Senaste kommentarerna i forumet

Lånar din tråd Sattva:
Vilja: Jag såg inlägget där han bestämde sig för att lämna. Det var publicerat en kort stund. Sen raderades tråden. Han hade pratat med sin fru och hon hade sagt att han skulle lämna sånt som tar tid och energi och inte bidrar. Och det är kanske klokt att lämna för honom. Han går in i en annan behandling nu och han skrev inlägg som upprörde känslor där han hade svårt att hantera responsen han fick. Så det är kanske till det bästa för honom. Både Vändningen och Heatpump var ju rätt personliga på forumet och hade delat med sig rätt ordentligt. Det var lätt att engagera sig i dem just därför. Jag kan på sätt och vis förstå att de vill ha tråderna raderade, men tycker att det blir lite märkligt när trådarna bara försvinner så där. Kanske en liten "nu lämnar jag" tråd för att de som saknar inte ska gå i ovisshet borde publiceras. Jag känner som du Vilja, kan vi inte stanna här och reda ut, men jag tror att det Sattva skriver om olika personlighetstyper stämmer bra här. När Forumet upprör känslor som gör att det tar för mycket tid och energi då ska man nog lämna för sin egen skull. Det är att välja sig själv. Synd att inte alla fick tillfälle att läsa lämnainlägget. För han stormade inte ut ur klassrummet, utan bestämde sig efter diskussion med kloka personer för att den här skolan inte funkade så bra för honom, så han provar en annan.

Måndagmorgon. AA i går. Gym idag. Fint höstväder. För min del nykter helg. Men med mannen var det sämre. I morgon skall vi på vårt årliga läkarbesök. Kanske kan det förändra något? Får leva på hoppet. Eller släppa taget, som gårdagens möte handlade om.

Jag har legat i soffan och grubblat och följt månens förvandling till kopparglänsande klot.
Och banne mig tror jag att det sträcktes ut en hand till mig över himlavalvet.
Mulletanten, du är också vaken! Oron som har satt sig i kroppen är nog svår att bli av med även om livet blir lugnare. Mannen vill så klart inte att döttrarna ska bli inblandade och de behöver ju inte veta allt om skottkärror och poliser. Men i en familj måste man ha förtroende för varandra. Vad är avbrottsvård förresten?
Sov gott mulletant, det behöver vi nu!

att skicka en kram till dig Izzy medan jag är uppe och tittar på månen! / mt

och alla stjärnorna och sänder goda tankar till dig och dina nära & kära / mt

eller förändras.... sen är det upp till dig om det kan repareras. Och honom förstås. Åren 2005-2010, som var våra (i mina ögon) värsta år, var det också mina brister som gärna kom på tal. En gång, när jag sa att om inte han söker hjälp gör jag det, så uttryckte han sin oerhörda skam över en sån sak som att gå till AA - Al-Anon.... Nu tycker han att det är jättekonstigt att en skulle skämmas för att gå till AA men inte för att vandra berusad hem från krogen - det har de diskuterat på AA. Så "Ja!" det kan förändras! Men vägen dit är lång och tidvis knölig. Jag har förstått så mycket genom att följa "Förändra sitt drickande".
Oberoende.... så som du lever nu ska du inte ha det! När jag gick hade jag inte heller nånstans att ta vägen, det bara blev fullt. Och goda vännen fanns som en tillfällig lösning. Din man behöver kanske avbrottsvård? Låter som vad som helst kunde hända om han blir ensam i huset.... men det kanske måste få bli så. Kommer plötsligt på att en Al-Anon vän har det precis så. Hon säger ofta att det var en oerhörd befrielse när hon slutade skydda och försöka hemlighålla i grannskapet.
Tala med barnen också! Kram / mt

kommer och går. Många skriver att de känner sig trötta. Jag är trött och magen är jobbig, fortfarande svårt att äta normalt, yr i huvudet, tappar tråden när jag pratar, svårt att koncentrera mig, emellanåt väldigt rastlös, sömnen är helt värdelös, etc. Jag hoppas att det kommer att gå över.

Fullständigt jävla vidrigt detta! Jag smög upp för att ta en bild på månen. Då vaknar fyllot ur sin stinkande dvala. Så han går ut och hämtar två öl i förrådet. Mitt fel, varför ränner jag runt mitt i natten? Va?
Jag gömmer bilnycklar igen.
Totalt utan värdighet alltihop, totalt!
Kan detta någonsin repareras?

Det sitter kvar i kroppen på en fast man inte druckit en droppe. Hela dagen har jag gått omkring och varit sur och ledsen. Lättade litet framåt kvällningen. Tänker"Ska det va' så här?" Ja, det ska det för jag kan inte ändra på nån annan och så här ser vår supkultur ut. Like it or not. Men jag vill skona barnen..
Ja, kanske det gjorde skillnad för nån att jag var nykter. Jag hoppas det. Om inte annat så blev jag ju styrkt i mitt beslut och det var ju inte så fel. Behövde nog det. Nu blir det några timmars sömn och sen upp för att se blodmånen :). Häftigt!

Jag inser att det är tokviktigt att inte ha a hemma. Jag kan inte hantera det helt enkelt. Men visst försöker jag förhandla med mig själv, visst finns ett magnetiskt sug att köpa hem... Gäller hela tiden att stå emot, stå emot, om och om igen.
Nyfödd, letade efter din tråd men hittade den inte. Har du en? Hur går det för dig och hur länge har du kämpat?

Det var en emoji som ställde till det.

Söndagkväll och ganska ångestfri. Inget mer vin har det blivit, resterna av boxen har hamnat i kylen på landet och kommer inte orsaka mig några problem då jag inte kommer att vara där på några månader.
Måste ta itu med träningen i veckan som kommer. Det brukar få mig gladare och just nu saknas gladet. Inget är kul... Hoppas att det vänder snart och att jag får tillbaka energin...

Har försökt att posta detta:
Är på besök hos mina föräldrar. De bor en bit från mig så jag brukar ta tåget och sova över en natt.
De är båda sjuka (min far är multisjuk och min mor vårdar honom i hemmet). Min mor är reumatiker och har dessutom (obehandlade) alkoholproblem.
Oftast brukar det gå till så att hon möter mig vid tåget, sen går vi tillsammans till systemet. Samma sak igår, med den skillnaden att jag köpte alkoholfri öl. "Jag har en vit vecka".
Vid middagen ställde min mor fram en starköl till mig "En öl kan du väl ta?"
Orkade inte svara. Lät den stå där oöppnad.
En torr rapport, jag vet, men jag känner att jag behöver dokumentera mina små segrar för att peppa mig själv.
Nu ska jag ut i svampskogen!

Hoppas att ni alla har en vit och bra helg!

Oj, ja jag vet inte Vilja. Vår inne o läste tidigare idag o även ditt inlägg. Ja nåt har hänt. Men vet du, det går inte att ta det personligt. Jag tyckte inte du skrev något konstigt alls. Och jag håller med dig om att det måste vara äkta. Respektfullt och vänligt, men äkta. Nej alla går inte ihop m alla. De som väljer att lämna forumet har gjort det med samma fria val som att gå med. Jag tror att just detta forum som rör så mycket känsloladdade ämnen kommer innebära ett snitt av människor i stort. Och också reaktioner och beteenden som är ett snitt av oss alla. Det kommer alltid finnas dem som störtar ut ur ett klassrum/ mötesrum/ kontor med buller och bång. Och den som håller masken men går hem och aldrig vill komma tillbaka. Och dem som håller masken men är ledsna egentligen. Och dem som tar det som händer som en lärdom.
Oj vilket svammel. Har haft yoga för grupp jag aldrig träffat ikväll. De hade trott de skulle få annan typ av yoga eftersom sådan info gått ut. De flesta var nöjda. Men av 15 närvarande, var en tydligt missnöjd/ svårläst, ca hälften av de andra klart nöjda och andra hälften neutrala. You can't please them all... Och så är det nog härinne också. Ibland tror jag att det krävs en hel del ödmjukhet och öppenhet. En förmåga att kliva utanflrbsig själv och ta in det andra säger utan att värdera. Och vi har olika förmågor med oss.
Kära Vilja, tvivla aldrig på din magkänsla o din övertygelse!

Han lyckades med möda ta sig upp för trappan och ligger nu i sin säng. Jag torkar golv och tar hand om tvätt. Vi hade något slags försök till samtal tidigare i kväll. Som vanligt fick han det till att jag minsann inte var lätt att leva med. Sen tittade vi på tv i var sitt rum och så hörde jag hur han härjade på toaletten och då fick jag göra den sedvanliga vårdinsatsen. Tur att han är inomhus, halleluja!
Jag känner hur jag blir mer och mer spydig och föraktfull och tål inte att se honom.
Vet inte om jag ska prata med barnen som lever i tron att han har lugnat ner sig.
Ännu försöker jag att hålla en någorlunda prydlig fasad.

Fy vilken helg. Jag ogillar en del sysslor bl.a. att klippa gräset, men halvlullig funkade det hyfsat i somras och alla tidigare somrar. I går var det väder och lämpligt, vilket fick mitt humör att gå i botten. Fräste ilsket åt allt och alla, svor och gick på. I den stund skulle jag gjort nästan vad som helst för några glas vin. Som tur var hade jag inget och jag kunde inget dricka heller, tack vare Antabus. Jag blev så lättad över detta att klippningen nästan var ok. Idag brottades jag med tankar kring belöning-jag har varit duktig och inte druckit på två veckor, så nästa helg skulle jag ju kunna få dricka lite och bara bli lite berusad.... A kallar. Men jag mår ju bättre och sover gott, har börjat göra något åt min dåliga kondis, är piggare och mer kreativ på jobbet, så varför skulle jag börja dricka igen, frågar jag mig? Det finns ju faktiskt inget bra för mig att hämta i flaskan! Min självkänsla har aldrig varit bra men alkoholen kunde lura mig så länge det "positiva" ruset var i kroppen, men med promillehalten steg också mitt självförakt och bakfylleångesten spädde på det nattsvarta. Nej tack! Jag vill inte - så det blev en tablett till ikväll. Jag vill fortsätta vara nykter - det känns fint och fräscht. Hoppas fler med mig kan och vill säga nej idag och imorgon med!
Sommarkatt15

Då jag varit sjuk har jag inte kunnat träna denna veckan. Har riktig grovångest. Har ingen aptit direkt. Jag har redan antideppressiva, vill inte öka dom nu. Det kanske är övergående. Eller jag vet inte.. Hur ska jag kunna leva med mig själv efter allt jag orsakat, det kommer jag kanske aldrig kunna. På sätt och vis är detta mitt straff att ta den här ångesten nu, jag förtjänar det. Det är lätt att dricka och glömma bort det är så jävla enkelt och jag har gjort det enkelt för mig. Jag vill inte ha sympatier det är inte därför jag skriver detta. Jag skriver för att jag måste. Just nu vill jag fly, ta mina barn med mig och bara försvinna. Men jag gör inte det såklart jag är ju inte dum.

Nyfödd: Tack.. ja det är för många år, alldeles för mycket som gått förlorat. Jag håller med dig i det du skriver, hjälper mig oerhört mycket att läsa om andra som gått och går igenom samma sak.
Aeromagnus: Tack återigen för dina tips, det hjälper mig enormt.

Vad skönt att ha lagt ännu en alkofri helg bakom sig.....-tiden rullar på. (Nykter nu i drygt 2 månader...) Vad skönt det är att slippa fylle- och bakisdagarna. Har känt ett diffust sug, till o från - men inte värre än att det är hanterbart. Jag skulle inte kunna hantera följderna - och är så glad att jag har låtit bli att dricka dessa gånger. Även om en "mysfylla" skulle vara härligt - så är det ju för mig omöjligt i nuläget - och då är det så mycket skönare och bättre att hålla mig nykter. Något som jag däremot kan bli oerhört sugen på ibland, är en riktigt iskall öl - bland det godaste jag vet. Första klunkarna på första ölen.........-men dessa gånger så är det faktiskt (nästan) lika gott med en alkoholfri öl.

Fortsätter att läsa här inne i stort sätt varje dag. Tycker att det ger mig oerhört mycket att "följa med" i alla dessa historier här på forumet - och är imponerad av den oerhörda styrka som ändå finns här bland oss deltagare. Ibland är det någon som faller - och då blir jag så glad när personen skriver om detta här - och tar nya tag. För mig är det en trygghet att man kan, i anonymiteten, berätta så detaljerat och ingående om sig själv. Jag tror att det är av nytta, för i verkliga livet så kan det vara svårt att berätta för någon annan - även om det är för någon som vet om problemen man har.......

Fortsätt kämpa alla därute! Hoppas att helgen har varit bra!/A

Länge sen sist nu.. Går bra fortfarande.. Förutom då för en vecka sen, ensam på hotellrummet ned öl så har jag inte känt något sug.. Men veckorna rullar ju på och även om jag inte känner nåt sug eller behov nu så har ju tankarna börjat komma om att jag kanske någongång kan dricka på ett sunt sätt om jag bara får en ĺång nykter period.. Tänker att om jag r nykter tills att jag någongång i framtiden har byggt upp en stark självkänsla och gar stabila verktyg att hantera livets upp och nedgångar så att jag inte längre har behovet att självmedicinera med alkohol.. Ett vanligt användande liksom, inte hemma, inte med avsikt att bli full osv..

Ja sådana tankar har börjat komma nu.. Förstår att detta är normalt att det kommer..problemet är att viljan att tro på det är stark..men varför då? Viktigt att ifrågasätta för vad säger det egentligen om det känns så viktigt att kunna få dricka normalt nångång liksom..

I övrigt börjar kroppen komma ikapp..fortfarande lite extra trött trots vila men jag mår bra och är på ganska bra humör för det mesta :)

Fokusera på din nykterhet istället ;). Lycka till!

och önskar dej lycka till! Att vara nykter gör livet så mycket bättre, vad som än händer. Man lever utan bedövning på gott och ont.

Jag vill också gratulera och håller med Adde, det är alltid lika underbart att läsa om ettårsdagen och glädjas med den som lyckas! Håller också med Fenix att detta forum är fantastiskt! Under mina år här har jag glatt mej åt många som lyckas. Det går att bli nykter. Det är faktiskt nästan fyra år sen jag hittade hit, det tog lite tid och återfall innan jag blev nykter. Jag minns mina vänner från den tiden med värme. Vi var särskilt tre som kämpade tillsammans och peppade varandra och vi lyckades! Detta forum har hjälpt mej väldigt mycket. Det viktigaste var nog känslan av att finna att vi var många som tänkte och gjorde likadant. Smarta, välfungerande i samhället med hemliga alkoholproblem.

Ok tack, ja får fokusera på mitt drickande istället.

Hur har det gått? Har du pratat med din pappa än?