Senaste kommentarerna i forumet

Nääe, inte städa.... Ut på promenad istället, bestämmer jag mig för.

Tack forumkompis!

Tack Leverjag för att du återvänt hit. Du förde en framgångsrik kamp när jag smög i kulisserna och jag vet att jag avundades då dina framgångar. Nu är du tillbaka en erfarenhet rikare - var vaksam i december när stressen och mörkret smyger sig på än mer. Tror att du har så rätt i att vi måste hitta sätt att hantera stressen. Så för att göra slag i saken ska jag nu sluta hänga här på forumet och börja städa istället :-).

Fy vad jobbigt du har det. Men som någon skrev, han har inte fått se någon konsekvens av sitt drickande. Utifrån känns det som du och barnen behöver lämna honom. Det är ju inte lätt för barnen att leva mitt i detta heller.

Jag kan helt förstå dina känslor Jessie. Kärleken och medberoendet stället till en hel del i huvudet. Man ser en del av sin man om så bara ett ögonblick och då kommer känslorna fram. Och hoppet. Kanske det kan bli bra igen. Kanske han kan vara nykter.
Men sen ser man den onyktra mannen, som inte kan gå rakt, som blir sur och säger saker som sårar, som somnar väldigt tidigt, mannen som är helt borta. Och då undrar man, kan det verkligen bli bra?
Men jag ser ditt medberoende utifrån. Håller med Etanoldrift, du gör saker för att underlätta för honom. Jag vet, för jag gör likadant. Men jag försöker nu i varje ögonblick att lägga band på mig. Inte hjälpa. Han får stå för saker själv. Det är inte jag som dricker. Sådan känsla när man börjar, jag är verkligen bara i början, inse att jag har bara ansvar för mig. Så skönt. Mina barn är vuxna.
Men som jag upplevde ditt inlägg så bara för att du inte slätade över och sa att ni skulle försöka igen, så var han tvungen att göra något annat som fick dig att reagera. Och det var att sälja saker. Och han fick ju dig att reagera.
Det är inte lätt att vara medberoende. Det är ett jobb att komma ur detta.
Ger dig styrkekramar

Det är hoppfullt för mig att läsa dina ord och att du nu lyckas vara måttfull. Jag är galet ambivalent. Helt övertygad att det är nog nu, det räcker. Fick i fredags en lläkartid på tisdag då jag tänkt be att få medicin som blockerar endorfinernas om man dricker och därmed kan hjälpa att stoppa efter ett glas, om jag skulle falla för frestelsen. Men plötsligt får jag tankar idag att jag inte vill gå, att jag kan klara upp det själv. Att jag inte vill bli påtvingad Antabus, en väninna hade fått det på recept fast hon inte ville ha det och skämdes på Apoteket när farmaceuten högt frågade om det var Antabus hon skulle hämta ut. Det är inget fel att ta Antabus men jag vill välja vilka jag berättar om mina mina alkoholproblem för, inte riskera att kunder eller grannar ska upplysas vilket kan försvåra min tillvaro. Har inte bestämt om jag ska dricka ikväll för sista gången innan min vita tid börjar. Måste tala med min sambo också. Tänkte göra det i kväll när vi är själva. Det känns jobbigt för att det också innebär att jag måste stå upp inför honom att jag har alkoholberoende. Suck, vilken sits jag själv satt mig i. Försöker desperat tänka positivt , komma ihåg hur bra jag mådde förra gången jag höll upp i stället för att ta fram förföriska bilder av levande ljus, blommor, vackert dukade bord, god mat och gott vin i stimulerande sällskap. Men så ser det ju inte ut för det mesta. Det är vinglas på vinglas från boxen. I och för sig rätt ofta gott rödvin till maten med sambon, men jag har ofta tagit ett par glas boxvin under matlagningen och fortsätter efter middagens finare vin med boxen. Inte jättecharmigt..

Ja, vissa saker är för jobbigt att skriva i sin egen tråd så jag lånade RaniLees till den historien - hoppas det var ok. Ett stort misslyckande som mamma där helt enkelt och det gör lite ont! Vet inte om jag vill minnas el glömma. Kommer aldrig att kunna slänga bort skylten i alla fall.

Ja, tycker att vi verkar vara många här som är relativt lika. Bra på våra jobb, planerar, organiserar och styr upp och sen dricker... Känner oss misslyckade, får ångest och dricker för att orka... Mer ångest, dålig sömn och dricker... Så galet!! Men det tog tid innan jag förstod att jag inte kan hantera "normalt" drickande hemma. Jag drack av fel anledningar och det fungerade inte alls. Just nu känns det avlägset att hamna där igen, men jag vet ju inte eg hur det gick till och hur jag kunde bli så fast. Var så säker på att jag kunde sluta om jag ville under så lång tid när jag bara fortsatte. Slutade några dar, nån vecka, ett par veckor och som längst 3 mån... Och var sen där igen tills jag på allvar började känna att jag inte kunde få stopp på det själv. Det gick, men bara för att jag inte längre kunde dricka hemma. Jag hade inte klarat det på egen hand, utan min sambo, som gjorde att jag inte längre hade möjlighet att dricka hemma. Och jag var nära att trilla dit igen, så nära. Och i somras gjorde jag det när jag hade möjlighet. Jag har fått en enorm respekt för alkohol och kraften i beroendet oavsett om det är kemiskt eller mer beteendeorienterat. En del i min ovilja att stå för mitt beroende och sluta helt är också en rädsla för att misslyckas. Jag misslyckades så många gånger med mina nyktra föresatser, men så länge ingen annan visste om det, så blir det inte ett offentligt misslyckande. Å andra sidan heller inget stöd och jag behövde verkligen stöd eller i alla fall vetskap om att inte kunna dricka, en slags yttre kontroll. För min inre kontroll fungerade inte alls. Att klara det "själv" är också viktigt för mig för att inte hamna i det som Nyckelpigan hamnat i, när någon utifrån ska försöka lära ut och tala om hur man ska leva sitt liv. Jag vet att det väcker mina allra mest omogna trotsiga sidor hos mig, så jag är tacksam för att min sambo låter mig hantera det här själv. Skulle kanske dricka sv ren trots om han försökte hindra mig. Så mogen är jag :-).
Så jag är ff livrädd för att trilla tillbaka och tacksam för att det här forumet finns. Tänk vad mycket man lär sig av andra och vad nyttigt det är att skriva här för att få lite perspektiv. Jag beundrar bland annat dig, Leverjag, du vågar återvända efter en period när det inte gått så bra. Jag beundrar er som vågar vara öppna med ert beroende för nära och kära. Det gör skillnad! Jag lär av er, men det går lite långsamt.

14 dagar och fler skall det bli, viktigt att inte sänka insikten och garden. Motspelaren vilar nu och inväntar tills den kan hugga till när man minst anar det?

Fint att du hittat hit. De första stora stegen mot ett ett bra liv har du kanske redan tagit? Lämnat en dålig relation och nu beslutat att ändra på din dåliga relation till alkoholen. Sedan står inte så mycket I vägen för att dina bästa år kanske faktiskt är de som ligger runt hörnet!

Lycka till på vägen!

/PP

Ni kan nu anmäla er till hela eller del av dagen genom att skriva en kommentar här eller genom att skicka ett mail till info@alkoholhjalpen.se

Du är på väg, det märks!

Vändningen kommer. Väntar också på den. Kram!

Mick, jag drack också upp allt innan jag slutade. Det bilen ett marathon i några dagar. Kan inte ha hemma. Fortsätt bara. Du är på god väg nu.

Kram och lite djävlar anamma kraft skickar jag till dig! ;-)

Det var starkt, Sisyfos om ängeln.
Jag blev alldeles tårögd och tårarna börjar rinna. Din berättelse träffade mig rejält..
Ja, skit vad vårt A-drickande ställt till med.

Kram

Välkommen Pippi!
Här finns det många som känner igen ensamheten, skammen och den förlorade kontrollen efter att ha använt A en längre tid eller i stora mängder.

Vad bra att du söker dig hit och vad stark av dig att ta alla dessa kliv. Släng självföraktet i soporna. Det hjälper ingenting att gå med sådana tankar! Nu blicka framåt. Finns bra ljudböcker och appar för bättre självkänsla, positiva tankar och beroende. Medititation och mindfulness hjälper!!
Du behöver bestämma dig att bli fri även från alkoholen. Den kommer annars att ta ditt liv. Det är skitjobbigt i början men det går och det blir mycket lättare efter en tid.

Vi stöttar och hjälper så mycket vi kan här. Kram ❤️

( levde också i en relation för länge sedan med misshandel som kunde kostat mig livet. Lever med ärren men de har nästan bleknat helt.)

Skål för insikter och nykterhet!

Ja, blir alldeles ledsen när jag tänker på hur många barn som lever i misären som A skapar. Hemskt!! Flera härinne på forumet som man bara skulle vilja kidnappa och ta till ett helande och tryggt ställe. Så sorgligt att läsa om hur det ser ut för barnen nu och om mångas uppväxt här?
Bra av dig som kämpar vidare. Nu har vi en till Idiot mindre i Sverige!
❤️

Vill börja med att säga att det var väldigt starkt av dig att lämna en så destruktiv relation. Att bli förminskad som människa och misshandlad psykiskt och fysikt kan verkligen bryta ner en totalt, så grattis till den stora segern. Vi är många här som använt alkohol som tröst och för att orka med vardagen, så du är inte ensam. Jag är ganska ny här själv, inne på dag 14 idag som nykter och dag 13 här på forumet. För mig har forumet varit/är ett stort stöd och jag hoppas att du kan känna stöd av alla här.
Styrkekram till dig <3

Låter faktiskt som en mycket allvarlig situation. Han känns väldigt labil. Förstår din situation utan pengar men du behöver verkligen komma bort och få stöd i att skapa en lugn plats för er nu!

Har du någonstans att ta vägen? Gå till soc annars. Berätta om din situation. Samhället har ansvar för att barn inte far illa och har en trygg uppväxt. Du är en flykting nu, som behöver fly från "kriget" därhemma!!

I bästa fall får din man hjälp och tar tag i sina problem också men du ska inte stanna med barnen i den situationen. Du måste se till att de får en vettig uppväxt och då måste du jobba med dig själv också så att du mår bra.
Usch, jag får ont i magen att läsa hur du har det. Sänder varma styrkekramar och hopp om att det går att förändra sitt liv, om man vågar ta det dör första steget.
❤️

Ja, just närvaron är en otroligt positiv effekt av att avstå från a. Jag kommer ifrån en miljö där a i princip aldrig förekom hos min mormor och morfar och bara till fest hos farmor/farfar. Och då under mycket sansade former, om inte några mer avlägsna släktingar kom. Vi barn visste att de personerna hade problem med a. Pappa blev annorlunda och pratig och mamma tog hand om oss. Mamma o pappa drack sällan på helgerna när vi var små o tur var väl det för pappa har samma beteende som jag och har med tiden utvecklat ett problem med alkohol, ljuger om att han dricker. Ja, hela registret som vi har här. Men han har det under hyfsad kontroll. Undrar ibland hur mycket mamma märkt för vi pratar inte om detta och det spårar inte ur. Han dricker nig i perioder. Jag hade i tonåren och har nu full koll på hans smygdrickande när vi ses.
Nu när vi träffas dricker vi i princip alltid vin till maten. Jag har ju tyckt att det är normalt och trevligt. Det blir inte så mycket, men bekymrar mig lite över de signaler vi sänder ut till barnen. Alltid a när det är trevligt - vill jag verkligen ha det så? Och nu i sommar när jag avstod från a, så dyker det upp andra möjligheter. Sen fisketur, nattpromenad. Barnen fick mer utrymme.
Trevliga minnen, istället för det här minnet: jul för ett par år sedan. Smygdrack snaps... Vid julklappsutdelningen var jag rejält på lyset. Barnen var tack o lov så fokuserade på sina julklappar och märkte nog inte så mycket. Jag fick en hemmapysslad lerbricka av min dotter med texten "du är en ängel". Den var trasig dagen efter och jag vet inte hur det gick till. Jag har den kvar här hemma, som en påminnelse om vilken jäkla misslyckad ängel jag var den kvällen. Brukade vänta med fyllan tills barnen sov annars. Och julafton av alla dagar på året. Även om de andra inte märkte så mycket eftersom de inte visste om mina problem så visste ju jag hur det låg till. Nej, aldrig mer. Jag är ju en ängel eg, ska limma ihop den där lerbrickan när jag kan leva upp till det igen.

Nej, mina vänner: jag är inte världsmästare på nykterhet. I fredags kväll, i min ensamhet blev det för tufft.
Det slutade med att jag mycket medveten slog upp en liten whiskey, tog en klunk och kände hur den brände i munnen och hela vägen ner i magen. Tog en klunk till och kände att jag inte med bästa vilja i världen kan säga att det smakar gott. Efter tredje klunken var jag helt övertygad om att detta är inget att sakna. Så ställde jag ifrån mig glaset och kände ett konstigt segerrus.
Igår var jag lite ledsen att jag brutit 14 dagars målet. Men samtidigt väldigt glad. Det var som om jag behövde bevisa något för mig själv och det gick vägen.
Nu är det nya friska tag och jag känner mig stark och taggad igen.
Som jag sagt förut: dricka "normalt" är nog inget för mig för då kommer jag trilla dit igen. Förr eller senare.
Rain Lee, du undrar om jag har något att fylla tomrummet med. Jodå! Fast just nu tar jag det lugnt och försöker välja ut det som känns allra mest meningsfullt. Jag är annars en sådan som kastar mig över allt på en gång för att sen ha ångest hur jag ska hinna/orka slutföra allt. Konsentrerar mig på fysiska aktiviteter just nu. Gym är inget för mig just nu, men jag har årskort i simhallen och brukar "riva av" 1000 m med jämna mellanrum. Och så bor jag på landet, så långa promenader är lätta att få till.
Väntar med spänning på den där vändningen som Sisyfos skriver om.
Tack för att ni finns där allihop!
Ha en skön söndag!

:-)
Känns igen helt! Har inga problem med andra. Hemma är bottsplatsen. Vad bra att du kunde se nya pusselbitar. Mindre stress utan alkohol är bara det ngt att ta fasta på, tycker jag. Stressen är alkoholistens värsta fiende läste jag på en beroendesajt skriven av läkare.

Alkohol är ju inte så himla gott egentligen. Vi vill åt det där lilla ruset, den sköna känslan. Jag tror och tänker försöka nå den genom mycket medititationstränng. Det går att bli väldigt avslappnad när som helst om man har tränat upp förmågan.

Jag har läst lite om att komma till att välja bort A, att komma till en punkt då man av fri vilja väljer bort A. Dit vill jag komma och det tar nog en tid att komma dit och många reflektioner ;-))

Roligt att det går framåt! Ha det bra. Vi ses!

Vi är lite lika du och jag ;-)
Planer ja. De blir så klart hur jobbet ska lösas efter 1-2 glas. Behövde ofta A för att ta tag i vissa uppgifter men som du skriver blev man ju inte smartare, de stora planerna jobbiga för att de inte kunde genomföras, seg på jobbet, skam hemma och dålig sömn. Det börjar synas utanpå, kännas i kroppen, känns på lukten, mer oro och stress och initiativfömgan avtar kraftigt. Livrädd för läkarbesök ifall de tar prover.. Sakta går det utför....

Ja, det är verkligen en frihet att kunna ta bilen jämt och vara fri i nykterheten utan smussel och skam! Jag har heller aldrig haft problem socialt med A, men nu känner jag mig livrädd att dricka lite ska trigga mitt " vilja dricka mycket" och oftare.

Tror du klarar det bra. Du har kommit långt att druckit väldigt lite under lång period. Starkt av dig!

Bästa känslan faktiskt. Att inte vara så trött och seg. Jag har även börjat uppskatta känslan av att vara nykter på slutet av fredag kvällen, lagom avkopplad, lite trött men även klar i knoppen. Underbart!

och din resa. Även jag känner igen mycket i det du skriver och det ger mig mycket stöd. Mindes plötsligt alla 100-tals gånger jag kräkts halva dagen och varit så utpumpad att jag bara orkat gå mellan sängen och toaletten. Magen har alltid varit mig svagaste del och den är en god markör för hur jag mår. Ändå har jag många gånger druckit senare på kvällen om det varit lördag och hämgt över toan även nästa dag. Det är helt galet men visar hur strarkt suget/beroendet efter a är. Hur det påverkar den fria viljan som plötsligt inte ens finns där, utan kroppen går som om autopiloten tagit över mot a.

Tack för påminnelsen, den ska jag ta till när nästa skov av sug försöker lura mig. Jag har valt att säga att jag tränar/Yogar och att det inte passar med a. Får inga följdfrågor på det, utan mer en nick av förstårlse. Tycker inte att andra behöver veta allt.
Önskar dig en fin söndag!

det känns bra. underbart!

Godmorgon RaniLee ⛅️

Jag är inte lika morgonpigg som du. Vaknade för en timme sedan, ut med hund, hämta helgtidning, vika tvätt från igår, göra frukostbricka till mig själv ;-)

Vad härligt att du noterade den positiva förändringen! Ja, barn blir extra stimmiga nör de inte får någon uppmärksamhet. Det är säkert bra för din dotter med att få hjälp med stämningen. Bra för både din dotter och dig kanske att hitta andra sätt att umgås? Känner igen det där när jag och mamma träffats. Ingen uppmärksamhet alls till barnen och nu har de ingen relation till mina föräldrar som stora. Att vara en bra lyssnare är nog det bästa i relationer och det förstår jag att jag inte varit. Att lyssna öppet, nyfiket och inte dömande. Bara låta den andre sätta ord på saker i lugn och ro...

Tankar på det som varit och orsaker till varför man druckit och är där man är, går även i mitt huvud. "Orsaker" är som du säger anledningar vi själva gett oss att dricka. I stället för att ta tag i situationen har jag domnat bort med A och inte gjort något åt det. Det som är bra med nykterheten, är att jag inte kommer undan. Jag tvingas känna, titta på och se det som är i mitt liv. Kommer inte bort från det längre. Det kan leda till bra förändringar i längden tror jag.

Jag var inte så positiv igår, hade oro i kroppen. Tänker på mitt förhållande som har dött ut för länge sedan men ingen av oss gör något vare sig till eller ifrån. Att bli närvarande igen märks på många sätt, tycker jag. Mer kontakt med mina barn, bättre på att lyssna och också mer tydlig. Jag säger ifrån nu. Blir tvärarg ibland och säger vad jag tycker. Har inte orkat bråka med familjen på länge och de har verkligen behövt skärpa till sig. Tydlighet är bra. Andra lyssnar. Det skapas ett jag med gränser igen. :-)

Ha en fortsatt fin söndag