Senaste kommentarerna i forumet

.... gladeligen skriker : GE FAN I ATT DRICKA och kramar samtidigt :)

Jag tror på dig!

... som jag ska ta det förbannade ansvaret för dom, suck-suck-suck! Och i allt detta ska jag, samtidigt, inte dricka på grund av dom utan hålla mig nykter dom till trots. Och räkna minuter, en efter en. Nåt vinsug finns inte, bara feelingen att nu skiter jag i allt det här. Flykt. Fall. Förfall. Och destruktivitet. Usch. Tur att Lucas är hemma. Hade inte litat ett dugg på mig själv om jag hade varit ensam nu.

Så länge som du har tänkt på detta och velat fram och tillbaka. Förstår att det känns skrämmande nu när det finns ett datum för flytt. Jag hoppas också att du kan känna lite lättnad och befrielse. Banken är bra kontakt. Du kommer snabbt kunna få koll på din egna ekonomi. Du är ingen egoist! Jag tror du måste se det som att ditt bästa i detta fall även kommer bli dina barns bästa. Barn vill ha välmående föräldrar hellre än föräldrar som lever ihop, även om de inte kan se det så nu. Ge det tid bara ..
Många är vi som haft jobbet som en fristad. Skönt så länge det går att komma dit, koppla bort och kanske få lite välbehövt vila från hemmet.

Lycka till med allt! Du är på rätt väg!

... är när jag är ledsen, smått besviken och småförbannad. En känslornas trestegsraket. Ledsen säger: "Åh, det är synd om dig, Lena. Drick vin så känns det bättre." Besviken säger: "Lena, ingen bryr sig hur som helst om dig och hur du har det. Det är bara fåfängt av dig att försöka bry dig om dig själv. Drick ditt vin bara och känn ingen ånger över det." Småförbannad säger: "Jag vet. Nu skiter du i allt och då drar du iväg och köper dig en vinbox. Varsågod, här, jag håller upp dörren åt dig så du kommer iväg nångång."

Känslodrickare. Slarvsupare. I dag är en dålig dag.

Tittar in efter att ha sett dig i min tråd, tack för grattis och välkommen hit!

Det är faktiskt en väldigt fin plats som hjälper många i sina dagliga strider som man har med sig själv. Kom du iväg på joggingturen?

/Steglitsan, du kan kalla mig SL :)

Håller med, grattis steglitsan.!

Jag är faktiskt väldigt glad åt mina 3! :)

Om ett par dagar kommer jag resa bort med min lilla mamma. Det vore inte så konstigt om vi tog ett glas vin till middagen eller liknande. Och antagligen skulle det stanna vid det. Hon dricker sällan och inte så mycket. Så vi hade nog varit nöjda där. Men sen när jag kommer hem så skulle jag kanske gå på en annan middag och dricka ett-två glas. Kanske hade det stannat där också. Men sen tredje gången. Ett par dagar senare så hade det återigen gått käpprätt. För så fungerar jag i mitt beroende. Det smyger sig på och slår till när jag minst anar det. Det vaggar först in mig i någon form av falsk säkerhet för att sedan öppna avgrunden och sluka mig. Förbannade a-djävul.

A lägger ridå hos oss. Får oss att glömma det som verkligen är viktigt här i livet. Skrämmande...

Tror att du & din yngste son kommer att nå varandra med tiden. Du kommer kunna visa att den här gången menade du allvar. Du har redan hållit uppe i ett år med a och fler år kommer det bli. Med tiden kommer han också se och våga lita på det som vi ser (läser). :-)

Kram på dig vännen

Känner som du. Alla berättelser om återfall skrämmer skiter ur mig. Även dina rader... Fyra månader och ändå god natt direkt... Tack för att du delar med dig. Det är BRA för mig. Jag måste skrämmas till efterlevnad, tror jag. Annars börjar man glömma, försköna, förringa osv.

Grattis SL till dina tre veckor! :-D Bra jobbat!!

Imorgon, tisdag är det tre veckor sedan jag drack för sista/senaste gången. Tre veckor. Som ändå fortlöpt rätt så smärtfritt. Men å andra sidan har frestelserna inte varit allt för många och då är det inget problem. För mig. För mitt problem dyker upp när jag väl dricker. Varje gång. Det är bara så lätt att glömma hur fel det kan gå. Idag började jag fundera på om jag så småningom ändå inte kommer kunna "sköta" mig. Nej troligtvis inte. För ett par år sedan höll jag mig vit i fyra månader samma kväll som jag beslutade mig för att börja dricka igen slutade i mörker. Igen.

Jag blir så rädd när jag hör om återfall som dyker upp efter månader, år och decennier. Jag kommer aldrig kunna slappna av egentligen. Även om jag stundtals tror det. Jag hoppas att jag kommer tillbaka och läser mina inlägg här som jag skriver nyktert och sanningsenligt. Så till mig själv i framtiden:

"Hörru, Steglitsan! Du trivs faktiskt bäst av att vara nykter- PÅ RIKTIGT!!!"

Känner så igen det. Jag har upplevt det som att ju flottare tillställning desto grisigare tar sig festdeltagarna friheten att bete sig. Som jag har älskat att gå på uppstyrda kalas. Nu får jag panik över diskussionerna om att jag MÅSTE dricka alkohol som uppstår.

Minns en gång när jag var på en nattklubb nykter, det hade gått fint tills jag träffade en kompis bror som absolut inte kunde finna sig i att jag inte drack dne kvällen. Killen och jag var inte ens där i samma sällskap, men så fort han hörde att jag inte drack så skulle han försöka stoppa in ett sugrör i käften på mig så fort han fick tillfälle.

Jag är oxså ledsen för Ebba och jag hoppas dom tar väl hand om henne. Det blev tomt. Blåsigt idag och löven är rödgula mycket fint, kura hemma på kvällen med tända ljus.
Får se med tiden om kontakten med minsta sonen blir bättre. Har pratat med honom men han är väldigt reserverad. Det gör ont och jag har en förmåga att gömma undan saker
som gör för ont. Begriper att det inte är bra, för vissa saker går inte att gömma. Undrar ibland eller ganska ofta hur jag kunde glömma nästan allt utan A då i min aktiva period.
Det är väl allt som kommer i retur nu. Inga tankar på A just nu i alla fall, och det är skönt.
Må bra Muränan
Kramisar Konstnären

Jag vet att mitt ex tog upp många saker som hans samtalskontakt hade tagit upp, men jag vet helt ärligt inte om det var hans egna ord "i hans bubbla" eller om det var hens ord...

Åh, förstår dig, att det känns helt fel...

Jag blir alldeles skrattfärdig. Hans terapeut hade sagt att han visst kunde åka på kryssning och att han inte alls behövde berätta för någon, alltså ha någon införstådd med varför han inte dricker. Is she for real?? Jag trodde att hon hade lång erfarenhet. Så på fredag åker han.

Själv är jag alldeles mosig. Fortfarande ont i kroppen så fort jag försöker göra något och jobb har jag svårt att koncentrera mig på. Vill bara vara ledig, helst på semester någonstans där jag kan ligga i solen och bara bli serverad allt, få rummet städat, vara. Men det går ju inte. Får bara ta en timme i taget och försöka klara mig igenom varje dag.

Förlåt BELINDA! Ursäkta! Bra gjort av dig i alla fall - att försöka prata med honom. Det behöver du för din egen skull. Sedan spelar det tyvärr nog ingen större roll vad du säger för hans del... Men du har ändå fått lätta dig.

Kram

En fantastiskt berättelse i vanlig ordning. Tack för det Berra! :-) Kunde känna röken från brasan och höra ditt skrålande sällskap... Intressant att betrakta vad alkoholen gör med människor. Hade liknande funderingar när jag var iväg för ett tag sedan: tänk om folk hade samma beteende vid frukosten som vid middagen...?! Varför är allt ursäktat och ok när man druckit?

Hej min vän,

tack för hälsning! Vad jätteskönt och bra på alla sätt att det inte var något med födelsemärket! Skönt att det är borta, så nu kan du glömma det helt.

Vad fint att du och din son är så nära. Jag hoppas att jag alltid kommer vara det med mina barn också. Önskar att du ska få komma nära din andre pojk också.

Är ledsen för Ebba. Har haft det på känn. Kan bara hoppas att hon verkligen får den vård/hjälp som hon behöver.

Stor kram till dig

Hej Pure och välkommen hit. Ett vitt blad kan associerar till en start, att börja göra nytt. Vill du berätta vilken innebörd det har för dig? Skriv gärna mer då du är beredd. Forumet är en plats för många att ge och att få ta emot. Välkommen igen.

Li-Lo
Alkoholhjälpen

Lider verkligen med dig. Kan inte komma med några råd för jag har inga. Du behöver ju komma bort ifrån honom så snabbt som möjligt. Ja vet inte om det går om du orkar eller om det är en lösning men jag skulle polisanmäla honom eller prata med polisen om ev brott. Lider verkligen med dig. Många varma kramar från mig

..från midnatt till 00:52 då allting hängde sig och mitt inlägg försvann ut i tomma intet...
Var på väg att göra en frisbee av min stackars padda, blir så otroligt förbaskad varje gång detta händer...
Och naturligtvis så tycker man ju alltid att det var det bästa inlägget på riktigt...riktigt länge.
Det händer faktiskt rätt så ofta, kanske vart femte gång, och ni vet ju hur långa mina storys brukar vara, de tar oftast en timme i anspråk att skriva.

Gör väl ett nytt försök igen...då.
I fredags hade vi en högtidsmiddag med herrföreningen, vi brukar ha det varje år på höstkanten.
I år hyrde vi en buss och åkte till ett riktigt gammalt slott, med flyglar, fontäner, annex och you name it.
Kravet på kostym finns alltid där, annars blir det ju inte mycket till högtidsmiddag, standarder på borden, middagstal och utropande av skålar.
Kul?, visst det är alltid lite kul när det är extra högtidligt.
Vi satt i ett vitkalkat källarvalv, det serverades välkomstdrink, förrätt, vin till förrätten, öl och snaps, huvudrätt och vin till detta, efterrätt och ett sött vin til det.
Avslutades med att vi gick till loungen och tog kaffet med avec'en där.
All cred till servitriserna att de vi varje tillfälle kunde servera mig ett alkoholfritt alternativ, riktigt bra alternativ dessutom.
Men som ni vet, även äldre distingerade herrar i kostym blir mindre distingerade ju mer alkohol de har fått i sig,
Det börjar bli förutsägbart och i mitt tycke lite löjlighetens skimmer över det, hallå ni som var så propra för ett par timmar sedan!
När de börjar bli lite allt för mycket närgångna mot servitriserna och dra fräckisar så tycker jag att det börjar bli lite obekvämt.
De söker sig till likaledes onyktra personer för att fyllprata, de försökte med mig också, men mitt intresse fanns inte riktigt där för att vara tillräckligt intresserad av deras fyllprat.
Mycket snack om vilket bra jobb de har, hur mycket de tjänar, hur det går med handikappet i golfen, vilka kändisar de "umgås" med och så vidare, tjöta tjöta...
Jag ansåg att min intelligenskvot hade på något sätt inte längre samma nivå som deras längre, och började intressera mig mer för slottsmiljön.
Vandrade runt i lokalerna för att insupa historiens vingslag, ett antal hjorthorn prydde väggarna i den stenbelagda trappen, även de ifrån den afrikanska kontinenten.
Fantiserade om hur slottägarens jaktexkursioner såg ut där på kanske 1800-talet, satt de på elefantryggarna med bössan i handen?
I alla bokhyllorna var böckerna bundna i franska band, gamla spruckna oljemålningar med hertigar och hertiginnor stirrade ner på mig på spegelstuckade väggar.
En zebra hade fått släppa till sitt skinn framför den öppna brasan invid baren, där låg det riktiga stockar och brann och det luktade ordentligt av röken i rummen.
Undrade hur dåtidens sjöslag såg ut för flera hundratals år sedan, antar att det inte skiljde sig så mycket då mot nu, hår och klädmodet så nog annorlunda ut,
Men alkoholens inträde utförde nog samma ritualer med dem precis som med oss.
Om de nu inte hann att somna innan de fick av sig alla kläder med massor av kjolar gjördel som skulle snöras av och små pimpinetta stövlar.
Ujuj tankarna far iväg till filmen och Fanny och Alexander.
Gick tillbaka till de andra och där var det om möjligt ännu mera högt i tak vid det här laget, herrarna hade nu fått kontakt med andra sällskap med bland annat fagra damer.
Visste inte riktigt vad jag skulle göra, så jag koncentrerade mig på att vara till min allra yppersta fördel utseendemässigt.
Kontrollerade att frisyren var bra, och det var den för jag hade ju varit hos frisören bara dagen innan, att kostymen satt bra, slipsen var i ordning osv.
Jag till och med satt "snyggt" i länstolen där med oxblodsfärgat skinn...
Precis då passerar en av Sveriges snyggaste skådespelerskor precis framför mina fötter, hon gav mig inte ens en blick!!!
Så mycket var det värt att försöka se snygg ut, travade moloket tillbaka till bussen som stod uppställd på den grusbelagda vändplanen med den beslysta vattensprutande harpaspealnde ängeln i mitten, satte mig i bussen med resten av gänget, blanka ögon och rödmosiga kinder berättade för mig att nu var det slutdrucket för kvällen.
Gamla ordförande sitter och gapar i längst bak i bussen, fan va' kul det är att du fortfarande är med oss Berra, trots att du mår som du gör.
Nu tänker han på den depressionen jag hade för sju år sedan, har berättat ett otalt massa gånger för honom att jag är frisk nu och fortsätter att vara nykter för min egna skull...
Men vad spelar det för roll, jag har tagit den diskussionen med honom på hans fylla, den informationen går ju inte in...
Hans upplevelse är instängd i hans lilla bubbla, den tar inte emot något som helst ny information...
Jag suckar och skakar på huvudet, det är kört, han vill inte lyssna och han kommer ändå inte att komma ihåg vad jag har sagt ändå.
Jag nickar och ler instämmande, lyssnar inte skit mer på hans fyllbabblande.
Helst skulle jag vilja ställa mig upp, sätta munnen till hans öra och SKRIKA att du lyssnar ju inte på vad jag säger, varför ska jag stå här och behöva försvara något som du har uppfattat fel, dessutom tycker jag att detta är lite för privat att öppna den diskussionen helt öppet här i bussen...
-Varrå dip...dipp..rission hickar en snubbe intill som vaknat upp ur sin fyllsömn, äh håll käften svarar jag och sov vidare!
Och sedan har de mage att klaga på att jag inte hänger med varje gång de har en tillställning...

Näha!, det kanske har sina randiga och rutiga orsaker till detta.
Det är mig det är felet på, bara för att det är jag som inte dricker mig full varje gång.
Ibland känns livet orättvist, trots att jag vet att det är jag som gör det som är rätt.

En och en halv timme tog det att knacka ner dessa rader, med rättning och allt...

Berra

som aeromagnus beskriver.Det är den livslögn vi alla medberoende lever i.Om han bara älskade tillräckligt så skulle han..Jag vet inte om det faktiskt är sant.Kanske?
Eller kan det vara så att om han har nått tillräckligt djupt,eller om han kanske inte trillat dit så hårt eller eller.Jag är inte så säker på att det är nått mått av kärlek till sin partner som gör att alkoholisten slutligen klarar att nyktra till.Kärlek finns det ofta i överflöd åtminstone från den medberoendes sida.Jag tror mer på andra faktorer och om vi medberoende inte snöade in på detta med kärlek så kanske det vore lättare att fatta grejjen.

Vi kan inte med vår kärlek omsorg och vilja påverka alkoholisten att sluta dricka.Återigen aeromagnus jag menar inte att platta till dig.Jag tror att ibland är kärleken faktiskt så stark som du beskriver och i ditt fall var det ju det som öppnade ögonen på dig.Men i många fall räcker inte ens stark kärlek.Just den tron,att vi dessutom inte är så älskade så att den vi lever med kan avstå gör så fruktansvärt ont.Det kanske är lättare att tänka;just den man jag lever med är så alkoholiserad att han helt enkelt inte kan välja bort alkoholen.
Därför är bollen min att acceptera det eller gå.

... jumped to conclusions.

Men vet du vad, kära du? Nu måste vi bara lägga våra fagra huvuden på kudden. Upp och hoppa tidigt i morgon.

Det jag menade med "Men jag vet ..." var helt enkelt ett instämmande i ditt konstaterande. Jag vet inte mer än någon annan här. Bara att jag hoppas lika mycket som alla andra.