Senaste kommentarerna i forumet

och helgen har gått väldigt bra. Maken köpte lite vin men han har druckit väldigt behärskat och inte blivit berusad. Skönt, borde vara självklart men så ser ju inte livet ut för alla andra heller. Det här kommer nog att bli bra med tiden. Det som fortfarande känns och stör mej är varför vi inte gjort det här för länge sen. Varför jag slösat bort flera år, många år, på att dricka för mycket. När jag nu mår så bra. Men kan det vara så att man måste igenom det här för att uppskatta nuet? När man nu är en beroendepersonlighet. Alla har vi ju vårt. Jag läste just i söndagsexpressens bilaga om författare Monika Fagerholm som är nykter alkoholist sedan 10 år. Hon sa: "Att vara alkoholist är något bra, i alla fall när man är nykter. Egentligen borde alla vara det, för ett så bra liv kan man nog inte få på något annat sätt."
Bättre sent än aldrig då!

Fick du fan för att du bad henne duka?, låter isåfall som om hon överreagerade, och då kan man ju undra vad hon är arg på egentligen.
Det vet ju inte jag, men pratar ni om sånt?

Jag var inne på att du är ca 42, precis som Dompa trodde, fast var du i Kungsan när Paolo härjade kanske du är som min man, han är 45 och han var där då.
Hoppas, du fick en skön och avslappnande bastu.
Kram!

Trivs så jäkla bra härinne med lånegitarren och värmen från elden. Det dunkla ljuset gör att jag vågar släppa fram det ljusskygga i mig. Vill få färdigt musiken innan jag släpper texten ifrån mig och det är gjort nu efter en god stund härinne. Jag trivs bra bland vänner och det känns tryggt att ha några sådana att skriva för. Försöker ge röst åt fler än mig själv, vet inte hur jag lyckas med det, men det är en strävan ivart fall. Nåväl, här är, utan vidare krusiduller:

Svart Bensin & Gravitation

Och nu sitter du där igen
Ingen ser och ingen hör
Du längtar efter nåt du inte får
Sånt där som andra människor gör

Om jag bara vågar ta ett steg tillbaks till dig igen…

Betraktandets förbannelse
Nån sorts inbyggd ensamhet
Vi tror gemenskapen kan knyta band
Fastän ingen av oss vet

Om jag bara vågar ta ett steg tillbaks till dig igen…

Titta rakt fram mot din morgondag
Lämna frestelsen därhän
Man kan ta sig framåt krypande
Men man får så nötta knän
-
Svart bensin i mina ådror
Cigarettglöd, andas svagt
Träffar nästan aldrig målet
Fastän siktet känns så rakt

Om jag bara vågar ta ett steg tillbaks till dig igen… (2ggr)

Som en satellit i kosmos
Snurrar runt i rumlarring
Känner av gravitationen,
Men utöver… ingenting
-
Ta mig bort från intigheten
Möt mig nykter, fri och hel
Kom och hjälp mig knäcka skalet
Så jag kan sluta spela spel

Då kanske jag kan ta ett steg tillbaks till dig igen… (4ggr)

Häller upp en kopp java till och spelar sedan för er i det lugna, lunkande tempo som den här sången smyger fram i. Vilken utomordentligt trevlig söndagssysselsättning jämfört med bakfylla och snart-är-det-dags-för-jobb-igen-ångest. We're NOT only in it for the drugs!... anymore.../NM

Men hjälp, det finns alltså andra som ägnar sin tid åt att fundera på lika viktiga saker som jag! Som shild-tvålen!

Vad du ska göra har jag inget svar på, MEN du ska inte dricka självömkans-öl i bastun! Så synd är det inte om dig! Och ingen belöningsöl får du heller, vad trodde du? Att man får ett konfettiregn för att man sköter hem och barn?! Ain´t gonna happen dude;-)

men jag kunde inte låta bli : http://www.alltforforaldrar.se/forumarchive/vbForums/viewPosts/54558

för ditt fina inlägg Sorgsen !! Jag blir glad och berörd över vad du skriver ♥

Spontan reaktion, ja, den fick du ju själv när du väl slog ner tangenterna i rätt ordning :-) Helt krasst är det väl så att är jag beredd att själv slanta upp pengar på en behandling då är beslutet väldigt väl motiverat och jag har funderat många varv på en lösning men inte funnit den. Jag var avgjort i den sitsen att jag behövde hjälp, det fanns inga utvägar kvar för mig.

Ett företag kan (det finns inget tvång här) hjälpa till med en behandling (alltså på ett behandlingshem). Många företag gör också så om de har ekonomisk möjlighet till det och när de gör det så ställer de allra flesta krav på aa-gående och en nykterhet på minst 2 år. Ett kontrakt brukar skrivas på det och däri brukar också ställas krav på provtagning om arbetsgivaren misstänker att det börjar spåra ut. Detta kontrakt brukar vara till stor fördel för alkisen efersom det sätter lite press och att man måste börja ta ansvar för sitt liv.

Och ofta brukar man förhandla fram att den anställde ska betala en egen del av sin behandling just för att få delaktighet. En vän jag hjälpte i somras valde att betala 30% själv trots att hans arbetsgivare är en rätt tät sådan :-) Men han insåg ju själv att det skulle få honom att inse att detta var hans egna val. Jag hade en behandlingskompis som var tvångplacerad och han var lite småsur i början :"Ingen bryr sig om mig" !! Efter 2 veckor och strax innan jag försvann därifrån stod vi och pratade ett par timmar i kylan utanför våra rum. Han hade haft ett antal olika konspirationsteorier om varför just han var där och vi andra gav honom ett flatskratt varje gång. Morgonen efter vårt samtal presenterade han sig som alkoholist vid morgonsamlingen ! Lycka !

När vi är aktiva i missbruket så ligger alltid ansvaret hos nån annan, vem som helst, bara inte hos oss. Din alkis "förväntar" sig att nån annan ska lösa hans problem och då är det lätt att sura om "De Andra" inte gör det. Det var inte förräns det sista halvåret som jag insåg att jag ägde problemet och det var upp till mig att välja väg. En behandling är inte ett universialmedel för att uppnå nykterhet men det underlättar nåt grymt när jag får lära mig hur det fungerar. AA uppstod ju en gång med folk direkt från gatan och än idag är det många som kliver direkt in.

Och just nu är DU huvudpersonen i detta sammanhang !! Det är ditt väl och ve som nu ska formas och du får en bra start på din Familjevecka :-) Och då har du ju kvalat in till vår förening på Gården med vår- och höstmöten :-))

Jag vet inte riktigt om du fick svar egentligen men skriv igen så kan jag försöka förtydliga mer :-)

Kram !!

Maskiner, hängt och fixat här hemma. Skjutsat frun till jobbet vid nio. Tuffast här hemma. Gör inga underverk. Men jag fixar.....
Jämte frun på jobbet, fixar nu middag. KloockN fem kommer det kompis och vi skall basta.
Har satt igång bastun, har en vedeldad på baksidan. Roddar med middag nu.
Blomman behöver inte göra nåt.
Ändå får jag faaaan för att jag bad henne duka.
Jag som gör INGENTING!
Jag har handlat, tvättat vart med pojkarna i pulkabacken.
Vanligt plock, fixar så hon INTE skall behöva göra ngt få hon har arbetat. Fixar bastu, middag ALLT.
SKALL upp 02:55 inatt.jobba, hem, träna, på rrpskapsmöte imorgon.
Det är det högsta beslutande organet inom facket.
Är jag då dålig som hon får mig att känna?
Tycker jag gör mycket, inte allt. Det gör blomman enligt henne själv.
Skall berätta hur tungt jobb hon har i ett senare brev.......
Nu basta snart.
Fast jag är förbannad, ledsen och besviken...........
Vad skall jag göra?
/A

Jag gissar på 42 år...kanske lite yngre. Detta bygger jag bara på ledtråden Paolo Roberto :-). Såg honom och hans anhängare i Kungsan när jag var ung. Närmade mig dock aldrig. Jag var min mors son och hon hade petat i mig och syrran att " Umgås inte med korta män eller fula kvinnor. De har alltid en issue som du kanske inte vill ta del av" typ. Läskigt det där...hur föräldrar påverkar för jag lever mer eller mindre efter den devisen än idag.

När det gäller skolgång så är vi nog lika. Själv hamnade jag i OBS-klass i tvåan. För här fanns ngt som man skulle hålla ögonen på. Observeras. Där fick jag sitta med barn som hade fysiska handikapp eller var rent av sinnesslöa. Jag gillade mina klasskamrater men inte stämpeln jag fick, så nästa år putsades fasaden till och jag blev "normal" Underbara 70-tal. Precis som du och VV så kunde jag...men agerade kanske ännu mer fel. När mina uppgifter var lösta så gick jag ut! Ibland bara för att läsa en bok i korriodoren, ibland hem (nyckelbarn) om jag visste att pappsen/fyllgubben inte var hemma.

Idag hade jag antagligen fått en bokstavskombination stämplad i min journal.

Så vart vill jag komma? Jag tror mig se ett mönster hos oss som hamnat i alkoholfällan. Jag tror verkligen inte att vi är varken smartare eller dummare är resten av omvärlden. Men kanske känsligare? Mer hudlösa (Trollis?). Bara en tanke...som vanligt kan jag vara helt fel ute. Yrslar lite...det känns gott. Ja, fan det gör det. Jag kan yrsla i min kompis Andreas tråd ;-). /R

...med min lusiga katt under armen. Om och om igen läser jag NyMans text. Förundras över hur han kan sätta ord. Det är gott att leva...att få ta del av detta. Nu ska jag slinka in till till vännen Andreas. Stärkt i själen är jag...och hoppas på att jag kan dela med mig. /R

...premiär att skriva i en annans tråd...känns lite famlande men här är jag...

Adde, jag tror jag läst igenom det mesta du delat med dig av på detta forum.
Tack för dina ord av klokhet, de klingar bakom pannbenet mitt när hjärtat frestar ta över mina handlingar mot min trasige make.
Utan att veta så känns det som att du spelade i samma division som min make nu är aktiv i.

Du behöver inte svara men jag har en undran...here we go....

Du frågade på min tråd om maken kan stå för behandlingen själv.
Han vill sköta detta själv, vilket är sunt någonstans i sörjan han sätter sig i. Jag vet nu att han blivit utkörd från tidigare arbetsplats pga alkohol och i samband med det vidrigt beteende. Ha har tydligen genomgått 2 behandlingar i början och slutet av 90-talet. Utöver detta inlagd på olika psykavd. Han har flyttat i samband med separationer från sina ex. Han har gott rykte inom sin profession och får därför nya jobb utan större ansträngning.

Situationen nu är att arbetsgivaren inte hjälper med behandling, vad jag vet. Han vill ha hjälp, eller ville, vet inte riktigt var tankarna ligger just nu.
Jag undrar...om han har det i sig, att han tycker att 'någon annan' ska hjälpa ekonomiskt, uteslut mig, är han då inte tillräckligt motiverad till behandling?
När jag nu skrev ner det känns det solklart att det är så det ligger till...
Tar tacksamt emot din spontana reaktion...

Han vet att jag har kontakt med Nämndemansgården och att jag finns på ett forum. Det stör honom...han sa:
"är väl han som är huvudpersonen i detta " och att jag "går bakom hans rygg".

Jag går inte in i diskussioner runt dravel utan svarar som jag menar, i detta fall som i alla andra sammanhang,
" att informera sig själv för sin egen skull är inte att gå bakom någons rygg"

Han har få gånger bett om ursäkt för sina vidrigheter mot mig och nu är han helt tyst sen 3 dygn. Jag tänker inte ta kontakten, den blir naturlig när jag far tillbaka till vår gemensamma lägenhet. Vilket kommer bli ett par gånger fram till jul. Vi ska fira jul i min oas och jag har semester till dess. Denna tiden skulle vi haft tillsammans och nu är jag här utan honom. Han skulle jobbat men tillbringat all annan tid här med julförberedelser i gammal tradition med korvstoppning och pepparkaksbak...
Nu kör jag det racet själv. Jag är inte bitter men ledsamt är det. Har levt så här många år som ensam förälder så korven kommer stoppas på scan och kakorna kan kvitta. Blir den reviderade utgåvan med senapen, skinkan och knäcken ;) kommer fler jular!

Du har, på mina månader som läsare och nu som delaktig, gett mig en insikt och kunskap jag aldrig skulle hittat hos min trasige man. Förhoppningsvis vill han läka sig inifrån...omplåstring utifrån är ju ett ogjort evighetsarbete, oavsett hur väl det är menat...

Tack för din generositet.

Jag är imponerad över din resa, din styrka, att orka vända och hålla dig kvar med blicken vänd åt ett tillfrisknande.
Tack för jag får ta del av din historia.

Ta du väl hand om lilla Andreas då han gör sig påmind där inne i dig. Alla våra små Andreasar, Viktorior, SmåDompisar och Mullepigor finns kvar innom oss. Jag tar hand om flickan Victoria då hon dyker upp och söker tröst eller bekräftelse, det hon tycker sig saknat då kan jag ge henne nu. Förstår du vad jag menar? Jag tar henne i handen och lovar att allt är okej, jag är den vuxna och hon kan lita på att jag tar henne och det hon känner på allvar. På så vis är det mycket lättare nu då jag själv inte är lilla flickan längre (nej kan inte alls identifiera mig med de orden, vare sig liten eller flicka) utan vuxen kvinna, vuxen människa i flera bemärkelser.
Ps, när jag är 86 kommer jag att vara en go och stolt tant, lite tjock utan att bry mig och bära blommig tältklänning och förkläde som min farmor. Mina barnbarn ska titta imponerat på mig och stolt tänka att jag är den mjukaste och rynkigaste tant de sett och jag ska lukta jäst kanelbulledeg och shieldtvål (kommer ni ihåg? Den där marmorerade vackra grön-blå tvålen på bit? Finns den kvar??)♥

Andreas! Jag är lite som du och behöver en oerhörd massa stimulans och kickar för att kunna fungera normalt. Intressant att också se att vi var lika i skolan. Jag hade också lätt för att lära och blev fort uttråkad och började då att pyssla med annat i klassrummet medan dom andra snällt stånkade på i sina böcker. Det blev genast psykolog utredning redan i andra klass och en vända till specialklass för vanartiga barn redan i trean med upprepning ett par gånger till. Fart och fläkt med motorcyklar och extremsporter har alltid legat varmt om hjärtat och det är ett under att jag inte har råkat lika illa ut som du, men det är bara en tillfällighet.

Jag tror att det i våra fall kan vara bristen på stimulans som gör att vi börjar bedöva vårt belöningssystem med alkohol. Det måste hända något hela tiden annars blir det leda, även om allt omkring oss är toppen. Därför har jag alltid varit bra på att starta upp olika arbeten och projekt och se till att allting fungerar men att fortsätta att bara övervaka så att arbeten flyter på och administrera, är inte min grej. Jag har också alltid stått upp för dom svaga, (precis som du), och hatar orättvisor och har därför inte varit rädd för att sticka ut hakan även om man skulle åka på en snyting. Det har varit både min största tillgång, men också största problem här i livet, att inte kunna hålla käft när något är snett.

Du har en fin familj runt dig och det borde göra det lättare för dig att kunna ta dom första stapplande stegen, men det är inte enkelt. Du har tagit ett stort steg här genom att dela med dig och då är det också enklare att få bra feed back. Tidigare skrev du ju bara några peppningar här och där, (och det är ju inget fel i det), men du var lite svår att få kläm på.

Jag har blivit lugnare med åren och det kommer du också bli och då blir det lättare, men det hjälper dig ju inte just nu.

Vi får hjälpas åt så gott det går!

VV

ärför trött för att lämna vettig kommentar så jag lämnar en kram bara. Du behövs här bland oss! Kram från mig

ärför trött för att lämna vettig kommentar så jag lämnar en kram bara. Du behövs här bland oss! Kram från mig

Kommer aldrig i mitt liv prova heller.
Har inga föräldrar som varken drogat eller druckit.
Alkolism kommer oftast i två steg, jag har dessvärre både farmor, farfar och en morfar som var glada i flaskan.'
Morfar var en riktig fyllgubbe, oerhört snäll men ack vad han älskade spriten.
Mamma har förklarat att han brukade säga till mormor att han kunde inte ha en slant i fickan och gå förbi ett systembolag.
Min mamma har sett baksidan av alkolism, inte genom våld och så.
men att dom som barn fick gå runt och be om familjens pengar hos okända som morfar gett bort på fyllan.
DET är inget hon vill skall ske sina barnbarn.
Det har hon tagit upp med mig att nåt sånt det vill hon inte veta av,.
Men du vet hur det är, alltid hitta några orsaker och smitvägar.
men bara en sak som gäller eller hur.
Du är så klok Adde jag beumndrar dig.
Jag tycker alla här inne är bra, fantstiskt bra.
En del av mig helt enkelt.
Nu är ytterligare en tvättmaskin klar, dags att hänga om den förra tvätten torkat.
Sedan gick gratisätarna ut och åkte pulka så det har inte blivit ngt pepparkakshusbygge.
Undrar vad vi skall hitta på för middag ikväll.
jag stekte köttbullar med gräddsås och hemlagat potatismos till.
Lilleman ville ha pasta så det fick väl bli så.
Har köpt en smarrig kladdkaka som blir kvällens överaskning.
mmmmmmmmmm me like!
Kramar i natten!

Ska kolla om min kisse vill krypa upp hos mig om jag sätter mig i fåtöljen och läser (sover!) innan det är dags att kuta iväg till simning med barnen.

Hur smakar det, ni som följt mig sista dagen vet ju att jag delat med mig av lite småsaker. Inget stort förutom när jag blev påkörd och hamnade i koma.
Men som sagt, jag gilklar ju att träna. Gå på gym osv.

Inget lagom här inte.
Jag kan en del om träning och mat och vet hur viktigt det är med alla delar för att få en sund livsstil.
DÄR sömnen är oerhört viktig om man vill utvecklas optimalt.

När jag tränar tränar jag seriöst efter ett 2-1-2-2 schema. Dvs jag tränar två dagar, vilar en, tränar två dagar och vilar två.
På detta sätt om man lägger träningen efter veckodagarna tränar man mån, tis, ledig onsdag tränar tors, fredag och är ledig på helgen.
På helgen skall man VILA OCH GÖRA INGENTING.
DRICKA SPRIT GÅR INTE, ALKOHOLEN ÄR SÅ ENERGITÄT (sorry caps lock) och alkoholen i sig har en viss katabol effekt.

När du tränar, oavsett om du gör det för att få stora muskler eller få ökad kondition så vill du ligga i en anabol fas. Dvs en uppbyggande. En katabol är en nedbrytande.
Detta vet jag, men endå....................

Och även om jag är i en träningsperiod så om sommartid dock även vår och höst spelar jag en del golf. Helst en tre fyra runder i veckan.
Det tar sin tid men det gäller att planera.
Till det så har vi hus och hem som skall ses över, gratisätarna skall ocksåå underhållas. För att inte tala om frun som kräver sitt.
DÄR kan man tala om förena nytta med nöje ...........hahahahahaha

Sedan har man ett arbete som skall skötas, en fritid........
+ Jag har engagerat mig fackligt och är aktiv i det oxå.

Tror i min kamp att de flesta arbetare på mitt jobb skall få det så bra som möjligt att hela företaget kommer bli tvugna att tänka om.
Annars kommer ArbetsMiljöVerket och hälsar på.

jag vill gärna vara förberedd och ha stenkoll på vad som händer så jag har redan idag kontakt med inspektörer på arbetsmiljöverket så jag vet att jag har ryggen fri när jag går på möte/konfrontation med arbetsgivaren.

Ni ser, jag skapar även farten.
Ser till att de flesta hänger med.
Förbereder mig inför nedförsbackarna så gott jag kan.

Funkar det inte då får man stiga åt sidan och stillsamt se på.

Så sent som i höstas var jag aktiv med att spela på hästar, levde i den karusellen, läste på om hästar ställ och kuskar. Följde allt väldigt aktivt
Följde shoiwerna live via nätet och spelade för ca 1500 om dagen.

Visst jag vann en del, förlorade även en bit också, men det är liksom inget liv.
Been there done that.

Ge mig nåt mer, någonting nytt????????'

Och därför är detta forum så bra, här kan jag till viss del skriva av mig.
Jag kan peppa och få folk att känna att dom betyder någonting, att jag betyder någonting

Nu Känner jag för att gå ut och dansa, jag har sedan jag varit sex år dansat folkdans.
Tiden gick jag blev äldre. Jag och min partner dansade bugg, latinamerikanskt och vi var även med i Lasse Kuhlers pardansgrupp och dansade jive.

jag ingick i en dansgrupp som dansade 1700 tals rokokodanser.
Björn Strand, grundaren av Wiraspelen här uppe i Roslagen arrangerade även ngt som hette Musik på Margeretelunds slott. Där systrarna Von Essen bor.

Så två spelmän, en man och en kvinna som spelade och sjöng så utförde vi även 1700 tals rokokodanser.
I egensydda uppsättninger. Häftigt.
Kanske inte lika häftigt som street dance men endå.

jag har dansat Hälsingehambon, UpplandSchottisen.
Vanlig styrdans är roligt, brukar säga att visst det finns dom som säger att dom som tycker det är roligt att dansa inte har råd att hänga i baren.

FEL fel fel, jag har råd att hänga i baren. Men nu så är det inte intressant.

Älskar mat, gillar att laga MAT.
PROVA OLIKA ANRÄTTNINGAR OCH LABORERA I KÖKET. (Sorry caps lock igen)

Vad är det mer ni vill veta? Snutämne var jag, men en traumatisk motorcykelolycka satte stopp för planerna som jag haft enda sedan grundskolan.

Ett tag tänkte jag utbilda mig till rehabinstruktör, och arbeta med antingen nyskadade eller personer som fötts med diverse handikap.

Och då skulle jag kunna ta lärdom av mina egna erfarenheter och omsätta det kunnandet i praktiken så att säga.
Men det lovades från höger och vänster hela tiden men inget hände, så jag tröttnade.
Ville inte bara dra i vårdkedjan. Jag ville att det skulle hända ngt.

Så jag sökte själv arbete och fick det.
Arbetar nu med logostik och sliter och släpar hela nätterna.
Vi tömmer långtradare och kointinrar på gods
Vi är ett glatt gäng mina talibaner och jag.

Tyvärr så känner jag hur det är att vara längst ned i näringskedjan då alla trampar nedåt när dom skall klättra uppåt.
Mina arbetskollegor kan dessvärre inte så bra svenska, har inte lika lätt för att hävda sig och blir lätt trampade på.
Då kliver jag in som facklig representant, som sagt jag vill att det skall blåsa om mig.
Ingen lätt uppgift jag tar på mig.

Men detta är en figt som bara har en vinnare.

Han vill sluta, men inte ännu. fast vi skiter i spriten nu va!

Vart är du morsan, vill kamma din päls och bara prata lite.
Dricka en kop varm choklad och ge dig en kram och tacka dig för att du finns!
You are one of a kind!
Maria, du vet du är du och det känns fantastiskt. Hur gammal var jag nu igen????
Viktoria, du är flickan det har vi kommit överens om nu va?

Alla ni andra, svep med förstånd............och Dompa......inte såna stånd, du nämnde ngt om kondomer förut men jag kan så lite om det dära. *blink :-)
//A

nu kommer vi till Andreas egen lilla vrå :-) Tack för din delning !

Gemensamt för oss beroende är att vi nånstans inom oss har en brådska, livet ska gå fort och vi söker kickar på olika sätt. Jag har inte följt dig hela tiden men är det så att du även haft en förälder som druckit/drogat ? Och har du provat droger ? Hur det än är med det så kan du vara på rätt väg nu genom att kolla in och ta hand om dig själv och se hur du är med hjälp av alla här på forumet.

Välkommen till en nystart :-)

Kram !

Mina barn är mitt allt, men även min älskade Anna panna är mitt allt.
Trots det så var det jag som gjorde henne så illa så illa.
Eller vad skall man säga, det var inte mitt fel men endock.
Detta var way to far before the alcohol.
Vi skulle åka till Ullared hon och jag. En kall natt, med is och snö begav vi oss iväg på bilfärden.
DÅ, vid Rök, utanför Ödeshög får vi sladd på bilen, kanar vänster kanar höger och swosch........
Vi voltar med bilen och flipp floppar ut på en äng. Bilen stannar ståendes upp och ned på taket.
Vi klättrar ut ur mitt förarfönster.
Min älskling fick dessvärre en whiplashskada i nacke rygg.
Jag, Katten, klarade mig utan en tillstymelse till ............

Som sagt alltid haft ett liv med fart och fläkt, arbetade i min ungdom (Maria hur gammal tror du jag är förresten) som glassbils chafför. Prata kan jag ju, köra bil har jag ju kunnat. Äta glass är gott.
I början av min underbaraste och mitt förhållande så jobbade jag jämt.
Kunde arbeta 12-13 timmars pass och när the babe frågasde om vi inte kunde stanna och äta ngt så erbjöd jag en god glass.
Men hon höll fast, fattar ni att man inte kan annat än älska henne.
Hela tiden har hon varit vid min sida, under hela rehabiliteringsprocessen och allt.
Och sedan Så har hon givit mig det finaste man kunnat få!
TVÅ stycken världens bästa (ibland) killar.

Ingen ro och ingen vila. Det kommer när man blir gammal.

Nu skall det fixas pepparkashus och voila! TADA, kommer senare ikväll tror jag.
Vad tror ni?

//A

Ja det är konstigt, vi VET hur underbart det är att vakna nykter, träna som du sa (har oxå tränat mkt i perioder) och känna sig stolt över att lägga sig efter en nykter dag! Men ändå...ändå korkar man upp flaskan! Förstår det inte, hur kan man leva i sån total förnekelse? Mkt märkligt! Visst är det skönt att bli berusad (lite lagom), men det blir ju sällan lagom för oss, och känslan att vakna bakis är liksom aldrig värd den där stunden av lugn!

Jag ska klara i dag oxå!! Självklart många dagar till, men börjar med en dag i taget. När jag får svårt att stå emot ska jag tänka på dig och alla här inne som kämpar sina strider där ute! Det går! Det har många här bekräftat. Vi får tänka på dem och få kraft.

Nu ropar barnen...

Kram Anli

Välkommen till forumet Andreas! ;-)
Man är den man är och man blir det man blir. Att säga till dig att ta det lugnt verkar vara som att hindra en tsunami. Jag tror däremot att din kärlek till livet och din kampvilja räcker gott som bränsle åt ditt expresstågsliv. Kan inte riktigt se alkoholens positiva verkan där. Bara en reflektion ifrån min horisont. Ta det för vad det är. Hursomhelst, mycket spännande att få ta del av bitar från din resa. Det här jag varit nyfiken på länge. Du har sådan kraft, grabben! Om du lär dig bemästra den kan du nog fan bli en superhjälte! Tålamod, tålamod. .. BJÖRNKRAMMAR!/NM

Av din berättelse, vilket liv du har levt hittills, tack för att du delar med dig av det!.
Blir nästan trött bara av att läsa om det, längtar inte du ibland bara efter lugn och ro?.
Måste det alltid gå i 120?, har du någon gång provat att göra helt tvärtom.

Jag känner dock igen mig lite, när jag var ung (20-års åldern) så var jag lite grann som du, tyckte jämt att det skulle hända saker, vilket det gjorde men inte alltid bra saker...
Blev äldre, fick barn och drack mer och mer mycket för att stå ut med tristessen, dvs det vanliga livet där det inte händer mycket för att man har ansvar, jobb, barn och det går inte att bara hitta på crazy saker längre.
Drickandet blev mitt sätt att revoltera mot det, göra varje dag till festlig, sitta uppe länge på kvällarna och göra som jag själv vill.
Funkade i början men sedan fick alkoholen mig fast och resten vet ni ju.

Idag lever jag ett lugnt liv och har börjat uppskatta att livet inte går i överfart. Självklart är inte all längtan efter att "leva" borta men jag vill leva på ett bra sätt, ett annat sätt än tidigare. Försöker nu hitta det sätt jag vill gå vidare på.

Du skriver att barnen nästan gjort det till en grej att det inte ska drickas, där har du ett stort varningstecken. Varför gör de det tror du?, för att det inte har påverkat dem.
Nej, klart att det har, annars skulle de inte vara så viktigt för dem att du inte dricker.
Mina började säga till i den åldern, gör inte mitt misstag och strunta i det. Har ju nu i efterhand förstått att de tar det som att jag helt struntar/inte älskar dem eftersom jag inte gjorde som de bad mig. Alkoholen gick före dem.

Nu måste jag ut i mitt liv, element gått sönder, ej optimalt i kylan, måste ut och köpa nytt och fixa elektriker.
Stor kram!

Var det förra helgen jag funderade starkt att ta mig dit, kommer inte ihåg där har vi min Alzeimers light........
Men skit i det sa kärringen och sket i vasken, det löser sig!!!!!
Klart vi är buddies, det är ju du och jag och några till.
Vi kommer vara ett glatt gäng. Lite överförfriskade ibland av livsglädje, förmågan att kunna sova gott.
Inrikta sig på det värdefulla här i livet.
Som förutom våra barn är att få vänner och bekanta.

Folk som delar samma uppfattning om livet.
Som hjälper en annan att bromsa upp. Ta det lugnt, eller som ungarna säger "Chilla"

Här är det snorkallt, och jag som nyss köpt en ny luftvärmepump.

Installerade den förra onsdagen, på torsdagen kom snön och kylan så tajmningen var bra.
Bara det att dom hängde den på väggen så det vibrerar i hela huset.
KUL nu, om tio år hur låter det inte då?
Som ett reaplan!
Nä, ringer dom jag köpt den av och säger
- Gör om ocgh gör bättre!
Over and out!
//A

Löv i svansen och på huvudet, lite snö fick du visst oxå när du satte ut mat till djuren.
Klart det är en trygg julig stämning här.
NyMan med sina fina texter, Dompa som kraxar som gott han kan.
Vi alla är en familj, på gott och på ont. Vi eller jag har utlämnat mig oerhört bara på den korta stund jag varit här. ca två mpnader, och endå har jag bara skrapat på ytan, skulle kunna skriva böcker om elände och glädje.

Men just nu finns det bara glädje i mitt hus, i min tråd.

Jag önskar att de som vill kan och har tid kommer över till mig i "Nu får det faaaaan vara slut!!!!!"
Jag har dukat upp med kaffe, finns te för de som inte vill ha java.
Bullar, stora goda kanelbullar med pärlsocker på mmmmmmmmmmmmmm
Ni är alla välkomna!
//A