Senaste kommentarerna i forumet

Å sov så gott.

Nu ska jag sova.
Kram

Jag är helt utmattad och det hände en grej idag, en person sa att jag är totalt personlighetsförändrad och borde söka hjälp och eftersom att den som sa det BORDE känna mig bäst i världen så fick det mig totalt att tvivla på allt fint. (Det var inte N som sa det.)

Trodde inte att det blev sparat första gången som jag skrev... Ja, ja nu får du läsa det två gånger! :)

Jo, även jag har missbruket/beroendet i släkten, men tänkte att det inte gällde mig. Ha, vad fel jag hade!
Skitjobbigt dock. Det är ju så enormt socialt etablerat att umgås över ett glas, på middagar, fester, after work, you name it! Det krävs ganska stor styrka och självkänsla för att våga stå upp för att man avstår alkohol på grund av att man inte kan hantera den. Jag är inte där än utan väljer att avstå sådana sammanhang ett tag. Tills jag blir starkare.
Tänkte hänga här så länge :)
Ha en fortsatt harmonisk kväll!

Då får vi se nyktert på det här. Vad kan det bero på? SL kollar den mejlen sällan säger hon, har den kanske blivit inaktiverad? Att du skrivit rätt antar jag att du redan dubbelkollat. Har hon kanske skrivit fel? Glömt någon ändelse till exempel.

Jag förstår att ditt inre befinner sig i vild galopp.

Mejlet gick inte fram.

Jo, även jag har alkoholmissbruket/beroendet i släkten. Men jag trodde förstås inte att det skulle gälla mig... Ha, vad fel jag hade! Skitjobbigt dock! Just att det är en sådan socialt etablerad grej att dricka alkohol på middagar, fester, afterwork, you name it! Det är här vi måste försöka hitta styrkan/självkänslan att stå upp för vårt val, att avstå alkohol eftersom vi inte kan hantera det. Jag har dock inte kommit dit än så jag avstår fester ett tag.
Ha en fortsatt harmonisk kväll!

Det är känslospöken från det förflutna som triggar igång eftersom du befinner dig i en emotionellt laddad situation.

men det gick inte fram.

Tyvärr ligger vi i Sverige 30 år efter usa angående alkoholforskningen. Läkare i Sverige är väldigt okunniga kring detta tyvärr. Varje dag som går kommer du må bättre och bättre och suget kommer minska.

Tack Spes. Ja, situationen är inte drömlik...

Jaha, jag satt på utredningen med socionomer idag - och kände mig sååå ifrågasatt. Jag förstår att de måste joba så, men det gjorde mig så himla nervös så jag fick ju inte sagt hälften av vad jag ville säga. Jag beskrev hur största barnet beter sig allt som oftast, och de frågade "och du utgår från att ett mer permanent boende är bättre då, ja. Varför ska det vara hos dig?" och jag svarade typ "jaa, eh, det har ju varit rörigt, och ibland kommer det ju fram mycket saker som varit hos pappan och hur arg han kunnat bli" och kom mig inte för att svara det jag skulle ha gjort - alla gånger barnen varit rädda, pappan har skrikit, stängt in sig, barnen berättar om hur arg han blir för olika saker, hur min erfarenhet gör att jag kan förstå dem... Så, näe, det är ju typ kört att få mer av deras boende - jag försöker tänka att oavsett utgången så har alla utredningar, anmälningar osv gjort att han i alla fall nu sköter sig bättre... Men - tänk om jag kunde vrida tillbaka tiden och ta bort nervositeten och bara stå för det jag ville säga...

Men han motsätter sig BUP-kontakt... dock sa socionomerna idag att "det är uppenbart att det stora barnet behöver hjälp - kontakta socialnämnden och ansök om att kunna ta vissa beslut för barnens bästa på egen hand, då kan du själv ansöka om hjälp för stora barnet" - så någonstans kändes det som att de ändå förstår att barnen inte mår helt bra i detta...

Är så trött på detta.- vill bara att barnen ska må bra. Och när all den där ilskan och alla aggressioner kommer så känner jag ju nästan ibland hur min kärlek till barnet äts upp lite. Jag skäms, men jag klarar uppenbarligen inte upp det...

Drar samma slutsatser som du. Om allt, faktiskt, du skriver i din kommentar. Snart drar vi igång!
:)

Fina Ebba! Du har brytt dig och hjälpt så många här. Vi vill alla vara din vän och det som du och steglitsan har funnit ska du ta till dig och vara glad över! Det är inte enkelt att hitta en riktig vän...
Och du, var inte rädd. Känn hur du får vara liten en stund och vila i min famn. Schhhhh.... allt kommer att bli bra. Känner du?
Ta sedan modet och gör det du vill, känner är rätt.
Kram Ebba.

...som det man lämnat ogjort. Åtminstone för mig stämmer det ordspråket precis.

Vad har du att vinna, Ebba? Och vad kan du förlora? Om du är otrygg med att tappa din anonymitet kan du fixa en egen anonym e-mail adress. Men jag kan alls inte tänka mig att nån försöker lura dig här.

om du tar ett steg tillbaka att du är inne i världens feltänk? Låt vuxna, kloka Ebba komma in på ett hörn nu.

Jag tänker bara " gå inte i fällan gå inte i fällan gå inte i fällan" och jag är så otroligt liten rädd och ledsen just nu och tänker " det borde jag inte skriva för det är just vad de vill"

Sluta genast upp med att förminska dig själv på det där fullständigt idiotiska sättet! Det är en order!

För att jag trängde in i din tråd så här. Mitt problem är att jag är katt. 'Curiosity killed the cat'.

Jag går sönder.
Jag går sönder.
Jag går sönder.

Jag håller på att gå sönder.
Jag skulle behöva en vän som dig SL men tror att någon bara driver med mig precis som Markus Olsson grejen. Vågar absolut inte skicka ett mejl är rädd att det då kommer bli "hahaha pucko du har gått i fällan trodde du att nån ville vara din vän? "

Var det så PP? Någon vecka och sedan tillbaka i helt samma igen...?

För egen del har jag inte "prövat" att dricka under de här stackars fyra små månaderna. En liten del av mig tror att det nog skulle gå bra att "lära sig". Men den lite mer skärpta delen av mig inser att det nog inte är så... Men jag tänker inte pröva. Någonstans tror jag ärligt talat att jag kommer dricka ännu mer om jag började igen. Jag har ju liksom erkänt att jag dricker för mycket och inte klarar av det här särskilt bra - vad händer då om jag dricker igen...? Men det kanske är annorlunda när det gått ett bra tag. Jag vet inte. Men när jag var på mitt första, och hittills ända, AA-möte så fick jag en rejäl tankeställare. Där sätt människor som varit nyktra i SJU ÅR och som ramlat dit fett. Vår Ebba hade ju också varit nykter i två år, men föll hårt hon också. Santorini skriver också hon om hårda återfall. Behöver jag nämna Robin Williams... 20 år...

Jag har funderat på det du skriver. Om man prövar att dricka "kontrollerat/normalt" (?!) och det inte funkar, så kan man sluta igen. Vet du. Jag tror inte att det är så jäkla lätt att sluta då. Då har man ju fått smak på skiten igen. Eller hur?

Stingo - är det värt risken att prova? Var det inte ganska jobbigt att sluta den här gången? Behöva gå igenom det igen, fast sannolikt värre. Vissa skriver att de måste slå i botten ordentligt för att fatta. Men sedan verkar det ändå som att hur hårt man än slår i, så tenderar man att glömma det med tiden. Jag försöker tänka att jag drack för mycket, för mycket för mig, oavsett hur mycket andra dricker. Det får jag inte glömma.

Men visst. Så sent som för två timmar sedan längtade jag ihjäl mig efter ett glas rött när jag stod och fixade fredagskäket. Men det är bara att bita ihop. Tog ingen NA-öl heller förrän suget hade gett med sig. Gubben i lådan... Jo tack. Men nu är middagen över, suget likaså. Jag känner bara lättnad och tacksamhet för att jag inte drack. Barnen skojade, pratade och stojade. Vi hade så mysigt och roligt tillsammans. Hur hade det sett ut om mannen och jag delat på en flaska vin istället? Det hade varit jag som stojade istället. Vill inte byta min närvaro mot dimman. Vill vara här och nu. Jag vill inte missa livet som pågår mitt framför näsan på mig.

Stingo, vi kanske ska försöka se det som en enorm gåva att vi fått bli nyktra. En gåva som ger oss en ny chans att leva ett bättre liv och bli bättre människor. Synd att slänga bort det. För vad?

Kram till er alla 3 - Konstnären, PP & Stingo

Tack Moa! Nu berättade jag ju inte för terapeuten om innanför-dörren-grejen, men ändå. Har haft på känn ett bra tag att jag varit ute på farliga vägar. Har även alkoholberoende nära släktingar. Hoppas du har det bra!

Hej Meredith11! Det verkar vara en märklig terapeut. Att dricka på vardagar (också), och så fort man kommer innanför dörren, är ju inte bra. Cancerrisk, förstorad lever och ett socialt hämmat liv är några få av alla konsekvenser. Talar av egen erfarenhet.
Bra att du fått hjälp med ditt problem även om du i förlängningen ju måste klara dig utan Antabus. Jag hoppas att du hittar din egen starka motivering att klara det! Vad jag förstår så blir det lättare med tiden så det är bara att kämpa på. Mig har det hjälpt att komma hit till forumet och ta del av andras erfarenhet och att skriva av mig när det blir lite tungt. Jag hoppas att det även kan hjälpa dig!

Tack! Ja, jag ska gå till nån annan terapeut om det blir aktuellt. Nu har jag ju iofs eskalerat efter att jag slutade hos henne. Tack för svar, det värmer!