Senaste kommentarerna i forumet

Har haft datorproblem.. Men slängt in en del nya lägesrapporter ;-)

Jag tycker inte numera att det normala behöver vara att dricka alkohol. Att kunna dricka alkohol. Egentligen, varför skulle det vara normalt? Är det normalt att röka? Jag förstår dock precis vad ni menar, har själv brottats med dom känslorna men det är längesen nu. Jag tror det är väldigt individuellt hur länge det tar eller hur det blir. För mej har acceptans varit viktig. Att inse att nu blev det så här, jag kan aldrig dricka mer och det är inget att tycka synd om mej för. 3,5 år för mej nu och jag är väldigt nöjd så här.

Kram till dig oxå ?

Tack för din respons ?
Jag har ett tillfälligt boende hos min x man ? han bor kvar i huset vi köpte för längesen.
Har tänkt mycket på hur min sambo reagerar på det, men det är Inte mitt problem. Han får tro/tycka vad han vill om det.
Mitt x är ett stort stöd å en fin nära vän då känns bra att börja där...slippa ensamheten tills det värsta lagt sig. Sen ska jag leta vidare efter eget boende.
Du har helt rätt ang energi, känner mig fullkomligt dränerad av min sambo vare sig han är nykter eller inte. Precis Allt kretsar runt honom. Igår hade han en dålig dag på jobbet å det är tydligen helt ok att ta ut det över mig!!!! Han ber aldrig om ursäkt för någonting, alltid bortförklaring om omständigheter han inte kan rå för. Trots att det är Alltid han själv som skapar dessa omständigheter..men men, som du säger, deras värld är nåt helt annat än verkligheten.
Usch å fy hur de fungerar... Hjärntvättade av alkoholen ☹️

Hej kära Trollis!
Jag tror jag förstår berg& dalbanan inom dig.. Man är alrdrig så ensam som när man är ensam i en "tvåsamhet" (som Susanne Alvengren sjöng för många år sen)
Jag kan inte lova guld och gröna skogar vid ett uppbrott, men på något sätt får man styrka av att ha bestämt sig.
Och det låter som om du har bestämt dig..
Ja, på sätt och vis flyr vi alla från våra alkoholister, från deras "tentakler" som suger ut all den energi som finns.. Ibland tror jag att dom är arga för att det inte finns energi nog åt dom, ens från två människor..
Ja, de är egoister och väldigt självcentrerade. Allt kretsar bara kring dom själva och deras "mående".. Dom har tusen sätt att starta ett drama för att få energi när dom dricker.. Och dom är såååå listiga i att skylla allt som händer på omgivningen. (jag tror inte det finns nån alkis som kan se att det handlar om deras eget beteende..)
Bra att du ställer frågan, om det finns känslor kvar.. Inse, att även om känslor dyker upp, så behöver det inte vara nog för att stanna kvar i ett destruktivt förhållande. Själv konstaterade jag att även om min alkoholist helt plötsligt skulle ha fått upp ögonen, så skulle jag ha flyttat.. Det fanns inte längre energi kvar åt två människor!
Ja, jag älskar den där lilla mikroskopiska biten av den nyktra människan! Men det betyder inte att jag kan eller vill bo ihop med honom.. Hans inre alkoholist tar alldeles för stor plats och är alldeles för destruktiv! Den man jag gifte mig med, finns någonstans därinne, men det är så oerhört sällan han får glimta fram, så det är helt enkelt inte värt priset. Det skulle sluta med att vi gick under bägge två.. Och tvivlar jag nån gång, så påminner jag mig själv om att det inte var den aktive alkoholisten jag gifte mig med.
Styrkekramar till dig idag! Må du ha någonstans att ta vägen!

Ja tänk så dömande och hård man kan vara mot sej själv!? Att det bor så elaka och hårda tankar inom mej/dej? Jag tror att vi ska avskeda domaren i vår domstol. Hen sköter inte sitt jobb. Det är ju inte brottsoffret som ska dömas utan brottslingen ( alkoholdjävulen)

Tack! Det är viktiga erfarenheter du skriver om. Jag är också en människa som förhandlar med alkoholdjävulen. Ganska osmart faktiskt. För vem vinner? Jag önskar dej och även mej klarsynthet istället för dimmig blick. Vi är ju trots allt här på forumet och delar erfarenheter. Både bra och dåliga.

Hej! Är lite kass på trådar å sånt. det var inte meningen att hoppa in i din tråd, jag får försöka på nytt. Jag har läst dina rader och vill ändå säga att du ska använda din envishet i kampen för den får du nytta av. Kram

Ännu en i raden av människor med alkoholproblem. Jag har läst era rader i flera år. Har alltid varit intresserad av beroenden av någon j-a konstig anledning. Kanske för att många i släkten lidit av framför allt alkoholproblematik. Jag har sett det på nära håll, och undrat varför människor super bort hus, företag, partners, barn, barn-barn, jobb, vänner ja faktiskt super bort allt viktigt i sitt liv!! Nu har även jag förstått lite av beroendet med A. Mina barn skulle nog säga att jag är alkoholist. Det spelar ingen roll vad det kallas, huvudsaken är att vi, jag, du tar tag i problemet, för det vet vi alla att det är!! Jag har alltid varit hyfsat skötsam när det gäller A. Jag har funderat på när det började gå över styr. Först festliga tillfällen. Jag var över 30 innan jag fick en minneslucka. För 5 -6 år sen hade vi husvagn uppställt. Där festades ofta. Det var på kusten jag började dricka 2 kvällar i sträck hade aldrig hänt tidigare. Var det inte fest hos den ena så var det hos den andra. Efter det så har det bara ökat på. De sista 2 åren har jag försökt massor av gånger att minska drickandet, med klent resultat. Ännu svårare när jag har en partner som är lika törstig. Vi har som säkert många med oss hållt upp några veckor då och då. Men nu det sista har det varit A titt som tätt. Brukar skoja om att dricka 2-3 dagar i veckan och helgerna förståss!! Nu är det inte skoj längre utan verklighet. Min son har sagt till mig massor av ggr att inte dricka mer. jag har sagt att jag ska försöka, men aldrig lovat något jag inte kan hålla. Vi min sambo och jag har bråkat en del på fyllan, men inte jätte ofta trots allt. Jag har 2 nyktra syskon av flera som också har A-problem. Så det dricks mycket bland släkt och vänner. Det ena nyktra syskonet har tagit hjälp av AA. Den andra var hos läkaren som sade att han borde sluta.för hälsans skull. Jag är glad om någon läser detta, jag har med stort intresse tagit del av massor av fin roliga ledsna och intressanta berättelser av er andra här på forumet. T

Tack Uffe, så avslöjande och rätt det du skriver. Det är verkligen enklare att avstå helt än att begränsa. Jag är helt överens med mej själv att avstå helt tills fredag...hm...Då tänkte jag dricka "lagom". Det låter lite tvetydigt märker jag. Varför välja det som är svårare?
Jag måste vara ännu ärligare mot mina nära. Jag både vill och inte vill...ha "friheten " kvar att dricka när jag vill. Och att avstå när jag vill. Men jag hör ju hur sjukt det låter. Det finns ingen frihet i alkohol bara ett tvång. Aldrig riktigt nöjd, alltid ett glas för lite som du skriver. Aldrig ångestfri morgonen efter. En nykter morgon som denna tycks det inte finnas något val. Bara ett tvång, från självaste alkoholdjävulen som förhandlar och förminskar allvaret.
Så härligt att få höra " Du kommer att greja detta. Säkert! " Tack!

Jag låg i sängen i går och skulle skriva på min Ipad, gick inte så bra såg ut som jag var full, men icke.
Ville bara skriva att de går bra under vardagar, sen kommer fredag kväll och då blir det några glas vin.
6 dagar nyckter då händer det saker. Förra veckan blev jag sur och arg, ringde bla till tidningen och klaga på sprängningar
här. Journalisten och fotografen var här och ska lägga ut de i tidningen.!!! sen blev jag missnöjd med min nya mobil. Skicka
tillbaka den....och de hände mycket mer.
Min fråga är; ni som varit ifrån a ett tag, får ni mera humörsvängningar också!!!!
Min man vill att jag ska hålla mej borta från a, men han tycker nog att de är jobbigt med mitt humör..

Ja, det är väl det man får inse helt enkelt... Att varje gång man känner sig sugen på a för att fira, trösta sig eller lugna ner sig. Då ska man ingen a ha. Och så får man då också lov att ta tag i sig själv och sina relationer på gott och ont.
All min beundran till dig Zorro! Du har kommit så långt och det blir bättre med tiden även om suget dyker upp när man minst anar det.

Jag tror att det finns olika vägar att göra detta. En väg som fungerar är bara att glädjas åt. Jag minns inte ens om min ambition var att avstå helt. Hur som helst så har jag inte heller gjort det. Men jag har hittat en modell som fungerar för mig. Det räcker faktiskt. Vägen dit är ju inte rak, inte självklar nånstans och full av självrannsakan, funderingar och osäkerhet. Och i det här arbetet så är just nu min ambition inte att avstå helt. Däremot så har jag fattat att jag inte kan anvönda a som medicin. Och just nu känner jag att jag är rätt nöjd med min konsumtion. Tror att om man har ambitionen att avstå helt o könner sig djupt misslyckad när detta inte funkar, så är det lättare att trilla dit igen. Det är förbannat svårt. Svårare än jag nånsin kunde tro, men varje steg framåt är ett steg närmare en fungerande taktik. Så känn dig nöjd med att du kommer framåt tycker jag.

Ja tänk att A sug visar sig i alla möjliga sinnestillstånd. När man är depp, stressad och harmonisk. Precis, det vet vi ju vid det här laget att A ALDRIG är till hjälp. Applåder till dig som vågat flytta stenar som är i vägen för ett lyckat liv. Applåder till dig över modet att våga lära känna dig själv. Du är på väg!!!! Vet inte om det är rätt att beklaga din havererade relation ELLER gratulera till att du nu har ännu större möjlighet att finna sann trygghet i relationen till dig själv. Vet att det kan låta fräckt i detta sammanhang men jag tror att allt som händer i ens liv har en mening, om man tillskriver det. Samtidigt förstås känner jag MED dig. Kärlek, längtan, sorg och saknad är känslor som skakar om en, ända in i benmärgen. Jag stödjer dig till fullo, skriv om du behöver. Jag tror på dig!!!

Hallå Zorro! Tack det går bra för mig. Har precis avslutat en kurs på universitetet. Dom sista 3 veckorna är första gången (på länge) som jag har pluggat nykter. Det funkade. Jag fortsätter att gå till min alkoholterapeut och vi har också mejlkontakt. Det ger mig sådan kraft och jag får ledtrådar på ett sätt jag inte trodde var möjligt. Mycket av min rädsla för den närmsta framtiden har lagt sig och förskjutits längre fram i tiden. Hur går det för dig kompis? Vad som än är på gång, se till att du har styrfart även om det blåser kastvindar!!!! Jag är med dig vad som än händer. Styrkekramar till dig!!!!

Har bestämt mig nu...jag ger upp, packar å drar, har 1 vecka på mig när han är bortrest.
Känns som en stor lättnad att jag har kommit fram till denna punkt efter flera års psykisk misshandel, lögner å annan skit.
Igår följde min son med när jag skulle hämta sambon från tåget..innan tåget kom så sa jag till sonen att vi skulle tanka bilen innan vi åkte hem, sa oxå att min sambo skulle bli arg för att jag inte tankade innan...
Mycket riktigt, sambon kommer å jag säger att vi ska tanka...han får ett utbrott å börja skrika åt mig då. Vet inte vad som flög i mig men jag började tokskratta..han blev ännu argare men jag fortsatte skratta å skratta..till slut blev han tyst, vi tankade å åkte hem.
Han går verkligen på vita knogar nu..nedräkning. I morgon gör han sista provet, han kommer med all säkerhet efter jobbet ha ärende i garaget. ( många flak starköl där)
Å sen är det husfriden ett minne blott.
Har verkligen vänt ut å in på allt den sista tiden, insett att jag kommer Aldrig må bra tillsammans med honom. Är det värt att offra sig själv???
Nä verkligen inte!!!!
Hela förhållandet är smutsigt från början, känns falskt å vidrigt bara.
Fick frågan av en vän igår om jag älskade honom..blev lite ställd själv när jag tvekade å tänkte efter. Vad finns det kvar att älska?
Förnedringen, lögnerna, fylleslagen, sveken, aldrig bli prioriterad, ja listan kan bli hur lång som helst. Jag kan inte rädda honom, få honom att inse, han måste vilja det själv. Kan inte längre tycka synd om honom pga barndomen mm, det tar ju All min energi.
Har accepterat å tillåtet alltför mycket på bekostnad av mig själv, helt galet när man tänker efter.
HAR FÅTT NOG NU

Å så jobbigt du har det. Det är svårt att bryta upp och du är beundransvärt stark o insiktsfull. Håll ut nu.
Tror att jag hade det ung som du de gånger jag drack efter att jag slutat. Hade bestämt mig helt enkelt. På det direkt. Vet inte ens om jag då hade speciellt dåligt samvete. Valmöjligheter funkade inte för mig. Om du vill skuta, lär av dig själv. Jag lurade mig med a-fritt. Tror att det var enda sättet faktiskt. Måste få ut alkoholen ur systemet för hjärnan är verkligen kidnappad. Aldrig mer tänker jag nu, men då var jag oerhört målfokuserad på nåt anat. Så fortsätt skriv här även om det känns jobbigt att inte kunna pricka av av dagar. Det går att skuta. För mig skulle det inte ha fungerat med glögg hemma dock. Kan du inte göra dig av med all a?

Fast man är en helt kass och misslyckad figur. Jag har varit nere och vänt i skiten och jag har ingen bra förklaring eller ursäkt för jag bara vilLe... Började jobba lite så smått i fredags efter en lugn period av influensa. Jag var inte helt pigg men ville jobba då jag var så trött på att vara hemma. När jag kom hem på fredag em så gick jag direkt på glöggen när jag kom hem... Det fanns inget reflekterande ingen tveksamhet inget alls jag bara gjorde det för att jag ville. Har nu tagit igen allt som jag avstått ifrån under mina nyktra dagar och det fanns inget viskande As på axeln utan han och jag var ett ! Jag har inte läst här och jag har skämts så fruktansvärt mycket för mig själv och inför andra. Oroar mig också mycket över ekonomin ... Bodelningen drar ut på tiden och jag tror att min fd man tänker att om han djävlas tillräckligt mycket med mig får jag kalla fötter och kommer tillbaka till honom. Jag är inte van vid att ha lite pengar för jag även varit shopoholic - allt har jag tagit till för att döva smärtan sorg och frustration över att leva i ett misshandelsförhållande. Nu närmar sig jul och jag kan inte handla till barn och barnbarn som jag brukar. Till storyn hör också att min fd man skriver nu sms och mailar mjuka fina ord om att fira jul tillsammans i vårt gemensamma hem tillsammans med alla barn och barnbarn. Han vet precis på vilka punkter han skall trycka och jag känner mig otroligt sårbar och skör. Men jag tänker inte gå på den lätte ännu en gång. Hans mjuka ord är bara en taktik eftersom han vill ha mig tillbaka då han saknar det praktiska i att ha en person i sin närhet där man kan förlägga allt dåligt uselt och värdelöst och förtrycka kränka och förminska. Där har jag varit och levt i alltför många år och dit går jag inte igen. Hej och ha en bra dag ! Idag skall jag inte dricka glögg !

Shit vad jobbigt att inte kunna redigera mina egna stavfel.
Beklagar att läsningen blir guppig.

Tja, det har varit en resa denna höst. I somras när jag insåg att jag var alkis blev jag livrädd. Räddslan födde beslutsamhet och en nästan fundamentalistisk inställning att "Jag är alkis - faktum. Alkisar ska inte drick - då dör alkisar". Så tacksam för det stöd jag fick här. Men jag var så kaxig i min nyvaknade insikt. Detta är mycket svårare än jag i mitt livrädda tillstånd trodde.
Sanningen är att jag har fallit många gånger de senaste två och halv månaderna.
Men, jag håller på att lära mig mer om mig själv.
Min fru vet hur det ligger till, hon stödjer och följer mig. Nu är jag i den fasen att jag tar bort det jag upplever som sjukligt beteende.
Ni som följt mig vet att jag bor en tredjedel av året på hotell. Jag är stolt att säga att jag bara varit berusad en gång i min ensamhet på hotell sedan insikten kom i somras. Jag dricker inga "stödglas" längre. De gånger jag dricker sätter jag upp en gräns för hur mycket jag kan tillåta mig. Jag har lyckats hålla det, i stort sett.
Jag räknar alkoholintag och noterar det i en "alkoholdagbok". Jag dricker inte ensam.
Det är en förändring från i somras, rejält. Sömnen har blivit något bättre, men långt från bra, kanske sådan jag är, och får acceptera det.
Min strävan och målsättning är ett nyktert liv, kanske får det komma i steg. Av alkoholdagboken att dömma, dricker jag mindre och mindre. Jag var så hård mot mig själv i somras, och för varje åf så slog jag på mig själv med sådan jävla kraft att jag visste inte var jag skulle ta vägen på grund av all ångest jag skapade själv i mitt dömmande av mig själv.
Jag har lätt att dömma mig själv, och det har varit en del skam och tvekan att skriva det här.
Kampen går vidare.

Visst känns det skönt! Jag tycker att man ska vara nöjd med det man åstadkommit. Allt går alltid att göra lite bättre, men då har man också ett mål för framtiden. Det är bra att du finns här med en annan väg än många andra.,en väg som verkar fungera. Tycker att man kan se en förändring hos dig nu jämfört med när du började skriva. Och för mig är det en pågående process detta.

Hej !
Du kan inte göra någonting, för att få honom att sluta dricka! (om han inte själv är medveten om sitt beroende och VILL sluta) Jag har "slagits" mot flaskan i många år och gått igenom alla faser en medberoende kan.. Från att gömma alkoholen, dricka själv, räkna flaskor & burkar, böna och be och skälla.. ALLT förgäves.. Alkoholen har honom i ett sånt grepp, att han inte kan tänka sig att sluta och han ser inte sig själv som alkoholist..
Hans "ranson" var också 2 - 4st 7,2:or.. Tills jag insåg att det ibland kunde bli det dubbla då han smusslade undan öl och vin i källaren, i trädgården (under sommarhalvåret) och garaget.. Tippar på att ransonen idag ligger på motsvarande 1½ - 2 flaskor vin + en och annan öl.. (sprit rör han inte, för köper han en kvarter så har han hällt i sig den på mindre än 2 timmar och är klapp kanon efter det)
Räkna inte med att han kommer att hålla något av det han lovar om han är onykter (inte ens om han är nykter) Jag gjorde så på slutet att jag la undan pengar till mig själv! (som han inte visste om, för då hade han "druckit upp" det)
Det tog ett tag, för man flyttar inte i brådrasket och om du läser mina inlägg så ser du att jag kämpade flera månader innan jag fick lägenhet och kom iväg. Innan dess hade jag nog processat tanken i mer än ett halvår!
Se till att du får någon att prata med! Det har hjälpt mig oerhört mycket! För det är svårt att börja titta och tänka på bara sig själv.. Vi är ju så vana att tänka på alkoholisten och hens mående först..
kram!

härligt kämpat blomman2. jag är ingen skrivare men jag kan kannske ge dig energi att fortsätta. själv är jag inne på 3 veckor och 1 dag helt nyckter. fast resan är krokig så har mäniskorna här på alla trådar gett mig energi o kraft att stå imot när suget blivit för stort. fortsätt på din väg jag följer dig kram//r

Hej Blåögd! Jag har varit gift med en alkoholist så jag känner igen mycket av det du skriver om.. Alla löften om bot och bättring (som aldrig blir mer än löften under galgen) Allt "snack" om hur lurade och bedragna de blivit av sina tidigare ex fickvänner och fruar.. Jo tjena! Inte för att de kanske varit guds bästa barn, men det har nog funnits anledningar att "göra slut"..
Alkoholister ÄR i regel fullfjädrade lögnare! Deras värld ser inte riktigt ut som den "normala" värden. I sin egen värld är dom själva alltid huvudpersonen som allt kretsar kring. Och deras "ego" är väldigt lättsårat, lättkränkt och uppblåst. Det räcker ibland med att man tittar på fel sätt, för att de ska drabbas av paranoia..Och då blir man anklagad för de mest befängda saker..
Efteråt kan de givetvis ångra sig, men de ser sällan sin egen del i "dramat"..
Du får försöka fundera på hur du vill ha ditt liv Vad vill du? För tyvärr tror jag inte att du kan ändra på honom.. Mitt ex talade till slut om, att han inte kan tänka sig ett liv utan vin och öl.. Och där skildes så småningom våra vägar.. Vilket inte är ovanligt eftersom alkoholen har en så stor dragningskraft..

Fortsätt du att låta tuff! Ibland är det faktiskt BRA, att vi inbillar oss själva också att vi vet var vi står! Jag fick tipset av en mental coach.. som sa att hjärnan är såpass lättlurad eller hur vi nu ska kalla det, att vi faktiskt kan övertyga oss själva (helst då med POSITIVA uppmaningar)
Ibland är det faktiskt skönt att kliva in i en "roll", där vi har full koll på oss själva ;-)
Här har jag precis fått tillbaks min dator igen.. (mina reumatistknöliga fingrar klarar inte att sitta och skriva på telefon)
Gott att se att du fortsätter på din egen inslagna väg iaf. Ingen har lovat att det ska vara en autostrada.. Huvudsaken är ju att vi är på väg <3
Kram!