Senaste kommentarerna i forumet

Kommer ge min riktiga mailadress sen men vill inte skriva ut den här;)! Tänkte så du inte blir rädd att skriva från din riktiga om du inte har någon "fejk":)

Känner igen det där med irritation om något hindrar en att vanemässigt dricka vin till maten...
Jag inbillar mej nu igen att jag ska klara att dricka 2 glas vin i samband med middagen.PUNKT.
Jag ber min man om hjälp och har redan föreslagit att han köper en flaska vin idag!
ojoj, jag vill, jag vill bli en normaldrickare. Kanske blir det skit av alltihop. Jag hittade förresten en flaska snaps häromkvällen.
Äckligt som sjutton! Då kom tanken, va sjutton? Då ä de väl ändå lite vettigare att dricka ett gott vin till maten? Ja, jag hör att jag försöker hitta ursäkter och förklaringar.... Jäklar vilken god middag jag ska laga idag! En middag värt ett gott vin! Sorry, hoppas att du som behöver peppning och motivation inte lockades att läsa mitt inlägg. Jag återkommer när dagen och kvällen summerats, var det värt det? Jag ska svara på den frågan, jag lovar!

Det här går inte längre! Jag måste sluta att dricka vin varje dag! Att det ska vara så svårt att sluta dricka alkohol! Jag har gjort så många försök att sluta dricka så tron på mig själv är ganska dålig. Men nu ska jag göra ett ärligt försök. Här gäller det att göra upp en plan.

1) Ta en dag i taget.
2) Ha inget vin hemma.
3) Sitt inte vid köksbordet med maken på kvällen.
4) Lär dig att säga nej tack.
5) Var modig och våga sticka ut. Drick inte för att alla andra gör det.
6) Tro på dig själv och ha respekt för dig själv. Det är ju så dumt att förgifta din kropp.

Nu ska jag skriva varje dag. Det är en stor hjälp.

Hälsningar Anna

Så är det bara, hjärnan kräver alkohol för att utsöndra dopamin. Detta eftersom man själv har förstört hjärnans egen möjlighet till att utsöndra dopamin på naturlig väg ( ett skratt, naturens skönhet, kramar och beröring etc. )
Det är en rastlöshetens väg att gå för att bli återställd igen. Men det går! Jag är inget gott exempel efter att ha försökt minska mitt intag av A.
Men snart hamnar jag där igen. Jag har också försökt och försöker just nu att helt avstå A. Inte heller det är lätt. Men det SKA gå!
Det hjälper inte heller att skälla på sej själv. Det är som att ha både en klok förälder inom sej och samtidigt en trotsig unge. Vem ska vinna?

Kul!
Du kan ju maila mig på ---tar vi de därifrån:)

Kan bara konstatera att jag nu nått min botten, drack på tok för mycket igår kväll, ångesten river och sliter i min kropp...nu får det vara nog, måste få ett slut på detta...återigen Dag 1, tar inte det första glaset i dag

Att käka chilli fungerar faktiskt & dämpar mitt sug i alla fall! :-)

Hade filmkväll med smågrabbarna igår kväll! Lite tilltugg & 5/st nollnollor under 6/timmar. Sambon kom hem och var glad över att komma hem utan klump i magen! :-) Har sovit som en stock i natt! Bortglömda projekt börjar poppa upp & verka intressanta igen! Kanske man skulle gå ut i garaget och göra bilen klar för säsongen? Kapa ner den eländiga häcken? Får nog bli häcken i sådana fall? Raggarbilen får vänta tills man kan mecka ute. Mår bra men är lite seg i kolan. Får nog räkna med att vara det ett tag?

Det här får bli min lilla egna tråd istället för att skapa ett nytt ämne varje gång!

En hälsning från konstnären. Hoppas livet är fint för dig.

Hoppas du mår bättre mentalt. Har inte skrivit på skitlänge, men kände att jag ville skicka dig en styrkekram. Jag drack vin för några månader sedan, två kvällar blev det och det var inte lätt att bryta. Nu får det vara för min del.
Fin lördag Tjalle, och du är i mina tankar.
Konstnären

Hoppas du mår bra. En liten hälsning från Konstnären. Klart du ska vara här

Hej alla gamla vänner och alla ni nya
Det var länge sedan jag skrev här inne. Har varit en observatör sista tiden. Fick lust att skriva några rader. Just idag mår jag förträffligt. Efter 15 månader provade jag att dricka lite vin det var ett stort misstag, drack vin 2 kvällar, men satte sedan stopp. Det var inte lätt att bryta av. Har bara mig själv att skylla, men upptäckte att jag var tillbaka direkt där jag slutade femton månader tillbaka. Idag ser jag det som en erfarenhet rikare. Hände en massa saker i mitt privata, men nu vet jag att alkohol löser ingenting,ångesten kom direkt. En liten varning till den som funderar på att prova, gör det inte det går inte att förhandla med alkoholjävulen, den tar allt ifrån dig om du bara tillåter det. Har nog aldrig mått så här bra som jag gör idag. Och det är ju inte helt fel att mannen inte druckigt en droppe sedan september förra året. Har tänkt mycket på er gamla vänner som varit med på resan, jag hoppas så att ni mår bra.
Fin lördag
Konstnären

Hej fm
Va hopp fullt att rastlösheten går över! Jag är både rastlös och arg. Tycker att det är sååå tråkigt och meningslöst att laga goda middagar utan vin
Efter två fina goda middagar onsdag och torsdag så protesterade jag igår med en omelett ( vin och ägg passar ju ända inte ihop,,hehe)
Igår var jag fast övertygad om att åka till systemet idag, för såhär tråkigt kan man inte ha det! Men nu på morgonen är motivationen tillbaka! Härligt att läsa om dina upplevelser! Det ger mej hopp!

Vad du är stark! Grattis till din frihet. Ska ta med din energi och styrka och ge mig själv lite av det. Kramar

Så här långt ner bland trådarna har inte min tråd varit någon gång tror jag!

Livet går framåt. Vart ska jag börja? Jag har nog börjat komma dit jag ville för två och ett halvt år sedan - jag har mitt hus, och i veckan har jag varit i rätten för mina barn och nu ska de bo hos mig två tredjedelar av tiden. Hade så klart velat ha dem hela tiden, men tror att det är viktigt att de har pappa med i bilden och att de har både vardag och helg med både pappa och mig. Nu får de ett mer permanent boende hos mig och jag håller på att hitta styrkan att stå upp mot exet när han beter sig illa.

Det har tagit oerhört mycket tid och ork, många gånger så jag inte trodde att jag skulle överleva, många gånger så jag inte kunnat se något slut, ofta så att jag knappt orkat göra något annat än att ta hand om barnen och att jobba. Emellanåt stärktes jag av framgångar med att lämna, att hitta boende, att hitta mitt hus, att få kontakter med människor som gjorde skillnad, och jag insåg att saker löser sig om jag bara är öppen för det. Men sorg och oro har varit genomgående i allt jag gjort på något sätt. Men det verkar som att jag är på väg mot något nytt nu!

Jag insåg i veckan att mitt hjärta och min hjärna inte är synkade - att se exet ledsen gjorde att jag föll in i samma tankar och känslor som förr: jag ville trösta, ta hand om och visa att jag ordnar detta, och att få en kram av exet gjorde att jag bara ville stanna där. Jo, jag älskar honom och vill ju leva med honom, när han är snäll och lugn, och som en vän uttryckte det: "så du vill leva med någon annan", eh, ja... För jag vet ju fortfarande att han inte är snäll och lugn mer än ibland och det räcker inte för mig.

Men nu ska jag fokusera på nuet, göra det bästa av situationen och av mitt och barnens liv!
Dt gör ont att läsa om alla här på forumet, som är i förhållanden och livssituationer som sårar, o ch ont att se alla enstaka inlägg från människor som sedan aldrig skriver igen, men ge inte upp - det finns en väg ut, och man behöver ingens godkännande för att göra det sons man själv känner är rätt - försök gå på din magkänsla. Du är värd allt gott!
Varma kramar

Rastlösheten ja! Bulls eye! Känner igen mig till 100%!

Det här kanske låter som floskler? Var ärlig mot dig själv, rannsaka dig själv. Gick hos en kille inom beronevården och fick verklligen reda ut vem är jag. Ofta är det bara små saker man behöver ändra på för att olja det sociala maskineriet. I mitt fall var jag bl.a. tämligen ointresserad av för mig ointressanta människor och kunde abrupt avbryta ett samtal ifall det inte intresserade mig. Kallprat var INTE min grej. Att gå på mingel å surra om totalt ointressant skit gick inte. Försök att hitta människor med samma intressen, då brukar det gå lättare. Då kan man nörda in utan att sticka ut. Var inte för intensiv är väl en allmän regel...
Det jag säger ovan är jag på intet sätt säker att det stämmer in på dig. "Jag vet inte vad jag vill med det här inlägget" men jag förmodar att jag bara vill hjälpa till...

Hej alla underbara människor som stöttade mig och skrev till mig i höstas!

Jag klarade inte av att gå in på den här sidan efter sista inlägget som jag skrev i september 2014 förrän nu, idag 2 maj 2015!!

Jag ville så gärna tro att allt var bra och att allt elände var över efter vår resa som vart så bra. Jag orkade inte ta till mig mer sanningar och klokskaper från er, som sa att jag borde vara på min vakt, och jag borde lämna fast allt, för stunden var så bra.....

Jag behövde få vara i min falska bubbla av rosa skimmer en liten stund för att få hämta kraft och ladda batterierna!

Efter jag siste skrev här inne har följande hänt, en liten snabb och kortfattad uppdatering:

Början på hösten var, precis som jag skrev, underbar! Vi levde hälsosamt, tränade och gick på massage och hade det bättre än på länge. Vi förlovade oss till och med!!!!!! Allt var ju så bra! Bättre än på evigheter!
Men ju mörkare det blev och ju mindre vi orkade träna och han blev av med sitt tredje jobb, på två år, och pengarna slutade komma in så började helvetet om igen!!!

Drickandet tilltog och den verbala misshandeln eskalerade! Jag tvingades sälja min drömbil med stor förlust för att ta nytt lån och köpa en skåpbil till honom som han mer eller mindre krävde att ha för att kunna dra in några pengar över huvud taget! Han kan inte låna pengar, pga betalningsanmärkningar och skatteskulder, men han är duktig på att pressa mig till dåliga beslut som gynnar honom. Det spelade ingen roll att jag skreeeeek i bilen på väg till bilhandlarn, det värsta jag någonsin skrikit i hysteri och frustration sen jag var typ 3 år, och sa att jag inte ville göra denna bilaffär! Han körde över mig och pressade och hotade mig att allt skulle gå åt helvete om han inte fick denna skåpbil....... (Han är så kallad hantverkare..??? Och sånna "måste" ha skåpbilar)

Detta var i slutet på november och i början på december gjorde vi ytterligare en utlandsresa. En resa till en kanarieö med all inclusive...... Ja, ni hajar säkert själva!
Å inte nog med att det finns gratis dricka på hotellet, egen medhavd taxfree whiskey skulle med till hotellet. Jag måste ju förstå hur illa hotellwhiskeyn smakar...... Bla bla bla....

Jag behöver inte säga att semestern vart en mardrömsresa va? Det räknar ni nog ut med arslet att den vart, gissar jag!
Jag drack också på resan. Allt för att döva och stå ut med det dåliga sällskapet och lögnen jag levde i!

Väl hemkomna från resan, som var den vidrigaste jag varit med om -alla kategorier - så drog det ihop sig mot jul och en orgie i ledighet och hejdlöstdrickande!

Julafton firade vi inte ihop för jag var rädd att inte överleva en till sådan högtid ihop med honom.
Jag firade ihop med mina vuxna söner och deras pappa på annan ort och det var väldigt trevligt.

Väl hemma efter jul var det outhärdligt med psyskisk misshandel och kränkningar grövre än någonsin! Flydde tillbaka till orten, där sönerna bor, och ältade och grubblade, promenerade och samtalde.
Blev hemlockad att fira nyår ihop och gick på att det nog skulle kunna bli trevligt, om vi bara drack lite grann och inte gjorde så stort väsen av att det faktiskt var nyårsafton....
Tjena hej, säger jag bara! Va bra det gick och va trevligt vi hade... NOT!!
Sluta med världskrig och fylla!

Jag packade och åkte bort igen och bestämde mig! På riktigt! Att nu jävlar får det vara bra!!

När jag var tvungen att komma hem igen för det var dax att börja jobba så deklarerade jag att han måste flytta och att det är slut!

Jag hade redan tidigare sagt att han måste välja flaskan eller mig och på den frågan fanns det bara ett självklart svar för honom, vilket gjorde mitt beslut såååå mycket lättare. Han fnös och hånskrattade mig nämligen rakt i ansiktet och sa att, aldrig! Aldrig att han skulle sluta dricka för min skull!!

Saken var alltså biff! Han skulle ut! En gång för alla!
Men hur lyckas man med ett sånt projekt när man bor i Stockholm? Där bostadsbristen är total!

Som en skänk från ovan fick vi hjälp och han lyckades få löfte om att få flytta in i en kompis lägenhet om två månader.
Dessa två månader som sen blev tre! Var bland de vidrigaste jag varit med om!
Han pendlade mellan att vara rar och äckligt trevlig till att vara vidrig hundra gånger i kvarten och ena dagen skulle han ta livet av sig och andra dagen var han så himla glad att bli av med mig!
Dr. Jekyll och mr. Hyde levde med mig och jag fick göra allt jag kunde för att stålsätta mig mot hans charmoffensiver då han lovade att allt skulle bli bra igen och att vi väl ändå kunde ligga lite med varann och kanske även vara ihop fast han flyttade ut, varvat med att han låste in sig i sovrummet och inte var kontaktbar, till att han ville bråka och tjafsa om allt!

Hur som helst. Han fick inte dricka mer under denna period och det gjorde han nästan inte heller. Bara i smyg i sovrummet i så fall. Jag flyttade ut i vardagsrummet för att slippa vara nära och riskera att brytas ner av fysiska begär eller lust. Förstod att minsta lilla tecken på närhet eller ömhet skulle ha givit honom fritt spelrum att börja manipulera och bryta ner mig igen!

I slutet på mars flyttade han!!!
Äntligen!!!

Kvar lämnade han mig med en förlust på skåpbilen, som jag fick försöka sälja själv efter bästa förmåga och som jag förlorade 50 000kr på samt 15 000kr förlust pga att han levde på mina pengar innan han väl kom iväg!
Summa summarum - 65 000 kr

Men som min kloka och arga son sa till mig;
-" Se det som läropengar morsan, sura som fan, men du kom undan med livet i behåll och det var inte bilen som var den värsta förlustaffären du gjort. Det var hela ditt jävla förhållande med den där idioten som var en förlustaffär!!!"

De orden sög tag i mig så starkt och hårt och fick mig att inse såååå mycket!
Han som aldrig sagt åt mig vad jag ska göra eller visat särskilt mycket kärlek eller känslor för mig, någonsin. Visade med hela sin själ att han stod på min sida! Att han brydde sig av hela sitt hjärta och att han hejade på mig och tyckte att jag förtjänade bättre!!
Det betydde allt för mig!

Och att jag fått så himla fint stöd av båda sönerna och deras kloka flickvänner som sagt mig en del "sanningens ord" under min vistelse hos dem i julas har varit helt avgörande för att jag skulle kunna ta mig loss och ur denna skadliga och dödliga relation.

Mitt skrivande både här och i form av dagbok, mitt pluggande i ämnet "medberoende", kvinnofridsteam , underbara vänner och kollegor har gjort att jag äntligen lyckades med det jag vetat om att jag har behövt göra enda sedan första smällen och kränkningen som ägde rum redan i början av relationen. Nämligen att ta mig ur den!

Men det tog mig hela 6 år att bli av med honom! (Vi var ihop 6 år och 5 månader..... Och redan efter 5 månader hade han visat alla tecken på att vara en fullblodsidiot, men då hade redan råttfälla slagit ihop och vi var redan sambos...)

Sen han flyttade har vi knappt haft nån kontakt... Mer än att han nån gång ringde och tyckte att nu när vi inte bor ihop, kan vi väl ligga med varann och när jag sa att jag skulle hyra ut mitt sovrum så tyckte han på fullt allvar att han kunde få hyra det!!! Ja, ni hör ju själva att han har hål i huvet! Jag avstyrde dessa trevande försök blixtsnabbt och fick en oandad kraft i det jag svarade och sa utan att blinka:
- Jag har inga planer på att hyra ut mitt rum till någon som kränker, misshandlar och super.
Och som svar på att vi väl kunde börja umgås och ligga med varann nu när vi inte bor ihop svarade jag utan att tänka mig för och rakt från hjärtat att;
- Jag vill få,ut dig ur HELA mitt system! Jag vill inte tänka på dig, jag vill inte prata om eller med dig för jag är så evinnerligt trött på att vara mitt arga och ledsna jag! Från och med nu ska jag bara vara den jag egentligen är. Nämligen den pigga glada och staka person jag innerst inne alltid varit!

Sen dess hör han inte av sig och jag tror det kostade mig alla pengar han är skyldig mig. Men vet ni!? Trots att jag inte har det fett och kommer få gneta som fan för att få ihop det! Så skiter jag i det!!! För jag är friiiii och jag känner att jag en gång för alla lyckats att:

Segra!!!!!

Tack ALLA på denna sida för att ni finns och för att ni stöttade mig, trodde på mig och för att ni lyssnade och svarade! Tack!

Och till alla som bara läser och som är i samma situation som jag varit säger jag bara en sak! Nästa gång är det er tur! Nästa gång och när ni är redo så är det ni som skriver och berättar hur bra det äntligen blev när ni tog mod till er, samlade alla era krafter och tog steget ut!
Ibland tar det lång tid och ibland går det fort. Ingen kan säga när det är dax utom ni själva och ingen annan än ni vet när ni är redo. Det ända ni behöver veta är att inga fler bevis för,att ni har det dåligt krävs. Det enda som är viktigt är att:

KÄNNS DET FEL SÅ ÄR DET FEL!!!!!!

Å det är den lärdomen jag tar med mig av denna relation! Nämligen den att lita på min magkänsla!

Fortsätt skriva och fortsätt läsa!!!

Stor glad och lycklig kraaaaam kommer från hon som tillslut lyckades

Segra

... Det ska hända något som är så illa att du får godkänt av omgivningen att lämna, eller kanske att någon annan ska bestämma åt dig, eller helt enkelt bara att det ska bli bra?!
Det är inte så lätt att lämna, och man måste verkligen bestämma sig och stänga av känslor och bara gå på det man bestämt. Inte så lätt...

Sänder dig varma kramar

ska göra mitt bästa

Så är det lättare att låta sitt mående styra en i en riktning som den du pratar om.....hoppet om att hitta någon för stunden som gör att man mår bra.

Du klarar att hålla ut ngra veckor till och du kommer må bättre inom kort, släppa dem dåliga tankarna som vårt medberoende lärt oss att ha.

Gör något roligt idag för dig själv :)

Jag ska försöka tänka mig själv som den solida basen.
De män jag har som bin som surrar runt mig.Inte jag som biet.
Fast ibland känns det så.
Jag saknar förankring, grundtrygghet och ro och hoppas hitta det hos någon man istället för i mig själv.
Jag vet ju att jag har den de flesta dagarna, men ibland kommer min själ i gungning och då vill jag så gärna kasta snaran runt någon man och hänga mig fast.

Jag hoppas jag kan stå stadigt nu några veckor till.
Då har säkert mycket klarnat och jag vet bättre själv var jag står.

M_K!
Tycker det är en riktigt fin idé!
Ofta känner jag att jag skulle behöva stöd från någon som befinner sig i samma situation.
Det är så svårt att förklara alla känslor för en som inte riktigt kan relatera.
Tror att man kan vinna mycket på att ha någon som förstår att kontakta och dela tankar med.
Jag bor också i Stockholm, så hakar gärna på! :)

Hej Sofia och välkommen hit. Läs på forumet så ska du se hur mycket du kommer att känna igen dig i. Vi är så många som upplevt/ upplever samma saker. Ett är väl just det att alkoholen förvärrar eller kanske till och med är orsaken till depression. Och bland alla råd så tycker jag det bästa är:"Ta inte det första glaset" :). Säger som Mod: Lycka till :)! / FM