Senaste kommentarerna i forumet

..att säga nej till sig själv också.
Har för första gången rensat svamp utan att ta en wirre. Trodde inte att det var möjligt. Laga mat utan ett glas vin i handen är också svårt, svårt, svårt..
Det läskiga med sug är att en aldrig vet om en kommer att kunna stå emot eller inte. Jag tänker fortfarande varje kväll "Åh vad skönt, jag fixade det"
När jag går förbi en uteservering där folk sitter med sina vänner och ett glas. Solens strålar reflekteras i den kalla ölen och det ser så rysligt gott och trevligt ut. I mina tankar sätter jag mig ner och beställer in. Bara en.. Men jag kämpar mot suget och går vidare.
När jag går hem från jobbet känns mitt liv helt grått. Där sitter alla - som inte har problem, och jag måste stå ut med att se dom, med sina kalla..

Idag ska jag på återbesök på beroendemott. Träffa läkare, få provsvar, kanske medicin.

I måndags var mannen nykter hela dagen. Kändes bra. Men igår blev det några öl för honom igen. Men idag en ny dag. Bor i södra Sverige, med fint höstväder. Kanske blir det en skogspromenad i dag, tillsammans med min man?

Jag hoppas att du kommer få många kloka tips och råd här i din tråd.

Jag förstår att det är väldigt jobbigt att ha en mamma som inte mår bra, som beter sig illa pga alkohol, dåligt mående och som du är orolig över och säkert trött på ibland (det får man vara, det betyder inte att du inte tycker om hennes fina och friska jag).

Det bästa du kan göra är att söka stöd, hjälp och råd till dig själv - just precis som du nu har gjort genom att skriva här.

Du skulle kunna kontakta socialförvaltningen i kommunen som hon bor i (eller den du bor i) och be att bli kopplad till missbruksenheten.
Där borde det finnas människor som kan ge dig råd.
Det finns även något som heter Al-anon. Om du söker på det så hittar du nog deras hemsida, där finns ett telefonnummer man kan ringa.

Jag hoppas du får fler tips & råd här.
Jag vill också uppmana dig att ta väl hand om dig själv, försök att göra sånt du mår bra av, försök att inte grubbla för mycket på din mamma.
Det räcker att hon mår väldigt dåligt och har det svårt, du förtjänar ett fint och tryggt liv, försök att skapa det åt dig.
Få sova gott och skratta hjärtligt.

Din hjärna vänjer sig snart vid att få vila utan nervgift, men det kan ta några dagar. Sedan är det kanske tankar och ångest som stör. Jag försökte fokusera på nuet och det positiva jag gjorde mot mig själv i att vara nykter. Jag stinker inte spritbutik, jag vet var mina kläder och prylar hamnar innan jag går till sängs, jag kommer ihåg allt jag gjort och sagt under dagen. Försök njuta över det du nu är inne i! En förändring - en positiv fas i ditt liv som just har börjat! I början av min nykterhet som började för 15 dagar sedan var jag oerhört trött-hur är det med dig? Jag har också hjälp av Antabus som gör att jag inte behöver slåss och förlora mot alkoholsuget - det är jag som är vinnaren denna gång och du med! Vakna nykter och fräsch om några timmar och hoppas din dag blir fin!
Sommarkatt15

Kört antabus fem dagar nu.. Känns tryggt o funkar bra...Men har så svårt att sova..

Det visar du inte minst genom att börja här på forumet! Du fixar det här och kommer snart fram till hur du ska göra. Kämpa på en dag i taget!

Börja med det igen så slipper du misslyckas! Ge inte upp!

Du har tagit ett stort steg!

ät riktigt, riktigt bra!

Det är drickandet som livsstil som inte funkar m sambon. Har inte avslutat relationen...

Pratat m särbon nu ikväll att kroppen inte orkar mer, inte heller psyket. Har varit hemma från jobbet idag. Gick upp som vanligt m yrsel o gjorde mig iordning. Men insåg att jag inte kan köra bil sån här. Var yr redan i söndags kväll o även i måndags. Nu fick det bli ett par dagar hemma. Och det blev vin - för mycket - även i helgen hos särbon. Så nu har jag sagt att vår livsstil ihop inte funkar. Han är kollugn som vanligt. Skönt. Min läkartid blev uppskjuten en vecka så det är nästa vecka. Kommer då be om antabus. Jag vill inte mer. Punkt.

Det värmer fint när två proffs skriver. Tack snälla. Det här forumet är verkligen som ens syster/bror som verkligen unnar varandra villkorslös välgång.

Nu tittar jag på Hela Sverige skramlar och rörs över hur fin mänskligheten än när vi verkligen vi vill. Alla är hjältar.

specialist på så många andra saker som du kommer att må så bra av. Men tomheten i början är förfärlig, och omöjlig att beskriva för dom som inte varit där. Jag tänker att man får försöka vara så snäll som nånsin möjligt mot sej själv. Bara låta livet vara trist om det känns så. Invänta. Det vänder ju. Det gör ju det.

jag tänker också på dig i morgon.

Det blev en helnykter tjejkväll. Jag har berättat för min närmsta väninna precis hur det ligger till och jag sa att jag helt enkelt vill vara nykter en period. Jag är för skör och kan inte hantera alkohol. Just nu finns inte ens suget men det kommer att komma en vacker dag. En dag i taget. 32 nyktra dagar nu.

Nej den tiden ska du inte missa. Kämpa på Drycker. Du är värd bättre. Hoppas du får hjälp eller hittar din inre styrka snart. Den dök upp för mig när jag börjat misströsta.

De flesta på forumet anser att det inte går att dricka måttligt om man väl har fått problem med A, det är möjligt att de har rätt. MEN jag är av en annan uppfattning och tror att det går att lära sig. Jag skrev i Harrims tråd att man ju inte uppmanar den som vill gå ner i vikt att sluta äta utan att ändra sina matvanor. Jag har vid flera tillfällen sedan i maj när jag började på forumet varit på tillställningar och fester utan att bli för full. Men jag var väldigt spänd och koncentrerad de första gångerna, vilket jag tror hjälpte. Nu under hösten har jag flera "prövningar", dvs jobbrelaterade tillställningar där jag inte FÅR bli full, helt enkelt. Jag har inte " råd" att göra bort mig flera gånger. Gör jag det måste jag sluta helt, vilket jag inte vill.

ärlig mot sig själv är det viktigaste som finns i början. Jag hade ju en finfin förmåga att förneka för mig själv hur mycket jag drack och det kändes så skönt att äntligen få lyfta upp sanningen i dagsljuset,sluta ljuga för mig själv. Andra har jag inte talat om för OM de inte frågat, hittar ingen anledning att skylta med det. Har nån frågat så har jag varit ärlig.

Sen finns det andra saker som jag gjort i fyllan som jag känt att jag behövt ta upp i ljuset för att jag själv skulle få sinnesro. Om inte annat för att be om förlåtelse för den skada jag gjort, att få förlåtelse ger mycket för läkeprocessen men även om folk inte vill förlåta så vet jag att jag gjort det jag kunnat för att ställa allt till rätta. I AA's 9e steg nämns den processen :

" Vi gottgjorde alla dessa människor, så långt det var oss möjligt,utan att skada dem eller andra."

Idag bygger hela min tillvaro på ärlighet, jag måste leva på ett öppet sätt för att må bra. Och jag lovar : Det känns väldigt bra !!

Är precis de ord man till slut efter väldigt mycket om och men kommer fram till.Jättefint sammanfattat i alla fall för mig,som anhörig..

"Utan att veta hur det är för den person du beskriver så är det inte osannolikt att den personen känner en allt större uppgivenhet och skam för sin situation. Att tala om sådana känslor är inte enkelt och de allra flesta av oss väljer noga de personer som vi vänder oss till vid dessa tillfällen. Ofta behöver vi ett ickedömande bemötande då den strängaste domaren redan bor i oss och har gjort länge. Ibland kan det vara svårt och faktiskt orimligt för närstående att hitta det förhållningssättet.

Jag tänker att huvudsaken är att man startat en förändring genom att berätta och att kämpa på mot nykterhet.
Detaljerna gör ju ingen gladare.....

Behövde få höra det.

Tack! Ja, LenaNyman, igår kände jag mej stark och stolt, idag har jag bara gråtit och det är bara en oändlig sorg som jag inte kan sätta ord på. Det kanske räcker med att jag har varit så elak och slagit så hårt mot mej själv så många år. Och så detta dubbelliv, så det skrämmer mej. Skulle behöva andras tankar om följande: Jag som smygdruckit för att bespara de mina från sanningen samt att jag tänkt att vafan, alla har ju sina hemligheter detta är min. Att jag behöver A! Och att det är min förbannade rätt att behöva något som lindrar... Otroligt barnsligt men dock. Ni andra när ni "kommit ut" med att ni söker hjälp osv; är det nödvändigt att berätta i hur stor omfattning man druckit? För vems skull? Jag tänker främst på Partner och barn, det är dom jag känner skuld och skam inför mycket mer än inför andra. Det heter ju att "det man inte vet har man inte ont av," stämmer det verkligen?

Känner igen det där såå väl. Föraktet som växer alltmer för den andres brist på karaktär och framförallt självinsikt. Hatar verkligen att känns den där vidriga spritdoften och hur han rantar runt här hemma och sluddrar. Usch. Andra dagen här utan vin eller ens en folkis. Känns så himla bra att vara körbar oavsett tid på dygnet om du förstår vad jag menar. Kram

Hur gar det for dig? For mig gar det sadar, dricker mycket mindre an forut men dock fortfarande en del. Sitter nog med samma tankar som dig och motiveringen finns inte dar riktigt. Jag sjalv var pa resa under forra veckan och klarade inte av att halla mig undan drycken i loungen, det blev lite mer an jag tankt mig men mycket mindre an jag brukade dricka. Man far val se det som bade misslyckande och en seger pa samma gang.

Hur som helst, lycka till med din nykterhet och jag hoppas du klarar det battre an mig.

Skulle stå "Reggade" i förra inlägget. :-)
Nog för att det är ett bra forum, men inte kanske eggande. :-D

//Buzzz