Senaste kommentarerna i forumet

Visst är det skönt när det börjar rulla.

Tack för pushen..Även lördag utan ett vinglas el nån öl!! Känns fantastiskt att vakna nu på morgonen och väcka barnen och höra om dom vill åka slalom idag, för jag kan köra bil kl 08:00 på morgonen!! Lycklig nu

är mycket! Över två månader, heja dig! Kram!
M

Ja, jag ångra verkligen inte att jag stod emot idag.
M

Anneli, vinet är en lockelse för många av oss. Det förrädiska är ju att man kan njuta av ett glas eller två en massa gånger innan beroendet slår sina klor o taggar i sig.
Det är jobbigt att bryta, men sen kommer ljusare dagar med allt mindre sug, och att man slipper ångesten över att vara fast. Det är värt kampen.
Jag säger det trots att jag inte mår helt bra psykiskt, men att nu också gå och bära på vinskammen och vara seg av att vara berusad eller dagen efter hade inte varit kul.
Hitta ditt sätt att må bra, ta en dag i taget, ibland en timme i taget

Lycka till!
M

Vill ha 1 vecka nykter. Bara 7 dagar. Det var 7 år sen sist.

Så den lilla lådan styr mitt liv. Vill inte åka hem om inte vinet. Står i skåpet. Men varför ska det vara så här ?. Älskar livet men ändå inte.

Plupp jag har läst vad du skrivit ett tag nu och jag kan bara tänka mig hur jobbigt det är. Jag tycker att du låter som en ansvarsfull och kärleksfull pappa och tycker verkligen Du gör rätt som tänker på barnen!!! Att växa upp med föräldrar som dricker är ingen trygg ryggsäck att ha i vuxenlivet. Önskar er all lycka till :)

Bra att hon flyttar iaf.
Har haft en supande fru i många år nu och känner som du att det här går inte! Fast vi snackar om en som ballar fullständigt ur och försvinner in i en helt annan dimension. I alla år har jag inte kunnat lämna boet själv och min högsta önskan har varit att hon hittar en ny värd som kanske tycker att detta är kul. (Först kunde jag inte lämna barnen som dessutom 2 av dom inte var biologiskt mina) och sedan blev det omöjligt att dela det jag skapat medan hon drack. Ja det kanske låter lite som om man prioriterar sin ekonomi framför sin mentala hälsa men det är lite mer komplext än så. Efter att barnen flyttat ut och bildad sina egna familjer har dom ofta bett mig att skiljas med henne så vi kan ha lite mer normal tillvaro där även jag kan komma på barnkalaset hos mina barnbarn osv.
Det dom inte tänker på att om jag inte axlar min roll som slagpåse, städare, dörrvakt (så hon bokstavligen inte springer ut på gatan- naken) och så till sist den som ser till att det finns ett hem för henne att vakna upp i.
Nu är det faktiskt inte så illa att hon inte har ett jobb att gå till. Och det är underligt att det går oftast att vara nykter när det ska bli morgonpass dagen efter men i bland " är det febern igen"?!
Jag har dock ett par gånger flyttad ut. Men då har det efter sedvanlig dunder fylla med spydigheter och hotelser, blivit en ångerfull stund och löften om att prata med någon som kan hjälpa till.-och jag måste givetvis stötta min fru igenom processen.
Och så är vi här igen efter bara ett par månader.

Bra jobbat....kämpa på. Man ångrar inte en nykter dag :)
En dag i taget. Ha mycket god a-fri dricka hemma och lite gott att äta. Det hjälper :)

Bra jobbat Erik. Vi kämpar på och tar försiktigt en dag i taget. Någon skrev här att när suget sätter in så tar det bara några sekunder, ca 60, sedan är det över. Det gäller bara att härda ut då och tänka på annat. Nästan som en förlossningsvärk!! Ush vilken dålig jämförelse eller hur??? HiHi
Börjar bli lite trött nu ursäkta... lycka till i fortsättningen :)

härligt jobbat Fenix och Erik. Nykterheten är helt klart kanonskön.....jag firar lite över 2 månader och är stolt över mig själv. Fortsätter framåt på väg mot ett nyktert liv... :)
så japp
vi fortsätter!

Köpte alkoholfritt rosévin som smakade gott och kändes lite festligt till den goda middagen ikväll. Idag är det 70 dagar sedan sista fyllan. 70 dagar nykter :) Det rullar på bra nu, känner faktiskt inget fysiskt sug alls, det sitter mer i huvudet. Gamla vanor är svåra att bryta!!!!

åh så bra att du höll ut..... ångesten blir ju bara värre av alkoholen. Tänk så skönt i morgon när du vaknar.
För mig var mornarna hemska och jag kände mig som världens sämsta förlorare. Det gör jag inte längre... hoppas du oxå känner dig lite starkare av att du låter bli att dricka. Bra kämpat Meredith 5 veckor är starkt :)

Citalopram heter medicinen.
Orkar inte bemöta dig kvaddad, för ärligt talat ser jag inte någon vinst i det hela.
Hon ska få såra, och häckla utan att bli bemött för att hon är .. tjej?

Försöker nu att bara ta mig igenom tiden till hon flyttar ut.
Prommenader med hundar, och spendera tid med barnen är mina källor till positv energi.
Hon, är en energitjuv.

Nu är det ett tag sedan jag skrev här, jag har börjat tänka mer på mig själv och har tagit helt avstånd från alkohol själv. För att jag förstår att jag är medberoende och om jag dricker med honom så är jag utåtagerande och tar ju inte tag i problemet. Tyvärr så väljer han ändå att dricka...pyttesmå förändringar bara. Usch vad jag känner mig lurad och besviken...idag har han druckit sedan kl.12... Jag har sagt att han får välja mellan att tahjälp och ha mig eller så är det slut. Imorgon ska vi prata vidare om det. Är jag dum? Känns som jag bara tänker på mig själv...

Jepp, jag satt också de första veckorna och surade över alla de som skrev om hur mycket energi de plötsligt hade. Jag var mest bara trött. Energiläget går väl upp och ned fortfarande, men visst har både kondisen och hälsan blivit helsikes mycket bättre.

Sitter här drabbad av livets olidliga tröghet.
Varit ute och sprungit, lagat middag. Tagit en uppmuntrande tur till soprummet , frostat av frysen.
Men nu tog det slut.
Vad gör en stackars alkis klockan sju en lördagkväll när alla idéer sinat?
Det borde vara mer i en kvinnas liv än Melodifestivalen.:(

och du klarade 27 dagar.Det är mer än vad många andra försöker och klarar.
Hoppas du får en ok lördagkväll ändå.

Jag tycker du är väldigt omtänksam mot din mamma och jag tycker din oro är befogad. Ett dagligt drickande leder till beroende, förr eller senare (eller, kan man ha sån tur att slippa?)
Jag tror inte du kan göra så mycket mer just nu, och att du berättat om din oro för din mamma har nog noterats noga av henne. Hon låter inte ett dugg motiverad att sluta, och verkar inte uppleva några nackdelar just nu. Senare är det troligt att mängden ökar, och kanske kommer hon då att inse att hon är fast. Då kanske hon är villig att sluta eller hitta ett sätt att dricka väldigt mycket mindre.
Ev. Kan du visa henne nån sida där man fyller i sina mängder, och det låter som att hon har ett riskbruk. Att dricka vin när man är gastric by-pass opererad är som att dricka på tom mage. Troligtvis är en del gastric by-pass opererade lite mer känsliga för alkohol, och att ha haft kraftig övervikt kan ha samband med beroende personlighet. OBS att jag inte är medicinskt kunnig, mer sånt som jag snappat upp.
Jag hoppas att du hittar fram i hur du ska förhålla dig till din mammas förmodligen riskabla drickande, utan att lägga en massa frustration och energi om det är ett läge som ändå du inte kan påverka. Ha det så bra som möjligt, kram
M

Rubriken på sidan är ju " att hjälpa någon som står nära"
Hur man gör det genom nedlåtande kommentarer och förakt......beats Me!

Och by-the-way. Jag är uppvuxen med två gravt alkoholiserade föräldrar så jag vet exakt hur vidrigt det är.

Ulla- Bulla och Flupp.
Det är föraktet som gör mej så ledsen och arg.
Inget annat.

i att det du ser händer med din fru inte är okej.Att dricka 4 liter vin per vecka plus antidepp som delvis tar bort effekten av de antidepressiva och ofta kapslar in depressionen väcker din ilska och irritaion är också okej.(inte mina rader utan fakta från ägare av behandlingshem med 12-stegsprogram)
Det här forumet är till för oss som mår dåligt av en som dricker.Härinne ska du få stöd och hjälp och inte skäll.Att du har dina flyktvägar och vilostunder är dig väl unt.
Det är ofta ett helvete kvaddad att leva med en som dricker.Det är det du kanske inte vill ta till dig och jag vet inte varför du reagerar så hårt på vad flupp beskriver.

Man kan älska och vilja leva kvar i det likafullt,eller välja att gå.Men fortfarande riktigt tungt bitvis och gör skada på både relationen paret emellan och barnen som också får lida en massa för vad föräldern häller i sig och hur den påverkas.Det kan varken manligt eller kvinnligt perspektiv ta ifrån verkligheten.

Jag tänker också generellt på vilken skillnad det är på hur män och kvinnor med alkoholproblem bemöts.
Kvinnor dränks i förakt ( som.i ditt fall) medan manliga alkoholisters partners ofta försöker "rädda" dem. Ibland på bekostnad av ett eget förstört liv.