Senaste kommentarerna i forumet

Jag vill verkligen inte uppmana någon till att leva farligt, eller framstå som oansvarig i mitt sätt att argumentera. Den som har fått problem med drickat bör vara mycket observant så att vi inte provocerar suget efter A i onödan. Det är ju liksom svårt nog i sig, att bryta ett beroende. Jag menar med andra ord att var och en måste utvärdera vad man vill smaka och vad inte. Jag själv har aldrig druckit pga. av att någon "osynlig hand" har gjort så det skett utan att jag har kunnat säga nej tack. För andra kan det mycket väl vara så, och då kan jag ju inte säga att så inte är fallet. Däremot har jag vid många många tillfällen låtit mig övertalas av A:s röst i skallen, att så farligt är det väl inte? en bira klarar du eller? osv. För mig är det inte samma sak som att se en flaska jäst saft eller en punschpralin som en inkörsport tillbaka till drickandet. Det blir som att se spöken på ljusa dagen. Då kan ju nästan ett glas kranvatten bli livsfarligt. Skulle ju kunna associera mig om en NA variant på vodka?

För mig finns ingen deadline på nykterheten. Snabbaste vägen till deadline vore ju att börja testdricka igen. Däremot kommer jag att kämpa emot och inte acceptera att vara gisslan i mina val i livet. Alkoholen vann över mig och jag kunde inte hantera den, men det gör väl inte att den ska få fortsätta att förpesta min tillvaro i mitt vardagsliv, nu utan alkohol?

//PP

... så jag kommer nog att prova några till. Som jag tidigare skrev finns det så pass mycket hedonist i mig, att jag tror mig behöva alla ofarliga njutningsmedel jag kan hitta. När det gäller goda drycker för vuxna är nykteristens lott verkligen torftig, som vi alla vet.

Bitter är en hel kategori drycker, börjande, ja kanske t.o.m från mixers, som tonic eller bitter lemon, men kanske snarare från sånt som Campari, till Jägermeister, Fernet Branka och Gammeldansk. Jag var rätt så hooked speciellt på torra starka kryddbitters.

kanske raka motsatsen då.Skulle verka bildad där men blev nog genomskådad :)

Om du dricker en till så är du säkert fast ;-) Skämt åt sido. känner vi oss tveksamma till något så ska vi nog låta det vara. För min egen det har jag på min egen väg beslutat hålla mig borta från alkohol. Det innebär allt som jag kan bli berusad av, utan att få dricka ofantliga mängder. men dom sagt det måste var och en besluta. För mig har inte ens en lättöl orsakat sug. Har bara skett kanske två gånger, och löser sig av sig själv, för det finns bättre NA öl än lättöl. Med det säger jag inte att vi ska prova eller tänja på gränser. Testade i somras till och med en glass. Magnum Marc de Champagne. Ser det som att jag vill fortsätta leva nykter. Då gäller det att inte ta ett återfall. Ett återfall på en pinnglass är för mig inte aktuellt. Blir nästan lite komiskt.

PS. Sanbitter är som en alkoholfri Campari

/PP

Oh la la! Foxy lady. Välförtjänt!

Men vad är en bitter? Låter nasty.

är så många "onda" män som verkar ha genomgått någon sorts själslig katarsis och blivit helt förbytta av alkoholen.Jag har tur som är sluppit detta än.Men kanske det är det som väntar även mig?

... går det ner och så där håller det på. Men är inne nu på 39:e dagen och ... tja, det är jag glad för. Varför känns det sådär för dig, Meredith? Berätta. Kram.

Ja, du ser, Stingo. Man lär så länge man lever.
;)

... när en bra dag följer på en dålig. Och i dag på jobbet sa jag högt utan att darra på rösten: "Det där kan jag sköta." Jag sa det! Det handlar inte om nåt märkvärdigt och lär ju inte synas i lönekuvertet men själva grejen att inte gömma sig... Obetalbart. Lite beroendeframkallande också, måste jag ju medge. Och så fick jag ett sånt rart meddelande från en kille som jobbar på en annan avdelning. Det slutade med "... och det blir ju inte sämre av att du är snygg dessutom." Hah! En sån dag jag haft! Nu ska jag fixa lite käk och sen stoppa fötterna i ett fotbad. So long, friends!

Fick ett paket på posten och kom åt att smaka på alkoholfri bitter (tack för tipset) Sanbitter red och Crodino. Riktigt goda båda två, men känns väldigt mycket farligare än 0-öl. Visserligen är jag rejält hungrig, men det blev ett ganska rejält sug kvar efter dem. Inte direkt för alkohol, men mera bitter.

…Ullabulla…

Det är så tragiskt alltihop!
Jag vet ju att det djupt innerst inne så har jag och mannen en kärlek djupare och starkare än allt negativt men det kommer inte fram utan kvävs…
jag har gjort vad jag kan nu och måste tyvärr gå…

på en kopp kaffe.Nån form av närvaro i nuet från hans sida börjar jag uppleva som varit helt borta hela sommaren.Hans barn som jag har kontakt med pratade idag om hur de anpassade sig så till den milda grad för att överhuvudtaget få till en träff med honom.Vi dansar alla hans dans istället för vår egen.Jag tror att jag ska vänta på att han bjuder upp..

ryms i en liten liten tesked av kärlek..

..att jag läst UllaBullas senaste inlägg kom jag i tanke på en dag för två år sen.
Telefonen ringde och det var mannen som bad mig komma till hans arbetsplats där han blivit kallad till möte med chefer.
Han var inte helt nykter och de hade nolltolerans, vilken de själva bröt ett otal gånger eftersom de inte kunde klara sig utan mannen trots att han var antingen bakfull eller tagit sig ett par järn. Hans arbetskompetens och kunskap försvann inte med spriten i kroppen. Den höll honom över ytan i liten mängd.
Nu hade detta hänt för många gånger och han fick en ordentlig varning.
Han bad mig komma till arbetsplatsen och jag visste inte varför.
Han ville jag skulle vara med under mötet.
Han gav mig en indirekt ursäkt med cheferna i samma rum. Det var nog den största kärleksförklaringen jag någonsin fått av honom förutom en undvikande ursäkt dagen efter han tagit rejält strupgrepp och själv blev rädd över sin handling.
Senare har just den handlingen vinklats och ändrats till att det var mitt eget fel….

Har varit borta i helgen, själv med barnen... Han säger att han inget druckit, men jag är säker på att det fattas wiskey... Ja skulle ha plockat undan allt kanske innan ja åkte, men då hade han väl bara köpt nytt... Ja orkar inte ens kolla längre, känner mig likgiltig inför det mesta... I veckan och helgen får vi besök, undrar hur han tänker göra. Han säger att han inte ska dricka nåt, men det återstår och se..

"Ibland upplever jag en frustration över att inte kunna vara hel, IRL kan jag inte prata om alkoholen, här kan jag inte prata om resten av livet... "

Precis så känner jag det också. När jag skriver här så har jag alltid i bakhuvudet att man dels kan bli igenkänd och dels är det ett alkoholforum. Därför skalar jag av så mycket av det yttre som möjligt. Men det gör en handikappad ur ett rent holistiskt perspektiv. Kanske nojar jag i onödan men samtidigt har livet lärt mig att världen många gånger är väldigt, väldigt liten...

nog tror jag man känner när spärrarna släpper och man går loss i sitt medberoende.När man lyfter på luren,kontaktar eller lägger näsan i blöt.Då vet man att man är ute på irrvägar åtminstone om man kommit en bit in i att förstå det här med medberoende.Men just som du beskriver sorgsen.Generellt att hitta nya vägar utan medberoende att ändå finnas där som stöttning.

Samtidigt behöver man ju bara rådfråga sin inre röst hur många timmar just idag jag ägnat åt att försöka lösa något som inte är mitt att lösa.
Där har man nog sin inre röst.Och när den fortfarande svarar,alltför många tankar och timmar så kanske man inte ens ska inbilla sig att man kan vara ett stöd.

…skillnaden mellan sjukligt medberoende ovh omtanke har förvirrat mig.
Jag har sen barnsben alltid varit omtänksam och hjälpt min omgivning. Uppvuxen i en stor familj där det varit naturligt att man går sin väg men aldrig lämnar någon i sticket.
Jag var på familjeveckan och varit på Alanonmöten i olika städer i Europa.
Familjevecka är något jag rekommenderar, där fick jag bekräftelse och samhörighet, information och förståelse.
Attvara "hård och kall" och samtidigt visa stöttande omtanke är ju inte lätt att balansera.

Följ din inre röst, den brukar vara bästa vägledning. Den kan vara väldigt svår att höra ibland bara.

;)

på alla goda råd här på forumet.Man kan ta till sig vad som passar och man orkar med och låta annat passera förbi.
Generellt är ju budskapet glasklart.
Låt alkoholisten vara ifred,nå sin botten och aktivt själv söka hjälp.Inget annat fungerar om de inte får insikt och agerar på eget bevåg.
Det vi medberoende så förtvivlat gärna vill är ju att få hjälpa till på det lilla sätt vi förmår utan att ytterligare möjliggöra eller stjälpa alkoholisten över ända.
Det ska vara kärleksfullt att vända ryggen till,ta avstånd och vara "hård"
Fokusera på dig själv,dina behov och din väg framåt ut ur medberoendet.
Det hjälper på sikt både dig och den som dricker.

Men jag undrar var vi kan vara en krycka och finnas med liiiite i bilden utan att manipulera styra och kontrollera?Finns det ingen liten skrift för oss medberoende som vägrar släppa taget och fortsätter att dumdristigt hoppas på förändring? Annat än ovanstående tydliga riktlinjer som vi ju värjer oss mot då vi bryr oss så mycket om...

Kanske intensivkurs för medberoende dummies :)

... för påhälsning och omtanke. Det blir gradvis bättre. Har haft en mycket tung period i livet under hösten, pga orsaker som jag inte kan/vill skriva om här, men det har varit både privat och på jobbet, vilket gjort att det inte funnits någonstans där jag kunnat koppla bort/av. Jobbet har handlat om ovanligt hög belastning och känsla av maktlöshet och oförmåga att kunna påverka och hemma har det varit olika saker, som jag som sagt inte kan ta upp här, mer än att relationen till mannen varit i rejäl gungning. Har personer i min omgivning som jag kunnat prata om detta med, tack och lov. Där har jag dock svårt att ta upp och prata öppet om alkoholproblemen, eller numera avsaknaden av problem. Ibland upplever jag en frustration över att inte kunna vara hel, IRL kan jag inte prata om alkoholen, här kan jag inte prata om resten av livet...

Men vi har tagit tag i problemen som finns och jag tror/hoppas att det kommer att leda till att det blir bättre igen. Jag vill att det ska bli bra. Jag vill leva med honom. Men... som jag själv skrivit tidigare, och som så många andra skrivit så finns det ju ofta en orsak till att man upplever sig behöva döva verkligheten med alkohol. Så länge man dricker så är det problemet störst och man behöver inte (eller förmår inte) ta tag i de andra. Det är också, som några skrev tidigare i min tråd, svårt att be om hjälp med "originalproblemen" eftersom man skäms över alkoholspöket. Nu när det är borta så dyker de andra spökena upp, hoppar fram ur garderoberna och underifrån sängarna ett efter ett. Vissa är svårare att bryta ner än andra. Men jag är en problemlösare av naturen, och har svårt att stoppa huvudet i sanden (förutom med alkoholens hjälp då) så något resultat kommer det att bli så småningom.

Tankar på alkohol har funnits under den här jobbiga perioden, inte som ett alternativ, inte som ett sug, eller som ett alternativ för att komma undan det jobbiga utan mer att det sammanfallit med ett-årsdagen. Jaha, nu har det gått ett år - ska jag aldrig mer, andra människor har reagerat, dricker du fortfarande inte... fick till och med en flaska vin av gäster vi hade - "trodde inte att du fortfarande höll uppe...". Har ändå öppnat upp lite mer nu och berättat att det var ett problem för någon mer i omgivningen och för de få som redan visste att det var ett problem har jag berättat lite mer om hur det egentligen var. Ja, livet går ändå framåt, en dag i taget precis som vanligt... och jag tror ändå att det kommer att bli bra på flera plan.
Ha en bra dag alla...
Kram m

Jag har inte skött mitt godisförbud så bra som jag borde. Det har inte övergått till några orgier än så länge. Thank God. Jag ska på't igen snart. Jag tror nämligen att avhållsamheten även från det är en bidragande del av min pigghet. Däremot har jag börjat äta någorlunda mer bra och regelbunden mat, enligt konceptet frukost, lunch och middag. Och det är en framgång i sig. Jag deppar dock inte ihop. Jag tar nya tag!! :) Peppisarna kommer vara svåra att stå emot. Tog en igår jag med ;)

Din vän behöver professionell hjälp. Anmäl honom till soc. Det finns väl en beroendeenhet i din stad? Ring till AA och be om hjälp. Sedan måste du ta ett stort steg tillbaka. Om han inte vill, så finns det INGENTING som du kan göra - mer än - att sätta hårt mot hårt. Det är det ENDA som hjälper i så fall. Känner att du är medberoende till din vän och att du också kan behöva hjälp för att bryta det.

Lycka till - tänker på dig.

God morgon vännen,

Tror att det är den insikten som du får nu, som måste till, för att man ska kunna lägga av helt. Att inse att det inte är ett option att dricka längre. Inse att det är ingen idé att tro att det kanske, kanske går lite längre fram. Man lurar bara sig själv. Med den insikten blir det så oändligt mycket lättare att jobba framåt. Inget att sitta och lipa för, bara gilla läget och göra det bästa av det. Lätt och säga, men du fattar nog vad jag menar.

Att acceptera att det inte funkar med alkohol. Att också känna att livet funkar utan alkohol.

Stor kram till dig!