Senaste kommentarerna i forumet

Fortsätt att samla guldstjärnor, så ska du få se... ;-)

Jag botade också magsymptom med alkohol. Väldigt effektivt var det också, speciellt örtbitters. Men en tid efter att jag slutade dricka försvann det behovet också. Så när det gällde min mage fungerade alkoholen precis som med allt annat. Gav effektiv bot för stunden, men förstörde i längden.

Grattis till första veckan. Låt det bli många till.

Grattis till det kommande året. Läsvärt inlägg. Jag är en sådan som är rädd att sätta etiketten alkoholist på mig. Jag har nog delvis gjort det för mig själv eftersom jag numera inte bara skakar av mig bakfyllan och springer vidare in i ett ny fylla, utan ser och förstår att jag tillhör de som inte kan hantera alkohol och därför inte ska dricka. Men etiketten finns inte och framför allt inte när jag pratar med andra. Undrar varför det är så?
/Akvariet

Hrmpf, tumvantar

för uppmuntrande tillrop.

PP, jag kan verkligen relatera till ditt senaste inlägg i din egen tråd. Själv har jag lite svårt att tala om att jag är alkoholist, både för mig själv och för andra. Att berätta för andra är svårast för mig, då blir det omskrivningar och lite sämre argument från min sida när jag ska förklara varför jag inte dricker. Som nu under höstlovet.
Jag håller verkligen med om att vi i detta forum förstår varandra och är i gott sällskap. Och det är mycket trevligt och bra.

Murre, jag tror att jag i min betraktelse ser andra sidan som grönare än den är. Alla drack långtifrån allt. Det tackades nej och en del blev rejält sömniga, någon annan kanske salongsberusad. Men för mig var det verkligen så att de hade höstmys med goda drycker och jag hade bara höstmys. Då. Nu har jag på något sätt accepterat att det var så då och att jag nu slipper brottas med resterna efter ett återfall. Och det känns skönt. Det är också skönt att få en guldstjärna ;) Finns det något pris när man samlat på sig flera?

Tack för att du delar med dig. Jag är imponerad av din styrka att berätta om snedsteget. Och så snabbt, redan dagen efter. Min tro är att detta kommer att stärka dig på alla möjliga sätt. Kämpa på och lycka till.
/A

Tack LP för att du berättar!

Tack - det betyder så himla mycket. Jag kan, tyvärr, verkligen förstå att du trillade dit. Utomlands, separation från familjen, ensamhet, trötthet... Alla varningsklockor ringer! Det är just precis så där jag ser mig själv - sittandes tittandes på något jag öppnat... F-n får gåshud...

Får jag vara skitjobbig och fråga mer? Du behöver verkligen inte svara, om du inte vill. Men hur kändes det att dricka? Var det fantastiskt från början eller motvilligt med omgående ångest?

Måste därtill ge en eloge till din fru. Tror hon reagerade, för dig, helt rätt.

Kram

Förstår så väl den ångest och allt som du känner när den man lever med plötsligt byter personlighet. Det går inte att leva ett bra liv så. Tack för omtanken! Min förändring kom. Just när jag höll på att planera min flytt och hade släppt greppet så ville han ha hjälp att sluta dricka. Nu har det gått lite mer än fyra månader av nykterhet och förtroende börjar så smått komma tillbaka. Det har också gett mig insikten att inget som jag gjorde påverkade hans drickande. De samtalen med samsyn som jag så önskade kan vi ha nu. Det var inte möjligt när han var inne i sitt missbruk. Jag hoppas så att även du bli fri från detta och att du hittar mod och kraft att välja det liv du vill ha. Nostalgi kan göra det svårare att komma vidare. Kanske är den sista jul som du drömmer om i huset inte ens möjlig eftersom han fortfarande dricker? Vill inte låta hård bara tydlig så att det inte blir en till stor besvikelse. För vems skull? När får du flytta in i din nya lägenhet? Kram!

Lycka till i fortsättningen förresten LP! Det var egentligen det jag ville säga ;-)

//PP

De är verkligen otroligt LillPer vilken kraft som ligger och gror i begäret att berusa sig. Vilken var anledningen? Ja, det är inte lätt att förstå, men jag tycker själv att du gör helt rätt i att gå vidare. Har själv fundera mycket på lämplighet/olämplighet i att ha alkohol hemma. Redan efter ett par månader kom det vinflaskor i form av presenter i huset, och sedan i somras har jag själv köpt hem ibland, för att ha något att bjuda på. Om det är ett middagsbesök eller någon jag sitter i solen på båten med, så är det ju så att de flesta svarar en öl, ett glas vin, på frågan om de vill ha något att dricka.

Jag har även vid ett par tillfällen lyckats köpa med mig sprit i form av gamla rom, calvados hem när jag strosat runt i taxfree butiker.
Till mig? Nej, knappas! Men på något konstigt sätt har det trots allt varit till mig. Någon gång, kanske?
Patetiskt? Javisst! En alkis som är torrlagd som börjar att bygga upp ett barskåp - liksom för säkerhets skull....

//PP

Din berättelse är så lik min och många andras här. Jag förstår att ditt förtroende är helt borta. Jag tyckte till slut att lögnerna var värre än själva drickandet. Att lägga över skulden på allt och alla är det annat klassiskt symtom på missbruk. Jag började må bättre först när jag släppte taget, accepterade att det var ett missbruk och att jag inte behövde söka mer bevis för det. Jag slutade helt leta flaskor. Egentligen spelar det ju ingen roll om de druckit öl, vin eller sprit och exakt hur mycket av varje. Jag slutade tjata och bråka när han druckit eftersom det är helt meningslöst. Jag började planera min väg ut och när jag såg att den fanns, att jag hade ett val kände jag mig lite mer fri. Finns det någon du kan få stöd av så sök hjälp. Hans familj om sån finns? Förtroende är något man förtjänar, du ska inte ha dåligt samvete för att du inte litar på honom efter att lögner och svek. Det kan komma tillbaka men för det behövs en lång tid och framförallt en riktig förändring. Kram!

Tack för att du skriver om det. Det du beskriver ser på något sätt märkligt ut, men känns på samma gång oerhört möjligt. Skrämmande.

Kommer att tänka på det någon skrev att hen brukar ta till i sådana situationer "skall det här vara orsaken att börja dricka igen". Ett jävla bra tänk att ta till, när förhandlingarna håller på att gå i putten, tror jag.

Tack för den beskrivningen Pelle.

Kära Muränan och Steglitsan,
Tack för er omtanke. Signalerna på att något var fel i huvudkontoret var så oändligt tydliga och jag brottades med tankarna hela lördagen.
Sydeuropa, varmt väder, körde min kära familj 350 km enkel väg, start kl. 04:00 på morgonen, till en flygplats och kramades adjö, ses på onsdag hemma i Sverige. Började köra de 350 km hem dit jag bor, telefonen ringer efter 30 minuter. Frugan förtvivlad, planet inställt.
Allt löste sig hyfsat men med otroligt mycket strul och otrevligt innan de till slut var hemma 1½ dygn försenade.
I vilket fall som helst behövde jag handla lite mat efter min 700 km körning och som ni alla vet så har man inget alkoholmonopol i Sydeuropa.
Det är inget som stör mig, men just denna dag blev jag stående framför alla flaskor i min trötthet och olustkänsla över att min familj som varit hos mig i nio underbara dagar var borta och strandsatta på en flygplats.
Jag vandrade efter många om och men ut från affären med enbart mat och ingen alkohol. Men något hade satts igång. Något otroligt kraftfullt.
Hemma vid mitt hus strålade solen och jag funderade på en tupplur. Istället vandrade jag till den lokale handlaren 100 steg bort och gick där rastlöst runt i hans butik innan jag helt plötsligt ser mig själv plocka en JB whisky till extrapris, 8,95€ för 70 cl. samt ett sexpack kalla öl.
Jag tänkte att jag ställer dem hemma men rör dem inte. Javisst, säkert grabben. Det blir ett bra test.
Häller upp en whisky, öppnar ölen och liksom låtsas inte om att de står där framför mig.
Till slut tar jag en klunk på ölen, smuttar på whiskyn och sen går allt av bara farten. Jag blev snabbt berusad och tog mig knappt i säng på grund av fylla och extrem trötthet.
Vaknar som ett psykiskt och fysiskt missfoster som just sett dagens ljus. Ringer min fru och talar om vad som skett. Hon förstår mycket väl för hon märkte i ett SMS jag skickade strax innan jag korkade upp att något var på väg att hända. HELT otroligt.
Fick massor av tröst och pepp av henne. "Nu ska du för en gångs skull titta bakåt och se vad bra du varit och vad du har åstadkommit, ta vara på det. Den här gången var bara ett snedsteg från stigen du bestämt att vandra" Jag älskar den kvinnan. Även om jag tidigare flummat om skilsmässa och äventyr så är hon min kärlek.
Det var svårt att fokusera på hur bra jag varit under fem månader men nu ett par dagar senare så vet jag hur fantastiskt det varit och att jag fortsätter mot helnykterhet.

Det som var verkligen otäckt var att jag hade en inre dialog, såg felen och varningarna men valde att ignorera den.
Sysslolös, ensam, orolig, stressade, trött och en viss portion uppgivenhet gjorde att jag inte kunde stå emot.
Hur jag gör nästa gång denna märkliga situation uppstår vet jag inte, men jag har svårt att se samma scenario.
Något har jag lärt mig av denna brutala ångest och läxa.

Tack för ert engagemang och underbara stöd.

LP

Så sant pelle allt du skriver Blev lite tårögd nu. Snart ett år pp, och du ska vara riktigt stolt. Det har varit både sorg och glädje med på vägen och är så fortfarande. Tur att du inte har gått om mig det hade varit katastrof. Många många har jag tänkt att det skulle kunna funka trots att jag vet att det inte går. Då har jag sett på mig själv vid ett middagsbort med ett italienskt eller spanskt rödvin. Där i fantasin dricker jag sakta och njutningsfyllt, men det stämmer inte alls. Visst skulle det gå ett par ggr, men sedan då frågar jag mig. Undrar hur många ggr jag spelat upp min film för mig själv vid sådana tillfällen. Jag säger fortfarande inte hela livet, en dag i taget och det är ju snart 14 månader. Tror det skulle vara samma sak för mig om jag ställde mig på ett torg. Ingen skulle gissa på en alkoholist. Möjligtvis hon är nog psykolog eller konstnär. Inget syns på utsidan.
Dina rader värmer mitt hjärta vi som har vandrat mycket tillsammans.
Kram Konstnären. PS Gagarin nykter och han mår förträffligt.

Om jag bara får säga en sak till dig så tror jag inte du har diagnosen bordeline. Har jobbat med borderlinare i mitt förra liv. Skriver lit hm,hm. Du skulle inte ha den empatin som du besitter. Du bryr dig om nästan alla här inne. Vet oxså att en borderlinare som jag säger, kan älska en människa, en vän oerhört i ena stunden för att sedan förskjuta den i nästa. Mycket stor ångest hör oxså till, omöjligt att vara stilla. Du ska givetvis göra det du tycker är bäst för dig. Men du verkar vara en så varm människa. Blir ledsen för din skull att du inte mår så bra. Mitt humör går upp och ner ena minuten är jag riktigt lycklig på riktigt. Sen efter ett par timmar kan jag se allt i svart. På tal om rensning, rensar jag bara mitt. Du är rolig, ska jag börja om nu då och göra lite nya inköp, ja varför inte. Önskar du var nära mig då skulle vi ta en fika ihop och snacka om allt mellan himmel och jord.
Jag svävar och och är med dig själsligt.
Puss i pannan och var rädd om dig.
Konstnären

Feng shui för själen, vännen!

Nu röjer du ut ditt och mannens gamla liv. Är det inte härligt så säg! :-D Glad för din skull! Jätteglad för er skull.

Själv är jag tyvärr lite nere. Har börjat fundera på om allt faktiskt inte står rätt till. Läst mycket om borderline och det var som att läsa boken om mitt liv. Funderar på om jag ska höra av mig till vårdcentralen för vidare remiss, men vet inte om jag verkligen vill eller orkar. Det skulle i vart fall förklara en hel del...

Fortsätt att röja där hemma. Det kommer göra både dig och mannen så gott i själen. Sedan när allt är ivägkört, så kan ni göra några gemensamma nya inköp. :-)

Bamsekram till dig min fina vän

Oj då... Tack för att du delar med dig LP. Vad hände egentligen? Vilka var signalerna som du nu i efterhand inser att du ignorerade? ... om du orkar skriva om det ...

Om man ska ta ett återfall, så är det här väl det absolut bästa utfallet. Att du känner att det här var åt h-vete. Och inte, inte, att det här kan nog bra. Kan nog dricka lite igen nu.

Du kommer igen efter det här. Du ska fortsätta räkna. Grattis snart då!

Stor varm kram till dig <3

Huvudet på spiken PP, huvudet på spiken.

Vill tacka dig för allt som du har gett och bidragit med. Kan för egen del inte alls se att du inte har något att bidra med längre. Läser allt du skriver! MEN, förstår din känsla: "Allt är redan sagt." Det som oroar mig är att ditt avslut hänger ihop med en depression. Att du känner att du inte har mer att tillföra, att ingen läser eller att det du gör är viktigt - pga att du är på väg in i just en depression. I så fall gör du nog klokt i att hänga kvar här, tills du ridit ur stormen.

Hur du än gör (jag hoppas naturligtvis av egoistiska skäl att du stannar kvar!), så önskar jag dig all lycka till. Jag hoppas också att du får hjälp mot depp. Det är inget som man ska "rida ur själv".

Min största kram till dig Berra

idag är jag duktig jag har garderobsrensning. O, Jesu namn flera säckar som ska gå till stadsmission. Någon kommer att bli glad, finns kläder med prislapparna kvar. Förmodligen inköpta på lyran. När jag drack vin kunde jag gå in och handla kläder, jag måste ha luktat. Sådana där impulsköp som jag trodde jag behövde. Jag håller alltså på både med rensning av själen och garderoberna. Känner mig nyttig. Hårda vindar här idag och jag fick gå lite framåtlutad med hunden på fm. Idag ska jag inte ångra en nykter dag. Tänka att det är skönt att vakna utan ångest. Har även varit på Lidl och köpt citronvin eller vad det är och det är riktigt gott. Åt min första oxfile i lördags utan rött vin. Blodig och härlig mör. Älskar blodiga biffar. För den som funderar på att dricka. Tänk till, jag provar inte fler ggr. Går icke sa nicke vad gäller mig. Tyvärr blir jag aldrig en sköndrickare, jag blir en vilde som redan vid första glaset bara vill ha mer och mer. Idiot är jag, men inte en så stor idiot för jag har ju insett. Sakta går jag mot 14 månader, och usch nu fick jag gåshud. Den resan gör jag aldrig om.
Var glada idag jag tycker mycket om er.
Konstnären

Ja, vi alla här kan nog förstå dig och hur du känner dig. Jag gör det i alla fall. Men vi måste nog acceptera att den delen av livet är förbi för oss. Det kommer inte att stanna vid "höstmys"... Jag förstår din frustration. Men jag tänker att vi måste försöka se allt det positiva i våra nya liv istället. För livet är nytt. Inte bara tänka tillbaka. Inte tänka på allt hemskt. Utan tänka på allt bra som vi nu har fått istället. Att sträva mot något är så mycket enklare och trevligare än att sträva bort från något.

Måste säga att du ska ha guldstjärna för att du klarade av helgens prövning. Det var strongt gjort av dig! :-D Sedan kan jag säga att jag aldrig skulle döma dig om du föll. Det vet du. Men det är väl bra om jag med flera kan verka avskräckande ;-)

En sista fundering. Jag fattar att ingen blev särskilt packad eller så. Men. Det du beskriver var ändå en ansenlig mängd alkohol för varje person. Först öl, sedan skumpa, sedan rött vin, sedan whisky... Det är faktiskt ganska mycket mer än "två glas vin".

Bamsekram till dig vännen

ljuger ofta om sitt missbruk. Förnekar och ljuger. Det du kan göra är att ta hand om dig själv och släppa taget om hans missbruk, han måste välja sitt liv själv. Det låter säkert brutalt och kanske okänsligt... det är inte menat så - men efter att ha följt forum länge har jag insett att så är det. Jag har haft stor hjälp av att följa Carina Bångs blogg, detta avsnittet har jag läst oändligt antal gånger och ofta delat med mig av http://medberoendeinfo.blogspot.com/2011/02/maktloshetmaktfull.html

Allt det bästa till dig / mt

Nu behöver jag råd! Vad ska jag göra? I lördags så skulle jag iväg och umgås med mina tjejkompisar på kvällen, och innan jag går vräker han ur sig att; bara så du vet så kommer jag dricka en öl ikväll!
Jaha sa ja, du gör som du vill, men jag tycker inte det är ok!
Ja men du måste ju kunna lita på att jag bara dricker då och det! Jag har inte druckit något i veckan svarar han då!
Kommer hem lördag kväll o han ligger på soffan. Söndagen och måndagen flyter på som vanligt. Men i morse kunde jag inte hålla mig, kollade whiskyn o det "fattades" ca 1 dl!!! Ja ringde upp och frågade hur mkt han hade druckit i lördags? (Skyllde på att en vinflaska var tom)
Då sa han först att han hade druckit 2 glas vin och tre stark öl! Bara det? frågade jag då? Ja, eller två cider oxå, sa han då. Inget mer frågade ja, NÄ svarade han (han ljuger mig alltså rätt upp i ...) då fick jag nog, varför ljuger du för? Jag ser ju att det saknas whiskey?! Oj ja glömde att jag tog två whiskey oxå..!

Glömde?? Ljug ljug ljug! Kag blir så arg! Han drack alltså 3 starköl, 2 cider, 2 rejäla whiskey (eftersom ja ser att det fattas minst 1 dl) och 2 glas rödvin!! Och hade ansvar för våra två barn! Han skulle ta en öl! Vad ska jag göra?

Sen sa han att han inte druckit nåt sen dess och att han ska "redovisa" det han dricker om han gör det någon lördag som han säger... Och hur ska ja kunna lite på det? Känner ingen tillit alls o jag vet inte vad jag ska göra!!!

Hejsan Berra! Idag råkade jag titta in här. Har bestämt mig för att ta tag i ett annat beroende (som ersatte alkoholen), nämligen rökningen. Liksom tidigare kan jag inte koncentrera mig på jobbet utan måste snurra runt i forum, läsa och skriva. Till slut hamnade jag då här. Själv är jag verkligen inte aktiv här på forumet längre, det kändes viktigast i början när det verkligen var ett stöd att reflektera här och, det kanske viktigaste, att få respons och att läsa om er andra. Det är inte konstigt att det är så och att man så småningom växer ifrån forumet. Dessutom kände jag att det var jobbigt att läsa om alla nya som kom till, samma problem, samma rop på hjälp - jag började känna något slags ansvar och sorgsenhet och DET är farligt.

Jag önskar dig all lycka och välgång. Det är härligt att läsa om din fysiska förändring :-) Men. Och detta är ett stort MEN. Blir lite orolig över deppigheten, akta dig så att den inte är en del i något större. Så att det blir som för AA-medlemmar: att man en dag känner att mötena inte ger något, slutar gå på dem och så... ja, risken för återfall är många gånger uppenbar. Se till att du slutar finnas här av rätt anledning vill jag bara säga! Många cyberkramar från mig <3