Senaste kommentarerna i forumet

Åtminstone tidigare har admin sagt att att problem med forumet ofta kan bero på att man försöker använda smilies. Speciellt sådana som finns färdigt på mobilplattor mm.

Jag är inte admin, så det kan naturligtvis vara något annat också. Hoppas ditt problem kan klaras av snart.

Det ÄR svårt, man får inte ta för lätt på det hela. Nog för att du skött dig bra på sistone och att det har gått bra, men släpp inte garden. Inte nu, inte här. Det är för tidigt om det ens någonsin kommer att gå. Håll den uppe för stunden iaf. Jag märker på flera här på forumet att det är lätt att stå i boxningsringen och efter ett tag känna att det går ju hur bra som helst, och så släpper man garden lite och börjar slappna av och precis då landar högerkroken rätt i plytet. Hur hård smäll man får och om man blir knockout eller bara vacklar tillbaka är lite olika, men de flesta inser att det gick visst inte att släppa på garden. Inte ännu, man bör nog gå/vinna mer än en rond först iaf...

Nya tag min sköna!

Jag behöver all uppmuntran jag kan få! Jag tänker att jag faktiskt lyckades sluta röka för tjugo år sedan och jag försöker tänka att jag även kan lyckas med det här. Det är ett bra råd "att vara snäll mot sig själv och ta nya tag"!

Du är här på forumet igen, och ger inte upp!!!!

... Du fick en bra stund där med pannan mot solvarm häst. Och mat i dig. Och att du har någon att pysa för IRL också. Du fixar det här! Kram.

och håll vägarna tillbaka öppna.Om du klarar det,vilket kan vara jättesvårt då det finns känslor och starka band.
Det är det allra bästa du kan göra för dig,dina barn och honom.Kanske han reder upp det,tar tag i sina problem,kanske inte.
Men då har du i alla fall fredat dig själv och barnen och kan ge er en trygg miljö.Ni kan ju hålla kontakt ändå och du kan hjälpa honom och ge ditt stöd,men från lite distans.

Läs lite härinne,tyvärr är det samma sorgliga melodi i nästan alla historier.
Vi som anhöriga trillar lätt ned i detta och kan inte ta oss ur trots att allt sunt förnuft säger att vi borde.
Så om du har kraft,läs in dig lite här på forumet,både på beroende och anhörigsidan och stärk dig själv.

Och välkommen hit!
Här är vi många som delar en liknande historia som din.

Kändes det bättre igår, Anits? Det låter som en panikattack - kroppen kan verkligen spela en spratt. Jag upplevde ångor liknande för några år sedan och efter en natt på akuten avfärdades det som panikattack - jag orkade inte gå vidare med det. Vilket kanske var dumt. Bra jobbat, Myrkotten. Jag Jag är inne på dag två och jag har sovit en hel natt! Jag har använt alkohol för att pigga upp mig och jag vet inte om jag kommer att behöva antidepresivt. Får se.

en till kommentar... jag tror inte jag har riktigt koll på varför jag hamnade i träsket, har mina aningar, men det kommer nog komma upp till ytan och jag måste lära mig hantera det på andra sätt än med en påse ölflaskor.

Detta är morgonen på dag 5 utan öl, jag är inte säker på att det finns någon så lång period utan öl sedan i början på december.

Jag stör mig mycket på att jag lyckas lägga på mig säkert 7-10 kg på grund av all öl (=flytande vitt bröd) som jag hällt i mig. Sedan när jag räknat ihop vad det kostat under en månad är det ju skrämmande...

När jag gått på systemet har jag ju köpt de lite dyrare ölarna för det ska se ut som jag kan det här, och inte dricker för mycket. *SKRATT*, och försökt gå på olika bolag varje gång så personalen inte ska känna igen mig. *blä*

Nåväl. det har gått rätt bra, jag är inte säker på när suget kommer bli så där lömskt o övermäktigt så jag faller dit. Det viktigaste för mig då är tror jag att jag inte övertygar mig själv att det är okay att köpa hem massor, utan isåfall lite, och helst dricker tillsammans med någon/några i ett socialt sammanhang. Jag funderade tidigare innan jag kände jag behövde dra i nödbromsen på att bara dricka en/två öl när jag är ute, och aldrig dricka hemma på andra dagar än fr,lö. Något sådant skulle funka på sikt, men just nu är det nog klokast att ha nolltollerans.

Jättebra beslut, och jag tror som du att det finns samband mellan alkoholen och koncentration, arbetsförmåga o hur man mår i allmänhet, men det är kanske inte alltid lätt förstå sambandet. Det är lätt döva sig med A. Om du inte lyckas hålla strecket - var snäll med dig själv och ta nya tag.

Min sambo är bortrest och jag har bestämt mig för nittio vita dagar. Jag har det senaste året börjat må allt sämre - ständiga förkylningar och svårt att sova och jag tror att det är alkoholen som är boven i dramat. Andra problem är sämre minne och jag har svårt att koncentrera mig. Allt det här har gjort mig ganska nedstämd och då har jag piggat upp mig med "vad sägs om lite vin till middagen". Och sedan har jag inte slutat i tid utan druckit en flaska själv vilket resulterat i bakfylla och ingen arbetsförmåga dagen efter. Nu är jag inne på dag två och det ska gå. Det måste gå.

okej. har gjort riktigt idiotiska saker på fyllan inatt. & ska jobba imorgon. vsrför har jag så dåligt beteende.

har jag tillbringat inomhus i sängen efter en alltför blöt gårdagkväll där måttligheten gick åt h-e. Var ute på stans uteserveringar med en trogen drinkpolare och stod inte emot. Försökte inte ens. Inledde med att köpa en helflaska vitt med motiveringen att det var så skönt att slippa köa...Nu var det väl ingen katastrof igår, jag gjorde inte bort mig eller så, men dagen idag var ju helt misslyckad. Hade helt andra planer som gick om intet. Inser att det får bli antabus på måndagarna även under semestern. Suck, att det ska vara så svårt att låta bli ett skadligt beteende!

..mår fortfarande skit. Inget balanssinne men inte heller något alkoholsug.

Och vi gjorde våra val och har nu på riktigt brutit upp för gott. Vi har haft berg och dalbana, men jag gjorde nu ett riktigt val och valde att lämna han. Ena stunden känns det Jättejobbigt, och sen nästa stund känns det som en befrielse till mig själv. Jag tvingar mig att tänka att jag har velat hjälpa och stötta många gånger i hans drickande, och haft många diskussioner på dessa två åren att tala om hur jag känner och upplever när han dricker, men gång på gång så har de diskussionerna inte lätt till något bra i slutändan. Han ser sig själv att inte ha problem , och jag är överdriven över det jag uttrycker.
Så min slutgiltiga väg blev ledsamt nog att jag valde att lämna honom för gott.
Fick höra senast från hans vän att han satt för ca en vecka sen själv och drack upp en halv vinbox. Vännen hans frågade varför han gjorde det? Han svarade att jag vet inte och nu efteråt så var det ju fruktansvärt onödigt av mig. Han säger till vännen att han vet om att han dricker för mycket, men att han jobbar på att minska intaget. Den meningen hörde jag också för några månader sen. ..och inget skedde...för stunden bara....men sen åter.
Jag önskar och hoppas ändå att han tar dag i sitt problem och söker hjälp och får rätsida på sitt liv helt och hållet.
Vi har ingen kontakt alls just och jag saknar inte den heller faktiskt.
Jag lägger fokus nu på mig och mina barn och att jag får börja leva åter igen.

Vi befinner oss i olika skeden av livet med en alkis och vi skaffar oss olika strategier. Det finns inga enkla lösningar.
Men det är ändå lite lustigt eller sorgligt eller patetiskt att se hur programmerat alkoholismen utvecklas och att samla dessa iakttagelser här.
Alkoholisten är ju hyperkänslig för att känna sig kontrollerad. Han kan inte förstå vad det är för konstigt med att man vill ta sig en öl när man ändå ska lägga i en tvätt och det är väl inget märkvärdigt med att den står bakom tvättkorgen? Vad är det för fel på dig kontrollhäxan som kollar överallt?
Men om nu frun råkar sätta sig och titta på ett program på tv då ska hon redogöra för vad det är som är så viktigt att se just nu.
Eller vad hon sysslar med på skärmen, eller vad hon och vuxna barnen pratade om igår.
Hon ska ha ständig beredskap att lyssna på mannens funderingar på orättfärdigheter eller att kommentera hans prestationer med beröm. Eljest är hon självupptagen och egoistisk och då kan man sätta igång med ett gräl för det.

Hur mår du Blomman?
Är inte in så ofta längre men när jag väl är letar jag efter din tråd då de var en som jag fastnade för.
Funderar vad som hänt dig när de varit tyst här länge.

Många kramar

Ja dessa jävla folköl. Varför finns ens de jävlarna??? Hemskt bra ursäkt men ändå blir de fulla..

Fasen, vad bra du är! En riktig smällpuss rakt i pannan ska du ha. :)

Jag var mer nervös än mitt resesällskap, det blev bara ett kort samtal om det, antagligen så kommer frågan upp igen, men det är avklarat. Jag vet inte hur jag kommer göra när jag väl själv reser, men förklarade att jag är skraj att om jag inte låter bli under resan så kommer jag trilla tillbaka till att gå på systemet tre gånger i veckan o bunkra. typ.

:-)

Vad som gör idag Att jag står rätt rakryggad är nog min sjukdom å dess resa jag gjort.
Att få den lärdomen om mig själv och veta att den ända som kan ändra mitt liv är JAG.
Att man ALLTID ska sätta sig själv först. (Tvekade å blånekade det väldigt länge men förstår nu....)

Mycket känns igen av att döma av det Man behöver efter ett djupt medberoende/beroende.
Få självkänslan tillbaka.....jobba sig uppåt å bearbeta sig själv.

Tror att på forum som denna måste man kunna ta att alla är även här av olika åsikter.
Jag skulle ex tycka när jag läser om dig miami Att du verkligen skulle behöva lämna och fokusera att DU ska fungera och att DU ska hitta dig själv.
Varför....jo för att jag förstår hur man funkar och mår med en utmattningssyndrom. Det finns inte mycket över att ens orka med sig själv.
MEN, bara för att jag anser det måste varje individ ta in det man vill och välja det man tar åt sig.

Men de råd som kommer är ju från nån som varit med om från en el annan sida av beroendet.

Mina tankar:
Idag är för mig lite tudelad.
Idag är inget "så farligt"...det skrämmer mig hur fort man skyddar och gömmer sig själv i det jag tyckte för nån dag sen.
El är det för jag hör allas berättelse hur otroligt svårt alla har det. En som missbrukar varjedag dagarna i ända.??

Fast, det kanske inte är ett fullbordat alkolism som jag lever i. Men kan för det vara ett missbruk av fel slag, ohälsosamt och den kan svika och förstöra ändå!!
Jaa....det var mina tankar just nu.....

Jag tror att fast man behöver fly, bara dra måsta man ha sin plan å sin tanke i det.

Nu lever inte jag i så kaosartat men kan tänka att det är så ändå.
Få sitt eget avslut. El har jag fel?

Tror absolut det finns av alla sorter...
Å mer å mer börjar komma i å läsa och försöka mitt yttersta att förstå. Är långt långt kvar.

Men det är ingen lätt sjukdom Att drabbas av.
Min syn har alltid varit ilska å idioter (ursäkta)
Men tror att många med mig ser å jag försöker förändra att det är "bara" att sluta. Hur kan man välja att inte göra det, förlorar allt å ändå fortsätter.
Det är många i samhällets syn.

Kanske kommer jag å se helt annat på det en dag. Men försöker förstå......
Försöker lära mig för att förstå...
Om det hjälper mitt förhållande vet jag inte men tror att fler människor måste försöka kalla fall.
(Fast jag har en ilska i grunden som säger..."hur dum får man va?!)

Kram

Förstår inte riktigt det där med "svansen mellan benen".
Ju fortare du kommer bort från.honom dess bättre låter det som.
Du låter vääääledigt arg och det är en farlig känsla att bära runt på för länge. Kanske lika farligt som ett missbruk.