Senaste kommentarerna i forumet

Bra kämpa på och när den värsta abstinensen försvinner kommer en stor del av ångesten att avta

Hej Vickan69 (eller Nickan). Jag har saknat dig på forumet. Ledsen att höra att du inte lyckades fullfölja din nykterhet men du är i gott sällskap. Jag var inne på min fjärde vita månad när det sprack i november. När väl återfallet kom blev det liksom mycket tyngre att "börja om från början" igen. Just nu klarar jag bara av att hålla mig helt nykter två till max tre veckor. Senast nu i helgen sprack det. Jag vet inte hur du känner just nu men själv har jag absolut viljan men jag blir lika förkrossad för varje gång jag lyfter glaset igen. Jag, liksom du, (och säkert många andra) haft svårt att koppla av arbete och andra problem som dyker upp. Jag ältar det fram och tillbaka och blir förbaskat stressad att inte kunna få ro utan alkohol.

Visst, alkoholen hjälper för en kort stund men så fort ruset kommer blir det istället en kamp att fortsätta dricka och se till så att alkoholförrådet räcker. Jag ska iväg och åka skidor i Alperna om ett par veckor och är så orolig att jag ska falla igenom där också. Jag ska försöka (måste) bli mer aktiv här på forumet och ta hjälp av alla er andra som kämpar.
Allt gott/Tjalle

Tack snälla,det värmer.

Hur fungerar Antabus, och vad har det för ev biverkningar? kan alla få det, vad är kriterierna? tacksam för svar

AnnaMia77: tycker det är starkt att våga erkänna för sig själv att det gick åt helvete...ofta vill man inte se sina brister för det blir så smärtsamt att klara av, när man redan mår dåligt och ens självkänsla är på botten! är själv i ett beroende som jag just tagit tag i....genom att skriva här så vet man att man inte är usel eller att det är omöjligt att klara av att ta hjälp....men egentligen så vill jag bara ta till den öppnade boxen i köket och slippa må dåligt.

Känner igen mig så väl!

En liten nyckel som kan hjälpa och som hjälper mig är att studier har visat att det där suget man får så man inte står ut och vill klättra på väggen och allt känns grått och meningslöst, den känslan håller i sig i högst två minuter åt gången, sen börjar man tänka på nåt annat typ "nä nu måste jag kissa" eller just det jag måste ringa dit" eller "kolla där flyger en fågel".
Känslan bryts och i början av en "avtändning" av ett kemiskt beroende vilket det ju är så kommer den där känslan flera ggr i timmen men det glesar ut och blir mer och mer sällan ju friskare man blir.

När jag slutade röka -93 och just hade läst detta någonstans så var det en oerhörd hjälp, står man ut de där minuterna så blir man till slut fri!
Nu tänker jag aldrig på tobak och har nästan glömt att jag rökt, tycker det är enbart äckligt.

Sen är det ju vanor också, vet precis den där känslan med ett glas i mitt fall vitt vin när man står och lagar middag...men efter nästa glas infinner sig den där tröttheten och segheten istället och det roliga är borta...

Nu är jag inne på min åttonde dag utan A och det känns så jäkla bra!

Kram!

Tack igen alla som skriver här och peppar!
Nu var det ett tag sen jag var inne, det har varit så mycket nu i mitt liv nu.. med sjuk mamma, återvändande vuxet barn och så mycket stress så jag hamnat i en utmattningsdepression. Sjukskriven en månad och förra veckan tänkte jag att jag måste prova nåt, står inte ut, så jag provade Sertralin (den vanligaste antideppmedicinen som ska normalisera serotoninnivån i hjärnan)...två dagar stod jag ut!! Fy fan alltså, ångesten blev dubbel, tredubbel, vet att en biverkning är det att man kan må sämre i två veckor, nä fy det skulle jag inte stå ut med så jag tog inga fler tabletter. Kunde dessutom inte äta heller.
Och så läser man att speciellt kvinnor kan bli deprimerade av att dricka för mycket så mina tankar har snurrat runt runt, är det alkoholen som gör mig deppig eller?
Förmodligen en kombination i en enda röra.
Detta ska jag klara utan medicin kände jag!

Det är även det sista året som jag verkligen har förstått att jag verkligen är kemiskt beroende av alkohol och avsmaken över beteendet har blivit större och större..nä egentligen har jag vetat det längre om jag ska vara helt ärlig.
Vakna varje jävla lördag och söndag med survinsmaken i munnen och tung i huvudet som det tar halva dagen att återhämta sig ifrån.
Även vissa vardagar då både jag och min sambo dricker vin varje dag, två till fyra glas vitt vin varje dag.

MEN för en dryg vecka sen blev det stopp!! Efter några nätter med värre ångest än förut kände jag NÄ alkoholen gör ångesten värre. Och jag kände NU ÄR DET NOG!
Så nu har jag inte smakat en droppe vin på åtta dagar! Visst har jag känt sug ibland så där ni vet "nä fan vad trist allt är utan vin nu när jag lagar mat eller sitter här framför deckaren" men nästa minut är den tanken borta...det har övervägande känts skönt och mer som en befrielse.
Jag håller med varje ord du skriver Trassel! Kram till dig med!

I morse vaknade jag utan den där järnkorsetten av oro och ångest och kände till och med lite glädje och hopp:). Ser ett ljus därborta i tunneln.
Längtar efter att vakna på morgonen i sommar utan bakistungt huvud, det är såå mycket jag längtat efter att göra men som man inte orkar när man tagit några gls vin, orken och lusten försvinner ner i det där bottenlösa svarta hålet som aldrig kan fyllas ändå.

Sambon har tagit några glas vin (mindre, inte lika kul ensam) och det har varit heelt ok för mig, beslutet är mitt och alla får dricka så mycket dom vill, jag tänker hålla fast vid den här härliga friska känslan och visst kommer jag bli sugen ibland men det är kanske i en minut sen är det borta..och så ska jag tänka på nackdelarna som överväger med flera ton!
Jag sippar på min friska alkofria cider, livet, här kommer jag!

Kram på er alla!

För att göra det här enklare, måste jag nästan dricka nåt alkoholfritt i vinglas när jag fixar helgmiddagarna (mitt favorittillfälle till vinsippande). Men ack så trist med Cola i glaset. Nu hittade jag ett underbart alternativ. Var inne på The English Shop, och de har ju så mycket roliga alkofria vuxendrycker. I snygga flaskor, som gör att det känns mer glammigt än läsk. Köpte upp mig på lite skumma grejer som ingefärslemonade. Och plötsligt kändes det en aningens festligare! Ett litet tips.
Annars går det väl bra, tycker jag. Lite FÖR bra. Blir rädd för det, att jag ska göra den känslan till ett bevis för att "SÅ farligt är det nog ändå inte". Men ska försöka vila i det positiva, även om det aldrig varit min starka sida.
Hur som helst; idag är jag inne på dag 25. Och det tänker jag fira med att kolla på House of Cards i soffhörnet och låta resten av familjen ta hand om det som måste tas om hand.

På'n igen, bara! Om det vore lätt skulle vi ju inte vara på det här forumet. All styrka till dig!

Det behöver inte gå ett enda steg längre. Idag kan du kolla på nätet och i morgon vet du vart du skall vända dig för att få hjälp (irl).

Du skrev tidigare att barnen inte säger något och "att de är vana". Det kan stämma att de är vana, men det betyder inte att de inte tar skada. Låt dig inte tro att barnen mår bra bara för att de inte protesterar, eller för att de aldrig sett dig väldigt berusad. Ju mindre de säger desto större är risken att de lider i tysthet. Jag talar av egen erfarenhet, både som barn och som förälder.

Lycka till och låt inte min hårda ton skrämma bort dig. Du är på rätt väg här.

Igår hade jag många tankar på ett glas vin men jag agerade inte på dem.
Jag var tillsammans med ett trevligt gäng väninnor och vi åt god mat och tjötade. Alla drack vin utom jag. Jag sa att jag ville låta bli för jag drack för mycket i höstas och det var så klart inga problem. De är kloka tjejer och fattade direkt. Upptäckte hur gott tonic water är utan gin. Tog bilen hem.

Nu ska jag handla och umgås med familjen hela dagen och jag har ingen bakfylla. Underbart!!!!

Jag är klar i huvudet och det känns så skönt. Mitt minne är bättre och jag lever inte som i en dimma längre. Livet utan alkohol är så mycket bättre än man kan tänka sig. Jag fortsätter stå emot a-jävulen allt jag kan :) 63 dagar nu......

Det gick inte så bra :( blev en blöt kväll igår med alldeles för mycket vin. Hade intalat mig att inte dricka så mycket (precis som alltid) men det funkar ju inte. Hopplöst och idag vill jag bara dö. Hur långt ska det behöva gå? Tack för att du bryr dig FF!

Nej det känns som man är kvar i nåt, skulle vara bra att minka på det, så det känns mindre o mindre

Då kan du ju inte avveckla honom ur ditt tänk.Då har du kanske några steg kvar till att börja lägga locket på.
Säger hon som kan och vet allt :)
Jag tror att du förstår hur jag menar i grunden i alla fall.

Jag förstår hur du menar!
tyvärr så rings det ca 3 gånger p dag, känns som det är galet, han ringer när han vaknat, kan ringa när han slutat jobbet, sen ringer han o vill säfa godnatt, så här är det varje dag.
Ja hinner knappt säga nåt förs han kan tex säga ring när du åker till jobbet, mm säger jag försiktigt...
jag vågar inte riktigt säga nåt, skulle vilja säga vi får se, men jag blir så rädd

ställer dig utanför och tittar in på din man och på dig själv och det förhållande ni lever i med lite nyktrare ögon än vad du gör i vanliga fall.Utan att känna att nä,nu måste jag kliva in kliva ur åtgärda agera gråta osv.Utan bara lugnt kan konstatera att nä,detta bär ju ingenvart alls.Den känslan kommer kanske oftare och oftare för att till slut bosätt sig mer eller mindre permanent.Så var det i alla fall för mig.

forum! Jag känner att mitt nya forum får bli det vidare livet. Jag trodde inte att det var möjligt att känna så här men visst var det det! Så klart inser jag att dippar och besök i källaren är att vänta men jag tänker ta hjälp av Al-anons träffar. Jag har ännu inte varit där men är helt övertygad om att det hjälper. Tack och hej! Återkommer i andra forumet :-)

I början ringde jag för minsta lilla småsak,var hammaren låg.,tt han hade fått en räkning whatever.
Sen lärde jag mig att samla ihop småsaker och ta dom i en liten klump var tredje dag kanske osv.Liksom tvätta bort honom ur systemet.Det svåra är ju att stoppa de "klibbiga" tankarna som liksom biter sig fast och inte lossnar hur mycket man än ruskar på huvudet.Upparbeta strategier kanske precis som den beroende gör.Ta en promenad,hoppa hopprep,ring en väninna osv.När suget att kontakta/kontrollera sätter in som värst.

Och till sist när du bara måste,så ring då.Då blir du stillad ett litet tag.För får du veta att han dricker/inte dricker oavsett egentligen så får du en liten stunds ångestdämpning.Det är ju när man inte får ge efter för kontrollen som det känns 1000 ggr värre än att ringa det där onödiga telsamtalet som ger lindring.Dagen efter man stått ut,klarat frestelsen så brukar belöningen av en stunds frid komma.Ungefär så har jag gjort och det har funkat hyfsat.

Hur går det för dig denna helgen?
Allt gott
/FF

Ja det är nog det som fattas hos mig, att släppa innifrån och ut,
även fast det är slut mellan oss, så finns det kvar, detta tänket.... jag har inte släppt det än. Jag skulle vilja veta, lära mig helt konkret hur jag gör för att komma dit. Kan man prata med mannen i telen, eller ska det undvikas, kan detta göra så det hela fortlöper, hela medberoendet?skulle det vara bra att ta bort tele kontakt, skulle det göra att allt minskar?

hur gör man

Saknar er all ff-vänner.
Livet började snutta för fort. Har ett jobb där arbetsbelastningen är helt omänsklig ganska ofta. Jag jobbade så mycket och med alla privata aktiviteter slutade jag att skruva hör och senare också läsa.
Länge gick min alkholrelation bra men såklart när arbetsbelastningen och jobbpressen legat hög länge och svårt att sova lät jag vinet komma till hjälp. Måttligt till en början men sakta innan jul började de gamla takterna ta över. Skit!!! Jag åker dit nästan varje december när mörkret påverkat mig länge nog och jobbet tagit överhand.

Så arg på mig själv. Har nu läst här igen hela dagen och även min egen gamla tråd. Fick skaffa nytt nick då jag låste kontot ;-) Och lika bra är väl det. Nickan som nickar till eller som alltid säger ja fast jag borde fatta att det inte går ihop.

Ja, ja. Bra jul men drack en del och sedan tillbaka i jobb. Jobb, jobb, jobb och vin till helgen och så lite på vardagen... Tillbaka i hög konsumtion och A som styr. Blivit ngt slag befordrad men vill egentligen inte ha denna roll med ännu större ansvar, mindre tid och galet tempo.

Kroppen har sagt ifrån sedan en vecka. Börjar om och får starta ny tråd i nytt namn, helt enkelt!

När vet man att nu är det nog? Det är inte bara alkoholen längre. Undrar om jag inte snart är klar?

Nu kommer varje inlägg TRE gånger.
Bingo!

Tredje vinfria helgen.
Faaaaan vad skönt.
Är i stugan och matar småfåglarna och går långpromenad i bitande kyla .och blåst. Känner mej välvädrad efteråt.
Närmsta systembolag tre mil bort .
I stan har jag fyra st inom fem.minuters promenadavstånd.

Tredje vinfria helgen.
Faaaaan vad skönt.
Är i stugan och matar småfåglarna och går långpromenad i bitande kyla .och blåst. Känner mej välvädrad efteråt.
Närmsta systembolag tre mil bort .
I stan har jag fyra st inom fem.minuters promenadavstånd.