Senaste kommentarerna i forumet

du är alltid välkommen att stövla in i min numera ganska sporadiska tråd! Så glad jag blev, så glad! Jag "känner" inte heller så många här numera, läser ibland men glömmer allt emellanåt hela forumet för dagar och veckor. Stigsdotter och Santorini hör av sig ibland, en del andra har jag kontakt med via Facebook. Är du kvar med familjecirkusen i Perth?
Åh, din hälsning väcker goda minnen från en svår tid, ändå var min svåraste tid den första tiden på forum och dessförinnan. Så tacksam att ha fått dela liv och tankar här... Många tankar kommer nu.... och frågor, funderingar. Hur är det med damen (!) på stranden.... :) med Strawberry och de andra. Med kattberättelserna... Med farmor? Vi har delat så mycket. Tid och tankar. Och ja, vi har det bra mg och jag - i mulleholjen med de fina färgerna. Kram och så.... / mt

till dig Tilde. Fint att livet är gott! Mitt också:) ... Ska slänga iväg en hälsning till Dompa också, såg att han lämnat avtryck i min tråd. Kram och allt det bästa till dig.... Och ja, så fint att vi hade möjligheten och modet att dela liv, att ge och få stöd av varandra / mt

Inte ja, jag har öl. Det var ordbehandlaren som satte in det ordet. Jag gillar inte öl alls faktiskt!

Jag har en ständigt pågående diskussion med mig själv om jag ska fortsätta att leva så här. Det har ett högt pris att skilja sig men det kanske är värt det om man får tillbaka sin energi och glädje.
Än så länge hoppas jag på att han ska komma till insikt och verkligen vilja förändring. Nu ska vi äta om en liten stund, mellan oss har varit tystnad sen gästerna har gått. Vi är ganska så bra på att sköta middagar och kalas för en stor släkt med alla slags personligheter. Men så kommer natten och ölen och sluddret och vinglandet och det dåliga humöret nästa morgon. Förmodar att han inte kommer att ha någon kommentar till de senaste nätternas händelser, det blir väl som vanligt jag som inte kan låta bli att "ta upp det igen".

i juletid, alla ni som har betytt så mycket för mig... vi delade våndor och tankar under en lång tid och jag känner nån slags nostalgi men också tacksamhet att kunna gå vidare...själv. Tack alla ni, fasen vad bra att vi hade varandra!! Nu är läget lugnare i mitt liv, jag har hittat tillbaka till mig själv, gjort en flytt och livet har blivit rikare och jag klarar av att känna oro utan att döva. Snart nytt år, önskar er ett gott nytt sådant. Ser att en och annan "gammal" vän är inne nångång ibland. Kram och så...

Från början till slut och det känns stärkande för min motivation. Jag blir också rörd o glad över omtanke, råd och stöttning ifrån er andra. Var rädda om er därute!

Hade korttidsmotivation att vara nykter över jul men har också en önskan om att vara en som inte dricker på sikt. Skulle gärna konsumera en flaska vin idag, och om jag visste att det var ofarligt skulle jag lägga tid och pengar på att införskaffa det. Systemstängt imorgon skulle ju hindra att jag hade något imorrn. Jag vill ha en flaska vin idag, men jag vill inte vara en som dricker, och flaskan skulle bevara den sidan hos mig. Skönt så, att den motivationen är intakt för idag.
Å andra sidan känner jag mig rejält deprimerad. Dock något lättare att ta sig ur sängen idag än det var igår. Hoppas det kan gå åt rätt håll å att jag kan kravla mig över tröskeln till lite välbehövlig motion.

Tänker på dig, och önskar lite extra styrka åt ditt håll!

och humöret på nedåtgående.Jag vet inte om jag orkar med denna bergoch dalbana igen.Och faktiskt,det bestämmer jag ju själv om jag ska orka med den eller inte.Det är bara så svårt att ta in att jag faktiskt oavsett vad han klarar eller inte kan välja min egen väg.Om jag vill hålla honom i handen eller fortsätta bygga upp min egen väg som jag ju faktiskt lyckats
bygga några hållbara metrar på. En dag i taget,ett beslut i taget.

Härligt att du haft ett gott julfirande bland nära o kära!

Oj, vad trist att alkoholen ska ha greppat tag om dig vid en så ung ålder! Du låter klok och insiktsfull och jag önskar att din vilja bär till att bryta detta beteende innan det får konsekvenser för jobb och annat. Ett varmt lycka till!

Tack Karin! Det var nyttigt att läsa igenom den igen.
Louise

Åh som jag våndat och oroat mig innan och så blev det en super bra dag.
Första gången jag firade Jul utan honom sedan jag var tonåring.
Och det är över 30-år sedan.
Jag fick fira med mina söner min familj och min nya pojkvän.
Hade en super fin och trevlig Julafton.
Ingen oro för något.
Spelade julklappslek senare på kvällen...satt och pratade långt in på natten med en av sönerna och hans flickvän min pojkvän och jag.Vi hade det super bra.
Känns att tiden gör mirakel på ens mående.
Känner mig starkare och lyckligare ju mer tiden får gå.
Trodde aldrig jag skulle htta en ny man jag kunde älska och må så bra med och känna förtroende för....men det gick:)

lite mer spänd och jag känner hur den omtalade muren reser sig mellan oss.Jag vet inte om det är jag eller han som bygger den.Mitt misstroende att han ska fixa detta,eller hans mående som gör att han liksom backar in i sig själv.Dock ringde han direkt han kom ner till stugan och var glad och pratsam.Jag känner mig inte alls helt säker på att inte köpt med sig några folköl då humöret var så gott.Men kanske var han bara nöjd med att ha varit ute på sociala besök hela dagen och att han nu kommit hem till lugna vrån.

Har försökt vara ytterst måttlig med intag av alkohol under juken, men något vinglas har nog tömts.
Trots att jag konsumerat rätt mycket annars, anser jag dock att julen är barnens högtid, då skall man vara rätt restriktiv med alkoholen.
Stingo, bra tips du gav mig och tanken har slagit mig att det är ett bra sätt för att unvika att dricka, problemet kvarstår dock när man är bortbjuden,
har gäster osv. Jag vill sluta dricka och kunna avstå, trots att den finns i min närhet.
Jag är fast besluten om att sluta dricka, kanske en dålig ursäkt att julen "kom i vägen", nu nalkas även nyår men överväger att vara absolut helt nykter trots gäster som inte brukar "spotta i glaset".

Allt gott till Er, Trötter

Julen är över och lika glad för det är jag. Det har på senare år inte legat i toppen av mina favorithögtider. Mest på grund av alla förväntningar kring helgerna och det allmänt vedertagna om hur man SKA fira jul. Minns ett år när jag mådde riktigt dåligt hur fruktansvärt det var att se vänners idylliska jular på sociala medier. Har absolut varit mycket mer i balans i år. Känns skönt. Det har jag mina antidepp att tacka för. Alkohol har aldrig varit en central del i julfirandet i vår familj. Något glas vin /öl på sin höjd men aldrig snapsen och aldrig någon fylla.

Sjukt jäkla nere idag, alla ska på fest och ha skoj och jag ska bara sitta hemma och ruttna, känns som livet kommer vara så från och med nu, sjukt tråkigt.

Hoppas på en positivare anda imorgon..

Ha en bra fredagskväll allihopa!

men är grymt svårt, Vi bor i Stockholmsområdet så inte lätt med lägenhet. Kan inte bara sparka ut honom, vi är trots allt gifta.
Han får en sista chans, sen är det slut. Nolltolerans är det som gäller och det vet han.
Jag får helt enkelt hoppas att det blir noll också.
Vi utsätter oss därför att vi älskar honom. Ett högt pris.

och jag känner mig stark. Ska gå en lång promenad nu, han ligger på soffan och har spytt flera gånger sen tidigt i morse. Då vet man att det är över. För den här gången. Jag skulle vilja veta hur många gånger en alkoholist kan trilla dit innan han/hon kan sluta? Och vad är det som fattas hos dem som aldrig slutar, trots att de blir av med familj, jobb och vänner?
Han vet att det är nolltolerans som gäller när vi flyttat till lägenheten och den är skriven på mig. Han åker ut med huvudet före.
Ullabulla, jag har ingen att åka till. Alla är bortresta över ledigheten och resten är inte sådana som jag litar på. Gillar att vara ensam och gråta ur mig allt och sen blir jag stark. Sån är jag och har alltid varit.
Jag har min kontroll över mitt liv trots allt. Nytt hem, bara mitt, nya möbler och helt ny stad. Ska bli underbart! Sen åker han ut om det blir en droppe till! Det vet jag. Huset och barnen har varit det som hållit mig kvar och nu är det slut med det. Äntligen.
Kram

Hej,
Jag vet inte om du läst något i min tråd, men VAD jag känner igen mig i det du skriver. Min man har också druckit öl precis som din man i en massa år. Jag sa att jag ville skiljas för några månader sedan och då sökte han hjälp och är sedan dess nykter. Han fick antabus utskrivet från vår läkare på vårdcentralen. Men trots hans nykterhet nu, har jag så svårt att återgå till vårt vanliga liv. Har svårt att tro på att han lovar att vara nykter, det har han lovat förr. Sedan har det faktiskt hänt något med mina känslor också. Jag vill leva ensam och vara fri från allt. Fri från alla tankar på hans drickande! Vi lever ännu under samma tak, men det är som livet står stilla. Du har inga tankar på att lämna din man eller?
Kram

Upprepningar ser jag när jag läser vad jag tidigare har skrivit. Lite tjatigt, men det är ju faktiskt precis vad det är. Jävligt tjatigt!

Förra julen var hemsk! Klassisk scen med pappa som blir trött och somnar i soffan under julklappsutdelningen med barn och barnbarn. Så det är med bävan vi har sett fram emot denna helg. Mönstret har förändrats. Han ligger tämligen lågt tillsammans med familjen men då vi kommer hem fylls det på. Så slutar kvällen med att jag går och lägger mig på mitt rum, han sitter framför TVn. Det är svårt att slappna av och efter några timmar går jag ner. Då är han knappt kommunicerbar och vägrar gå och lägga sig. Jag leder honom till toaletten , för sent. Nästa morgon minns han ingenting av vad som har hänt och fattar inte alls varför jag är "sur". Nu pågår detta i stort sett varannan natt. Mina försök till samtal om problemet bemöts med ilska och anklagelser mot mig. Det tar på krafterna att hålla masken inför släkt och vänner. Helst skulle jag vilja gråta men vad hjälper det. Folk som tycker synd om sig själva är det värsta min man vet. Självupptagna är dom! Men han är sjuk och stackars alkoholister kan man minsann sparka på, dom som redan ligger!

Kör därifrån,ta in hos kompis eller släkting.Var inte där och övervaka hans tillnyktring eller ännu värre fortsatta supande.Släpp taget åtminstone denna gång och låt marorna rida dig att du inte agerar för att ta kontrollen som du redan tappat.

får han flytta med till lägenheten.Var någonstans visar han att han är en ny man som kommer att leverera under ert nya tak?
Vad förväntar du dig?
Är det isåfall realistiskt.
Och om det är fylla du förväntar dig,är det vad du vill ha?
Bara du kan svara på om de 10 obehagliga procenten är tillräckliga för att du ska stå på dig eller inte.
Enkelt va?
Jag förstår så väl din förtvivlan.Jag bävar nu inför de kommande 6 månader då han förmodas nyktra till och tillfriskna.Jag kanske måste låta honom närma sig mig och jag honom.Men sen står vi kanske där du står idag.Han misslyckad och jag sviken och förtvivlad.Varför utsätter man sig?
Jag har inga svar.

För att citera Lennart Hellsing (fritt ur minnet)

Sju fikon föll från fikonträt
det första föll på knä och grät
det andra föll till föga för en apa på ett bamburör
det tredje höll sig kvar med list, men föll på eget grepp till sist
det fjärde föll och sade då, jag föll för att det föll sig så
det femte föll på den idén att söka stå på egna ben
det sjätte föll för kung och land
det sjunde föll i Ahmeds hand

och Ahmed sade "gudskelov att det var här jag låg och sov"
------
Jag upplever att jag är det fjärde fikonet. "Jag föll för att det föll sig så". Det fanns aldrig någon speciell orsak. Jo, jag har genen, men därutöver blev det bara så. Jag drack ibland..., så drack jag mera... och medan oron växte, växte också alkoholens grepp... Som de säger om grodan som simmar i en kastrull. Om man hettar upp vattnet tillräckligt långsamt, så hoppar den aldrig ur.

Naturligtvis finns det en massa bakgrundsfaktorer, som har påverkat och inverkat. Men nej, inte skulle jag säga att någon av dem är orsaken till att jag drack.

Nu tänkte jag då bli fikon nummer fem "det femte föll med den idén, att söka stå på egna ben" ;)