skrev Lelas i Vägen vidare

Åh, tack, vännen! Så bra. :-)

Jag ser liksom framför mig hur man, om man har varit en människa som har gjort mycket dåligt, bara blir en liten liten liten människa i himlen. Det blir liksom inte så mycket kvar av en då, men det lilla har ändå en plats där.

Kram!
/H.


skrev kalla i Att ta ett steg i taget

Har nu ett nytt problem, vindrickande singelklubben som envisas med att jag skall vara med. Min nya granne är en trevlig kvinna i 50+ klubben, som beter sig högst normalt i nyktert tillstånd men blir en spegelbild av mitt gamla jag med alkohol i kroppen. Alla skall vara med, tycker och tänker om allt osv. Hon ringer och pratar om allt möjligt, sen minns hon inte det när vi träffas. Börjar tro att hon är mitt straff för hur jag var förut och en påminnelse om att aldrig bli det igen.

Känner henne inte så väl att jag vill berätta för mycket om mig själv för henne, men sagt att jag inte dricker för jag inte mår bra av det. Men korttids minnet verkar inte ta upp det, så efter ett par glas har hon glömt det och ringer igen. Fasar lite för sommaren när man är ute mer och ses oftare,men det löser sig väl då.

Konstigt nog är jag arg på henne för att hon stör min nya ordning, egentligen är det nog mitt gamla jag som jag är arg på och skäms för. För det verkar ju konstigt att vara så arg på någon som jag borde tycka synd om. Men jag kommer kanske dit också, det här var lite lördagssvammel :-)
Hoppas ni alla har det bra där ute//kramar, styrka och stolthet//Kalla


skrev kalla i Dompa!!!

Du fixar det här, du är stark nu. Men visst är det en konstig känsla när man skall prata med sitt x, man halkar så lätt fel och så blir det bråk. Skickar kramar och styrka


skrev Dompa i Dompa!!!

Tack Santorini för dina tankar. Jag känner nog lite likadant. Ok, jag förlorade min fru...MEN jag har fortfarande mina ongar. Det är dem jag fokuserar på när jag får mina ett-glas-tankar. Sorgen i deras ögon ifall jag skulle falla igenom. Skammen!

Jag förstår delvis hur man kan välja vinet framför familjen. För i det skedet väljer man inte längre. Flaskan/Biben väljer. Men jag har också ett val; Ska flaskan eller jag bestämma? Jag har valt mig...och tragglar vidare. Jag kommer att klara det idag ;-). /R


skrev santorini i Dompa!!!

Det måste kännas konstigt. Så tragiskt att alkoholen får ta över ens personlighet. Även som "alkie" är det svårt att förstå hur man kan välja vinet framom familjen. I skenet av det ökar min tacksamhet för att jag kom ur det med allt kvar. Du klarar det.


skrev Dompa i hur mycket är för mycket?

Man får det man förtjänar! Att människor du inte "känner" tänker på dig blir inte udda då. Själv känner jag att du, Mt och Lelas räddade mitt liv. Ja, även andra hjälpte till bra mkt. Men just ni tre borde ju ha ledsnat fullkomligt på missbrukare. Ändå tog ni till er ännu en alkie. Det är stort! Mer än jag klarar.

När du tänker på mormor...så försök se vad hon fick - dig, bland annat- och inte vad hon miste/valde bort (livet). Tänker på dig. /R


skrev santorini i Måste bli ett slut på detta!

Skriver i min egen tråd fast jag fortsätter på Mammy Blues och Stigsdotters funderingar. MB skrev så bra om vårt alkoholbeteende att det är som när man lärt sej cykla så kan man inte "avlära" sej det. Liknelsen slog an väldigt bra hos mej. Samt det där med genvägar i datorn.

Visst, jag förstår sedan länge att jag aldrig kan dricka nåt igen utan att trilla dit. Men det hjälper att förstå hur det fungerar. Och i mitt fall kan jag lätt jämföra med att simma, som jag tycker om. När jag hoppar i vattnet så simmar jag automatiskt. Jag kan inte glömma bort hur man simmar, jag flyter. Jag kan inte ta ett glas vin utan att vilja ha mer.

Jag testar ibland bara tanken på ett glas vin för att se vart tankarna går. Har inga planer på att prova, märk väl! Det intressanta och viktiga är att det finns ingen önskan alls om ETT glas vin. Tankebanorna drar genast iväg till mera. Ett eller två glas vin kan kvitta. Det jag däremot ibland kan känna sug efter är att få dra i mej en flaska, minst, och jag vill ha mera hemma i beredskap. Men jag minns också tydligt hur snabbt det goda ruset ersätts av dimma, dåligt samvete, ångesten på morrontimmarna, mm. Minnet av de negativa konsekvenserna har en viktig funktion.

Jag förstår AAs princip "en dag i taget" som Stigsdotter förklarade den. Det är säkert bra för många, annars skulle den väl inte leva vidare. Men mej har det inte passat. Jag behöver göra klart för mej själv att det här är för gott och lära mej att acceptera det. Gäller det per dag så öppnar det för mej möjligheten att dricka imorron.

Trots att jag är trygg i min nykterhet så snurrar tankarna på hela tiden, bearbetande och utveckling kan man säkert kalla det. Jag tänker på en sak som vi talat om, nämligen att vissa hävdar att man inte kan sluta dricka på egen hand. Det var en stor lättnad för mej och en möjlighet jag inte sett, när jag förstod att man faktiskt kan sluta på egen hand. Jag trodde att man måste via alkoholmottagning och AA och det är ett omöjligt steg för mej. AA tilltalar inte mej alls och dessutom bor jag på en mindre ort där man inte kan vara anonym. Det vore ett enormt steg för mej.

Men jag har också lärt mej att hjälpen finns på detta forum, andras liknande historier, böcker, kända personer som träder fram och berättar och gör att man inte behöver känna sej som ett freak. Så jag har slutat dricka med hjälp av den information jag hittat och skaffat, inte helt på egen hand men på mitt eget sätt.

Mycket svammel blir det. Nu dags för lite städning. Jag önskar er alla en trevlig, nykter lördag, om det nu är ert mål:)


skrev Dompa i Nu börjar min resa!

Inget ämne..."bara" saknad. Vill veta att du är ok. Även jag missade Nynykters fest, men glädjs med tanken på att hon fixade det; Ett år nykter!

Men jag saknar dig - som skrivet - , vill veta att du åtminstone lever och det är jag nog inte ensam om. Så orkar/vill du peta ner en rad eller två så är det högst välkommet! /R


skrev Dompa i Dompa!!!

Så vaknar jag här igen. Inte direkt hemma då huset är uthyrt men i svågerns lillstuga. Känner stort vemod. Samma å flyter förbi här som som flöt hos oss. Skön kväll igår med svågerns familj och min lillkille. Även J var med en sväng. Det kändes konstigt men ändå ok. Jag fattar inte hur hon kan leva på en diet av vin -enligt svågern- men ändå se ut som hon gör. I mina ögon är hon fortfarande rasande vacker...på ytan. Idag har vi bokat in en träff...bara vi två. Den fasar jag för.

Vad konstigt livet blev. Att jag ska fasa för en träff med henne som stod mig närmast i över 15 år. Men vi måste prata...om mycket. Bara tanken på att det får mig att vilja svepa ett glas, vilket jag inte kommer att göra. Men jag vet ju att hon kommer ha gjort det. Då kan tänker jag att det är orättvist! Jag är och kommer antagligen förbli en alkie! /R


skrev Dompa i Filosofiska rummet

...men vill verkligen gratulera Frk Bitsk till ett helt år. Jag är väl den som får moppa golvet här i filosofiska, det passar bra. Men jag är ändå ledsen för jag missade partyt! Tänk vad du kan frk! Ett år! Sitter ner en stund efter moppning och funderar på allt som har hänt detta år. Vilken resa för många. Funderar lite över de som "försvann" under resans gång. Känner mig ödmjuk för att jag har fått äran att känna så många. /R


skrev mulletant i Jag dör snart

tankemodell! En riktigt tydlig karta. Tack för den!

Ha en fin dag, lördagskram! / mt


skrev vill.sluta i Maria

Till min "number one".
Hoppas du har det helt fantastiskt?
Att du och gubben firar 10 år är nog jättebra, för egen del var det i slutet på januari 20 års jubileum för mig ocj min livskvinna. Tillsammans, gifta i snart 16 år.

Så med all rätt kan man bli sååååå trött på respektive imellanåt.

Fast det viktiga är att man har en bra kommunikation OCH ATT DEN FUNGERAR.
lite såhär är det ibland:

Vet du vad det är för skillnad mellan en KVINNA och en FISKMÅS?

-Nä?

Den ena skriker och tjattrar flaxar runt och river i

allt, skräpar ner och för ett djävla liv.

Den andra är en fågel..........

Hahaha, kunde inte låta bli, får nog riktiga smockor från höger och vänster nu, med all rätt kanske.
Men jag tycker det är en rätt rolig historia.

Till dagens akteviteter då?
Dras med en jätteförkylning nu, så ingen träning idag.
Tänker på dig och önskar dig allt gott!
Kram/A


skrev vill.sluta i 40 årig mamma, dricker i smyg, har gått för långt! Måste sluta!

Hoppas du har det bra och du njuter av den annalkandes våren?
Tänker på dig imellanåt och önskar dig allt väl.
Kramar om min vän länge.........
/A


skrev vill.sluta i Jag dör snart

Vad ni vill, ni är inne på rätt stig i vart fall.
Den är krokig, slingrig och i bland lerig och skitbrant. Men den leder sakta fram mot målet. Och efter ett tag ansluts det fler stigar som folk går på och det blir vägar..........
Jag tycker ni är på rätt spår.
Snart är våren här med uteserveringar och allt.
En underbar vår med ljus och värme vilket behövs efter denna låååååånga mörka höst/vinter.
/A
P.S. Det går att dricka annat än vin och öl på uteserveringarna också....... D.S.


skrev Mammy Blue i FylleFia

Nu blev jag glad i hela ansiktet!

Finns inget att skämmas för inför oss, vi är ju likadana allihop...
Kram på dej, en hjärtevarm en!
/MB


skrev FylleFia i FylleFia

varje dag tar jag samma beslut. Ingen alkohol idag. Ibland lyckas jag, men inte varje gång. Läser mycket här på forum men skriver inte mer. För jag skäms. Men tack för din omtanke. Och även ni andra som har försökt muntra upp eller styra mig på rätt väg.

Fia


skrev mulletant i Jag vet faktiskt inte om jag vill stanna ens om han slutar dricka...

säger jag: Är det inte lite bra att flickans pappa tar "stöd och hjälp" om han är ovan att ta hand om henne ensam? Han behöver öva sig... Han (kanske) också är bekant (mer än du tror) med sitt humör och låga tolerans... Hela balansen, allt och alla relationer förändras när en del i systemet förändras.

Hoppas du kan vila och ta hand om dig på bästa sätt! Kram, kram / mt


skrev mulletant i hur mycket är för mycket?

och störst av allt är kärleken! Kram fina vän / mt


skrev flygcert i Jag vet faktiskt inte om jag vill stanna ens om han slutar dricka...

Är det så här det ska vara?
Nu är flickan hämtad av sambon och sambons broder. Flickan var helt ok med det, men det äter mig att sambon aldrig kan klara att ta hand om barnet själv. Han har ju aldrig varit ensam med henne en hel dag under dessa år, och ändå står han och säger att vi ska ta hand om henne lika mycket. Blir så besviken. Blir självklart ledsen över att inte få vara med henne (även om jag nog behöver öva på att göra saker för mig och inte för barnet!)... Vill ju så klart att hon ska träffa pappa, men det har aldrig varit viktigt tidigare för pappan, i kombination med att jag vet saker han sagt och gjort (och de kommer inte att inträffa när han inte har mig att gå igång på) men det grö också att jag inte tycker att han är trygghet på samma sätt som jag...

Åh... Försöker landa i att min högre makt ska visa mig vägen... Ska jag vara hemma och vara småledsen, eller ska jag åka till bästa vännen med familj och försöka ha det lite gott för en gångs skull?

Är sååå ledsen och har gråtit mig blå sedan hon åkte, men jag accepterar det. Jag är så här ledsen.


skrev Mammy Blue i FylleFia

jag lyfter upp din tråd så att du känner dej hemma och välkommen när du kommer tillbaka.

Kram!/MB


skrev Mammy Blue i Jag dör snart

var och en kan bygga sin egen dator, men för egen del vill och orkar jag inte krångla till det för mej själv.

Alkoholen har bevisats för både mej och många andra vara ett irreversibelt ekorrhjul med ökande hastighet. Lyckas jag kliva ur hjulet kortvarigt, så blir det ändå samma hastighet som dessutom ökar om jag kliver på igen.

Så hjulet är liksom redan uppfunnet.

Som jag ser det har jag inget val. Jag kan inte fortsätta dricka. Det är slut, förbi, över. För mej har alkoholen de senaste två åren gjort samma nytta som att ideligen dunka huvudet i en cementvägg, det är dumt, onödigt, gör ont och ger bara huvudvärk.

Jag behöver inget att ersätta detta med, jag vill bara sluta. Om jag verkligen HADE haft som hobby att dunka huvudet i väggen hade jag inte haft något behov av att byta ut det. Bara lättnaden över att ha brutit min dåliga vana hade varit belöning nog.

Så ser jag på det, det räcker för mej och jag känner mej lugn och trygg nu. Men det är jag. Alla människor är olika, och det är halva nöjet med livet.

Fredagskram!/MB


skrev kalla i Vägen tillbaka till mig själv

Vad skönt att du låter så trygg i din nykterhet,Kramar Kalla


skrev Stigsdotter i Filosofiska rummet

...missade visst festen, det ser ut som om ni hade det trevligt (mumsar i mig lite rester av saltlakritskakan som jag velat smaka på men den är slut min affär!).

Grattis till ettårsfiraren, det är stort.

P.S. Tanken med det där med "en dag i taget" tror jag är att det för vissa kan vara alldeles för överväldigande jobbigt att tänka "aldrig mer!!" vilket för dem leder till en svårburen sorg. När man är mitt inne i en jobbig period där man verkligen vill dricka och kämpar emot med näbbar och klor, så kan det vara skönt att ta just en dag i taget, eller till och med en timme eller en minut i taget. Man kan säga till sig själv att OK jag vet inte vad som händer imorgon, men IDAG dricker jag ingenting... Sedan rätt vad det är har det gått en tid. Förstår ni hur jag tänker? Men, kan man säga "aldrig mer" till sig själv och känna att det är OK så är ju det självklart toppenbra!

Alla sätt är bra utom de dåliga som morfar brukade säga...

Puss å kram till alla festprissar som inte är "dagen efter" utan ovanligt pigga och fräscha :-)


skrev Stigsdotter i Vägen tillbaka till mig själv

Det kommer jag gärna på! Fast singel väntar jag nog lite med att kalla mig, vi får nog lov att komma lite längre i processen först tror jag. Är inte riktigt säker på att maken fattat att det är dit vi ska... han verkar inte ha pratat med sin syster, tror hon skulle hört av sig då... Nåja, det får lov att vara han som berättar för sin syster och sina föräldrar även om jag ser dem som min familj också och hoppas att de kommer att vara det även fortsättningsvis. Idag kommer farmor och farfar hem med lilltjejen och imorgon kommer maken och stora tjejen - hon verkar ha haft kul i alla fall trots att det inte blev någon skidåkning.

Min ensamvecka har varit underbar faktiskt! Så himla skönt. Har haft några funderingar på att dricka men, och här brister jag ut i lite flum, ni som går på AA förstår: Steg 1-3 - jag har lämnat över och så fort de där tankarna kommer så tänker jag att jag inte behöver fundera på dem därför att min HK tar hand om det här - och då försvinner det. Alltså, helknasigt för en skeptiker som jag egentligen är, men det fungerar!!

Nu går jag och kollar om där är något kul folk (så klart det är!) på NNs fest. Trevlig helg tillönskas alla med kram från mig.


skrev Stigsdotter i Jag dör snart

Det var mycket illustrativt det där, användbart tror jag!

Fast, jag skulle vilja ändra om lite i programmeringen. Genvägarna måste du ju klicka på i alla fall. Kan man tänka sig att programmet heter "må bra" eller dyl. och att man ändrar genvägarna så att genvägen "fest" inte kopplas till mappen må bra/roligt via noden "alkohol" utan via någonting annat? Undermappen må bra/ledsen når man via genvägen "ring en kompis" istället för "ett glas vin".

Det går inte att ta bort men det går att ersätta. Man måste sätta något annat istället annars blir det inget bra!