Senaste kommentarerna i forumet

och samtalar med mullegubben. Läste Stigsdotters inlägg om "lilla återfallet" och diskuterar nollöl och alkoholsvagt. Han gillar noll- och 0,5-öl och upplever inget sug efter starkare drycker men har konstaterat att det är ett ämne som man inte direkt talar om inom AA (han har nu synpunkter på mina formuleringar och jag korrigerar:)- "eftersom vars och ens lösning respekteras som den rätta så länge man har en önskan att vara nykter". (Eldsprutande odjur på TV:n - Gandalf faller)

För mig känns det inte hotfullt som han/vi dricker nu. Det känns som vi har den trevliga delen kvar, typ julskinka och noll-/0,5-öl, och problemen som kom med berusningen är borta.

Vi hade spontanmiddagsgäster idag och jag öppnade en flaska finvin (som vi köpte våren 2010) till gästerna och alkoholsvagt till oss. Halva finvinsflaskan blev kvar och får stå till nyår. För första gången kändes det totalt oproblematiskt för mig med de olika måltidsdyckerna och vi hade trevlig och avspänd samvaro.

Mannen berättar just nu att han iakttar situationer då han drack förr och att hågkomsten och suget går allr fortare över.
- Situationerna med sug håller på att bli mina vänner. "Tjänare kompis... Jasså du är här nu." Då ler jag och säger: du äger inte mig mera. (Nu är diktamen slut, säger han o skrattar)

Sagan om ringen läste jag i mitten av 1970-talet, den var het då... och jag var uppslukad i böckerna.

Ett bluddrigt men nyktert inlägg med två skribenter och ett samtidigt pågående drama om kampen mellan gott och ont... ständigt pågående i stort och smått.

Godnatt vänner önskar vi från mulleholken

Älskar dig som du skriver osv.
Nu tv med snälla barn osv
Kramar
/A

Läs vad jag skrev i "proffset gör debut"
Där utmanar jag alla som vill att köra ett nyktert
2013
Det är bara att du hänger på!
Det är en guppig väg, kan hända att man faller ur sadeln.
Häng på vetja!
Anli, du och kanske proffset?
Vi blir ett schysst gäng.
Sedan har vi the old ones, där vissa vill ta återfall.
Vilket bevisligen inte är så bra, men men..........

Men jag lovar dig, jag släpper inte taget.
Morla nu kör vi, armkroka mig så drar vi!
Kramar/A

Tack vänner. Tack Mulletant för fin dikt, den tyckte jag om!

Det blev trevligt igår. Man kan peppa sig själv med lite smink och dansmusik i lurarna. Jättetrevliga tjejer, god mat och lite dans. Det var jag och en ammande mamma som inte drack, ingen undrade. Det enda är att det blir lite knepigt när man ska dela notan, vi som inte dricker vill inte betala alkoholen och då blir det sådär att alla ska räkna sitt. "mycket svenskt och jättetrist" tycker den amerikanska vännen. Tycker jag med, men det är ju alltid lätt när man har gott om pengar och inte behöver fundera heller. För mig är det lite en principsak, får jag inte dricka tänker jag banne mig inte betala för det heller.

Under kvällen drack jag flera alkoholfria öl. Tittade till på den sista och såg att det inte var helt fritt utan 0,5. Det blev sent och idag kände jag mig lite dagen efter plus att jag utan att tänka efter stjälpte i mig makens sista gömda starköl. Jag ska nog inte dricka öl överhuvudtaget, tror att den där lilla styrkan igår triggade något. Förmodligen har det ju varit på g med tanke på min nedstämdhet tidigare. Påverkas snabbt av starkölen och går igenom alla jobbiga stadier inklusive skälla på barnen. Nu har de lagt sig och jag känner mig som vanligt igen. Dricker gott te och äter toffifee. Undrar vad jag ska säga när maken märker att ölen är borta. "vad! Gömmer DU öl?" får jag prova med...

Vet inte om jag ska kalla detta ett återfall. Jag har ju inte sprungit ned till kinakrogen för att hämta mer i alla fall.

Kastar ett öga på Stjärnor på slottet. Såg att Ewa Fröling ska vara med, har alltid gillat henne. Jaha, så hon har slutat dricka. och Örjan Ramberg som hon var ihop med. Och Claes Malmberg har visst knarkat. Ja, vi är ju uppenbarligen inte de enda som har problem.

Jag tänker sluta dricka 1/1-13. Jag tänker ta en dag i taget, det är första gången jag tänker såhär.. Hoppas att jag klarar det. Jag tror att jag dricker på grund av att jag känner mig ensam. Min sambo skulle komma hem med sonen kl 18 för att äta middag. Än har de inte kommit o jag har ätit middag själv o släckt stearinljusen. Jag ringer inte ens längre för att fråga när han kommer, har väl blivit van.. Däremot är det inte han som handlar vin o häller det i min kropp. Jag ska sluta med det för mina barns o min egen skull. Kanske kommer jag inte att stå ut med honom nykter?Jag vet inte.. Tack för att ni finns o jag känner en otrolig värme av era kommentarer.

...alla härliga kommentarer...
Jo, jag känner mig starkare, säkrare på vad jag gör och säger mot maken.
Han är med på min jobbresa nu, nykter, gladare för var dag, lite rastlös emellanåt men hittills ingen alkohol.
Igår rörde det runt i maggropen då han var ensam många timmar, likadant nu, men jag kan bara hoppas att han bara kommer sprida doft av gott rakvatten när vi ses igen om några timmar.

Processen för mig hade startat innan jag började skriva här. En smal oupptrampad stig som nu känns som en landningsbana för superjets!
Allt raserade för maken efter en tid jag aldrig mer vill uppleva.
Nu väntar behandling och jag ber till gud att han håller sig fräsch till det blir dags för inskrivning.

Ibland slinker det ut dubbelbottnade fraser ur hans mun men jag tror han är medveten om dem så jag kommenterar inte alltid.

Nu samlar jag positiva upplevelser, vill helst ha ett berg att vila mot om/när motgångarna återkommer. De där som måste se annorlunda ut och vara riktade mot framtiden. Om det destruktiva missbrukandet återvänder går jag! Utan att vända om! Aldrig mer!

Kram på er alla därute!

Tack för att ni finns!

...inte dum...kanske mer eftertänksam och vill göra "rätt", det är för mig fullständigt normalt.
Min erfarenhet är att inget ändras av sig själv, smått kanske, men en stor förändring måste drivas, motvilligt eller ej.
Jag möttes inte av glada tillrop, inte i uppbrottet och inte senare, men jag har kvittot i handen nu. Det gick bra, jag har ett bra-utvecklande-kreativt arbete och barnen mår bra.
Din fråga över hur jag orkade:
Ja du, det gjorde jag nog inte egentligen och jag kunde omöjligt förutse allt som skulle inträffa, men generellt kan man aldrig få andra att förstå hur saker hänger ihop på samma sätt som man själv. Allt smälter ju samman med var persons erfarenhet och personlighet. Många vill inte förstå, kan inte eller bör inte, alla måste inte veta heller. Jag valde vilka jag ville skulle veta, jag orkade inte konfronteras med allt överallt. Jag hade frizoner där min historia inte fanns, det hjälpte mig komma vidare!

Du har börjat din/er väg genom att ifrågasätta, det ser jag som ett sundhetstecken.
Förändringen är på väg genom dig...rädsla är normalt när man står inför något okänt...men, det finns vägar ut ur återvändsgränder, man får stångas en aning men det går. En sak i taget...skynda långsamt men ta långa raska steg om hoten är nära!

Hjälpen finns där för dig och ingen skulle ifrågasätta eller värdera behovet. Det är högst personligt var var och en har sin gräns!

Jag vill inte värdera andras råd. Jag vet bara att flykt är för mig generellt inte någon lösning men är ibland nödvändig. Problemet kvarstår dock, kommer ikapp och måste hanteras! Däremot kan man kanske enklare hitta lösningar om man gör ett sidbyte...

Vad jag känner igen mig (tyvärr). Började min tråd ungefär som du, gömma, smussla, trots att jag har det så bra på ytan egentligen (men det spelar ingen roll, är man alkoholist så är man!). Återigen, folk här inne är så fantastiskt underbara och stöttande. Och det är fantastiskt skönt att veta att man inte är ensam om att man känner som man gör. Jag håller på att samla kraft för att lägga av mer eller mindre helt. Har haft uppehåll men fallit tillbaks. Vill klara av att dricka socialt, men tror inte jag klarar det tyvärr. En kväll gör att jag ramlar tillbaks, börjar köpa flaskor för att ha "ifall att" :(

Småbarnsåren är tuffa (mina är strax under 10 så nu är det andra saker på tapeten, men sova får jag :)) men grejen är ju i ärlighetens namn att det blir ännu jobbigare när man druckit. Efter första glaset känns kanske allt lite lättare, men sen blir det bara tyngre och jobbigare när man blir seg och trög.

Kram och låt oss kämpa!

Medardus, hur är läget med dig nu? Lugnt med drickandet fortfarande? Och så hoppas jag att också i övrigt med livet lite bättre eller åtminstone ok!? Gott Nytt År till dig!

Så kom jag naturligtvis ihåg en historia om detta.

Det hände sig för kanske 50 år sedan när en bonde råkade förarga en borgare i staden och följande ordväxling utspann sig:

"Ja, ni bönder tycks bli dummare och dummare för varje gång ni kommer till staden"

"Jasså? Ja men hur klarar ni er då som bor här jämt?"

VV

... har hittills varit att vara fullständigt öppen med att jag har problem. Som någon skrivit - man är ju som om man vore allergisk mot alkohol, man kan inte dricka för man blir sjuk, och jag ser inget konstigt i det. Men den vägen har vuxit fram, passar mej, var och en får hitta sin egen väg.
Ditt uttryck - jag måste sluta annars tar jag livet av mej - känner jag igen. Precis den tanken var det som drev mej hit, och jag har tackat min lyckliga stjärna för det öde som drev Alkoholhjälpen rakt i armarna på mej.

Vi får kämpa på ihop!

Kramar/Mammy Blue

känner jag igen, fast riktigt så illa har det väl inte blivit här tack och lov. Det är JAG som varit tjurig och elak.

Man blir sån när någon står i vägen för flaskan...

Kramar!!

den var gräslig tyckte jag! Jag drog mej för att läsa i den för jag mådde dåligt av allt elände. Jag hade ändå bestämt mej för att ta mej igenom den. Sen kom författaren hit på nån litteraturdag och jag gick för att lyssna på honom. Ville se hur en människa ser ut som har sån sjuk fantasi. Jag var väl imponerad av hur man kan komma på nåt så gräsligt. Och dessutom få pris för det. Nåja, smaken är olika.

..för alla svar. Jag blir så glad!
Ja, jag är en mamma som helt klart har fått problem med alkoholen. Jag är högt utbildad, har ett bra jobb, stort fint hus och sambo. Jag har det ordnat på de flesta vis. Jag tror det började för ca 7 år sedan när jag separerade från mitt första barns pappa. Jag åt antideprissiv medicin och var totalt under isen. Så fick jag den briljanta idén att ta en öl på kvällarna för att lugna ner mig. Oj, vad skönt det var!Jaja, då var det inga problem. Jag hade inte druckit särskilt mycket eller ofta tidigare. Så kom mitt andra barn med nuvarnande sambo. När jag var hemma med henne började jag dricka vin när jag lagade mat. För att lugna ner mig tror jag. Barnen var tokjobbiga och jag tog till min älskade BiB. Fick då och då funderande kommentarer från min sambo, men jag viftade bort det. Vadå? I spanien dricker de ju vin hela dagarna, eller hur?? Nu har tredje barnet kommit och nu efter ett halvt år efter förlossningen dricker jag varje dag. Har gömt BiB i garderoben, går och dricker ur likörflaskor. Det börjar gå åt skogen. Ja, detta var en början i alla fall. Måste sluta annars tar jag livet av mig till slut. Tack igen för era kommentarer, de värmer. Kram!!

Hihi, jag kanske inte är så najs, är ganska rationell och oblödig, känslor är för mesar, typ. ;-)
Kramar till dej som orkar skutta runt bland oss andra och stötta! (men dela inte ut alla kramarna till andra, behåll ett par till dej själv.)

med oss alkisar. Jag läser mycket på anhörigdelen på forumet och känner igen mej som den som orsakar problem.

Man blir som beroende som en blind och döv, med bara ett mål i sikte: nästa möjlighet till att bli full. Enda sättet att kunna fullfölja den missionen är att hänsynslöst skyffla undan allt och alla som står i vägen. Den lille jäveln på axeln är ens husgud, hans ord är lag...

Som någon skrev så är likheten med orientering slående - man springer runt med karta och kompass för att navigera sej runt hindren anhöriga, jobb, för att snabbast möjligt komma till nästa kontroll, nästa fylla...

Stackars anhöriga...

Tack, tekla!

Gott nytt år till dig också!

Kram!
/H.

hälsning och stor kram tillbaka till dig!
Det är så rätt och sant att mannen min återtagit sitt liv. Vi har det så bra nu.
Det finns hopp!
Önskar dig gott slut på 2012 och ett riktigt Gott Nytt År 2013!
Kram / mt

Hej Lelas!

Vill bara skriva några rader till dej och önska dej ett Gott Nytt År!
Jag vill också tacka för all respons du ger mig och det känns skönt, även om det också är jobbigt.

Kram från tekla.

Ja Miss K, det är det det handlar om, att hoppas och se fram emot något som sedan blir något helt annat. Det är så svårt att acceptera att jag inte har kontroll över min omgivning, att jag inte är världshärskare, tankeläsare, norna...:)

Känner ingen jättestress över nyår, att hunden blir orolig av alla ljud är en anledning nog att stanna hemma.

Miss K, om du vet med dig att han är instabil så kanske du ska göra upp en "back up-plan", så du vet hur du ska agera om något knasar för att det inte ska bli så svårt för dig?

Kram

Hej MrP!

Vill bara lämna en hälsning och önska dej ett Gott Nytt År!
Du ger så mycket av din erfarenhet till mig från andra sidan, om jag får säga så.

Ha det gott
kram från tekla.

Hej mt!

Jag vill sända dej en önskan om ett Gott Nytt År
och tacka för all respons du gett mig.
Skönt att läsa om att du har det bra och att din man återtagit sitt liv, om jag får uttrycka mig så.
Jag kan bara hoppas att min gubbe vill göra likadant.

Gott Slut och Gott Nytt År

Kramar tekla

Jag har själv jobbar på äldreboenden och vet hur svårt det kan vara.. Fast man är beredd, så är man ändå inte det..
Vet hur jag kände det, när en gammal granne (han var över 80 år) valde att själv gå ut och korta av sitt liv.. Han lämnade kvar en dikt av Bo Setterlind, som faktiskt tröstade oss. Lämnar den här hos dig. Tycker den är vacker. Kram /trollis

Döden tänkte jag mig så

av Bo Setterlind

Det gick en gammal odalman
och sjöng på åkerjorden.
Han bar en frökorg i sin hand
och strödde mellan orden
för livets början och livets slut
sin nya fröskörd ut.
Han gick från soluppgång till soluppgång.
Det var den sista dagens morgon.
Jag stod som harens unge, när han kom.
Hur ångestfull jag var inför hans vackra sång.
Då tog han mig och satte mig i korgen
och när jag somnat, började han gå.
Döden tänkte jag mig så.

joooo - jag kom ihåg boken för att den ger en rad bilder från Vatikanens insida. Har gett bort den så jag kan inte kolla - men kanske det finns katakomber där. I vart fall hände förfärliga saker. Boken i sig är just vidunderlig med många sidor och lika många trådar som vävs samman. Författaren har jag sett live och var inte imponerad. Dock är han begåvad. En del av Ranelids böcker tycker jag mycket om - t.ex Tusen kvinnor och en sorg. Tycker om hans språk i text i måttliga mängder. Hans framtoning har jag svårt med. Det är inte ynkligt att se och reagera! Att vidga vyerna (sin världsbild) är aldrig fel:) / mt

Nej tyvärr har jag inte läst boken mt! Trots att jag hade köpt den...låg på min att-läsa-lista. Men så såg jag en intervju på TV (akta er för TVn!!!) med författaren i samma veva. Och jag dömde ut mannen...tyckte han var för mkt av allt...och då ville jag inte läsa längre. Ungefär på samma sätt som jag har valt bort Björn Ranelid...har aldrig läst honom. Detta för att jag en gång för ett tiotal år sedan såg honom kyssa sin kvinna i hörnet Folkungagatan/Götgatan på södermalm. De stod vid rödljsen...han hade en stor varg(?)päls och vek henne nästan ner till trottoaren. Sen kysste han...länge. Det var ett sånt drama att jag började skratta (generad)...och sen dömde jag ut honom. Så ynklig kan jag vara.

Ska nog ge boken en chans. Ongar får ta med den från byhåla. Förstår ju att du rekommenderar den. Och jag behöver vidga mina vyer. Tack/R