Senaste kommentarerna i forumet

:)

Är vi syskon eller?
:)

Förefaller det rätt eller fel? Skit också, nu önskar jag att det här forumet inte var offentligt...

...

Tiramisun, var smaskens! Och vill du veta något lustigt? Mamma bjöd på baconlindade kycklingfiléer i ugn. Dock med potatis och utan parmesan utan annan gottig ost. Jag hade inte ens hintat om att jag blivit sugen på det.

Hoppas ni fick en mysig kväll, du, Lucas och Selma <3

Jag har också slukat min beskärda del av självhjälpsböcker. Varenda en har lovat mig att jag just den kommer få mig att bli lyckligare/säkrare/effektivare/framgångsrik. Och varje gång tror jag att jag kommer lyckas. Och vet du vad, jag tror verkligen att de hjälper. MEN varje gång jag läst igenom boken har jag gjort det på ett par dagar och sen slå ihop den och konstatera att tja livet var ju ganska mycket som vanligt som för en vecka sedan. Det krävs att man, precis som du verkar vara, sätter sig ner och dedikerar tid och energi att arbeta med sig själv. Något som jag är för rastlös att göra. Men jag kommer följa din resa på med stor iver! All lycka.

... att det är rätt sorts hjälp för just Ebba.

... jag känner mig lite lugnare nu när hon, vad jag förstår det som, får hjälp.

Har kommit hem efter en helg med mam & pap. Alltid skönt att komma hem igen, att andas ordentligt. Men det var inte så farligt, visste när jag åkte i fredags inte riktigt vad det var jag skulle komma hem till. Men vi fick en bra helg tillsammans. Tänker att jag ändå kanske ska försöka åka dit något mer oftare än nu.

Har virkat klart två halsdukar, en ska jag ge till min kollega imorgon. Senapsgul. Imorgon är det dags att gå tillbaka till jobbet. Extra tidigt måste jag vara där dessutom. Inser att jag absolut inte har något att skriva om just nu. Känner mig orolig efter att ha läst Ebbas senaste inlägg.

Tack! Jag hör av mig när det är gjort.

Kanon bra ! Tråkigt med mannen men härligt bra av dig att du såg identifierade och konfronterade snabbt. ;-)

är jag ikväll.Denna man som jag blev lite småintresserad av verkar ha en annan typ av beroendeproblematik som jag inte tänker gå in på här.Men magkänslan talade,saker hände och ikväll konfronterade jag.Samma korkade undanflykter och försök till att göra problemet till mitt.Jag stod fast, bad om förklaringar,fick ingen och känner mig så stark i detta.Visst är det väl alldeles fantastiskt att jag trillar dit på en beroendepersonlighet till? Luften hade gått att skära med kniv så stark var attraktionen oss emellan.Och naturligtvis av samma sorgliga orsak.Kaka söker maka.Men jag såg,jag identifierade och konfronterade inom loppet av några dagar.Det tog inte 20 år.

Han kanske fick en tankestälkare när du 8ratade med honom. Alla som har beroende lever i förnekelse. Hoppas han håller sig nykter och att du kan hantera ev sug. Lycka till

Och viktigast av allt - hur mår du???

Varma tankar och kramar!

Också de gamla traditionella hotellen i Europa har börjat fasa ut badkaren och lägga in dushskåp istället. Och visst är det bättre att inte behöva hoppa över badkarskanten, då man har brottom iväg en vardagsmorgon, men ibland skulle det vara så väldigt skönt att få lägga sig ordentligt i blöt ( i brist på bastu;)

att jag ska vara anonym, att jag ska dölja min historia, dölja vem jag är, att jag ska förvränga min historia och personer i den...
Allt medan mitt ex fortsätter att kalla mig för oansvarig, talar om för allt och alla att hans ex hamnade i en livskris och bara stack ifrån honom och att hon nu dessutom försöker ta barnen ifrån honom - han som är den mest fantastiska pappan i världen...
Väldigt märkligt.

Jag har vänt och vridit på saker här på forumet, av rädsla för att han ska "komma på mig", att han ska känna igen vår historia och ännu en gång kunna "rätta" min historia så att den överensstämmer med hans (som han gjorde när jag blev medlem här första gången... några veckor innan jag blev medlem igen).

Jag har ljugit om massa saker - så många saker att jag inte längre själv minns exakt hur jag skrivit. MEN: det viktiga är att det jag ljugit om har ingen betydelse.
Jag har ljugit om:
att jag var sambo - vi var gifta...
att vi hade två flickor - vi har två pojkar...
att jag hyrde en stuga - jag hyrde en lägenhet...
att jag flydde till släktingar/vänner - jag flydde till mina föräldrar...
och många många mer saker... många fler situationer och händelser där jag kanske ändrat tidpunkt, plats, person...
Och det fanns flera skäl - att jag inte ville att någon skulle kunna känna igen oss, att jag inte ville att han skulle känna igen oss, men kanske framför allt: jag har ljugit för att jag fortsatte skydda honom... Rädd att någon skulle kunna förstå vem han är...

Men han ljuger inte - han berättar om vilken j-a ex-fru han har, som har blivit galen och som nu beskyller honom för de mest sinnessjuka saker och som försöker ta hans barn ifrån honom. Han tänker minsann inte på mig, att människor IRL ska tycka/tänka saker om mig?!
Och här sitter jag och skyddar honom.
Ärligt talat - jag blir så förbannad att jag helst av allt skulle vilja skriva ut hans namn, adress och nummer överallt och berätta allt han gjort mot mig och våra barn.

Och där satt jag på möte med socialtjänsten och fick sådan tunghäfta att jag inte kunde besvara frågor som "varför tror du att barnen skulle ha det bättre hos dig?", inte kunde bemöta påståenden som "Ni behöver lägga era meningsskiljaktigheter åt sidan, du måste tänka bort dig själv och se till barnens bästa så att ni kan samarbeta!"... ja, det är ju jättelätt att tänka bort sig själv, att glömma att han hotat mig, skrämt mig, sagt så elaka, fula och hemska saker... ja då, för barnen har han ju alltid varit snäll mot...
Nu har jag nog förlorat hela tvisten, med mitt kassa "framträdande" hos Familjerätten... Mitt hjärta blöder.

Ha, det där med att frysa matlagningsvin är allt en ide. Jag skulle bara bli vansinnigt nyfiken på hur det smakar som fryst och upptinat (på riktigt).

Litet matstuk har jag kvar i mig. Tillräckligt åtminstone att bli indignerad då jag beställer en risotto med lammfile, och får in en sjujävla hög grötigt ris i något slag ostsås, med en liten bit lamm ovanpå. Inte en endaste grönsak i hela anrättningen! Nåväl, efter att ha käkat smörgåsar i två dygn var jag nog hungrig för allt det där riset, så jag åt nästan hela portionen och nöjde mig med att det nog var bättre för mig än Haute Cuisine, åtminstone just nu.

Svartsjuk som nykter, ja. Jag har tyvärr erfarit en del från mitt förra äktenskap, ur det gick jag svartsjuk. Det finns grund till svartsjuka för en sak i mitt nuvarande äktenskap men vi har löst det och vi har valt att gå vidare tillsammans.. Men jag är väldigt på min vakt, kontrollerande mm och med alkohol blir det värre, sambon i sin tur väljer då att provocera mig, så det blir kaos i mitt huvud. Sambon provocerar med att flirta.

Vi dricker till helgen här hemma. Min sambo köper oftast mer än vad som går åt, så knas tycker jag då sambon aldrig kan sluta dricka så länge det finns kvar. Så kontentan för att jag inte vill att min sambo ska bli så jävla full varje gång så sympatidricker jag dvs ju mer jag tar och inte låter sambon dricka upp själv desto mer håller jag sambon ifrån de pinsamma situationerna då sambon är skitfull somnar under köksbordet och kanske tom kissar ner sig.... Jag vill inte dricka den mängd jag gör men för att förhindra att sambon blir aspackad så tar jag på mig att dricka mer. Ska inte göra det mer, jag hjälper inte . Jag stjälper mig själv och mitt tänk genom mitt agerande för det blir två nästintill lika fulla istället för en full och mindre full.... Så dumt av mig att tro att jag hjälper situationen... Dricker sig sambon skitpackad så är det hans ansvar inte mitt. Slut på alla medberoenden !

Jag skulle aldrig lita på att frun inte vet, eller åtminstone anar. Att dricka i smyg, är väl ett av de säkraste sätten att förstöra ett förhållande?

Kom igen, Calle. Du hade en bra start. Du kan om du bara vill.

Hur som helst var det skönt att få det sagt.
Muränan: moa? Nej, belinda här;)
DS.

Ja, ungefär som jag föreställt mig. Jag pratar, han hummar till svar.Ville att han skulle vara nykter när vi pratade så väntade därför till idag då jag trodde att ölen var slut. Så fel jag hade. Men när han då knäpper upp den första ölen säger jag hur jag känner inför hans drickande, hur dåligt jag mår av det, att jag oroar mig för hans hälsa osv.osv. Han vill inte prata om det. Vill inte höra på. Tycker jag överdriver.
Kanske fick han något att tänka på iaf. för han har inte druckit något mer. Än.

Hur är det segra? Går allt bra?

Det är viktigt att som Ullabulla skrev inte lägfa över skuld på din man. Då blir det försvarsställning. Även om skuldenbtill största delen är din mans och du vet det så blir det inte bättre. Älskar han dig tillräcklugt så kommer gan att förändra sig. Klarar han inte det kanske gan måste ha hjälp mot sitt beroende. Håller tummarna. Skriv hur det går

Är du svartsjuk även i nyktert tillstånd? Du skriver ju också att du dricker en del. Kanske ska du prova att vara helt nykter ett tag och se om du mår bättre.

vid samtalet om du kan.Jag tror det heter krokodilspråket eller nått :)Så länge du säger, jag upplever jag tänker, jag känner så blir det inte anklagelser utan dina känslor som du har ansvar över.Skriv stödpunkter om de viktigaste sakerna och låt det andra vara.Det kommer ändå att bli jobbigt för er.Duktig kicka!!