Senaste kommentarerna i forumet

Fint att du skriver! Jag fäster mig vid din mening "Tror inte att han vill släppa mig fri." - det kan du ha - eller har antagligen - alldeles rätt i. Vet du, det är hans sak och hans problem. Din grej är "Jag vill gå vidare i mitt liv men det hår inte som det är nu!" Vill sätta ett skiljetecken där i mitten och fokusera på "Jag vill gå vidare i mitt liv"... Visst har du kontakt med en kurator? De brukar ha kunskap om hur man "reder upp" de formella sakerna. Ta all hjälp i de frågorna.
Jag ser att jag låter så praktisk och kanske känslolös nu i det jag skriver... så är det inte. Att ta tag i själva livet är antagligen din tuffaste uppgift och kräver arbete... Vet inte om det stämmer för dig men kanske att du måste börja med att planera och göra saker utan att det känns varken meningsfullt eller roligt.... Igen kan jag tjata om Al-anon - har du varit på något möte?
En sak till - du skriver att du skyllde på nåt när exet ville bjuda på fika. Vet du själv varför du inte ville gå? Det tror jag är viktigt. Sen kan du välja om du ska säga sanningen åt honom eller inte och om du "skyller på nåt" av vilken orsak du väljer att göra så.
Lördagskram till dig! / mt

Så jättetrist Besviken att du inte fått svar från Al-anon... och Jessie sök dig till ett möte! Jag ska kolla möteslistan och se om jag kan hjälpa dig på nåt sätt. Var in och kollade på hemsidan / kontakt, försök med att ringa servicekontoret 08-643 13 93 (Dagtid måndag – onsdag) och fråga. De kanske vet något. Det är ju så att Al-anon fungerar i form av frivilligt arbete och de flesta är ju i en liknande situation som du... risken är stor att det börjar halta.
Just därför behöver vi vara många som hjälps åt. Fortsätt skriva här och stötta varandra, en bra sak med den här sidan är ju att den finns och fungerar, vi behöver inte ta ansvar för det praktiska när vi har fullt upp med att hålla näsan över ytan. Kram, kram / mt

Ja, jag skulle så gärna varit där! Nu råkade det sig så att jag/vi hade lovat barnbarnsövernattning då föräldrarna skulle på fest. Barnbarnen är så stora nu att de mycket väl kunde ha övernattat hos kompisar men vi hade också planerat det årliga pepparkaksbaket till lördagen och det löftet kunde/ville jag inte dra tillbaka.

Intressant i sammanhanget är att det var nästan på dagen 5 år sen jag gjorde mitt livsavgörande beslut och förverkligade det i handling; lämnade hus och hem tidigt på söndagsmorgonen 6.12 i tanke & tro att äktenskapet var över. Meningen var att söndagen skulle ägnas åt pepparkaksbakande med barnbarnen... den gången lät jag mig (otroligt nog) inte hindras - så många familjeangelägenheter hade fått hindra mig innan. Jag tog degen med mig och ställde den på barnbarnfamiljens trappa. Ringde sen och meddelade att bakandet fick ske med föräldrarna. Så var det då.

Det var alltså en slags jubileumshelg för mig. Pepparkakans dag :))) Hoppas att nästa tillfälle blir efter ett halvår, jag vill så gärna komma!
Söndagskram / mt

..ni som inte var med, överväg att ompriotera era förehavande vid nästa tillfälle, det var otroligt intressant, och jobbigt, och kul, och spännande, och....alldeles underbart för att citera Askungen på Kalles Julafton.

Inför nästa träff föreslog jag till gänget att man bjöd in till någon sorts föreläsning då man fortfarande kan sitta lite off som åhörare utan att behöva outa sig helt, sedan i ett annat rum eller liknande ha möjlighet att kunna välja just då om man lära känna sina forumvänner eller inte, beroende om man känner sig bekväm med situationen eller inte.
Men mitt råd till alla, fronta dina rädslor, finns inget som ökar självkänslan så mycket som när man just har klarat av ett hinder.

Jag tänker på det fortfarande hur träffen var och hur jag hade jobbat med mina förväntningar innan, och hur de blev i verkligheten.
Inte alls lika men överraskande till det bättre, men absolut inte som jag hade tänkt mig det.
Och jag körde med mitt forumalias Berra hela dagens sex timmar, ingen som frågade vem jag verkligen var, men kände mig så bekväm att jag hade lätt kunna berätta mitt verkliga namn och härkomst, om någon hade velat veta.

Men, apropå hur man fantiserar om hur någon ser ut, jag blir fnissfull av hur min fantasi ibland spelar mig stora spratt, och samtidigt hur nära verkligheten den är på ett helt annat plan, och det enda man känner en person på är i deras skrift.

Mie, ja vad ska jag säga, blev helt paff när du satt där, min "gudinna" som var den som svarade på mitt tragglande nervösa första inlägg, utan dig vet jag inte om jag hade suttit där jag är idag, dina inlägg betydde allt för min fortsatta nykterhet.
Trodde att du var borta för all framtid när du inte varit på forumet på många år, du ska veta att jag är dig evigt tacksam, tack!
Hur väl motsvarade du mina förväntningar?, hade inget ansikte på dig, men din kroppsstorlek gjorde det, man vill bara skydda dig på något sätt.

Ebba, du förvånade mig mycket, visste om din hårfärg efter din länk till din tidigare blogg, du var "mystisk" och spännande och nu låter det som om jag har snärjt in mig i tokiga ordval, men du var precis tvärtom, varmhjärtat, omtänskam och väldigt "mjuk" småbarnsmamma, och din dialekt var för mig mycket förvånande.
Känner mycket gemensamt med de svårigheter vi har genomlevt tillsammans men var och en på sitt egna sätt, minns hur vi skämtade om att vi skulle träffas på Mårtens premiäröppnade av sin nyktra nattklubb, men där det sket sig för din del.
Man möter på många hinder och prövningar i sitt liv och hur man då upplever de som omöjliga att forcera, men med lite tidsperspektiv på dem så har de tvärtemot varit sådana saker som har styrkt en på sikt, men man trodde att de skulle göra precis tvärsom, bryta ner en..
Du har en egen liten plats i mitt hjärta ( men skvallra inte för frugan, hon tror att hon har ensamrätt på den)

Adde, ja vad ska jag säga, jag skrev en gång att jag trodde du såg ut som han som tvättade skjortkragen i prädd.
Och jag vet att du har stora ord i dina berättelser, men det förvånade mig att du också var stor i vekligheten, som en stor nallebjörn.
Den värme du utstrålar i verkligheten syns inte alltid i dina rader, en sådan levnadsglad människa smittar av sig, verkligen.
Din dialekt förvånade mig, men gav bara mer värme till dina väl valda ord.
Ibland får man känslan av att du har varit ett riktigt fullblodsalkis och förväntas då se ett uppvaknat vrak, men du hade en otrolig fräschör och närvaro, en man med vassa ord och mycket stor medvetenhet, tack för det.
Jag har all respekt för dig och din livserfarenhet, ditt stöd på forumet betyder mycket.

Jag saknar så många andra som jag så väl skulle vilja träffa i verkligheten, t.ex Mulletanten (och henne mullegubbe), Pia alias MammaKvinna46 som jag har haft djuplodade samtal med, han som jag "tog i örat" en gång som jag skulle vilja be om ursäkt till.
Nej, det går inte att rabbla upp alla här, det finns de som kommit och gått genom åren och har satt sina spår hos mig.
Det har format mig till den forumBerra jag är idag, en person helt skild mot den jag är i verkligheten, hoppas inte att den förvånade er för mycket...

Oj vad pratglad jag var nu då, somnade tidigt i soffan ikväll, efter en uttröttande arbetsvecka.
Förflyttade mig från soffa till säng klockan halv ett, och har sedan dess slagits med sömndemonerna och svettiga smalben som klibbar fast sig i täcket, känner en viss panik över att behöva möta morgonens första ljustrimmor minut för minut.

..men ibland behöver man prata med sina vänner, både de som finns och inte finns i verkligheten.
Ännu mer märklig kan situationen kännas att de som man kännt i så många år, som inte fanns, plötsligt finns..
Ja det skapar lite konflikter, åtminstone i mitt lilla huvud...

En god och nykter (närvarande) helg önskar jag er alla, och till er som tvekar....har ni någonsin saknat en bakfylla?
Gör något värdefullt i helgen för er själva eller era närmaste, ge dem och dig själv lite lugn och ro både kroppsligt och i själen.
Lägg pengen som skulle gå till alkoholen på en blomsterkvast eller en ask choklad till den du älskar i livet,
Och inte den falska försälskelsen till anden i flaskan som du tror älskar dig, hans enda målgrupp är att söndra vänskap trots att han till en början vill få oss att tro att det är det motsatta.

Alkoholen blir nästan alltid det motsatta till vad du förväntade dig, det tar bara lite tid för oss alla att upptäcka det, lite längre för oss andra, men vi är inte sämre människor för det, vi har hjärtan stora som blå hallen och det tar tid all kasta ut alla som bråkar med oss.

Nu är det helg, den förtjänar vi, nyktra...

Berra

Tack för alla konstruktiva svar,

Det värmer och hjälper lite även fast det idag blivit några glas. På en relativt OK nivå dock.
Jag tror jag sakta börjar förstå varför jag lever så här. Är två orsaker. Nummer 1 är att jag alltid haft kul när det varit fest. Så tror jag det är för många och inte det egentliga problemet. Men värt att ha i bakhuvudet. När man är lite nere tänker man lätt tillbaka på roliga stunder och då finns dessa i miljöer där man mått bra.

Det egentliga problemet är jobbigare att ta till sig. Ordet är "lycka". Lycka för många är att tjäna mkt pengar, att få beröm av sina föräldrar, familj osv.
Ja. Jag borde vara lycklig men inser nu vad som är felet. Under min ungdom ville jag gå min egen väg och göra saker jag gillade. Det blev mer som alla andra ville och jag gled in på akademiska studier i många år och sedan jobb, jobb och jobb. Träffade sedan min fru som jag älskat över allt annat. men inser även här att det var fel. Hon är det vackraste som finns men med en personlighet som kanske inte är den just jag behöver.

Två exempel. När jag gick i gymnasiet försökte jag göra uppror och hoppa av till Bygg! Blev ramaskri att jag var nere och jag fortsatte mina ekonomistudier.

För sex år sedan träffade jag en person som var varm. En värme som jag faktiskt inte känt i mitt liv (har alltid dragits till lite hårdare kvinnor av någon anledning). Jag gjorde då något helt förkastligt men jag var lycklig i sex månader. Tränade och var i mitt livs bästa form. Sen kom domedagen. Mina barn var små så jag kände att jag hade inget val. Sedan dessa har det gått utför.

Alla jag träffar säger till mig att "du har den vackraste fru en man kan ha". På varje fest kommer någon fram och talar om för mig hur lycklig jag skall vara. Klart det påverkar mig. Problemet är ju att jag inte är lycklig. Jag tänker ofta på vad som hade hänt om jag gjort ett annat val för sex år sedan. Hade jag varit lyckligare och i bättre form nu? Hade mina barn kanske haft det bättre än nu?

Jag skall absolut inte skylla på andra. Mina val är det jag som skall stå för men när man reflekterar är det inte alltid helt enkelt.

Träffade en person från The Drawing Room i veckan. Ett desperat försök från min sida att kanske hitta ett halmstrå att ta tag i.
Ju mer jag tänker på det är det inte ett "Betty Ford hem" jag behöver. Det är någon som rättar till mina tankar.

Blev ett djupt inlägg idag. Ta det för vad det är. Vill dock säga att jag blir stärkt och uppriktigt glad för era positiva kommentarer.

På ett eller annat sätt skall jag vända detta elände. Just nu vet jag bara inte riktigt hur...

//C

Jag har druckit alldeles för mycket hela mitt vuxna liv. Jag har genomlidit vita månader som min fru har pådyvlat mig men det har inte ändrat mitt drickande. För tre månader bestämde jag mig själv för att förändra mitt drickande. Inte att bli nykterist och sluta att dricka helt och hålet men att få ner min alkoholkonsumtion till en rimlig nivå. Jag har inte ens pratat med min hustru om det men hon ser det förstås. Jag dricker inte så lite som jag önskar men mycket har hänt under dessa tre månader. Jag smygdricker inte längre. Jag blir full mycket fortare och är bakfull dagen efter på sätt som jag inte har varit sedan jag var ung. För min del har jag svårt för att avstå från alkoholen men jag vill få kontroll över det. Jag tycker att jag är på god väg.

Ta ett beslut om att ta kontroll över ditt drickande så ska de se att saker och ting händer. Men jag kan förstå om du inte är redo för det tog mig över 40 år att inse att jag faktiskt har problem med alkohol och kanske till och med att jag är alkoholist.

Har fortfarande inte fått något svar ifrån Al-anon??

Hallå där jag har inte tagit en droppe sen jag skrev mitt inlägg. Igår hade vi julfest på jobbet drack 1 Loka käkade och gick hem kl20 kändes bra imorse. Har insett att det är färdig druckit för mig, blev sjukt sugen när arbkamraterna skålade, sugen så jag blev nervös för mig själv. Vill inte ha ångesten igen.

Jag fixar inte det här....alls....

Absolut ok att skriva här. Nej ingen julmust i Finland. Det är en helsvensk greij.

Idag har det gått bra. Var nere på jobbet när alla börjar snacka om fredag och fira. Men när vi kom hem gjorde vi upp att jag skulle laga maten för att få tankarna på annat och det går riktigt bra nu.

Jag har ju gjort det grövsta känns det som iom min 3 mån period. Så länge jag inte rör alkoholen ska det gå bra.

Jag känner mig stark.
Jag har fått bevisat att jag inte kan hantera ens ett glas vin och jag har varit nykter tillräckligt länge för att känna mig riktigt glad av livet.

Tack Jessie. Det värmer.
Hoppas du har det så bra du kan.
Kram

Vad fint skrivet, går väl inte helt bra för mig själv, men de e en annan historia.

39 dagar närmare friheten

Det är inte alltid lätt och inte helt utan tankar på A, men suget är nästan helt borta. Tankarna mer och mer sällan på alkohol. Det viktigaste är nog att saknaden och den sorgliknandekänslan har gett vika. Jag sörjer inte längre att få vara med min gamle vän.

Det är 39 ynka dagar jämfört med dem jag druckit. Det är mycket kort men också lång tid. Det är dagarna jag behöver, många av dem för att bli tryggare och tryggare i nykterheten.
Idag var en mentalt utmattande dag och jag gick sedan bland alla julklappsshoppande människor och skulle köpa presenter. Blev alldeles matt, trött och var törstig. Då kom tanken. Fredag, så lätt att ta en öl någonstans. Tänkte sedan att jag kan beställa en A-fri öl och släcka törsten med. Och sedan, varför krångla med det. Jag kan ju faktiskt köpa en läskande juice. Blev sugen på det. Tänkte jag kan ju köpa en Ramlösa på vägen hem. Jag är trött och vill hem. På några minuter hade tankarna på A försvunnit.

Modigare. Eftersom jag är lugnare och mer klar i huvudet och har hunnit tänka ikapp mig själv en del, blir jag modigare. Vågar agera på saker som är bra för mig. Vågar stå upp för mig och mina behov. Blir tydligare mot andra. Är på väg mot mig själv igen. Det är bra.
Tittar på alla människor, hör deras röster och ler. Vi är så många, så olika och så lika i våra behov. Att bli sedda, älskade, bekräftade, lyssnade till och ha närhet med andra, känna meningsfullhet och trygghet, att vi betyder något och gör skillnad. Alla behöver det. När vi saknar delar av detta så går vi ofta inåt och frågar oss varför, vad gör jag för fel, varför har jag inte det jag behöver. Istället för att söka lösningar, testa på saker som hjälper oss att uppleva det vi saknar, så irrar vi ner oss i självplågande tankar och förminskar oss och när saknaden, plågan och uppgivenheten är tillräckligt stor släpper vi in drogen som låter oss sväva, dövar, stillar oss en stund. Den onda cirkeln som vi skapar drar oss neråt och neråt. Vi är inte oss själva efter ett tag. De fysiska effekterna gör det svårare och svårare att tänka klart och konstruktiv och att hjälpa oss själva på riktigt.

Så tänker jag nu en fredagskväll innan Lucia och dagen efter den stora Nobelfesten.

Sköt om er alla fina själar. Var rädda om er och våga se och nå ljuset där borta!
✨??✨

Ganska rysligt att se jobbgäng på pubar, tycker jag.

När man själv är nykter beter sig folk så desperat och obalanserat. Som ett dåligt skådespeleri. Allt blir förstorat och groteskt.

Trevlig helg!

Bra jobbat Tjalle!

Suget minskar efter ytterligare någon vecka eller två. Håll ut så hittar du dig själv till slut utan A-begäret.

Xoxo, du kämpar på

Hur går det? Bra att du byter ut drickat mot A-fritt. Fortsätt så. Du behöver i alla fall 3-4 veckors nykterhet för att suget ska minska betydligt.

Är det många som känner igen. Många liknar det vid a-djävulen som sitter på ena axeln och viskar eller kraxar. Din beroendejhjärna försöker dupera dig. Det minskar ju längre tid utan A som går. Lovar.

Hur går det för dig nu?

Hur gick festen Holistic?

Hoppas du och de andra hade trevligt. Hur mår du nu?

Patetisk,

Så bra att du är tillbaka i forumet. Du är inte den enda som får göra flera försök. Du klarar inte ett glas, så nu återstår att bestämma dig. Du behöver kanske terapi. Hypnosterapi och samtal ska fungera bra, säger de som provat. Har du testat Antabus?

Styrka till dig när du slutar!

och hoppas att du mår bra Aeromagnus!

Bra, drycker.

Vi följer dig och hoppas verkligen du bestämmer dig för att ta dig igenom abstinensen och suget. Tråkigt med skadorna. Hoppas att det inte är allvarligt. Gå och kolla om det inte blir bättre närmaste dagarna. De kanske påminner dig om hur det blir när du dricker. Har du någon du kan prata med och umgås med utan alkohol?

Håll ut nu!

Vad skönt att höra Trassi!

Utan Antabus brukar de flesta ha huvudvärk och dålig sömn efter att ha slutat. Giftet går ur kroppen och balanserna är rubbade. De tar tid att först bli av med värsta suget och sedan vanorna och tankarna. Många är också retliga i humöret de första veckorna. Men det går att förändras och slippa allt där om vi håller ut. Har du mycket sug? Se till att vara mätt och otörstig om suget kommer. Det brukar dömpa.

Skönt att du har en bra terapeut. Hejar på dig!

Vi delar problematiken du o jag, dragit ner och det kanske blir varannan var tredje helg. Men de slutar alltid med drängfull, säkert 3-4 dgr med tokångest! De är skitjobbigt! Går nu på Länkarna, "Optimisterna" och öppenvården för att hitta en väg ut. Dvs förstå att jag inte kan dricka mera.
De är fan inte lätt, har idag gått med programmet på den här sidan, det kändes väldigt bra tycker jag.
Vi måste förstå att det blir aldrig som det var en gång i tiden när vi festade, de tåget har gått för länge sen!!

Kämpa o lycka till!

Jag har svårt att hålla mig till en viss gräns när jag festar, av ovan nämnda anledning... efter några glas är alla gränser glömda och man super på... vad som däremot gjort att jag druckit långsammare under fest är att dricka varannan alkoholfri, lite roligare än läsk/vatten tycker jag. Att ställa ner glaset mellan varje klunk har också fått mig att dricka långsammare. Samt att bestämma hur lång tid det måste gå mellan varje enhet alkohol. Typ att det måste gå 45 minuter från att jag börjar dricka tills jag fyller på. Då hinner ju alkoholen kicka in och risken att man plötsligt blir pangfull är inte lika stor. Ska ni äta mat är ju det ett plus också. Lycka till!