Senaste kommentarerna i forumet

Välkommen till forumet och till min tråd. Jo vi är många som har ett problematiskt förhållande till alkohol. Och vad man tycker är problem är ju relativt. Jag kan bestämma mig för att inte dricka av ren tjurighet men om jag tar två glas vin då är hjärnan kidnappad som nån skrev, och det blir lätt för mycket. Och jag mår as rent psykiskt då.
Jag har råkat på folk som kommenterat om andra som varit utbrända och haft ångest, att dom "borde rycka upp sig". De personerna har garanterat aldrig haft ångest.
Jag tror att Bib:ar har en del i utbrändhet hos kvinnor men att man inte vet vad som är hönan eller ägget. Klart det lätt blir mer om man bara kan gå och "krana", som Gudrun Schyman uttryckte det. Men det börjar väl kanske nånstans med stress och nedvarvning med vin. Sen rullar det på. Vi är fortfarande stenåldersmänniskor och inte gjorda för dagens tempo. Plus all information som vår hjärna ska ta in. Inte konstigt att det blir övermäktigt till slut.
Därför tror jag att a och o är att lugna ner hjärnan. Få rutiner att funka med sömn, bra mat och frisk luft. Och försöka hitta nåt som man tycker är kul- utan alkohol. Lättare sagt än gjort har jag märkt :). Men nånstans ska man ju börja. Lycka till Valeria :)!

Jag är i precis samma läge just nu. Å just nu smakar kaffet bra, jag skakar inte av bakfylla, å jag erkänner att jag hade en mysig kväll igår. Utan alkohol. Det är det jag behöver bli övertygad om. Om å om igen. Å detta är en bra början. Jag kommer oxå att läsa å skriva här just för att påminna mig om att det är skönt att va nykter. Kram å kämpa vidare!!!

Vet en på jobbet som skrev en detaljerad dagbok om hur han kände sig efter varje dag. Alla positiva förändringar som skedde med kroppen när han gjorde ett långt uppehåll. Tror han gjorde en paus på 6 månader. Sen så tittade han i den när han fick en period med återfall och mindes det positiva och hur det kändes då. Han skrev också ner i boken hur de negativa känslorna kändes då han drack mycket .I dag så är han inte helnykterist men har lärt sig att bara dricka lite vid sociala tillfällen .

Mår inte bra, vi har hällt ut all alkohol nu. Men jag var full igår igen. Nu har jag inget kvar så idag lär jag få vara nykter

Sol och härlig försommarkänsla på stugan igår, kanske blir lika fint även idag. Doft av nyklippt gräs, fågelkvitter och surr. En dag då det känns härligt att slå sej ner och låta solen värma. Just en sån dag då ett glas kallt vitt vin eller pärlande rosevin sitter så bra. Ja eller några glas förstås, ett räcker inte långt. Jag har hittat riktigt goda alternativ, både vitt och rose. Men, fungerar det? Nej, konstaterade jag. Visst, lite gott var det ju men det är inte det jag tänker på när jag slår mej ner. Nog är det ruset jag skulle vilja åt, värmen som sprider sej vid den första klunken. Välbehaget efter det första glaset, andra också. Det saknar jag nog. Lyckligtvis vet jag, minns jag, att jag inte skulle nöja mej med två glas. Jag vet att det spårar ur, det blir halva flaskan, kanske mer och sen är jag lullig redan på eftermiddan. Det är en väldigt kort stund av välbehag, eufori, som jag missar nu. Resten av dagen har jag kvar att njuta av på annat sätt, även hela kvällen. Då jag drack alkohol blev det en stunds njutning men kvällen blev mera dimmig oftast. Eftersom jag inte klarar att dricka måttligt.

Inget jag sörjer desto mer men jag konstaterar att så är det. J

Efter all min tvekan, oro och osäkerhet så lyckades jag ju till slut lämna min man i februari 2013. Sedan följde en tid av totalt mörker, med endast väldigt, väldigt små ljusglimtar, vid få tillfällen. Och inte minst - livet blev inte så lätt och bra som jag hade sett framför mig, det tog tid!!!
Exet smsade och ringde, ömsom hotade och ömsom bönade och bad, mailade, öste komplimanger, skällde... Och jag pendlade mellan att känna att jag hade gjort helt fel, att jag hade gjort helt rätt och väldigt mycket mellanläge - "tänk om jag har gjort fel, tänk om jag bara överdrivit, tänk om det bara är jag som är känslig" osv osv. Och det blev ju inte lättare av de som undrade varför, som inte alls förstod att de kanske inte visste allt som hänt. (Idag kan jag se att jag i stor utsträckning var förskonad från sådant, eftersom exets släkt bor långt härifrån, och de ringde ibland, men jag stötte ju inte på dem helt apropå och vi hade nästan inga gemensamma vänner kvar i slutet - och dessutom tror jag att många visste om hur det var ställt till viss del) Och dessutom bättrade ju sig exet på många sätt, men jag tror med bestämdhet att det betyder inte att det hade hållit i sig om jag gick tillbaka.
Min räddning var att jag pratade - jag berättade för allt och alla om min upplevelse, hur jag hade känt mig i slutet och hur jag hade mått. För en del berättade jag kortfattat att "ja, vi hade det ju inte så bra som det kanske verkade", för andra berättade jag lite mer och för en del berättade jag allt som kom upp i huvudet. Det var oerhört skönt och viktigt att få prata, jag är inte en sådan person som är så tyst som jag hade blivit i vårt förhållande!
Det var också oerhört viktigt att stå upp för mig själv - jag hade ju inte lämnat för att jag helt apropå hade tröttnat på vårt perfekta, ljuvliga äktenskap. Alla vet inte allt som händer inom hemmets väggar, och det får man faktiskt prata om. Genom att prata stod jag upp för mig själv, det blev svårare att tänka att jag skulle gå tillbaka - de flesta som fick höra något om vårt liv sa rakt ut "så kan du ju inte leva", och det var bra att få höra.

Lång tid kände jag mig som sagt osäker, och också ensam. Jag är fortfarande ensam ibland, men jag har i alla fall ingen som skrämmer mig, som gör att jag inte kan leva som jag vill, som gjorde att jag var tvungen att anpassa mig, som gjorde att jag sällan var ärlig (både mot mig själv och andra). Det har tagit tid, och det är inte alltid guld och gröna skogar nu heller - men livet är bättre, ljuvligare, lugnare, mer harmoniskt och ärligare än vad det någonsin var i mitt äktenskap!
Exet har fortfarande inte helt lagt ner sina attacker, men jag har lärt mig att hantera det. Jag är starkare och jag håller på att hitta tillbaka till mig själv, den inre kärna som är jag!

Ge det tid Kaeljo, och lita på dig själv: du lämnade för att du inte ville, skulle och kunde leva som du gjorde, du har gjort rätt!!
Kram

igår vad det kan bero på att det är så anmärkningsvärt med att vara nykter, att välja att vara nykter. Varför det uppfattas som en så stor förlust i livet att inte dricka alkohol? Tänker att det finns mycket föreställningar och fördomar om personer som väljer ett nyktert liv;; att vi är tråkiga och har tråkigt, att vi inte njuter av god mat, att vi inte kan fira, att vi överhuvudtaget har ett trist och inskränkt liv. Ja tänk så fel.... En glad och härlig söndag önskar jag alla! / mt

.... Kram ... Och så :) / mt

Härligt att det blev en lagom lördagskväll!
Ha en bra söndag!

jag läser här. Även om vår relation ordnade upp sig kan jag känna igen mycket; att omgivningen inte kan föreställa sig att partnern dricker, oron att jag överdriver, utmaningen att hitta nya vänner.... Flygcert och jag har följts åt länge här och det är verkligen värt att gå in och läsa även när det egna livet börjar hitta sin form. Det är lite svårt att föreställa sig att berättelserna på forum är sig så lika genom åren medan livet irl är sig lika likt.... Liksom två parallella verkligheter som existerar sida vid sida men den verkligheten vi delar här är fortfarande okänd för de flesta som inte direkt berörs av den. Skam och skuld gör att den förblir en dold verklighet. Tack och lov börjar allt fler berätta öppet. TV-serien Djävulsdansen är ett exempel och Micke & Ulrica som nu berättar är ett annat. Jag läste nyligen Susanna Alakoskis nya bok April i anhörigsverige och vissa rader var som en käftsmäll, dock en positiv sådan, en bekräftelse. Vi måste fortsätta dela med oss och bekräfta varandrandra så att vi förstår att det vi upplever är sant och att vi inte är ensamma. Och att förändring är möjlig men det tar tid. Allt gott och varma vårkramar! / mt

2 glas vin o en 2,8! Nykter och nöjd!!! Nu gäller det att inte bli för nöjd. Ska gardera med en antabus på måndag morgon. På to blir det en ny prövning. Fest på jobbet. Ska bestämma innan hur mycket jag får dricka o hålla mig till det. Klarar jag inte det får jag lägga ner A helt. Underbart att vara nykter en lördag kväll !!!!

Ja, idag har det varit släktkalas på min mans sida. Så jobbigt, tårarna fanns där hela tiden på väg att komma ut. Kämpade hela tiden för att det inte skulle ske. Plötsligt tyckte jag så mycket om den släkten. Kändes också som min son var lite kylig mot mig och det fick mig ännu mer ledsen. Jag som kämpat med min alkoholist i alla år, vilket har slitit så på mig och nu när jag utmattad lämnar denne man, så vill jag ha stöttning och känna att mina barn har förståelse. Jag behöver dem mer än någonsin nu när jag känner mig så ensam. När ska livet vända och bli lite ljusare! Jag har inte gjort detta för att skada en enda människa, utan bara för att få lugn och ro själv och kanske känna mer glädje i livet. Och tillsammans med mina barn, utan dem är livet inte värt någonting!!

Är ny här på forumet efter att ha genomlevt en djävulsk vecka. Är så tacksam för att jag hittade hit. Alternativet hade varit psykakuten. Vilka berättelser jag läst!!! Kunde aldrig drömma om att det fanns så många som jag, helt ofattbart! Men jag har ingen känsla av att folk ser ner på psykiska besvär. Men jag börjar undra vad som ligger bakom den ökande utbrändheten i arbetslivet, framförallt hos oss kvinnor. BIB:ar?

Ser att du är aktiv men inte har skrivit på länge. Hur är läget?

hur mår du?

Ska testa, måste hitta alternativ

Ja, nu gäller det att passa sig och inte bli för nöjd med sig själv och tycka att man kan släppa kontrollen. I ditt fall blir det svåra att inte börja eftersom du bestämt dig. Och jag får låta bli mina sköna fyllor
Kram

Det tunga i huvudet släppte, men jag har inte mått särskilt bra idag. Känt mig både rastlös och utan energi på samma gång. Lite sorgsen fast jag egentligen inte har något att vara sorgsen för. Är det alkoholen jag sörjer?
Eller är det kanske mig själv, den där osäkra och vilsna unga människan som för mycket, mycket länge sedan började leta efter sätt att fly från känslan av att inte duga som hon var?
Det har varit många prövningar och kriser på vägen, men faktum är att den kvinna jag utvecklats till idag varken är särskilt vilsen eller osäker längre. Jag har inte längre något att fly från! Alkoholen har spelat ut sin roll. Kvar finns en djupt inrotad vana och ett fysiskt beroende som sakta men säkert vuxit, helt enkelt därför att det är så alkohol fungerar.
Ja, så är det.

Till A
Jag skriver för att säga att jag tänker lämna dig. Du har varit med mig så länge att jag nästan glömt hur det var innan du kom in i mitt liv och jag har blivit så van vid dig att jag knappt kan föreställa mig tillvaron utan dig vid min sida. Det kan låta konstigt, men det är just därför jag behöver gå vidare utan dig. Det känns faktiskt som att jag inte behöver dig längre. Jag är också mycket nyfiken på vad som kommer att hända när du inte är med. Det vill jag så gärna se!
Du skriker och bönar, klamrar dig fast vid mig och försöker hindra mig. Kanske kommer jag att vackla, kanske kommer jag i svaga stunder att längta efter dig så mycket att jag glömmer att jag är på väg. Kanske blir det så. Men nu har jag gjort mitt val och du gör nog klokt i att inte vänta på att jag återvänder.
Nu går jag.
Helena

Nej, tyvärr har jag aldrig smakat på ett alkoholfritt vin som jag skulle ha gillat, så där på riktigt. Däremot bälgar jag i mig a-fritt öl och nu när jag är van vid det, så tycker jag faktiskt att det smakar betydligt bättre än många vanliga öl. Gillar inte heller söta drycker.

Andra tips:

Tonic smakar likadant oberoende om det är gin i det, eller inte. Vill man ha en lättare och mindre söt variant, så kan man blanda hälften bubbelvatten. Glöm inte citron/limeskivan och iskuberna! Tonic kan också blandas med olika fruktjuicer, eller med alkohofritt öl.

San-bitter och Crodino är två a-fria bitters, förvisso har de också mycket socker, men funkar rätt bra åtminstone för mig. Om jag förstått rätt så får man dem på systemet.

Brunneby fläderblomssaft är härlig, blandat till svag styrka med bubbelvatten. Kan rekommenderas som a-fri bål på fester, med t.ex. röda vinbär.

Citonvatten, apelsinvatten eller vatten som stått med fruktbitar - läskande och gott på sommaren. Håll en kanna i kylen.

Te av olika slag, när det svalnar mot kvällen. Eller iste. Om man gör sitt iste själv, så behöver det inte bli sött. De som man köper färdiga brukar vara förfärliga.

Hoppas du hittar något härifrån, eller får idéer. Det är bara att använda fantasin.

Jag har läst igenom min tråd för att komma ihåg hur det har varit och hittade dessa rader. Klistrar in raderna igen för de är så jäkla bra....

Dessa ord är skrivna av en kille som jobbat på en alkoholklinik. 35 års erfarenhet!

"Det finns ofta en obeslutsamhet – man vill inte sluta med alkoholen samtidigt som man vill att livet ska fungera. En behandling syftar därför till att åstadkomma en vilja till verklig förändring och till insikter att det i längden inte går att kompromissa. Det går inte att dricka lite eller bara ibland.
Vi lever i en alkoholkultur. Det är svårt att avskära sig från alkohol, inte minst mot bakgrund av att vi lever i en alkoholkultur som idag består av både av ett svenskt rusdrickande och ett mer sydländskt socialt vardagsdrickande.
En del tror sig kunna fortsätta att dricka på fest och andra trevliga sociala sammanhang. Det är oftast dömt att misslyckas om man väl har utvecklat ett beroende."
Ja så är det nu gäller det att komma ihåg. Varje dag!
kram alla :)

Grattis ! Låter stort o inte det minsta bagatellartat! Du är på väg!

Har nu druckit ETT glas vin till maten!!! Nu gäller det att hålla måttan. Blir det mer än ytterligare HÖGST TRE är slutdrucket, oavsett hur mycket jag än gillar vin. Tänker jag tillbaka på 13-21 maj finns det inget annat alternativ. Har nu berättat för särbon om mina planer att minska drickandet och vad alternativet är om det inte går. Nu kommer jag inte undan. Ser fram emot att slippa alla lögner o allt smusslande som mitt drickande fört med sig. Magsjuka o alla möjliga orsaker för att komma sent. Panta burkar innan särbon kommer. En annan sak som varit helt stollig är att jag har talat med folk om att jag dricker för mycket när jag varit berusad, dvs sådana jag inte kunnat tänka mig att berätta om detta för om jag varit nykter. Helvete.........! Gäller att inte glömma sådant

Jag personligen tycker absolut att alkoholism är en sjukdom, en dödlig sådan.
Vore det inte en sjukdom utan enbart handlade om karaktär och vilja skulle alkoholism inte finnas.
För så många människor världen över skulle inte frivilligt bete sig och handla som de gör på grund av alkohol om det vore så enkelt.
Är man allergisk mot räkor står man nog helst över men det står inte heller på reklam för räkor att de är beroendeframkallande, orsakar trafikolyckor, drunkningar osv.
Jag förstår din tanke om allergi, jag brukar tänka så jag med och jag är (nykter) alkoholist och så oändligt innerligt tacksam över att ha lyckats bryta mig loss och bli frisk.
Jag är inte frisk från alkoholism men så länge jag inte dricker har jag inga symptom och är FRISK.

:)

Nej, gillar inte veteöl, men tack för tipset m utländska sorter. Ska testa. Har gjort några försök under årens lopp att hitta alkoholfria viner o d men inte hittat något. Har du förslag på alkoholfritt vin o bubbel ? Gillar inte söta drycker

I så fall har du tur, Veteölen passar nämligen extra bra som a-fri. Hursom, pröva olika utländska sorter. Bl.a. tyskarna gör bra a-fria öl. Man vänjer sig också rätt fort vid smaken.