Senaste kommentarerna i forumet

Det är så sant allt som du skriver. Visst är det så att hon inte mår bättre av att jag är kvar men jag har så svårt att klara av att bestämma saker själv o jag har gjort fel som har frågat henne för mycket hur hon vill med allt möjligt. Det blir för jobbigt för henne att behöva ta ställning o fundera över vad som blir bäst. Det är jag som mamma som ska veta o ta de besluten. När jag tänker efter så är det nog inget som kan bli sämre av att jag flyttar. Jag är i lägenheten nu o har tänkt att jag ska bo där nu, hoppas jag kan stå fast vid det! Min dotter följde inte med men jag hoppas hon gör det snart mycket snart!!
Kram till dig<3

Hej
Detta är första gången jag skriver här men jag har varit inne och läst olika kommentarer sedan 28/12. Det var en jobbig morgon då jag vaknade med grymt jobbig ångest och huvudvärk. Igen. Har druckit i perioder i många år men varje dag sedan i somras. Gått på Antabus och AA-möte. Men orkar inte skriva om det nu. Försöker att inte spä på mitt dåliga samvete, försöker vara positiv för att orka gå vidare o inte falla i fällan igen.
Jag har haft stort stöd av att gå in och läsa olika kommentarer. De har hjälpt mig att nu låta bli alkoholen i 8 dagar. Bara det att ha något annat gott att dricka hemma. Har druckit liter med Cola zero. Tack Stingo för dina tips! De är bra.
Bra att ni påminner hur oerhört stark alkoholens dragningskraft är.
Till dej "alkolist javisst" vill jag bara säga vi är många som kämpar, du är inte ensam. Kram alla vänliga människor!

Tack ni som bryr er och läser mina jeremiader! Jag vet inte var det här ska sluta, bara att det måste bli en förändring. Jag läser nog alla trådar på forum just nu och det finns ju så tydliga mönster som man känner igen. Det där med att skuldbelägga sin fru genom tystnad tills det spricker och allt man säger kan vändas emot en. Fru ja, visst finns det kvinnor som blir alkoholister men jag tror inte att de lägger skulden på sin man så ofta. Det suger!!!!
I all hemlighet har jag tittat på en lägenhet idag. Jag älskar mitt gamla hus, katterna, vännerna, alla roliga barnkalas vi har haft i trädgården, utsikten, dofterna, allt! Men de senaste åren är det annat som har satt sig i väggarna här också. Det känns jobbigt att småsnacka med grannarna när mannen ligger bakfull och sover mitt på dagen. Det blev inte så mycket lust i det den nya sängen, mer nöd.
Nästan allt jag har skrivit här har handlat om att jag vill förstå hur han/vi ska få det bättre tillsammans. Men när jag kom till lägenheten idag började jag kunna föreställa mig hur jag skulle kunna ordna för mig själv där. Det är en stor och omvälvande förändring att flytta, det ska lösas med lån och förhandlingar och ekonomin och framtiden står på spel. Så det kommer att dröja om det går dithän.
Jag vet att om jag skulle berätta vad jag har gjort idag skulle det ge mannen ytterligare skäl att tycka synd om sig själv och att jag är en svikare. Han är inne i en riktigt svart period just nu.
Så jag bevarar det i mitt hjärta tills vidare.
Det skulle vara skönt att kunna prata med barnen om det, det kan hända att de tycker att det är på tiden. Men de hamnar också i en lojalitetskris som de inte ska utsättas för. Samtidigt så vet jag ju att de känner sig frustrerade och besvikna på sin far och hans brist på intresse och hänsyn.

Prata med en vän, eller några vänner... En kollega eller någon annan, så kommer du upptäcka att det är många som har samma problem i sin närhet - och du behöver inte skydda honom! Skydda dig oxh barnen!

De flesta här i forumet känner igen din berättelse. Du är inte ensam. Bra att du har hittat hit. Det verkar vara väldigt vanligt att den som dricker skyller på allt och alla för att själv slippa ta ansvar. Självklart förtjänar du något bättre än denna ständiga oro och olycka som det innebär att leva med en alkoholist/missbrukare. Jag tror du måste ändra fokus till dig själv, göra saker du mår bra av, våga släppa taget om hans drickande som är utom din kontroll och ta hjälp.
Forumet här har varit ett bra stöd för mig.

Vad otroligt jobbigt och ledsamt med din dotter. Det verkar bli allt vanligare med deprimerade ungdomar idag....Hoppas ni kan hitta hjälp till henne. Kurator i skolan kanske kan vara en ingång? Annars kontakta vårdcentral eller sjukvårdsrådgivning för råd om var ni kan få hjälp. Jag tror dock att du mår bäst av att inte ställa din dotters mående och din flytt mot varandra. Du har kämpat på där hemma länge och hon verkar inte ha mått bättre av det. En trygg plats utan fylla och elakheter är precis vad ni behöver. Jag tror som mt att hon följer efter dig tids nog. Vad symboliskt det blev med hämtmaten- det är just det livet du inte vill leva. Tack för påminnelsen liksom .

Vad härligt med vänpromenad mitt i detta! Gör allt du orkar som ger dig energi. Ensam är inte stark..
Det är ditt liv, ditt enda liv. Jag tror på livet i din nya lägenhet.
Kram och kraft!

Kolla var du kände dig starkare eller mer beslutsam.Och tvärtom,var kroknade du och varför.Du vet ju och har vetat hela tiden.Det svåra är ju att verkställa.
Det vet vi alla här inne.Man får sitta där med sitt illamående och det tilltar ju allteftersom man fått medvetenhet.Kanske gör du något åt saken,kanske inte.
Det vet bara du.
Det är inte så att jag inte känner medlidande,för det gör jag.Jag vet exakt vad du går igenom.
Jag hoppas du får någon sorts bränsle i startmotorn att förändra din situation.

Hade varit trevligt att träffa dig där:)
Önskar dig också en fin kväll.
Kram<3

med promenaden och vännen. Om dottern är 18 är hon myndig och har rätt att bestämma själv, jag tror också att hon kommer efter dig småningom :) Jag skulle gärna komma till det där konventet men tror inte jag har möjlighet. Ta dig mod och gå du!
Önskar dig en fin kväll! Följer dig i tanken / mt

Har varit ute o gått med min vän o det var väldigt skönt att få prata med henne.
Mt , min dotter blir 18 i år o hon går i skolan.
Men hon har haft ganska mycket frånvaro pga att hon mår så dåligt i perioder. Hon går upp ur sängen men vill helst bara sova säger hon:(
Jag skulle vilja gå på konventet men vet inte om jag har orken o vågar åka själv. Vi får se, ska fundera på det. Jag ska försöka att hålla taget nu o åka till lägenheten. Följer inte dottern med idag så kanske hon gör det imorgon el nästa dag. Det gav mig lite energi att prata med min vän iallafall, man behöver verkligen nån att prata med!!
Tack Mt för din hjälp, det betyder jättemycket!!
Kram till dig<3

Välkommen tillbaka. Kul att höra av dig. Det börjar vara litet sparsamt med inlägg av vännerna från hösten, men det finns flera nya krafter på plats i stället. Du låter som om dina problem ligger mest på motivationssidan. Hur skall du få dig själv att verkligen tro på att det där med alkoholfritt verkligen är en god idé?

Själv har jag i alla fall mått väldigt mycket bättre, som alkoholfri, under den gångna hösten, även om den naturligtvis haft sina ups and downs.

Lycka till med nya försöket.

Härligt att se att man är eftersökt!
Ja, hösten kan liknas vid tjurrusningen i Pamplona där jag varit en av tjurarna som sprungit för mitt liv...
Det har gått i ett rasande tempo och jag har nog aldrig arbetat så intensivt. Alkoholen har funnits med som avstressningsmedel på helgerna
Nu har hösten kulminerat i en långledighet som varit minst sagt välbehövlig. Dock har det runnit ned en hel del alkohol.
Igår drog jag i mig ett par whiskey och ett par öl efter ett par dagars uppehåll.
Vaknade i natt med hjärtklappning, ångest och svettningar från helvetet... Gahh.

Ja ni hör ju att det inte är speciellt bra och att jag har lite att hämta igen. Som tur är finns forumet och min "ursäkt" för att inte varit aktiv hänger ihop med några av mina sista inlägg där jag kom fram till "aldrig mer...."
Känns så jobbigt att sedan i nästa inlägg skriva att det återigen slank ner ett gäng öl eller glas vin på fredag och lördagen.

Men, nu är jag här igen och är ganska villrådig över hur jag skall ta mig vidare mot en längre period av nykterhet och ett nytt förhållningssätt till alkoholen.
Vin får väl se hur planen utvecklas. Kanske involverar jag någon utifrån som kan hjälpa till.
Idag ska jag i alla fall inte ta det första glaset.

Ha det bra forumvänner!

du ska bestämma dig för att åka till lägenheten idag. Så klart jag förstår din oro för dottern. Hur gammal är hon? Hon går väl i skola eller hur? Då ska hon ju dit alldeles snart. Om hon inte stiger upp måste hon få hjälp! Tror du mannen vill ha henne kvar i sitt boende? Annars vore det bra om ni bestämmer att hon ska vara hos dig just nu om han inte kan hålla sig nykter.

BRA att du går ut med kompisen och att du förstår att det är bra med sällskap och hjälp. Angående konventet så kan du ju berätta om det för dottern och gå dit själv! Det kan vara bra för dig även utan dotter och du förmedlar ju hela tiden med din hållning till henne vad du anser viktigt genom det du gör. Framförallt genom det du gör!

Håll taget! Kram / mt

Hej Cissi,

Tycker inte alls att ditt inlägg är svamligt och jag förstår din frustration, någon som du tycker om så himla mkt men som i dagsläget väljer alkoholen framför allt annat. Det är ju tyvärr det vi gör som alkolister och när man är mitt uppe i det så ser man inte eller vill inte se hur mkt det förstör. Man vill bara att allt ska vara som vanligt..

Då han uppenbarligen har problem med alkoholen så finner jag det en aningens märkligt att han får eget ansvar över antabusen, en svacka och snabbt är han på flaskan igen. Tycker inte han ger sig själv en ärlig chans och han lämnar dörrar öppna för att kunna dricka. Hade varit så bra för honom att få en längre vit period så han får lite distans till vad som har hänt och så att ni kan börja föra normala diskussioner.

Tycker det är bra att du tränar och gör saker som du själv mår bra av, fortsätt med det! Gällande träff för medberoende så förstår jag att det säkert känns jobbigt men jag tror att ju fortare du tar dig iväg på något sådant desto bättre och det kommer hjälpa dig mycket i din kamp om att rädda ert förhållande och dig själv.

Lycka till!

Din historia är stark och ingen jag är avundsjuk på! Just när man drar med andra i sitt eget förfall måste vara det värsta, dubbel skuld. Jag har lyckligtvis inte gått så långt. Jag ville inte sluta dricka tidigare utan kände bara att jag var tvungen. Nu har känslan infunnit sig att - nej nu har jag druckit färdigt. Jag känner mig väldigt lugn och nöjd med det beslutet, jag hade mitt första alkoholfria dygn igår, har ingen alkohol hemma, vaknade upp utan svullet ansikte imorses och har massor av energi idag.
Jag känner mig stolt, inte mest för att jag inte druckit utan mer för att det känns helt ok att jag inte druckit. Mitt äktenskap har blivit negativt påverkat pga av att kärlek och passion verkar tyvärr oxå drunkna i alkohol, vi slutade se varrandra helt enkelt. Nu har vi sagt att vi båda ska hålla oss borta från alkohol på obestämd framtid och försöka hitta tillbaka till den närhet vi tycks ha tappat, göra saker ihop igen. Jag har varit den som dricker varje dag han har varit den som dricker alldeles för mycket när han dricker, en väldigt dålig kombination för oss båda.
Det som har tagit styggast på mig är den tappade energin som hämmade mina prestationer som i sin tur hämmade mitt självförtroende och självkänsla. Jag avger inga löften till mig själv utan följer mångas råd att ta en dag i taget, att fokusera på självrespekt och psykiskt/fysiskt välbefinnande. Vill inte älta och tänka på alkoholen för mycket, tänker jag på den så finns den ju. Jag känner inte av någon abstinens eller starkt sug, kanske dyker det upp kanske inte, hur som helst, nu ska jag ta hand om min kropp och jag ber om ursäkt till mig själv för att jag medvetet har hällt i mig gift i så stora mängder i så många år.

Då jag satt och skrev nyss, så tänkte jag på att din kunskap och dina erfarenheter kunde vara bra här. Så välkommen tillbaka. Glad att se dig!

Jag har gjort exakt som du min vän. Jag har blivit lobad 2 gånger, varit försvunnen mm. Skåpdupit, ljugit ja listan kan göras lång..... Abstinensen första dygnen är värst. Cola och choklad är bra. Tyvärr kan du inte spola tillbaka klockan utan bara göra framtiden bra. Det var oerhört starkt att gå på AA. Vet själv mitt första möte. Var livrädd men det varma välkomnandetoch att man fick höra att andra gjort exakt samma resa. Då kunde man tom skratta åt sina idiotiska saker även om signalen om seriositet fanns där. Jag är ordförande för en lokalavdelning i Lärarförbundet och kan vara säga att det är nästan omöjligt att få sparken pga a om man inte utsatt andra för direkt livsfara mm. Ångesten och illamåendet hör paketet. Ta en dag i taget och ställ in dig på att inte dricka på ett bra tag framöver. Har du svårt så finns antabus att ta till. Vad gäller levern är den ett fenomenalt organ att reparera sig så var inte så orolig för det.

nått intresse som man kan ägna tid åt är en bra grej.
Det där med motion tror jag oxå är en viktigt bit, få igång kroppen igen och få igång lite endorfiner av det.
Behöver du mer hjälp för att komma ifrån alkoholen behöver du nog ta kontakt med vårdcentralen eller ringa alkohollinjen för stöd.
Du kanske skulle behöva komma igång med något nytt som är utanför ditt hem eftersom det verkar vara där du dricker?
Så är det för mig, jag springer inte på krogen eller dricker med kompisar utan jag åker från jobbet, handlar på vägen hem och dricker hemma.
Det är något som jag behöver bryta just platsen jag dricker på och såklart inte ta vägen om systemet på vägen hem.
Lycka till!

GRATTIS till två nyktra dagar!

Bra att den värsta abstinensen börjat avklinga. Om du mår för dåligt för att gå på jobb i morgon, så sjukanmäl dig. Ange magsjuka, som orsak, om du måste ange något. Då ljuger du inte. Det är inte fråga om skolk utan om att ditt mående på riktigt kräver det. Det du och din kropp går igenom nu är verkligen ingen bagatell! Också din arbetsgivare vinner på att du blir bättre så fort som möjligt, inte på att du sitter och gömmer dig en måndag på jobbet och mår skit utan att få något gjort. Tisdagen hoppas jag är ledig också för dig, så där vinner du en extra dag.

Senast när den värsta abstinensen är över kommer suget att sätta in. Förbered dig på att det kommer att vara hårt. Kung alkohol ger inte upp utan fight. Här är några allmänna tips, som har hjälpt mig eller som jag läst att har hjälpt andra här.

-Hitta något att fylla din fritid med. För de flesta blir suget svårast mot eftermiddag/kväll, då det är då man vanligen druckit mest. Daglig motion har hjälpt många, då aktiv motion lösgör endorfiner i kroppen och annars också hjälper en att må bättre. Men det kan vara annat också, bara det inte förknippas med alkohol. Börja tex vrålläsa här, eller googla all information du kan om hur alkohol påverkar dig. Någon började sticka halsdukar...

-Inte för trött, för hungrig, för törstig. Kroppen misstolkar lätt törst och hunger som alkoholsug. Ät en macka före du börjar laga mat åt familjen och blanda någon god alkoholfri dryck åt dig att läppja på, om du brukar ta dig ett glas vin, medan du står i köket (det brukar nästan alla). Se till att du dricker tillräckligt, då du inte mera får i dig vätska via drinkar.

-Hitta substitut. Nollöl (<0,5%) delar åsikterna, en del anser att det håller kvar smaken för öl och leder till återfall, men många tycker att det fungerar som ett bra substitut. Fruktjuice i olika former. Tonic smakar nästan lika också utan gin och kan blandas med tex äppeljuice, eller med bubbelvatten, för en lättare dryck. Starka smaker kan hjälpa att avleda suget. Mintpastiller? Själv tuggade jag på små bitar av färsk chili under de första veckorna.

Håll (litet) koll på sockerintaget. För några har nykterheten lett till viktökning, vilket kan tära på självkänslan och minska motivationen längre fram, men stort sockerintag kan också påverka psyket direkt. Men hellre socker än alkohol!

-15 minuter i taget. Om suget känns oövervinneligt, så bestäm dig för att vänta 15 minuter. Det klarar du alltid. Och sedan 15 minuter till, om det behövs. Oftast avklingar det efter några 15 minuters perioder.

-För det psykiska, så tänk på det jobb du utför i nuet och det positiva i framtiden. Det kommer en tid då du har bättre krafter för att tänka bakåt och förlåta dig själv och hela de sår som uppstått i dina relationer. Sök hjälp om det blir för tungt eller för svårt.

Det här vara bara en kort lista på förslag. Andra har säkert flera trick att bjuda på. Det viktigaste är att du är förberedd på den kamp du har framför dig och hittar det som fungerar för just dig.

Lycka till!

Ja jag försöker kämpa men det känns som allt jag gör o säger blir fel. Jag åkte aldrig till lägenheten igår men måste bestämma mig för att göra det idag . Det är nog som du säger att jag inte kan dra ut på det mer, men det som känns så svårt det är att jag tror inte att jag får med min dotter o det känns så hemskt att lämna henne hos honom. Vet inte hur jag ska göra, är jag hemsk om jag flyttar o hon blir kvar. Är så orolig för henne eftersom hon mår så dåligt.
Konventet som du föreslog skulle nog vara jättebra för oss men min dotter skulle aldrig följa med. Det är då synd för hon skulle nog må bra av det.
Nu tänker jag ta en promenad med en kompis som jag inte träffat på länge o som erbjudit sig att hjälpa mig men jag har inte tagit emot hjälpen. Tänker hela tiden att jag ska klara allt själv men måste nog börja tänka om. När jag kommer hem ska jag fortsätta med flytten o ha som mål att bo i lägenheten inatt .
Kram<3

Bästa alkoholist javisst. Jag förstår precis hur du känner dig. Fylleångest är något av det värsta man kan drabbas av och man är beredd att göra vad som helst för att bli av med den. Egentligen har du ett alldeles ypperligt läge. Jag önskar att jag hade kommit till insikt när jag var i din ålder. Så vari består då det positiva:
Du är fortfarande "ung". Du har en familj som bryr dig. Du har ett arbete. Du verkar ha en vilja att komma till rätta med ditt problem. Du är inte ensam. Vi är otroligt många som har varit med om liknande grejer, eller värre.

Vad gäller din fysik törs jag nästan lova att alla dina potentiella skador är reversibla, dvs om du upphör att dricka alkohol kommer bla levern att tämligen snabbt repa sig. Det är ett av de tåligaste organ människan har. Vad du i förlängningen kan göra är att gå till läkaren och ta ett blodprov och där särskilt kolla upp nivån av folsyra och vitamin B12. Alkisar brukar få brist av dessa vitaminer och behöver därför tillskott. Speciellt tillskottet av B12 kan även göra att "nerverna" lugnar ner sig.

Du har, som vi andra, ett ganska tungt arbete framför dig och jag är övertygad om att du nu går i rätt riktning. Samtidigt vill jag kanske varna dig för att de största prövningarna kommer en bit framåt i tiden när du börjar må bättre. Vi har ju alla en förmåga att "glömma" det obehagliga och alkoholdjävulen i våra huvuden är smart.

Vad gäller din arbetsgivare tror jag inte att du ska vara alltför orolig. De allra flesta företag har en policy mot droger och alkohol och man ska erbjudas vård eller rehabilitering om det är nödvändigt. I ditt fall är det ju inte säkert att det behöver gå så långt. Om du nu börjar på AA och inte dricker kan det vara mer än tillräckligt. I stort sett alla vårdinrättningar för alkoholmissbruk arbetar ändå med AA som förebild.

Ett stort lycka till från Tjalle

Din man verkar inte alls vilja sluta med sitt drickande.
Du behöver ta ett steg och börja se dig om efter nya boendemöjligheter dels för att kolla vad som finns och hur du känner inför ett ev beslut att flytta.
det kanske blir en väckarklocka för din man eller så blir det inte det. Det verkar som du har försökt med det mesta för att din man ska förstå hur du känner inför hans drickande men det har inte gått fram ännu. Han skyller bara ifrån sig och blir sur och drar sig undan.
Lycka till med lägenhetskollen.

har hällt ut all sprit och att du känner dig lite bättre.
Det där med att få sparken från jobbet pga alkohol är tydligen svårt. Googlade lite på ämnet och alkoholism klassas som en sjukdom och din arbetsgivare ska erbjuda dig rehabilitering och då får du acceptera det. Har man inte grovt misskött sitt jobb eller utsatt andra för fara kan du inte få sparken som jag tolkar det.
Du har insikten om ditt beroende och går på AA möten och omgivning som vet och stöttar dig. Du har gjort 2 stora steg åt rätt håll tycker jag.
Jag vågar inte gå till nått aa möte eller ens har sagt till mina närmaste om mitt problem eller mitt beslut att lägga av. Skäms för att jag inte kan hantera alkoholen.
Du kanske kan kontakta vården för att få mer hjälp så behöver du inte gå via din arbetsgivare. Man behöver all hjälp man kan få för att bryta med alkoholen.
Ha bra nykter dag du med!!

Vad ska jag göra nu då!
Jag sa drick inte jag orkar inte mer. Han sa att han ska sluta men han har inte problem med alkoholen. Han har smygdruckigt hela tiden men nu dricker han öppet. Han anser att om det är nyår eller att man har middag så spelar det vi sagt ingen roll. Ska jag gå nu? Känner mig trött,slut, ensam och helt uppgiven.

Jag är nykter sen 2 dygn (ingenting jag vet men det är en början)!
Jag har accepterat att jag inte klarar detta själv. Skamsen och med svansen mellan bena gick jag i förrgår till AA och satt på möte och grät.
Samma sak kommer säkert hända på mötet jag ska på nu kl.11.00.
Jag har också bestämt mig för att ta upp vissa hobbies/Intressen jag hade som yngre.. Hade du ngt du brann för som ung/tidigare som har blivit nedprioriterat sedan du började dricka?
Jag har tex börjat måla igen.. Det kopplar bort mina tankar på alkohol ett par timmar åtminstone.
Ett annat tips är att gå ut i naturen.. Bara vandra, gråta, grubbla, hata, tänka och till och med skrika om det behövs! Få ut all skit! Hata alkoholen och sörj din "goda vän herr alkohol" som nu försvinner ur ditt liv.
Det är faktiskt inte lätt att dumpa någon som alkoholen.. Den har ju tagit all ens vakna tid i så många år...

Kan också rekommendera att se vissa filmer och läsa böcker. Se tex "My name is Bill W" -grundaren av AA. Med min sambo såg jag "When a man loves a woman".. För att han skulle fatta allvaret. På Youtube kan du söka på "A & E Intervention Alcoholic" och se massa interventions som gjorts med alkoholister.. I en del fall har deltagarna faktiskt dött.. Men det ger en verkligen ett wake up call.
Läs boken "Ansvarsfull" av Camilla Kuylenstierna och boken "Inte mer än full tack" av Benny Haag.

Lycka till! <3