Senaste kommentarerna i forumet

Ja jag är så less på att vara nere i skiten, har varit där förut och vill verkligen upp till ytan igen. Tack så jättemycket för ert stöd. Jag har också en fråga, Ang b -vitaminer. Hur kommer det sig att regelbundet användande av alkohol minskar b-vitaminer? Har aldrig förstått det.

Hallo där LP! Hur går det för dig?

Kram

Klart att det är svårt att ta in. Om allt detta vore lätt, så hade ju ingen av oss behövt hänga här. Eller hur...? Jag har också dagar när det är svårt. Inte kan väl JAG ha problem?! Alla andra, men inte jag.

Det sista jag vill är att dra ner dig. Jag vill bara försöka visa att det faktiskt finns ett ljus. Att det är möjligt att bryta vanorna och tankemönstren. Det går. Det är inte alls omöjligt. Det går. Och DU kan!

Jag ska berätta en sak som jag inte skrivit här förut. Det hade väl gått en sisådär 3-4 dagar efter jag hade fattat mitt beslut att sluta dricka. Jag var så himla nere. Fylld av skuld och skam. Däremellan var det bara tomhet och mörker. Jag tog en kvällsprommenad i skogen och allt kändes verkligen skit. Jag är väl egentligen inte religiös, men jag kände att livet var slut. Det var liksom slut på allt roligt om jag inte fick dricka längre. Meningslöst. Trist. Jag ställde öppet frågan ut i luften - "vad ska jag fylla livet med nu?". Plötsligt sprider sig ett lugn över mig och jag stannar upp och tittar mig omkring. När jag stannar upp så upptäcker jag en liljekonvalj. Min absoluta favorit. Den första lilla liljekonvaljen för sommaren. När jag tittar vidare så upptäcker jag fler och fler. Lite längre in i skogen är det fullt av dem. Då, i det ögonblicket, visste jag att det skulle komma nya saker som jag skulle kunna få fylla mitt liv med.

Klart att det varit (är) tufft och jag har gnällt (gnäller) som 17, även efter den där upplevelsen. Men någonstans stärkte den mig och jag insåg att det visst finns andra saker som jag kan fylla livet med.

Lämnar vidare en liljekonvalj till dig och önskar dig lycka till.

Tack så mycket för svar :)

Hej Jeppeh, välkommen till forumet. Du berättar att du är orolig över vad som händer med dig och din hälsa. Klokt att du tar steget att skriva här så vi på forumet kan ge dig stöd. Det låter som du verkligen vill ha en förändring vad gäller alkoholen. Att ringa 1177 är en sak man kan göra, det är även möjligt att vända sig direkt till ett sjuhus eller dagtid vårdcentral eller beroendemottagning. Du kan också ringa Alkohollinjen 020-844448 vardagar 12-19, fredag 12-17. om du vill titta gärna under vår flik här på forumet, annan hjälp, där kan du kanske se vad som blir närmast dig att vända dig till.
Fortsätt gärna skriva och läs runt på forumet, hoppas det blir hjälpsamt för dig.
Vänligen Rosette/Alkoholhjälpen

Jag förstår att jag har en lång väg att gå....fattar inte hur jag ska fixa det....? Det känns övermäktigt alltihopa och jagvill bara skita i att lyssna på alla kloka erfarenheter....
Det är sååå himla svårt att ta till sej! Gäller det verkligen mej? Suck... vill inte..... vad vill jag?

Istället för att prova med alkohol, sök istället hjälp inom vården. Det finns bättre möjligheter för dej. Att du hamnat i kris är inget konstigt eller något tecken på svaghet, utan istället ett tecken på mänsklighet. Ring sjukvårdsrådgivningen 1177 i morgon lch fråga vaft du ska vända dej. Ensam med detta ska du inte vara.Fint att du har en bra relation, men hon ska inte behöva stå ensam inatt stötta dej. Våga be om hjälp nu. Det är styrka att inse sitt behov av hjälp. Lycka till!

Men det känns ändå bättre numera!

Det är inte så lätt att träffa nya människor och faktiskt få nya vänner. Många är upptagna med familjeliv och tvåsamhet, många har också intressen som aktiverar dem på ett annat sätt - jag har hängt på nya saker, varit aktiv med olika grupper, föreläsningar osv, men det är inte så lätt att få vänner - jag vill ha en vän som jag kan ringa när som, som kan hänga med på en promenad, eller en bio, eller ta en fika... Men det ska ju "klicka" också - man ska ha samma humor, vilja göra liknande saker osv, och jag har kommit närmare att träffa ett par, men det att tid - ge det tid! De första månaderna är ju värst - när man är helt slutkörd för allt man gått igenom, när man tvivlar och tvekar och ältar me är än någonsin är mer ledsen osv, men det blir bättre!
När jag började hitta lugnet så blev det lättare, och sedan försöker jag som UB skriver: vara öppen för saker, fråga om någon på jobbet vill gå på after work, fråga om någon är bioduken... Och dessutom går jag och funderar på tipset som jag fick höra på omvägar att BlondinBella hade gett: kompisdejta! Jag tänker att jag skulle vilja starta en Fb-sida där man kan kompisdejta - söka vänner och sedan träffa några olika för att se om man funkar bra tillsammans! De är alldeles för svårt att bara hänga på, man blir liksominte vänner så lätt.
Kram till dig Kaeljo, kämpa på, det är värt det!

Kan mycket väl stämma allt du skriver kring misslyckas och att laga.....tror att distans från varandra kanske är enda sättet oavsett framtida relation.

Vem vet vad som händer, kanske vi båda hittar tillbaka till den vi försökte hjälpa när både dem och vi förstått våra egna fel/brister samt vilka våra styrkor är :)

Bra med många tips. Det behöver vi :). Tack <3

Ursäkta. Såg att de blev lite mkt stavfel, bla krämigares som såklart ska vara föräldrar. Skriver på telefonen så blir lite fel med autocorrecten ibland. Men du förstår kanske ändå :)

Att läsa om din helg hos dina föräldrar. Drack dom sådär mycket när du var liten också?
Har även jag börjat märka att mina krämigares alkoholkonsumtion inte kan anses normal. Mamma håller de väl okey men pappa. Hälsade på dom en helg för några veckor sedan. Under dagarna dricker dom inte men på kvällen. När pappa kom hem fredag efter jobbet sänkte han två öl och två whiskey på ca 30 min. Sen vin till maten och några whiskey till efter. Samma visa på lördagen. Att dricka så snabbt kan inte anses normalt. Dom drack dock aldrig när jag var liten utan detta är något som börjar utvecklas på senare år.

Vill bara ge dig en stor kram och trösta. Vet att de kanske låter konstigt att någon som har problem ska försöka stötta någon annan i samma sits men jag har alltid tänkt mer på andra än mig själv. Vill att andra ska må bra medans jag själv sakta tar död på mig. Det känns ofta som att jag inte är värd att må bra

Tänker mycket på dig iaf ska du veta! Tycker även de låter som ett sunt beslut att inte hälsa på dina föräldrar på ett tag. Du kanske kan berätta de för dom så dom får sig en tankeställare?

KRAM

Möte idag med läkaren. Och vad slut jag känner mig. Känns som att man blivit överkörd av ett lok. Kändes stressat och jag fann läkaren otrevlig. 100snabba frågor på några minuter. Känner inte att jag fick svara ordentligt innan en ny fråga slängdes på mig. Han kom även med uttalanden som: "du måste ut och aktivera dig. Är väl bara ta och gå ut!"
Ja hade de varit så lätt så hade jag väl fan redan gjort de?! Jag vet allt, att ångest kan dämpas med aktivitet etc. Men jag har ju uppenbarligen en spärr som gör att jag inte "kan"! Behöver HJÄLP inte någon som sitter och trycker ner en och påstår att allt är så jädra lätt.
Han ville iaf att jag skulle hålla mig nykter ett halvår! Ojoj tänkte jag. De är ju semester snart och en semester utan vin vad är de? Självklart dumma tankar men känns som att de är lättare hålla sig från under vinterhalvåret. Diskuterade sugdämpandd medicine som jag ville ha men han ville inte riktigt skriva ut de till mig. Även här kom en dum kommentar: "det är ju bara sluta att dricka så tar vi prover om fyra veckor igen" Bara att sluta.. Mmm lätt för någon utan problem att säga. Så han ville alltså att jag ska börja röra mig och sluta dricka. Lätt som en plätt! Not.

Proverna då. Ja levern var iaf inte påverkad men Peth värdet var såklart förhöjt då jag druckit helgen innan jag tog dom. 0.32 låg dom på och gränsen för överkonsumtion ligger på 0.3.

Så slutsatsen är iaf att jag än en gång gick därifrån och mådde sämre än innan jag gick dit. Börjar fundera varför jag ens bokade tid från första början. Att gå från ett beroendecentrum och känna större sug än någonsin för att dricka känns inte som ett bra betyg.

Hej Träningstanten,

Kan inte mer än att helt instämma med m-m och Santorini. Jag känner så väl igen mig i vad du beskriver om goda middagar och mat. Mannen och jag "levde för" att få slå oss ner i soffan med goda härliga små italienska delikatesser och sedan äta god och lyxig middag. Antingen vi två eller i goda vänners lag. Det var liksom vi. Det var vad vi gjorde. Och det är väl inget fel med det. Men när man börjar köpa oxfile på tisdagar för att få öppna en Amarone, tja, då är det nog fara å färde. En stor del av den goda matupplevelsen var helt klart kopplad till att få dricka vin och champagne. Man kan ju inte låta den fina maten få förfaras.

När jag slutade dricka så tyckte jag förbannat synd om mig själv. Hur skulle man nu kunna äta en god middag igen? Vinet som lyfter alla smaker och blablablabla. Alla måltider blev plötsligt måndagsgråa och trista. Varför skulle jag anstränga mig? Det var ju ingen ide. Vem fan vill dricka mellanmjölk till biffen? Allt smakade trist, det var trist att laga mat osv. Jag formligen vältrade mig i självömkan.

Men någonstans så höll jag ut. Jag skriver inte detta för att verka som en duktig flicka. Jag skriver det till dig för att ge dig hopp. Jag höll ut och sakta men säkert kom matintresset tillbaka. Om än i något förändrad form. Vet du - jag lagar så mycket bättre och godare och nyttigare mat numera. Plötsligt fick jag tillbaka en massa smaklökar som jag inte visste hade varit på semester. Mitt smak- och luktsinne har förbättrats påtagligt. Nu kan jag återigen njuta av en god och vällagad middag. Jag tänker ärligt talat inte på att det ska öppnas en vinare till middagen. Jag får mina sug, oftast mellan 16-18, innan jag ska äta. Men när jag väl sitter där så njuter jag verkligen av maten.

Jag tror att du inte kunde tänka på annat än vin, eftersom alkohjärnan insåg att den inte skulle få sitt. Sedan tolkar du det som saknar-vinet-till-goda-maten. Nu är alkohjärnan i schack, eftersom det vet att den kommer få något på lördag igen. Du kan ju fundera lite över varför det faktiskt är en så oerhört stor grej att inte få dricka vin till middagen. Egentligen. Men jag kan ju ha fel så klart. Jag hoppas att det går bra för dig.

Kram

Vad bra att du hällde ut! Kul att en kompis kom över, nästa gång får du bjuda på kaffe. Det jag önskar (som många, många, många andra) är ju bara ett vanligt-måttligt-socialt-normalt-trevligt-drickande. Kanske är det möjligt efter ett längre uppehåll och med ett strängt överjag. Äsch så kommer det en ny långhelg nästa vecka. Jag har börjat gilla 5 arbetsdagars veckor. Tack för ditt tips om motivation!

Hej,
Jag har dej i mina tankar och undrar hur det gåt för dej.... önskar dej kraft och mod att ta nya tag!

kom min vän hem till mig på eftermiddagen. Vi satt i solen tog 1 glas rosé. Min man kommer hem och blir skitlack för att jag sitter och dricker vin mitt på dan.
Jag frågade om vi skulle hälla ut det som står i skåpet och han tyckte att vi skulle göra det. Detta kommer att göra skillnad för mig. Även om jag smyger med mitt drickande och har hemliga gömmor så har jag ögonen på mig och det kommer bli lättare att låta bli. Just nu finns det ingen gömma och jag ska göra vad jag kan för att det ska förbli så.
Jag fick ett råd av en gammal chef en gång som hade gått igenom mycket. Jag frågade hur hon orkade och hennes svar har jag använt många gånger. Ta nått som gör dig glad (motiverad) och frossa i det. Kan vara precis vad som helst, nystädat, en fin fjäril, vunnit på triss alltså nått som får en att bli glad (eller motiverad) och bara tänk på det. Det hjälper faktiskt.

Andningen är EN bra metod

Om du låter det komma.
Du måste vara aktiv själv och söka dig till ställen där det finns folk. vår ålder så viftar man inte bara med trollspöt så ramlar det ner en vän.
Ta upp gamla kontakter som du kanske inte haft så tät kontakt med.
Bjud upp till dans så kommer säkert någon eller några av dom att vara beredda att ta en fika,gå ut och ta en lunch osv.
Mitt sociala liv har blivit så mycket rikare detta år trots att jag i grunden mått skit.

Men just det kan också vara en bra grogrund för vänskap.
Det är då man blottar sig och visar sårbarhet och också behöver vänskapen lite extra.Och det är då som andra människor kan ge detsamma och nya band knyts i gammal vänskap som liksom blommar upp på nytt.

att man får en ny chans att misslyckas med att laga nån man älskar :)när man går in i en relation med en som missbrukar.
Kanske sant,i alla fall i mitt är det så.
Fast egentligen kanske man försöker laga sig själv.
Laga det hål som uppstod när någon nära en mådde dåligt och man som liten eller ung försökte så gott man kunde med de resurser man hade lappa ihop en annan ofta vuxen människa.

Jag lovar dig LenaNyman och mig själv såklart, att det inte blir några resor till föräldrarna på bra länge!!
Det är destruktivt så det bara skriker om det.
Jag är allergisk mot alkoholfyllda miljöer och tänker inte utsätta mig för den frestelsen och det fördärvet.

Hade ikväll en av mina närmaste vänner på besök.
Hon berättade att hon har sökt psykologhjälp pga allt hon har gått igenom i och med mitt missbruk. MITT missbruk. Jag har nog inte förstått allt hon har behövt stå ut med och hur mycket av sig själv hon har offrat för min skull.
Hur har jag egentligen behandlat dom som står mig nära? Hur mycket skada har jag åsamkat genom att själviskt hänge mig åt drogerna? Tanken är otäck och skrämmande. En väckarklocka som ringer alldeles för sent.
Ikväll grät jag. För första gången på månader vågade jag släppa efter för alla känslor och låta sorgen skölja över mig. Kvar fanns inte en tomhet, utan en klarsynthet.
Nykterheten är inte lika skrämmande längre.
Det är i den jag vill leva och låta mina relationer utvecklas på lika villkor.

Att jag såg sanningen tidigt men trodde att om hon bara känner sig älskad så kunde jag ändra på ett destruktivt beteende......

Med facit i hand så borde jag sett varningstecknen o sprungit för glatta livet men istället så sitter jag här o försöker bygga upp mig själv o se framåt!
En framtid där jag mår bra och mina barn mår bra när dem är hos sin pappa.....det är det jag lever för nu och att kanske min historia samt mina åsikter/tankar hjälper andra på Al-anon el i livet för övrigt.

Jag har nu levt separerad från min man i en månad. Det har varit en väldigt jobbig tid, det har varit mycket känslor och de har pendlat mellan värsta ångesten till nästan lite svag lyckokänsla. Vardagarna är bättre än helgerna. På helgerna blir ensamheten mer påtaglig och jag sjunker ner i något svart hål. Jag vet inte, men jag trodde nog att de få vänner jag har skulle bry sig om mig mer. Jag önskar jag hade någon väninna som också var ensam och som jag kunde hitta på roliga saker tillsammans med. Jag har inget riktigt starkt intresse, kanske det skulle vara lättare att få tiden att gå då. Någon som har något tips om hur man kan få nya vänner?
Jag har fortfarande mycket skuldkänslor. Känns som det är jag som orsakat allting. Tror också att han fortfarande är nykter. Jag har ju inte längre den kollen på honom, men jag tror i alla fall inte att han har druckit.
Jag tycker det känns skönt ibland att jag får rå mig själv och att jag inte behöver bry mig om någon annan. Men önskar ända att jag hade en vän att göra roliga saker tillsammans med (ingen man). Svårt att se så positivt på framtiden som singel, så som jag tänkte mig det innan när jag levde i min dåliga relation. Jag kommer nog inte att få det sociala liv som jag drömde om då.
Min stora lycka är i alla fall att jag har två underbara vuxna barn som är helt underbara och som bryr sig om mig. Jag är så tacksam för att de finns, det tänker jag på varje dag. Barnen är min stora lycka i livet!

Vill bara säga att jag tror att du är på rätt väg. Andning är ej bra metod för att släppa det som okuperar hjärnan. Stopp-andning har jag lärt mej. Sit4 på en stol med båda fötterna i golvet. Ta ett jättedjupt andetag och håll andan!, så lönge det går och liiite till. Släpp, ut luften och släpp ivägvtanken. Upprepa övningen 3 ggr. Man kan även ligga ner och göra Stopp-andning. Testa!

Ingen fara :) Som sagt så tycker jag du ska försöka igen! :) Hur har det gått?