Senaste kommentarerna i forumet

att det måste kännas för jävligt. Men min förståelse räcker inte till att försöka sätta mej in i hur exet, mamman tänker. Obegripligt. Men du är fantastisk, fortsätt med det. Dina barn måste få ha en vettig förälder. Jag håller med mt, du är kanske bättre än du själv tror. Kämpa på.

tackar dig också Mammy Blue för den tankemodellen :-) Den var rejält bra !

ROSOR, till dig för jag tror du skulle bli glad då.
Och det tror jag du behöver vara idag.
Glad och på ett strålande humör, för barnens skull.
Exet och kexet skiter vi i.
Han kan få gå ut i tvättstugan och ta reda på tvätten efter en vecka i fjällen för den har ju du inget med att göra.

Skickar med en god parfym inne i rosorna också.
Så kan du ta ungarna ut på resturang och dom får berätta om deras vecka.
När ni kommer hem är nog gubben klar med tvätten. :-)

Kramar dig hårt!
/A

följer förnuftet och håller dig nykter. Du har lärt dig mycket - och lever efter det du lärt. Det är stort Dompa, ibland tror jag att det liv du lever idag, den förändring du gjort är långt större än du fattar (det kändes som det rätta ordet). Fatta Dompa att du gjort en investering i och för livet för dina ongar. Det är f-n i mig kärlek det - kanske kärleken när den är som störst.
Kram, kram / mt

På alla sätt. Starkt jobbat i bastun.
Men ännu starkare med arbetet för dina barn.
Önskar dig all välgång, för din och barnens skull.
/A

vad du talar om. Jag tror att det där ungefär så som vi stundvis hade det för två år sen. Vi pratade om det igår. Så skönt att du har tiden och tålamodet. Ha en skön dag! / mt

.

flygcert - en varm famn. Gärna skulle jag skicka dig till Sorgsens oas och bara vila.
Jag instämmer med alla ovanstående - fatta inga beslut nu. Ingen ska fatta stora beslut när man är mitt i en kris. Visst hade du en familj för några veckor sen - men du var samtidigt otrygg och funderade över hur du skulle orka göra dig fri. Nu har du tagit ett viktigt steg!

Det måste få gå en tid, både du och mannen måste få samla er för att fatta beslut som är för barnens bästa.

Håll kvar dina professionella kontakter, skriv här, ta vara på alla goda stunder, samla krafter.
Kram / mt

Mötet blev hemskt. Inget vettigt kom fram. Kvinnan avskyr verkligen mig...fast hon säger att hon älskar. Jag blev bara arg och ledsen. Vilket landade i tomhet. Hon ska gå vidare med sin advokat. Jag undrar varför då, Ett; Min advokat säger att hon har inte en chans, vi har inte delad vårdnad. Två; Hon sket i lillkillen hela sista veckan han var här. Nu vill hon ha tre ongar att skita i.

Jag som alltid uppmuntrar till skilsmässa istället för att härda ut. Kanske dags att delvis tänka om...men å andra sidan vill jag ju inte leva med en tok heller.

Har iaf. hållt mig nykter. Men igår när svågern fick en kall öl i bastun så satt det långt inne. "Varför inte ta en kall bärs?" gick tanken. För att jag vill ha minst tio till. Jag kommer nog aldrig att släppa tanken på ett "normaldrickande". Känns väldigt alkie. Men jag har ett vapen; Jag behöver inte agera på känslorna.

Idag ska vi hem. Det ska bli skönt! /R

I Fias tråd, vad ont det gjorde i mig när jag läste hur du skämdes. Gör inte det, och känn inte så.
De flesta som, eller alla som är kvar här är ju det över en anledning. Dom vill sluta, eller dom vil inte börja IGEN.
Det hjälper till stor del att läsa men jag tror att det är lättare att sluta eller att inte börja igen om man skriver.
Man berättar hur man känner och hur man mår.
Får riktigt bra feedback från ALLA här på forumet.
För det mesta possetivt, men om inte så det enda du kan förändra är dig själv.

Du kan få folk att tycka och tänka på ett visst sätt, men för att få förändring så måste du börja med dig själv.
Och forumet är för mig en källa till klokhet, vänskap och gemenskap.
Mycket om allt och inget nu, tillbaka till det viktiga:
DIG ! ! !

Skriv en rad eller två i min tråd om du vill,
Kramar vännen, vill dig allt väl!
/A

...här på ditt revir. Vill kolla att du är åtminstone ok. Förstår att en massa tankar kanske far i ditt huvud just nu. Men jag är en självisk fan och vill veta att du lever? Skriv ngt om du orkar/vill. /R

Jag önskar dig välkommen, fast jag har för mig att jag har morsat p dig och kanske tillochmed snackat med dig också?
Men du har fullständigt rätt i dina tankar och funderingar. Även jag är snart där, hur man mår av att INTE dricka.
Som det är nu är på en ok nivå, kanske. Men mycket vill ha mer..............
Och det är där man är felprogramerad i hjärnan.
Det är som du skriver, det går i vågor.
För tillfället har jag en massa funderingar, vart är jag påväg, vad skall jag göra med allt..........

Tunga tankar.............
/A

...mår helt ok.
Mycket till dialog har vi inte men jag ändrar mig successivt.
Jag känner oro men inte samma typ av oro.
Mitt tålamod är min trygghet. Jag har tid och låter saker falla som de kommer.
Han väser och fräser emellanåt men skulle jag reagera på detta i nuläget blir det "krig".
Till vilken nytta?
Absolut ingen!
Nu bara kärlek, stabilitet, överseende men utan att låta mig trampas på.
Jag är så stolt över honom och faktiskt över min utveckling också.
5 veckor i vårt nya liv nu.

...du låter så trött och uppgiven. Kryp in i min varma famn och bara kura ihop dig där en stund, andas, djupa, långsamma andetag...

När jag mådde som allra sämst och jag märkte att jag inte kunde ta till mig det som var positivt bestämde jag mig för att tvinga mig "se" det som var bra.
Jag visste ju vad som var positivt men kunde inte känna. Jag bestämde mig för att skriva ner minst en bra sak varje dag, om det nu bara handlade om att jag bytt strumpor (som jag ju gör varje dag). Varje dag händer ju alltid något som ÄR bra, man ska bara se det, ta in det och gärna njuta, om så bara för ett par sekunder.

Glöm inte...
En dag i taget!
Det viktigaste först!

Vad är viktigast just nu?

Kanske ditt mående?

Jag säger som Eken, var egoistisk! Just nu kanske det är det du behöver koncentrera dig på?
Det är inte alls så att egoism är samma som att du inte tillgodogör barnens behov. Tänk på ditt bästa så ger du automatiskt sunda signaler till barnen, trots tårar och svacka.
Du är i detta jobbiga nu för att du inte orkade bli förödmjukad längre. Respekten fanns inte och du gjorde det du var tvungen.
Att mannen nu är snäll o go kan kännas orättvist och nästan ännu mer förödmjukande. Det finns ingen "rättvisa" och att ex-sambon nu "vaknar" och anstränger sig känns otacksamt. Jag kan förstå allt det där. "Söndagsföräldern", den med energi och happenings, blev jag utpekad till under ett par år. Senare, när barnen bodde hos mig, fanns ingen uppbackning från exet alls.
Vad vill jag säga med det?
Jo, livet ändrar sig, hela tiden!
Var försiktig med att dra slutsatser.
Det enda du bör är att ta hand om dig och din framtid, i den finns dina flickor automatiskt med. Vad andra gör eller säger är deras ansvar. Visst, det påverkar dig/er, men ditt liv är viktigt och behöver vårdas, av dig.
Du har din bror, dina änglar, jobb, en stark vilja till förändring. Det var fyra positiva saker och jag gissar du bytt strumpor också, då blir det fem bra grejer i två meningar ;)

Tro på dig! Jag tror på dig!

Är så himla slut. Ska gå och lägga mig nu. Alldeles ensam, sånär som flickan...

Känns så himal ensamt och sorgligt: jag som för bara några veckor sedan hade en hel liten familj, och nu har jag ingenting, bara sorg och nästan önskan om att inte vakna upp igen...

Men ta inga förhastade beslut just nu kanske iaf?

Fundera och tänka fram och tillbaka är dock en del av processen och helt sunt.

Men ta inga beslut fattade pga att du ska straffa dig själv?/ illusioner om att barn får det bättre med annan än dig osv. D.v.s. irrationella beslut som görs i stundens ingivelse..

Du som förälder är minst lika viktig. Och att flickan frågat efter mamma hos pappan är väl också troligt trots att du inte vet det..?

Trots att det känns oändligt just nu är detta bara en kort tids övergång. Tro på dig själv och vad du i hjärtat tror är rätt!

Kram

men just ikväll sitter jag mest och känner att jag tror att jag ska föreslå sambon att han ska få ha barnet boende hos sig och jag har henne hos mig kanske en natt eller två i veckan - jag tror itne att hon mår bra av flackandet: känner hur det är myror i kroppen och hon är såå arg när hon är med mig, medan sambon verkar få de "lättare" bitarna: mycket "jag älskar dig", "jag saknar dig"...
och jag tror att de skulle ha det bättre i sitt vanliga boende än med mig som inte har något eget boende ens, och förhoppningsvis så kommer inte sambon att vara så arg, trött och ofta med kort stubin som när jag varit med, jag är ju inte där nu och det finns ingen anann som han blir så arg på.
Det gör ont i hela kroppen, men jag tror inte längre att jag är det bästa för barnet. Sambon verkar ha skärpt till sig och hans bror med familj hjälper ju till mycket, så barnet får det nog bättre utan att jag ska blanda mig i så mycket.
Ikväll när det var sovdags så låg hon bara och ropade på pappa... Ont ont!
Jag håller mest på att bli galen av allt och det är inte bra för henne.

Jag tror faktiskt annorlunda.. Att hon inte kommer att minnas detta senare. Trots att hon har funderingar i nuläget så klarar sig nog små barn sig bara de har någon fast punkt i trygga vuxna att prata med. Fokus nu på att du flygcert mår bra. Flickan klarar sig.

Försök i stället släppa oron och inte måla upp alltför mörka bilder på hur det kommer att bli. Det behöver inte alls bli så! Det är känslor och funderingar man har då man är nere och deprimerad som är naturliga då, men som inte alltid sanna och mest bara hindrar en själv.

Du låter så klok och förnuftig och jag tror att du fixar detta och att du har de rätta lösningarna inom dig.

Du skrev att du kände dig egoistisk i något sammanhang. Det tycker jag du ska tillåta dig att vara ännu mera! DU är den viktigaste personen i ditt liv. Mår du bra ordar sig resten också. Och barnen kommer så småningom att må bra i slutändan.

Kram till dig!

Hej Fia,

Förstår hur du känner, tror jag känner likadant.
Lätt att skämmas när det så många är så otroligt bra och duktiga. Lätt att tänka att "de klarar det ju, varför kan inte jag". Och så skäms man för att man inte kan själv. Samtidigt bli åtminstone jag så otroligt imponerad och inspirerad av alla som varit i samma sits men lyckats ta sig vidare. Skäms gör jag, men hoppas både du och jag en dag kan vara en av dem som kommit vidare och längre.

Kram på dig!

I din nykterhet, och i ditt beslut att avstå.
Folk bryr sig inte ett skvatt om vilka som dricker eller ej.
Huvudsaken är att du är stabil och konkret i ditt val att avstå.
Jag har lästoch läser alla dina inlägg och jag uppskattar arbetet du lägger ned för att informera om nackdelarna med öl/vin/sprit.

Tack/A

Men vafan, skall era vänner dricka surt gammalt vin? Då är man desperat, och vadå inte hunnit köpa för att dom kommer på kvällen?
Du hör hur det låter va?
Skulle ni inte kunna ha lika trevligt UTAN vinet?

Måste det vara sprit eller vin som en gemensam nämnare?
Gubben din borde ju sätta ner foten och visa hur skåpet skall stå. Jag menar när han är så om sig och till sig med dig och ditt drickande!

Eller är ni inte så goda vänner så ni inte klarar en kväll utan sprit/vin?

Skev inställning till alkohol om man måste ha vin för att kunna umgås.

Okej dom har köpt det, men hur "ekonomiska" är man då om man dricker surt gammalt vin?

Då skriker man nog när man skiter oxå för man vill behålla ALLT. Nä häll ut allt, även bib:en och säg att ni vill umgås utan sprit/vin istället.

Gubben din är ju redan med, förklara att det var ju han som inledde denna resa och att du trodde det var detta han ville.

Styr över allt på honom, att det var så du trodde han ville ha det.
Du har ju inte gjort något dumt, det var ju på "inrådan" av din gubbe.

Lycka till, jag håller på dig oavsdtt!!!

Kramar med kindpussar!
/A

om vinet skulle vara bortslängt:) Å andra sidan skulle det också vara lika skämmigt om du druckit upp det när dom kommer tillbaka. Borta ur din åsyn borde räcka. Vi får nog aktivt jobba på vår nykterhet med olika lösningar. Jag ska på en fest på jobbet om en vecka och har faktiskt hört mej för om alkoholfritt alternativ ingår i priset. Det ordnas. Jag tycker jag kommit en bit till på vägen när jag mer öppet står för min nykterhet, tycker inte att jag behöver skylla på att jag ska ta bilen. Nån förklaring varför jag inte dricker tror jag ingen kommer att fråga efter och jag kommer inte att ge det heller. Men jag känner mej ganska bekväm med situationen. Sen får jag se hur länge jag stannar, det beror på hur mycket andra dricker.

Tack för att du svarar, vännen.

Hur ser det ut med hjälp för dem? Särskilt den lite större tror jag kan behöva stöd. Hon kommer minnas detta.

Var rädd om dig, mina tankar är hos dig.
/H.

Kan inte hälla ut det, det är inte vi som köpt det utan våra vänner och de vill väl ha det kvar när de kommer igen om en vecka. De kommer på kvällen så de kan inte åka och köpa ngt då.

Känns bättre när jag inte ser det hela tiden. Hade inte druckit ändå eftersom barnen är hemma och dricka inför dem det kommer jag absolut inte göra. Men det var jobbigt att känna suget hela tiden, eller sug och sug. Kan väl inte direkt påstå att jag känner ett akut sug att dricka. Men det väcker tanken att en dag kunna dricka "normalt" och mitt motstånd mot att detta ska vara för evigt.

Nu kommer andra vänner över snart, men de dricker läsk.

Kram!

Idag hade jag en flashback - Mg var i skogen och kom hem och drack en nollöl. Lite senare tuggade han i sig en vitlöksklyfta och sen luktade han Läkerol. Det väckte minnen av hur det var, av min oro... jag hade ingen magkänsla men kunde minnas hur den kändes. Så var det.

Jag valde att berätta och han tog emot, höll om och relaterade till stegarbetet, till att gottgöra... hur kunna gottgöra. Jag kom ihåg, och berättade, att det första som var bekräftelse på hans nykterhet var att det gick att tala om min oro (som det var då). Det var före att "situationer upplöstes".

Jag läser om feng shui, inspirerad av victoria. Jag har insett hur mycket känslor som finns lagrade i möbler och ting. Vi talade också om sådant idag. En varm och fin och lite sorgsen stund blev det.

Mg har fått en insikt om måttlöshet i olika sammanhang. Även om det har vi haft ett fint samtal idag.

AA och de 12 stegen har betytt oerhört mycket för oss båda. / mt