Senaste kommentarerna i forumet

Jag är väl lite konstig men jag trivs i mitt eget sällskap.. Känner mig sällan "ensam".. Jag var mer ensam förut i "tvåsamheten", som dessutom gav mig en osäkerhet eftersom jag på slutet aldrig visste hur dagen skulle avlöpa.. Då kände jag mig isolerad, eftersom jag inte ville prata i telefon eller ta hem vänner..
Ta emot den hjälp ni får! Och låt processen ta sin tid! Det som blivit "raserat" under många år, bygger man inte upp i en handvändning.. Dessutom gör de kortare dagarna med brist på ljus sitt till. (kollat att det inte är nån "höstdepression" på gång..?)
Det tar tid att hitta sig själv igen, om man under många år ständigt fått jämka sig och satt andra främst.. Det är många som inte vet vad de själva vill egentligen..(även bland folk som inte har alkoholproblem eller är medberoende på det sättet..)
Kram

Bra du är Mick och hej Alina

Styrke kramar till er båda!

Hej, Zorro.
Vad bra att du hittat hit. Har du läst hela sidan under fakta här på forumet?

Beroendet och belöningssystemet. Mycket sitter i vanor och tankar. De kräver en del jobb att bli av med men det finns också mediciner idag som enskilt eller i kombination hjälper många missbrukare. Kanske dags att kolla värden och hälsostatus hos doktorn, om du inte gjort det redan.
Du är en bit på väg mot att bryta det värsta suget och abstinensen. Styrka till dig nu med dag 3.

Det är bara att kämpa på vilket är lättare sagt än gjort. Jag drack minst en flaska vin varje dag och tyckte att det var vad jag behövde men det gör jag ju inte. Jag behöver ingen alkohol alls. Jag har inte bestämt mig för att sluta helt och hållet men har minskat min konsumtion markant och har flera vita dagar i veckan. Ifall det inte fungerar i det långa loppet måste jag sluta helt med alkohol. Har du kollat på AAs hemsida? Jag tycker att det finns mycket tänkvärt där. På medveten.org finns en bok att ladda ner som är bra, tycker jag.

Kan jag rekommendera deras lemonad gjorda på färska bär. Märket Amalias är himmelsk goda och innehåller bara frukt, inga aromer och sånt. De är syrliga, fräscha med mycket fruktsmak .

De gånger jag har druckit alldeles för mycket har varit på fester. Jag har väl dragits med av stämningen och trott att jag kunde dricka hur mycket som helst. Det gällde inte alla fester förstås men tillräckligt många för att jag skulle inse att jag inte kan dricka på fester även om jag gör det annars. Numera kör jag alltid efter fester eller har någon annan ursäkt för att inte dricka. Prova att inte dricka på nästa fest. Drick något alkoholfritt. Min erfarenhet är att efter några glas är det ingen som tänker på vad man dricker i alla fall.

Jag gick tidigare också på anhörigstöd och tyckte att det gav mig väldigt mycket. Har du gått på det tidigare? Gick ju också hos psykolog och det var också väldigt bra. Bådadera behövdes på olika sätt för mig. Nu går jag inte på något, tyvärr. Är väl inte i lika stort behov av det längre, men ibland kommer svackor och då vore det väldigt skönt att ha någon att samtala med. Det är känslan av ensamhet som tränger sig på emellanåt. Men egentligen var jag lika ensam när vi var två och han bara drack. Men det är väl mer allt runtomkring med släkt och gemensamma vänner som gör att det är så tomt ibland.
Kramar till dig, Izzy

Med yinyoga på morgonen. Har svårt att få in vettiga övningar på morgonen. Jag skulle vilja hitta en plats för det men nu blir det betald i grupp i veckan ;-)

Vet, svårt när man behöver det som mest.

Tack Harrim!
Jag har ingen annan ambition än att sluta dricka för evigt. Eller en önskan, Jag vågar bara inte sätta ribban så högt. Jag kan meddela att jag lyckades passera bolaget utan att stanna. Så nu börjar jag tro att dag 3, kan börja nykter! Som sagt finns en stark önskan att aldrig dricka mer. jag har haft denna önskan länge. Gjort ett antal tappra försök men fallit tillbaka. Så just nu består mitt liv i att klara mig tills imorgon bitti! har inte uppfattat mitt drickande som särskilt extremt heller. Men inser ju att en 40 till 45 stycken 7,5.or i veckan kanske är aningen i överkant för att vara helt sunt!

Alla har vi olika förutsättningar och problembilder. För min del har det här forumet fungerat utmärkt så ge det en ärlig chans. Det är nog bäst att ha en helvit period till att börja med i alla fall.

När jag är ensam och de andra sover. Då kan jag andas och sitta i lätt meditationsställning och/eller göra ett kort pass Yinyoga. Tänder ljus och försöker att släppa taget om tankarna (som ofta är lugnare på morgonen) och bara vara. I perioder går det bra men ofta när jag behöver det som mest, får jag inte till det. Det är lätt att hamna framför datorn med kaffekoppen. Får nog begränsa min datortid....

Att vi kör i diket ibland händer oss alla, men ge inte upp, du är ensam på dina resor och då blir suget stort, kanske går det planera dom så du reser ihop med kollegor eller liknande så du får annat att tänka på.
Jag har samma problem som du, när jag är ensam blir suget värre, särskilt om jag är sysslolös.
Upp på banan igen så hjälps vi åt ?

Tack för fina hälsningar i min tråd. Känns fint att du finns här.

Kram ❤️

Forumet är hur bra som helst för oss, det ger ett oerhört bra stöd, så fort suget kommer så in och läs, och framförallt att få skriva av sig hjälper mycket.
Starkt jobbat.

RaniLee.

Jobbigt med tankar ibland. Det är då man vill stänga av hjärnkontoret... Men inte längre med A.

Har du en bra plats att hämta lugn och kraft ifrån? För mig är det i naturen, men det går nog att hitta i musik och på andra platser...

Kram, vännen.

Så bra att du kunde tänka klart kring triggers. Steg på vägen för oss. Skönt med forumet när suget sätter in, eller hur?

Vi kämpar och lär oss dag för dag...

Vi har lång och krokig väg framför oss, det är lika bra att inse att det kommer bli väldigt tufft.
Att ha A hemma är rena fördärvet för oss, det fick jag erfara i lördags, man kan säga så här, att om du inte tar det första glaset så kan det heller inte bli det tionde.
Om vi tänker att vi bara ska ta ett glas så kommer det till 99 % säkerhet att sluta med bakfylla.
Läs och skriv här på forumet så blir det lättare att samla mod och styrka, alla vi här sitter i samma båt och tillsammans så ska vi kämpa för att klara detta, en dag i taget.
Kämpa på, du klarar detta, och skriv hur det går för dig ?

Vilken kraft och styrka du har inom dig!
Det låter verkligen som att du har bestämt dig för att kämpa, att du vill nå förändring i ditt liv.
Vi är nu flera som följer, imponeras och tror på dig, en dag i sänder.

Du skriver att du önskar anonymt stöd, om du i framtiden önskar att prata med någon så kan du även ringa anonymt till Alkohollinjen.
Du nämner också att du har haft tankar om att ta ditt liv. Om dessa tankar återkommer kan du anonymt även kontakta Nationella Hjälplinjen.

Ta hand om dig!
Varma hälsningar
Ylva/Alkoholhjälpen

Precis Leverjag... de är gifta med varandra. Idag måndag. Stress på jobbet med känslan att aldrig räcka till. Hämtar barn sur som ett bi. Allt jag kan tänka på är A... såklart. För nu börjar jag fatta mina triggerpunkter. Jobb som kräver, barn som kräver och allt känner man sig otillräcklig inför. Hjärnan går på högvarv och när jag vill vila (behovet av återhämtning) blir det (för stunden) tillgodosett av vin. Idag tänkte jag ändå klart runt situationen under A-suget och det var aldrig aktuellt att faktiskt dricka nåt. Tänkte däremot på hur fasen jag ska hantera när S&A sätter klorna i mig. Idag blev det att läsa era fina trådar på forumet och sitta en stund själv i köket. Nu känns det redan bättre. En stund.....

Blev inspirerad av ditt inlägg Konstnären.

Gick en långpromenad med min hundflicka och kastade pinne en stund. Bra att andas frisk luft. Det hjälper. Imorse mediterade jag en stund och blev helt avslappnad men en oro och sorg sitter i. Vet inte vad det är. Har inte lust m något och känner mig rastlös och som en klump gråt sitter i halsen hela tiden. Funderar på vad det är som spökar. Har mått så bra fram till i lördags. Är det hormoner (påverkas mycket), känslor som jag nu känner och är ovan med, sorg och saker jag inte bearbetat, vakuum i livet för att jag ändrat mina vanor, ensamhet och vilsenhet eller bara en dag i november när livet känns lite tyngre än vanligt?

Är jag rädd? Rädd för de beslut som ska fattas? Är jag rädd för jag vet att jag måste ändra riktning och för att göra det behöver rannsaka mig och mitt liv. Just nu vet jag inte var jag är på väg. Vet bara att söta om mig och låta tiden gå är viktigt nu.

Det är så mycket elände i världen nu, så det ljusa i värken hamnar i skymundan, inte minst i medierna. Tror det påverkar oss som en slags negativ hjärntvätt. Världen går under, klimatet förstörs, folk har ihjäl varandra, plågar andra, utrotar djur och natur, terrorismen hotar och lamslår, bostadsbubbla, nedskärningar, klyftorna ökar, kris, vården går åt helvete, skolan misslyckas, flyktingströmmen sätter press och romerna sitter överallt i ur och skur och påminner om att vi har det så mycket bättre.. Tänk om medier kunde skruva lite mer om alla de fantastiska projekt och människor som skapar, räddar och helar i världen!?

Jag behöver nytt att fylla tankarna med. Jag behöver träffa nya människor och upptäcka andra sidor av livet. Blev nyfiken på gruppbehandling, Konstnären. Kanske kan vara bra stöd för mig för att klara detta och känna gemenskap att se fram emot.

Ska börja träna igen imorgon. Det kan nog hjälpa mig nu. Behöver ta ut mig ordentligt. Skulle kunna gå flera mil om dagen om det fanns tid.

Ingen alkohol idag heller. Vi kämpar vidare. Det blir alltid ljusare och lättare igen.
?

och har en fin plats vid vattnet att gå till. Det är väl så att det är en process och tanakrna blir många och äveb tröttande. Fint att läsa om dina funderingar.

Tack för alla kloka synpunkter! Vi kommer alldeles inom kort öppna http://anhorigstodet.se/ Forumet kommer inte flyttas dit utan kommer att ligga kvar och delas mellan alkoholhjälpen och den nya sidan anhörigstödet. Vi tror att det blir en lösning som kommer att fungera bra.

Vi hoppas att alla bra diskussioner i forumet kommer fortsätta och att den nya sidan kan hjälpa fler personer att hitta hit. Om ni har åsikter om informationen på anhörigstödet så får ni gärna dela med er av dem här på forumet eller direkt till oss som arbetar med sidorna.

/magnus

Ni är flera som påverkas av din pappas konsumtion och du önskar att det vore annorlunda.
Frågan är vad nästa steg kan vara. Jag funderar lite kring vad du vill göra så att Du ska må bättre, vad är det du behöver?

Fortsätt gärna att göra precis som du gör - skriva, vrida och vända på dina tankar. Det kan vara ett viktigt steg i att finna klarhet. Även fast alla situationer är unika så finns det många här på forumet som upplever ett liknande dilemma som du gör och många blir hjälpa av att läsa om andras situation. Kanske du också blir det.

Ta hand om dig!
Med varma hälsningar
Ylva/Alkoholhjälpen

Det jag direkt slås av är alla dina kloka och omtänksamma tankar. Du är öppen och har förmåga att se situationen från olika vinklar, samtidigt som du är realistisk.
Även om det kan finnas många likheter mellan olika relationer där den ene har problem med sin alkoholkonsumtion så är varje fall unik. Det finns inga "aldrig" eller "alltid" och jag kan tänka mig att det inte är enkelt för dig att besluta dig för hur du vill göra.
Mitt enda råd är att du fortsätter att utgå från dig själv - vad du skulle må bäst av.

Varma hälsningar
Ylva/Alkoholhjälpen

Vad starkt av dig. Tack för att du delar med dig. Jag tror på dig!