Senaste kommentarerna i forumet

Bra jobbat av dig. Mycket tankar hm, ja, sant. Då var det måndag igen och jag gillar vardagar mer än helger just nu. Kom precis hem efter en långrunda med min älskade hundflicka. Hade bollslungan med mig och hon har jagat boll i en och enhalv timme och jag har försökt fokusera på mig själv,, men hon har pockat på min uppmärksamhet hela tiden, kasta bollen stå inte där och dröm. Nu ligger hon utslagen i min säng nöjd med allt, Idag känner jag frid det pendlar fram och tillbaka. Blev sur på en väninna i lördags kväll som ringde och var riktigt berusad. Blir så trött på henne har sagt hundra ggr att ring inte när du är onykter, svammel, svammel. Genast kom tankarna på A, men jag sa till mig själv är du jävla lättlurad, vill du vara i samma tillstånd, ett ynkligt nej det vill jag inte punkt och slut. Önskar att det aldrig funnits alkohol att alla hade gått omkring lite berusade av själva livet. Men det har ju funnits i alla tider. Regn utanför och tilltagande blåst, ska tända ett ljus och ta en halvtimmes meditation nu. Det går ju bra det här eller hur. Jag skulle inte klara mig själv utan stöd härifrån, finns alltid någon inne som du skrev. Grunnar hit och dit om jag ska ta upp en gruppbehandling igen, gick ju ett år innan och det var bra. Inte AA utan alkoholhjälpen, tål att tänka på. Det är ju när man mår bra igen som man behöver det, får se. Ha det fint
Kram till dig
Konstnären

jag är ledig idag och en ledig dag brukar innebära vin och lite till och så till slut mycket ... Jag har sett till att vara sysselsatt till max hela tiden för att inte tänka på suget ... Nu är det värre än någonsin - kan nästan känna den underbara smaken av vin i munnen och få slappna av ... Då satte jag mig och läste här och såg att jag fått fler kommentarer av krigare som liksom jag slåss och brottas för sin överlevnad och värdighet och då tänkte jag "nej jävlar i om A suget skall vinna ännu en gång " nu är det bara att kämpa kämpa och kämpa !!!! Tack för alla kommentarer och peppande tillrop - det räddade mig idag att trilla dit igen och jag förstår att jag kommer att ha stor nytta av detta forum ! Tack alla fina !

jag är ledig idag och en ledig dag brukar innebära vin och lite till och så till slut mycket ... Jag har sett till att vara sysselsatt till max hela tiden för att inte tänka på suget ... Nu är det värre än någonsin - kan nästan känna den underbara smaken av vin i munnen och få slappna av ... Då satte jag mig och läste här och såg att jag fått fler kommentarer av krigare som liksom jag slåss och brottas för sin överlevnad och värdighet och då tänkte jag "nej jävlar i om A suget skall vinna ännu en gång " nu är det bara att kämpa kämpa och kämpa !!!! Tack för alla kommentarer och peppande tillrop - det räddade mig idag att trilla dit igen och jag förstår att jag kommer att ha stor nytta av detta forum ! Tack alla fina !

Ska göra ett försök att säga till honom att ta hjälp igen för sitt missbruk om vi ska ha en chans.
Han tyckte innan att skulle han börja med antabusen så hängde det på mig, hur jag var mot honom.
Ja, hans chef vet om det men jag tror ingen på jobbet vet att han slutat med tabl.

Gör vad du måste göra för att värna om din nykterhet. Att det sen finns människor här i världen som sitter på positioner dom aldrig kan göra rättvisa - ja, vad säger man? Det är kanske därför karma finns.

Jag håller på dig.

Det värmer ska du veta. Kram tillbaka! :)

Grattis till ett så pass långt uppehåll. Apropå din fråga så har jag samma resonemang som answe77. Är det verkligen värt att chansa? Här på forumet finns ett flertal som efter en lång tids uppehåll testat på att dricka måttligt. Det har funkat en tid och sedan har drickandet accelererat till gamla nivåer eller ännu högre. Flera vittnar också om att det varit mycket svårare att komma upp på banan igen.

Som vanligt gör man ju förstås precis som man vill och i detta kan det vara till hjälp att påminna dig om hur det var och vad du fick utstå för att komma dit du är i dag. Kram på dig och lycka till med funderingarna.

Vart ska man ta vägen!! Går hos kuratorn igen o ska även gå på anhörigstöd snart. Men det känns som inget hjälper mig. Fast måste prova måste ju göra nåt.jag känner mig så vilsen o vet inte vem jag är! Känns som jag inte har någon egen vilja o styrs hela Tidan av vad andra tycker o tänker. Kan inte sätta ner foten o stå får vad jag vill o känner är rätt för jag är rädd att såra någon.

Vill bara säga att det är härligt att höra att du mår bättre nu, det är du verkligen värd!! Vad bra att kontakten med barnen funkar o att du känner att du får stöd från dem. Stor kram

Över ett år utan alkohol är en fantastisk lång och bra tid. Känner igen det där med att vilja prova lite vin eller öl igen. Men behöver du verkligen dricka A igen? Vet att åsikterna om detta går isär men det mesta tyder på att det är väldigt svårt att kunna dricka måttligt och kontrollerat om man en gång haft ett missbruk eller osunt förhållande till alkohol. Tänk efter väldigt noga om det är värt att chansa. Och du ska verkligen vara stolt med din långa helnyktra tid.

Nej, jag tycker att du är stark och modig! Jag kämpar precis som som du och många med oss, med sug, med sorgen över att förlora A fast det är en riktig typ som man skulle kastat ut för länge sen. Det känns jättetufft ibland och som du kan se på mitt namn här är jag väldigt ambivalent. Ett steg fram och två tillbaka men nu satsar jag på att försöka igen. Trägen vinner.. Kram till dig. För varje glas vi avstår blir vi lite starkare..

Har följt er tråd och känner igen mej med mitt drickande, jag är så trött på det. Vakna bakis och inte kunna ta bilen, man blir låst. Och varje fredag och lördag och söndag så ägnas det åt A, fast att jag lovat mej att sluta så går det inte när det finns hemma. Varför går det inte bara att ta ett glas:(
Men nu har hag bestämt mej för att till att börja med hålla upp med A, jag hoppas att jag kan även efter tredje dagen utan att ha samma positiva tänkande och inte som jag brukar -jag kan nog ta mej ett glas, för att slappna av:/
Jag verkligen vill men vet inte hur jag skall få mod och styrka att klara det.

Jag slutade att räkna flaskor och burkar.. Det hjälpte ju inte utan skapade bara ett kontrollbehov hos mig. Men jag vet att jag kunde tala om på en halv öl när, hur mycket han druckit.. Från den där första klunken, när man hör den där ohörbara sucken av lättnad och hur tonen blir lite ljusare.. Till tillståndet när de ser ut att "hålla upp sig själv" med armarna hårt korsade framför bröstet och blicken vilt stirrande i ett försök att hålla den stadig..

Så härligt att komma in och läsa alla uppmuntrande ord från er, det värmer verkligen! :-)
I fredags gick det åt skogen. Som det händer ibland så stängde hjärnan bara av till slut och jag tänkte inte på hur jag drack utan ville bara ha mer. Drack tills jag behövde spy. Så blir det alltid nästan vid festtillfällen. Börjar inse mer och mer att "lagom Partyfull" existrerar inte för mig. Efter två glas börjar jag få ångest och känner mig allmänt olustig till mods, jag vet inte om det beror på att jag vill dricka mer men känner att jag av sociala skäl inte borde dricka mer på en stund och då blir stressad för att jag blir helt fixerad på när jag kan ta ett till glas. Eller om det bara är vanlig ångest som kickar igång. Jag tror nästan mer på det första för jag blir väldigt lätt rastlös när jag druckit två glas eller mer. Får jag inte utlopp för energin då får jag istället ångest. Får jag ångest vill jag dricka mer för att lindra ångesten och sen blir det pannkaka av allt... Alkohol är fan inge bra alls för mig. Jag är en sån som inte kan dricka måttligt, jag har alkoholproblem. Jag började dricka rätt sent, först efter 21 som jag började dricka varje vecka och sen dess har det bara gått utför. Jag vågar inte skriva att jag ska sluta dricka, det känns läskigt och jobbigt och som ett alldeles för stort löfte. Men jag är ju här för att jag behöver förändra mitt drickande och det har jag ändå gjort sen jag blev aktiv för typ två-ish veckor sen. Men nu måste jag ta nästa steg i förändringen och erkänna för mig själv att jag inte kan party-dricka. Jag mår dåligt av det. Det får negativa konsekvenser. Jag mår dåligt dagen efter. Jag mår dåligt två och ibland tre-fyra dagar efter pga ångesten det för med sig. Jag kan inte partydricka. Det får bli mitt nya mantra. Jag kan inte partydricka, det funkar inte för mig, det skapar bara ångest, illamående och spyor. Heja mig och heja alla oss här på alkoholhjälpen!!

https://alkoholhjalpen.se/node/11264#comment-form
Och när jag tittar tillbaks (vilket är supernyttigt för oss medberoende) Så minns jag alla gånger han slingrade sig, hittade på anledningar att dricka och bortförklarade sina gömda flaskor och burkar.. Ja, det gick så långt att han förnekade att han druckit vin överhuvudtaget, trots att han satt med ett halvtomt vinglas framför sig när jag kom hem och ögonen stod kvart över åtta.. Han hade "bara" drucktit två folköl, svor han på..

Nån som har tips på hur jag ska sluta?har druckit kontinuerligt nu i 4år efter min dotters död.men har fått besked av läkare att min lever blivit mkt sämre Samt för lite äggviteämnen.jag har missbrukat mer eller mindre hela livet men orkar inte mer .är det farligt att bara sluta?jag har stesolid o mogadon till natten samt smärtstillande opiater spm oxå ska avslutas.föreligger nån skada för hjärnan att bara sluta????

Måndagmorgon och återigen igen samma ångest och och en önskan att ändra på livet:(
Jag är också en kvinna i mina bästa dagar som har halkat dit under en lång tid, det är inget som syns eller någon som skulle tro det. Jag är väl som många andra som har samma problem, sköter mitt jobb, tränar relativt mycket och har tre barn som har 100 koll på och bryr mej jättemycket om. Men jag slappnar av på kvällar och helger med alkohol i stora mängder. Har jag en gång börjat så kan jag inte sluta förräns det är slut eller jag är väldigt avslappnad.....
Morgonen efter är mindre kul, de bästa dagar är när man får vakna upp och veta att man inte druckit någon a, och sedan vet jag inte varför jag inte kan hålla det:( när jag har hållt upp med a så kommer längtan med att sitta på kvällen och titta på tv och slappna av med a. Jag skulle verkligen behöva hjälp med att få styrka och mod att stå emot, känner att det tar över mer och mer. Våra helger tar mer eller mindre över med alkoholen, vi börjar att dricka tidigare och tidigare. Min sambo är tyvärr väldigt glad i detta också, han ser hela tiden till att det finns mycket av mitt vin hemma, nästan som han vill att jag skall dricka. Känns som då håller jag mej hemma, och det gör jag då för jag dricker i hemmets vrå. Jag skulle verkligen behöva hjälp och kraft och mod för att ta mej ur detta, och jag ser att många med mej har samma problem. Så jag hoppas vi kan hjälpas åt och peppa varandra:)
Dag 1, here I come!

Min man dricker och jag är medberoende. Han dricker oftast helgen och då tills han inte kan stå upp utan går då och lägger sig. Ibland en eller två dagar till men då mindre. Det att det ska skyllas på någon annan eller att det finns något att fira är väl ganska vanligt när någon vill dricka. Jag ser direkt när min man druckit. Syns på ögonen och sättet han rör sig. Man blir verkligen lyhörd för allt som händer runt drickandet.

Usch, jag känner igen mer än jag skulle vilja i ditt svar, även om din gubbe verkar hunnit sjunka ännu djupare än min. Svårt att förstå hur man fortfarande kan förneka för sig själv när man dricker så mycket och varje dag, men hjärnan är väl konstruerad så att det går.

Känner igen det där med att det är jag som har problem. Han dricker inte mycket, utan det är jag som har för höga krav. Och dricker han väl för mycket nån gång så är det också mitt fel, för att jag kommit med nån sur kommentar och då är det ju ingen idé att vara duktig om jag ändå är sur.

Toleransen känner jag också igen. Jag trodde att jag såg minsta lilla på honom, men nu måste jag nog erkänna att det inte är så. Efter att ha räknat burkar och kollat nivåer i flaskor så vet jag att han fick i sig en hel del i går och det var knappt märkbart. Så det säger väl en del om de gånger som jag trott att han bara druckit en 2,8-a eller två och ändå sett konstig ut i ögonen...

Blev inkallad till min chef i tisdags. Hon var sur för att jag sökt annat jobb och undrade om det berodde på henne? Ja vad fan ska man säga? Ville säga JA men avstod och sa att jag tröttnat på kaoset i min kommun. Då säger hon med ett hånflin på ett nedlåtande sätt "Ja och om du börjar dricka igen så måste du säga till så vi kan hjälpa" Hade detta varit en av mina kollegor som sagt så hade jag tagit det som 100% omtanke men inte nu och inte på det sättet det framfördes och inte med den nedlåtande tonen hon har. Det har fått mig att börja tvivla på mig själv igen och min styrka jag byggt upp. En stolthet jag haft att varit nykter i 17 månader nu ja den raserades snabbt. Jag har recept kvar så jag undrar om jag inte ska plocka ut.

Jag vill inte använda ordet hatar, men jag ogillar starkt min människoförtryckande chef.

Nu tar vi en vit vecka till. Du är oerhört stark och du kommer fixa detta. Du får klättra upp i sockerdricksträdet och ta en sockerdricka istället :)

Ja verkligen en jobbig situation och du är ju också beroende av honom ekonomiskt just nu. Klart att han inte vill prata om det. Läser du andras trådar kommer du upptäcka att de flesta med alkoholmissbruk just inte har problem och ger tillbaka genom nedlåtande kommentarer, hån och gliringar. Allt för att få kontroll tror jag. Kontroll på den man lever ihop med. Jag saknar vetenskapliga belägg men det stämde för min egna del eftersom jag själv drack hårt och jag läser samma sak i många trådar.

Det spelar ingen roll om man ger 150% på arbetet och är en fin person, ellar ja det sista... Är man en fin person om man kränker sin partner och bara tänker på sig själv? Även om hans hjärna är förgiftad av alkohol.

...nä nu är jag faktiskt orättfärdig, den har innehållit både lugn och fullt spett.
Lördagen bjöd på sen frukost och en lugn eftermiddag, släpade fötterna efter mig.
Den det tycker jag att jag hade rätt till, efter en sjuhe..tes arbetsvecka, helt slut och jätte...grinig på fredagen och en huvudvärk som hette duga, en spricka i skallen av minst Grand Canyons storlek.
Till kvällen blev det musikal med ett par gamla goda vänner och middag innan, eller inte jättenära utan några som vi känt kvinnan i 22 år och numera nygift med en ny man, lite sådär löjligt nykära men på ett moget sätt ändå.
Trevligt i alla ära, inte jättesent ändå, precis lagomt, det var vi gubbar som höll oss nyktra, lite skönt att få sitta bredvid ratten för en gångs skull och inte alltid vara den där notoriska fyllechaffisen.

Söndagen då, tja en utrensning igen, jag har tre ställen som är ett ständigt elände i mitt hus, vinden, garaget och arbetsrummet.
Denna gång arbetsrummet, jamen fy f.n vad med skit man samlar på sig, det där bra stället man lägger ifrån sig grejor som man ska ta hand om en annan dag, och den där andra dagen kommer aldrig, förens just idag.
13 timmar tog det, och jag är inte ens klar, vi var fyra stycken, tjejerna tog hand om papprena och gamla kvitton, manualer osv.
Jag och svärsonen tog hand om alla apparater och leksaker, gamla skrivare, routrar, NAS'rar, diskar, CD-skivor, printerpapper, pennor, miniräknare, installationsskivor och allt gammalt mög.
Jag är inte alls enskilt skyldig till all bröte, frugan pluttar gärna in mina grejor som jag har lagt ifrån mig i köket, jo det är mina grejor men det är inte jag som har lagt dem där, men den bataljen tar jag inte upp, den är redan förlorad innan jag ens har påbörjat den.
Man har lärt sig en del saker i sitt förhållande, ibland måste man göra avkall på vissa höjer, oavsett om man har rätt eller inte.
Och vet ni, jag har ca 1/3 kvar, en hel garderob med bra-att-ha-saker, gamla mobiler, kameror, videokameror, laddare och sladdar till dem osv, fattar inte vilken hamsterådra man har fått, men jag har blivit duktig på att slänga prylar också.
Fyra flyttlådor upp på vinden, tre ut i garaget, jo jag vet att jag har flyttat på problemet, men det är sorterat i alla fall...

Så jag känner mig rätt nöjd ändå, ganska skönt att kunna vända sig om i arbetsrummet utan att behöva backa ut igen.
Har en jättefin stationär dator som jag inte har kommit åt för att bordet har varit fullt av prylar, nu står den där nydammad och väntar på 212 uppdateringar eller något liknande...
Ena skrivaren hade patronerna geggat igen sig på,varför motioneras de flera gånger om dagen så att de tar slut även om man inte använder den, jo för att de få gånger man ska använda den så funkar inte f.nskapet.
Tur att vi har en sv/v laser också, snuskigt dyr att byta patron på, men den funkar alltid.
Hur man än gör med dagens teknikprylar så blir man alltid fistad på pengar, det är uträknat.

Nu är klockan ett på måndagsmorgonen och jag har fem dagars hybris framför mig, har svårt att komma till ro.
Nästa helg är också fulltecknad, tjo och tjim var det går undan...

Har ni andra funtat på Riddarträffen den 5:e December?
Jag har, och har fundrat klart, jag kommer...om än lite läskigt...
Man hela livet består av mentala hinder som man måste lära sig att ta sig över, det kan ju också bli otroligt roligt och lärorikt också.
Men något sådant tror ju inte hjärnan att det ska bli, den ser ju som vanligt bara det som kan blir besvärligt, aldrig det som kan bli bra, utan man ska alltid bli så där förvånad över sina känslor.

Jag är förvånad över hur min livssituation ser ut idag om man jämför med hur eländig framtiden såg ut som nynykter,
det hade man aldrig kunnat tro, ingen räkmacka men det glider på rätt bra ändå.
Problem finns det fortfarande, men istället för att mäta dem med tumstocken så funkar det idag bra med ett skjutmått.

Alkoholen och dess biverkningar förstorar allt, både glädje och problemen, och när berusningens glädje har försvunnit, så återstår bara problemen kvar, och de behöver man göra någonting åt, annars förlorar man jämvikten i livet.

Berra

Försök på heldag, då jag kanske behöver pipa iväg tidigare eftersom vi är bjudna på glöggfest i en annan stad på kvällen.
Frugan har noterat i kalendern att inte knöka in något mer den dagen...

Väl mött, forumdeltagare!

Berra

Det kanske finns nån mening med det. Att du är tvungen att ta itu med detta ändå. Istället för att fly. Hoppas att det ordnar upp sig för er och framförallt för dig.