Senaste kommentarerna i forumet

Tack för era inlägg - ja, kanske det Fia, en polerad glassig yta med något gott därinne... Kanske kan stämma?
Nyårsafton idag. Kvällen blev inte riktigt som tänkt, vårt sällskap fick en magsjukesläng och vi vill inte riskera smitta, så en ensamkväll med maken blev det. Inte fy skam det heller, känns helt ok faktiskt. Avslappnat och mysigt, förutom för hunden, som har öronen bakåtstrukna, svansen mellan benen och inte viker en cm från mig så länge smällarna håller igång. Var ute och gick innan och han kunde knappt kissa eftersom det smällde så mycket. Jag önskar för hans och alla andra rädda djurs skull att det blir ett stopp på detta.

Annars går livet framåt, ett steg bakåt då och då, men mestadels framåt. Har förhoppningar inför framtiden, hoppas att balansen och ron som jag börjar känna av nu kommer att stanna kvar. Har fortfarande problem som inte är utredda, och som stressar mig (mycket) men som ändå känns som att jag kommer att lära mig att hantera.
När det gäller alkoholen är den fortfarande ute ur livet. Känns inte som någon uppoffring att vara nykter, men tankarna kommer då och då, att jag skulle vilja klara att ta ett eller två glas vin med mannen vid vissa tillfällen. Jag tror dock inte att det skulle fungera som läget är nu, och jag har inga planer på att testa. Dricker någon folköl någon gång, typ 2,8%, väcker inget alkoholsug alls. Tänker ofta på hur det skulle varit om jag inte tagit mitt beslut för ett år och nästan tre månader sedan. Vilket skick hade jag varit i nu om jag fortsatt som jag gjorde då? Hade det gått över den där gränsen när det fått sociala konsekvenser, andra reagerat och påtalat situationen för mig? Hur det än är så känns det skönt att det inte behövde bli så. Nu kunde jag jobba med det på mitt eget sätt, med stöd från er här på forumet och min man. Och psykologen jag gick hos i vintras/våras. Allt stöd, men framför allt härifrån forumet har varit helt ovärderligt! Jag är glad och tacksam över att ha kommit såhär långt, jag lever ett annat liv nu mot hur det var tidigare, känns som att så mycket tid är bortslösad. Umgänget med andra som jag var så orolig för innan har blivit betydligt enklare utan fokusen på alkoholen - kommer det att finnas tillräckligt, när kan jag fylla på, märks det att jag druckit innan, samtal om hur ofta man dricker - ska jag mörka eller inte, tror att andra inte berättar sanningen om de säger att de knappt dricker något, tar alla bekännelser från andra om att man tar ett glas vin mitt i veckan som att det är helt ok för mig att dricka "ett glas" en vardagskväll. Livet har fått ett annat fokus helt enkelt.

Jag önskar alla er här på forumet, (och dem som kommer hit imorgon eller strax efter med nya förhoppningar inför det nya året) ett bra och så nyktert 2015 som ni vill ha det! Fortsätt kämpa, det är värt det, och det blir lättare för varje dag och vecka!

Gott Nytt År!
/m

Jag har nu nått målet på min resa. Jag har drygt 5 månaders nykterhet bakom mig och har hållit löftet jag gav till mig själv i slutet av sommarsemestern att vara nykter resten av år 2014. Det har varit 5 mycket givande månader, med underbara belöningar speciellt i hur jag mår inombords.

-alla mina mag- och tarmproblem är borta
-kilona har - nåja inte direkt rasat, men gått en hel del nedåt -
-kondisen har stigit så det känts direkt oförtjänt
-sömnen har varit så mycket bättre
-nattsvettningen är borta
-ångesten har hållits i schack
-jag har hållits allmänt friskare, efter de första veckorna

Jobbet har jag klarat mycket bättre. Jag börjar se möjligheter och en framtid, där jag tidigare ofta satt och undrade hur jag skulle klamra mig fast till pensionen (15-20 år till, sic).

På relationsplanet har det känts trögare. Det finns en hel del att reda ut och ta igen ännu mellan mig och Sophie och inom hela min familj, men det var väl att vänta. Och så måste man väl räkna med att om inget hade hänt i juli, så skulle jag knappast ha någon riktig familj kvar, så egentligen är framgången enorm där också.

Det finns en allmän optimism i mitt liv, som var försvunnen då jag drack. Egentligen tror jag att det här en väldigt realistisk känsla. Mina möjligheter är så mycket bättre nu.

Jag önskar ett riktigt Gott Nytt år till er alla och massor av tack för allt stöd jag fått på resan <3 <3 <3

__________
Och sen då? Min resa är slut, här börjar det vidare livet. Jag får öppna en ny tråd i det.

Det är bra att du inser att du behöver hjälp...
I och för sig, så undrar jag lite över varför du skriver att du träffat en "ny man på nätet" - oavsett var man träffat sin partner, spelar väl ingen roll, eller? Och vidare, du tror att du anstränger dig för mycket i det nya samboendet, vad innebär det? Har han för stora krav på dig, eller har du för stora krav på dig själv, från dig själv??? Vad?
Jag vet, det känns jättejobbigt att, som du skriver "klä av sig", men samtidigt skönt, för det kan man här.
Har haft stor hjälp av detta forumet för ett år sen, drygt, då jag var under isen och hittat tillbaka till verkligheten igen, och gick in idag för att påminna mig om att jag helst inte ska återkomma till skiten, vad det innebär att vara fast i alkoholen. För, jag vet, det är ett helvete!!!
Önskar dig ett gott slut och ett gott nytt år!
Du får gärna kommentera min frågeställning; vad menar du med att du anstränger dig för mkt i det nya samboendet? Vad är det som är så svårt att du känner att du måste dricka?
Kram; Cookie

Har länge tagit del av er oro och glädje, ser att ni alla fyller en stor funktion.
Efter 11 dagar har det stora suget släppt, känns mkt skönt. Men nu ska jag igenom nyårsfesten, dricka kommer jag inte att göra (tar antabus). Ulla-Bella du beskrev så tydligt att det känns som en öken, utan oaser. Exakt så känner jag det! Rastlösheten är jobbig, jag som i vanliga fall varit så kreativ, vill inget längre. När ska detta svåmod släppa?

En väldigt lugn dag så inget speciellt att berätta om den. På fredag ska jag ha min första redovisning, blir lite spännande att se vad man kommer fram till och vilka kommentarer jag får från gruppen.

Fick en tanke om hur det skulle vara att stå den 31 december 2015 och summera året på fb, instagram eller what so ever och kunna konstatera att året varit helt utan fylla osv. Fy fasen vilken härlig känsla det skulle vara, kommer att bli!!! :D

Gott nytt år på er alla, låt 2015 bli vårt år!

Kram

Välkommen hit. Självbedrägeriet och skammen hör till bilden, så är det bara. Nu har du tagit ett steg åt rätt håll, nästa steg är att inte dricka. Klarar du det, så har du lyckats med något sort. Töm alla förråd hemma, det gör det betydligt lättare i början. Borde inte vara ett problem i ditt fall, då din sambo inte dricker. Fortsätt läsa och skriva här.

Om det inte är tillräckligt, så sök hjälp (vård, AA...).

Lycka till!

Sänder dig mina varmaste tankar.....kanske hjälper dig lite ......
Mina varmaste tankar .................

Jag är på medberoendesidan och vi bedrar oss också hela tiden. Att vi ser fel,att det ska bli bättre osv.Jag hoppas att du snart får svar av någon bundsförvant som också dricker/har druckit för mycket.

precis hur det känns.Som ett ökenlandskap helt utan oaser i sikte.Se är man så dum att man tar på sig själv skulden.För att man vågade hoppas och tro.Eller saknade modet att gå.Och en när det är verklighet så sprider öknen ut sig ytterligare några mil.
Men knata på varje dag mot horisonten.Och till sist ska du se att det finns ett vattenblänk.Även om du inte kommer att se blänket just idag.

Jag är så ledsen för allt som inte blev som det var tänkt. Sörjer att jag sitter här själv. Maler alla känslor. Bannar min enfald. Har svårt att hitta mening. Ser inte mig själv. Osäker på vägval. Tappat tron på min förmåga. Söker orken.

vill veta,så sitter glansen kvar bättre.Gott nytt år själv.

Det är svårt att låtsas som om ingenting morgonen efter. Att vilja kramas. Du vill aldrig kramas! Nä jag har fullt upp med att fejka allt. Igår natt låg jag å grät mig till söms. Vad hände med mitt liv? Jag vill inte ta nästa steg. Vill vara glad och lycklig!

Det är svårt att låtsas som om ingenting morgonen efter. Att vilja kramas. Du vill aldrig kramas! Nä jag har fullt upp med att fejka allt. Igår natt låg jag å grät mig till söms. Vad hände med mitt liv? Jag vill inte ta nästa steg. Vill vara glad och lycklig!

Gott Nytt År Ullabulla.
Önskar dig att det blir bättre för oss alla .
Mig själv önskar jag att aldrig hamna i sådan situation jag är nu . Önskar mig att aldrig mer känna sådan smärta i att vara bortvald för alkoholens skull och aldrig tillåta nån säga att jag är inte den som ger energi. Mest kränkande ord har aldrig jag hörd av en människa , en människa som är sjuk men den går vidare iallafall ...och utan mig . Jag känner mig som en sak som man har ställd på hyllan i en källare.
Just nu vill jag att nån hittar mig där , tar en disktrasa och torkar av all damm tills jag blänker igen .

Fy vilken höst! Just nu känner jag mig så ensam. Barnen är hos sin pappa och jag vet inte var jag ska ta vägen. Vill inte störa andras helgmys med min sorg och deppighet. Julafton lyckades han förstöra och jag behöver tömma ut den skiten. Så nu gör jag det här. Mycket har varit hyfsat ok sedan i oktober. Många saker har börjat rulla på. Jag har släppt kontrollbehovet av hans beteende och det har hjälpt mig att slappna av lite. Trots allt har det varit lite incidenter under hösten. Vid ett tillfälle är jag helt säker på att han hade druckit. Jag var på studiecirkel med kyrkan och det var bestämt att jag skulle hämta barnen när det var slut 19. När jag lämnade sonen efter simningen såg jag att dotterns midjelånga hår inte var borstat på flera dagar. Jag bad att detta skulle vara gjort innan jag skulle hämta för att det inte skulle bli så jobbigt när vi kom hem. Kvar i sju hör jag några barn utanför. Hm, konstigt kyrkan ligger lite ensligt och det var en mörk novemberkväll så det borde inte finnas barn där då. Det visar sig vara barnen, deras pappa och hunden. De hade promenerat till kyrkan med sakerna i mörkret utan reflexer. Lite för många fel för att vara rätt. Jag fick avbryta för att ta hand om barnen. När jag undrar varför de kommit dit och inte väntat på mig, var svaret; barnen ville. Jag tog hem barnen och ser först när vi är hemma att håret fortfarande inte är borstat. Letar i väskan efter borsten, som inte är där! Suck! Dottern blir jätteledsen, gömmer sig under köksbordet och säger att det är hennes fel. Jag bedyrar att så är det inte. Det är en vuxens ansvar att se till att allting är med. Jag ringer honom och ber att han ska komma med borsten, men det vill han inte. Men jag ber igen för dotterns skull. Håret kommer vara helt omöjligt att reda ut om hon fortsätter ha det så och hon ska inte behöva gå så till skolan. Jag kan inte köra ifrån tösen när hon är så ledsen. Till slut ger han med sig och säger att han ska komma. Efter en stund kommer jag på att jag kan ju möta honom där nere om han vill det, när jag ringer för att ge det förslaget har han inte kört än, men han ska höra av sig när han närmar sig. Helt plötsligt hör jag hur någon klampar i trappen och sedan ringer det på dörren. Han verkade lite burdus och trängde sig, men han gick när han hade sagt god natt till barnen. Jag var helt säker på att han hade druckit, men vågade inte ringa polisen så länge barnen var vakna. Dottern har större öron än den afrikanska elefanten och dessutom behövde de min 100% närvaro. Jag vet att jag borde ringt! Efter att de somnat ringde jag dock för att förhöra mig om hur jag skulle göra nästa gång jag trodde det var så.
Nästa incident var att han sov bort det mesta av helgen när barnen var där. Dottern ringde flera gånger och sa att hon inte fått mat. Nu är hon egentligen stor nog att ta fram mat själv, men hon vill gärna att man ska äta tillsammans.
Till slut var vi framme i december. Jag skulle hämta dottern för att ta henne till ridningen för att sedan hämta sonen för att ta honom till simningen (någon mer än jag som ser en trend i hämtandet?). När jag kommer första gången säger han att han vill att jag hämta efter också och så förresten hon vill stanna över en natt till. Mitt spontana svar är nej, men nu hade vi bråttom. När jag hade lämnat henne hade jag samlat mig något. Nej , jag ville inte att hon skulle sova en natt till eftersom jag inte träffat henne på hela helgen och sedan var det skola dagen efter. Då var det orättvist, barnen är fler timmar hos mig än honom. Ja, men den lösningen passar bäst utifrån att barnen får träffa oss båda varje vecka och det passar arbetstider. Detta är säkert min kärring till morsar påfund. Nejdå, jag har kommit på det själv och nej han behöver inte blanda in min mamma. Han får gärna mer tid, men då måste han ta tag i sitt mående och dessutom utnyttjar han inte tiden ultimat som det är nu, utan jag får gärna hämta tidigt. Då berättar han att han tagit kontakt med företagshälsovården och att nu vill ha hjälp. Han vill också reparera vårt förhållande. Bra att han har sökt hjälp, men jag kommer inte flytta tillbaka i första taget. Han erkänner att han ljugit under året när jag har frågat om han har druckit. Summan av detta var att umgänget fortsätter som tidigare, vi bor kvar och han får fixa sitt.
Några andra märkliga saker har hänt under hösten. Inför den årliga ankmiddagen ringer hans mamma till mig för att boka vilken dag som passar, utan hans vetskap och likadant inför det traditionella pepparkaksbaket. Hans syster bokar det med mig, utan att han blir inbjuden. Knepigt.
Innan jul skrev vi ner på en lapp hur umgänget skulle vara över lovet. Jag hade dessutom påtalat ett antal tillfällen att på juldagen skulle vi fira med min pappa (f, annars skulle barnen vara hos honom alla juldagarna. Därmed trodde jag att detta skulle kunna flyta på lite. Tungt nog, med att inte ha barnen de dagarna. Tji fick jag. När jag på julafton lämnade och precis skulle köra säger jag att då hämtar jag imorgon. Där svarar han imorgon? Det var väl inte förrän på annandagen? Jag var fullständigt oförberedd på detta och gick in i det med full kraft. Jag hade ju varit jättetydlig. Nej, det stod inte på lappen! Åh nej, hade jag missat det. Men jag hade sagt det många gånger och han hade skrivit på sin kalender. Jo, men jag hade inte skrivit det på lappen dessutom hade vi alltid firat det på annandagen. Nej, jag visade gamla kalendrar, juldagen, juldagen, juldagen. Nu hade han strukit det som stod på hans kalender. Fast jag tog på mig att jag missat att skriva på lappen, bara fortsatte han. När jag bad honom att sluta fortsatte han. Han sa att jag inte tänkte på barnen. Sedan tog han allt igen. Dessutom hade jag inte varit tydlig nog i den gemensamma mobilkalendern. Jag backade och han fortsatte. Sonen flydde i panik. Han fortsatte. Jag ville därifrån. Han vill kramas, jag flyr ut och ryter åt honom att inte röra mig. Nu har det gått nästan en timme av bråk. Jag samlar barnen för att kunna köra. Då börjar jag snacka om att vi måste kunna reparera detta. Jag undrar vad. Vårt förhållande. Då gör jag klart för honom att han har ljugit mig rakt upp i ansiktet, inte bara det senaste året, utan de senaste åtta åren och troligtvis under hela vårt förhållande. Han tyckte jag skulle ge honom en chans, det gör jag från min lägenhet. Dessutom var jag inte helt säker på att han var nykter just då. Det kunde han inte svara på. Då bad jag barnen att sätta sig i min bil. Sonen gjorde det med en gång, medan dottern valde att sitta kvar. Samtidigt ringde hans familj efter dem, de var sena till firandet. Han hittar inte sin telefon, fast han har den på sig. Jag körde sonen till hans faster där de skulle fira jul och fick kort berättat för henne vad som hänt och bad om ursäkt för att de var sena.
Jag grät halv hysteriskt hela vägen hem till mina föräldrar. Min mamma fick mindre panik när hon såg i vilket skick jag var i och tog min mobil och skickade mig i säng. Hon tyckte jag skulle ha kört direkt och sådana bråk ska vi inte ha inför barnen. Som om jag inte redan visste, det kändes som om jag blev kränkt igen. Senare på eftermiddagen sms:ar han att det blev fel och att vi måste kunna prata. Sent på kvällen kommer nästa om att han vill kämpa för oss och han inte förstod vad jag blev ledsen för och att han hade missförstått mina planer för juldagen. Jag svarar att jag blev ledsen för att jag trodde allt var klart och att det blev fel och att om kommunikation ska kunna fungera krävs det aktivt lyssnande. Jag skrev också att jag önskade att han kunde fundera på vad han hade gjort i mitt ställe och länge han hade orkat kämpa och att jag inte kan lova något kring vårt förhållande efter alla lögner och svek. Jag skrev vidare att jag erbjudit hjälp som han bara har avvisat. Han svarat att han ligger på knä, tar antabus och sömnpiller. Efter det vet jag inte vad jag ska skriva utan ringer upp honom. Vi pratade i 1½ timme jag upprepar att jag kan inte lova något efter alla lögner. Han måste fokusera på sig själv för att bli frisk och inte på förhållandet. Han vill veta hur han kan bevisa att han jobbar på att bli frisk, jag svarade genom att bli frisk och vill han ha min hjälp får han be om det på ett konkret sätt. Han vill att jag ska komma och vara där och att ha vill ha närhet. Det var inget jag kan erbjuda just nu, sorry.
Hämtningen på juldagen gick bra och även när de lämnades dagen efter. Jag har pratat med barnen om hur beroende förändrar personer och att många lögner gör att man får svårt att lita på en person igen. Jag ska gå i medberoende grupp i vår och hoppas att på att han går med på att barnen ska få gå på motsvarande. I går ville inte sonen åka dit och i dag ringde dottern och ville att jag skulle hämta när det var dags att sova. Tufft. Känner mig ganska ensam då jag inte har några vänner förutom mina kollegor (vilka är världens bästa) och min familj. Detta blev långt, alla de här orden hade jag behövt till min rapport som ska kompletteras.

Å inget vidare. Har du varit nere förut? Vet du vad som hjälper dig framåt? Frisk luft, aktivitet, kravlöst umgänge?
Jag tror nya intryck av något slag är välgörande om så bara att läsa tidningen eller lyssna på radion.
Hoppas det ger sig snart, kram

Tack för stödet Meredith11, behövs..

Börjar känna mig allt mer nere, känner just absolut för ingenting...ingen ork eller vilja.

Dock känner jag mig orubblig i mitt beslut att sluta dricka.

Hoppas jag kan finna någon glädje på annat vis i livet, känns bara så långt borta

Att inte inse sitt eget värde.Att alltid tro att man måste prestera eller ge för att vara värd uppskattning är inte så kul.Men många av oss gör ju just det.
Ju mer man lyckas ge sig själv,ju mer får man också att ge.Märkligt,men jag har börjat kliva in i den världen nu och det är härligt.Stå på dig och hoppas att du hittar någon/något att dryga ut morgondagen med.

Tack Merdith. Jag ska googla på på sober blog. Alltid lär man sig något. Gott Nytt år!

FriendlyF

Hej m-m. Jag tänker alltid på godiset. M&M. Kanske är du sådan? Färgad på ytan men god i mitten? Vill iaf bara önska Gott Nytt och gratulera över ringen. Den förtjänade du.

Fia

Gott nytt år. Var du än befinner dig just nu.

Fia

Förstår väl att du inte spanade med flit! Äter ett annat läkemedel, nex nånting, som ska minska de effekter av alkohol man vill åt om man dricker för att bli avslappnad eller full, ja nåt sånt. Alltså minska risken för att det blir så stora mängder vid ev återfall. Har inte druckit på den medicinen o vill helst klara mig utan det.(äter alltså inte Antabus nu.)
Läkaren sa inte så jättemycket om depressionen men jag äter ju redan antidepressiva. Däremot tror jag att medicinstarten KAN ge förstärkt deppighet, eller så är det omställningen från att inte ha vinet att ta till, så jag tror det finns goda skäl att tro att det är tillfälligt.
Har läst en bra blog, om du eller nån kan läsa på engelska , är en kvinnlig journalist som bloggar. Kommer upp om man googlar på sober blog, och är jättebra

Plumt ja. Tack Meredith11. Jag saknade ordet för att beskriva vad jag kände och fortfarande känner. Men nu har jag det. Teaterkarln var plump! Nasty! Men nu är jag lugnare igen. Tack vare din och villvetas inlägg så inser jag att jag inte överreagerar. Att jag är inte sjuk och att jag har rätt att bli arg. Just den där rätten var var svår att fånga när jag söp eftersom skammen alltid fick mig att vika ner mig. Bättre att inte synas liksom. Men idag är jag redo att kick ass. Stor på jorden inte bara med orden. Ta mina föga kilon och gör i mina ögon fel. I kick back.

Feminist (javisst) F

Som Mia säger, så måste det vara jobbigt med frun. Kom att tänk på Akvariet, som har en fru som dricker för mycket. Du kanske kan hitta något matnyttigt i hans trådar. Du hittar en startpunkt på sidan 3 här på "förändra sitt drickande".

Hur skulle det vara att föreslå en gemensam vit januari för frun? Skulle hon palla för det?

Förlåt att jag råkade spamma dig lite tidigare i tråden...blir inte klok på min nya telefon. Trycker fel hela tiden och råkat skicka sms som min kära rättstavningsprogram gjort till vulgära sms ;)