Senaste kommentarerna i forumet

du mer om detta?

Jag tar till mig det du skriver och jag ska försöka lyssna på det hon kommer säga och verkligen från min sida att inte vara arg och bitter....får se hur det går, har inte kommit lika långt som dig mitt arbetande av mig själv.
Antar att det viktigaste är väl för mig att inse att hon antagligen måste vara egoistisk och att jag kanske är sekundär!
Det är väl så hon måste göra för att inte ta ett återfall....
Du är klok och ditt resonemang är ju ngt som du byggt och bearbetat för att bli den medberoende du är idag :)

Har läst igenom din tråd liiiite för att lättare förstå hur jag ska tänka i min egen bearbetning.

Har alltid trott att Fata Morgana betyder "Dimman lättar". Tänkte det var ett lämpligt nick. "Vindimman lättar".
Nu läste jag senast att det betyder "strålande hav", typ. Tja, det är ju inte så tokigt mål det heller :).

Ny på forumet men har kollat runt några veckor och läst bl a om din resa. Jag har haft stor behållning av det du skrivit :). Tack för det. Du är en kämpe. Kram /FM

Tänker ungefär som du att nu är det ett nytt tänk som gäller. Det är nu och framåt som gäller. Att jag inte vill misshandla min kropp längre. Den är så fantastisk men har fått ta så mycket skit och ändå varit stark i över 50 år. Alkohol, nikotin, skräpmat plus mycket annat som inte var bra. Jag är så otroligt tacksam att den har hållit så bra hitintills. Det är ju inte självklart. Har aldrig tagit återställare men åkte dit ändå. Gled liksom in i en för stor konsumtion. Dövade smärta och ångest. Har också varit utan snart en månad och hittills känns det helt rätt. Jag hoppas det håller i sig för mig och för alla andra också. Kram till dig och alla kämpar här på forumet. / FM

Om han förstår min resa eller inte.
Det kanske låter konstigt.
Men jag tror egentligen inte det är svårare än att vi kan aldrig förstå deras resa, deras sug och deras dåliga beslut gällande alkoholen.
Lika lite kan de förstå vår tankemöda och kraft som vi lägger ned på dom när de inte ens ber om det.
Lyssna på ditt ex och lyssna ärligt utan pekpinnar och moralkakor.
Så kanske ni kommer en liten bit på väg.
Håll dig inne i din cirkel och låt henne hålla sig i sin och kliv inte över varandras gränser.
Då känner sig ingen hotad och då blir det lättare att hitta ett samtalsläge som blir bra.
OOO vad klok jag är när det gäller andra,eller hur :)

Hur gick det igår Prickis? Och viktigare hur går det idag?

Du kan koktakta soc, och be om hjälp så startar dom en utredning. Sen är det väldigt stor skillnad från kommun t kommun hur mkt soc hjälper en. Jag har själv varit på behandlingshem, men när jag kom ut därifrån så var jag tillbaka på ruta 1. Flyttat t ny stad, å idag ska jag på mitt första möte med soc för att se vad för hjälp dom kan ge mig. När jag läste de du skrev så trodde jag du skrev om mig, vi är inte ensamma med detta elände. Vi får käpma på mot detta otroliga sug!

Tack än en gång UB för hur bra du förklarar och genom det du skriver så får man ändå ett litet kvitto att tankarna och handlingarna jag har och gör nu är både jobbiga men befriande, att se kritiskt på mina handlingar, att även jag varit självisk då jag trott att jag handlat för förhållandets bästa!
Jag kommer verkligen att försöka hålla en distans till historiken när hon väl kommer hem , jag kommer nog lyssna halvhjärtat tills jag ser att orden inte bara är tomma.
Jag själv kommer se till så att jag visar på en förändring och vill hon ev vara en del av den förändringen som mitt nya liv innebär så får beslutet komma från henne och sen får man se vad som händer!

Det är ju stort av honom att ta steget till att gå dit du pratar....kanske han får upp ögonen för hur du haft det och vad du faktiskt gått igenom!

Ja, du....det där "vi:et" du pratar om, blir intressant att se när det kommer och vart man isf ska börja!
Känns skönt att höra att du kommit långt i dig själv och ditt frigörande så du inte rusar åstad så fort han pratar om ett "Ni".

Det är knappt 1 vecka kvar tills hon kommer ut, då lär sms:en komma.....
Jag har iaf sagt ifrån till att hämta henne, känns ju bara jobbigt att hämta ngn man älskar men som själv knte vet vad hon vill!
Grejen med bråken är väl oxå det att vi som levt med en alkoholist tycker att vi gör så mycket rätt och blir arga för att dem inte fattar!
Vi själva har mycket att jobba med för att bryta gamla mönster.

Tack själv panda för dina uppmuntrande ord och tankar :)
Ta hand om dig och tillsammans är vi oslagbara :)

Grattis till månaden Anders 43.

Drack en del av de alkoholfria ölen tidigare, fram till mitten på februari, men kör sedan dess helt utan. Håller med om att vissa är rätt goda, medans andra smakar apa (Carlbergs smakar apa för min del), men smaken är ju som baken, delad.

Håller också med dig om att låta bli att ens försöka f.n. alltför stor risk att överkonsumtionen går igång igen.

Tankarna hos mig säger mer och mer att mitt val att lämna han är det rätta. Vi har inte hörts av snart på en vecka, och tro det eller ej så känns det bra. Mitt hjärta är ledset, men inte över saknad till han. För jag vet inte riktigt vad jag saknar mer hos han. Tilliten och så kallade kärleken mellan oss är väldigt låg från min sida. Det var som du sa vilsen 76 vågar man gå tillbaks? Det är en slags rädsla som kryper på...Hur mycket orkar man?
Han har skickat nått sms, men då skrivit att han är så trött och tycker det är synd att vi hamnar i bråk jämnt. Öhhh....tänker jag bara och ej svarat han på det.
Känns också skönt att jag lyckas inte skriva tillbaks, det är han inte van vid.
Ja, full fokus på dig nu. Det är väl ändå dags. Och hoppas ditt ex blir en ljus framtid för henne.
Tillsammans är vi oslagbara och tack för dina ord vilsen 76. Heja oss!!!! :-)

Nu är hon ute. Jävligt svårt att sätta ord på det hela.
Jag saknar henne när hon är på rätt humör. Dvs nykter och normalt resonerande, men när motgångarna visar sig, så tycker jag det är skönt att hon faktiskt bor borta.
Saknar verkligen inte "närvarande men frånvarande" dvs när hon satt hemma och lade pussel på övervåningen, när jag var hemma..
Gillar att fått tillbaka ansvaret över mkt. Jag gillar det.
Trivs verkligen med barnen när dom är hos mig, och gläds över att dom åxå gillar att vara hos henne.
Mitt eget barskåp har jag kastat ut. Ser inte nyttan med att ha det, iom att jag inte dricker.
Nu är det nytt liv och nya vanor som gäller. Träna och ta hand om sig själv, för att ha orken att ta hand om allt annat.
Det gäller att ha i åtanke att man bara kan ta ansvar för egna beslut, inte för andras.
Varje dag kör gäller mantrat från 12 stegs programmet..
-"Ge mig sinnesro att acceptera det jag inte kan förändra, mod att förändra det jag kan och förstånd att inse skillnaden"

Sant Mod. Återigen är det ju det här med att inte sväva i väg med tankarna in i framtiden. utan ta en dag i taget. Eller helst vara bara här och nu. Lättare sagt än gjort men försöka duger. Stress är förödande på många sätt och att bli medveten om sitt tankemönster o sina reaktioner på tankarna är fascinerande. Och hur många av mina stressande tankar som slutar med att jag dricker vin.

Strongt gjort att hälla ut två dunkar - bravo :). Tror inte att jag fixat det. Det är nog först när man verkligen accepterat att jag KAN inte dricka måttligt som lugnet infinner sig. Att man inser att det är det enda och rätta beslutet. Inget mer dribblande och testande fram- och tilöbska. Det är klart, end, finito. Inte en droppe till. Så då är det ju förstås en fördel om man är lite "antingen eller" :).

"Firar" en månad nykter - känns skönt. Går inte och räknar dagar oavbrutet, men noterar ibland hur lång tid det gått, och idag slog det mig att det är en månad sedan.... Jag funderar en del, bl.a. på det där med återställare. Jag tog nog den första för cirka 20 år sedan - innan jag var 30 iaf. Då "upptäckte" jag att jag kunde mildra en baksmälla enbart genom att ta en återsällare. Återhämtningen blev ju, tyckte jag, så mycket softare och uthärdligare om jag tog en återställare dagen efter. Inga tankar då på själva beteendet i sig. Jag nöjde mig med en, och "red ut" baksmällan på ett, för mig, behagligare sätt. Så tokigt - det blev ju bara värre med tiden, och återställarna blev fler.

Har pratat med ett par vänner om detta - och diskuterat skillnaden oss emellan. Hur jag inte "stått ut" med baksmällan, och de, som istället klarat av att må helvete dagen efter, och aldrig har haft tanken på att ta en återställare. Varför tog jag en genväg? Många kan ju nästan spy vid tanken på att dricka något dagen efter - och jag själv kan ju inte säga att jag tyckt det varit gott heller - men gjorde det för att få lugn i kroppen - så det var värt det. Tyckte jag då! Kanske var vi (mina vänner och jag) lika bakfulla - men jag trodde jag kommit på superknepet för att lindra återhämtningen. Så j-a dumt! Så naivt det var/är - men jag tyckte verkligen att "varför lida hela dagen efter, när man kan landa lite mjukare"?

Nu ser jag betydligt "nyktrare" på det hela - tack o lov. Återstår bara att se om jag dragit lärdom av det hela? Det får framtiden utvisa. Jag tror och hoppas!

Sitter och läser här ofta, andras och min egen tråd. Till er som också läser, eller funderar på att starta en egen tråd - gör det!!! Det finns så mycket att ta till sig, så mycket klokhet och sunt förnuft här att "snappa upp" från kloka skribenter som kämpar. Och att kunna gå tillbaks och läsa sin egen tråd kan vara bra tillfällen att påminna sig själv om hur man tänkte och kände vid ett visst tillfälle - och det känns gott. Jag är så glad för att denna site finns - och tror att den ibland kan vara rena livlinan för en del besökare och "inneboende".

Jag önskar styrka och harmoni till er alla som kämpar som mest just nu! Titta inte för mycket bakåt, på fotspåren i snön - titta framåt istället, och skapa nya fotspår, i nysnön.......

Grattis till fyra månader, och grattis till att du skippade sug-ölen igår! Vet inte hur det är för dig, men för min del så funkar det att dricka alkofri öl. Jag har alltid älskat öl, speciellt den första och iskalla. Första klunkarna på första ölen. Jag har testat en del alkofria - och de är verkligen av olika kvalitet och smak. Tycker att Mariestad och Carlsberg är de bästa och godaste. De första klunkarna smakar "nästan" som riktig öl. De är dock alla lite sötare än vanlig öl - vilket gör att man är rätt nöjd efter ett par stycken - vilket ju är bra i mitt fall. Själv "firar" jag en månad utan A idag - eller igår faktiskt. Kan inte säga att jag känner något större sug - kanske snarare en önskan om att kunna sitta och dricka ett par tre öl/glas vin - utan att det leder vidare till överkonsumtion. Det är väl kanske också en typ av sug måste jag nog medge. Dock låter jag bli att ens försöka i nuläget - förnuftet säger mig klart och tydligt att jag inte är redo för det ännu - om någonsin? Det får tiden utvisa - fast inte nu. Nu blir det alkofritt tillsvidare.

Igår, efter snart fyra månader, så var det snubblande nära att det blev en kall pilsner. Blev nykter efter nyårsfesten och har inte varit i närheten av gårdagskvällens sug efter alkohol, det var helt enormt. Det som räddade mig var att sambon var hemma.

Underligt att ett sådant starkt sug kan komma efter så många veckor. Häromveckan tänkte jag att öl kommer det aldrig mer bli, kanske något enstaka glas rödvin. Där ser man hur fel ute man kan vara i sina tankar.

Fina, härliga SL,

önskar att du också kunde se det vi andra "ser". En varm, härlig, rolig och skön tjej som man bara måste tycka så himla mycket om.

Men jag vet hur det är... själv ser man bara sina dåliga sidor och allt som man borde ha gjort och borde ha gjort bättre. Är likadan, men känner ändå att terapin hjälper mig. Nu kan jag (nästan) säga (lite tyst för mig själv) att jag nog är en ganska ok människa (emellanåt). Att jag också förtjänar att må bra och ha det bra. TROTS alla men och all skit man har gjort och är... Får man föreslå att du faktiskt söker upp någon som kan hjälpa dig...? Jag märker ju att terapin gör underverk för min del. Vägen är lång, men nu är jag i alla fall på vägen och jobbar mig framåt. Det gjorde jag inte tidigare. Då satt jag bara i mörkret.

Jag gick med i Viktväktarna i måndags. Funkar bra än så länge och tänker hela tiden att jag gör det för mig själv, för att jag ska må bra, att det är min tur nu osv. Och vet du. Jag tänker att den här gången har - både du och jag - alla möjligheter att lyckas. Vi dricker ju inte längre. Det pajade ju vareviga goda föresats. Först hällde man i sig kalorier, sedan överåt man och därefter dövade man alkoångesten med mat/godis och annat. Slut med det i alla fall.

Hur eller hur. Du är en kanonfin människa SL och jag önskar av hela mitt hjärta att du också ska få se och känna det. <3<3<3

Största kramen från Muränan

♥

Blomman, jag är säker på att du kommer dithän också. Hur man tänker på alkohol, vad man vill uppnå (bli nykter, nyktrare eller bara fortsätta i gamla hjulspår), alla resonemang man för med sig själv, känslorna ... det känns som att allt detta, och mer därtill, är ingredienser i en process som pågår hela tiden. Man befinner sig på en resa, i ett förändringstillstånd. Hela tiden. Ja, så inbillar jag mig att det är.

Och jösses, vad man är otålig ibland! Oj, sån lust man har att inte vara just där man är. Man vill ju ha kommit mycket längre!

Vi får ha tålamod. Kanske ta ett klokt beslut när känslan drar en i en helt annan riktning. Vara sådär vuxen som man inte egentligen har lust med. Acceptera och ha hopp och tillit. Bara stå ut i sin ökentorrhet när det känns så.

Och så har vi hjälp och tröst av varandra här inne på forumet. Det känns fint.

♥

:)

Dit vill jag komma......ha känslan av att jag vill vara nykter och inte "måste" vara nykter.

när man förstår att man själv bidragit till att dra ned relationen på en läge nivå så är man inte snäll mot sig själv.
Man inser det ena och det andra och man slår på sig själv.
Det är en jobbig insikt att ha bidragit till att den man älskar kan fortsätta med sitt missbruk längre än om man inte varit där och ställt upp och "hjälpt till".
Men låt den perioden av självinsikt vara kort och slå inte på dig själv.
Den inre resan ska du göra i kärlek och förståelse mot dig själv och vem du är.
Tillåtande och accepterande,men klarsynt.
Att fortsätta bedra sig själv precis som alkisen gör och har gjort gagnar ingen.
Att våga vara ärlig med vilka vinster man gjort och vilka roller man spelat som faktiskt också tjänar ett syfte i den egna personen.
Kanske att man varit viktigast av alla?
Duktigast av alla?
Den enda som förstår osv osv.

Själv har jag nu pratat varje dag med exet och han ska tom gå på ett informationssamtal på det ställe jag går för mitt medberoende.
Jag säger inte halleluja längre, jag säger grattis och bra tänkt.
Det känns inte längre som min seger som det gjorde förr utan enbart en tacksamhet att han har förstånd att äntligen försöka reda upp sin situation.
Jag hör i hans röst ett vi, en återkoppling till det som var vi, men jag försöker att inte lyssna på det örat.

Jag fortsätter försöka hålla mig själv intakt och inte slänga iväg mig själv och mitt hopp mot honom.Det är så oändligt lång väg innan jag kan tro på ett vi som är värt att satsa på.
Jag tror inte att jag orkar eller vill vänta. Jag har nu väntat ett helt år och sakta frigjort mig.
Ska jag närma mig honom så måste det isåfall vara när han är på väg mot rejält tillfrisknande och där är han inte än.

Tack Ullabulla!
Jag försöker nu att istället för att lägga onödig energi på att bli arg på mycket av det som hänt istället ska jag lägga energin på mig själv!
Ta och våga göra den där inre resan och bli mer kritisk mot mina handlingar och tankar.