunde i princip läsa mina tankar, så jag förstod att jag aldrig skulle kunna luras. Dessutom insåg jag att det var den dyrbaraste gåva jag kunde ge just då, total ärlighet!
Men sluta dricka, kunde jag inte göra förrän 30 år senare..
Den här nyktre alkoholisten har varit "periodare" i hela sitt liv.. haft nyktrare perioder och bra jobb, men dessemellan också "supit till" och gjort slut på varenda krona..
Skickar dig en stor styrkekram! Det är aldrig roligt att gå igenom såna här saker och definitivt inte medan man är mitt i och inte ser någon ände..

"Leverjag" och "Vilja". Känns skönt med ett litet livstecken från människor som är mer positiva än vad jag är just nu!
Om jag håller mig nykter från och med nu så kan jag ge mig själv en 2-årig nykterhet i 50-årspresent....svindlande tanke. :-)

Inser ju nu att det jag beskrev ovan betecknas som lindrig alkoholabstinen. Mina händer skakar inte men jag skakar "inombords". Dricker julmust light i mängder, djupandas, avverkar julstädningen i mycket små etapper. Känner mig trött och matt i kroppen men ändå tvärsäker på att det är hit jag vill, hit jag MÅSTE. Jag orkar inte något annat och om jag hade druckit i går, hur hade jag DÅ mått i dag? Faktiskt ännu sämre! Jag vet att detta är den rätta vägen men i dag är det tungt! :-(

Usch vad jag mår skit i dag! Svettig, rastlös, trött, irriterad...och det värsta är att JAG SJÄLV är orsak till det...Hoppas att detta snart går över. :-(

Tack ni fina människor här inne?
Sambon blev arg idag, han frågade om jag kunde köra han å hans fyllefarsa till bussen i morgon. Jag tittade på honom å sa: Nej!!! Kändes jätteskönt ?
Han blev såklart arg å undrade varför, sa: det gör så ont i mig att du väljer din far framför mig den här julen oxå, vill verkligen inte säga Hej då till dig när du har gubben me dig.
Det kunde han verkligen inte förstå, helt orimligt av mig!!!!
Efter det sa han knappt ett ord till mig. Just nu är han i garaget å dricker, vidriga ynkliga varelse...
Jag har varit hos mitt x å druckit kaffe, haft en trevlig pratstund men nu är jag hemma igen. Känner att min ilska börja återvända, det här livet Kan bara inte fortsätta så som det har varit. Kan ni, Stina, Etanoldrift å många andra så kan JAG oxå..ni ger mig styrka å jävlar anamma ??
Han ska fan inte styra Mig å Mitt liv något mer...det ska Jag göra.
Oj vad aggressivt jag knappar med tangentbordet nu... Nä nu går jag upp på övervåningen å börjar packa.
Kram på er, fina starka kämpar ❤️

Visst var det så dock inte från mig utan soc eftersom det var en grov rattfylla och hasch. Dottern är inte min men jag har själv barn så man blir orolig. Hon är i åldern att hon kan välja men vill gärna vara med pappa.
Det tjat jag hör är att han måste va själv och bli en bra pappa och få tillbaka körkortet vilket blir svårt då han nu röker för att inte dricka, funkar inte det så värst bra för han gör nu båda.
Har valt att inte ha nån kontakt alls på 4v och han håller sig borta. Kommer lugnet fortsätta här eftersom era x gärna kontaktar er? Resterande saker som ska bort misstänker jag försvinner när han hittar en ny att flytta in hos ( så har han gjort innan) men jag har ingen lust att ha de kvar och jag vill inte veta nått om hans liv för det gör för ont och då kommer känslor att jag var inte värd att kämpa för.

Till er alla som kämpar då hårt!!!!
Jag som haft ett liv med en alkoholist har inte riktigt förstått kampen ni utkämpar. Har aldrig fått ärligheten hur han verkligen mådde eftersom han gärna talade om att "felet" låg på mig och han hade minsann ingen ångest, han var bara irriterad på situationen med mig. Jag ville prata och förstå/ stötta men släpptes aldrig in. Efter 1000 löften och många sorger har jag valt att separera och han ska nu leva ett lyckligt liv som han säger sig få utan mig dvs sur gnäll tjat kärringen.

Bra tips där med medicin, jag ska försöka vara förberedd och klura ut något tills dess ?
Men sen tycker jag det är så jobbigt med onyktra personer när jag själv är nykter.
Jag var ju på julfest med jobbet förra fredagen, och herregud säger jag, folk som var fulla skrek mig i örat, och man får saliv i ansiktet och dom ska kramas så jag nästan får nackspärr, när jag smet ut till bilen vid 22 tiden så var det en lättnad.
Jag funderade när jag körde hem, är det såhär jag betedde mig när jag drack, det tål att tänkas på ?

Vi får ta dag för dag och ta oss igenom stressen som julen innebär, detta är första vuxna julen utan alkohol för mig med och det blir tufft, men jag är säker på att vi kliver in i 2016 med en vit jul och nyårshelg bakom oss om vi kämpar tillsammans ?

Fattar situationen

Vi har haft alkoholfri skumpa. Tycker att det är ok att säga att man lovat sig en hälsosam period utan alkohol. Vill du inte göra det, kan man alltid låtsas skåla. De flesta är ju på kanelen efter ett tag och märker inte. Skålar ni utomhus är det bara att låtsas och hälla ut. Ha med en egen A-fri om du vill. Vinglasen kan stå kvar och dricka av vattnet. Kan din fru hjälpa dig att tömma ditt glas? :-)

Det enklaste är kanske att skylla på att du har utvecklat migrän och går på medicin och inte kan dricka på dem. Din fru kan intyga. Ta med dig goda A-fria öl till middagen.

Bra om du har en plan hur du ska hantera det. :-)

Kan du ge ett litet livstecken, bara? Tänk på att forumet hjälper att inte glömma bort varför vi ville förändra vårt drickande. Du kanske läser men inte skriver?

Hoppas du orkar hålla i och inte dras ner av allt det jobbiga med relationen. Saknar dig ibland, min fina vän.

Jul och styrkekramar ❤️?❤️

Tack så mycket ?
Ja, nu håller vi ut och stålsätter oss, en kritisk tid kommer nu med ledighet då det gäller A.
Man ska ju egentligen inte tänka för långt fram men jag är lite orolig för nyårsafton.
Vi är bjudna till några vänner där det inte spottas i glasen och jag kan inte skylla på att jag kör bil då det är bara 10 minuters gångavstånd från vårt hus till deras.
Jag vet att det kommer att trugas med alkohol och jag vill inte säga till alla där att jag har problem med alkohol, skammen ni vet.
Jag sade till min sambo att detta är verkligen inte bra för mig att gå dit och det förstod hon, men jag vill ju samtidigt inte heller bryta helt med gamla vänner för mitt problem.
Mottager gärna tips om hur jag kan lösa detta på bästa sätt.

Stor kram till dig med Leverjag ?, och i januari ska vi som du säger vara stolta, det måste vi för våran egen skull.

Ha en fin helg ?

Ja, av någon anledning har jag känt en jättepress och fått ångest över julen. Värt att fundera över. Jag vet ju att det inte behöver vara så märkvärdigt. Tror jag är så trött bara. Jag tror också faktiskt att jag saknar motorn som alkoholen var. Det var en hjälp i alla förberedelser. Nu har jag inte den och det är första vuxna julen utan alkohol, när jag tänker efter. Kan bero också på det. Behöver nog ta mig igenom den och se att det går att ha jul utan A.

Nu lugnare fast skit mycket att göra. ;-)

Ja, en dag i taget.

Kramar Raje ?

Så bra av dig att du gör detta för ditt liv och barnens relation med dig. Det är omtumlande ändå med separation och allt. Du börjar sakta inse varför relationen inte höll, antar jag. Försök se det som du faktiskt har chans att få ett bättre liv och nya relationer nä du byggt upp dig själv och blivit mer närvarande och ärlig mot dig själv.
Tobaken triggar samma belöningssystem så helst är det bra att lägga av med nikotin också. Har tänkt sluta snusa men har inte riktigt klarat ännu. Jag vet ju att det blir svårare att vara nykter med nikotinet i kroppen... Vi tar våra beslut när vi är redo.
Var snäll mot dig själv, träna, reflektera och tänk positiva tankar om framtiden. Det går att påverka det vi känner med det vi tänker!

Starkt jobbat. Glad att du är kvar och håller i!

Ja, det är helgerna som är svåra, men jag gjorde oxå samma som du skriver, så fort det kom lediga dagar så skulle det drickas A, särskilt på semestern, då drack jag var och varannan dag, det skulle grillas och massa annat och då skulle ju givetvis A vara med.
Så länge jobbet krävde min närvaro så gick det ganska bra att låta bli A, men när veckan är slut så skriker hjärnan efter A för att koppla av.

Att ha ett intresse eller en hobby är nästan ett måste när man kämpar mot ett alkoholsug, jag hade inget särskilt inplanerat idag och det är inte bra för mig när jag är ledig, men nu ska jag och dottern iväg och julhandla, så då får jag annat att tänka på.

Har som sagt varit nykter i tre veckor, men det känns som en evighet sen jag drack en öl och jag hoppas verkligen att suget på lediga dagar en dag försvinner.
Jag är oxå glad att jag inte hunnit bli helt fördärvad av alkohol då jag alltid skött mitt jobb och inte druckit A på jobbdagar, men jag kan ha varit på god väg om jag inte tagit tag i detta nu.

Ofta kommer tanken, kan jag en dag ta några öl på grillfesten igen, eller slutar det med katastrof?? Går det att en dag dricka måttligt för en sån som mig, kanske det går några gånger tänker jag, men sen halkar jag nog lätt tillbaka i gamla spår igen, att lära sig leva som nykterist är ingen enkel uppgift.

Idag är vi nyktra, kommande dagar vet vi inget om ännu, att vi kämpar tillsammans är viktigt för att fixa detta, både för vår egen och våra barns skull.

Ha en fin dag miss lyckad, och styrka till dig ?

Bra jobbat. Tänk på att du hade en liten tid innan också.

Nu håller vi ut. Tänk vad stolta vi blir när vi klarat jul och nyårshelgerna!

Bra att hitta annat att göra. Kan du göra något annat som fångar din uppmärksamhet den tid då det brukar bli jobbigt. En kurs, träning eller liknande? Det brukar ge glädje och energi.

Stora bamsekramar?

Har samma typ av relation

Delar hus och grälar då och då. Retar oss på varandra. Han nykter sedan länge och inte blir det bättre av att jag inte dricker. Blir bara mer medveten om hur dåligt jag mår i vår "relation". Det som är bra är att jag fått ur mig en del av hur jag upplever vårt liv och att jag varit arg och ensam länge med honom. Måste nog bryta upp men det är ett stort projekt och vill ge mig mer tid att fatta stora beslut. De sägs att man inte ska fatta större beslut det första året. För min del blir orsaker till att jag inte mått bra klarare så då vill jag ändra på det...

Skönt att du har samtalen m dottern. Min äldsta är 16.
Ha en fin dag!

Tycker inte dottern ska behöva bo med en förälder som dricker. Vad vill hon själv om hon är så stor kanske hon kan säga ifrån om det inte fungerar och han dricker när hon är där.

Håller m etanoldrift. Bara det med mucköl låter idiotiskt. Han har helt klart blivit påtvingad sin nykterhet och har inte tagit ett eget inre beslut själv.
Tycker också att man borde informera behandlingsansvariga om läget. Du behöver också kunna ta beslut om dotterns ska vara m honom.

Så trist vad alkoholen förstör mycket i människors liv.

Kram på dig!

Jag har tittat på AA:s 12 löften och konstaterar att de gäller i hög grad även för oss medberoende..
Det handlar mycket om vår inställning till oss själv! (och vårt egenvärde)
Vi är värda ett bra liv! Men ibland är det precis som om vi bestraffar oss själva med att välja det som är sämre..
AA´s tolv löften.

1. Vi kommer att känna en ny frihet och ny lycka
2. Vi kommer inte att sörja över det förflutna eller behöva stänga dörren om vårt tidigare liv.
3. Vi kommer att förstå ordet sinnesro.
4. Vi kommer att uppleva frid.
5. Oavsett hur djupt vi hade sjunkit, kommer vi att upptäcka att vår erfarenhet kan vara till nytta för andra.
6. Känslor av värdelöshet och självömkan kommer att försvinna.
7. Vi kommer att överge intresset för själviska ting och i stället ägna omsorg åt våra medmänniskor.
8. Själviskheten kommer att ge vika.
9. Hela vår livsinställning och livssyn kommer att förändras.
10. Rädslan för människor och för ekonomisk otrygghet kommer att försvinna.
11. Vi kommer att intuitivt veta hur vi ska handskas med situationer som tidigare gjorde oss osäkra och rädda.
12. Vi kommer plötsligt att uppleva att (Gud*) gör för oss det vi inte kunde göra själva.
*) Ordet "Gud" gör en del människor upprörda, då de har dåliga erfarenheter av religion.. Men det är totalt utbytbart mot vilken högre kraft som helst! Universum, Kosmos, Ditt högre jag.. Ja, välj vad du vill som representerar en högre POSITIV, kärleksfull kraft, som du känner har en större makt över dig och ditt beteende och mående!

Ja, som någon skrev på ett annat ställe i Forumet, det kan ta tid (för en del går det snabbt..) att komma dit! Men så småningom kommer vi dit, om vi bara tillåter oss..
Vi är ju inte heller "friska", när vi lider av "medberoende-sjukdomen".
Den påverkar oss visserligen på ett annat sätt, än alkoholen gör med alkoholisten, men likväl HAR den en stor påverkan!
Vi har också "ömma tår" som det trampas på.. Vi har också våra "lögner" och tillkortakommanden (där vi ljugit för oss själva och omgivningen om alkoholistens påverkan på oss)
Vi drabbas ofta av "offerkoftor" och självömkan, eftersom vi både kräver "tacksamhet" och erkännande för våra insatser i en situation som vi inte orkat ta oss ur..
Sedan står vi där och ingen tackar oss för att vi tagit hand om vår alkoholist (ofta i åratal).. Allraminst alkoholisten själv..
Våra rosafärgade glasögon har spruckit och vi är ledsna för att vi inte längre får omgivningen att se den "rosa" bilden av det vi beskriver som "lyckliga stunder"..
Jodå de har visst existerat, men kanske inte fullt så "rosa" som vi kommer ihåg..
Det är med dem som med barndomens evigt lyckliga och soliga somrar.. Ingen kommer ihåg de kalla regniga dagarna..
Känslan vi får, när vi tvingas släppa den bilden, är ofta ilska och förnekelse.. (vi skäms, för vi tycker oss påkomna med att "ha fel")
Men det här har ingenting med "rätt eller fel" att göra.. Det har att göra med vår egen känsla och hur vi dömer oss själva..
Så småningom kan vi förlåta oss själva, för de val vi gjorde då, för att vi just då inte visste bättre!
Vi gjorde bara det, som vi trodde var bäst, efter all den erfarenhet vi ägde då!
När vi vet bättre, kan vi inte längre fortsätta.. Då har vi utvecklats och gör andra val.. Och vi får en helt ny, mer kärleksfull bild av oss själv
Vi kan förlåta både andra och oss själva!
Inte för att allt det som "drabbat" oss var rätt, men för att det inte längre ska ha en makt över vårt liv! För att vi inte längre ska sitta fast i ältande och dåligt mående, utan kunna fortsätta leva ett gott liv där vi väljer själva!

Macadi.

En julklapp eller nyårslöfte. Inte illa. :-) Nej, det där med måttlighetsdrickande går ju inget vidare för oss som fått ett begär efter alkoholen.
Min önskan är också minst ett års nykterhet. Tror att det är nyttigt på många sätt och vis. Det tuffaste är förhandlingarna i hjärnan efter ett tag när det nye känns som man har problem längre.

God jul och lycka till!

det är på dottern.. Om hon är stor nog att t.ex. ringa om "pappa blir konstig".. Men var medveten om att barn är oerhört lojala! En del vågar inte andas om föräldrarnas missbruk. I det fallet måste du kräva total nykterhet medan han har henne! Om inte annat måste han kunna skjuts till t.ex. läkare om något händer.
Annars har jag den erfarenheten, att alkoholisten skulle kunna göra en pakt med självaste djävulen och utan att blinka svära vad som helst med handen på bibeln, bara för att sedan kunna smyga iväg och dricka igen (ofta i tron att man inte "fattar" hur det är ställt)
Kan du kontakta stället där han varit på behandling och säga som det är, att han har börjat igen.. (arbetsgivare?)
Naturligtvis så eskalerar drickandet.. Och humöret blir sämre och sämre, för varje gång man påpekar det och att löften om nykterhet spruckit..
Så var min alkoholist också.. Han erkänner överhuvudtaget inte att han har alkoholproblem..
Efter några allvarliga snack, så kunde han "dra ner" under max en vecka (men jag har förstått i efterhand, att han gömde öl och vin i källaren och smygdrack)
För varje vända som intaget ökade igen, så verkar det också ha eskalerat med mängderna.. Fast i hans fall, eftersom han hållit på så länge, så misstänker jag också att toleranströskeln håller på att dala.. För helt klart, blir han fullare/mer påverkad idag, än för bara 3 - 4 år sen..
Bara det faktum, att man dricker "mucköl" är en allvarlig varningssignal! Då har man definitivt inte tagit sin behandling på allvar..!
Men också ett stort fång ris, till behandlingshemmet som inte verkar vilja göra någon uppföljning! Det behandlingshemmet tycker jag inte känns vidare seriöst!

Det löften jag har i huvudet är kvar. Han satt 4 mån på behandling och vi började planera vidare på vårt liv så dessa löften kom under nykterhet. Det sas även att han förstått att han måste hålla sig borta från a då det bara lett till strul. Jag föreslog att det skulle finnas en plan If han skulle ta ett återfall, men det tyckte inte han för att han menade på att då ger jag mig själv lov att dricka. Oj vad klokt tänkte jag och hoppet om den nyktre mannen kom. Vid muck 7 mån sedan söker han sen upp sina suppolare för att dricka muck ölen för han var ju tvungen att se om det funkade!! Efter det har han smugit (tror han) och tagit 5 rejäla fyllor och kallat de återfall. Senaste 2 månaderna har det ökat mer och han super i 3 dagar med 1 veckas mellanrum. Pratade med han om att det eskalerat men då är jag bara onödigt orolig. Tror inte han kan bromsa själv så nu får han lösa sitt själv utan " sura tjat kärringen" som bara kollar upp honom och vill jävlas.
Han ska ju nu bo själv och bli en bra pappa varannan vecka, är det ens möjligt och bör man bli orolig för dottern?

Ha ha ha, ja, Farmor, varför kan man bli törstig av att lyssna/läsa om ibland också se baksidan av alkohol. Jag vet inte, ärligt talat. Min teori är att fokus på alkohol, positivt som negativt aktiverar min reptilhjärna, ha ha. För min del blir jag mer avslappnad när jag tänker på allt annat än alkohol. Det är ju en hel värld "där ute" som fungerar utan alkohol. Däremot, tror jag, behöver man med jämna mellanrum påminna sig om sitt sjuka beroende. Jag för min del fortsätter att hemlighålla mitt missbruk för allt och alla. Har börjat säga lite smått , att jag valt bort alkohol därför att jag mår bättre utan...osv. Jag är medveten om att hemlighålla också kan göra det lättare att börja dricka (i ensamhet) igen, ingen skulle märka (tänker jag naivt). Ja ni hör, jag har lite och jobba på. Jag inser ändå vikten av att hålla kontakten med er här och min terapeut så länge som jag behöver.

Ha en skön helg alla och njuuut!

har gjort det nu en tid och nu tror jag faktiskt att poletten ramlat ner...Det FINNS inget måttligt för mig. Ibland tar det lång tid innan man är tillbaks i det vanliga drickandet och ibland går det fortare. Det är hela skillnaden.

Jag dricker absolut mindre nu än för att par år sedan. Mer sällan, mindre mängder och svagare sorter. Inga brakfyllor, inga pinsamheter o.s.v. men jag MÅR sämre av att dricka. Är så TRÖTT på att vara seg, irriterad, ångestfylld och att låtsas att jag mår bra.

Bara andra dagen i dag men nu är jag beredd! Är förberedd på att jag kommer att känna sug, vara ledsen och känslig, känna mig energilös men så får det vara! Nu VILL jag inte mer och alla visioner om måttlighetsdrickande är borta.

Mitt STORA mål är att hålla mig nykter till nästa jul. Tills vidare tar jag en dag i taget...Nu en promenad med hunden och OM jag orkar, ett par kilometers löpning....

Kram på er alla fantastiska människor! :-)