Senaste kommentarerna i forumet

Grattis till bostaden! Jag sitter här och ler, blir så glad för din skull.

Jag ändrar också obetydliga detaljer ibland. Tidigare för att jag var rädd att sambon skulle känna igen det jag skrev, ja av samma anledning som du. Men det har jag börjat strunta i mer och mer. Vissa detaljer har jag kvar, för att skydda min och mina näras integritet. Jag ser det inte alls som lögn, mina känslor och tankar är ju lika sanna oavsett hur jag målar upp miljön eller genus på vissa jag berättat om i min omgivning. Det är ju liksom inte det som är det viktiga.

Massa kramar till dig!!!

... flyttar jag in i vårt nya hem.

Lycka.

Idag har plötsligt "allt" fallit på plats (jag försökte ta en dag i taget, jag tog det viktigaaste först!). Plötsligt fick jag nys om en bostad, den är rätt liten, den är superfräsch/jättefin/charmig/med själ, den har allt vi behöver (utom det lilla som jag kommer köpa, få av vänner eller ta med mig från mitt gamla boende...), och den kan rymmas inom min budget utan problem!!!!!
Barnen vet inte ännu, men de är bekanta med platsen och... ja, jag tror på detta! Magkänslan är tillbaka, om än tillfälligt!!!!!!!!!!

Så, Mt, idag har du helt rätt: idag är det ett ljust inlägg, däremot är jag inte bekant med Berättelsen om det osynliga barnet, men jag ska lära känna den boken!

Du har så rätt: jag ska ju inte vara tillgänglig hela tiden, men jag är det av vana: han har så många gånger blivit arg för att jag inte svarat på samtal eller sms, för att jag glömt telefonen eller liknande...

Tack Markatta. Ja, jag är öppen för att jag bestämt mig för att inte ljuga för mig själv längre om hur jag har det. Men samtidigt ändrar jag vissa obetydliga detaljer ibland, av rädsla för att han ska läsa och bli arg...

Vårt nya boende... Har ännu inte sagt så mkt till sambon, men han vet lite. Kommer bli en pärs att prata om... Åh, det är så fint där, och så lagom för oss, elelr jo visst jag hade kunnat önska ett extra rum och kanske en diskmaskin, men det ligger så charmigt: ett litet hus på en stor gård och nära till vänner, nära till förskolan, nära till familj...
TACK, min högre makt, för att du väglett mig. Jag har väntat på ett tecken, jag har tagit en dag i taget, och det löser sig!!!

Abstinens... Eller utsättningssymptom, som det heter...
Fy tusan, fy för den lede, jag lider och lider med alla som behöver gå igenom sånt här, på grund av spriten, droger eller mediciner... Eller choklad! =)

I nästan sju år har jag ätit antidepressiva tabletter, men nu ska de ur systemet!
Började dra ner i november, tog två tredjedelar av den absolut lägsta dosen, och två veckor av konstant plåga följde... Yrsel, koordinationssvårighetet, huvudvärk, illamående... Ögonen hann liksom inte med, jag tappade saker, fumlade, och fattade trögt...
Japp. Kände mig full.
Konstant.
I två veckor.

Sen tog jag en tredjedel. Samma visa igen.

Och nu inget alls! Värre variant av samma visa!
Fast samtidigt lättnad! Jag SKA klara det, jag är snart utan dem!

Och jag får en helt annan förståelse för det här med beroende.
Det här är antagligen en piss i havet, jämfört med ett saftigt alkoholberoende.
Jag är imponerad av er!

Samtidigt är det medicin jag har ätit, utan den hade jag kanske inte orkat, jag hade kanske inte levt det liv jag lever idag, jag kanske hade varit sjukskriven, arbetslös och fortfarande sjuk... Fast helt ärligt tror jag egentligen att jag har min kbt-terapi att tacka för att jag mår bra idag, eller bättre... Eller åtminstone det mesta...

Och att jag har kunnat skriva här, har varit otroligt skönt och läkande.
Läsa, skriva, och få förståelse och igenkänning...
Tack!!!

Egentligen vet jag inte vad jag ville skriva idag, eller varför...
Skit samma, skönt var det ändå!!!
Ha en fin kväll, ni fina!!
Kramar!!!

Bra jobbat, så kramar, styrka och stolthet till dig// Kalla

Bra jobbat, så kramar, styrka och stolthet till dig// Kalla

Men håller med dig om konsumtionen....... Det går inte, finns liksom ingen mening med normaldrickande".
Vi kör linan ut, där har vi felet.

Big NO NO!!!

Avhållsamhet är det som gäller.
Life is like a bitch, marry one and you got her the rest of your life ........ Samma sak med alkohol!!!
/A

Jag sade en eller två saker direkt.
Ser dina inhopp hos folk och fä och blir glad!
Du gör mig glad, dina tankar och funderingar etc.
Jag känner själv att jag är inne i ett flow, och det känns jättetoppen!

Jag vet inte, men har du ett helt ÅKERBRUK hemmavid?

Skickar ett par feta kramar med all jordens kärlek och värme till dig!
Like your stile babe.........
/A

Redigerat bort dublett

kan det vara, i synnerhet om man har ett enmansföretag. Fördelen med det livet är att man styr sin arbetstid själv, den delen som GÅR att styra i alla fall, djuren och moder natur styr resten. Det går inte att skriva in i sin almanacka att man ska skörda kl 10- 16.15 om två veckor, för man kan ge sej tusan på att det regnar då. Man har mindre jobb på vintrarna när det är mörkt, och mer jobb när det är sol ute och dräller av D- vitaminer. Så visst, om någon ger mej en liten bondgård så... :-)

väntar jag också på. I bekantskapskretsen har jag hittat några stycken som skulle må bra av att läsa här tyvärr.

Ha det bäst!
/MB

Skönt att höra att du har någon att prata med. Det är viktigt och bra. Du är viktig och bra och det är modigt av dig att våga berätta så mycket här som du gör. Du skriver ofta att du får mycket här ifrån forum men jag vill att du ska veta att du ger oerhört också, just genom att dela så öppet om ditt liv, dina rädslor och tankar. Det får i alla fall mig att känna mig mindre ensam.

Och du, jag tycker visst du kan slå dig för bröstet när du känner du lyckats med något.

Kramar!

Då, när jag hade börjat tala med mannen om hans drickande sade jag ofta att jag vill leva med honom som "den sanne xx" - inte när han dricker. Efter ungefär ½ års nykterhet (med några få korta återfall) började jag känna igen honom. Vägen är lång. Vad förändringen beror på kan jag inte förklara, en del är säkert att missbrukaren är uppfylld i sina tankar av möjligheten att missbruka igen. Fokus för närvaron är någon annanstans.

Klokt av dig att lämna, att han ska flytta. Kram / mt

Helt färdig nu efter en natt på jobbet.
Tankarna bara far.
Inatt kommer jag sova jag själv i sängen,LIVRÄDD känner jag mig trots allt negativt.
En sak jag undrar är hur den som dricker får så konstigt humör.
Känner någon igen sig o kan förklara.
Barnen brukar säga ibland,pappa är så sur....
Pappa blir så arg.......
Kommer ihåg förut då kunde han knappt säga åt barnen när dom gjort något fel det gjorde jag....
Den här förändringen är så OTÄCK.......
Tack för era kommentarer gör att man inte känner sig så ensam som man ändå gör............

är en bra definition. Stänga av och gå in i sin egen värld. Det känns tryggt att du kalla som går före känner så när du tänker på ett glas vin att du ser hela bilden. Att det negativa inte bleknat utan att du kan se hela bilden fortfarande. Du vet att du vill ha mer i så fall och du vet vart det skulle leda. Det gör mej glad att det kan få vara så framöver också. Ha det så bra!

Du kanske behövde den här sista erfarenheten?

Kram, ta hand om dig! / mt

Då, den 6.12.2010, när jag kom tillbaka hem vid 19-tiden sa Mg att ytan mot det såbara är störst mot den som står en närmast. Metaforen passade direkt i min tankevärld och har blivit en konkret bild (närmast fotografisk i min tankevärld) av friktionsskada på huden där nervändarna ligger oskyddade. Igår möttes våra respektive skadade ytor (igen) när jag hade tillbringat hela eftermiddagen med vänner, träning och ett långt telefonsamtal. Han var hungrig och jag höll på att laga mat under telefonsamtalets gång.

Han - känner sig ensam, övergiven? Faktiskt ser jag NU både Hungrig, Ledsen och Trött (han hade jobbat hårt fysiskt i flera timmar) - helt säkert irriterad också - om inte Arg... både av lågt blodsocker och väntan... HALT!

Jag - var besviken över att missa ett TV-program, över att telefonsamtalet blev längre än jag egentligen önskade - men jag ville inte heller avbryta, över att han hade synpunkter (överhuvudtaget!) på vad jag gör...

Sen - upplöste sig de sakerna... men när vi skulle äta uppstod en grej till som störde mig. Så då var vi båda in a Bad Mood ... och gick slutligen till sängs. Somnade - inte som ovänner men inte i närhet... i en trist-och-tråkig-närhet kanske.

Jag vaknade kl 5 och visste att precis i den där situationen konfronterades två av våra sårbara ytor mot varandra så att det tjöt i nervtrådarna.
En timme senare kom han upp och ville bara berätta "nu är jag glad":)

Tja... så håller vi på. Alltmer sällan numera och vi hanterar det ... alldeles utmärkt hanterar vi det.

Varför skriver jag?
Kanske mest för att jag tycker om att reflektera, att skriva - min förståelse växer när jag skriver. (Typ, han var i HALT-läge, inte mitt ansvar men bra att fatta). Kanske för att någon kan få hopp eller förstå något mer av den mångfacetterade verklighet där vi alla lever våra liv. Kanske för att berätta att vägen från uppbrott-avbrott till ett gott liv i samförstånd är lång. Men värd - om man verkligen vill fortsätta tillsammans och båda bidrar. Den sortens bidrag som inte kostar - men kostar på:) / mt

får alltfler inslag i ljusa toner och vardagliga, praktiska funderingar. Det gör att du själv som person får konturer... så där som lilla Ninni i Berättelsen om det osynliga barnet. Du har väl läste den eller sett på TV? Jag blir glad och mycket lättare om hjärtat när jag läser det du skrev igår!

Ett litet förslag att fundera på: När han ringer och berättar hur roligt och mysigt de har, barnen och han - säg bara "så bra!" - för det är det ju! Inget är väl bättre än barn som har två nöjda och lyckliga föräldrar som de kan ha det bra med. Innerst, tror jag, är det varje barns önskan att föräldrar och familj ska leva tillsammans och ha det bra. När det inte är möjligt är det näst bästa två "bra" föräldrar att vara hos. Och det är verkligen inte illa!

Orsaken till han ringer, vad han egentligen vill (behöver?) kan vi ju bara spekulera om. För din egen skull vore det väl bäst om du inte skulle vara tillgänglig hela tiden men det kanske du inte fixar ännu?

Tryggt att veta att du har dina kontakter irl - dem behöver du ett tag till. Du har farit mycket illa men nu går du med våren mot ett ljusare liv! Kram, kram! / mt

skickar i all välmening till dig en hög tulpaner, du har varit och är ett stort stöd för alla som vacklar omkring. I många år för min del, tror nu äntligen det är slut med missbruket. Jag har fått några boxningar i sidan ibland från dig, men alltid känt att de i grunden varit för att du vill det bästa.
God fortsatt resa i livet!
Fenix

Tack för dina kloka ord Putte.

I kväll har jag umgåtts med goda vänner och kollat på en skrämmande amerikansk dokumentär, Food Inc. tror jag den hette, om vår industrialiserade mat. Helt extremt korrumperat och vidrigt att se hur djur och gröda processas och misshandlas för att vi sedan ska köpa billig mat. Det var inte helt lätt att svälja käket vi köpt då man såg detta. Sa till min vän att man kanske behöver en flaska sprit ibland för att rensa upp i systemet av äckelmat och miljögifter!
Sjukt i och för sig att se denna film samtidigt som vi käkade, vi garvde rätt mycket emellanåt åt oss själva.

I vilket fall som helst så flyter det på bra för mig. Kompisarna drack öl o vin till käket, jag drack äkta kranvatten, ljummet. Det känns inte alls sugande då folk dricker måttligt eller lite. Konstigt, men skulle de festa till det och planera för "bus" så skulle jag nog få det värre. Jag menar, det är för mig rätt meningslöst att dricka ETT glas vin, eller EN öl. Visst det ÄR väldigt gott med öl, men jag kan lätt avstå om det inte serveras massor mer än det.

Jag sliter bara lite med min hyper emellanåt. Det Putte skrev är för mig klockrent. Vi är gjorda för att arbeta hårt, röra oss, söka mat, sova när mörkret faller, vakna när solen går upp. Vår organism är helt uppfuckad av all teknik och sjuka värderingar som gäller därute.
Hjärnan går på högvarv hela tiden. Alla dessa SMS, Facebook, bloggar som gör oss så sjuka i huvudet och skapar så lite äkta värde och glädje. Det fullständigt kväver och krymper oss, tror jag.

Vad gör man om man inte vill vara med på den här resan som vi skapat?
Super eller drogar för att fly?
Kanske, men jag kommer på något vis försöka finna andra vägar ut ur beroende av olika slag och finna meningsfull sysselsättning.
Kanske bli bonde? Det är nog livskvalité om man kan leva på det man producerar och vara nöjd med det.

Det blev en väldigt positiv och livsbejakande reflektion i kväll, tycker ni inte?
;-)

Orkar inte reflektera mer i kväll. Ska sova lite innan solen går upp!
Måste skyffla gödsel och mjölka korna vid 04.30, kanske tufft att vara bonde ändå?

Lev väl och ta hand om er!
LP

ikväll när jag åkte till jobbet,visste jag att det var fotbolls match på tv:n.

Även om han kanske inte kommer dricka ikväll sista natten hemma, eller om han
kanske ta två öl,så känns det obehagligt att se väskan i hallen, man vet inte om den bara innehåller kläder eller ligger öl som det gjort så många ggr.
Bara den känslan är så obehaglig att ens behöva känna.
Jag orkar inte snoka heller känns som det kvittar.
Imorrn kan jag inte det ialla fall.
Känns på något sätt som en lättnad att jag återigen ber han flytta.
Jag orkar verkligen inte må dåligt o oroa mig en endaste DAG till,min kropp skriker.
Vill ha lugn och rooooooo.
Ser faktiskt fram emot Lördagen då är jag ledig och skall ev träffa någon tjej kompis.
God Natt

Åh, tack. :-)

Vet du... då har min resa varit värd mödan. Om mina lärdomar är till hjälp för dig, då vill jag inte vara utan dem.

Kram.
/H.

Tack för att du följer mig, och ger mig råd, tips och tankar!! Dina berättelser stannar i mig och gör mig gott!!

Kram!!!!

Kram, vännen. Det är fint att vi får följa med dig på din resa.
/H.

Kaos, i vanlig ordning. Jag är så trltt på allt detta. Jag har aldrig känt mig så utmattad och "oklar" i huvudet.
Jag försöker se mig själv och barnen i huset som jag skulle kunna hyra och det ser härligt ut på många sätt: lagom, mysigt, eget, lite möblerat så att jag inte behöver lösa allt sånt på stört, och samtidigt långt bort från alla vi känner och därför lite ensamt... Men ett eget boende. Krocken nu är att sambon hela tiden tycks "dyka upp" av olika skäl så det känns aldrig som att jag får en chans att vila ifrån honom.

Känner så igen mig i dig Sorgsen: rädd och blyg och allt det där, men också galet envis. Jag är ju så osäker på så många sätt: rädd att inte passa in, rädd att inte vara tillräckligt intressant/rolig/spännande för att prata med på olika tillställningar, och rädd att inte vara stark, men samtidigt så envis och så praktisk att jag så här långt i livet löst det mesta.

Du har så rätt: jag har inte kränkningarna längre, och det är lustigt hur tiden hjälper: det känns som evigheter sedan jag blev kallad galen, sinnessjuk osv, evigheter sedan jag blev hotad att jag ska ut ur huset vi äger tillsammans osv. Känns v'ldigt skönt att tänka på det, tack för att du påminner mig, jag glömmer nästan bort det.

Ja, kanske är det lockrop, alla hans fina ord nu... Och i ärlighetens namn så, utan att klappa mig själv allt för mycket på bröstet, så tror jag att jag har mest att vinna på att lämna vår relation medan han har mest att förlora - han får det ensamt och tomt, ingen som sköter allt hushållsarbete osv.
Och Eken, precis som du skriver: det är inte särskilt vuxet att behöva påtala att "nu gör jag något roligt med barnen, ser du/hör du?", men så har det varit hela tiden även innan jag flyttade: han måste alltid visa mig att nu har de minsann kul, även om jag så står mitt i köttbullsrullandet så bara måste jag ju komma och titta hur himla kul de har det (för annars blir han arg och drar iväg, typ...).

Bra tanke med barnböckerna, ska försöka tänka på det imorgon när jag ändå ska till biblioteket!!

Tack Markatta:
tack för stödet angående barnen: den stora har ju många gånger tagit upp att hon inte gillade pappa när han var arg, att hon var rädd, att pappa inte ska bli så arg nästa jul som denna osv osv, men så verkar det som bortblåst igen och hon är väldigt pappig när han är med, samtidigt som hon ofta markerar att hon ska vara med mig, men lite med pappa också, eller helst att vi alla tillsammans ska göra något... Och så klart vill jag ju att hon ska ha bra kontakt med pappa, men...

Min återkommande dödslängtan är uppe på tapeten i mina samtal på Kvinnomottagningen så jag pratar om den IRL. De finns där och ligger och pyr av någon anledning, jag har aldrig känt så förut, men jag har liksom tappat livsgnistan och livsglädjen. Försöker när jag har barnen, men det är så tungt.

Emellanåt känner jag nästan önskan att få inreda lite och göra iordning mitt egna, men det är ju bara tillfälligt i huset, jag måste ju ha något närmare, bara en sådan sak som att det blir så långt att köra till förskolan med barnen varje dag och det är ju ingen lösning i längden...

Tack för att ni finns här, tack från hela mitt hjärta, om ni visste vad ni betyder för mig allihopa!

för era kramar och respons ♥ Det betyder massor, kanske mer än ni kan tänka er.