Senaste kommentarerna i forumet

Bra jobbat, KjellGW! 14 dagar är en bra bit på väg. Så småningom släpper det fysiska suget sitt grepp, sömnen blir bättre osv. Så, håll ut nu. Senare kan det komma en period, då man känner att det direkta suget efter alkohol har minskat och att man därför tror att man kan dricka igen. Varning på det, för det kan man vanligtvis inte. Lycka till nu och förstärk dina framgångar med att göra något mer positivt. Exempelvis börja träna regelbundet, ifall du inte har gjort det tidigare.

Strongt jobbat. Och så klokt resonerat här nu i ditt senaste inlägg.

Fin lördagkväll på dig!

Jag tänker vara och kommer att vara nykter i midsommarhelgen. Den helgen kommer jag då att fira både midsommar och tre månader a-fritt. Så gör jag. Alla som vill är varmt välkomna att hänga på!

Tack.
14 dagar sedan sista droppen intogs idag. Känns bra. Men jävlar vad tufft det är. Var nära att halka dit igår. Tänkte att "bara en öl" fixar jag väl. Men jag tänkte efter både en och tio gånger. Jag känner mig själv. Jag klarar inte av att bara dricka en öl. Inte än, jag hoppas jag en dag kan klara av att dricka måttligt i gott sällskap och kliva upp fräsch dagen efter och kunna tänka att fan vad roligt det var igår. Men än så länge är det lång väg tills dess.

Har varit a fri i sex dgr..druckit i smyg och jag och min man drack ofta fint rödvin..då känner man sig inte som en alkis..började för åtta månader sen med ångest,stress ..varit sjukskriven sen dess..inte talat om för läkare mm.
om mitt drickande..men efter förra helgen med tjejgänget i Skagen med sprit dygnet runt fick jag så mycket konstiga känslor i kroppen.väckte min man och erkände att jag druckit i smyg..har fortfarande ryckningar mm.i kroppen..har inget sug efter vinet utan väldigt orolig att jag skadat hjärnan..är det någon som vet hur länge man känner sig så konstig?är glad att klarat mig hittills .och ska fortsätta så..nu är eldprovet på onsdag då vi ska ha 50 pers på studentmottagning..många vänner som dricker vin..på normal nivå..jag ska inte ta något..men snälla om någon vill dela med sig av det konstiga,gungande i huvudet....

Det är midsommar om ett par veckor. En lång drickarhelg av tradition. Vem här har målet att fixa midsommarhelgen nykter? Jag räcker upp en hand och klämmer i med ett rungande "Ja, tack gärna!".

Känns lite nervöst inför midsommar faktiskt. Vi har inte spikat nåt än, men jag vet vilka som brukar höra av sig och hur det brukar bli. Det är drickat, förstås, som är huvudnumret och det lockar inte alls att umgås med dom vanliga prissarna. Skulle vilja hitta på nåt helt annorlunda i år. Nåt uppbyggligt och rogivande.

Det är jag tacksam för. Hade världen sug nu när kvällen kommer och solen ligger på altanen.

Och ha det så trevligt. Njut av solen - här hällregnar det. / FM

Har druckit en del a- fritt vitt vin på helgerna sen jag bestämde mig för att nu är det finito på ett tag med a. Det a- fria har jag köpt i affär för att slippa gå till systemet. Jag har faktiskt sett fram emot kvällen och mitt a- fria. Och vad händer? Kommer till affären och finns inte EN flaska kvar. Och vad är min första tanke? "Jag hinner på Systemet." Där slog autopiloten på direkt men nu har jag börjat betrakta mina tankar på ett annat sätt. Irritationen jag kände sjönk undan och jag kunde fråga mig själv om jag verkligen måste ha vin i kväll? Svaret var nej och det kändes faktiskt helt ok. Så vad mycket vi gör av gammal vana. Snart har jag uppnått det mål jag satte när jag började: Inte en droppe före miidsommar. Längre kunde jag inte föreställa mig då. Det kan jag nu.

i avvaktan på kvällens fest, som ska bli måttlig. På onsdag är det en familjetillställning med en hel del A, dock inte för mig som ska ta antabus på må morgon. Jag kan helt enkelt inte riskera något på onsdag. Men nu känns allt ok.

Det du säger stämmer säkert, men du har också genomgått en enorm omställning. Det är rent fysiskt tungt att sluta dricka, för att inte tala om allt det psykiska. Jag tror de allra flesta har gått igenom en liknande period, som du har nu. För mig var den förknippad med en förkylning, så jag kunde skylla mitt mående på det, men så här efteråt tror jag där fanns mycket mera än något litet virus.

Funderar på vad som egentligen är skillnaden på denna lördag mot en lördag när jag drack. Då kunde jag hålla igång och göra saker under dagen med vetskapen om att på kvällen väntade belöningen i form av alkohol. Tror att jag på något sätt motiverade mig att göra saker med att jag sedan skulle få koppla av och dricka.
Problemet är kanske att jag ännu inte hittat ett nytt sätt att göra skillnad på aktivitet och avkoppling - arbete och belöning. Dagarna blir liksom lite jämngrå.

Blommorna har fått sig en skätt och av bara farten tömde jag diskmaskinen också :)
Åter till House of cards.

De kan dö annars. Resten av det du listar klarar av att vänta...

Ibland tror jag man behöver en rejäl paus. Då skall man unna sig den. Måndagen kommer snabbare än man anar.

... vattna blommorna och återgå sen till netflixgloendet. Du behöver säkert ladda upp eller ladda ur just nu men det är ju synd om blommorna ska gå och dö på kuppen, inte sant? ;)

The rest can wait.

Kan man inte hantera situationer och vad man gör ska man avstå helt. En del måste ta det steget. Alternativet är att du har kraft att bara ta en öl tillexempel, såvida du inte reagerar redan där som vissa också kan göra. Du är ung förstör inte ditt liv. Är det så att det är genetiskt betingat så har du en större risk att falla dit och bli beroende. Lycka till i livet!!!

Det andra delmålet - tvåsiffrigt med 2:a i början - är nått!
Första tio dagarna gick jag på något slags adrenalin och tyckte det var så häftigt att jag kunde skippa alkholen. Det var liksom gott nog.
Nu när jag inte tycker att det är särskilt svårt att vara utan alkohol längre har andra jobbiga känslor börjat poppa upp. Den senaste veckan har jag känt mig rastlös, ofokuserad och tidvis väldigt uttråkad. Alla säger att då ska man bara sätta igång och göra grejer även om det tar emot. Då lossnar det efter ett tag. Jo, jag vet. Det brukar också funka så för mig. Men nu är det att jag sitter fast i något klister och vill helst bara ligga i sängen och se på Netflixfilmer hela dagarna. Barnen är hos pappan så jag kan göra det utan att någon bryr sig, men hemmet är ostädat, kläder behöver tvättas och strykas, blommor vattnas, fönster putsas, sopor sorteras och fan och hans moster....Och jag behöver motionera och sluta tröstäta. Har gått upp ett kilo per nykter vecka! Vara social om umgås med folk.
Men jag vill Inte göra något. Nada. Inget mer än ligga i sängen och titta på film...

Uppdaterar

vart lite jobbigt men på ett bra sätt idag. Träffa på exet på stan då ja sa vart ja va i telen.
när vi skulle säga hej då ville ja högst ge han en vänskaplig kram, o va uppmärksam på att han inte skulle ta tag i mig o pussa mig som han alltid vill göra. Jag vart ju inte "MINDRE "stressad av att de fanns en skara vänner i närheten som såg ut över platån vi va på...
i alla fall så gled ja undan o de va som att han inte försökte ge mig en puss denna gång. DÄREMOT! Smackade han till mig på rumpan!!!
jag vart irriterad, de kändes långt ifrån okej. Sååååå att det känns jobbigt på ett bra sätt, menar ja nu med att det är bra att ja inte vill han ska göra så. Att det känns irriterande istället för uppeggande. De är sånna här saker som ger mig själv hintar om att jag är på väg från han. O jag vart lite orolig över vår senaste natt tillsammans, då jag va spänd på att ja kanske dök så pass långt ner i skiten att det skulle ta låååång tid att komma upp igen. Men det har det ju inte gjort den här gången. De va ett litet snesteg på en dags eller 2 dars ångest, istället för o få giftemålstankar som förr

Tack :)
Ja det är svårt o sätta gränser...
det får man vänja sig med lite itaget

Komma hem till damm och smutstvätt och dricka sig i stämning för att orka ta hand om eländet ... det har man ju testat. Ofta. För ofta. Jag får också "bränsle" av alkohol, men nu på slutet var jag alls inte så effektiv som jag tänkt. Det blev soffan för hela slanten i stället.

Säger likadant som FM; Anits, var rädd om dig själv. Stor kram.

Känner igen det där med städningen och att man inte orkar. Har funderat på om man ska lägga "Vinpengarna" på en fredagsstädning i stället? Tror det skulle göra gott för kropp och själ att komma hem på fredag till ett städat hus. Vilket blir dyrast i längden kan man ju undra?
Var rädd om dig. Kram / FM

Jag kan nästan känna det redan nu, PP. Efter bara tio veckors nykterhet. Precis som du säger: Vad är det för värde i att kunna dricka normalt? Har de som aldrig druckit haft ett bortkastat liv? Tycker dom det? Det är ju jag som satt den stämpeln på dom. Tråkiga. Torrisar. Jag börjar se det ur en annan synvinkel faktiskt.

AJ

Grejen är nog den att när vi faktiskt kommit in i ett någorlunda normalt tillstånd i nykterheten så börjar
nog de flesta att omvärdera "värdet" av att kunna dricka normalt. Finns det något jättevärde i det? Om det är en klar etta på listan i början, så kan jag försäkra att det över tid faller långt ner.....
Det försvinner faktiskt nästan, och aldrig i livet skulle jag idag slösa bort en av mina tre önskningar på just det.
Så tänker vi bara när det inte är vi själva som för kommandot över hjärnkontoret.

Jag kan ge dig en näst intill oändlig lista på vad jag istället skulle komma på att önska om jag fick tre önskningar!

//PP

..nervgift - måste vara alkohol. Jag vet hur snabbt den tagit bort smärta hos mig själv och jag har full förståelse att man väljer den framför smärtstillande piller. Hur lätt är det inte då att bli alkoholist? Alkoholen får varenda nerv i kroppen att lägga sig till ro och dövar samtidigt ångesten man känner över den fysiska smärtan. Katastroftankarna. "Kommer det att bli värre?" Därtill är det betydligt smakligare än någon tablett...
Men det kommer ju surt efter.
Så går mina tankar just nu. Återigen gäller det att tillåta mig att vara i den känslan utan att reagera på den. Det gör ont- ja. Ångest - ja. Dör jag av det? Nej - inte just nu i alla fall. Andas, andas , andas.....

Har kommit fram till att det inte funkar. Inte nu i alla fall. Efter ett tjugotal öl igår blev det en halv flaska vodka också fast jag redan hade druckit mer än vad jag hade tänkt från början. Har druckit i två dagar och inte ätit på tre (för att kompensera för alla kalorier i ölen). Är rädd att mina alkoholvanor kommer leda till att jag dör i förtid. Min pappa som också drack för mycket dog när han var i min ålder (30+) och jag vill inte behöva ta farväl av mina barn innan de är vuxna. Jag skulle vilja söka hjälp men vågar inte pga att jag blev anmäld till socialen av min läkare efter att jag berättat om mina dryckesvanor.

Tack Grodhopp för ditt svar! Känns fint att någon "lyssnar" där ute :)