Senaste kommentarerna i forumet

Tack jonan! Känns skönt när nån skriver till mig, känner mig så ensam. Har svårt först mig på denna sidan oxå, sitter o letar efter svar i alla trådar.

Helvetet har brakat loss. Han har varit nykter två veckor och på fredag är det tre veckor. Han vägrar ta emot hjälp i Sverige utan ville åka utomlands istället och jag gick med på det. Finns nämligen en tablett eller nåt som sys in på gumpen och så kan man inte dricka på ett år, kan kan man men risken är då att man dör eller blir rullstolsburen.
Hur som gick jag med på detta. Viktigast i första hand att han blir nykter ju o han vill det själv det var hans idé. Så då städade han hela huset för första gången på ett år för så länge har vi bott här. Han lovade att ändra sig. Han köpte present o gav mig o barnen pengar. Han lovade komma tillbaka som en ny man.
Han har varit där några dagar nu och inte tagit emot behandling för han mår bättre. Han behöver inte prata med någon för han behöver inte det han är ju frisk måste bara sluta dricka o så blir allt bra. Men när jag då lugnt frågar vad han tänker göra när han kommer hem blir han arg bara för att jag vill dra upp gamla saker. Vi skulle ju glömma allt. Jag försöker lugnt säga att det inte fungerar så, vi måste kunna prata om det. Det hjälper ju inte bara ta bort alkoholen han är ju hemskare utan den. Då händer det nåt med han... Mina barn är sjuka minsta på bara några få månader har jätte hög feber o jag är kvar här med alla fem barn. Han låter mig inte sova, tror att jag har nån i sängen då, får inte gå ut ur huset för då gör jag oxå nåt dumt. Han ringer o smsar hela tiden. På en natt kommer ca 30-50 sms inte tala om hur många jag får på dagen. Där står allt från att jag är Psyk och förstört honom, han vill inte veta av mig för jag är en hora lögnare mm mm. Sen kan han vända o säga att det är han som är Psyk o därför måste jag gå vidare för jag är inte värd honom. Idaghar han börjat hota mig ganska allvarligt och även min familj. Jag sitter o skakar fast han inte är i samma land. Jag är rädd.
Imorgon skulle han få denna "tablett" insydd men vägrar. Han har visst köpt ut receptet men ska inte gå dit utan istället ska han göra livet surt för mig så som jag gjort det för honom. Vill bara påpeka att jag aldrig gjort nåtdumt. Jag svara inget på smsen och om jag gör så skriver jag bara att jag älskar honom o det är därför jag vill hjälpa honom. Jag går aldrig ut med vänner, hade väl inte fått det ändå. Jag säger inget dumt till honom bara gråter o frågar varför jag förtjänar detta. Han har slått mig förr och jag har aldrig sett denna sida av honom i nyktert tillstånd vilket gör mig jätte rädd. Rädd för vad han är kapabel till, rädd för att bli skadad eller barnen blir det. Rädd för jag bor på första vån. Rädd för att jag vet att jag måste anmäla honom nu men vågar inte lyfta luren. Han har alltid sagt att han dödar mig om jag blandar in polisen. Tänkt ringa kvinojouren men lika svårt det, varför. Jag måste ju. Detta blir inte bättre. Det värsta är att han kan komma hem med flyg när som.

1 vecka och 1 dag idag och inte druckit en droppe. Fortfarande går det bra och jag är sysselsatt i julmånaden. Däremot känner jag hur tankarna nu går från "det är synd om mig" till "ngt glas vid vissa tillfällen borde inte skada. Vissa situationer och med vissa människor så klarar jag att dricka normalt eftersom dem har ett normalt beteende.

Men om jag börjar att dricka ett glas en kväll så ökar suget och jag kommer då dricka igen och igen och igen andra dagar. Vips tillbaka på ruta ett där jag är aprak.

Jag saknar att vara berusad... dyster sanning.

Jag bor i Skåne

Du har kommit till det mina vänner kallar "ältande-stadiet", när man går igenom (och gärna skönmålar) allt det som varit bra.. För det är ju dit, tillbaks man vill..
Visst finns det en annan person, någonstans där långt inne bakom alla alkoholdimmor!
Men just nu så kan du inte nå honom om han inte själv vill!
DU kan helt enkelt inte göra eller säga någonting, för att få honom nykter!
En alkoholist "svartmålar" ofta för att slippa ha "dåligt samvete".
För på det omedvetna planet är de säkert medvetna om att det är mycket deras eget fel, att förhållandet gått åt skogen..
Då blir de istället mästare på att plocka fram alla negativa bitar de kan hitta, för att folk ska förstå att de har "anledningar" att supa.. Så enkelt kan det vara.. (det är ju nästan som den klassiska raggningsrepliken från förr: "Min fru förstår mig inte".. Av en lagom berusad kille, vid bardisken, som vill ha ett one night stand. )

Det du behöver titta på och tänka på är DIG! INTE honom..
Ja, en brytning gör ont! inte tu tal om saken.. Men det är som med sårskorpor.. De slutar definitivt inte att blöda om man fortsätter att pilla..
Det är normalt att "älta", att titta tillbaks.. det är normalt att bli både ledsen och förbannad.. Bara man inte stannar för länge i det stadiet. För det är lika produktivt som att sitta i en gungstol! Det rör sig, men man kommer ingenstans!
Just nu är du så "övermannad" av dina egna känslor, så jag tror att du har svårt att både släppa taget och se saker mera klart..
Vi som är här har också gått igenom det (en del flera gånger) Vi har också skönmålat, slätat över och önskat oss tillbaks.. Fått nytt hopp när en lugnare period har dykt upp (för att få förhoppningarna krossade, vid nästa fylleresa)

Så fortsätt att skriva av dig! Gå sedan tillbaks och läs det du själv skrivit! (det är faktiskt nyttigt!)
Så småningom kommer du att känna mera "fast mark under fötterna" och åtminstone veta vad du INTE vill ha i ditt liv!

Ja det får man verkligen tränas i, att bli ifrågasatt...andra människor ska inte få definiera vem man är och hur man bör leva. Ibland är det lättare sagt än gjort förstås. Ja tänk, det går att bli alkis på folköl också, bara det att man måste dricka större mängd vätska. Det ska jag påminna mig om när jag hamnar i tvivel. När jag tänker på att jag 1. valt bort relationer för att dricka 2. bli trött och nedstämd 3. kört bil onykter 4. levt dubbelliv så att ingen ska avslöja min hemlighet mm så förstår jag att jag har missbruksproblem.
Detta är min andra gång som jag tar tag i mitt beroende. Första gången var jag 24 år och var nykter ett par år. Efter ett tag var mitt problem ett minne blott och tänkte, en 24-åring kan ju inte vara alkoholist. Så jag börja dricka igen. Har haft drickandet "i schack" under många år men nu det senaste åren har det barkat åt fanders igen. Hoppas att jag äntligen har fattat!

Du verkar ha bestämt dig och det blivit en livsstil. Tack för att de dela med dig och inspirerar :)

Det låter bra. Jag ska försöka göra det. Det är dock ganska svårt eftersom man är programmerad att bete sig på ett speciellt sätt. För några år sedan läste jag en bok som heter good enough som är skriven av Elizabeth Gummesson. Boken var en tankeställare men jag avsaknade handfasta råd om hur man ska hantera saker och ting.

Hälsningar

Vad menar du att försvara sig själv? Och vad är det för känslor som ska föras över på mig? Och jo jag tar det personligt då jag funnits och vi båda vet att vi haft det bra när alkoholen inte vart med och nu mår jag dåligt och de orden är verkligen de sista ord jag behöver, märkligt att jag kan sakna så mycket men inte han.
Tack för dina kloka ord!

Det är lögner för att försvara sig själv.. Och dessutom ett sätt att projicera (föra över sina egna känslor och tillkortakommanden) på andra.
Ta det inte personligt (även om det är svårt!) Det han säger, säger ju mer om honom än om dej!

Fattar inte, det är slut och man jobbar på att gå vidare varför får man då höra av han att det är så jävla skönt att va själv och man slipper gnället och tjatet. Vet inte att jag gnällt mer än satt en gräns att det ska vara ett liv utan alkohol. Och att sen sitta med sina alkoholist polare och måla upp mig som värsta häxan. Jag är ledsen och sörjer honom och kan bara beklaga att det blev så här men varför får man då mer skit att man är så dålig som gör det hela ännu jobbigare?

Kul att du hittade hit! Det är alltid kul med nykomlingar. Här är det ingen som dömer en, inte vad jag har sett i alla fall.

Det tog mig nästan nio år att erkänna att jag är alkoholist. Innerst inne så visste jag innan att jag var det, men jag tog inte till mig det och ville absolut inte under några som helst omständigheter erkänna det.

Jag drack enbart för att ta död på dessa panikattacker som jag hade då. Det hjälpte för stunden men dagen efter så vart det bara värre. Nu har jag inga ångestattacker längre eftersom jag hade nått botten av andra orsaker.

De första veckorna är svårast när man slutar. Nu har det gått ett år, två månader och fem dagar sedan jag drack ett sexpack öl. Klarar jag det, så klara du det. :)

Prova att gå på AA-möte. Det har hjälpt mig. Har du fått ny tid hos din psykolog?

Medberoende är ju inget man blir över en natt och det är nyttigt att gå tillbaks och påminna sig själv också.. Dessutom så är våra "alkoholister" väldigt snillrika i att föra oss bakom ljuset och för övrigt att slå blå dunster i ögonen på omgivningen (som inte ser dom lika ofta och mycket som vi gör)
Felet VI gör, är många gånger att vi "hjälper till" att sopa igen spåren.. Skäms inte över det, det är mänskligt!

Ja, Alkoholister är verkligen inte dumma, när det kommer till att skydda sina egna intressen (läs: sitt eget drickande)
Jag har varit med om många övertalningsförsök, försök till förhandlingar och "byteshandel" Som haft ett mål gemensamt för alkoholisten: Nämligen ett löfte om att få dricka alkohol i någon form..
Det kunde vara ett försiktigt "men om jag drar ner" (underförstått, dricker bara på helgerna till bara ett par helger per månad) under veckorna.. Vilket egentligen bara innebar "vita knogar" från söndag till fredag eftermiddag, under EN vecka.. (sedan "praktfylla" under helgen) och sedan söndag till onsdag veckan efter, med en liten uppvärmning under onsdag och torsdag kväll (det var ju så varmt och ett par öl var väl inget att bråka om..) Och sen tog det inte många veckor innan vi var tillbaks till ruta ett!
När han förstått att jag menade allvar med hotet att flytta, så kom nästa förhandling (samtidigt som alkoholen gömdes lite noggrannare nere i källare, garage och förråd)
Om han "åkte iväg" och söp med sin bror så jag slapp vara med...

NOPE, been there.. Jag förstod att det inte skulle räcka med "brakfyllan" utan sedan skulle det givetvis så småningom både trappas upp och trappas ner inför och efter en sån helg..
Till slut blev det nästan löften om att gå på någon form av behandlig om jag inte blev "sur" ifall han misslyckades.. och "råkade" bli full nån gång.. ( ett eller flera redan inplanerat "återfall" innan man ens försökt..)
Nej.. Absolut inte.. Det dividerades och köpslogs om en massa saker.. Tillgång till bilen mot sex t.ex. (slutade med bilnycklarna, inte i pannan, men väl på bordet!)
Och på allt detta de dagliga lögnerna om hur mycket som druckits.. "bara en öl" kunde motsvara minst 2 stycken 7,2:or till över en flaska vin.. Köpa tidningen, innebar oftast en vända till systemet (vilket givetvis förnekades.. Tomflaskor och burkar bara materialiserades ur tomma intet..)
Till slut började jag fundera på om han trodde på sina egna lögner.. Eller om han trodde sig så listig, att han kunde lura omgivningen trots alla uppenbara yttre tecken på att han var i stort sett klapp kanon?
Ett sätt att testa, var att be honom göra ett ärende som krävde bilkörning.. Jodå, den "elaka" delen i mig njöt en smula av att se honom slingra sig ur det medelst olika lögner och ursäkter..
Helt plötsligt kunde han bli väldigt "trött" så han orkade inte.. Få "ont i ryggen" eller vara så svettig efter arbete och inte vilja byta om för att sätta sig i bilen.. Någon enstaka gång medgav han att han "öppnat en öl" och inte ville sätta sig i bilen..( då hade han i regel redan druckit en och var inne på den andra..)

Och tack till dig som tittar in!
I våras gick jag till VC och bad om hjälp. Läkaren som jobbade var rätt "förstående" gubbe (man känner alltid igen en broder) och det var inga problem att få både Campral och Antabus utskrivet. Men jag ska erkänna att jag inte varit ärlig mot mig själv och bara tagit Campral som ska då minska suget. Och som grädde på laxen kan man ju fortsätta dricka alkohol på dom! Resten kan man nog räkna ut själv. Äsch, jag går ju på Campral, vad gör en öl eller två, jag tar ju mediciner! Men det är ingen insulin som diabetiker kan ta extra om de har högt blodsocker så den medicineringen slutade i en av de värre veckorna i mitt liv. Behöver jag nämna att halvvägs i den veckan "glömde" jag ta tabletterna? Där har du min personliga recension av Campral.

Antabus. Jag reflekterat lite kring det och lutar just nu åt att det är dags att korka upp paketet nästa gång jag får ett riktigt sug. Det är nog till stor hjälp såhär i början att få ett definitivt NEJ den dagen man har tankar på alkoholen. Samtidigt är jag orolig att helt förlita mig på den, för vad händer den dagen jag slutar tar de? Tycker det finns ganska väl representerat här på forumet. Det är rätt många trådar som slutar med inlägget "nu provar jag utan antabus, hoppas att det går bra".... Så, ja, i början kan det vara till hjälp men det är "man-made solution" och jag tror nog på en större bakomverkan till förändring. På ett annat plan. Och hur man når dit är upp till var och en.

AA kan absolut vara en av dem. Jag har väl inte så stor erfarenhet av olika grupper men det är väldigt viktigt att det känns rätt. Självklart. Just avsaknaden av det roliga och glada som ett nyktert liv helt felaktigt tycks bringa har satt många käppar i hjulet för mig. Alkoholen och jag är livskamrater sen 25 år tillbaka och han har stått upp för mig när jag varit nere och ledsen, feg och rädd, orolig och nervös.... Han har roat och tröstat mig. Han har axlat den rollen och jag ger honom credd för det. Utan honom hade jag inte varit den jag är och jag hade definitivt inte suttit här.

Men man kan inte vara flygrädd fågelunge i 36 årsålder. Det funkar liksom inte så. Och det gör det inte längre. Det är ifatt mig. Jag resonerar nu att mitt liv kan inte bara vara svart och vitt hela tiden, nånstans så måste det finnas plats för gråtoner också. Det är som en röntgenbild, utan gråtoner får man inte fram någon diagnos.

Och just det var en jävla lättnad, ett hopp för mig att det finns människor som har kul även utan alkohol, som kan ta till ett ordentligt skratt när vi delar våra mörkaste stunder.

Sen har jag också varit på möten i källarlokaler med dunkel belysning, där stämningen är tryckt och ingen vill le och dela med sig, utan allting är gravallvarligt. Hade man hamnat där som en AA-rookie så hade jag nog aldrigt gått tillbaka. Jag tror man måste prova sig fram och det ska kännas rätt. Ärligt. Varmt.

Jag svek mina kamrater nyligen och tog en riktigt dum, onödig (finns det andra?) fylla. Mitt i kaosets dimma slet jag upp min telefon och ringde till en av gruppmedlemmarna. Jag förväntade mig en utskällning men han valde att ta humorn till. Jag var precis på väg att hälla i mig mer dricka men efter att ha pratat med honom avstod jag. Åtminstone i en halvtimme ))) Men det blev ett glas mindre!
Och det kändes rätt.

Så tipset är att gå. Du har inget att förlora. Och man behöver inte vara övertygad och frälst, det är jag inte heller. Kanske inte än, kanske aldrig blir. Men om det kan vara ett verktyg att nå förändring på det "andra planet" som jag nämnde tidigare så är det absolut rätt grej att prova. Om inte annat så kanske du har tur och får dig ett ordentligt skratt.
/comrade

Tack för du tittar in.
Jo, antar väl att såna drömmar är ytterligare ett kvitto på hur sjuk man är. Det glädjer mig att dock att det var "rätt" sammanhang och inte nån mysig dröm där jag sitter och förtär alkohol.

Förresten så har jag reflekterat en del angående hur här på forumet finns nån slags kultur eller slang att inte skriva ordet alkohol utan nämna det bara med ett A. "Jag dricker inta A!". Nej, det gör jag inte heller. Har aldrig provat ens. Men deremot öl, vin, vodka, gin, konjak, whiskey, hembränt, mäsk, har även serverat mig handsprit vid nåt tillfälle, ja, i stort sett allt som brinner med en blå låga.... Personligen så har det hjälp mig att ta tjuren vid hornen och erkänna att det är just alkoholen jag har problem med.

När jag vacklade som mest kring min identitet så gjorde jag nåt som verkligen hjälpte mig att nå den där tröskeln och erkänna att jag är alkoholist. Det var att googla på ordet alkohol. Och döm av min förvåning när överst i listan kommer wikisidan om etanol. C2H5OH. Det slog mig då att alla mina bekymmer beror egentligen inte på öl och sprit, utan på det som finns i det, nämligen etanol. En allergi helt enkelt. Precis som vissa är alergiska mot pollen, laktos, jordnötter så är jag allergisk mot etanol. C2H5OH.

Nåja, det har väl inte gått smärtfritt sen dess heller och jag har slarvat, snubblat och fallit. Rest mig och fallit igen. Men innerst inne så finns det en ärlig önskan att inte låta min allergi att ta över mitt liv igen.

Har varit nykter 1 vecka! Det är rekord sen juli, då var jag nykter 2 veckor i sträck!
Jag har ju kommit till insikt om att jag inte kommer fixa det här själv. Med "det här" alltså att hålla mig nykter. Jag var på AA möte i förrgår, det kändes bra, om jag ska bibehålla nykterheten så måste jag gå dit & jag måste fortsätta med antabus. ( är lite skillnad på att veta & att inse )Har ett till möte ikväll. Känns lite som mina försök att få hjälp inom vården har failat (det är trots allt helt lagligt att supa ner sig). Har slarvat med antabus vilket gör mig nervös, men ska komma ihåg att den sen:)
Tack Leverjag, hoppas det går bra för dig &så!

Du har börjat bena och fundera.. (många vågar inte det av rädsla för vad de ska hitta..) Det är ju först när man hittat sig själv som man kan göra förändringar..
Och man behöver lite "space" och egen tid, för att komma underfund med det.. Det är ingen "quick fix", och nej, det kommer ingen god fe och viftar med ett trollspö så allt blir bra..
Däremot tror jag att man kan leva "lyckligare" i resten av sitt liv, om man vågar tro på sig själv :-)
Jag ser att du har kommit en bit på väg och just nu så befinner du dig ungefär, där jag var i slutet på sommaren..
Försök ducka för "spydigheterna och otrevligheterna som förmodligen kommer.. Egentligen så handlar dom inte om dig, utan om alkoholistens egna tankar och känslor om sig själv. De är mästare på att projicera över sånt på sin omgivning.. Och tycker att de är oerhört fiffiga och listiga, när de försöker med någon sorts "byteshandel"/kohandel, som egentligen går ut på att de ska få ha det som "vanligt" med sitt drickande..
Lycka till och jag bollplankar gärna på vägen <3 Kram

Det skulle jag tydligen inte sagt, började me en vodka shots, blev typ 5 o 3 whisky på de. Så jävla onödigt tänker ja spontant idag. Ingen bakfylla dock.

Dagarna går mot jul

Fortsatt nykter. Dagen då jag hade bestämt mig för att inte dricka längre denna gång var 31 oktober. Det går lättare i vardagen men ibland kommer det tankar på att jag också vill dricka något som andra.

Jag var och handlade julklappar och av någon anledning fanns det ett sjukt sug att få sitta med vin och koppla av. Jag åt mat, fikade, drack men det höll i sig jättelänge. Det var något med min koppling att få sitta och koppla av med vin som väcktes väldigt starkt i mig. Får verkligen jobba med tankarna som nästan blir som ett trotsigt barn när det finns förbud. Då vill jag ännu mer. Jag drack inte men superjobbigt med den starka lusten. Vad ville jag åt? Tror att jag blir trött och stressad och då vill jag hjälpa mig med A. Jag vill få bort de här associationerna!

Längtar till julen är över och lugnet nämner sig. Vill bara vara ledig. Vill bli fri. Vill inte längre längta efter A över huvud taget.

Har planerat en del roliga saker med barnen som jag ser fram emot.

Det är inget förbud!! Det är ett val och jag vill välja det om och om igen för att jag mår bra av det.

Kram på er! Vi fortsätter att stå emot. Vi blir starkare med tiden.

Trollis,

Allt kommer att förändras. Förmodligen till det bättre i längden. Du låter mer och mer bestämd och tydlig med vad du behöver eller vad du INTE behöver. Tror du kommer att ta viktiga och bra steg även om det är lite jobbigt i början. (Har gjort liknande tidigare i livet)
Kram

Bra jobbat Trassi!

Låter som du har bestämt dig för ett bättre liv och ta hand om dig. Jobbigt med gips men det ger ju antagligen en större anledning att fundera över livet.

Kram och fortsatt styrka önskar jag dig!

Hur går det Drycker?

Följer dig och hoppas det går bra för dig. Börjat gå till AA-möten ännu?

Ja, som barn och oförstörd tycker man både att det smakar och luktar vidrigt och jag minns hur vi tvingade i oss det som unga för att vi ville vara fulla som de andra vi skulle träffa. Unga människor kräks ju ofta av förgiftningen och det är läskigt hur vi lär kroppen att tåla giftet men våra organ tar stryk...

Ha en fin dag!

Wavzowski,

Låter polskt. Är det något namn jag borde känna till? Vad står det för? Imponerad av ett års nykterhet. Vad var det som hjälpte dig att sluta? Hur har du hållit ut i längden? Låter som du tog ett beslut och så bara var det så?

Ja, människor är lustiga och rädda för nyktra människor. Vet också att man tappar en del vänner och umgänge. De tycke vi blir tråkiga och präktiga, tror jag men det är mest deras föreställning om hur det är att vara nykter. På större fester är det ingen som märker om man dricker eller inte men på middagar verkar det vara svårare.

Ha en fin dag!

Intressant aqua.

Det kan nog vara så att vi alla nye blir hjälpta av samma sak. Har också tänkt att forumet på ett sätt påminner om alkohol. Samtidigt hjälper det med något som pannåer när man börjar slappna av och tycka att man nye har några problem längre. Jag är lite kluven till det där. låter bra att analysera vad som väcker sug och varför. Det är sammanhanget vi saknar/längtar till inte själva alkoholen!

Kram

Comrade, vilken dröm

Ja, tänk om det gick att vaccinera! Har du provat någon av medicinerna som finns. Inte jag. Det ska dämpa både sug och inte ge samma effekt när men dricker så att man slutar snabbare. Kanske finner man vaccin men det bästa är kanske att det försvinner helt. Blir förbjudet som övriga droger. Oj, vad många smyalkisar som skulle få jobbigt. Men ärligt talat, så i längden vore det bra om det nye fanns och vi slapp vänja oss att dricka det.

Vad kul det låter med en rolig grupp. Har du haft tur tror du eller är grupperna ofta roliga, ni andra som har erfarenhet? Då skulle jag definitivt kunna tänka mig att gå.

Tack besviken!
Jag har läst dina inlägg å jag känner igen allt du skriver om, tyvärr. Sista månaderna nu har jag verkligen lagt märke till hur min sambo beter sig, han är verkligen ingen trevlig person som nykter (abstinens ) han har för mycket i bagaget för att han ska klara av att vara nykter. Men att söka hjälp finns inte, han har ju inga problem!!!!
Jag hoppas att du kommer iväg till al anon snart så du får lite hjälp på vägen ? i denna lilla ort har al anon möte endast en gång i månaden, känner att det är alldeles för lite.
Vi får stötta varandra här inne
Kram kram ❤️