Senaste kommentarerna i forumet

Är så olika när suget kommer, men jag kör med allt från att sysselsätta mig aktivt med något som gör att jag inte har tid/kan dricka eller ens tänka på A, eller så äter jag/dricker jag något gott. Äter mig mätt. Tränar. Det är så jag försöker iaf. Går inte det så får jag ta till medicinsk hjälp åtminstone i en övergångsperiod för att avvänja och få bort suget helt.

Å du, tre dagar ÄR faktiskt tre dagar mer än ingen dag ;)
Fortsätt så!

Alldeles, alldeles rätt har du Vändningen. Ångest och alkohol går inte ihop. Det jag har börjat med den här månaden är att vara ärlig mot mig själv och skriva ner alla dagarna jag dricker så ska jag se i slutet hur illa det är. Nu har jag inte druckit på 3 dagar, vilket inte är så stort men har inte haft lust eller tid så det är ju bra. Att inte ha alkohol hemma hjälper ju också. Vet att det kommer bli en del på lördag för det är en utgång jag planerat med mina kompisar för länge sedan, men kan ju ändå försöka med måttlighet, inga shots osv. Så det är min uppdatering för denna gång, jobbar inte på ett tag nu men mitt andra mål är att inte dricka innan jobbet (typ ett glad vin eller två för ångesten, har bara gjort det typ 2 gånger när jag jobbar på eftermiddagen men VILL INTE ATT DET SKA BLI EN VANA) eller extremt en kväll innan jag jobbar, det ökar ångesten intensivt och jag känner skam och som att jag gömmer en hemlighet typ. Annars ska jag försöka njuta av sommaren och komma ut lite mer (promenader alltså, inte gå till baren)

Nice Valeria, att du valde bort AW:n, och att du känner dig lugn och avspänd ikväll. Det går framåt!

Jo jag mår bättre, hade en bra dag på jobbet och det betyder mycket. Men jag har också huvudvärk! Känns ungefär som en förkylning i kroppen. Kanske är det? Och det är också något annat som känns fel. Jag sover ganska dåligt, somnar sent och vaknar tidigt med någon slags diffus oro i kroppen. Kan inte riktigt sätta fingret på vad det handlar om, men tänker att svaret/svaren kommer så småningom. Har ju så länge dövat all otillfredsställelse med alkohol och antar att det tar ett tag för känslorna att komma ikapp.
Nog är det allt en intressant resa vi har påbörjat :)

Hoppas du får sova gott och att huvdvärken släpper!

Det går bra att vara nykter säger du, fortsätt med det. Av dom som är här på forum är det ingen som lärt sej dricka måttligt igen, det tror inte jag. Ett tag kan det säkert gå bra men inte på sikt. Dom som klarar det söker inte upp alkoholhjälpen. Så glöm såna tankar. Hårda ord men sånt är livet.

Kul med ett svar Vändningen! :) Nu sitter jag här, 2 dagar efter jag bestämt mej för att inte låta alkoholen ta över mitt liv. Känns väldigt bra, är en riktig lättnad måste jag säga nu när jag verkligen har tagit klivet mot ett "riktigt" liv. Har under min uppväxt levt nära inpå en missbrukare(hen), och kan inte förstå hur jag kunnat dra på mej detta osunda drickande. Inser mer och mer att det är nu det är dags att sluta, inte sen.. Hen har inte bara en gång sagt snart, sen, inte just nu osv. och för hen går det bara sämre och sämre. Vet hur jävlig jag tyckte hen var, är väldigt påverkad av uppväxten måste jag säga, är inget jag önskar något barn i hela världen.

Jag ska fixa detta, är fortfarande ung och har insett att såhär vill jag ju inte hålla på resten av livet. Livet är ju så mycket mer! Känner mig faktiskt stark och väldigt bestämd med mitt beslut.. får väl se om den känslan är kvar under helgen haha, men ATT jag ska klara de!

Ville bara skriva att det känns riktigt bra och att jag hoppas ni andra också ser möjligheterna som ligger framför er! Tänkte bara höra om ni har några råd om hur man bäst kan låta bli när suget infinner sig? Hur motiverar ni er när det känns som värst, som att ni bara vill ta er dendär ölen, vinglaset mm.?? Antar att man behöver använda dendär riktiga tjurskallen

Känner att mina inlägg blir röriga, har egentligen rätt mycket att skriva om. Uppväxt, alkoholvana, hur jag vill att det ska bli osv. men det får nog bara komma som det kommer antar jag..:)

Imorgon kommer du ha en ännu bättre fredagmorgon än förra veckan, för du vaknar med insikten att du faktiskt hoppade en AW. Att du inte MÅSTE vara med på allihopa, utan kan närma dig ett stadie där du kan välja vilka du vill vara med på. Gott kämpat!

BIB är inte bra. Och det är bra att A inte säljs i affären. A finns ju överallt i samhället ändå... Haft en skön vit vecka med mycket arbete och ganska god sömn. Längtar efter helg och är tacksam att systemet ligger långt från kontoret. Du är ju otrolig som klarar av det Prickis att gå förbi varje dag, stort (och superjobbigt så klart).

Bra! hoppas att helgen blir lyckad och jag har samma plan som du. Lugnt, vuxet, kontrollerat och moget. Tackade också nej till AW idag, är faktiskt inte intresserad men det hör till ovanligheterna att jag går ut. Familj och jobb gör mig sjukt trött på vardagar. A på vardagar går tokbort. Det är inte värt det, sover bra och jobbar bra utan A. Superstressig dag på kontoret idag och likadant imorgon.

Helgen ska bli lyckad. Måttligt med A i morgon och fest på lördag. Känner mig lugn och avspänd och är inte orolig för att jag ska tappa greppet. Är förstås medveten om att jag måste behålla kontrollen men det stressar mig inte så som det har gjort tidigare. Känns skönt att ha tackat nej till tillställningen ikväll. Förut hade jag ALDRIG missat ett tillfälle att dricka. Det går framåt och jag måste acceptera att vardagen är grå ibland.

Och Bag-in-box som är/var rena drömmen - och fördärvet för oss som har svårt att hålla tillbaks. Bra grej, visst - men någonstans så tycker jag att de inte borde få finnas......-tycker egentligen inte så - men det hade ju varit lättare för oss som har svårt att sätta stopp,,,,,,

Håller med om att suget aldrig kommer under dagen utan när man är på väg hem. Jag som jobbar intill systemet har svårt att låta bli. Jag får gå ut åt andra hållet. Allt för att lura mig själv.

Jag skulle inte ha sagt så mycket om inget alkoholsug. Just nu skulle jag lätt kunna dra i mig några glas. Trots att jag lade mig tidigt i går och sov 7,5 h (!!). Fördelen nu är att jag direkt analyserar varför jag vill dricka. (Kanske är det mindfulnessens förtjänst, LN :). Jag är f astrött och allmänt slut i kropp och själ plus att det händer mycket i det privata. Då kommer de negativa tankarna och jag vill göra som Schyman - gå och "krana". Ja, jag måste sova mer i timmar sett, Vändningen. Men när jag mår hyfsat sover jag för lite men det funkar ju bara ett tag. Sömnen har också alltid varit min vän och tillflykt- förutom en period för tre år sen då jag hade rejäla sömnstörningar.
Så antingen har jag gått in i dimman eller sovit. Mitt sätt att hantera livets dalar när jag inte kunnat fly rent fysiskt.
Vi får se hur det går med kajakandet. Rapport kommer:). Ha en fin torsdagskväll. Kram

Ställ in mötet!!! Jag håller med "Vändningen" - såååå mycket som står på spel. Hellre sjuka sig och skylla på vad som helst, än att dyka upp berusad på jobbet. Hoppas verkligen att du kan försöka dra ner på konsumtionen - men jag vet hur satans svårt det är. Jag håller på dig, och hoppas att du ser det farliga i situationen.......

Så sant som det var sagt. Det var så som jag trodde.....varför bli förvånad ens :-(
Hörde i luren att det "firades" från han och sin bror och far. Samtalet blev ord som sas som jag nu varken vill se eller höra ifrån han. Jag skulle dels dra åt helvete och jag sa det räcker nu. Och vill du att jag gör det så gör jag det sa jag.....sa hej då och la på luren.
Det var en studenten det. Nu skall jag behöva förklara för barnen och sen vet jag inte om jag skall träffa hans dotter som tar studenten, och överlämna hennes present. Det är så sorgligt detta och vet inte hur jag skall orka mera..... :-( Hatar alkohol för vad den gör med en människa som är så go annars.

Nu har jag läst flera inlägg och tankar från många av er här på forumet kring medberoende, vilket är väldigt intressant och insikterna ökar jättemycket. Jag befinner mig i fasen att jag tagit mig hit precis, antagligen för att jag någonstans insett att det finns ett problem som inte går att bortse ifrån även om jag inte vet om det är tillräckligt för att ta upp. Jag bor med mina två barn och min sambo(inte mamma till barnen). Min sambo är helt fantastisk med barnen och väldigt omtänksam, hon älskar mig och gör massor för mig. Men… jag märkte efter några månader in i vår relation att hon hade väldigt svårt att hålla sig på en lagom nivå med alkoholen, det blev lätt att glas på glas rann ner utan någon större hejd. Jag visste också att hennes pappa är alkoholist( Nykter sådan till största del) och att hon gått mycket på möten i form av AlAnon, att det här var tufft ämne för henne. Hur som helst har jag vid ett antal tillfällen påpekat att hon dricker väldigt mycket och en gång påpekade jag att det kanske var onödigt i tanke på hennes pappa. Att det kanske är lätt att hamna i samma beroende. Den gången blev hon väldigt arg och tyckte jag var otroligt okunnig och okänsligt eftersom att det här var en så himla tuff sak för henne och att hon gått på så många möten för bli kvitt skuldkänslorna. Jag kände mig jättedum. Nästan varje gång jag påpekat det här med intaget av alkohol har hon blivit väldigt uppriven och ibland riktigt arg vilket fått mig att känna skuld. Jag inser att sådana diskussioner inte går att ha vid intag av alkohol så jag försöker nu prata om det i nyktert tillstånd. Hon är till viss del insiktsfull med att hon har svårt med ”lagom”, både när det gäller mat och dryck(hon har även svårt att bibehålla vikten och går upp o ner genom dieter) och vi pratar mycket om det här. Jag försöker ge råd, försöker stötta så hon klarar av det. Men så fort det slinker ner ett glas vin så kan det rinna iväg på båda fronter, först många glas och sedan äta när ”fyllehunger” slår till. Jag har sett det många gånger och påpekat mönstret. Hon skäms och får mig att skämmas för att jag får henne att må dåligt och ha ångest. Jag mår som sämst när hon dricker och jag märker att hon är påverkad, att hon är överdrivet glad, sprallig eller ibland sluddrar lite när mina barn är närvarande. För jag tänker, om jag märker av det så måste mina barn också reagera på det, en personlighetsförändring går inte barn förbi. Jag har många gånger funderat över om det beror på om jag är extra känslig för när personer jag känner får en personlighetsförändring, för det har funnits där långt tillbaka. Jag blir lätt illa berörd och mår dåligt av att någon jag känner visar en sida som jag inte förstår eller har kontroll över(vilket oftast sker med droger av olika slag). Det här har jag berättat för min sambo. Och hon tycker väl att det delvis har att göra med min egen KBT, att jag måste särskilja på mina känslor och vad som är sant.
Ok, det var lite om känslorna jag har men jag tror jag bara behöver få veta om mina tankar är rätt. Om en person kan dricka en flaska vin 4-5 dagar i veckan under perioder, på ett ohämmat sätt utan att det är onormalt. De gånger hon inte dricker är när hon går på shake- diet, då är det noll av allt istället. Antar att dessa perioder gör mig mer tolerant och glömmer, men så fort hon slutar med dieten kommer vinet fram igen och mängder av förslag om vin till maten, gå ut och unna sig nåt på restaurang mm. Jag är rädd för att jag inte vågar lyssna på signalerna och att de kommer i olika omgångar så att jag tolererar hennes beteende för länge för att kunna inse att det gått för långt. Vi har pratat om att skaffa ett gemensamt barn, gifta oss mm men jag tvekar just pga att jag inte vet om jag kan lita på henne. Jag har skilt mig en gång och vill inte göra det igen, vill inte gifta in mig i ett medberoende som gör att både jag och mina barn tar skada; även om det inte sker just idag utan kanske om några år.
Idag är det torsdag. Det står en BIB här i köket som hon köpte igår. Jag tog ett glas till middagsmaten, hon tog minst 8 glas. Vägde BIB:en och 1 liter hade typ gått åt. Kvällen innan blev det en knapp flaska rött, för tre dagar sedan en flaska rosé. Ikväll ska hon ut och drick en gäng öl med kompisar…
Jag försöker visa med mitt beteende att man kan dricka 1-2 glas och stoppa sen, särskilt på en vardag, men det känns ju fruktlöst. Kommer sluta i att jag inte dricker något och det kommer inte hjälpa heller, för hon hittar ursäkter att ta ”ett glas”. Min plan är nu att avvakta, observera, skriva ner(råd jag fick här) en dagbok om vad som sker. Se hur långt det går innan hon själv reagerar, om hon reagerar. Antagligen kommer hon gå upp i vikt och få panik igen och börja gå på diet. Tillbaka igen till mönstret ”Allt eller inget” och loopen börjar om. Vad säger man, är det värt att ställa upp ett tufft ultimatum direkt? Säga att antingen börjar du jobba aktivt med att dricka lagom eller så är det tack och adjö? Om hon älskar mig så mycket som hon säger sig göra så borde ju detta vara den bästa pressen? Visst skulle jag önska att vi kan leva ihop men jag orkar inte hålla på i åratal med att övertyga henne om att ta det lugnt heller. Har innan detta lämnat ett långt förhållande där jag upplevde att jag fick dra en människa vilket sliter sönder all passion. Om en människa inte vill bli hjälp kan man inte göra något…

Se för sjutton upp så du inte sätter jobbet på spel! För det om något skulle bara öppna upp för än mer drickande och sänka dig ännu mer. Även om du kanske tycker att det inte märks eller känns något, så är risken stor att andra märker det på dig.... it aint worth it!

Hej
Jag läste din historia och kände igen mig själv.
Så många gånger, under en lååång tid, som jag svek och ljög.
Allt för att få fortsätta att dricka.

Jag är nykter idag sedan drygt 9 år, och jag tackar min Gud för detta.
Även en arbetskollega som slog larm och min dåvarande chef tackar jag idag för min nykterhet.
Min arbetsgivare kontaktade ett företag som var väldigt duktiga att lösa mitt problem.

Mitt tips till dig: Släpp taget/grepper om alkoholen.
Låt ditt sinne och kropp ta "smällen" i denna tanke.
Du skall se.....att det fungerar jättebra!

Vänliga, nyktra, hälsningar:
Anders Månsson i Röstånga

Superstarkt att klara fyra dagar i rad. Det är en riktigt riktigt stor bedrift faktiskt. Hur känns det nu?

För min del börjar det balla ut fullständigt, jag har varit hemma från jobbet bara för att få sitta i dricka i fred. Jag har börjat dagen med ett glas vin för att sedan åka till jobbet. (Det gör man i både danmark, frankrike och spanien men inte i Sverige, absolut inte i Sverige).

Jag tror att du har mycket bättre karaktär än vad jag har!

Nu (09:30 på morgonen) har jag druckit tre glas vin och har ett affärsmöte klockan 12....

Skönt att du inte gjorde det iaf och vetdu, nu närmar det sig helg.. OCH det ska bli varmare OCH det ska komma bättre väder. Yay!!! =)

Fina LenaNyman,

Det är sorgliga och tunga känslor som du har kring din mor. Det är jobbigt att sakna. Du kanske ska bereda dig på att känna mer och mer nu, nu när du inte dövar dig med alkohol längre. Ofta har vi ju druckit för att slippa känna och när vi lägger av med det så kommer känslorna igen. På gott och ont.

Finns med dig i tanken. Stor varm kram

Eller något liknande, sa en vän till mig ofta när jag gick igenom en tuff skilsmässa för några år sedan. Allt passerar, på portugisiska (?). Detta har fastnat hos mig o jag använder det ofta. Allt passerar...det som är tufft just nu kommer inte alltid vara det.

så kommer den berömda sinnesron igen.Den bor i mig många timmar i sträck.Den är inte påträngande,hysterisk eller rolig.
Den bara finns där som en mjuk smekning som påminner mig om att livet faktiskt är till för att levas.
Tv programmen går att se,en hårdmacka med kaviar är helt ok till frukost.Dagen känns ok utan berg och dalbanor.
Tankarna glider inte iväg hela tiden till ex eller flörtar utan stannar hos mig för det mesta.

Mitt sorgeår är kanske till ända med allt vad det inneburit av känslostormar och slitningar i själen?
Jag vet ju av erfarenhet att nya dippar kommer, men just nu så känns mitt liv så mycket mer normalt än vad det gjort det sista året.
Då har jag pendlat mellan dessa känslolägen av försiktig lycka och djup sorg men nu känns känslan mer solid.
Hoppas att jag inte har fel.

Precis vad jag behöver banka in och fästa i hjärna.

If you need a hero become one :-)