Senaste kommentarerna i forumet

Kalla!
Det jag slås av när jag läser de senaste inläggen i din tråd är: fotfäste!
Du står stadigt, du har tagit dig vidare, och du är stark! =)
Så glad för din skull!
Och jag ska nog ut en sväng i änggården nu, tack för inspirationen!!
Kram!

Jaha. Vet inte om jag talar mot bättre vetande. Men. Och nu litar jag på dej. Att sina ord stämmer. Det gör jag iof.

Jag tänker inte gå in på detaljer. Men kolla kryphål i alla avtal du gör just nu. Är det nån gång i ditt liv du vill att din advokat gör ett bra jobb så är det nu.

Gör honom medveten om det!

För övrigt dricker jag inte. Eftersom du ibland är så underbar att du frågar....

Lycka till/p

till morgonkaffet. Suger på den medan jag kämpar på med getterna i mig:) Dom finns - i mig som i andra.

Kram till dig min fina vän / mt

är alltid något mer än diagnosen. Det ifrågasätts inte med en diabetiker eller njursjuk. Eller när någon brutit benet.

Svårare blir det, att se "hela människan", när ohälsan eller sjukdomen omfattar personen. När personligheten berörs och påverkas. Så är det med alkoholism, depression, psykostillstånd för att ta tillstånden i alfabetisk ordning. Då blir människan lätt = sin sjukdom.

Jag vidhåller min tro att diagnosen med sina kriterier är en "ruta" i människan, att människan-personen är långt mer än sjukdomen och att var och en av oss är unik.

När jag läser här möter jag människor och med tiden har jag lärt känna några. Om sjukdomsrutan heter "medberoende" eller "alkoholism" spelar mig noll roll. Oberoende är det människor som lider.

Sjukomen har sina kännetecken och sina behandlingsvägar - på basen av forskning och beprövad erfarenhet. Människan är oförutsägbar. Ett mysterium att upptäcka - inte ett problem att lösa.

Och livet är ett äventyr - lyckliga jag som får vara med.

...att du har det bra! Jag har ju alltid kännt att du är genuint god. Härom dagen skrev en annan vän att hen kände likadant (Nej, jag kommer inte säga vem). Så den kan du suga på idag! Kram /R

Min vana trogen så loggar jag in här på morgonen...men näääe jag vill ngt annat. Ska ut på mina 20 minuter. Måste erkänna att jag har svårt att hålla mig till schemat. Springer lite mer än Coltings råd.

Det där med din granne. Jag förstår att du stör dig och att du inte vill lämna ut dig själv och berätta som det är. Kanske är det bara här vi (läs; jag) vågar vara helt ärlig.

Nu ska jag ta tag i gubbrumpan...springa! Kram /R

PS: Jag gillar dina skogstankar...mer sånt!

- hur går det för dig? / mt

att du har haft ett lugnt och vilsamt dygn. Och att det blir en bra dag.
Ibland undrar jag av vilken orsak du skriver nästan enbart om ett av barnen - "flickan"... Det vet du själv förstås.

Kram / mt

i det Lelas skriver. Min erfarenhet är annorlunda i detaljerna men kärnan är densamma - och den känner man igen gång på gång här på forumet.

Gör dig klar över var du står, gör en konkret och detaljerad plan och följ den.

Lycka till! Och viktigast: Grattis till att du valt livet - för dig och barnen! Det är stort! / mt

om glädjen över att kunna bli nykter på egen hand, utan behandlig och AA.

Jag tror att det finns olika vägar för olika människor. Alla måste hitta sin.

Jag slås av tanken om jag följt råden och valt behandligshemsvägen och/eller professionell hjälp ... det skulle inte ha varit den rätta vägen för mig och oss, där och då. Det tror jag fortfarande inte. Man vet ju aldrig hur något skulle blivit om man valt en annan väg... men... vi har hittat den rätta för oss. Och den sista avfarten "visade sig" i exakt rätt ögonblick. Det är nåd.

Livsviktigt var det.

Igår sa Mg att han hör mänskor säga "... det måste vi fira!" och då är det = alkohol. Och så fortsatte han: "Så är det inte alls för mig längre" ... Just nu i morgontimmen blir jag varm av glädje över vårt liv så som det har blivit. För precis två år sen, i den första sköra nykterheten, var hans önskan och längtan efter att vi skulle ha kvar "firandet" med ett glas bubbel eller rött eller vitt tidvis intensiv...

Nu lever vi gott och nyktert. Vår bästa tid är nu... vem minns den snö som kanske föll i fjol... :)

sa Mg ifrån
- han kom hem med något han köpt för att jag skulle bli glad
- jag hade tänkt köpa en annan variant - och sa det
- han blev grymt besviken
- jag sa, som många gånger förr: nu är du 8 år och kommer hem till mamma för visa och få beröm

På kvällen säger han: Jag är inget barn, jag är vuxen och nykter - och så berättade han sin berättelse
Jag berättade min

Som en film där man ser två processer och vet att i nästa scen blir allt fel ...
Sånt händer alla mänskor hela tiden... det är ju det som böcker och filmer handlar om.

Vi har haft en bra kommunikation, som alkoholen förstörde, under många år...
Nu har vi kommit långt mycket längre!

som kommit så långt på insiktens väg! Tänk så fint det har gått för dig, kalla och Maria - tre visa kvinns:) Visst var det ni som "slog följe" här för ungefär ett år sen?

Härligt! Ha en fin dag! / mt

- vi är fler som skulle bli glada åt ett livstecken och en en hälsning från dig. Du är ihågkommen! Hoppas livet är någorlunda okej - och helst lite bättre :)
Kram / mt

kvällskvisten att läsa dina reflektioner. Stärker mig och kanske stärker det dig att jag blir stärkt!
Vi kör på!
Fenix

oj.. Vad säger man?
Kram o sånt..

Ja,det går av bara farten här ikväll.

Hade en grym dipp tidigare i kväll då jag tänkte på en fullkomligt sjuk reaktion jag hade för flera år sedan, i nyktert tillstånd får jag tillägga, mot någon jag älskar mest av allt här på jorden.
Tanken äter mig fullständigt i några minuter och jag känner att jag bara vill försvinna ut i tomma intet. Sedan inser jag att det inte går att ändra och den som skadats mest av situationen är jag själv.
Sluta älta och gå vidare. Jag släppte det, men jag skulle vilja ge mig själv en käftsmäll för mitt labila beteende just då. Till största delen orsakad av alkoholen och en gnutta sjuk inställning.

Alkoholen gör så att man tappar perspektiv på vad som är viktigt. Det som var viktigt var att få öppna ölen det första man gjorde på fredag em efter jobbet. Då sänktes axlarna ner i avslappnat läge och samtal kunde föras på en behagligt förstående och kreativ nivå, en stund, en kort stund.

Nu tror jag att jag kan klara mig utan detta syntetiska tillstånd resten av livet, men det surrar väldigt mycket i huvudet just nu. Hoppas denna fas går in i en ny snart för jag är alldeles speedad.

En annan reflektion och tanke jag har haft många gånger sista tiden är att det aldrig mer är möjligt med bara ett glas. När jag provocerar fram den tanken så ser och känner jag en omöjlig relation till alkoholen. Det skapar enorm stress i mig och jag vill aldrig hamna i den spiralen igen. Det är verkligen helt omöjligt och otänkbart att ta en enda öl. Den insikten är tung men ändå väldigt bra att ha för den driver mig att avstå.

Sköt om er därute, Vi kämpar vidare mot nya mål.
LP

Jag slutade på samma sätt som du, och det går ju riktigt bra. Det finns olika vägar som tur är.
Kram!

Nu har du mött alla de besvärliga alkoholhögtiderna EN gång. Nästa år blir lättare.
Kram från NN

Återigen, grattis.
/A

För era gratulationer, och det är till stor del er förtjänst att jag har lyckats, utan er här hade det varit jättesvårt.
Har köpt mig vackra härliga blommor!
Kram

Jag instämmer med övriga gratulanter. Så himla bra! I själva verket är det mer än ett år också, några futtiga dagars avsteg är en struntsak i sammanhanget. Uppvakta dej själv med blommor, det är du verkligen värd.

Jag brukar också tänka att det man kan göra för att gottgöra tidigare misstag är att vara nykter och närvarande nu. Det är NU som gäller och ju längre tiden går desto lättare tycker jag det blir att glädjas åt hur man är nu och lämna det som var bakom sej. Men det är vår skyldighet att ta vara på dagen som är och vara nyktra idag. Det tycker jag. Och det är vi! Ha en skön dag!
Kramar!

Sköna lätta känslor... utan skam o skuld. Härligt Maria!

Pigg, mycket på gång i tanken, vardagslunk men ändå pigg. Känner att kraft infinner sig. Lust att göra saker, våren på G. Skönt, ingen lust till berusning.
Gör skattningsskala (pekar lite uppåt igen) och grejer på självhjälpen, det är bra. Dagboken håller koll på mig och det är roligt att räkna dagar, vilket jag inte gjort förut, nu gör jag det också!

till första året :-))

Lagen talar, precis som Stigsdotter sade, om att det skall vara barnens väl och ve som gäller.
Alltid se till barnens bästa.
Om du nu i alla år, och även J, levt med tron att det är din son så är det det man utgår från.
Att sedan kasta ur sig detta påstående nu kommer slå tillbaka mot henne vid eventuell vårdnadstvist.
Du har alla dina barn på heltid nu, alla dina barn kommer fortsätta vara med dig för överskådlig framtid.
Men umgängesrätten för J:s del kan komma att begränsas om du kan påvisa olämpligheten i hennes leverne.
Rätten lägger stor vikt till barnens bästa, och du borde ifrågasätta henne hur hon skulle klara av att
fostra pojken när hon gjorde det värsta man kan göra mot ett barn.

När hon förklarade att hans pappa är någon helt annan, en främling. Som det inte finns någon som hellst anknytning till.

Nu är det inte så, för även om hon sått detta tvivel i dig så stämmer det inte.
Glöm detta, det har ingen nämnvärd betydellse.

Du är hans enda pappa what so ever.
Hon är sjuk, sjuk i huvudet.

Och desperat och tar till dom skamligaste knepen för att själv kunna ge dig på nöten.
Men detta kan du använda mot henne.

Åååååååhhhh vad förbannad jag blir, och vad ledsen för pojkens skull.
Tänk vilka tankar som far i huvudet på lillkillen nu........
Hädanefter innan det är klarlagt dessa idiotier så kommer dumma tankar fara runt i skallen på han.
Du har ju redan fått höra en fundering.

STACKARS POJKE!!!

Stackars dig Dompa, jag lider med dig.
Man kan vara dum mot varandra men att dra on barnen som är helt oförstående och endast offer är det värsta man kan göra.
Som om du inte haft nog med bekymmer?

Jag hopas verkligen det blir bra detta, för din för barnens skull.
Inte för J;s skull. Hon kan supa bort sitt liv och leva med all ångest över hur hon är somsjuk person.....

Skickar all djävla possetiv energi på denna planet till dig gubben!
/A