Senaste kommentarerna i forumet

Helgen närmar sig. På fredag tar jag med mig barnen och hälsar på min mamma. Får se hur maken mår när jag kommer hem. Vi har bestämt noll alkohol men han kan inte hålla det så länge. Då tar jag upp det å då ska han skärpa sig. Jag flyttar fram mina gränser hela tiden! Blir så arg på mig men veckodagarna är oftast bra å då är det så svårt. :-(

Hur mår du nu?

för att indirekt hjälpa/påverka henne att sluta dricka.Dvs försöker ta saken i egna händer så brukar det inte bli så bra.Din ambition med att prata med hennes arbetsgivare är väl kanske att de ska lyckas med det du inte lyckas med.
Dvs ruska om henne och kanske få henne att bli nykter.Det är klart att du älskar henne,annars hade du redan gått.Det är det som är det sorgliga i denna sjukdom.

Där står vi med all vår kärlek och ilska och vilja och kan inte göra ett endaste dugg.Det gör väldigt ont att inse och även om vi inser det med förnuftet så fortsätter känslan att jobba på högvarv för att hitta en möjlig lösning så att det ska kännas som att vi kan påverka situationen.
Min kloka terapeut sa: Så länge du inbillar dig att du har kontroll så tror du att du kan påverka situationen och kan inte släppa taget.Om du inser att kontrollen inte finns där så blir det också lättare att förstå just det.
Vi har ingen kontroll över en annan persons drickande och livsval.

Om hon väljer att sluta dricka så börjar det verkliga jobbet,både med relationen och med sig själv som medberoende.
Man har ju ofta som anhörig gått in i en vårdande och omhändertagande och besserwisserroll till sin vuxna partner.Det är såklart inte sunt i längden för nån kärleksrelation.Jag hoppas du inte tycker att jag slår dig på fingrarna.
Jag läser kanske in saker som inte finns där och klistrar på mina egna upplevelser på dig.

Och det du skriver om att skydda barnen,där kan jag bara ge dig 100% rätt,det finns inget som ger en förälder rätten att bli personlighetsförändrar framför sina barn.Det är ofta skrämmande,åtminstone för ett litet barn.Jag minns hur jag låg med ont i magen som liten när mina föräldrar hade fest och hade ett obehag kring fulla människor långt in i vuxen ålder.Men det är jag det,andra kan säkert tycka att det är ok att "vänja" sina barn vid normalt alkoholbruk.Men det är ju inte riktigt frågan om det i din frus fall.

Så nu efter tre veckor nästan utan alkohol, ja jag har trillat dit två gånger i stress 1 omorganisation på jobbet och 2 möte med familjerådgivning där jag fick min partners syn på mej och vår relation. nu är det förändringar överallt. Träning hjälper och tjejvasa avklarad. Någon som har tips på hur man skaffar ny umgängesrätt krets?

Jag är nyligen hemkommen från en anhörigvecka. Det var de bästa dagarna för mig på länge! Får man chans som medberoende till en sån behandling så kan jag Varmt rekommendera det!!

Vi medberoende är specialister på att slå knut på oss själva för att vara tillags. Vi börjar tro att det är nog mig det är fel på, jag som överreagerar och så vidare. Du måste komma till insikt om vart Dina gränser går och leva efter dem. Jätteviktigt!! Och jättesvårt...

Jag upplever ungefär samma sak. Förutom att min sambo alltid blir för full när han går ut själv med sina kompisar så blir han det även när vi går ut tillsammans. Jag tycker detta är jättejobbigt och har försökt ta upp detta många gånger. De kommentarer jag då får är att jag är tråkig, borde slappna av mer och att det är väl inte så farligt. Oftast blir han så full att han tappar omdömet. Han slutar inte att dricka och till slut sitter han vid bordet o sluddrar eller somnar någonstans. I helgen är vi bortbjudna till ett par som jag aldrig träffat. Det är min sambo som jobbat hos denna kille o han har bjudit oss o ett par till som jag inte heller känner. Min sambo har på eget bevåg bestämt att vi skall åka med det ena paret till middagen o ha chaufför! Jag blev genast orolig då vi skall åka till främmande med främmande människor o att sambon skall dricka!! Jag vet ju hur det kommer sluta o kommer inte kunna ta mej hem själv! När jag tar upp min oro får jag ingen förståelse utan är en glädjedödare o förstörare! När jag ställer ultimatum att jag bara följer med om han kör säger han att han tänker säga ifrån! Han klankar också ner på att nu när han minsann har fixat något kul själv för en gång skull som jag vill så duger det inte! Jag vet snart inte hur jag ska göra! Det är verkligen låst läge hos oss när det gäller att komma överens om alkoholen! Snälla ge mig tipps!!

Tråkigt att din man inte kan inse. Du får tänka det är hans förlust och din vinst även om det inte känns så nu. Stanna i en relation och må dåligt för evigtvtyp eller lämba och må dåligt en tid? Valet är lätt att ta men inte genomföra.

Maktgalet 1400-tal, låter lovande! Kanske bättre med historiska serier. Tycker ärligt talat det är jobbigt med allt drickande i film och teve. Blir så frestad, ser så trevligt ut!
Men i dag gjorde jag nåt cool, gick på Systemet och köpte Champagne till några kollegor. Och en flaska alkoholfritt fläderbubbel i snygg flaska till mig själv. Och höll mig till den! Kändes bara lite surt, men inte så farligt faktiskt.
The English Shop finns i de större städerna; typ Sthlm, Malmö, Gbrg. Men tonic med lite is och en citronskiva är inte heller fel!
Nu kommer helgen igen; styrka till oss alla!

Imorgon är det dags. Kalas och middag igen med alla de fina som står mej nära. Egentligen ingen risk-fest men det första steget i mitt nyktra liv blir att klara av att säga nej under just såna här omständigheter. De andra är lättare. Speciellt i början. Jag vill inte gå men jag måste. Känns det som. En otrolig tyngd över mina axlar. Är så deppig för denna insikt och inte alls redo att samlas i goda vänner lag dricka äta leka fira och ha kul. Jag vill fortfarande helst försvinna från planeten men måste vara stark för mina barn. Annars skulle jah helst börja om ett nytt liv någon annan stans men nu måste jag berätta för alla vilket är det sista jag vill. Så sjukt otrevligt. Jag orkar inte. Vill bara gråta. Jag vill vara glad p detta beslutet en dag kanske det går men det är för tidigt för att glädjas när allt blev fuckt up.

Jag förstår om du inte vill att det ska stå i journalerna att du har alkoholproblem. Det gör det i mina sen fler år tillbaka. Jag har inte lyckats få till ett riktigt avslut på drickandet, håller uppe periodvis o mår dåligt o bra om vartannat. Det är inte ofta jag går till doktorn, men de gånger jag sökt för något typ problem med bihålorna så har alltid alkoholen tagits upp.
Så undrar jag hur det går för dig?

Är i samma sits..
Kämpar för att orka ta mig ut. När man vet att det ÄR enda alternativet underlättar det.

Förakt? Nja.. Cynism och medvetenhet, eller förakt? Skit samma..
Sjukdom eller inte, jag gillar inte att hon dricker framför barnen..

Man pratar om ryggsäcken från barndomen, med värderingar och beteenden..Och jag vill inte barnen ska ärva ett skadligt beteende pga att hon skapar en norm.
Fast, kan jag påverka det? Troligen nä.
Tyvärr säger jag , för hade hon varit dålig mamma nykter, hade det varit enklare att lämna henne..

Jag älskar henne tyvärr, men inser mer och mer att det är destruktivt, vara kvar i detta...
Kan man kontakta hennes arbetsgivare och berätta om situationen?

Rädda detta förhållande är nog som att kissa i sängen. skönt för stunden, men inte i längden..

Hej ja han förnekar, ibland kan han säga han ska minska ner mängden eller trappa ner successivt för att sen sluta. Men oftast så är det jag som är problemet enligt honom. Har visserligen sagt vid flera tillfällen att jag orkar inte mer och vi måste gå skilda vägar. Det är ju inte det jag egentligen vill, har sagt att det är ju den nyktra killen jag älskar och vill dela ett liv med men utan A. Det gör så ont att ta steget fullt ut när det inte är separation jag helst av allt vill ha. Varför kan inte viljan komma fram när han ibland sagt att han ska försöka sluta, men sen kommer förnekelsen fram igen!

motstridiga känslor som man inte rår över.Som för alkoholisten,släpp taget,släpp kontrollen.Inse att ditt liv blivit ohanterligt pga ditt medberoende.Alanon följer ju precis samma punkter som AA.Man andas känner och tänker som alkoholisten,ens eget känsloliv blir förmörkat och dolt för en själv.Men det finns därunder och kommer att vakna till igen om du ger det chansen.

bitter.Men dina kommentarer andas lite förakt och det hjälper ingen av er.Att du inte vill att hon ska dricka medan hon är kvar i huset är ju bara din vilja.Att du fysiskt ska kasta den gör ju bara att din kontroll (eller brist på kontroll) blir mer uppenbar för er båda.
Det är ju än så länge hennes hus också och även om det inte är ett bra val så har hon likafullt rätten att göra det valet.
Vill hon dricka så kommer hon att göra det.
Att hon tyvärr är en bra mamma nykter låter ju som en lite tråkig kommentar.Vilken tur för 11-åringen att hon är en bra mamma nykter.

Att hon är sjuk i alkoholism är ju en svår sak att förklara för barn.
Kanske om ni tillsammans läser någon litteratur om alkoholism som du först tagit till dig?
Min fd sambos ex blev informerad av mig om hans drickande då när deras gemensamma barn var 11 och 7 år.Hon valde att sätta sig ned med dom och berätta att pappa var sjuk och att han inte drack för att vara elak,utan för att han inte kunde låta bli.Hon såg till att de fick klart för sig att hon alltid fanns att kontakta om de var hos sin pappa och han blev onykter på ett sätt som inte kändes bra för barnen.För så länge din fru inte söker hjälp så kommer hon antagligen att fortsätta dricka.Ett sånt förhållningssätt skapar ju inte heller skuld hos barnen,frun eller dig.

man står emot och tar bra beslut är tillfredsställande. Hade de två senaste dagarna frestelsen att bara ta ett par glas och äta gott, men så stolt och nöjd man känner sig när man tar rätt beslut. Självklart vet man precis att ett par glas inte finns på kartan, utan det handlar om ned i träsket igen. Nu ser jag ljust på framtiden, ska jobba mindre. Visserligen blir det mindre pengar, men det klarar jag om A försvinner från utgifterna, när jag ser ärligt på det har mycket pengar försvunnit i det hålet varje månad. Ha en bra torsdag alla kämpar! Hur går det för dig Erik?

Idag är hon hemma med "ont i huvet"...
Funderar fortfarande på om jag ska kasta dunken, delvis för att hon ska fråga efter den och jag kan påpeka att jag kastade den för att jag inte vill att hon ska dricka när hon är kvar i huset..

Hej! Jag antar att ni påratat om hans missbruk och han anser sig inte ha problem eller? Det är ju det klassiska. Supa men inte problem med a. Vet han om att du funderar på att lämna honom?

Hej och välkommen LarsEson. Tack för att du delar med dig av det fina SMS:et du fick. Som du kanske märkte så blev det fel på inläggen du försökte göra. Det beror på att forumet tyvärr inte klarar av att tolka emoji eller smiley figurer. Jag har återskapat kommentaren utan dessa tecken ovan.

/magnus
alkoholhjälpen

Livet går framåt och nykterheten med det. Blivit endel fokus som anhörig istället och det har tagit energi från mig. Blivit trött och sliten, måste påminna mig själv att acceptera att jag inte kan förändra min mammas alkoholism precis som jag måste acceptera min egen nykterhet. Men att försöka rädda henne sitter i ryggraden. Det är otroligt svårt att komma ur de gamla spåren. Men jag jobbar på det...

Jag har även tagit kontakt med öppenvården. Har ju hållt min nykterhet nu sedan 1:a december, men känner att det vore bra att få samtalsstöd specifikt för alkoholen utöver min vanliga terapi. Väntetid, men det oroar mig inte. Tar allt dag för dag så går det bra.

Kram på er där ute!

Ska få hjälp nu med att bena ut mina upplevelser. Allt som jag gjort i alkoholens värld. Ödelagt det mesta i mitt liv ska få ett slut.

åh Hose of cards.. Vi slukar den serien men de är ju helt knäppa. Så konstigt avklippta och kalla. Ser en serie som heter The white queen på Netflix. Utspelar sig på 1400-talet tror jag och de är precis lika maktgalna. Inget nytt på 600 år alltså....

Var hittar man the english shop?? På nätet?
Jag letar också efter goda alternativa drycker. Just nu dricker jag tonic water..utan gin!!! 67 dagar idag och fortfarande mår jag bra. Lite piggare nu när våren kommer :)

Alltså jag är kluven.
Nu är dunken framme igen (tror hon var vit,(från A, en vecka.. ev). Och hon vid pusslet igen. Jag försöker bita ihop, nu gäller det att tänka på att hon ändå flyttar snart.. Sen slipper jag se det.
Har inte bestämt mig om jag ska städa bort dunken imorgon.. (medberoende så det skriker?)

Vad säger man till dottern 11år? Hon ifrågasätter fruns drickande,likväl som att jag inte dricker. Hon har undrat varför jag inte dricker längre.. Och som med allt så finns det flera svar.
1. Jag kan/vill inte dricka med frun. Vi drar inte jämt.
2. A ger mig inget, såvida inte jag har rätt sällskap.
3. Mitt liv kretsar runt annat.. Har inte tid för det.
4. Det finns alltid något som är viktigare än berusning..

Vet inte hur jag ska hantera det.. Så fort hon dricker slår jag bakut.
Jag vill inte att mina barn ska drabbas av att ha en rödvinstant som mamma.. sluddrande framför tv'n.
Blä. Tyvärr är hon bra mamma nykter..

Precis så har jag tänkt, Ullabulla. Att jag ska flytta isär över sommaren på prov. Jag bara hoppas att jag kan fullfölja detta, så jag inte låter mitt medlidande för min man tar överhand och inget händer. Så skrämmande att inte kunna styra med hjärnan, utan att det är känslorna som styr mig. Dessutom är det indirekt min mans känslor!