Senaste kommentarerna i forumet

Y Du får mig att ännu tydligare förstå hur ila jag gör mina närmaste.
Jag vill FÖRÄNDRA mitt drickande.
Vet att ett vitt 2013 är kört..........'
Men som dy så fint påpekar Markatta, jag vill inte sluta helt.

Förut ville jag det, men nu har det hänt d saker som gör att jag tror....nej!

Du är så klok och vis, du och trollmorsan och mt är
några RIKTIGT goa brudarna här!
Kramar/A

Vad tråkigt att höra, tekla.

Denna ständiga pendel mellan hopp och förtvivlan... Vi är många som vet hur det är att vara mitt i den.

Du undrar varför det skall vara så svårt att sluta dricka... Ja, det kan man verkligen undra! Men, det enkla svaret är väl: för att alkohol är en stark drog, trots att den har en socialt etablerad särställning i vår kultur.

Var rädd om dig!
/H.

Ha en fantastisk kväll nu!
/A

Hej igen Grön!
Jag vet hur det känns att han en gubbe som somnar i soffan, och som inte går att prata med om det här. Men, jag vet också att det går att vända!

Jättebra att du har börjat prata med honom. Var han nykter eller onykter när du pratade med honom häromdagen? Det kan vara i princip omöjligt att nå fram när alkoholisten är onykter, och lika omöjligt att ens hitta ett tillfälle när han är nykter...

Ett sätt som jag och några andra här på forumet har testat är att skriva ett brev. För mig blev det en bra lösning eftersom jag kunde formulera mig medan jag hade tankarna igång, och så fick maken läsa det när han var mottaglig. Kanske kan det vara en modell för dig också?

Ja, jag har funderat väldigt mycket över det här med gränser och ultimatum. Det finns en hel del att läsa i min tråd (Vägen vidare) om det, om du vill.

Kram!
/H.

Hej Framtidsvännen!

Jag bläddrade lite bakåt i din tråd här, och fick syn på vad du skrev i augusti (den 16:3) i fjol:

"Jag har iaf bestämt mig för att börja stå upp för mig själv, börja tro på mig själv och älska mig själv igen. Om detta är att vara egoist så måste det få bli så."

Jag tänkte bara påminna dig om den känslan... Kram!
/H.

Du vet att jag gillar dig, tycker du är en fantastisk psykolog..... Eller jag hoppas du förstår.
När du skriver och FÖRKLARAR så är det:
Ja då kan det vara, kanske hmmmm.

Jag har sagt det förut och återigen.
Hammaren på spiken.
Åter igen, jag känner att det är tungt ibland.
Riktigt tungt imellanåt.

Vet inte om forumet är rätt för mig då jag verkar reta up en del?

Droppen var när jag får folk att inte fokusera på att förändra sitt drickande.

Jag vill inte bidraga till det.
Du morsan är en av flera som jag på riktigt ser upp till. Vi kom väl hit ca ungefär samtidigt.
Jag vill så mycket. Och det fixar vi på MÅNDAG!

Aldrig att du skulle be om ursäkt, du är mitt lilla bustroll ju.
Tar tag om dig och ruffsar dig i håret så löven far.....
Återigen
TACK!
/A

Handen på hjärtat Andreas, tror du verkligen att det gör någon skillnad för din familj om du dricker i "finare" sammanhang, skumpa, kex och ost, inga flaskor på bordet, än om du skulle dricka öl direkt ur flaskan? Du har ju skrivit här att både fru och barn har uttryckt en önskan om att du ska sluta dricka och att de varit glada över ditt nyårslöfte om ett vitt 2013.

Det verkar som att du har insett att du har problem med alkoholen men ändå inte är helt villig att göra de förändringar som krävs. I ditt första inlägg här i din tråd så skrev du om hur du spenderat en massa pengar på dyr och fin whiskey för att klä om ett missbruk till ett intresse. Fly inte från den insikten nu!

Jag vet att du har läst och kommenterat på anhörigsidorna och då vet med dig att anhöriga påverkas av alkoholistens drickande oavsett om de dricker skumpa eller hembränt. Jag som anhörig vet att då ett löfte om att sluta dricka brutits från "mina" alkisar så har jag känt mig arg, ledsen, besviken, sviken, lurad. Oavsett om det har gått lugnt till och löftet har brutits med ett "jag ska bara ta ett glas vin till maten" så sitter man som anhörig som på nålar och med en stark oro. Jag skriver inte detta för att ge dig skuldkänslor utan för att du inte ska fortsätta att huka dig för de problem som du har, din familj har, dodga obekväma frågor.

Kanske är du inte redo för att sluta dricka? Kanske vill du inte?
Du verkar inte villig att ta emot hjälp från forummedlemmar så om du verkligen vill sluta dricka så kanske du behöver söka upp en beroendemottagning eller AA som du var på väg till i början här.
Tipsa också din fru om al-anon, för jag är säker på att detta måste vara svårt för henne att hantera.

Ta hand om dig!

Hej!
Vad jobbigt du har det mitt i din bergochdalbana av hopp och förtvivlan!

Men, vet du, jag tror att du gör helt rätt som försöker att leva ditt liv på bästa möjliga sätt oavsett mannens drickande och mående. Det kan kännas som att man inte bryr sig, men det är inte sant. Tvärtom så är det den enda lösningen, eftersom din oro inte kan rädda honom. Bättre att en mår bra än att två mår dåligt. Eller hur?

Kram!
/H.

Hej vännen!

Några saker tänker jag på.... Och nu blir det klarspråk, för jag tror att det är nödvändigt.

För det första: skäms inte! Det är inte ditt fel att det har blivit så här, och du har ingenting alls att skämmas över! Ok?

För det andra: Du skriver "så länge jag inte bestämt mig för stanna eller lämna så kan jag inte acceptera att jag och flickan skulle bli inbjudna, men inte sambon". Nej, just det.... Precis så är det. Du måste nämligen göra ett val här. Din bror och svägerska gör sitt val (dvs väljer bort din sambo så länge han beter sig så här, men inte dig) och du måste göra ditt.

Tänk dig scenariot att din bror ringer och frågar om du och lillan vill komma över. Han förtydligar att din sambo fortfarande inte är välkommen. Vad gör du då? Vad säger du?

Om du låter bli att träffa din bror för att han aktivt markerar att din sambo har gått över gränsen - då kommer din sambo att tänka "alltså har jag inte gjort något fel, det är hennes brorsa som är dum i huvudet, jag kan fortsätta så här för felet är inte mitt". Eller hur?

Ja, jag tror att du står i ett vägskäl här nu. Din bror har gett dig en möjlighet att ta ställning och visa för din sambo att hans beteende inte är acceptabelt. Tänker du ta den möjligheten?

Kram, vännen, jag tänker mycket på dig. <3
/H.

jo känner spirande vänskap här. Hur det än går ikväll med firandet .Så ses vi här imorgon. Hoppas du kan hålla dig vit. Men jag anar att det blir inte lätt med familj som ska fira. Med den gamla vanliga traditionen alkohol.

Grattis MB på födelsedagen!

Kram Fia

Ser att du är inne i ekorrhjulet igen Andreas..
Vad/hur menar du egentligen med det du skriver här? Jag kopierar stycket nedan:

Ännu en gång
Svårt att passa in i mallen sist men säkert
Inte det sista.
Viktoria, så tydligt och korrekt.
Vad gör jag här?
Klubben borde ha mallar hur man skall vara!
Annars blir det ingen inbördes beundran.
Klapp på axeln, JAG ÄR BRA!
/A

Är det oss du vill ändra på eller dina dryckesvanor?
Här finns inga mallar, så försök inte hitta på några att lägga på oss!

Att du känner att just du inte passar in, är en åsikt som får stå för dig!
Men det kan faktiskt inte vara så, att "alla andra" ska anpassa sig, bara för att du ständigt blir stött när man ifrågasätter ditt beteende.. Nej väx upp Andreas! Svälj din egen sårade stolthet för här är ingen av oss "bäst" eller kung.

Här är vi bara vi, alldeles vanliga och ovanliga. Sluta "hota" med att lämna forumet om du inte får din vilja igenom. Det är inte sjysst!

Antingen så stannar du kvar och försöker lära av både dina egna och/eller andras misstag eller så inser du att forumet kanske inte riktigt var det du trodde..
Jag tänker inte be om ursäkt för mina ifrågasättanden eller mitt sätt att vara.
Inte heller ifrågasätter jag personen Andreas, däremot hans beteende. För jag ser att du fortfarande kommer med en massa kringsnack och urskuldranden./trollis

Och en kända i baken, och precis innan ni rundar husknuten stilar jag iväg en tursnöboll
Som träffar dig på axeln!

Gör en snöängel när du kommer hem för det gått så bra!
Kramar/

Maria, jo du har rätt. Barnen säger att jag inte skall dricka.
Frun påpekar oxå.
Även om det är lite morr så flyter det på.
Roddar med allt och inget, som livet för de flesta småbarnsfamiljer.
Kan förställa mig hur du tog emot din familjs bedjande.
Det både känns i själen samtidigt vill man, eller tycker man inte att det är en så stor affär.
Du har ju varit där och gjort en helt fantastisk resa.
DU om någon är duktig.
Var detta tillräkligt med svar Maria, eller får jag mig en åthutning av någon annan?

Fyllefia:
Jo jag drack en skumpa själv. Men jag åt ost och kex med min fru som drack julmust.
Barnen var oxå med och drack must, men åt vissa kex med olika pålägg.
Fia när du sade att du inte ville veta av mig i din tråd, sade
jag att du fick komma till mig när du vill om du inte var sur.
Men endå...............

Mama, min Mama.........
Jag visste inte vad jag skulle tro.
När FylleFia skällde på mig, och du fyllde på eller spann vidare
så kände jag att det var tungt.
När sedan Viktoria blåser peruken av mig när hon tillrättarvisar mig
Vänligt men ack så bestämt. Och sedan Santorinis korta "tack" till Viktoria.
Jag vet att Santorini håller med Fyllefia och att det är för mycket chipp chipp what ever.
Jo jag kände, känner att vi inte spelar i samma band.
Att sedan Adde tycker att det blir för mycket fokus, bort från! Alkoholen.

Och jag tror atr allt beror på mig.
Offerkofta eller inte.
Jag gillar några kloka här, riktigt mycket.
Läser allt och pushar och peppar där jag tror det behövs.

Det hjälper mig, eller hjälpte mig att läsa och skriva.
Men mer och mer får jag känslan av att inte passa in.
Vissa funkar jag helrätt med, visa mindre bra.

Nu trav................
/A

Ikväll är vi bortbjudna t bästa vännerna. Nu gäller det!
Ska klara att tacka nej. Min kompis dricker inte mkt så hon höjer inte på ögonbrynen om jag tackar nej, utan det är JAG som i vanliga fall dricker (och gärna några extra klunkar i smyg när ingen ser, och lite innan vi ens gått hemifrån...). Men inte idag, SKA dricka vatten. Klarar jag det är det ett stort steg för mig, att tacka nej!

Håll tummarna...

Jag lider med dig nu. Vet hur jobbigt det är att gå och hoppas och hoppas för att sedan dras ner igen.

Du vet du är inte misslyckad för att han valde att dricka. Jag fattar att du känner dig ensam, jag kände mig många gånger mer ensam när jag fortfarande bodde med "min" alkis än vad jag gjorde efter jag lämnat honom och bodde själv. Vi människor har ett så stort behov att att bli sedda och bekräftade av människor i vår omgivning att vi mår sämre av att vara runt människor som inte ser en(och en alkis ser ju till sig själv främst) än om vi skulle vara helt ensamma.

Kram på dig!

Att försöka nå fram till en alkoholist är oerhört svårt och energikrävande, som att försöka hjälpa en drunknande som kämpar emot. Till slut riskerar man att dras med ner under ytan eller att bli så utmattad att man inte ens själv orkar simma in till stranden.

Dina känslor är för viktiga för att ignoreras. Du förtjänar att må bra. Kanske får du acceptera att det inte är din man som kan hjälpa dig med det just nu och söka stöd någon annanstans, som här på forum men jag tänker också på anhörigstöd på beroendeenheten hos din kommun, al-anon, samtalskontakt hos öppenpsykiatrin.

Läs också igen vad Lelas skrev den 2:a december om ultimatum och vart dina gränser går. Har du funderat något mer kring det?

Stor kram till dig!

sägs det, men ja, vi ses i morgon, arga och nyktra! Tack vännen!

Kramar till alla vänner här! <3

det blir här. Jag åker med av bara farten.

Tack för att jag får smyga med och kika över axeln på dej, Fia!

Kramar! /MB

En klapp på andra axeln från mej, och jag hoppas du inte tog illa upp av det jag skrev, jag tänker med värme och saknad på krogägaren, och jag tänker med värme på dej.

Var rädd om dej! Kram. /MB

Du har skrivit att familjen är med dig i ditt vita 2013, antar att du pratat om det hemma. Du har även skrivit detta: Gör nu såhär för att gentemot barnen kunna behålla sin auktoritet.
Och så dricker du en flaska skumpa själv, även om inte flaskan står på bordet så märker alla att du dricker. Vi förändras när vi dricker, det märker man tydligt som nykter bland några som dricker.

Jag har frågat dig förut hur din familj har reagerat på ditt drickande, har de haft synpunkter, tycker de att du dricker för mycket?, har din fru eller dina barn någon gång bett dig sluta?. Men du har inte svarat på dem frågorna, det gör du ju självklart som du vill men jag blev inte själv nykter på riktigt förrän jag tog in på allvar att detta drabbade inte bara mig utan i hög grad familjen. Det var först då jag klarade av att bli nykter.

Den insikten kanske du också behöver för att klara att bli nykter. Om det nu är så, det kanske bara är du som tycker att du dricker för mycket, din familj kanske inte tycker det, vad vet jag?

Kram!

vem åt du ost och kex med? Din fru som tackat nej? Dina barn? Du sa ju att du dragit i dig en flaska skumpa ensam?

Fia

När drickandet får konsekvenser som i ditt fall en uppsägning, du mår inte bra av det och mängden som ni dricker. Självklart är det ett missbruk, minns när jag läste om gränsen för en kvinnas bruk. 9 små glas i veckan är gränsen då ligger man högt. Herregud där var jag redan på tisdagskvällen, det jag sedan drack onsd-söndag vill jag inte ens tänka på hur för mycket det var.
Be din man göra självtestet här på alkoholhjälpen, det kanske blir en ögonöppnare för honom
Kram!

känner så igen mig eller känner så igen din man och min egen. Rädslan för att vara kvar i alkoträsket ensam. Befrielsen i när även den den andra trilla dit. Men vet du vad? Jag ska försöka att inte bjuda på den. Inser att det blir tufft för dig med bjudning ikväll och alltehopa. Men då ses vi i morgon kanske? Arga och nyktra?

Fia

Hoppas verkligen att du får en bra dag, helgen är inte förstörd, ta ett nytt beslut idag, idag ska jag inte ta första glaset oavsett vad som händer.
Känner verkligen med dig, förstår hur svårt det måste vara. Blir arg på din man som inte vill förstå allvaret med ditt beslut, han ska stötta dig, inte stjälpa dig.
Du bör verkligen prata med honom igen och få honom att förstå att han gör som han vill men att du kräver att han stöttar dig i ditt beslut och under inga omständigheter köper alkohol till dig, förklara att det då är jättesvårt att stå emot och att du behöver hans hjälp i detta. (Män vill ju gärna känna sig behövda).

När jag får sug så går jag in här och läser och ibland skriver, det hjälper, och har fått mig att låta bli glaset.
Ibland tänker jag att ok, jag dricker inte idag men imorgon då jäklar ska jag. Tack och lov så har inte suget varit lika starkt dagen efter så då har jag avstått ändå.

Ger dig en stor Styrkekram!!

en annan sak som stör mig förutom diskandet efter hans middagar är dansen. När alkohol intas så vill han dansa. Till punk för det är hans generations musik. Jag avskyr punken men när jag super till själv kan vi varva det med lite gammal disco. Min man är god, vi kan tala om allt utan missbruket för enligt honom missbrukar vi inte. Två vinflaskor per kväll? Det är väl ett missbruk. Sparken för att jag har sjukskrivit mig för ofta. Missbruk blir det i mina ögon.

Fia