Senaste kommentarerna i forumet

Skiter i all sans ska det ju vara förstårs

Har också hållit på att förhandlat med mig själv otaliga gånger, och varje gång slutar det med att jag inte kan hålla mig till de restriktioner jag sätter upp för mig själv.
Senast var att jag endast skulle köpa en halv vinflaska under arbetsveckan och en flaska till fredag som jag skulle dela upp till lördagen.
Jag förstod ju redan från början innerst inne hur det skulle gå, på systemet intalade jag mig själv att det var oekonomiskt, se löjligt ut etc, så det slutade med den vanliga tetra litersförpackningen×3 varje vecka.
Jag är så rädd att ngn ska komma på mig, arbetar inom missbruksvård och borde veta bättre, det hela känns som ett stort bedrägeri. På dagarna lär jag ut och behandlar missbruk och väl hemma sliter jag i all sans och förnuft.

Men ändå är ofrihehten det allra värsta, för även om jag inte dricker varje dag tänker jag jätteofta på alkohol, som en tvångsfixering. Jag har inte jätte mkt fysisk abstinens när jag försöker hålla upp, (har hållt en vecka som längst).

Jag tycker jag borde klara att göra ett rationellt val att sluta dricka, men det är precis som om ngn drar ner en gardin.

Jag blir helt tankeförlamad, för en del av mig VILL ju verkligen fortsätta dricka och det har ju inte ännu gett några direkt negativa större praktiska konsekvenser för mig. Men en del av mig fattar ju att det jag håller på med inte kommer leda till ngt gott alls. Jag VET ju att jag en dag kommer behöva sluta, och kanske aldrig mer dricka igen. Men det känns som det beslutet kan skjutas på en dag till, och en till, sen är det igång.

Jag mår inte alls bra, inte ens längre när jag dricker och känner berusning kan jag känna bort den ångest och tristess jag brukade.
Hur gjorde/gör ni för att inte dricka igen?
Det känns som man behöver ett aktivt beslut för att hitta motivation i varje stund för att inte falla åter..även om jag vet att många endast tar en dag i taget, vad tänker ni om den här jädra dubbelt egen och slaveriet under tvånget?

Tänk så anorlunda allting är nu mot förra året vid den här tiden. Då tror jag att jag hade skrivit på kontraktet på lägenheten. Nu behöver jag inte träffa honom lika mycket men han har ändå kontroll o makt över mig o det känns inte bra. Jag vill bli så fri som det bara går från honom. När han har druckit skriver han långa spydiga elaka sms till mig om allt möjligt. Oftast vill han ha pengar för än det ena o än det andra.det kag inte gillar är att jag har förstått att han pratar illa om mig till vår dotter som bor hos honom.han säger bl.a. att jag är skyldig honom en massa pengar vilket inte stämmer. När jag ifrågasätter honom dagen efter säger han inte mycket. När han är nykter kan han vara ganska trevlig men jag vet aldrig om det är äkta el om han är spydig. Jag var ut på krogen med en tjejkompis förra veckan vilket inte har hänt sen jag minns inte när. Då kommer frågorna o alla dumma sms inrammande! Jag brukar nästan aldrig svara på sånt han skriver på fyllan för då blir det bara än värre. Det känns som han vill att jag bara ska sitta för mig själv o aldrig göra nåt roligt. Han tycker inte om att jag träffar kompisar heller verkar det som. Jag önskar så att han kunde träffa någon ny så kanske han inte behöver bry sig så mycket om vad jag gör. Ibland känns det som att det är lika bra att jag sitter själv hemma så blir han nöjd o det blir lugnare. Det tar så på mina krafter o jag blir så ledsen när han beter sig så här.

Jag hittar inte orden till dig. Skriver och raderar, skriver och raderar.

Vad du än beslutar dig för; ta ett fotbad först. Okej?

PUSS!

Nej då, inget har hänt. Det har bara blivit så att jag hållit mig under radarn ett tag. Kram!

Just nu funderar jag väldigt mycket på att åka ner till affären och handla öl....
Sedan tänker jag mig att jag kan kämpa som bara den under hela veckan.
Men på helgerna kan jag dricka.....tänker jag....
På helgerna och på lillördag är det nog okej om jag dricker.

Jag gör så.... jag åker ner och handlar öl till ikväll.
Sedan om det är dumt tänk eller inte, det får andra avgöra.
Men jag tänker som så att det är nog ingen fara om jag dricker öl på helgerna.
Jag är ju uppväxt med föräldrar som dricker vin på helgerna.
Så jag tänker mig att det är nog ingen fara.
Under veckorna kan jag vara helt vit och kämpa emot det, men på helgerna tänker jag fortsätta unna mig öl.

Japp, nu har jag slagit fast det. :)

Ska det vara

Ibland könns det som att det är det. Jag tuffar mest bara om samma, samma hela tiden märker jag. Är konstlad glädje bättre än ingen glädje alls? Jag vet inte. Dämpa det fysiska onda med lite vin? Bli lite gladare? Less i kvadrat upphöjt till en miljon. Hoppas ni har en bättre fredag / Fortfarande nykter FM

Har det hänt nåt? Kram / FM

Jo sitter o funderar på samma grej, är jag "missbrukare" eller "beroende"? Missbrukare kan gå tillbaka till att dricka måttligt, beroende ska hålla sig nyktra helst.

Grattis till ditt nya liv!!

Sedan måste jag berätta för dig att ditt inlägg fick mig att ta det slutgiltiga beslutet att sluta helt med alkoholen!
Tack!!!

Japp, nu tar vi helg utan öl.
Det hela handlar om att jag måste bestämma mig för att INTE dricka öl.
Men så länge jag velar och tänker att det är okej... om jag bara gör det ibland... så kommer det aldrig gå att sluta med ölen.

Jag måste nog bestämma mig för att ALDRIG mer dricka öl. :)
Varför är det så svårt?
Jag vet ju om att ifall jag fortsätter att dricka öl, så kommer det kanske att rasa fort och plötsligt sitter jag där och dricker ett sexpack varje dag.
Så jag måste nog bestämma mig för att sluta helt med öl.
Japp, jag ska sluta helt med öl!!!!

Idag när jag var i affären så kom suget att köra förbi ölen och lägga ner ett sexpack i korgen.
Men jag gjorde det inte, men jag märker ju hur mina tankar snurrar runt detta med om jag ska åka och köpa öl eller inte.

Valkommen till forumet. Jag tycker ocksa det ar ruskigt enkelt att inte dricka alcohol, tills klockan blir sen eftermiddag och da ar det inte alls enkelt for mig. Lycka till med allt.

Kommer på mig själv igen med att vilja styra upp min nya vän när jag känner att det inte blir riktigt som jag tänkt eller vill.Kan inte låta honom ta ansvar för egna handlingar tankar och känslor.Vägrar gå in i detta mönster igen.Back off sånt här idiotbeteende.Nu och mesamma!

Utan en tanke på alkohol så ger jag mig in i ytterligare en nykter helg! Hoppas att alla som tvivlar på sig själva får styrkan att avstå! Fördelarna är ju så många, och tydliga!

Jag tycker att det är en del av sluta processen att inte alltid lyckas med sina förutsatta mål. Givetvis kan det vara bra att reflektera över vad som fick dej att dricka och om det var värt det. Sedan är det bara att ta nya tag och försöka på nytt.
Trevlig helg!

Härlig inställning! Forumet är suveränt. Även då det är lite tyngre och suget efter A sättet in. Vill tro att jag nog kommit till insikt med mina problem tidigare om jag redan då kännt till denna sidan. Men vem vet? Jag var kanske inte redo då? Håll nu fast vid de positiva tankarna du känner inför din förändring. Kan vara ett bra vapen att ha i bakhuvudet vid ev. tuffare tider. Och fortsätt besöka forumet vid både med och motgångar. Vi finns ju här för både egen del o för varandras. Nu tar vi en helg utan öl va?

Väljer han bort sin familj för att fortsätta sitt drickande så är det hans val. Hur jobbigt det än är för er andra så går det som skrivit innan inte få en missbrukare att sluta om inte de själva vill det. Du och resten av familjen ska på inget vis känna någon skuld i detta! Verkar som ni gjort det ni kan men vi alkoholister är otroligt själviska och har väldigt lätt att tycka synd om oss själva och att skylla våra problem på andra. I alla fall då vi är/var aktiva alkisar. Kämpa på linker.

Hej på dig!!

Nej nej, jag vill inte se på det som att du har förlorat ditt förnuft, då hade du ju inte sökt dig till den här sidan.
Du är alkoholist och då har man inget förnuft när det kommer till alkohol.
Du behöver inte se ner på dig själv och känna att du har förlorat ditt förnuft.
Det finns där, bara inte när det handlar om alkohol.

Jag tycker du ska vara stolt över dig själv som har kommit till insikt om att du har problem och skriver på den här sidan.
Du ska ha en stor eloge tycker jag!!

Hej på dig!!

Tack för ditt varma välkomnande.
Efter att jag skrev mitt inlägg här i forumet kände jag en enorm glädje.
Glädje över att jag har hittat hit.
Ni alla verkar så trevliga och det är riktigt roligt att få stöd här i forumet.
Jag vet att det kanske låter konstigt, men det är verkligen tur att jag är en alkoholist, annars hade jag ju aldrig hittat hit :)

Bra att inte ta tabletterna tror jag. Man blir arg på läkaren som gjorde allt lite värre istället för att hjälpa.
Hoppas att du får rätt hjälp någon annanstans. Kämpa på för din och familjens skull. Vi kämpar tillsammans allihop, vi fixar det här.
Kram

Tack för kloka och insiktsfulla tankar och omsorgen som jag har fått den här extraordinärt jobbiga tiden!
Det är ju egentligen bra om han själv är inne på att flytta. Vi gläder inte varandra tillsammans. Även om jag också tror att hans främsta anledning att separera är att han ska kunna dricka utan några sura miner.
Mest sorgligt tycker jag att det är att han inte bryr sig och inser hur ledsna och besvikna hans döttrar är och att han inte tar emot deras försök att närma sig honom. Vi har trott att vi var en familj med stark sammanhållning.
Men de där tillfällena, jul, nyår, midsommar då hela familjen ska samlas och vara glada har ju faktiskt kantats av oro hos oss alla de senaste åren. Snart kan han njuta av sin öl i lugn och ro och vi andra kan koppla av.

Nu är de lugnande tabletterna slängda. Ett missbruk till är det sista jag vill. Tycker att det räcker med mat o cigaretter som jag har slutat med och nu alkohol.
Jag har inte ens ångest! Kan sova oroligt på morgonkvisten och det har nog med att kroppen tar hand om alkoholen. Det får jag leva med....
Läkaren sa att det blir lättare att sluta om jag tar lugnande och sömntabletter, kändes logiskt i stunden men nu vågar jag nog inte....
Tack för allt pepp o stöd!
Trevlig helg!

Att det är som för mig.
Ju sjukare min sambo blev och så småningom även exsambo blev.Ju mer skulle jag hjälpa,ju mer älskade jag honom inbillade jag mig.
Det är som att ju mer hejdlöst allt blir ju mer kantrar man själv också fast man tycker att man borde uppträda som någon sorts vågskål åt rätt håll.

Kanske du skulle ta chansen att ni flyttar isär.
Det såg ju ut lite så för mig och exet även om han inte var lika djupt nere i träsket som din man just nu är.
Men han kom dit,i rasande fart efter vår separation.

Nånstans så tror jag att det var i omsorg om mig och att han såg hur dåligt jag mådde av vår relation.Att han ville skona mig och fortsätta må dåligt och dricka på egen hand.
Och framför allt, få fri tillgång till alkoholen utan att någon kunde lägga sig i.

Ge honom/dig er själv chansen att separera ett tag.
Börja din egen resa ut ur medberoendet, sluta hoppas och tro då han är svårt sjuk i alkoholism just nu.
Låt resan, besöket på kliniken bli hans och inte ditt.
Du kanske inte skulle följa med dit?
Kanske det är hans besök att ta utan din inblandning?

Och i vilken position skulle du hamna i då?
Den som släpper kontrollen över honom och alkoholen och vänder energin mot dig själv och ditt eget mående som förmodligen är under all kritik just nu.

Hur skulle det kännas för dig annat än ödsligt, farligt och tomt.
Kanske också berikande glädje och rofyllt?