Senaste kommentarerna i forumet

Läser det ni lämnat efter er. Ni är duktiga med orden Nyman och Trollis. Jag ni andra också...tänker mkt på ord nuförtiden. I början när jag skrev här var jag fortfarande i chock. Chock över att inse att min drickande måste ta slut. På sätt och vis var det "lättare" att skriva då. Jag tänkte aldrig efter...inte på hur ngt skulle kunna tas eller uppfattas. Idag är jag ofta rädd för att såra...har ju gjort det några ggr.

Därför blir jag så imponerad av vissa "skribenter" här inne. Folk som lyckas hålla sig på en lagom nivå och de som kan trolla med orden. Själv märker jag att börjat citera mer och mer...när det egna inte räcker till och ngn annan redan har satt ord på känslan som infinner sig. Det känns faktiskt som om jag blir dummare och dummare ju nyktrare jag blir. Eller så ser jag bara klarare...ser tillkortakommanden som bara passerat förr.

Nej...Andreas. Jag blir inte ledsen över vad du skriver...du skriver ju inget att bli ledsen över :-). Snorrpussen...ja...den lär jag ju få dras med. Kanske var det en Freudiansk slip av en man som lever fysiskt ensam ;-). Mycket sorgligt i så fall.../R

Bra att du hittade hit, fantastiska människor finns här och så mkt tips och stöd att få.
Förstår hur du känner! Vi får hjälpas åt!

Kram Anli

Ångesten kommer att ge med sig...men det vet du ju...vi kan ju alla stegen i denna trista dans. Håll dig kvar här hos oss nu... Det är aldrig försent att börja om och varenda nykter stund räknas. Nej ngt råsupande tror jag inte heller att du pysslat med. Du har ju minglat med annat folk. Råsuper gör man ju ensam!!! Eller med mkt nära vänner. Men även findrickandet tär ju på psyke och kropp i slutändan. Glad att du hittade tillbaka! /R

Alltid en bra morgon när jag kikar in och ser att brorsan fortfarande lever. Precis som mt önskar jag dig allt gott inför 2013. Om även sjukdomen går år rätt håll kanske man kan få se dig här oftare? Jag saknar dig...ska du veta. Hos mig är allt lugnt...firar helger utan ongar...som är i Sverige. Funderar på att smygflytta innan de kommer tillbaka. Inser att ungkarlslivet passar mig ;-). Machokram/R

- jag blir glad åt dig också. Gladare och gladare faktiskt.
Håll taget - gott slut och Gott Nytt:)
Kramar / mt

Att du är dum, att du inte förstår vad man säger till dig?
-MEN FÖR FAAAAN, DRA DÄRIFRÅN NU!!!!

Ta ungern/prinsessan med dig, packa inget bara dra. Det kommer bli ditt livs BÄSTA val du någonsin gjort.

Sluta vela nu, DU är inte knäpp eller elak.
Men du agerar som en djävla sengångare.
Stick, så fort du läst detta bara dra!

Konsekvenserna blir lättlösta bara du kommer därifrån.

-MEN STICK DÄRIFRÅN, SE DET SOM DITT AVSLUT PÅ ETT DESTRUKTIVT FÖRHÅLLANDE.
FÖR DET ÄR DET, DET KAN JAG SOM UTOMSTÅENDE INTYGA ATT DET ÄR.

-RÄDDA DIG OCH DITT BARN, BARA F L Y ! ! !

FÅ ARSLET UR VAGNEN OCH DRA, FINNS INGA MEN GÖR DET NU!!!!

SÄG INGET DET BLIR BRA, MEN DRA NU!!!
/A

till gråbergets väsen. Det förde mig på en lång vindlande utflykt i Filosofiska rummet i sällskap med fullmånen.

Visst är det naturligt att sörja en reltion som är på väg mot sitt slut. Jag tror till och med att det är nödvändigt. Ett stycke av livet (Livstycken, skriver Ylva Eggehorn) som inte blev det man en gångt hoppats, drömt och tänkt... Jag skickar dig en virtuell livboj som du kan hugga tag i om det känns som du sjunker... Jag vet inte vad mötena ger dig men det är knappast fel att gå lite oftare... jag ser hur gott de gör för mullegubben och de verkar ha gett bra saker till dig också. Jag har ett minne av hur du beskrev särskilt kvinnomötena.

Jag citerar ett stycke Eeva Kilpi (hon närmar sig det nedanförmänskliga - nära naturen)

Vi ska inte sörja för mycket.
Vi ska vara på något så när gott humör.
Vi ska leva den stund vi kan
och ta dan som den kommer.
Det enda man egentligen kan här i livet
är att göra någon annan glad.
Man kan låta bli att bryta en blomma.
Man kan låta bli att fälla ett träd.
Man kan låta bli att döda.
Man kan låta bli att slå.
Man kan inte låta bli att vara ledsen ibland.

För övrigt hoppas jag kvällen igår var trevlig på alla sätt och vis.
Nyårsafton är en tämligen jobbig kväll tycker jag också. Och lååång. Vi gör så gott vi kan.

Kram, kram / mt

Läsa att du är glad/lycklig.
Tack du förgyller.
Önskar dig ett bra slut och ett härligt nytt år!
Kramar/A

att få ett livstecken från dig! Och att det går åt rätt håll...
Önskar dig ett gott slut på 2012 och ett riktigt Gott Nytt År 2013! / mt

som ägnas åt lagom blandning av ledighet och arbete. Planerar nyårsfirande med familjen, mycket trevligt men också pyssel att få "allt att passa alla" - och det går ju inte. Efter nyår börjar den riktiga nedräkningen på jobbet - hisnar när jag tänker på det. Hisnar av lycka - inte att slippa jobbet som jag oftast gillat trots stressen - utan över den tid jag får. Har städat i olika skrymslen och vrår nu och njuter av att känna lusten och inspirationen att "göra" när jag har utrymme i tid och tankevärld. Lycklig och tacksam är jag! / mt

till dig som är en av dem som ger hopp åt många!
Gott slut 2012 och Gott nytt år 2013! / mt

Så fint du beskriver den verkliga döden och kanske den vanligaste, döden kommer till en gammal människa, kroppen är plötsligt en själlös boning - som blir helt onödig. Livet stannar upp för en stund. Och du är närvarande, i dig och finns närvarande för din familj. Bättre kan det inte vara.
Kram / mt

så tänker jag... Ibland med andakt, ibland med ett leende

Nyfikenheten drev mig att googla på Stigdsdotters Fröding-känsla "stååå grååå" och jag fann "Mattoidens sånger".
Tack Stigsdotter - de förgyllde samvaron med fullmånen och gav mig inte bara ett utan minst två nya ord - Mattoid-en-s och Nedanförmänskliga. Starka ord, särskilt det senare. Underbara dikter som jag måste ha sovit förbi under min skoltid.
Och se - där blänkte en spindelvävstunn tråd till Dompa - dikterna är "Postumt utgivna 1914.Titeln syftar på det italienska ordet för 'dåre', och texterna är alltså menade som "Dårens sånger" och diktade efter 1898 under skaldens sjukdomstid." http://sv.wikisource.org/wiki/Mattoidens_s%C3%A5nger

Att de talar till mig är självklart - jag har umgåtts oändligt många timmar med 'dårar' och ofta i en känsla av djup samhörighet och en gemensam förståelse för livets - och kanske för lidandets - djupaste väsen. När vi övernattade på Furunäset var jag starkt berörd av miljön som ännu vittnade om det lidande som levt bokstavligen inlåst inom tjocka väggar och tunga fönster och dörrar.

På samma sätt är jag berörd av van Goghs rum http://www.vargakragard.se/Van%20Goghs%20sista%20dagar.html

Dominique Janssens, som restaurerat rummet, vill absolut inte bli en guru - syftet med van Goghs rum är som jag förstår det, att möta sig själv:

Du finner vad du bär med dig.

Jag vill att olika besökare ska dela gemensamma värden,

men det finns inte bara ett skäl utan hundratals.

Jag hoppas besökaren kan finna frihet här.

* * * * *

Visst är det så i vårt filosofiska rum också?

Ja, Dompa, min präst som förespråkar mindre religion och mer andlighet är en klok människa, präst och man. Det finns flera, Martin Lönnebo är en av dem - det var han som visade mig vägen till van Gogh. Endast av en händelse är de här nu nämnda män - Caroline Krook är en av många kloka kvinnliga präster. Bara för balansens skull. / mt i fullmånefilosofisk stämning

i förskott och kul att du fortfarande finns med därute i den riktiga världen ! Kram !

tar sig många uttryck och den kommer ibland oväntat och ibland välkommet. För min del var det välkommet när mina föräldrar dog, båda av sjukdom som tog bit för bit av deras värdighet. Jag är själv inte rädd för döden men jag är livrädd för resan fram dit.

”Mitt i livet händer det att döden kommer och tar mått på människan. Det besöket glöms och livet fortsätt­er. Men kostymen sys i det tysta.”(Tranströmer)

Lev väl, just idag, och gör bra saker för din egen skull och känn känslorna leva i din kropp utan bedövning. Det är helande.

Min "särbo" har nu blivit utslängd från sin kompis och hittade då vidare till Stadsmissionen. Där är han fortfarande och stormtrivs väl inte precis. Fördelen är att han automatiskt får kontakt med socialen, när vet jag inte.

Det är så jobbigt att inte vara med och se, att släppa kontrollen. Jag vet inte om han tar tag i saker, vad han dricker, om han tar lugnande. Fast skönt ändå att slippa se på när ångesten kommer. Jag vill bara hoppa över all denna väntan. Jag har målat upp en bild av att bara han kommer på behandlingshem så blir allt bra. Det verkar så avlägset nu.

Jag har träffat honom två ggr för att ge honom vissa saker som han inte tagit med sig. Senaste gången gick ganska bra, han var nykter och klar i skallen. Det som är svårast är när han tjatar om att komma hem eller får för sig att jag träffar andra. Ibland undrar jag hur mycket som är själva personligheten. Vill gärna se honom som stark!

I ett svagt ögonblick lovade jag att fira nyår med min "för tillfället särbo". Skrev om detta i en annan tråd och såg då hur sjukt det låter. Vi har längtat efter att fira jul/nyår ihop efter ett år tillsammans. Romantisk middag med alkoholfritt och sen var och en hem till sig.. Hm undrar hur det ska gå? Synd att min dotter inte är kvar,det hade varit en trygghet. Borde nog avboka det hela, men jag vill inte vara ensam på nyårsafton.

Natthälsningar
Miss K

Klart du måste få känna dig ledsen/sorgsen, det är en sorg att inse att äktenskapet är över. Även om du själv önskar det så gör det ont, kanske maken på sitt sätt försöker visa att han vill fortsätta men vill du leva med en man som du inte kan kommunicera på ett sätt som du förstår?
Hoppas du fick en kul kväll och kunde glömma allt en stund och kanske fick dansa en del.
Kram!

Hej!
Nu efter alla jobbiga julbord glögg mingel snapsar mm längtar jag efter att komma ur sörjan!
Förrädarhjärnan lyckas vinna för det mesta, funkade bra tidigare under 2012 men så kom alla dessa konferenser Finlandsresor julbord avslutningar och avtackningar mm.
Jag föll för frestelsen och tappade greppet. Det har inte varit något rå supande men en då detta ständiga planerande för hur jag ska få anledning till ett eller flera glas. Detta som jag innerst inne hatar hos mig själv.
Har i skrivande stund en gnagande ångest och känner mig sliten.
Jag har insett så länge jag har denna kontakt på forumet så känns det lättare att få bukt med hjärnspöket som hela tiden lurar i kulisserna.

Dax att komma i fas!

//Paron//

Hej Markatta!
Jag förstår hur du känner dig. Har också kännt denna skam över att vara ensam under helger.

Jag har t.o.m. planerat att fira nyår med min "för tillfället särbo" för att slippa vara ensam. Han är instabil och jag har ingen aning om hur det kommer att gå med alkoholen.

Så jobbigt när man har hoppats och sett fram emot något som sen blir något helt annat. Hoppas du ändå får ett bra nyår!

Kramar
Miss K

Julafton blev vit ett medvetet val trots att andra runt om valde snaps, julöl och liknande. Tycker fortfarande att de går bra. Har druckit några tillfällen sedan oktober. Minskat konsumtionen och fortsätter välja mina tillfällen och vad som dricks. Har haft en kväll då jag inte lyckades hålla den lagom nivån sedan min nystart. Inte stupfull men ändå mer än
Vad som var tänkt. Så helt hundra är det inte men en stor skillnad på hur det varit. Bannar inte mig själv så hårt men de påminde mig om vad jag inte gillar med alkohol, när den får styra och ej hjärnan. Fortsätter mot nya året med minskad konsumtion!

Vi är ett häng med personer som känner till just din problematik. Låt oss vandra hans i hand i40 detta dilemma. Nyktra k och glada...............

/A

Gumman. Det är INTE dig det är fel på.

En relation skall vara bra, inte "inte-alltid-så-jättedålig". Det är inte meningen att man skall stå ut med det som du gör.

Och prinsessan? Hon mår inte bra nu heller. Du har två alternativ när det gäller henne, tänker jag (förlåt mig om jag låter hård nu!):

Antingen stannar du, och då mår hon dåligt. I efterhand kommer hon säga: "Mamma gjorde ingenting."

Eller så går du och då ger du henne chansen att må bra. Och så tar du fajten för att få ha henne själv. I efterhand kommer hon säga: "Mamma gjorde vad hon kunde."

Du vill göra allt för att din dotter skall må bra - då måste du ta med dig henne därifrån. Det finns inget annat sätt, för så länge du stannar far hon illa.

Även ikväll finns du i min aftonbön, knyttet.
/H.

Det är sant, du har ett långt liv kvar tillsammans med dina barn.Bra att nu hittat hit. Det är en bra början, vi hjälps åt.

Du verkar ha full koll och vet hur du skalll tackla diverse små frestelser.............
Men det värsta är styrt upp, du är här.
Skönt att vi är några stycken på resan 2013, du jag, mama Blue, Anli och även några gamla rävar sätter sig i vagnen Tilde, stigsdotter trollmorsan . Etc och flera därtill

Skönt att frun kommer, får övertala henne att supporta dig i din kamp.
Nu kör vi!
/A

Blir så glad för era hälsningar och att ni tänker på mig!!!!
Livet går sakta framåt och jag börjar faktiskt få tillbaka lusten och viljan att skapa och göra
saker igen...även om inte orken finns där riktigt än.

Har faktiskt inte gått en dag utan att jag tänkt på er fina här inne!

Ett speciellt tack till min storebror Dompa för dina ord som värmt så mycket när jag halkat in här någon gång ibland

Berätta gärna hur det går för er!?

Kramar eran TP