Senaste kommentarerna i forumet

Jag börjar nu klara att ha dagar och kvällar som inte är fulla med tankar av exet,vad han gör,hur han mår och hur mycket han dricker.Det fyller mig,inte med glädje och ro utan med tomhet.Det skramlar alldeles torrt och tomt därinne och jag kommer att leva ensam resten av mitt liv.Och ha tråkigt också.

För jag hade ju så himla kul de sista åren och vi var ju så kära och lyckliga,not.
Men det spelar liksom ingen roll.När jag inte får fylla platsen i min själ med min alkis så är det alldeles bottenlöst tomt.Inte alla dagar,men igår och i förrgår var såna dagar.Jag vet att det också är en del i processen.Jag är också duktig flicka och låter bli att jobba eller fylla hjärnan med annan utfyllnad.Jag låter det kännas såhär.Jag får inte samma panikångest längre som första gångerna denna känsla infann sig.

Mer en,jaha nu är du här igen.Jag ska försöka ha en bra helg och förhoppningsvis så kommer det lite solglimtar som förgyller dagarna i helgen.
Bluää,är jag inte värd lite vardagslycka nu efter alla dessa månader av illamående.Jodå Ullabulla,vänta du bara det kommer nog såna dagar också,men just nu är du i ett sånt här sjok av dagar.Du vet att det vänder inom kort,hav tålamod bara.

Hej fialotta. Läs lite andra trådar här inne som kommer du upptäcka att din kille är "lika dum i huvudet" som alla andra som har alkoholproblem. Problemet med oss som dricker är att vi inte inser att vi har problem. Nänänä jag kan ta ett par öl till maten. Oj jag tog visst en halv sjuttis också. När det var jag ju värd. Oj jag mår lite dåligt idag, tar ett par öl för att döva. Hmm ångest kommer shit den måste vi döva. En person med alkoholproblem har ALLTID skäl att dricka och då bryr man sig inte om vad andra tycker. Han har en sjukdom som gör honom till det han är för av det du skriver har han inte b ara ett kemiskt beroende utan en utvecklad alkoholism. Om han nu vill ha tillbaka sitt körkort har han ju ett mål. Frågan är om det målet är större än att sluta dricka? Din kille behöver hjälp men han är nog inte mogen att inse detta själv. Du måste också tänka på dig själv och dina behov.

...och man är så nära...så nära att skita i allt vad konsekvenser innebär...
När man bara vill förlora sig i sig själv, bara skita i allt och låta något annat ta ansvar för mitt liv, lägga det i någon annans händer...

Så nära var det idag, så långt ifrån något som helst lyckorus och duktighetskänsla, bara lägga hjärnan på hyllan och låta framtiden ligga helt osäker.

Haft en helvetes pissdag på jobbet och varit långt över bristningsgränsen under flera timmar, ni vet när man bara vill känga in skon i väggen och hoppas att den går sönder istället för foten.
Det börjar med skäll, och det som skulle vara enkelt och ta en halv dag i anspråk, tog i själva verket nästan 12 timmar, och när det inte kunde bli värre...så blev det det...
Inte heller när folk hänger en över axeln och frågar när det skall bli färdigt...så blir det bättre...
Stresstråden var spänd som en fiolsträng och jag började få det svårt att koncentrera mig, huvudvärken gick över till en slags migrän med aura, ett slags blixtfenomen som sker i ögonvrån, tappa minnet och bli fumlig med händerna, tappar saker och springer på folk, irriterar mig på folk som står i vägen när jag springer i korridoren.
Inte blir det bättre för det, men det är en naturlig reaktion på stress.

När jag trodde att jag var klar för dagen så ringde de och sa att det hade uppstått komplikationer efter ingreppet, det blev fyra timmar till med ytliga pulserande blodådror i tinningarna.
Jo jag svor och levde rövare, tillät mig visa en svagare sida av mig, jag hade inget tålamod kvar, var mentalt slut, helt fucking dränerad på all energi, så istället för att vara kreativ i tankarna så hade allting låst sig i skallen.
När det hadé löst sig var det återigen mörkt ute, maten hade kallnat för länge sedan på middagsbordet hemma, var sur som ett åskmoln och ändå helt orkeslös,
Förbannad utan att ha ork att kunna visa det...
Sade till frugan, NU j-vlar skulle det sitta fint med en brakfylla, och bara släppa allt j-la ansvar, fy f-n vad trött jag är på allt detta sk-t.
Röka, jag ska tamigf-n gå och hämta paketet med några stackars torra fimpar i hallen...

...men, det skulle betyda en enda sak, jag skulle ge upp allt det jag hade byggt upp under så många år, all målmedvetenhet, all framtida satsning på ett sunt leverne.
Skulle jag bara sådär ge upp allting?
Om några veckor framöver när någon frågade mig varför jag började både dricka och röka på samma gång, så skulle jag svara....vaddå?
Skulle en enda kväll kunna få mig att avfärda det jag hade haft som en nykter och beroendefrii framtid?

Nä!....nähä, självklart inte, det finns ju ingenting som kan klå det, inte en enda liten, eller nja, något större motgång heller för den delen.
En varm dusch och lite allmän uppfräschning av kroppen hjälpte för en liten stund att skringra tankarna...
Klart att jag INTE ska göra det, kröp ner mellan svala lakan, plockade fram paddan (ajpadden alltså, inget annat) och slösurfade lite på elektronikporrsajterna.
Det är ju lön idag, kanske man skulle investera i lite artificiellt välmående av shoppinglusta, jag vet att jag kommer ha råd med det, i jämförelse med att dricka alkoholen.

Allting är ju faktiskt bättre än att dricka alkoholen, på sikt...
Nu ska jag drömma sweet dreams, kanske klura på hur man lönnmördar någon på jobbet utan att man misstänks det minsta, det perfekta mordet alltså.
Det lär hålla hjärnan igång hela natten...

Nä skämt åsido, men idag var det ändå...close enough med alkoholen, och det var ...allvarligt, men förståeligt.
Och varje gång jag överlever en sådan här sak, så lär jag mig att inse, vad som är mina egentliga fallgropar.
Det i sig är ju bara det ett enda stort framsteg.

Berra

Jag är tyvärr övertygad om att allt tjat om att inte dricka och ta tabletter är en av anledningarna till att vi är överens.. hon är less att jag tjatar..
Hon vet rent logiskt att det är fel..
Vi har varit ihop halva hennes liv..

Fast det väger rätt lätt när båda mår dåligt av att vara i närheten av varandra..
Vi får se vart vi hamnar.. man brukar man säga att lika,löser lika...

Lite klyschigt, men yoga/meditation är bra. För att öva sig i att "lugna ner sig" utan att öppna en vinare. Men godis, eller en massa gott fika, är inte heller att förakta. Iaf i början, när man behöver nåt att ersätta alkoholen med.
Och bara att registrera sig här är ju ett jättesteg. För då har man erkänt för sig själv att man har problem. Det är dessutom så befriande att läsa om andras erfarenheter. Att man verkligen inte är ensam!
Lycka till!! En dag i taget!

Får rysningar av ditt inlägg. Exakt samma med min sambo. Han ljuger om pengar o vägrar visa kontoutdrag. Förnekar allt trotts jag har de svart på vitt. Älskar honom men att leva med hans andra jag " alkoholen " det är jag inte ett dugg intresserad av. Vill ha ett tredjepartsmöte med missbruksenheten men det är han inte så positiv till om jag säger så. Jag står i ett vägsjäl just nu kan jag tala om.

Jag är i omvänd situation mot dig.. min sambo vägrar inse sitt alkoholberoende o smyger med det o tror inte jag märker... detta trotts han lovar ta tag i det... jag orkar inte med han full o alla hans lögner för att kunna dricka... leva särbo är inget alternativ här. Antingen får han visa o ta tag i det annars e vår tid över...

En annan skön grej; när man snubblar till här hemma nu, är känslan så skön när man kommer på att det bara är allmän klumpighet och inte vinet!

Bra jobbat! Min helg var lite av en prövning, då jag reste med barnen till mina föräldrar. Där finns alltid en rödvinsbox öppen och det är så nice att sippa vin och bara bli ompysslad. Men jag klarade det! Många små trösklar man ska över... Och mycket läsk och godis, som ju iaf inte gör en personlighetsförändrad!
Och du har så rätt i att tanken i sig inte är farlig. Den är ju naturlig. Och det är ju när det svajar runt omkring som suget är som starkast.
F-n vad bra vi är, ändå.

ja varför inte ett gymkort som present till dig själv att fira din nykterhet med. Man får mycket lyckohormoner av träning sägs det..... kan vara något kanske?

Instämmer med AnnaPanna- du gör det så bra!

Åh dipparna kommer och går. Det är så när man inte dövar med alkohol förmodar jag. I min bok ett sundhetstecken att känna efter och reflektera över tillvaron. Dessutom tror jag att det är ur sådana tankar som konstruktiva och nya ideer kan födas. Typ, hitta på saker som gör att framtiden kommer bli mindre tråkig. Det gäller ju bara att klura ut det. Vi kom ju ganska billigt undan när det enda som krävdes var att korka upp. Nu måste vi anstränga oss lite mer än oj vad mycket mer man får ut av det.

Kram kära du!

Det kan nog vara så. Jag drack ju periodvis. Kanske är jag tom pga drännerad energi som jag inte bytt ut mot annan nu energi eller hobby. Kan ju vara att jag saknar något. Voll ha utmaningar. Hmmm ny utmaning är att minska i vikt, få tillbaka mitt liv. Bli en attraktiv man med bra självförtroende och tillit till en själv.

Du och jag är inom samma skrå aeromagnus och jag känner så väl igen hur trist det är när ett lov bara rinner iväg. Sjuk dessutom...Trist trist. Det är ju då man ska vila upp sig och få ny energi att orka vardagens slit och alla krav som ställs på oss.

Jag hoppas att du kan hitta något som gör dina dagar roligare mer än jobbet.

Vad tycker du om att göra??? Finns det något du gjort förr som du kan tänka dig att börja med igen? Något roligt som kan göra vardagen lite roligare.

Hoppas du mår bättre snart! :)

Tack! Det känns fantastiskt. Jag börjar mer och mer känna att jag håller på att kliva in i en person där det känns naturligt och självklart att alkohol inte är en del utav mitt liv. Istället för att som i början först behöva dividera med sig själv, sen tacka nej och sen förklara sig för omgivningen. Ikväll var jag på ett ställe som jag redan varit på nykter och upptäckt en favoritdrink (utan A of course) så det blev ett självklart val. Utan att fundera på annat beställde jag den De jag var med visste redan att jag valt att inte dricka så det vart inte en fråga eller kommentar. Känner mig så fri. Ikväll var alkohol inte en issue för mig, inte för en enda sekund. Mina vänner drack två glas vin och det fungerade alldeles utmärkt.

Tack till er här som inspirerar mig dagligen. <3

kring medberoende och beroende.Att en som är beroende alltid först börjat som medberoende.Du har ju varit väldigt aktiv att hjälpa och stötta oss både på medberoende och beroendesidan.Hur mycket har du stöttat dig själv i detta annat än att du aktivt hållit dig från alkoholen?
Hur mycket har du blickat inåt i dig själv och vad du behöver för att må bra?Är det det som gör dig tom? att det faktiskt är blankt därinne när alkoholen inte längre finns som morot?Så är det i alla fall för mig och säkerligen också många andra medberoende?
Dvs man har varit så fylld av sin drog,eller sitt medberoende att själen gått på tomgång och nästan slutat existera och nu plötsligt ska man börja dra i en massa trådar och det ligger inte ens en liten snörstump där att börja dra i om du förstår min liknelse.
Bara en tanke..

ska försöka vara nykter ,,antabus idag. många sena kvällar och mins nada....då blir man misstänksam mot allt ,,grannarna måste ju tycka man är galen,,...aja ska börja träna få rytin...fast drickandet mest gjort mig ont,,så tänker jag ,,fan dricka några öl...men nejjjj....sjukt nog vet jag knappt vad man gör när man inte dricker,,intressen....vart nykter 1år och 1månad 2011....så jag vet att den första tiden kan vara jobbig,,speciellt om de flästa man hängt med,,,oftast enbart har ett förslag,,,ska ta en öl på söder...stress bara där,,sätta mob på ljudlöst eller byta nr,,och ge till de som har någo lunda bra socialt liv...men de är få....ska titta efter något aa möte imorgon torsdag.....intressant sida...måste börja leva delaktig i familjerelationer för min del....tänker är det ingen här som tänkt ...borde man ett ses några de som vågar...äta på stan snacka bilda någon slags vänskap med andra som är just mitt i förändringen...aja jag vet ej annars bara ett forum att skriva av sig kanske...peace

ska försöka vara nykter ,,antabus idag. många sena kvällar och mins nada....då blir man misstänksam mot allt ,,grannarna måste ju tycka man är galen...aja ska börja träna få rytin...fast drickandet mest gjort mig ont,,så tänker jag ,,fan dricka några öl...men nejjjj....sjukt nog vet jag knappt vad man gör när man inte dricker,,intressen....vart nykter 1år och 1månad 2011....så jag vet att den första tiden kan vara jobbig,,speciellt om de flästa man hängt med,,,oftast enbart har ett förslag,,,ska ta en öl på söder...stress bara där,,sätta mob på ljudlöst eller byta nr,,och ge till de som har någo lunda bra socialt liv...men de är få....ska titta efter något aa möte imorgon torsdag.....intressant sida

Jag förstår att det är otroligt svårt även om jag inte på riktigt kan förstå. Det är som Ullabulla skrev härom dagen:"Se sin son ligga på vägen och vänta på att bli överkörd och det ända man får/kan göra är att stötta och visa att man bryr sig". Frustrerande!!

Jag tycker nog inte att brevet känns så aktuellt när du redan prövat det. Starkt att du gjorde det. Finns det någon annan som du kan prata med i hennes närhet? Någon som hon respekterar?

Hur som, även fast det är svårt. Skydda dig själv och ditt arbete med nykterheten. Den kommer att göra dig starkare och hjälpa dig även med det här. Låt inte hennes sjukdom (alkolismen) knäcka din självkänsla. Försök också öppna upp dig så mycket du bara kan på träffarna för medberoende, där borde de kunna hjälpa va?

Som sagt, jag hoppas det kommer gå bra för er men glöm inte att prioritera dig själv och din nykterhet allra högst. Oavsett vad, håll dig nykter. Då växer du som människa, även om det blir jobbigt.

Tycker även att du ska ta vara på hennes nyktra dagar. Kan du locka med henne på saker och kräva att hon är nykter? Hur ofta? Vill du det?

Hennes fylledagar och fylleprat kan du försöka undvika så gott det går, tycker jag.

Hejjar på dig!

Håller just nu på att trassla mig igenom dagar fyllda med tryck och tunga känslor kring min mamma som dricker. Hon tar ut sina problem på mig... Börjat en tråd i andra forumet för anhöriga som heter "Älskade mamma". Ni som tagit er ur ett lmer livsångt alkoholmissbruk, som tillslut vågat ta tag i era problem. Vad fick er att våga erkänna? Våga sluta ljuga och våga sluta skylla på era närstående? Skriva gärna en kommentar här eller i min tråd på sidan för anhöriga. Jag har ju själv problem med alkohol, men inte till den grad att jag druckit hela mitt liv och är helt fast i drogen... Läs och skriv gärna min tråd där. Skrivit lite om min uppväxt som också kanske ger lite mer överblick för er...

(Det positiva i den här skiten är att jag känner mig tryggare i min nykterhet. Jag vill inte hamna i samma djupa problem mamma...)

Tack för dina ord MåBättre! Jag har skrivit ett brev till henne förut. Var iof ett par år sedan, men då skrev jag ett brev rakt ifrån hjärtat där jag beskrev hur jag mått, att jag vill henne väl, att alkoholen förstör och att jag stöttar henne att skaffa hjälp. Hon blev så förbannad på mig och söp väl lite hårdare då eftersom hon blev så jävla arg. Men jag vet inte. Kanske ska göra det igen? Vet inte om jag törs. Vet inte om jag orkar ta den skit som jag kan få tillbaka efter att hon läst brevet. Jag känner hur hennes elaka ord drar ner mig. Allt jag själv går igen med mitt liv och min bana mot att bli frisk efter min utbrändhet. Jag känner hur det här tär. Törs jag skriva igen? Jag är så rädd att det bara blir samma sak igen. Platt fall, som alltid...

Tack för din o.tanke och dina tips. Jag är så tacksam för alla tips jag kan få och vrids och vända på tankarna. Kram

Hej annapanna!

Vi känner ju varandra från den "andra sidan" och jag ska inte kommentera så mycket i din tråd här utan hoppas på att du får många råd och stöttningar från andra medberoende gällande detta. Vill dock ge ett tips då jag läser ditt inlägg, skriv ett brev. Skriv det rakt upp och ner från ditt hjärta. Läs igenom det flera gånger och redigera om du känner för det. När dagen känns rätt, ge henne brevet och låt henne läsa det i fred. Tänker också att det kan vara bra att förtydliga dina känslor och hur alkoholen har fått saker och ting att bli så himla fel. Och vad du tycker om henne som nykter och de saker ni har gjort då och vad ni skulle kunna göra om hon valde bort flaskan.

Jag vet inte, kanske är det farligt att lämna ett starkt och känslosamt brev till en skör person, vad säger ni andra på forumet? Tänker bara att man borde kunna få ur sig väldigt mkt på det sättet.

Jag hoppas du/ni hittar en bra väg att gå och jag tycker synd om dig för den uppväxt du haft. Önskar också att din mor en dag inser att hon antagligen inte är så dum utan att det är alkoholen som har förgiftat och förstört.

Lycka till! Kram

Vill bara säga det, tack! Tack för att du finns, du och alla andra här på forumet, tack. Den här resan skulle vara såå mkt jobbigare om inte ni fanns. Omtänksamma människor.

Idag har varit en rätt så jobbig dag, vilket jag befarade lite igår.. Har haft så negativa tankar om min nykterhet, att allt kommer bli så tråkigt i framtiden å bla bla bla.. Vet inte varför men kanske för att jag har känt mig trött och slut i kroppen!?

Jag är dock inte orolig för att jag ska dricka eller så, jag har nog bara en liten dipp nu igen. Vi hoppas på en piggare och bättre dag imorgon, tumme upp på det!

Ha en bra kväll nu alla!

Tittar bara in och säger STORT grattis till dina fem månader, var stolt! Vart hade du "varit" idag utan din nyktra period? Ingen vet antagligen och det är inte lönt att spekulera men jag tror det är nyttigt med tid för reflektion. Hur är det idag, hur var det för 5 månader sedan.. Ja, du vet! Men glömmer så lätt på nå vis.

Tycker du är grymt duktig, vet ju själv hur jobbigt det är vissa perioder då motivationen tryter.

Hejja hejja!! :)

om mig Flupp så kommer du att må ganska vedervärdigt.Man tror att nu börjar det fria livet utan kontroll och bättre mående.Men så roligt ska vi inte ha det :) Nu kommer ångesten ensamheten och tomheten ångande.
Tidigare hade vi vår drickande partner att fokusera på och nu måste vi ta hand om oss själva.Du är man och kanske har bättre förstånd att se att problemet är hennes och verkligen mena det.Då finns det ju hopp att du ska klara den här övergången galantare än vad jag gjorde.I mitt fall så var både skulden att han mådde dåligt och drack min,fast jag med förnuftet visste att det inte var sant.
Först nu börjar jag se honom som en egen person som tagit alla dessa steg bort från oss och vår relation pga sitt drickande.
Men i början så är det svårt att skilja ut känslorna från varann.Jag önskar dig lycka till,och var inte så hård mot din fd käresta.Hon är inte frisk och har antagligen inte varit det på länge.
Förståelse och förlåtelse värmer hjärtat bättre än ilska och bitterhet.

Idag har det varit tungt. Fick meddelande från mamma idag där hon skrev att jag gjort henne till alkoholist. Att hon inte vill ha kontakt med mig längre. Att allt är mitt och pappas fel. Jag är så trött på att ta den här skiten. Jag vill bara hjälpa men får alltid skit av henne till slut. I 15 år har jag hört det här snacket nu. Känner mig uppgiven. Jag vet ju att det inte är mitt fel, men är så trött på att vara slagpåse...