Senaste kommentarerna i forumet

Jag har märkt tydliga resultat, både fysiskt och mentalt. Har haft vissa alkoholproblem till och från under de senaste åren och har tyvärr inte slutat med alkohol än, även om jag just nu låter bli. Inser nog att jag borde sluta för gott, men det är inte helt lätt. Dock har jag under senaste två åren gjort ganska långa upphåll med alkoholen. Ibland har jag bara druckit ett par öl eller ett glas vin, men då och då har jag druckit betydligt mer och oftare än vad som får anses normalt. Det jag kan konstatera är att det tar ett par veckor med dålig sömn och visst sug innan det går över för mig. Jag tränar ganska mycket och har gjort det under 1,5-2 år och det hjälper mig enormt att fokusera på annat än alkohol. För mig känns det som att behovet av träning ersätter behovet av alkohol. Jag vet att jag kommer att dricka i sommar. Och även om jag tror att jag kan dricka normalt kommer det nog inte riktigt att gå som jag hoppas. Jag får i så fall vänta de där två, kanske tre veckorna igen innan sömnen blir bättre och suget har försvunnit.

Varför slutar jag då inte helt? Jo, det är dels för att jag tror att jag ska kunna dricka normalt, dessutom för att det understundom är jäkligt gott och kul att dricka. Har dock funderat allvarligt på att lägga ner alkoholen helt. Det skulle göra det hela lättare och slutar man helt, vet man vad man har att rätta sig efter.

Vi har gått våra matcher klart. Det där med sprucket ögonbryn gällde bokstavligt för mej. Två gånger innan jag gav upp. Man söker inte upp detta forum om man är en måttlighetsdrickare. Det är bara dom som har problem med alkoholen som behöver vita veckor också, eller en vit månad. Så det är uppenbart att den som kommer hit har oerhört svårt att plötsligt börja dricka måttligt. Några få kanske lyckas men stora flertalet klarar inte det. Därför tycker jag det är bäst att direkt lära sej leva med det, att acceptera att det är så och sluta tycka synd om sej för att man inte kan. Livet är inte rättvist. Det är ingen mänsklig rättighet att kunna dricka alkohol. Men alla måste väl köra sina matcher, gå sina ronder, innan man ger upp.

....om man älskar något och vill vara ihop med personen?

Haha, förlåt, men inte låta bli att skratta lite åt fadäsen där... föreställer mig hur jag hade reagerat själv. "Det var väldans vad de alkoholfria vinerna har blivit bra"... hah... kanske inget att skratta åt egentligen, men jag ser bara framför mig hur snopen och häpen jag hade blivit när jag kollat etiketten. Du hanterade det dock exemplariskt bra, så därav kan jag dra på smilbanden åt det hela. För någon annan skulle det ha kunnat fått sämre konsekvenser. Starkt av dig, bra jobbat!

idag ska jag beställa tid hos läkaren och börja med antabus. Det verkar vara enda chansen att komma ur mitt missbruk. Har du hållit på länge? För ett par år sedan gick jag också till vårdcentralen frivilligt ett par gånger i veckan för att få min tablett, och det funkade bra ett antal veckor. Men först måste jag be läkaren ta prover så inte levern är i för dåligt skick. Hu, måtte jag inte gått för långt. Mår som vanligt riktigt skit halva dagen, men nu djävlar ska det blir ett slut på det! Längta också efter att inte ens behöva fundera på A utan ägna mig åt bättre saker.

Jag vet inte om jag är blind, men en sökfunktion saknar jag, för att lätt kunna hitta trådar med exempelvis ”antabus och återfall”. /J

Jaaa! Den är så fin! Tack för att du påminde mig om den, Vilja.

Jag köpte en flaska alkoholfritt vitt vin i fredags och ställde in i kylskåpet hos min särbo. Det blev inte av att dricka av den tidigare under helgen, men i går till middagen kom jag på att jag skulle smaka på vinet. Jag hällde upp ett glas och blev glatt överraskad av att det var så gott! Det smakade ju precis som vanligt vin, wow! Efter att ha druckit mer än halva glaset började en bekant känsla sprida sig i kroppen och jag blev misstänksam. Tog fram flaskan ur kylskåpet och läste. 13,5 %! Det visade sig att det fanns två flaskor vitt vin i särbons kylskåp - min alkoholfria på en hylla och 13,5 procentaren på en annan - och jag hade tagit fel!
En halv sekund lockades jag av tanken att inte låtsas om något utan bara fortsätta med 13,5:an, men jag besinnade mig och hällde ut det som var kvar i glaset.
Det är jag glad för!

När det kommer till problem med drickat är det nog så att det hör till det områden, som man lätt kan hävda att det är lätt att vara efterklok om. Om vi hade varit kloka innan så hade vi ju inte kommit i en situation där vi behöver besöka ett forum som detta?! Så en sak är säker. Landar vi här har vi alla ett bekymmer på ett eller annat sätt. Det finns nog en sak som vi alla delar. Vi älskar eller har älskat att mixtra med vårt förhållningssätt till alkoholen. Har vi nu druckit oss till bekymmer - stora eller små - så finns det inget vi hellre vill och önskar än att kunna komma tillbaka till ett kontrollerat drickande! Ja, ruset har en magisk attraktionskraft på oss alla, och önskan att kunna vara "normala" är något som vi är beredda att riskera liv och lem för.

Vi har alla olika ingångsvärden på forumet och visst finns det en hel del av oss som faktiskt kan hitta tillbaka och åter kan påverka vår förhållningssätt, och hitta tillbaka till sund konsumtion.

Min spaning är efter att nu läst här inne i snart 5 år att det tyvärr är betydligt färre, än de som i början spekulerar i att försöka hitta den lösningen. I princip alla - naturligtvis även jag - bar på den drömmen. Vi sträcker sig efter vartenda litet halmstrå som ger oss argument till att, "visst grabben! du är nog en av de som kommer att lyckas".

Vissa dyker först upp här när livets alla ronder mot missbruket redan är över. De har gått ner för räkning i femtonde, och fattar äntligen att det är kört. Är man knockad och fattat att den här motståndaren klarar jag inte, så är det en ganska bra insikt till förändring. Framme vid erkännandet att vara maktlös inför alkoholen. Men mycket skit har då redan hänt på vägen dit.

Det kluriga är att fatta detta när vi redan har skapat ett osunt förhållningssätt till alkoholen, och åker på snyting efter snyting i rond tre och fyra. Då tror tyvärr nästan alla att hoppet fortfarande finns att slutligen vinna matchen.

Själv gick jag ordentligt ner för räkning en första gång i rond åtta. Reste mig igen och domaren valde att inte bryta matchen. Illa tilltufsad lyckades sen stå på benen i tre ronder till, innan jag på nytt gick i golvet. Men även nu lyckades jag med hjälp - av forumet - att kravla mig upp. Jag fick hjälp att tejpa igen det spruckna ögonbrynet, och torka av mig svett och blod. När gonggongen gick igen valde jag då att att kasta in handduken.

Jag tänker inte frivilligt gå fler rundor och fortsätta att riskera att slutligen bli misshandlad till döds.

No way!

/PP

Så svårt att svara på, det är så individuellt hur ens situation omkring ser ut. Vad man har för umgänge, hur ens liv ser ut, om man har partner och hur dennes liv ser ut, hur långt gånget man är i missbruket själv, hur missbruket yttrar sig, om det finns en rotorsak till missbruket eller om det är mer generellt osv.

Jag trodde att jag kunde ta kontroll över alkoholen och bara dra ner till att dricka måttligt och sällan, men det höll inte supermånga veckor innan det falerade. För andra kanske det fungerar utmärkt att göra så. Man får prova sig fram. Har bestämt mig för att vara helnykter nu och även om det känns just nu som att jag kommer att fixa det själv ihop med detta forum som verktyg, så vill jag ändå ta professionell hjälp. Bara för att få den där extra instansen att rapportera till. Få lämna blodprover. Kanske också få en klapp på axeln. Det blir liksom en slags försäkring för att jag kommer att lyckas, lite hängslen och livrem.

Snesteg?

helt otroligt att ja fall, du hade rätt ja fall
hade en stor fest, han va där, har sällan sett han så stilig, så snäll o respektingivande....
jag försökte hålla mig till de andra men föll på mållinjen
han lyckades, han sa orden, ja håller reda på dig ikväll ja tar hand om dig....

ja ringde han vid sen hemgång, sen gick allt snabbt, vaknade vid han morgonen därefter
jag skäms så otroligt mycket, han va lycklig, låg o såg på mig, sa älskling tom
han sa han va så glad o va nära mig.....
o gud tänkte jag....
va hade ja gjort jag hade UTNYTTJAT han, han skulle bara vetat att jag ringde för ja vart arg för en diss av en ja vart med förut...
ja tänkte...... va ja tvungen att vara med nån då i huvudtaget?
Ja tydligen.....
oki hur gör ja nu? Jo upp igen, ni ska veta hur ja skäms nu,...
Allt gick ju såååå bra.... men ja ger inte upp

Kram! Nu ska vi vara "vit, glad och tacksam". ;)

Hur fungerar det där med antabusen för dig? Påverkar den ditt sug också? För att du vet att dricker du något ikväll så kommer du må skit på riktigt? Har inte läst på om halveringstider och annat och hur snabbt den verkar samt hur snabbt den går ur kroppen. Skönt att du fixade en, vad som verkar med dina mått, ha varit en riktigt lyckad helg! Ha världens bästa måndag nu!

Måndag morgon. Känner mig nöjd och svspänd. Ingen ångest eller A-sug. Tar en antabus för säkerhets skull. Då behöver jag inte ens fundera på A och kan helt enkelt inte ge efter för ett eventuellt sug.

Så fort du verkligen lyckats stålsätta dig så kommer du istället njuta av nätter där du sover som folk och vaknar stolt och pigg Prickis. Kämpa!

Har gått bra. Men visst är det jobbigt med ångesten. Man vaknar på nätterna och undrar vad man håller på med. Vrider och vänder på argument och vet vad man borde göra. Jag är trött på mitt smygande, trött på att börja om från början. Men det går bättre sen jag började skriva här. Vi hjälps åt att klara ett sunt drickande.
Kämpa på allihopa.

Till dig Lena, och orden om att finna en människa där hon är mm är värda att läsa om igen.
Jag mår riktigt bra, och är tacksam för vänner, jobb o nykterhet. Hoppas att du får en solig måndag!
Kram
M

Så har det gått en vecka till, det är Söndag och jag försöker få till en slutkläm....

Bra eller dåligt?

Finns det dåligheter?
Tydligen inte tillräckligt stora för att ens kunna fastna i mitt minne, jo de finns där naturligtvis om jag anstränger mig, men de förtar inte mitt liv.
Så?, ...bra eller dåligt?

Det borde ju vara bra då rå, men inte sådär att man stå upp i sängen och applåderar, hurra vicken jäla bra vecka det var som gick!
Nä, nu är man ju sådär svenskt lite försiktigt med sina utlåtande, den var okey...typ!
Den var bra utan minnesvärda dåligheter helt enkelt, alltså bra....eller?
Jo den var bra, så nu var det bestämt, klart!

Arbetsveckan var lång, men ändå kort på något konstigt sätt, beror lite hur man ser på den, alltid lång i början och går snabbare på slutet.
Skitväder i slutet på den och hela helgen var vädermässigt helt jutten.
Men vad gjorde det, vi tog det lugnt båda dagarna och körde en storstädning på lördagen, tänk så skönt det är att kunna städa ur skiten på något sätt...
Man blir nöjd i flera dagar efteråt, men samtidigt skitförbannad för minsta lilla sopa, fläck eller nytt bromsspår i muggen, hallå det är nystädadat här, eller VAR kanske...

På lördagskvällen var vi bortbjudna, värdparet hade fyllt lådan längst ner i kylen, -det här är Berras lådda!, bara så att ni alla vet.
Det är som sagt ingen hemlighet längre, alla vi blir bortbjudna till tycker faltiskt att det ör ganska så spännande att botanisera runt bland det alkoholfria sortimentet.
Jo vi pratar en hel del om min nykterhet, det känns inte jobbigt längre bland människor jag känner ett stort förtroende för.
De tycker jag gör rätt men kan samtidigt inte erkänna att de gör fel, ett konstigt förhållningssätt till alkoholen egentligen, den visar bara på hur starkt den indoktrinerar folk egentligen.
Men jag mår bra, och det är det viktigaste, alltid jag som går först i min egna lilla värld, att vara självisk är jätteviktigt för mitt bevarande av min nykterhet.

En slutkontemta över hur helgen blev, ska jag klanka ner på den för det jädrans skitvädret vi hade?
Nej självklart inte, det jag inte kan rå på ska jag heller inte låta mig beröras av, sinnesrobönen ni vet.
Det hände inte sådana saker som jag kanske hade planerat. Men å andra sidan så gjorde jag också sådana grejor som jag inte hade planerat.
Och vad är roligast då, självklart det mer impulsiva, där man får anpassa sig efter förutsättningarna, men visst är det muppigt att man ska bli irriterad och stressad över det man inte kan göra, bara för att man hade planerad in det sedan tidigare.

Det är saker man måste lära av sig med, att vara förändringsbar är något jag fortfarande jobbar med, en del av min "mognadsprocess".
Det är mycket lump på kontoret som behöver slussas ut i det runda arkivet.

Det handlar om att jag ska må bra, och då måste jag röja väg för detta, ta bort små irritationsmoment...
För vem vet vad som händer när allting känns övermäktigt?
Jo man tappar kontrollen och överlåter framtiden till det som sker när man man börjar dricka igen.

Stora tunga elefanter dansar lindans på en tunn sytråd, man borde veta vad som händer, det kan aldrig gå bra.
Jag safe'ar och satsar på säkra kort, kör nyktert nu och under en överskådlig framtid, då mår jag som bäst.

Ha'de'

Berra

har jag inte haft på många, många år, säkert 10 och jag tänker inte ens försöka. BIB:ar har jag aldrig ens börjat med, insåg direkt att jag inte klarade det.

Känns inte bra att du står ut med melankolin? Jag tror att det är ett stort problem för oss som har alkoholproblem. Vi känner mycket och starkt och vänjer oss vid A som får oss att stå ut. Kram

på andras initiativ agerande och beslut.På det ska jag grunda mitt eget liv,min egen framtid.
Och jag lägger det i händerna på en alkoholist istället för i mina egna.
Hur tänker jag då? Var nånstans kan jag se att han har makten att påverka min framtid och mitt liv.
Varför ska mitt liv i så hög grad påverkas av hans beslut?
För att slippa själv,visserligen ingen ny insikt men ändå.

I allt annat är det alltid jag som styr rodret men inte i detta,hur kommer det sig?
För att jag inte kan besluta och styra åt honom visserligen.
Men hur många nya vägar kan jag inte kliva in på som gagnar mig och mitt liv.
Om det nu är så att han fortsätter vara nykter och att vi hittar varann igen så behöver ju inte mitt nya liv utan honom utesluta honom.
Det är ju det jag nånstans inbillar mig.
Om jag står kvar på stationen och ser tågen rulla förbi så kommer ju snart ett nytt,eller?
Kanske jag vågar åka med åtminstone till nästa station..

Ingen ångest, ingen baksmälla eller överdriven trötthet. Känns bra att tänka på hur trevligt jag hade igår.

Ja så var dagen över och den har varit ok. Blivit fint firad av familj och barn men har haft en melankoli hela dagen. Var tvungen att gå en runda mitt på dagen. Satt i solen och tårarna rann. Vet inte riktigt varför men det är mycket känslor i omlopp. Pratat med min man och han är fin på att lyssna även om jag inte alltid är säker på att han fattar ett dugg av det jag pratar om. :)

Tänkte på att jag tidigare dövat mig med alkohol och inte tillåtit mig att känna. Locket på hela tiden för att orka. Jobba mån-fre och sedan alkohol fre-sön. Fast i slutet alkohol mån-mån!!!!
Nu känner jag allt och framförallt en ENORM glädje över att vara nykter. Förstår inte att jag orkade tidigare.
Nu dags för mys i soffan med man, film och godis!!!!

Mellan raderna så låter det som om du saknar ditt gamla jag lite. Där du hade en bättre kontroll på kosten, du tränade och du hade mindre ångest. Jag vet hur det är också när man har /har haft en mamma med problem och är rädd för att bli likadan själv. Du är dock lite ute på hal is låter det som, åtminstone om du fortsätter som nu och inte minst det du skriver om att du varit bakis på jobbet osv. Det om något är faktiskt ett tecken på att du kommit en bra bit på vägen i ett beroende och missbruk. Tycker det är toppen att du har fått den första insikten iaf och det är toppen att du både skriver och läser här!

Gör ett tappert försök att återta din hälsa och ditt liv! Sätt ner foten och se till att samla nyktra vardagar först och främst åtminstone, om du inte är villig att ta helgfyllorna också i samma veva. Börja träna igen och styr upp kosten. Precis som du själv skrev, du kommer känna igen dig efter bara några helnyktra dagar! Ännu mer belöning när endorfinerna från träningen slår in och än mer när du ser att din kropp börjar återgå till ditt forna jag. Du har en guldchans att stoppa den där onda spiralen här och nu. Kör hårt och kämpa på!

Bra att du reflekterar över ditt umgänge. Själv blev jag positivt överraskad igår över hur trevliga alla var, har inte riktigt hängt med förr om åren.....