Senaste kommentarerna i forumet

..tack, jag kommer vara som en svamp. Ta in och lära så mycket jag förmår!
Ser fram emot all hjälp jag kan hantera.

Varm kram till dig!

...tack för omtanken.

Jag ser så mycket framemot morgondagen och veckan.
Jag har laddat väskan med näsdukar och böcker, varma skor och pyjamas ( ska tydligen sova i sovsalar, lite scoutkänsla) ;)

Ingen vet vart jag ska, jag går bara i ide, för första gången i mitt liv en vecka för mig själv och för min själs skull.

Ibland blir jag irriterad på folk som säger att "allt ordnar sig".
Visst ordnar sig saker, men inte av sig själv, någon måste hålla i rodret och det kostar ibland omänskligt mycket.

Bara du vet hur mycket du orkar. Var inte rädd för förändringar, med dem kommer nya öppningar man inte kan se.
Valen är många och fel gör vi alla men det går alltid göra om och försöka göra bättre.
Ingen kräver mer, ingen mer än vi själva.

Varma styrkekramar till dig

...dina ord och din berättelse stärker mig i min situation.
Trots att vi alla här lever i unika miljöer så har vi ju samma anledning att finnas här.
Oavsett vilken sida vi står på, vilka trådar vi känner mest samhörighet i så har vi alla en gemenskap.
Den gemenskapen ger mig styrka och jag är så tacksam över att jag får ta del av din berättelse.

Rädsla är svårt att tygla och ingen har varit räddare än jag. Så känner förmodligen de flesta som står i ogreppbara problemställningar.
Min rädsla har bott/bor med mig i drömmarna, i sömnen är jag jagad av människor och djur, ropar på hjälp,
skriker så jag tappar andan men ingen märker för inget ljud kommer ur min mun.
Jag finns men ingen bryr sig. De drömmarna har följt mig i decennier men lugnat sig sen barnen blivit vuxna.

När vi separerade så hade jag börjat plugga så därför fanns jag på "neutral" mark och började bygga upp ett nytt livvid sidan om
bymentaliteten vi bodde i som familj. Det tog 10 år för mig att känna mig accepterad i hembygden och fortfarande finns det de som baktalar, men
de människorna kommer man aldrig ifrån.

Jag var inte stark, inte starkare än andra men jag var/är envis som synden.

Ingen kräver vi ska orka mer än vi kan. Barn har överseende, vuxna kan vara svårare- min erfarenhet är att det i alla fall tar längre tid. Om man gör saker utanför ramarna blir man bedömd av den stora, vuxna massan. Jag förväntade inte de skulle förstå, däremot satt jag gränsen vid att mina barn inte skulle behöva ta skit.
Det fick de emellanåt, jag kunde inte ändra andra men jag visade baren att jag inte accepterade handlingarna.

Tänker på dig!

Varma kramar

...sådana kan man gärna dra av egna reaktioner. Om man törs... ibland är det läskigt eftersom det inte är alltid det fina man ser. Håller med ovan talare, du är här för din egen skull - välkommen att plocka russinen ur forumkakan. Tycker du inte om russin? Nå så hoppa över dem då!!

Hälsningar Legolas ;-)

Jag är jag, jag vet hur jag skall vara jag!
Kan vara nyttigt att få klarhet varför folk blir rädda när man tar plats.
Hopas och tror trollis inte har baktankar.

Men man får hela tiden akta sin rygg.

Tar emot alla råd jag kan .
/A

och sitter i ensamhet en lång stund. Känner en oro... har känt den gnaga hela eftermiddagen.
Ljuset brinner och ett spår i mina tankar finns hos dem omkring Törnrosa. Ibland kan vi så lite vi människor - jag gör det jag kan och det får vara gott nog. Ljuset brinner med stadig låga...

Nu, snart ska jag sova... nära, nära den närmaste i mitt liv och vara tacksam för allt jag har.

Det är lungt Mammy Blue! jag vet att det blir svackor både nu och då!
Jag var i en skade svacka i början på 2012 och det har varit ett jäkla slit för att komma i gång.
Men det börjar ordna till sig nu.
Trägen vinner

Kämpa på // Paron//

Hoppas du får en bra och lärorik vecka. Ta hand om Dig! /A

Du är still number one, här...........
Jag är jag, jag går min väg.
INGEN gör d det lika bra som jag!
Jag är bra, jag är bäst på att vara jag!
Min självkänsla är det inte fel på.
Men att förstå varför folk blir rädda och oroliga när man tar plats kan vara nyttigt att förstå.

Detta har varit lite av min styrka i mer ljusskygga situationer.
Men endå, känner mig lite "lurad" om det skulle vara så som du antyder?
Jag hoppas och tror inte trollet har några baktankar.
Men men, den som lever får se.
Ser fram emot att få faca dig på konventet.

Jag kommer mer fokusera på mig och mitt välmående. Mycket med min insikt är tack vare Trollmorsan.

Du Maria är världens ängel.

Tack för att du finns, JAG har dig att tacka för mycket!
/A

Du är värd allt gott, ha en fin vecka, och ta hand om dig!!!

En stor, oändligt stor kram till dig!

som sagt, fina fina ni - vill så gärna att ni ska förstå hur mycket ni betyder för mig!

Tack, tack och tack, tack för alla era ord, alla ord betyder så oerhört mycket, tack!

En varm kram,
N

... vad ska jag säga annat än tack?
Tack alla ni, som låter mig berätta, som låter mig gråta som låter mig nu sitta här igen och vara så ledsen att jag inte vet vad jag ska göra.

Jag har bestämt mig. Jag tänker inte leva så här längre. Jag vet inte hur jag ska säga det, eller hur jag ska få ett bra liv, men jag vill inte leva så här längre.
Och idag tog jag mitt viktigaste steg mot detta: han kom och sa "förlåt" för det han sa och gjorde igår, och försökte krama mig.
MEN: jag drog mig undan och sa klart och tydligt "nej, för det är inte ok att säga och göra så". Sedan har vi ändå pratat normalt inför barnen idag, och det får nog honom att tro att det ändå är ok, men jag måste känna styrkan i att jag accepterar inte att han gör så.

Tack alla, tack Lelas för fina, fina psalmen, tack Sorgsen för din berättelse som stärker mig (jag är ju så rädd för alla de där baktalandena, att ha fel osv - gott att läsa att du kunant stå stark trots det), tack alla alla ni!

Som sagt, vet itne fortsättningen, men jag fantiserar samtalet i mitt huvud:
"Det blev droppen för mig när du i lördags sa och gjorde som du sa, jag vill inte att vi bor ihop längre." och det möts av ilska, skäll och hot, men jag vill stå stark.
Fy fan, han får inte såra, påverka och förstöra mig elelr vårt barn mer.

så i dina tankar! Tankarna som säger "du klarar nog ett glas eller två snart", "SÅ illa är det ju inte". Sitter i samma sits, med en man som inte förstått hur mkt jag druckit, inte fattat att jag smusslat och gömt. Som tycker vi kan dricka vin på helgen. Men som Santorini skrev så tror jag att om man väl kommit så långt som vi, druckit så mkt och ofta som vi, så är det nog svårt att gå tillbaks till normalt drickande.

Även jag har tjejkväll inplanerad snart. Tänker försöka (om jag klarar mig hela vägen fram dit) att inte dricka. Tänker inte förklara eller gå in på varför, säger att jag äter penicillin (eller medicin mot UVI, tror det finns sort man ej får dricka på). Ngn kort förklaring måste jag kanske ge, de undrar nog annars eftersom jag inte varit den som någonsin tackat nej. Men är inte redo än att ge riktig förklaring.

Vi kämpar vidare, vi kommer fixa det :)!

Kram

Över varför Trollis trodde du skulle bli sur igen, min första tanke var att detta var ingen "vänlig" hjälp utan det hela går hela tiden ut på att du är "fel".
Hoppas jag har fel för jag tycker verkligen att det räcker nu, ingen är "fel" likadant så är ingen heller "rätt". Vi är som vi är med alla våra fel och brister, vi är nog dock känsligare än de flesta eftersom vi är ett gäng alkisar.
Tycker inte du ska be Dompa om ursäkt igen, dels har du redan gjort det och sedan har han deklarerat att han helst inte önskar ngn vidare kontakt med dig, låt det vara så. Vi vill gärna vara älskade av alla men det ser inte ut så, vi kan inte älska alla och vi kan inte vara älskade av alla, det får vi acceptera.

Självklart är det bra att lära sig mer om sig själv, men du är du, och du duger bra.

Sköt om dig!

Jag har ju med Trollmorsans hjälp lärt mig att tygla mina känslor lite lättare.
Just när jag fick din sista åthutning kändes ALLT!
Riktigt tungt och som om allt bara blev fel vad jag än gjorde.
Trollis har fått upp mina ögon och det är ingen tung sten i bröstet längre.

Tack snälla för ditt sista brev!
Jag ögnar allt på forumet och du är en av hjältarinnorna här!

Du är grym, bäst! Sträck på dig och titta dig in i spegeln och säg högt:

-Jag är så djävla BRA!

För det är du, kram/A

Mullegubben släpat hem - men det kunde lika gärna varit jag. Han har hämtat hem cikoria från Bornholm också (den trivs på vår gård) - och så smälter han ljusstumpar med stor förtjusning.
Systerkram till dig från mig

Se inte ner på dig själv, tänker på mannens kommentar, du fixar den kvällen kanon.
Gå ut iförväg att du inte ska dricka.
Kanske du får någon annan tjejkompis med dig?

Det är nog vanligare än vi tror att folk har problem med spriten.

Hur som DU!
Fixar detta.
Kramar!
/A

Santorini, jag har redan känt den där känslan att vara nervös över att någon ska ringa på dörren. Tänk om någon märker att jag druckit?! Huva.. Sedan det där med att något ska hända och jag måste in till akuten, känner jag oxå igen, även funderingar på alkoholskador. Har inte haft minnesluckor som du beskriver, däremot babblat en massa i telefon som jag skämts över dagen efter. Vill inte tillbaka dit!
Känt mig nere idag. Har blivit bjuden på tjejkväll om en månad ungefär. Brukar vara jättetrevligt, god mat och vin (naturligtvis). Sa det till min karl, då sa han: "då blir det fylla igen då".. Jag tror inte att jag ska vara med, eller så skyller jag på penicillin eller något, så att jag inte dricker. Blev nere av hans kommentar, känner mig dålig. Fyllkärringen..
Har inte varit sugen på A idag iaf, skönt. Kommer suget aldrig att gå över? Hur länge kommer det sådana här "anfall"?

Om du läser i min berättelse "nu får det faaaan vara slut!!!!!l

Så kommer.du se likheterna med min historia.
Full fart, alltid på språng. Vila kan man göra när man blir gammal.
Full fart spar tid.

Även jag är duktig p att förklara hur man skall göra/bete sig.
Men lever inte som jag lär.

En underbar person här håller på att hjälpa mig med VARFÖR jag agerar och beter mig på ett visst sätt.
Varför jag hade en känsla att allt gick mig emot.

Detta har hon hjälpt mig att nysta i lite.

Det finns så många fantastiska personer här, så stort grattis att du kom hit.

Själv är även jag på dag 1. Du och jag får gå hand i hand.

/A

Jag vet också att jag aldrig mer kan dricka alkohol och jag har accepterat det. Det hindrar ju inte att det kommer sug helt plötsligt, precis som du beskriver. T.ex ikväll har jag kämpat med vetskapen om att det finns två flaskor vin hemma. Jag kommer inte att röra dom för jag kan känna vilken besvikelse det skulle vara efteråt men lik förbannat finns suget där. Nå det går om igen och sen kan det vara borta länge. Men jag föredrar nog att inte ha nåt hemma. Detta är kvar sen nyår.

Läste mina två tidigare inlägg här och kände att jag ville förtydliga då jag såg att tonen var rätt så hård. Det var barnsligt av mig att basunera ut att jag inte skulle skriva mer i din tråd, speciellt efter allt annat tjafs som har varit här, jag borde bara ha slutat skriva här och hålla mig till anhörigdelen.

Jag har följt dig här sedan du började och du berör mig. Jag har känt mig frustrerad över att jag inte tyckt du tagit till dig de råd du har fått. Det väckte liknande känslor hos mig som när jag levde med mina alkisar. Jag blev rädd över att min medberoendepersonlighet började ta för stor plats och det var fel av mig att ta ut det på dig då det har varit mitt eget val att gå in här och läsa och vilja hjälpa. Jag ber om ursäkt för det.

Jag ska följa mitt eget råd till dig och hjälpa mig själv, hålla till i anhörigdelen och inte försöka mig på att "rädda" alkisar. Det har självklart inget med dig att göra.

Kram/markatta

....letar vidare efter min Dueodde-sand. Du skrev någon gång att vi är lite lika du och jag. Min dåvarande tyckte inte att jag var riktigt klok när jag ville släpa hem en påse sand, blev glad att se att vi är fler tokar. Ska göra i ordning en stump-skål med sanden. Jag tycker det alltid är så mycket kvar på stumparna men är för lat att hålla på och smälta och pyssla nya ljus. Systerkram från mig

Ja det var den 19 som jag också började om igen. Ja detta att börja om hela tiden är inte roligt till slut. Måendet är på topp, både fysiskt och psykiskt, och så trillar man dit och ner. Alkohol, mycket socker och mat ingen motion osv. Nya tag igen. Det är faktiskt en av de store fördelarna som jag brukar tänka på nu när jag ska leva utan alkohol. Jag kommer inte att behöva börja om från den otroligt låga nivån man kan befinna sig på både fysiskt och psykiskt, fler gånger. Det om något känns befriande. Jag tänker också att jag ska skala bort ännu mer i mitt liv. Jag vill fokusera bara på det som känns viktigt OCH att jag får mycket tid till att bara vara. Att känna lugn och ro och inte behöva känna att jag måste bara göra det och det. Att kunna ta en ledig dag mer som den kommer. Vill ett av barnen spela ett spel så ska jag ta mig den tiden. Jag känner att jag mår mycket bättre när jag faktiskt bara kan sitta och slappa och gör vad som känns bra för tillfället. Alltså; skala bort ännu mer onödigt att lägga tiden på. Sen känner jag att jag har ett uppdämt behov av att bara vara ensam. Det ska jag också lyssna på och se till att jag får vara det lite mer. Den här våren känns det helt rätt att faktiskt prioritera mitt eget välmående. Det är ju i förlängningen hela familjens. Belöning? Ja för mig är det ju faktiskt belöning med en påse smågodis eller att shoppa helt för mig själv. Trots det är det ju inget som går upp emot ett glas rödvin. Om det kunde stanna vid det... /T

Mobbingstendenser är verkligen det sista vi behöver här! Jag gillar inte alla, ibland tycker jag en del skriver dumma saker, överdriver eller uttrycker sig fel. Men, det finns verkligen inget som helst gott syfte att klaga eller säga ifrån, i synnerhet inte om det inte rör mig personligen. Det är ok att säga ifrån om man inte vill bli kallad vissa saker men det räcker så!

Lev och låt leva! Att irritera sig över andra människor är ett säkert sätt att riskera att man tar sig ett glas i rena irritationen ;-)

Är ofta inne och läser här på forumet men skriver dock sällan. Din berättelse och alla andras berör mig djupt och starkt, så otroligt många historier, känslor, beteendemönster man känner igen sig i och kan relatera till.

Jag-en kvinna kring de 40-ett ordnat liv med jobb, goda vänner, stort reseintresse-sjönk idag så lågt som jag aldrig sjunkit förut. Efter gårdagens pubrunda med en väninna var jag tvungen att sjukskriva mig från jobbet på grund av baksmällan. Mår fruktansvärt dåligt av detta, vet inte hur jag ska ta mig ur detta fängelse som alkoholen satt mig i. Såå.. jag tar rygg på dig LillPer, i ett försök att söka friheten som ett alkoholfritt liv kan ge!
Idag är också för mig Dag 1! Lycka till!

Flygvärdinnan