Senaste kommentarerna i forumet

Mest jobbigt nu är att landa i det.. Känns mer äkta än några tidigare försök..

Fortsätt kämpa! Två steg framåt o ett bakåt - det brukar vara så för många av oss. Sikta på stegen framåt! Hoppas att du får en lugn o alkoholfri helg - utan stora frestelser.

Bra jobbat...!!! Egen tråd o allt! Fortsätt att läsa/skriva - det kan faktiskt vara en god hjälp. Ibland får du kanske kommentarer av andra. Kanske vill du, längre fram, gå tillbaks och läsa vad du själv skrivit om hur du har mått, eller kanske hanterat vissa situationer? Bra att du börjat med Antabus - om du känner att det är ett bra sätt att låta bli alkohlen. Ångesten kommer, jag förtår, men brukar klinga av så sakteliga med tiden. Slå inte på dig själv för mycket, utan försök istället att vara glad och försök vara stolt över att du faktiskt har agerat, och försöker göra något åt din situation. Bra jobbat - fortsätt kämpa!!!

Det blir bättre. Helt rätt av dig att ta antabus. Har själv tagit det utan några biverkningar.

Håller med dig fullständigt.....-vad skönt att slippa alla de baksidor du räknar upp. Så skönt att läsa ditt inlägg och själv få en "reminder", om man nu skulle få för sig att börja tänka i andra banor. För min egen del så kommer ibland en känsla över mig att jag skulle vilja vara lite "mysfull". Hur bra brukar det funka för min egen del? Inte alls! Däremot så skulle jag behöva göra en rejäl storstädning hemma - och vet ju hur galant och smidigt det brukar gå med en halv bag-in-box innanför västen. Schwischhh så är det klart. Kommer liksom inte "till skott" utan den hjälpen! Undrar om man skulle kunna ta RUT-avdrag på ett par bag-in-box?:-) Det är ju ändå "städhjälp". Nä, det får vara lite skitigt i hörnen så länge - skippar städhjälpen...... Hoppas ni får en trevlig middagskväll o en trevlig, lugn och harmonisk helg.

Nu är antabus igång.. 3 månader.. Har just kommit hem från 34an.. Tårarna dyker upp..

Önskar Eder alla en fröjdefull fredag. I kväll ska Lucas och jag gå ut och äta, omsorgsfullt fira årsdagen av vår första dejt och min halvårsgamla alkoholfrihet. Livet må vara hur det vill i övrigt, men att slippa a-skammen är förbajje mig en välsignelse. Ramlade häromdagen över en påse med 17 tomma tvåcentilitersflaskor som en gång innehållit Jägermeister och ... ja, vad ska jag säga? Jag undrar förstås var den 18:e tog vägen eftersom dom säljs i niopack, men framförallt genomfors jag av en väldig lättnad. Jag är så lättad över att alkoholen inte jävlas med mig längre, jävlas med min kropp, mitt psyke, min själ, min omgivning, mitt liv. Inte på samma direkta, förgörande sätt.

I dag är vi varsamma med oss själva och varandra. Vi behöver det. Är värda det. Det ska helt enkelt bara vara på det viset, alltid.

Om man sen därtill har en dålig självkänsla och är sin egen värsta kritiker så har man ju addat till lite till på det. Då vill man görna fly och bli den där lugna, fina människan man blir efter två glas vin. Andra går på gymmet eller tar en tårtbit till eller jobbar lite till. Men det ger inte lika negativ effekt för omgivningen. Man kan t o m få beröm för det. Ja, inte om man tar en till tårtbit förstås.
Alkohol dövar ju också fysisk smärta vilket många glömmer. Kronisk smärta kan ingen förstå som inte haft det. Hur lätt är det inte då att ta till alkohol??
Jag förstår din vånda över väntan, Fenix. "Been there...". Men fly inte. Du kommer igenom det också. Varma kramar från mig.

Det är bra att ni är bortresta. Och att du även kan kryssa mellan de fria drinkarna. Vänta med att träffa dina släktingar tills du känner dig redo för det. Förklara för din familj att det är jobbigt för dig så täcker de upp för dig. Ha det skönt och vila upp dig.

Det är bara att inse och lära sig leva med att det inte finns någon ersättning för alkohol. Det är det många som vittnar. Till och med en del som varit buddistmunkar i åratal säger att de inte har funnit någon ersättning för alkoholen. (Det skulle vara något knark i så fall men det är ju inget alternativ.) Vi måste helt lära oss att leva utan alkohol eller åtminstone få kontroll över det.

tror jag vi har gemensamt, vi som fått lindring av alkoholen. Du är inne på tankar FM som jag haft till och från, och nu finns forskning som visar att det verkligen är så. Jag är t ex mer känslig än de flesta för höga ljud, plötsliga rörelser, kritik med mera. Det finns ett namn för det som jag glömt, och det är om inte en sjukdom, så åtminstone ett symptom som inte ska negligeras. Det kan säker vara en förklaring till att det är så bekvämt att kapa känslospröten för en stund, men sedan går det överstyr när alkoholen tar över. En bra helg till alla, ska i mitt fall bli alkoholfri. Men jag är som du inne i en jobbig process nu eftersom jag ska undersöka mig nästa vecka, och tankar och känslor tumlar om som i en velodrom. Skulle vara skönt att.... säger den gamla gamen på axeln. Men har fått tyst på den faan nu i 107 dagar!

Bra jobbat! Sitter också med en kopp kaffe och laddar för en vit helg! Ska försöka komma iväg på ett AA möte på måndag, mitt första! Nu kämpar vi! Kram

Gympa + AA i går. Fint möte. Vi var bara 5 st. Kändes riktigt bra. I dag barnvakt. Solen skiner. Vikten minskar sakta! Ja, just nu kan det "nog" inte vara bättre. Tar mig en kopp kaffe till. Ha en bra dag!

Skönt att dagen är över, nu kan du ta nya tag. Håller inte med om att a skulle vara det bästa bedövningsmedlet mot livets motgångar. Så dåligt som jag mådde på slutet har jag aldrig mått i hela mitt liv. Kanske berodde det på att sömnen påverkades så mycket. Ingen kvalitetssömn alls på veckor. Jag undrar vad a egentligen gör med oss. Det ger en sån kort befrielse och det kostar så mycket. Men visst har jag sug. Särskilt när jag är trött och stressad men ju längre tiden går utan, ju mer inser jag att vilan kommer ändå. Utan ångest efteråt. Hör också till de som är alkoholbesatta just här på forumet. Det är ju bara en liten, liten del av livet ändå när det inte tar över för mycket. Hoppas att du kommer på rätt bana igen. Du har kommit så långt sen du började skriva härinne. Var stolt över det du åstadkommit.

och hoppas allt är okej... så okej som det kan vara när man är drabbad av livet.
Fredagskram / mt

Våra liv är för viktiga för att slösa bort på beroenden och missbruk. Du tycker givetvis det är jobbigt och tufft nu men det blir bättre för varje dag. Du har ju klarat att vara vit en lång tid förut. 55 dagar är inte dåligt. Du får försöka att hela tiden hitta motivationen som gjorde att du klarade det då. Hitta positiva tankar och bryta mönstret då suget o ångesten eventuellt kommer. Det är så jag försöket göra i alla fall. Mitt liv och förhållande till A fick wn annan innebörd då jag gick från att tro mig kunna dricka måttligt till att ha som högsta mål att inte dricka alls på obestämd framtid. Du behöver hitta ditt mål och din väg som passar just dig. Stort lycka till!

Jag har väl de senaste 7 åren druckit dagligen.. Inte så mycket, några öl.. Men kände väl att så farligt var väl inte det.. Började tycka att vakna mitt i natten o ta en öl var ok. Skötte mitt jobb.. Nån sjukdag här o där men inget märkbart.. Några öl blev ju fler och fler.. Det är ju så a fungerar..
Men sen kom första smällen, på riktigt.. 10 december. 2014.. Drack under ett par dagar flera liter vodka.. Hittades i princip medvetslös av min bästa vän..
Kördes in på Tne med 2.4 promille. Blev inlagd på avgiftning o började antabus.
Var duktig i 55 dagar, sen ville jag prova att dricka kontrollerat. Bestämde mig att om jag bara avstod spriten så kunde jag..
Funkade väl rätt ok fram till maj då jag återigen söp mig redlös med svår ångest. Återigen stopp dock utan hjälp denna gång, kände att jag kunde visa att jag kan lära mig kontroll.

Men som ni förstår.. Ligger här med sömnproblem och ångest efter mitt senaste bakslag i måndags natt.
Har ljugit för mina vänner och sabbar mig själv.

Har under kvällen läst massor på forumet och inser genom era historier att jag måste få stopp på riktigt! Ska till beroende kliniken i morgon, köra antabus och börja kampen om mig själv..mitt nya liv..

Tack för ni har delat med er av era berättelser och stöd!

för ert fina stöd. Jag behöver det verkligen.
Shit, sova kanske man skulle göra också ja,, natti natti

ett inlägg från Guardians tråd här på min egen också.

Jag berättade för min bästa vän i dag.
Inte hur illa det faktiskt har varit, men hon anar nog ändå. Hon blev först förvånad och frågade varför? Jag sa att jag hade en vit månad. På frågan "Har det blivit lite för mycket?" svarade jag bara ja. Hon tyckte att jag var duktig och sa att hon varit orolig för mig.
Vi sågs på en bar (!) Hon drack en drink och ett par glas vin, jag drack en alkoholfri drink och två alkoholfria öl. Vi hade kul och skrattade mycket. Är stolt över mig själv i kväll :-)
En får ta en dag i sänder och kämpa på.

Du ska va stolt! Är själv lite stolt o samtidigt helt sabbad.. Börjar få ångest över kommande natt..
Men det ska gå.. Mina vita börjar nu!

Jag berättade för min bästa vän i dag.
Inte hur illa det faktiskt har varit, men hon anar nog ändå. Vi sågs på en bar (!) Hon drack en drink och ett par glas vin, jag drack en alkoholfri drink och två alkoholfria öl. Vi hade kul och skrattade mycket. Är stolt över mig själv i kväll :-)
En får ta en dag i sänder och kämpa på. Sök stöd här inne. Läs och skriv. Helt fantastiskt folk här.
Hoppas att din ångest släpper lite och att du fixar att vara vit i morgon och i övermorgon...

Ska börja med antabus i morgon.. Försöka hålla ut längre den här gången..
Tack för stödet

Har läst forumet hela kvällen.. Inser mer o mer att jag i alla mina försök att sluta dricka bara försökt komma tillbaka till det vanliga.. I kväll slog det mig att det jag tycker är det vanliga är ju det som gett mig a-problem..

Bra jobbat, nyckelpigan. Förstår din frustration över din mans släktingar. Kanske kan du anvönda dem? "Nu jäklar ska de få se att jag kan lyckats". Har eg inget vettigt alls att komma med förutom att jag förstår din ilska och att det är svårt att hamna i det läge du är i nu. Tycker du verkar hantera det alldeles utmärkt. Kämpa på med grstisdricksn. Jag tror på dig i alla fall. I

Är ny för denna ångest.. Har känt den vid tillnyktring tidigare men så hemsk ångest över framtiden har jag aldrig haft innan...