Senaste kommentarerna i forumet

Jo tack Maria. Jag lyckades somna om. Gammalt knep som jag lyckades glömma under whiskyperioden. Soppa och gärna en lite halvtrist bok. Det optimala vore ju en skittrist bok...som inte intresserar en alls. Men hur ofta köper man sig en sådan? Iaf. inte med flit.

Nej...jag vet ju inte ens själv riktigt hur jag tänker kring forum. Noterade bara i natt när jag inte kunde sova att jag genast loggar in på forum för att kolla om ngt har hänt. I stort sett är det samma grubblerier som jag hade förra månaden när jag ville lägga ner. Så trött på denne alkisDompa.

Men sen kom vi ju fram till att detta är ett livsforum för många av oss. Och ett livsforum behöver nog alla. Lite som FB. Men genom att vi är anonyma så kan vi också tillåta oss att vara ärliga. Både du och Victoria har ju nämnt ärligheten...eller bristen på den kanske det var. Där var jag inte riktigt med...finns det folk som ljuger? I så fall om vad? Men framför allt; Varför?

Nej...jag tänkte väl lite på att det är konstigt att man kan bli så berörd av vissa inlägg. Att man retar sig på andra. Att man har sina favoritpersoner precis som i riktiga livet. Att det finns andra man inte känner alls. Bara det vanliga malandet. Så grubblade jag ensam i natten. Inget särskilt alltså.

Hade även skrivit ett inlägg till en forumkompis som kanske inte var så snällt. Innan jag postade så tänkte jag verkligen igenom om det behövde sägas och om det var så...var det då tvunget att sägas av mig? Kom fram till att jag tyckte det. Då kommer tankarna; Varför bryr jag mig ens? Sen rullade det bara på. Förstår du nu Maria? Jag tvivlar eftersom jag inte ens själv begriper var mitt motstånd ibland kommer ifrån. Kanske en liknande känsla som jag hade när jag skulle checka in på hemmet. Jag både ville och ville inte. Det var som jag på ngt sätt gav upp när jag accepterade att jag var alkis. Men det var ju tvärtom. Samma lite med forum. Jag behöver er men samtidigt bor den där kan-själv personen i mig. Underligt. Kram/R

Det finns mycket i det du skriver som man kan ge respons på...
Jag tar det som dyker upp först. Hyperaktivitet.. Det är faktiskt fört de sista 10 åren som det blivit uppmärksammat (diagnosticerat och i vissa fall medicinerat)
Nej, man är inte "dum" om man har någon bokstavskombination, men ibland är det inte ens frågan om det idag, utan ett sätt att "sätta en etikett", för att sedan ha "diagnosen" att skylla på.
Smarta barn, blir lätt understimulerade och då blir de ibland "hyperaktiva".. Speciellt om de inte får lära sig impulskontroll (vilket ibland innebär, att lära sig "ha tråkigt"..)
Har själv ett bonusbarn, som är väldigt smart.. Och som råkat i klistret, för att han istället blev "klassens clown" och något av en översittare.. Han kunde ju redan allt och kunde ägna större delen av lektinerna till att "störa" de andra eftersom han var uttråkad..
Löstes av att läraren försåg honom med allt svårare uppgifter, vilket han i början såg som en bestraffning..
Så småningom, insåg han, att han inte kunde glida omkring på en räkmacka, även om han inte behövde anstänga sig för höga betyg, för det slutade med att när han förlitade sig som mest på att han "redan kunde" (eller åtminstonde trodde sig kunna läsa in det på en kvart) så fanns det saker som gått honom förbi på lektinerna och utan vissa bitar i kunskaperna, blev han efter..
Helt plötsligt, var han inte längre "underbarnet i klassen", vilket tog honom väldigt hårt.
Han började röka hasch och dricka med diverse kompisar (där var han ju fortfarande "kung")
Jag tror att han fick en sorts behovskick-tillfredställelse genom att hela tiden vara i gränslandet till det förbjudna..

Och har man väl vant sig vid de häftiga adrenalin-kickarna, när livet går i hundranitti, så är givetvis det vanliga väldigt boooooring...
Precis som vi alkisar får en liten "kick" av vårt drickande och tror oss kunna styra det, tror "kick-narkomanen" att han kan styra sina kickar..
Men det ÄR faktiskt också ett beroende. Ibland ett beroende som det är svårare att komma tillrätta med, om man håller sig på rätt sida om lagens råmärken..

Och man är också den sorts person, som bränner ut sin omgivning, för man lyssnar sällan på någon annan än sig själv.. (man är ju "kung" oövervinnerlig, "vet bäst" och har ofta talets gåva, för att få som man vill)
Det betyder inte att man är en elak person! Eller att man skulle ha svårt att få ett förhållande..

Problemet är väl att antingen spricker förhållandet, för att personen vid ens sida inte står ut, eller så tystnar de.. Ger upp, för att de märker att det ändå inte är någon mening att försöka göra på annat sätt, än "kick-narkomanens" sätt.. För i slutänden är det ju ändå den som får som den vill..
Och det betyder inte heller, att man inte älskar varandra eller att det aldrig funnits eller finns känslor..

Däremot, kan det vara så, att har man t.ex. ADHD, Asberger, eller någon annan diagnos (obs, skriver inte att DU har det) så har man inte samma sorts känslor, eller kan visa dem på samma sätt.. DET betyder inte att man är elak!

Har en bekant, som fick sin bokstavskombination diagnosticerad i vuxen ålder (efter en djup depression med ångest, när hans fru till slut lämnat honom)
Hela hans värld föll ihop. Det visade sig, att han hade väldigt svårt att ta "en sak i taget", att strukturera sin vardag. Dessutom, kunde han inte uttrycka vissa känslor, utan fick lära sig att t.ex. inte vara "för rakt på sak". Han fick lära sig att när han (av artighet) ställde frågan hur andra mådde, så skulle han också stanna kvar och l y s s n a aktivt på svaret..

Han är som du själv, en person som ständigt har nya projekt på gång, ständigt i farten, trevlig, humoristisk och hjälpsam. Men har ett kaos i sitt eget liv, för att han vägrar ha någon form av stuktur.. Ständigt dubbelbokad tidsoptimist och "glömsk"... Ändå med ett stort leende och en öppen dörr för alla som vill hälsa på..
.. Och jag höll på att glömma.. numera nykter alkoholist! Efter att ha fått medicin och en lång period, när man ställt in densamma, så att han får rätt dos, så börjar han få grepp på verkligheten.
Ibland, säger han att han saknar det "oinrutade" livet, för det vanliga blir lite "tråkigt". Men i det stora hela, säger han att fördelarna överväger..
Det var lite av dagens funderingar.. kram /trollis

Sitter och väntar på att elgiganten skall öppna.
Nog sista julklappen sedan är allt klart för den tjocka farbrorn med luva och skägg.
Nu kommer den sköna julen.

Ja ni tjejer, jag och min fru pratar rätt mycket med
varandra. Vi har en öppen dialog, vi är varandras
bollplank i mångt och mycket.

Det som hände igår var att hon var trött, hungrig.
Då blir man lätt retlig, min mamma har sagt till frun.
- Om han är grinig och sur så ge honom
ngt att äta, antingen så är det det beror på. Eller så är det sex..............
Och det stämmer, säkert åt båda hållen.
Därför det är upplagt för osämja att helghandla en fredag efter jobbet innan man fått något att äta.
Eller gå med hungriga barn iaffären.

Var det tillräckligt svar på era frågor.
Jag börjar mer och mer acceptera nykterheten.
Så som jag ser den nu finns det bara fördelar.
P&K så hörs vi, skriver på datorn senare, blir lite bättre och enklare då!
/A

... i att det hade varit bäst att inte ha en droppe hemma men min man dricker och jag tror inte att han skulle acceptera det. Tror nog innerst inne att han också har lite problem med spriten men han är inte i närheten av där jag befinner mig. Visst har jag sagt till honom de gånger det blivit för mycket för honom och det har han kunnat ta men att be om ingen alkohol hemma hade nog inte gått.

Jag har ett litet dilemma. Jag skulle behöva prata allvar med honom om var jag befinner mig och mina tankar. Men jag är inte där än att jag klarar det. Visst har han sagt till mig att han tycker att jag ska sluta dricka helt och hållet och jag köpte det rakt av och slutade dricka. Sen har vi inte pratat ut om det ordentligt och vad det innebär. Kanske är det jag som inte vill säga rakt ut att jag har problem med spriten för då blir det så definitivt på något vis. Kanske är det ett sätt för mig att fortfarande ha en ingång till att dricka någon gång i framtiden? Jag ljuger kanske för mig själv? Funderar mycket på detta och vill egentligen prata med min man om mig och mina problem men vill han verkligen lyssna? Jag kommer ju vilja att han funderar på sig och sitt drickande och gör en förändring (som jag inte tror att han är villig att göra). Sen jag slutade dricka så trodde jag att han dragit ner men det visar sig att han bara dricker på annat vis. Mer för sig själv men lika mycket som innan.

Som sagt, mycket tankar att få ordning på.

Tack så hemskt mycket för styrkekramen! Den behövdes!

Kramar N

Ett råd, Häll ut! Det är bättre att du inte har en droppe kvar hemma.. Annars finns risken att du snart börjar planera för ett återfall!
För vem skulle se dig, hindra dig, när du är ensam..? vem skulle märka?
Och kontentan blir att du blir besviken och arg på dig själv.. Och när vi är "arga" på oss själv, så är det också "oss själv" som vi har svårast att förlåta..
Klart att du i nuläget har ett humör som åker jojo.. Många blir deprimerade, när de slutar dricka.
Det är som en sorgeprocess.. Vi tar på något sätt slutgiltigt farväl till en "god vän".
Där ingår även ilska! De flesta tror inte att man kan vara arg i en sorgeprocess, möjligen ledsen och deprimerad. Men man kan vara arg, ja rentut skitförbannad! Så det ÄR normalt.
Hur länge det varar.. Det är nog individuellt.. Så småningom, klingar det av, och så småningom kommer du fram till ett "vill inte" istället för det nuvarande "får inte"..

Styrkekram /trollis

God morgon vill.sluta. Din ursäkt är godtagen. Ser dock att risken finns att jag utvecklar någon form av osunt medberoende i min kontakt till dig, och kommer därför fortsättningsvis att hålla mig på lagom avstånd. Min önskan om att det ska gå dig väl är naturligtvis ändå uppriktigt menad! Vänligen Victoria

Ännu en helg avklarad. En helg utan barnen och dem är jobbigare att hantera har jag märkt.

Har varit på ett jävla humör. Börjar undra om det är en effekt av att jag slutat dricka. Antingen är jag förbannad, extremt ledsen och känslig eller bara jäkligt irriterad. Aldrig glad längre. Så fruktansvärt frustrerande med denna ständiga ilska. Är det någon mer än jag som känt så här efter du slutat dricka?

Var på julfest med jobb i fredags och vi var faktiskt nästan halva gänget som inte drack för att vi skulle köra hem. Skönt att inte vara ensam.

Gick hela helgen och tittade på den öppnade boxen i kylskåpet och trånade. Ville så gärna ta ett glas men följde era råd och tänkte filmen till slutet och det hjälpte. Jag ville inte sitta med ångest och dåligt samvete. Jag ville inte göra mig själv besviken. Jag ville verkligen inte börja räkna om igen på mina veckor. Låter kanske tramsigt men det hjälpte faktiskt. Har jag nu jobbat mig till 6 vekor utan alkohol så vill jag inte förstöra "sviten". Det stod även en öppnad Jägermeister och kallade på mig. Undrar hur länge man kan stå och titta på en flaska och brottas inombords. Återigen så tänkte jag filmen till slutet och det höll mig borta från att ta en klunk.

Ny vecka, nya tag!
Kramar N

till de 65 dagarna..
Ibland tror jag att vi alies, har förutfattade meningar om vad vår omfivning tycker och tänker, både vad gäller vårt drickande, vår sjukdom och vår nykterhet.. ;-D
Kul att se att det blev en positiv repons. Ärligt, tror jag att många av oss möts med mer respekt än vi tror för våra beslut att vara just nyktra!
kram /trollis

dag 65 idag! helgen gick mycket bra. svärfar drack själv inte en enda droppe. Jag sa faktiskt att jag inte hade druckit något på över två månader. han undrade varför och jag sa att det var pga den smygande ångesten som har kommit de senaste åren. han blev jätteimponerad. :)

Du ger så mycket av dig själv! Ditt sätt att berätta, rakt upp och ner gör att du har all min respekt!
Dessutom delar du med dig av hur en alkoholist beter sig, när hen är aktiv..
Det gör, att man som anhörig/medberoende kan ligga steget före. Och tänker man på sig själv som alkis, så känns det fint att kunna "bränna några broar" ;-D
Ja, jobbet får vi alla göra själv, men det finns hopp! Inte alla misslyckas ;-D

kram /trollis

Att somna före nio, det gör jag aldrig, skulle nog ofta behöva men kommer inte i säng. Hoppas du lyckades somna om sedan, lite väl tidigt att börja dagen halv två.

Du skriver att du tänker på relationer här på forum, hur tänker du då?, Varför tycker du att du tänker för mycket?
Du svarar naturligtvis bara om du vill men är det inte sunt att tänka, även om det är i forumformat så berör vi ibland varandra och självklart påverkar det oss.
Så tänker jag, vilket inte behöver vara ngn sanning.
Ha en bra måndag!
Kram

Morron NyMan!
Jag känner igen det du skriver om..
Jag tror att det hör till den fasad vi i västvärlden gärna visar upp (en sorts "kulturell" grej)
Som att inte tala illa om de döda, påstå att man äääälskar spädbarn och dyka ner i närmsta barnvagn för att gulla, ha den "perfekta" sagobokslyckliga familjen.. etc.
Det krockar, i de stunder verkligheten skaver sig innanför vårt skal, som sandkornen i en mussla..
Stunderna, när man skulle kunna sälja "ongdjävlarna" till lägstbjudande, sparka ut sin äkta hälft och när man känner att man hellre satt en vecka på en öde ö... ;-D
Det är när verkligheten, befinner sig så långt från vår fasad att vi med bestämdhet vet, att vi själva inte kan förändra den för ögonblicket..
När vi vill att alla i familjen ska vara "lyckliga" och må bra, fast de av någon anledningen inte gör det.. Kanske är det just detta, att VI inte kan påverka någon annans innersta känslor och tankar, som är så svårt?
Och det är ju vid just de tillfällena, vi gärna ger andra skulden för VÅRA känslor..
Om han/hon/ "ongarna, bara inte gjorde så (eller sa så).. Om de bara "uppförde sig"/gjorde som "jag ville", så skulle j a g vara "lycklig"/ha det bra/ slippa vara arg..?!
Vi ser det som ett misslyckande, när vår "fasad" spricker, fast vi många gånger är såååå medvetna om att de flesta också har sina "stunder"..
Synd bara att vi sällan vågar erkänna, att just nu är vi trötta på barnen, besvikna på "hälften" och sura över något i största allmänhet.. Det går över och vi kommer inte att sälja våra barn eller sparka ut maken/makan.. Och en vacker dag, sitter vi och tittar på pärlorna som bildats av sankornen..
Processen har inte varit lätt och det HAR gjort ont.. Men vem kan påstå, att en mussla inte skulle ha det jobbigt när den tillverkar en pärla?(dessutom blir inte alla pärlor perfekta.. men vackra ändå)
kram trollis

Jag lite fel på din ålder. Kan inte säga vad maken heter, blir inte så anonymt längre då. Han känner till Liam men vad jag har förstått så umgicks han inte med dem direkt. Han pratar inte så mkt om den tiden.

Det skrivna ordet är svårare, lätt att det blir missförstånd, jag reagerade också över ditt svar till Viktoria och förstod att hon ruttnade. Bra att du gav en förklaring, men du har inte svarat på frågorna om din fru. Du ställde ju en fråga och både jag och Viktoria gav dig en teori, kan det stämma?, vore kul att få svar på det.

Kram!

Ja så hette det på min tid också. En vända i trean och två vändor i sjuan. I fyran, femman och sexan hade jag en kanon lärare som förstod hur man kunde kanalisera hyperaktivitet till något positivt och som också kunde sätta gränser genom att bara vara naturligt auktoritär.

Ha det Gött

VV

Att somna före nio på kvällen är en lyx. Att vakna halv två på natten är inte det. Försökte jobba lite...men det gick ju inte. Läser lite forum. Kokar lite soppa, kanske kan det få mig att somna om? L är också vaken...hon är en riktig vän min lilla katt. Men jag ser vad hon tänker " Men vad f.. Kan vi inte lägga oss gubbdjävel?".

Nej inte än. Tänker på relationer här på forum. Tänker på att jag stundtals tänker för mycket på forum. Det kommer i skov. Ibland måste jag hänga här...ibland vill jag bara ta avstånd. Tänker för mycket. Det får bli en skål soppa och en bok.

Mitt i natten/R

Dompa, jag är inte arg förbannad eller stingslig.
Jag har ett sätt att vara och uttrycka mig på som inte är lämpat för att skriva på.

Om man ser den man pratar med så ser man och hör tonfallet och kan tyda in det också i kontexten.
Detta går inte när man skriver på nätet.

t. På samma sätt att det inte går att vara sarkastisk på nätet.

Det blir fel hela tiden, jag vill INTE mena att vara så mot någon. Ingen tjänar på det, finns ingen vinst what so ever.

Till ALLA som blir ledsna, sårade,stötta.
FÖRLÅT!

Jag ä 39 år, född i juli, för dom som kan lite om horoskop så är det i Lejonets tecken
Jag å är ett eldLejon!
Villervalle, att det blir så korta texter är för ö jag textar med mobilen.
Nu jobba!
Älskar er alla, VILL INTE SÅRA NGN, FÖRLÅT!!!
/A

Detta är inte kritik kompis, men jag ser ett otäckt mönster. Först är du hur nice som helst. Delar, slänger ur dig en fråga. Sedan när inte svaret "passar" så hugger du. Som nu med Victoria "trodde jag inte om dig". Varför är/blir du så stingslig mellan varven? Är du likadan IRL? Förstår du inte själv hur det skadar relationer? Ingen orkar umgås med en krutdurk...hur trevlig än krutdurken är. För underliggande så finns hela tiden den där känslan där. " Vakta dina ord, passa din tunga. Säger du fel så får du en verbal käftsmäll". Inte kritik...bara en tanke. Som Trollis skrev...man får känslan av att man skriver till ett barn. Fast jag tar tanken längre än trollis. Jag får känslan av att jag skriver till en otrygg, instabil unge. /R

...för att du delar med dig. Har läst igen några sidor nu och... shit vad du har varit med om mycket. Man känner sig som en jäkla amatör i jämförelse ju...

Men visst - rastlös och understimulerad, så har det ju varit från tidig ålder. Lätt för att lära hade jag också, men blev aldrig satt i någon OBS-klass, utan gick ut högstadiet med skolans bästa betyg...

Man måste försöka hitta sätt att dämpa tankeverksamheten på, hjärnan går på högvarv hela tiden och det blir inte mindre ju längre jag är nykter, snarare tvärtom. Det är inte så mycket alkoholtänk längre utan handlar om allt möjligt, men jag blir trött som fan av det. Blundar jag i tio sekunder så sover jag liksom... haha.

Har man klarat sig igenom allt som du har berättat om så borde det ju vara en enkel match att låta bli att dricka kan man tycka - om man inte är som vi som hänger på det här forumet... det är så svårt så svårt, men vinsten med att avstå och lyckan att vakna nykter och pigg varje dag triggar iaf mig att fortsätta!

Otack är världens lön... Ibland önskar jag att man kunde byta hjärnor med varandra så man fick uppleva hur det är att tänka som någon annan. Skulle gärna testa min frus hjärna nån gång, så jag förstod varför man ska leta efter små små prylar som man har missat. Man kämpar och försöker att göra så gott man kan, men ändå... det ska hackas på något som man har "missat".
Min fru kan störa sig på att jag inte har bytt soppåsar i köket. Jag tycker inte att det behövs, hinkarna är ju inte ens halvfulla...
Å andra sidan så stör jag mig på att hon inte kan vika tvätten snyggt... fast inte fan gnäller jag på det.

Nä, skit i det nu. Kämpa på! :)

Jag har också försökt slutat tusentals gånger men faller alltid efter vanligtvis tre dagar! Jag tror ingen i min närhet skulle tro på detta om jag berättade hur verkligheten ser ut för mig.
Jag ska försöka att göra ett försök igen också så jag är gärna med på att göra det tillsammans!

//Kristie

Nä såklart inte. Är helt övertygad om att du och jag lever på väldigt olika sätt, du ställde iallafall en fråga och jag tog mig friheten att slänga ur mig en teori. Ska inte upprepa det i din tråd fortsättningsvis. Önskar dig lycka till med vad du eftersträvar hursomhaver. Ha det gott!

Solong suckers, on my way........
Maria jag är inte så lastgammal som din gubbe.
Vad heter han, umgicks han med Liam också?
Du måste berätta mer!
Kram/A

Viktoria, tagga ned nu, allt är inte som hemma hos dig. Folk kan ha kul utan sprit!
Vi körde nollbira..........

Så trött, trodde jag inte om dig knappt man vågar skriva så.
Älskar e alla!/A Eee

allvarligt talat nu, kan det vara så att hon är taggig av helt annan anledning än dukningen? Vet inte, vad jag förstod har hon inget att säga om ditt drickande? Så är det ju dock sällan faktiskt. Kan det vara så att den stundande bastun med kompis får det att knipa lite i magen på henne, tankar kring om det ska drickas eller inte i bastun? Åh vad jag kan leva mig in i den känslan. Kunde öppna ytterdörren och känna i luften att det var på g så att säga...en tanke bara. kram

aldrig ensamma vettu :-))

Och "konfettiregn" ger mig massor av småfnitter :-)) Tack för den !

jag gissar att du är mycket yngre än mej eftersom du har barn hemma och jag redan har barnbarn. Du får ändå många fler år tillgodo som du kan vara glad för! Så bra att du nått dit du är redan! Fast jag är ändå jätteglad för vad jag uppnått nu och ingen idé att fundera på hur det kunde ha varit.

En sak som jag kan glädja mej åt är att jag till all lycka inte upptäckte vinets "glädje" förrän mina barn var i tonåren så sammantaget har jag inte varit fast så länge ändå.

Varför gjorde vi inte det här tidigare, fast försök har jag iallafall gjort men då gick det inte. Vi får vara glada och stolta att vi gjorde det till slut.
Bättre sent än aldrig.
Kram!