Senaste kommentarerna i forumet

Jag önskar att jag själv skulle ha slutat för många år sen och besparat mej mycket. Om jag kunde hjälpa nån annan vore det nån mening med det i alla fall :). Fast jag funderar inte så mycket på det som varit längre utan njuter av nuet.
Tänk igen på att hjärnan lurar dej. Hjärnan har blivit skadad av alkoholen på nåt sätt, belöningscentret eller nåt, den försöker få dej att tro att det skulle vara mysigt att dricka. Hur mysigt har det varit på sistone? Med skammen, ångesten, så småningom kommer oron för alkoholskador. Rädslan när man druckit att något ska hända så man blir tvungen att åka till akuten, att nån ska ringa på dörren när man druckit. I mitt fall fick jag ofta minnesluckor sista tiden. Fasan när jag såg på mobilen på morronen att jag talat 15 minuter med min syster kvällen innan och inte ens minnas att hon ringt! Eller hade jag ringt? Vad hade vi pratat om?
Det är ett bra steg att berätta för din man att du är orolig för dina dryckesvanor. Det gör det svårare för dej att dricka igen och det är bra. Man lyssnar så gärna när folk säger att man överdriver osv. Men innerst inne vet vi nog själva att det inte är bra.

Tack Maria, jag måste nog kläcka ur mig det. Nu har jag fått rådet av 2 kloka...:-) lovar att berätta för er när jag gjort det. Gud så skönt att skriva av sig lite!

Tack santorini, jag vill verkligen ha råd! Jag vet hur det var, men minnet bleknar snabbt. Jag vill verkligen finnas för mina barn och det enda som rör sig i min hjärna nu är hur mysigt det skulle vara. Men barnen! Jag tänker nu hur kul det skulle vara för dem? Inte kul skulle jag tro, har läst hur barn känner det för det hör med alkoholpåverkade vuxna. Jag själv har växt upp med föräldrar som knappt har rört alkohol så jag har inte de erfarenheterna.
Skäms att säga något till honom, min livskamrat! Måste klura vidare. Tack igen för att du svarade, jag ska inte dricka något i kväll, jag ska gå och lägga mig med min flicka och sedan läsa en bok. Kram

Var ärlig och berätta precis som det är, som du gjort till oss. Det skulle nog ge dig sinnesro och du har ju märkt skillnaden och hur mycket bättre man mår när man är nykter.

Blir också som bakis av socker, skönt att slippa det också nu när jag äter enligt LCHF igen.
Kram!

ett råd som du inte vill ha, ett svar som inte stöder dina funderingar; jag tror inte det fungerar att dricka "normalt" när man utvecklat ett missbruk. Jag har läst tillbaka i din tråd och du har ett liknande problem som jag och många andra här. När man börjar gömma och ljuga om hur mycket man dricker,då har man ett problem. Jag känner precis igen dina tankar från mina tidigare försök. Tankar som ville ge mej tillåtelse att dricka igen. För varje gång blev det värre. Du har små barn. Lyd mitt råd och va där för dem med öppet sinne. Det blir ett mycket rikare liv utan alkohol. Det är inte ens synd om oss som inte kan dricka längre. Jag säger detta för ditt eget bästa. Jag vet att du har allt att vinna nu. Du har kommit en bra bit. Erkänn för din man, om du måste. Hellre nu än att det går för långt, att det blir uppenbart att du har problem. Tiden är på din sida. Lycka till. Du kan. Tankarna på att du kan dricka, det är den manipulerade hjärnan, missbruket, som talar. Sug går om. Sug är inte farligt, bara jobbigt. Man behöver inte agera på det.

Det som tar emot med att hälla ut ölen är att min karl vet att de finns och jag har inte varit helt ärlig med hur mycket jag har druckit tidigare. Han tror att vi har en vit månad och om jag häller ut dem så känns det jobbigt att få frågor. Eller att han tror att jag druckit upp dem. Han tycker att vi kan dela en flaska vin eller två på helgen. Jag vet inte om jag kan det. Funderar mycket på hur jag ska lösa detta. Jag känner att jag måste prova. Så känns det idag. Jobbigt! Vill inte tillbaka till där jag var. Har som jag sagt tidigare inte funderat så mycket på om jag dricker för mycket. Det har eskalerat under ca 4månaders tid. Innan jag blev gravid drack jag något 3-4 dagar i veckan, men inte så stora mängder. 1-2glas vin var det normala. Mer på helgerna. Därför funderar jag mycket på om jag skulle klara av att dricka normalt om jag bara tänkte mig för. Äsch, jag vet inte. Vet att jag mått mycket bättre både fysiskt och psykiskt den senaste tiden.

haft svårt godissug ett tag. Ätit flera dar i rad. Idag måste det vara slut med det, annars går det aldrig om. Jag har också fått riktig baksmällehuvudvärk nn gång, sockret som ger det. Men ingen ångest, tack och lov. Jag tycker att du ska gå och hälla ut ölen så slipper du fundera på dom. Inte bra att ha hemma när man är sugen.

Sorgsen - så bra det kan vara skulle jag tro.
Ha det så bäst som möjligt! / mt

kväll och helgsmål. Ljusen brinner, det vita och San Pios brinner ännu ikväll.
Ett helgonljus brinner länge... Kram, kram / mt

Igår kväll var det filmmys och jag hade köpt plockgodis. Inte för att jag skulle äta, men kanske ville någon annan ha? Ja, jag ville iaf ha, trots goda intentioner.. Jaja, ingen katastrof, men vaknade i natt och var törstig. Trött, hängig och på dåligt humör hela dagen. Jag känner mig bakis! Fast ingen ångest och den tycker jag är den värsta med alkohol! Usch, vad hemskt det är med ångest på natten.
Vidare märker jag av att duracellkaninen är borta i min kropp. Vårt hem ser ut som ett bombnedslag! Jag tycker att det känns jättejobbigt, varför kan jag inte bara släppa prestationsångesten? Vem ska jag vara duktig för? Jag trivs inte i sådan röra som det råder här hemma, så detär väl en förklaring. Tankarna går gång på gång till ölen som ligger i förrådet. Tänker på hur det skulle kännas att dricka några, det känns jobbigt med de där ölen!! Jag ska läsa början av min tråd igen..
Kram från alkoholsugen Morla. (suck)

För ditt svar, jag respekterar ditt beslut. Välkommen tillbaka om du ändrar dig.
Kram!

Ska bli spännande att följa ditt nya liv.
Kram!

Jag har ju lärt mig att det är meningslöst att tala med honom när han har druckit... Det är ju oftast mer givande att tala med en guldfisk just då.
Jag blir ju så ohälsosamt arg när jag ser honom sittandes som en hösäck, sovandes, och oftast med en skål nötter eller något utspritt över mattan. Hade jag inte haft hyfsad impulskontroll hade jag nog slagit honom i huvudet med första bästa tillhygge...

Jag pratar med honom i "små doser", men ska verkligen fundera på att skriva ett brev istället.

Tanken på ultimatum växer. Vi har ett litet barn tillsammans, och det finns inte på världskartan att hans drickande ska få påverka henne!
Samtidigt så handlar det även om hans egen hälsa. Jag är helt övertygad om att han börjar få alkoholskador, vilket är oerhört tragiskt när man inte ens är 40 år.

Jag har funderat på Al-anon, men ännu inte kommit iväg på möte (delvis pga ammande bebis också).

Jag har sagt till honom nu att han borde fundera på att ta en vit månad (han har inte haft ens en vit vecka de senaste 15 åren). Det skulle ju kanske ändå vara en början. Han pratar själv om att han skulle vilja börja träna igen (även det var 15 år sedan...), kanske skulle det också kunna få honom att lägga ned drickandet.
Han tycks dock än så länge inte se sig själv som alkoholist, så hjälp utifrån för hans del tror jag kommer döja ett tag till.

Tack för att ni finns, och för er hjälp! Ni är verkligen bäst!

Kram Grön.

Vad roligt att det går bra för dej med nykterheten! Då går det lättare med det övriga i livet. Jag hänger också med fast jag blev lite efter, 7 månader nu!

...med mer senare...
Tack för att ni läser och tar del, Mammt Blue, mulletant, höst trollet och alla andra...
Svamla fritt! Det gillar jag!
Nu blir det mjölk-och-margarin-shopping!

..efter några veckors arbete.
Mannen har inte druckit en droppe trots att möjligheterna funnits.
Han är mjuk, omtänksam och kärleksfull...underbart!

Mycket kunde inte falla sig bättre i tid, trots allt negativt.

1. Missbruket så svårt att mannen blev uppsagd
2. Möte på behandlingshemmet
3. Lyckades dra med honom till oasen över jul
4. Fick med honom på min jobbresa
5. Hemma igen och behandling väntar

Nu finns vi i lägenhten som varit missbrukets högborg och jag känner oron mola i magen.
Han pratar inte mycket och jag tror "gamla filmer" spelas upp bakom pannbenen på oss båda just nu.
Hur de ser ut hos honom vet jag inte men mina filmer framkallar illamående, rent fysiskt skulle man kunna tro jag ätit något olämpligt.

Han har inget att komma "hem" till mer än sin historia plus ett brev från soc där behandlingen beviljats även i skrift.
(Socdamen eller någon av hennes kollegor hörde aldrig av sig trots att maken lämnade flera meddelanden på svarare! Ynkligt!)

Jag märker att han inte vill prata om alkohol eller situationen, det är helt ok, andra kommer göra det med honom inom en väldigt snar framtid.

Har just föreslagit vi ska ge oss ut en sväng, han vill följa med :)

Kram på er alla!

att du är tillbaka här! / mt

Det var inget svar.. Bara ett av dina sårade farväl ;-D

Vilken styrka du och gubben sänder ut, kramar till dig//Kalla

Var tvungen att ta en paus från denna sida ett tag, löser andras problem mycket lättare än mina egna :-) Mitt nya jag fyllde 1år den 1 januari och så mycket har hänt, men nu börjar en ny spännande resa och jag hoppas att jag blir bättre på att skriva här, för jag kommer behöva stödet. Så styrka, kramar till er alla

Jag ser att forumet är inget för mig .
Jag lämnar er, tack!
/A

eftermiddag med kära barnbarn och älskad man / mt

Du har fortfarande inte svarat på min fråga../ ht

Men vad vill du då? Vad vill du ha hjälp med från forummedlemmarna? Vad är skillnaden nu när du säger att du inte längre vill sluta dricka, bara förändra ditt drickande, från när du började skriva här och för bara några dagar sedan då du hade din club vit 2013?

Vad är det som händer i ditt liv, utanför forum, som gör att du ändrar dig hela tiden? För jag vägrar tro att det är forum som fått dig att ändra bana, alla som skrivit har stöttat dig till att sluta dricka.

Var ärlig med dig själv och var ärlig mot oss med vad du vill ha hjälp med. Annars riskerar vi alla som skriver till dig här, som bryr sig om dig, att hamna i ett medberoendemönster där vi kämpar i motvind med att försöka hjälpa någon som inte vill ta emot vår hjälp.

Fattar du inte att när du ständigt hotar med att lämna forum så är du ute med håven, någon nappar och skriver att "jo, stanna kvar här andreas, du är bra!", för att vi bryr oss om dig och vill hjälpa, så får du den bekräftelse du behöver och kan bara släta över de problem som du tidigare uttryckt att du behöver hjälp med, svarar aldrig eller sällan på obekväma frågor, att det blir som en typisk missbrukar/medberoenderelation?

Därför drar jag mig ur din tråd nu. Jag blir för påverkad av det här. Självklart önskar jag dig lycka till med att ta itu med det du nu behöver ta itu med.

/Markatta

Vill bara skriva lite snabbt och tacka för all positiv energi som finns här.
Jag vet att jag inte kan göra nåt men bara få skriva ner det och få respons känns så skönt.

Idag förklarade han lite för mig varför livet känns jobbigt för honom nu och det kändes ju lite skönt att han i alla fall kan förtro mig med lite av hans liv.

Idag är det flaskan som gäller för honom så jag får fundera ut något jag kan pyssla med ikväll så han kan ha sin "kompis" för sig själv.

Tack igen och sköt om er alla!!

Kram tekla