Senaste kommentarerna i forumet

Fast jag förstår dig.. Och du har all rätt att göra som du själv vill!
Kommer att sakna dina småironiska kommentarer som får oss att hajja till ;-D

Vi har inte haft samma mening om allt, men jag tror att respekten funnits där.

Skulle du trots allt ha vägarna förbi Forumet i framtiden, så är du välkommen att häcka i min tråd ;-D
Skulle tro att det gäller många av oss övriga också..

Missunnar dig inte "en lille en" till sillen, eftersom du aldrig förespeglat någon total avhållsamhet. Det funkar för dig och det är gott så...

Sayonara VillerValle! Skickar med en julkram/ trollis

...för mig. Gick rakt in i själen..tack...

Adde, dina ord hjälper mig otroligt. Särskilt det som nu är riktat mer till min situation men även allt annat du delat med dig.

Jag och maken lever inte under samma tak 7 dagar i veckan och distansen har sina för och nackdelar.
Vissa delar under rubriken medberoende har jag följt som en mönsterelev(läs in ironin) fram till i somras, andra delar har jag instinktivt inte gått med på pga min personlighet. Mycket har fått hänga i luften pga bådas arbetssituation. Nu är, tack och lov, situationen annorlunda.

Jag är ingen kuvad kvinna men jag vill göra så rätt det går nu när öppningen finns.
Älskar honom, inifrån och ut.

Kram till Dig....tack, tack, tack...

Till att börja med har Stigsdotter fel. Just nu är du partypoopern ;-). Jag som redan var låg idag...dels julhandel...dels tankar på forummänniskor som försvunnit och som jag saknar. Och nu försvinner du...

Har full respekt för det...förstår delvis dina skäl. Men jag tänker hoppas på att du kommer tillbaka efter helgerna. Kanske behöver du bara få koppla bort oss tilltufsade ett tag och få njuta med dina nära och kära.

Jag uppskattade verkligen dina inlägg. Vi delade inte alltid samma åsikter...det ska man heller inte behöva göra. Däremot kände jag att det fanns ömsesidig respekt och du är en rolig fan.

Jag vet hur viktig julen är för dig. Dessa helger som du har sett fram emot. Därför vill jag - trots min personliga motvilja mot helgerna- verkligen önska dig en God Jul och Ett Gott Nytt År! Säger även Skål! Njut av din julnubbe :-)! (Ingen behöver hetsa upp sig, detta är min hälsning till VV). Allt gott/R

12.12.2012 händer det stora att forumet stängs för renovering. Ska bli spännande att se hur det blir i sin nya gestalt.

Gjorde en återblick till sommaren 2011 i Proffsets tråd i morse, den sommaren mullegubben sov timtals med katten på tjocka mattan. Nu är det jag som kan sova hur mycket som helst. Somnar tidigt, vaknar på natten emellanåt, uppe och dricker te, läser, kanske skriver lite här - och somnar om igen. Har sovit 8-10 timmar många nätter nu - men det gör ju ingenting, tids nog har jag väl sovit klart:)

Häromdagen noterade jag att mannen har börjat säga ifrån om vissa saker, t ex säger ha att jag ska lägga mig i sängen och sova och lägga bort boken när jag somnat med den över näsan:) Och en del annat också. Bestämt och kärleksfullt. På ett nytt sätt. När jag sa det så sa han direkt att det stämmer - "vi har talat om det i AA-gruppen att vi blir bättre på att säga vad vi tycker när vi blir nyktra". Kändes precis som det beskrivs här ibland - när man blir nykter och skammen släpper så står man på sig på ett annat sätt. Men med mullegubben känns det bara som vi kommer varandra närmare.

En del saker är sånt han närmast hållit för sig själv tidigare. Känns kanske som att han vill bidra till ett större oberoende... kanske han är mindre rädd för att jag ska lämna honom nu? Att han inte behöver vara behövd på samma sätt... Så kan det kanske vara. Ska fråga honom. / mt

Tack för ditt inlägg i min tråd!
Du har mycket omkring dig - som ofta, men du kommer att fixa det! Den här gången också:) Visst är det extra stress att bli chefens ersättare - men det är ju också ett stort förtroende och visar att de tror på dig och ser dig som en resurs!
Slicka i dig och var stolt!
Att du låter dig beröras av andras sorger och olyckor är en fin sida tycker jag - även om det är smärtsamt också. Du delar ju också andras glädje! Jag hoppas de som behandlar andras sorger som mjäll på axlarna blir mer lika dig...
Allt gott, lev väl och ta hand om dig! / mt

är underbar och ska absolut inte undervärderas i våra sammanhang :-)

Alla människor vill känna sig behövda och, som prästen Olle Carlsson säger, "användna av". Vi vill ju bli sedda och känna oss likvärdiga. Och vi alkisar är ju inget undantag.

Jag kan tänka mig att vara kär i en alkis är en vandring i livets alla möjliga upp- och nergångar och man dras med i alkisens liv med hull och hår. Men vi är inte sämre än att vi kan uppskatta den kärleken som ges till oss. Sen beror det ju lite på hur kärleken används....

Vi är ju som sagt mästare på att manipulera och vända saker och ting till vår fördel och vända uppmärksamheten åt annat håll och tvekar inte alls att även använda kärleken så. Eller kanske mer rätt : Nyttja "Tyckasyndomsyndromet" hos den som älskar oss. Vem vill inte göra allt för den man älskar ?

Där kommer begreppet "Tuff kärlek" in. Att sätta gränser, att inte dras med i diskussioner hos en påverkad person, att kunna säga ifrån att detta går jag inte med på och att kunna sätta punkt. När vi uppfostrar barn använder vi tuff kärlek för att vi vet att det vi säger är bra för barnet i långa loppet och vi sätter en gräns för när tjatet gnisslar i våra öron och vi inte orkar mer. Men vi älskar ju det barnet och vi gör det för dess egen skull.

Precis samma sak med oss alkisar.

Vi tar inte skada av kärlek men vi tar avgjort skada av när kärleken övergår i möjliggörande och att anhöriga kastar mjuka kuddar framför oss så vi inte ska slå oss när vi ramlar. Ett sånt beteende växer man in i som familjemedlem och även många vänner och arbetskamrater blir likadana. Att då som anhörig veta hur man ska vara mot/med oss och sätta gränser är inte lätt om man inte får lära sig det från nån som varit i samma sits. Jag har själv gått Familjeveckan, då som alkoholist, och det var några fantastiskt bra dagar. Jag fick ju så uppenbar insyn på hur jag har gjort av proffsen själva, de anhöriga. Det var inga hätska stämningar, vi var ju där av samma anledning, vi ville förändra våra liv till det bättre.

I mitt fall hade det varit katastrof om hustrun hade stuckit då de sista dagarna. Jag hade inte överlevt den smällen. Jag hade en behandlingskompis som fick skilsmässopapperen skickade till sig på behandlinghemmet med uppmaning att genast skriva under. Det underlättade inte hans behandling om man säger så.

När vi alkisar börjar leta efter en väg ut från missbruket så är varje eget steg utan inblandning av andra en delseger på vår väg mot totalsegern. De flesta här på forumet tror jag har letat sig hit utan att nån annan tvingat dem eller hjälpt dem och det är så bra att det funkar på det sättet. Då är vi ju liksom mer mogna och mer beredda att ändra våra liv. OM man är väldigt säker på att en behandling är vad man behöver och har möjlighet att betala en del själv men inte fixar allt så finns det kanske, möjligen, eventuellt en lösning på Gårdens hemsida :-)

Jag kan också tillägga att jag själv varit med om att vara på gränsen att bli medberoende i samband med att jag försökt lotsa andra att gå på samma väg som vi andra nyktra alkisar. Jag har varit tvungen att klippa kontakten med folk för att jag själv drogs med i medberoendet, jag måste inse var min gräns går för går det för långt riskerar jag min egen nykterhet. Jag måste i det fallet sätta princip före person. Oavsett hur mycket jag tycker om den människan.

...brukar jag vara på nyårsafton. Som du inte tycker om julen brukar jag tycka illa om nyårsafton. Jag brukar få lite ångestkänslor där på kvällen när 12-slaget närmar sig, all den larviga glädjen inför det nya, vad ska det vara bra för, vad var det gamla året bra för, bläh... osv. Jag brukar känna mig lite ledsen och nedslagen. Fast, ja, jag brukar ju inte direkt vara nykter vid 12-slaget! Sen brukar man festa vidare och så glömmer jag bort det där melankoliska.

Men, visst är jag med på att försöka göra detta nya år till ett av de sannaste på många år! I så fall vill jag välja att försöka vara sann mot mig själv. Jag skall ta beslut och stå för dem, jag skall vara sann mot mig själv i det att jag faktiskt väljer, gör ett aktivt val. DET var en bra idé käraste Dompa. Är du lite ledsen för att ongarna åker ifrån dig på julen? Man kan tycka vad man vill om allt det kommersiella och stressen runt jul men det är ändå en ljus tid som kan tillbringas i familjens varma sällskap. Men det är nog bra för dem att hälsa på mor och kusiner och den svenska snön. Det är ganska mycket av den varan nu.

Om du vore här nu skulle du få en lång varm kram, känns som om du skulle behöva en sådan!

Kan inte julen få bli vad man vill att den ska vara? Strunta i alla de där måstena tycker jag. Jag, som älskar snö, väljer att plocka godbitarna och det är alla tända ljus, dofter (tar in granris från tomten), pepparkakor, nejlikeapelsiner (får barnen göra), träffa familjen under hela dagen, sentimentala jullåtar, att ta det lugnt och ha det varmt och gott. Jag struntar i dammråttorna, tänker inte stressa runt i affärer och bryr mig inte om att tindra särskilt mycket själv.

I år kommer jag att vara nykter på julafton och om något av mina barn blir sjuka kommer jag att skjutsa dem till sjukhuset (har minne från tidigare julafton där jag drack alldeles för mycket och lillan till råga på allt fick falsk krupp på kvällen.)

Nu skall jag snart åka hem till färderneslandet och hej vad det kommer att gå utför backar och på isar. Jag älskar julen Dompa, och det första jag skall göra är att rusa ner i källaren efter allt pynt och gör hela lägenheten till en tomtestuga. Sedan raskt ut på stan och handla allt som hör Julbordet till och sedan blir det hemgjord korv, sylta, pastej, olika sillinläggningar osv. Mitt Julbord är en klassiker som slår alla kommersiella på näsan. Klapparna har jag inhandlat för länge sedan i landet där jag jobbar så det kommer bli många överraskningar och det bästa av allt är att barnen har bestämt sig för att fira med mig. Snö, is och Julfirande är en höjdare och jag skäms inte för att säga att jag också kommer att ta en nubbe eller två.

Jag vet inte, men jag tror jag är färdig med forumet nu, det är så dyster stämning härinne, med alla människor som kämpar med supande makar, människor som har alla helvetets kval för sitt supande, människor som tycker att livet har blivit så dystert nu när dom slutat dricka och ser allt klarare, människor som har blivit nyktra för länge sedan men ändå inte kan släppa tanken på att spriten kanske kommer att komma ifatt dom igen o.s.v

Forumet hjälpte mig till insikt, men vad skall jag tillföra? Ingenting, som jag ser det.

Jag drar mig tillbaka.

Ha det Gött,

VV

Nu är inte den italienska julen alls samma trauma och överspända cirkus som i många andra länder. Men lik förbannat ska julklappar inhandlas i affärar som (givetvis) försöker trissa upp en julstämning. Detta är min värsta tid på året. Ända sedan sena tonåren har jag avskytt denna helg. Inte pga. ngt trauma. Hade inga hemska barndomsjular...inte ens farsan var speciellt full just för att det var jul.

Det var när jag blev äldre som sagt. Jag kan för allt i världen inte se poängen? Äcklig mat, dålig tv, slöseri med pengar...för hur ofta blir vi ärligt talat nöjda med klapparna? Jäkt, stress, disk, och familjemedlemmar som man tyvärr inte har fått välja själv. Snuskiga rester som man får äta i dagar. Jag blir förbannad bara jag tänker på skiten. Nu slipper jag ju julen i år. Så varför är jag sur. Jo...har tagit eftermiddagen ledig och ska gå och inhandla de jä... julklapparna. Missunnar inte mina ongar klappar...men skulle gärna ge dem en varsin slant och säga; Men väx upp! Fast så gör man inte.

Er egen solstråle/R

gillar läsa dina ord här på forumet.
Tack för ditt svar.

Jo, jag är helt med på det du säger.
Jag kommer inte kunna vara kvar i förhållandet som det sett ut.
Nu finns det ju en tydlig förändring och mannen vill ha hjälp.
Hur kan bara tiden utvisa. Jag menar, om nu samhällets kvarnar mal långsamt, återstår det att se hur många varv makens tankarna far och vad de oftast kommer kretsar runt. Jag känner att jag bara kan avvakta nu.

Frågan är om min kärlek till mannen uppfattas negativt?

Är det klokast skiljas helt för att sen, förhoppningsvis, återförenas?

I min värld så känns det helt tokigt. Jag har jättesvårt att lämna nu när han är som sjukast. Jag håller mig utanför, det har jag gjort det mesta av hösten, och han visar tydligt att jag ska hålla mig där, men jag säger att jag älskar honom. Han vet jag har kontakt med forumet och behandlingshemmet, inget han hoppar glada hoppsasteg över.
Jag hade kontakten färsk när allt rasade och då var han otroligt tacksam och han hoppade på tåget. Det räcker för mig, jobbet för honom har ju inletts och jag sitter i kupén bakom eller framför, olika beroende på situationen. Detta är ju fortfarande så purfärskt, instabilt och oskyddat och från min sida trevande. Jag har en stor livserfarenhet och jobbar med människor så jag känner mig inte totalt vilsen. Är jordnära och hastar inte med stora beslut.
Min förändring, tillsammans med annat, har fört utvecklingen framåt men också tillfört en negativ distans i relationen. Om den är till godo eller ondo för framtiden får bero.

Min undran var mer om det generellt blir negativt för en missbrukare att känna att den anhörige finns kvar oavsett?
Att det undermedvetet eller medvetet ger signalen: "hen är ju kvar....hen älskar mig, det ska jag fira" !

Är det "säkrare" att bryta helt för att undvika vara en som ger syre till missbruket?

Om jag fortfarande älskar eller inte är ju min känsla som jag får ta ansvar för.
Kärleken får jag gråta ur mig och sörja om det går åt skogen eller njuta om den är ömsesidig någonstans i en framtid.

Du, hösttrollet, är ju kvar i förhållandet och påverkar din man, vilket verkar gå åt rätt håll...gratulerar

Kram på Dig

Har precis tittat in hos gamle TP och syrliga, härliga fru Lessen. Önskar jag kunde få ett livstecken från framför allt TP. Lessenfrun skriver ju. Antar att jag känner mig nostalgisk idag...för trots nya härliga vänner så kan jag inte låta bli att sakna mina gamla vänner ibland. Frk Nynykter...hoppas hon har det bra. Men det tror jag nog. Det ligger liksom lite i hennes person att försöka ordna det bra. Sen du då...du är ju kvar på heltid...min gamla fästemö.

Magsjuka...detta återkommande "vintertecken", må den passera fort. Må den redan ha passerat. Nu lackar det mot storhelger...i en rasande fart. Sen börjar ett nytt år. Vad tror du om att försöka göra detta nya år till ett av de sannaste på många år? Nu blev det så där grötigt igen...men det kan jag kosta på mig här hos dig. Kramar från en lite melankolisk friare. /R

Goda vänner ska kunna tiga tillsammans. Sitta tyst...men hur länge då? Kan man höra av sig fast man inte direkt har ngt på hjärtat? Inga budskap? Ingenting? Yep...det tror jag nog.

Det där med att bita sig i läppen känner jag igen. Både när det gäller humor och allvar... Framför allt i text...vad vågar man (jag) skriva? En tanke som har bubblat upp mycket på sista tiden.

Hoppas du är ok...trots att "myshelgen" number one närmar sig...så fort. Det sköna med att den närmar sig fort är att eländet lika snart är över ;-).
Kram och frid. /R

Du ska inte tro att jag har glömt dig. Tvärtom finns du ofta i mina tankar. Spejar efter dig här och/eller på FB. Inte ett livstecken. Jag accepterar och respekterar...vilket inte är samma sak som att jag inte saknar dig. Kram brorsan! /R

Jag kanske inte är rätt person att svara på din fråga..
Jag känner såhär, att man måste få ha känslor kvar för PERSONEN! Vare sig det är en fru, man, barn eller förälder.
Det är ju själva beteendet, man är emot!
Kanske lite bakvänt, men jag tar ett exempel från mitt eget liv. För att kunna förlåta mina föräldrar, för allt de utsatte oss barn för, var jag tvungen att skilja på handling/beteende och person!

Jag kan tycka om personen, men reagera mot beteendet!(eftersom jag inte kan förmå mig att tycka att handlingarna var okej)
Kanske måste jag själv en dag lämna min man, om han skulle öka sitt drickande? Då får det bli med motiveringen att jag älskar honom så mycket, att jag inte orkar se på när han går under...
Hårt? Ja, det kanske andra är klokare i att bedömma, men jag tror inte att jag skulle orka stå bredvid en människa som långsamt håller på att begå självmord (läs dricka ihjäl sig) om han inte VILL göra något åt saken själv..
På ett sätt, känns det som man hänger i luften, i det okända, eftersom man inte kan gå emot en annan människas fria vilja..
För min del, får jag vänta och se..
kram /trollis

Ett märkligt lugn idag, trots att gubben kom hem, blek om nosen igår (som Stigsdotter skriver i sin tråd, verkar det vara en del baciller i omlopp) med en kvarter jäger..
Han svepte halva och gick och la sig.. Efter en halvtimme var han uppe och spydde.
Tillbaks till sängen, UTAN att fylla på med mer av varan..
Så jag stoppade om honom och frågade om han ville ha något annat.. bara vatten gickbra..

Han avskyr att behöva kräkas och egentligen var det väl lite av ett fall på eget grepp..(jag förmår inte ens dricka jäger *skratt*)

Konstigt nog, var han faktiskt på benen i morse och åkte i väg till jobbet. Lite senare än vanligt, i stort sett okej..
Jag ska till tandläkaren. fick en återbudstid som jag tacksamt tog, för att slippa åka dit i julveckan..

Hej Anel! Trevligt med en ny bekantskap i tråden.
Härligt att hör att du mår bra av Andreas pep och att ni lyfter varandra.
För trots alla våra olikheter, så har vi en sak gemensamt, vårt förhållande till alkoholen..

Lite olika strategier, för att klara oss har vi också.
De är varken bättre eller sämre någon av dem. Själv tror jag att det beror på att vi är olika som personer ;-D

Tack Adde! känns gott när man får höra att en gammal jycke lärt sig en ny konst ;-D

kram /trollis

- för min del Zoega Estanzia, lätt mörkrostat, KRAV- och rättvismärkt. Läser NyMans text och gratulerar oss till att ha fått en huspoet och låtskrivare (vad vill du kallas NyMan?) till forumet. Helt fantastisk text den senaste, ordet intighet möter jag inte ofta - det är ett starkt ord. Texten ger associationer till Sjumilakliv och påminner mig också om Snurra min jord... den gamla sången med den fina texten.

Fyller på med björkved - vi har gott om ved och det behövs i vintervädret. Nån kväll ska vi elda granved, det sprakar så härligt!

Njut av dagen, allt gott, lev väl! / mt

Första jultallriken igår. Var iväg på en facklig grej och det bjöds på jultallrik.
Gott gott gott, godmorgon alla!
Stigsdotter du gör skillnad.
Kramar/A

...och knasmage. Jag tror vi kämpar mot något slags elak bacill här. Åkte till jobbet i morse men vände halvvägs, ville inte vara för långt från muggen. Skumt.

Nej utanför känner jag mig inte på våra jobbfester. Folk blir lagom berusade, en liten stund, sen verkar det gå över. Det är bara trevligt och verkligen alla gillar att dansa, det är jättekul faktiskt. Man kan larva sig som man vill och ingen skäms för sin egen stil. Det är bra folk på mitt jobb!!

Nu ska jag gå och sova, godnatt raringar!

! Slår mig ned i en hörna och bara njuter...

Om inte den riktiga viljan finns? Jag gömmer inte flaskor men känner varje må hur förakt o ångest trycker mig. Hur än en gång bestämt mig för att i helgen var det sista gången jag drack. Vet att det är ovisst om jag klarar hålla mot trots att jag läst ditt o flera ändrad inlägg. Viljan sitter löst just nu o föraktet är starkt o besvikelsen stor för att mannen inte vill hänga på mitt tåg tills jag är säkert på torra land. Hur klarar ni det? Minskar suget när ni läser varandras historier? Och hur ska man klara att acceptera att den andre dricker för mkt (enligt mig) o inte vill ändra hänga på det. Man kan ju inte ändra på ngn annan, men jag vill det och känner tyvärr hur bitterhet o ilska mullrar.
Tack för mig

Du kämpar och står i.
Tack för att du oxå hänger kvar, heder åt dig.
Du säger själv att du vet var det viktiga finns.
Kramar!
/A

...läste jag, i din tråd, om mannen som tog sig fram med rullator pga sitt missbruk.

Min make kommer hamna där om han inte vänder nu!
Du skrev att du inte hade något val när du tog dig till behandlingshemmet.
Det är där min man befinner sig. Hans kropp orkar inte mer och steget ut ur samhället blir nästa om han inte väljer bryta sitt destruktiva mönster.
Det vet han, känner han..inget han sagt till mig, men han vet och känner att jag vet. Sa(skällde) det till honom för det där halvåret sen när jag märkte det brakar åt fanders!

Han är den finaste av alla fina, där inne i mörkret någonstans finns han...

Det skapar en ny fråga till dig från mina tankar...

Jag läser överallt att man ska lämna missbrukaren att reda ut sin situation ensam, markera att man inte vill vara med i det destruktiva levnadsmönstret. Det förstår jag, men, måste man slå bort kärleken? Blir den enbart negativ bränsle i en missbrukares leverne???
Jag har hittills inte lämnat kärleken liksom. Säger jag älskar honom...blir det bakvänt för honom?
Som jag lärt känna honom så tror jag han skulle försvinna helt från det som skulle bli vår framtid om jag slutar visa att jag finns för honom och oss. Det skulle bara ge honom ytterligare en anledning att dränka sig i alkohol....hur ligger det till enligt din erfarenhet? Du har ju en fru om jag läst mig in mig rätt...

Tack för ordet!
Kram nr 2 ;)

...du är en klippa.
Tack för att du tog dig tid att läsa och svara.

Jag hängde med ;)

Det blir lite dubbelt för mig i detta eftersom vi är gifta men inte blandat våra ekonomier. Jag bjussar mycket för att jag vill och kan. Ibland tar det ju lite udden av den berömda manligheten oavsett om män är friska eller sjuka. ;)
I detta mycket känsliga ämne, behandlingshem/ekonomi, sitter jag lite i smöret oavsett hur jag gör. Om jag hjälper med kosing så kan det, eller förmodligen med säkerhet, slå bakut i missbrukartänket och utnyttjas negativt.
Han har inte ekonomi att casha en behandling själv. Vi får se vad som händer med utredningen som ska inledas i veckan.
Vi äger en gemensam lägenhet så om han hamnar utanför helt så blir jag ju betalningsansvarig för den...hm...lite kruxigt...

Känns ändå som att hans ofrivilliga ledighet har främst positiv inverkan på honom just nu, trots fylla/ångest och depression så tar han en dag i taget. Jag håller mig mest undan, det känns som det är bra han pular runt med sina egna tankar.

Än en gång tack!

Kram på Dig!