Senaste kommentarerna i forumet

Macadi för dina uppmuntrande ord. Jo är väl lite åt det hållet det gått för mig också. Förr var det pinsamma fyllor. Nu mer hemma. Pinsamma fyllor har jag iof ibland nu också men inte lika mycket som förr. Lycka till själv! Ska kika in i din tråd och läsa lite. Kram!

Jag har inte druckit mer än ett glas vin på fester sedan många år tillbaka. Jag vet inte vad det är men jag dras lätt med av den glada stämningen och hittar andra drinkare och så är karusellen igång. Det var absolut inte varje gång som det blev för mycket men de gånger det blev det var alltid i samband med en fest, glad middag ed. Numera kör jag alltid bil eller har någon annan ursäkt för att inte dricka mer än ett glas vin. Det är klart att en del tittar undrande, andra muttrar om att man kan ta en taxi, osv men det struntar jag i. Jag törs inte ta risken.

Jul närmar sig och det ska nog gå bra för barnens skull men nyår, då vi ska resa till fjällen med vänner(från hans sida) blir värre. Jag vill inte åka. Allt som jag tidigare tyckt var mysigt känns inte alls mysigt längre. Så vad säger jag till barnen? Att jag känner mig sjuk och ansluter om någon dag(och inte gör det eftersom jag fortfarande är sjuk)? Sanningen? Att deras pappa har supit till så nu är deras mamma osäker på om de ska skiljas?? Flytta isär-igen. Det känns ju som jag vill skydda dem och inte berätta förrän jag vet vad jag vill. Det är konstigt vilken osäkerhet som drabbar en.
Det var heller inte återfallet som tog värst. Det var hans behov av skulddelning, hans behov av att anklaga mig är svårast att acceptera.

Hej,

Oj det låter inte bra. Jo det går att ha en jul utan alkohol. Jag tror att du kommer att klara det! Du nämnde tidigare att era släktingar kommer att vara hos er. Kommer du att göra all mat eller kommer släktingarna att ta med något? Hjälper din man till med julfixandet? Om andra hjälper till blir det mindre stress och press för dig.

Kram

att du kommit till insikt!
Vi är många här som kombinerat träning, jobb och familjeliv med drickande...Drickandet har dock en tendens att ta över med tiden. När jag var i din ålder drack jag nästan aldrig, MEN de gånger jag gjorde det blev det alltid för mycket. Minnesluckor, pinsamheter, bakfylla...usch!
Nu dricker jag inte de mängderna på en och samma gång, men den sammanlagda mängden är desto större.
Så rätt tänkt av dig att du tar tag i det nu!
Välkommen hit och lycka till! ?
Kram!

jag tänker så här (lustigt att skriva farmor eftersom jag aldrig haft någon) att om jag inte mår bättre om ett år - då kan jag lika gärna börja dricka igen, eller också söker jag kvalificerad hjälp!
Många verkar känna att just året är en vändpunkt så därför fick det bli så. ?
Denna jul kommer att bli lite kämpig. Så är det, och jag accepterar det. Jag har Antabus hemma men mår inte särskilt bra av dem. Känner dock att julens största utmaning kommer att bli julaftons morgon då maten ska förberedas - vad är bättre då än att lugna sig själv med 2-3 st. 3,5:or? Mer än så blir det aldrig för mig på julen, och i år blir det inte ens det! Kommer att ta Antabus på morgonen och ev. fortsätta med Antabus över helgdagarna så att jag inte behöver förhandla med mig själv....En massa ledighet är härligt men farligt! ?
Kram

Jag drack inte varje dag utan de var de dagar (2-3dagar i veckan) jag drack som det oftast gick åt h-e.
En som dricker dagligen befinner sig i en helt annan situation.
Jag slutade vid rätt tillfälle för mig samt att jag gick och pratade med en på öppenvården viljet sporrade mig, jag ville inte ljuga för henne nästa gång jag kom dit om att jag inte hade druckit för då hade jag bara ljugit för mig själv.

Å det är ju det där som plötsligt händer när man inte dricker. Saker man velat göra i åratal blir gjort. Hoppas så att du får en bra dag!

Jag skulle kunna dricka en gång på tio år och den enda gången förstöra hela mitt liv.
Det är läskigt.

Jag vet inte hur du ska ta dig ur det eller vad som fungerar för dig men jag vill gärna dela med mig av vad som fungerar för mig.

Fokus.
Att ta det på allvar.
Att påminna mig själv varje dag och se till att jag aldrig glömmer.
Att tänka att flaskor eller glas med alkohol, för mig, har varningstrianglar och dödskallemärken - så farligt är det för mig.
Ju längre tiden går sedan det senaste snedsteget, ju lättare är det att förminska och förtränga vad som hänt och att man inte vill vara med om det igen.

En skillnad för mig är också idag att jag känner att jag inte gör en uppoffring när jag inte dricker.
Jag har kommit dit att jag vill vara snäll mot mig själv och ge mig själv ett fint liv.
Jag vill inte skada mig själv och med den känslan och det tankesättet är det enkelt att stå emot alkohol.

Det kanske låter tråkigt, svårt och jobbigt men det här har varit och är vad som krävs för att jag ska må bra.
Och det är värt det hundra gånger om.
Kram.

Vi får ta julen så varligt som vi kan. Jag känner också oro inför julhelgen. Inte för att det brukar bli några fylleslag men för att det blir alkohol varje dag och jag är orolig för att jag faller tillbaka till mitt gamla mönster. Men jag måste bryta det på något sätt.

Vad duktig du har varit!!!Kan du ge mig tips om hur man ska klara det här?

Länge sen jag var här.
2/1 2016 är det 4 år sen jag drack alkohol.
Så skönt att vakna på morgnarna utan baksmälla och ångest.
Får önska er alla en nykter God Jul och Gott nyktert Nytt År.

Hemkommen efter mysig kväll med gänget. Sambon är kvar och tar bussen hem inatt då jag ska upp tidigt imorgon för att hitta på saker. Längtar till imorgon då det är en sak som jag aldrig gjort förut men velat göra i snart 4 år.

Det som vi gjorde idag med nära vänner hade jag annars druckit på, kändes lite konstigt men min räddning mentalt var att fokusera på att jag måste vara körduglig tidigt imorgon bitti.

Det var jätte mysigt med mat och sällskapspel, men ändå känner jag det ansträngda att jag inte orkar vara social som nykter i flera timmar. Tappar helt enkelt intresset för kvällen tillslut. Så då är det skönt att ha en "anledning" att åka hem så kvällen sluta på topp.

I nuläget försöker jag låta bli att fundera på julafton, nyår och lusten för drickandet. Jag ska vara nykter... så enkelt är det.

Det kommer fler nyår framöver i mitt liv och fler julaftonskvällar, kanske jag är redo då att kunna ta en öl av rätt anledning / eller inte .. men nu ska jag vara nykter för jag är INTE redo.

Måste man ha ett mån att vara nykterist för att kalla sig det? Jag är nykterist nu men har inte ngt mål . Är det för all framtid eller 1 år eller annat sätt? Undviker jag ett mål för att jag inte ska kunna förstöra det?

Godnat alla kämpar!

Känslor kan finnas, men fröken alkohol har en så starkt överskuggande effekt, att du aldrig kan ta upp kampen med henne!
Som min vän sa (brutal-ärligt) Hen hade valt flaskan alla gånger!
Det finns inte på deras karta att någon annan känsla än den alkohol ger skulle vara starkare.. (där får man vara glad om man i bästa fall är tvåa eller trea)
Handen på hjärtat, vill du vara en förevig "tvåa" i din mans liv? alltid vara andra fiolen.. (älskarinnan efter fröken A?) För så fort fröken A viftar med korken, kommer han att springa rakt i famnen på henne..
Ja, det gör skitont! Men du är värd något mycket, mycket bättre!

Något för oss medberoende (och beroende)att tänka på, är att ett förhållande kanske inte alls blir guld och gröna skogar, om den beroende väljer att kliva in på den nyktra vägen?
Ofta har man varit tillsammans väldigt länge och alkoholdimmorna har lagt sig som en filt över eventuellt gnissel..
Visserligen ska inte en stor alkoholkonsumtion (eller annat missbruk) skyllas på en dålig relation (det är bara svepskäl!)
Många gånger är det så att ingen orkar ta tag i problemen, utan man uppfinner pseudokonflikter istället.. och sedan blir man förvånad, när man finner att problemen finns kvar, trots att missbruket försvunnit..
När man tar sig ur ett missbruk (eller en alldeles för stor alkoholkonsumtion) så kommer man ofta ut som en annan människa på andra sidan..
Båda förändras, vare sig man vill eller ej!
Kruxet är, att i själva verket så förändras vi ändå, allihop. men det blir kanske inte lika påtagligt som när man gör stora förändringar i sitt liv?
Dessutom så är det så att alkohol är ett förträffligt bedövningsmedel, även i relationssammanhang. Istället för att sätta sig ner och prata, så häller man upp ett glas vin..
Efter 2 glas, så tenderar lusten att prata om ett specifikt problem och att på allvar lösa det, försvinna..
Pratar man om själva problemet, brukar det istället bli så, att man underskattar sin egen roll och skyller på den andre istället för att se realistiska lösningar. (det brukar mer bli en fråga om vem som har rätt, istället för en konstruktiv dialog)
Då är det i regel lättare att hälla upp ytterligare ett glas och hoppas på att den tillfälliga vapenvilan håller i sig..
Som medberoende så lider man ofta själv av ett visst kontrollbehov.. Kanske är man dessutom van att betrakta den andre som "inkompetent" att ta hand om viktigare beslut. (man blir en smula "bossig", fast på ett undergivet sätt)
Ofta har man också tagit på sig rollen som den som tar hand om känslorna.. (om inte alkoholisten är den som ständigt spelar ut hela känsloregistret..)
Och väldigt ofta, efter åratal av "sagg" och fyllepladder så slutar man automatiskt att lyssna aktivt!
Japp, jag har själv varit där, när jag sett mannens mun röra sig.. hört mumlet, men inte orden som uttalas.. När han sedan irriterat säger: Men du lyssnar ju inte! Så måste jag ju faktiskt för skams skull ge honom rätt! Jag hade slutat att lyssna!
Nu har inte min alkoholist valt att bli nykter. Han förnekar fortfarande att han har några som helst problem. Men jag kan konstatera, att vårt äktenskap troligen hade slutat i skilsmässa ändå, eftersom vi helt enkelt vuxit ifrån varandra!
Inte så att jag "hatar" honom, för det finns fortfarande en väldigt trevlig människa någonstans därinne.. Men jag vet inte om jag skulle orka "lära känna" honom igen.. (än så är jag nog för "bränd")
Jag gjorde faktiskt en "brutal-ärlig" överläggning med mig själv och frågade mig, om jag skulle stanna kvar ifall han sa att han tänkte /ville bli nykter.. Och svaret blev ett nej!
Alldeles för mycket av tilliten var borta, alldeles för mycket av det som en gång förde oss samman.. Det blev på nåt sätt bara "formalia" kvar.. För att det hade varit enkelt att dela möbler och hus.. För att slippa alla frågor om vems felet är när man går isär (idag är det väl knappast "skämmigt" att skilja sig, men jag har förstått att i vissa samhällsklasser är det fortfarande viktigt att hålla ihop, åtminstone utåt sett)
Och för att vara sann och ärlig mot mig själv så var jag tvungen att flytta. För mig hade det med min personliga heder att göra!

Dina ord till mig hjälper. Det är så bra att vi kan studs-peppa varandra. ;-)

Pepparkakshus avklarat. Kan inte lägga in bild men efter funderingar blev det inget traditionellt utan ett modernt hus med pulpettak, stora fönster och balkong med pelare. Lite skevt och vint men pumpat med godis, stjärnor och små tomtar. Flera granar utanför blev det också. Yngsta barnet är så bra på dekoration. Vet du vem som bor i huset? Snögubben. ?

Ja, jag vill möta 2016 nykter och stolt och våga fortsätta utan A. Det handlar om mod att leva annorlunda, tro på sig själv och möta alla känslor nykter.
?

Tack det behöver jag. Skulle önska att min var det oxå men jag har små barn så det är bara att fejka och köra. ?

Min relation har väl varit bra ganska länge. Det är när vi försöker vara nyktra som balansen rubbas. Nu tänker jag mycket på mig själv, känner att jag måste det. Ibland hade jag bara velat vara ifred, ibland tänker jag att gud vad skönt om någon sa "det ordnar sig, vi löser det. Vår relation är inte alls där nu, utan skakig. Vi har varit ihop längre än vi inte varit ihop. Med några pauser. Jag har också hört att man inte ska göra stora förändringar i början av nykterheten. Jag ska byta jobb, känner en förväntan inför det:) Men låter förhållandet rulla på så får vi se... När jag kom hem från samtalet med min chef om alkoholproblemet, så sa sambon" men du måste väl inte sluta dricka helt"? Men det är det enda jag känner och är nöjd med beslutet. Jag tänker inte i framtiden ha ett förhållande där den andra dricker för mycket. Vet inte om jag vill att han ska dricka alls.

Du valde bort alkoholen! Så starkt att stå fast vid det valet. Jag vill också välja...bort alkohol, men jag tar inte beslutet eftersom jag inte riktigt vill....

Hej! Tycker också att alkohol smakar mer eller mindre illa. Jag har i alla fall alltid druckit för att bli berusad. Annars hade jag valt godare drycker, Det är berusningen jag kan sakna ibland som nykter, men då tänker jag på alla idiotiska saker jag sagt och gjort. Och alla gånger jag tappat minnet, inte kul alls. Nån dag kanske det dags att bli mormor. Den dagen vill jag inte lulla omkring på kvällarna och supa bort mitt liv! Jag vill kunna se människor i ögonen och vara stolt över mig själv. Zorro du är också på gång och har hittat din strategi mot A, Grattis!!

Skickar en påse styrkekramar.. Brukar vara tungt inför julen..
Min blir förhoppningsvis lugnare än på många år..
Kram

Tänk om man verkligen kunde ta tillvara på sina kloka insikter och leva efter dem! Vi är många erfarna och insiktsfulla människor här. Antagligen är det som många av oss anar, det är enklare att avstå alkohol än att försöka dricka måttligt. Ändå utsätter vi oss för den svåra vägen! Imponerande att våga sätta ett sådant mål som 1 år utan alkohol. Jag hoppas att jag också bara ska bli less på alkoholen, smaken, berusningen, halsbränna och dålig sömn.... Lycka till!

Kom ihåg att det är han som gör bort sig!! Jag kan inte bestämma över honom! Kom ihåg, kom ihåg ?. Men oj så svårt och oj vad jag skäms ??

men blev taggad av att du varit ute och sprungit i dag Vilja så drog på mig träningskläderna och gav mig ut i mörker och duggregn! Blev 4 km och för första gången i dag kände jag ett välbefinnande. Nu är tröttheten och känslan av inombords frossa tillbaks men jag känner mig ändå lite nöjd. :-)
I dag tänker jag inte göra något mer! Det får bli en jul med lite skit i hörnen. :-)

Soc vet redan men eftersom de är såååå flata har de föreslagit urin och lever prover men han manipulerar ut de. Får se hur länge fasaden håller. Boendet han fick finns inte kvar eftersom han lovade nykterhet men bara klarade 8 dagar. Så fortsätter det nu så kommer soc se vad som händer.
Om man vet om sitt beroende och har planer att bli en bra pappa, få nytt jobb och körkortet åter varför jobbar man inte för att det ska bli så utan ist sumpar mer och mer. Märker man inte själv att det går utför och söker hjälp? Och de känslor han hade för mig och de innan mig går de att supa bort?