Senaste kommentarerna i forumet

enhandsklubben här på forumet - det nästa vimlar av gipsade armar här.

Du är inte knäpp! Inte det minsta. Det har gått nästan precis ett år sen du började skriva här och under det året har du (definitivt) förlorat (får jag säga så?) din man och levt i förskräckelse och ovisshet om Törnosa. Du har lämnat din vän alkoholen. Det är stora saker alltihop!

Det blir vår vare sig du vill eller inte så du kommer att kunna promenera skulle jag tro. Det är bra.
Kanske ändå... att du hittar något under din påtvingade vila. Jag är väldigt övertygad om din förmåga att leva ett meningsfullt liv!

Finns ett tack och en hälsning till dig och T i min tråd också - lägger in en medveten tanke till dig, just dig, också - som en person bland "alla som behöver". Nu när du blir patient och konvalecent. Kram / mt

- jag blir glad och varm i hjärtat. Hälsa Törnrosa, vi önskar henne allt gott i livet! Jag ska hälsa till Mg och till San Pio också - skalet är påfyllt flera gånger men lågan brinner stadigt och hans leende lyser lika milt varje kväll. Kramar, glädje och framtidstro! / mt

trasslade bort sig medan du sov så att du vaknar med livskänsla och livslust!

Jag tror inte ... men utifall att om - när är GiG-träffen där JJ skulle delta? / mt

En hälsning.
Från mej och Törnrosa som just nu samtalar om oktober..
Där tar hennes minne slut,
men vad gör det?

Vi börjar om nu :)

Välsignelse kan vi prata om.
Snarare förbannelse.
Tror den mannen blir min död :(

Bråda tider nu när huset ska städas och mat ska frysas in..
För om en vecka sätter handkirurgen in skalpellen och det blir sjukskrivning X antal veckor.

Tänker att det blir sköönt med ledigt och egentid. Not.
Kommer bli knäpp. Eller, knäppare..

Välsignelse kan vi prata om.
Snarare förbannelse.
Tror den mannen blir min död :(

Bråda tider nu när huset ska städas och mat ska frysas in..
För om en vecka sätter handkirurgen in skalpellen och det blir sjukskrivning X antal veckor.

Tänker att det blir sköönt med ledigt och egentid. Not.
Kommer bli knäpp. Eller, knäppare..

Åk och bada då!

Väck dom när du kommer hem.
;) o kram..

Så jävla/himla (?) konstigt att jag tänkte på dig i morse. Jag är ju skeptisk mot Gud...så där kan jag inte uttala mig. Men Lelas ord kanske kan hjälpa? Men jafg tror att det finns "ngt" eftersom jag tänkte lillabå i morse...långt innan dina inlägg? Skönt att mormor fick somna in med sina nära...så var det ju förr. När man dog hemma, nu tror jag att det är en gåva...och den gav ni henne. Vill hålla om dig...vilket inte går. Så jag skickar en stark cyberkram och en önskan om att mormor lever kvar i dig. /R

Minns du vad jag sa sist vi sågs om himlen? Man tar bara med sig sina goda egenskaper dit.

Det finns en bild i Bibeln (nu blir jag lite teologisk, ni får stå ut med det) om hur Gud skall skilja getterna från fåren. Jag har tänkt att den handlar om att antingen så kommer jag till himlen eller inte. Men, så hörde jag en präst-vän prata om den texten och plötsligt såg jag den på ett annat sätt. Han pratade om den som om det finns får och getter i var och en av oss, och att det alltså handlar om att skilja ut det goda från det onda i varje människa. Alltså får jag ta med mig mina goda egenskaper, men slipper mina dåliga sidor. Så jag tänker att det liksom gäller att få med sig så mycket som möjligt av sitt jag.

Alltså: din mormor Märta behöver bara träffa de sidorna hos din morfar som hon älskade. :-)

Kram, min vän.
/H.

PS. Om någon vill titta på bibeltexten så finns den här: http://www.bibeln.se/las/2k/matt#q=Matt+25%3A36

Jag tänker på flera olika av AA's (och Al-anons) berömda deviser. De passar så bra för dig just nu, flygcert. Eller vad sägs om de här två?

"Det viktigaste först."

"En dag i taget."

Kram, gumman!
/H.

Gulle du, lilla bästa blå. <3

/H.

Vill bara säga hej, vad jag förstår mår du bra, och står stadigt på jorden...
Skönt!
Fortsätt så!!!
Kram!
/k

Hej!
Ville bara kolla läget..
Hoppas att det är på väg åt rätt håll?
Gips låter skittrist, men om det får dig på rätt köl, så...
Du är betydelsefull för mig!!!
Kram!
/k

Finaste du!
Det går ju inte att kika in här utan att lämna ett litet spår...
Fast du vet ju att jag tänker på sig ändå!!!
Stora kramar!!! <3
/k

Ville bara säga hej!
Och kram!
/k

Min allra finaste mormor har lämnat oss, vi är ett kakmonster mindre på jorden, min allra bästa vän har somnat för gott...

Mormor bestämde sig en dag för att det fick räcka. Nä. Idag vill jag inte gå upp. Och inte heller äta. Nä, nu får det vara nog.
Jag antar att man får bestämma sånt när man är 96 år fyllda...

Och jag unnar henne den eviga sömnen, hon ville inte mer. Såg dåligt, hörde sämre, ont i hela kroppen, klarade att äta själv men allt annat behövde hon hjälp med.
Och jag är tacksam för de tre veckor vi fick med henne, med döden som sällskap, vi fick modet att säga det vi inte sagt, ge de kramar vi behövde... Vi kom fram till att vi har nåt speciellt, mormor och jag....

Jag gick tidigare från jobbet i torsdags, mamma och min moster var hos mormor, och en timme efter att jag kommit dit drog hon sina sista andetag...
Så glad att vi fanns vid hennes sida, att jag hann!!
Men samtidigt vill jag bara glömma... Inte var det några sista ljuva suckar inte, det var panik och ångest...
Älskade mormor, nu slipper du lida!!
Men jag saknar dig! Hela tiden, varje sekund, dag och natt!!!
Och om det finns ett liv efter detta hoppas jag att morfar var nykter när han mötte dig...

Fick en bit tejp på tröjan idag, format som ett liiiitet liiiitet perfekt hjärta.... Väljer att se det som en hälsning från mormor...

Och ja, jag mår rätt skit, egentligen, men ändå bättre än för tre år sen, när jag lämnade den alkoholist jag trodde mig älska..
Jag mår skit, men jag har en älskling som finns vid min sida, jag tillåter mig att känna, jag gråter och skrattar, och jag är omgiven av underbara fantastiska vänner!!!
Men just idag mår jag skit.... Och det är ok!

Jag hoppas att ni, mina vänner, mår efter omständigheterna väl, och att ni får den kraft ni behöver för det ni måste göra!
Tack för att du läst!
<3
/k

Hur hanterar du svåra situationer i livet? Läs berättelsen om åsnan i brunnen och se hur hon gjorde!

"Det var en gång en bonde som hade en gammal mulåsna. En dag ramlade åsnan olyckligtvis ner i en tom brunn. Bonden blev ledsen, för han älskade den gamla åsnan. Men efter att noggrant ha undersökt möjligheterna att rädda åsnan ur den femton meter djupa brunnen, förstod han att det skulle bli omöjligt. Hon satt fast nere på botten av brunnen. Trots att han avskydde att behöva göra det, insåg han att det barmhärtigaste han kunde göra var att fylla brunnen med jord och begrava åsnan där hon stod. Det skulle förhoppningsvis bespara henne en del lidande.

Han bad några vänner om hjälp, och tillsammans började de kasta ner ett spadtag jord åt gången.

När den gamla åsnan kände den första jordhögen träffa ryggen blev hon förfärad.

- Varför händer alla dessa hemska saker just mig? Först ramlar jag ner i den här brunnen, och ingen kommer för att hjälpa mig. Nu försöker de glömma mig, genom att begrava mig här. Jag skulle ha förstått att mitt liv skulle sluta på detta ömkansvärda sätt. Aldrig har det hänt något bra i vår familj. Pappa Åsna blev aldrig något att räkna med. Mamma Åsna gick på lugnande medel. Broder Åsna var den fulaste i sitt gäng. Varför måste detta hända?

Men medan åsnan stod där på botten av brunnen och tyckte synd om sig själv, fick hon plötsligt en lysande idé. Istället för att bara stå där och låta jorden begrava henne, skulle hon i alla fall kämpa under sina sista timmar. Hon bestämde att varje gång hon kände jorden träffa ryggen, skulle hon skaka av den och kliva uppåt, skaka av den ock kliva uppåt. Så hon började göra detta. Oavsett hur trött hon var eller hur smärtsamt det var så fortsatte hon oförtrutet att skaka av och kliva uppåt, skaka av och kliva uppåt. Hon tvingade sig själv att vägra ge upp.

Tre timmar senare kunde åsnan triumferande ta klivet över brunnskanten och ställa sig på säker mark igen.

Samma jord som skulle begrava henne, räddade istället hennes liv. Allt tack vare hennes sätt att hantera sin svåra situation."

Berättelsen är hämtad ur "Det är aldrig kört! Samlingsvolym", av Kristina Reftel

Håller helt med Santorini och låt pappa bli sur. Ge dig själv den födelsedags presenten att valet är ditt. Så många grattis till dig// kram Kalla

Du frågade mig om jag sett serien. Tyvärr inte...men har hört att den var riktigt bra. Min svägerska har spelat in den, så i helgen får jag se. Har dock läst Gardells bok (den första i en triologi om jag fattar rätt?).

Nej mina Jehovabilder kommer från dörrknackare men framför allt morfar! Elakare/sjukare man får man leta långt för att hitta. Gubbfan förstörde både min mammas och min mosters ungdom....med sin rabiata kristendom. Kanske där det kommer ifrån...att jag och Gud inte riktigt enas. Men däremot minns jag pamfletterna med glädje. Allt var pastell och allt var rart. Kändes gott liksom? Undrar vem som tecknade dem?

Gott att läsa om mullegubben. Tänk att svängde så...jag kan bara tänka mig kärlek ;-). Jovisst en del självbedravelsedrift...men mest kärlek./R

det trevligt i fjällen! Du har så vettig inställning till allt, det kommer nog att gå bra. Men så jäkla typiskt, "lite champagne kan du väl ta". Som om det nu sen spelade nån roll för andra vad du dricker. Jag brukar tänka också att så länge jag inte hindrar andra från att dricka det dom vill så gör jag som jag vill. Men det är samma med bullar och kakor också, som man ska äta för att inte såra nån. Det gör jag inte heller längre.

Själv föll jag tillbaka i alkoträsket efter 1,5 års nykterhet för några år sen just pga ett glas champagne. Nu är ju du förberedd men jag blev överrumplad och tänkte just som så att vad spelar några klunkar för roll. Jag kände mej ändå trygg men det väckte begäret och tröskeln blev låg för att även ta "ett glas vin" sen. Det gör jag aldrig om för sen tog det inte lång tid innan jag drack i full skala och mer än innan. Så jag vill bestämt avråda dej för det. Stå på dej och ta inga risker med din dyrbara nykterhet! Det blir mer över åt din pappa och andra också om dom vill se det positivt (?). Din pappa kan du inte ändra men väl dej själv.

Gratulerar så mycket på födelsedagen!

meningen har fastnat i min skalle, tyvärr :

"Cause your breathing doesn't mean you're alive"

...tanke i ord...

Livet går upp och ner, som sig bör.
En blick kan spränga hjärtat i bitar eller hela och omsluta. Ett ord omvandlas till fysisk smärta eller ge styrka och värme.

I krislägen arbetar hjärnan i högvarv, kan ta hur stora beslut som helst samtidigt som en sten i skon känns som foten amputerats.
I andra typen av krisläge, när man måste springa för livet. Då får man oanade krafter, av muskler som egentligen inte finns, löpandet är det enda viktiga och hjärnan grubblar inte.

Kroppen väljer ibland rent instinktivt. Det är jag tacksam över.

...trippandet kommer släppa. Just nu cirkulerar allt runt dig och jag kan känna igen skulden och bördan. Jag var också den som tog stegen, tog initiativen, annars hade vi fortsatt mala i samma kvarn. Det orkade inte jag.

Jag tänker precis som du, stackats flygcert, hon måste ha det så mycket svårare än jag. Jag hade ju redan min "frizon" trots att den bara bestod av en studentlya, men där kunde jag tänka friare. Det är ju, som jag sagt tidigare, omöjligt och ointressant att mäta. Varje situation är unik och gör just precis så ont som den gör, om orsaken är en sten i skon eller en blick har ingen betydelse.

Njut med din käre vän. Ta upp boendealternativen med honom. Oavsett om vännen ger råd eller inte så känner du inuti när du pratar om det vad som känns rimligt och bäst för dig och flickan.

Lita på din magkänsla.
Du är på rätt väg, en god väg trots smärta och tårar.

Kram

känns ju inte som ett alternativ, det är ju bara min rädsla att vara borta från flickan länge som får mig att tänka så...
Jag vill leva ett liv där jag inte trippar på tå. Jag vill inte det.

en bit för varje dag.
Har sovit så dåligt, vänder och vrider mig och är så orolig för mina lilla flicka. Försöker tänka att det värsta som kan hända är att jag bara komemr ha barnet hos mig varannan vecka, men det är verklgien värsta-scenario som jag hoppas inte blir verklighet.

Ja, Lelas, det är ju roddbåten, motorbåten och helikoptern som jag tänker på... Men hur ska jag kunna klara detta... Känner mig så ja, jag vet knappt vad jag ska skriva- har inte ord och ser knappt tangenterna för alla tårar... Vill inte vara med i det här mer...

Sorgsen, jag vet ju att ängeln är trygg hos mig, men jag vet ju också att hon kan vara trygg i pappas famn ibland. Ibland är hon ju pappig och vill vara där, och det är ju inte alltid som han är galenarg...
Idag ringde sambons brors fru och sa att hon förstår oss båda, hon vet att sambon inte är en lätt människa och hon vill finnas där för oss båda, det har hon och brodern helt kommit överens om. Hon var väldigt bra: sa att de vet att jag fokuserar på barnet medan sambon går in i paniktillstånd och inte kan tänka klart... Men hon/de förstår ju ändå inte hela problemet, men jag fick i alla fall lite medhåll och det är ju tyvärr viktigt för mig...! Hon menade att vi tjänar på om vi inte går in i något förhastat utan försöker ta hand om oss på var sitt håll och vårdar oss själva och väntar med stora beslut för framtiden. Låter ju fint, men jag tror aldrig att vi kan få det att fungera. Däremot kan jag invänta att vi ska kunna göra det bästa för barnet.

"sov, ät och andas" Försöker ju sova, men åh, så svårt, äta går knappt och jag har gått ner flera kilo på bara ett par veckor, men andas klarar jag ju ok i alla fall...!

Sorgsen, nästan varje gång du ger mig av dina erfarenheter så tänker jag "stackars Sorgsen, hon måste ha haft det så jobbigt, men min sambo är ju inte så hemsk, så jag borde ju bita ihop..." Jag tror att om jag bara är ute ur bilden så kan han säkert bita ihop och vara en bra pappa, snällare och lugnare och mer aktiv... Men jag ser på sociala medier att han inte sover på nätterna ännu......

Jag funderar på två evantuella boendealternativ... Ett som ligger några hundra meter från sambon och ett som ligger i andra änden av stan.
Nära:
+ lätt att flytta barnet mellan sig
- jobbigt att vara så nära varandra (både för barnet som kanske kommer vilja "gå hem till pappa/mamma", jobbigt om sambon "bara kommer förbi")
+ ganska billigt

Långt bort:
+ skönt att komma iväg
- dyrt och helt fel håll
Kan inte tänka... Vilket är roddbåten och vilket är motorbåten?

Mt, idag ska jag samla lite kraft: jag ska träffa en kär gammal vän, en vän som jag indoktrinerats till att inte ha kontakt med, men idag ska vi ses en stund. Som jag längtat! Han är en fantastiskt vän!
Kram