Senaste kommentarerna i forumet

fr 4.12 till vill.sluta
Godmorgon vill.sluta

Hoppas du har sovit gott! Tack för ditt inlägg i min tråd!

Jag vet inte hur en "forumhierarki" ser ut i din värld och jag vill inte försöka föreställa mig den heller. För mig är forumet en plats där alla har samma möjlighet att läsa, skriva och lära, att delta och dela med sig... Faktiskt en ovanligt demokratisk plats där alla äger samma rum och rättigheter.

Du skriver att många härinne tycker att du marscherar i hypertakt. Jag har tänkt att du är väldigt aktiv med att besvara, att vara positiv och heja på och det känns som du gillar när fartvinden är hög.

Ibland har jag tänkt fråga dig om farten - be dig stanna upp och fundera över om du satsar din energi i "rätt" riktning. Vad och vem är viktigast i din värld? Jag skriver tanken här och nu och tar vad du vill av den.

Du verkade ledsen i dina senaste inlägg. Om du har läst i mina trådar kanske du stött på meningen som en vän till mig har skrivit "Gråt du mänskobarn för det hör livet till." Jag hoppas att du kan ta emot de känslor som kommer till dig och vända dem till något som är gott för dig och din familj!

Allt gott, lev väl! / mt

...och kan i mångt och mycket sakna det som det har varit...
..men måste ju också stå på mig att det utvecklas också hela tiden, och att jag också står för att utveckling ÄR bra, jag har ju sagt det...

Att jag och många med mig har funnits här länge betyder inte per automatik attvi har på något sätt en högre rang eller heriaki, jag kanske skulle dumförklaras för att jag har stannat här längre än vad som behövdes ( men anser ju också att ett alkoholberonde inte bara är en sjukdom utan en felaktig livsstil som inte är så lätt att bota utan kräver en livstilsändring också)..

Jag behöver inte hunsa någon med att så här behandlar vi varandra på forumet,
Utan att det mera kanske har med helt vanlig artighet att göra...
Visst får man bli förbannade på andra, men också välja sina ordval, kan jag stå för det här även i morgon?
Jag minns än idag vad jag skrev i mailen till kommunen på fyllan, vill aldrig uppleva det igen..

Som en berondetyp jag är vet jag numera att jag balanserar en dynamitlast med känslor, för jag responderar inte alltid med hjärnan, utan med mina känslor allra först, en nackdel..
Mitt pokerfejs är lika med noll, och alla kan i stort sett se om jag ljuger....
Så istället försöker jag sluta fara med osanning så svarar mina kroppsintryck bättre med vad munnen säger...
Och jag över lag ett bättre och mer förtrondeingivande intryck, en sak jag lärde mig på nykterhetens smala stig...
Idag håller jag mig för det mesta i min egna tråd, men gör mina små utflykter då och då och gärna till dem som jag har ett extra bra förtroende för...( som mullan t.ex)

Ibland känns det som om jag redan sagt saker till alla flera hundra gåmger om, och jag är evigt tacksam för den den hjälp forumet har givit mig under dessa år...
Men idag skriver jag mest om vad som har blivit viktigare för mig än vad alkoholen betydde för mig då.
Och allt kanske inte är lika solklart för någon som är ny på forumet, Berra är snubben där nere i hörnan som mest sitter och flummar över någon form av beskrivande dagbok.
Och mera exakt VAD är mer viktigt än alkohol för en nybliven nykterist...

Jo det är det där livet och det där man uppskattade innan alkoholen tog över bestämmanderätten i ens liv, det försöker jag återberätta hos mig...

Och till sist, jag är nog den som inte tillräckligt ofta visar min uppskattning för inlägg av andra i min egna tråd, men jag älskar er alla på ett forumplatoniskt sätt..
Ni är en del av min låtsasvärld i cyberspace, som tar alltför ofta en för stor tid av min riktiga värld där ute i verkligheten...

Men vem orkar med verkligheten hela tiden, jag flydde den tidigare med alkoholen,
Det gör jag inte längre...

Berra

Tiden går, sakta, sakta. Jag har precis fått besked om att han tänker gå igenom en 2veckors behandling utomlands. Jag börjar så smått hoppas igen. Sista tiden har jag känt mig ganska neutral och gjort en massa saker som behövs göras. Tiden måste ju fyllas med något. Kanske varannan dag får jag plötsligt bara lust att gråta, och gör det. Ska unna mig en massage senare i veckan.

Som sagt, jag kan se 2-3 veckor framåt, men sen är det blankt. Vad jag vet har han inte börjat planera för boendet. Han vill komma tillbaks till mig, men har nog förstått att det får vänta lite. Om han nu går igenom de 2 veckorna och tycker han är botad då, vågar jag verkligen låta honom bo här då? Om jag sätter krav på absolut nykterhet kanske han pressas att skaffa lägenhet. Allt hade varit lättare om han hade det. Jag vet fortfarande inte vad jag vill, veligare människa får man leta efter. Känner att jag är feg och borde vara mer rak.
OK, vi är inte där ännu, men måste nog planera.

Var hos psykolog igår, men det gav inte så mycket. Jag är ingen kandidat för KBT, så då är jag inte så intressant, verkar det som. Ska kanske ändå få någon form av samtalsstöd där.
Ska nu ta mig igenom december (min hatmånad) och julen med familjens viljor som ska samsas. Kan ändå glädjas åt att jag inte är alkoholist, verkar vara en svår tid att hålla sig nykter.

Miss K

Jättemysigt, visst är det skönt att vara ensam, jag har ju också varit hemma igår och idag men igår var äldsta hemma och idag var båda hemma så ngn egentid blev det inte. Men det var mysigt vi drack te och kollade på Sagan om ringen idag i soffan med täcken. Igår blev det en långpromenad med äldsta tjejen, det var också mysigt.

Maken for ut i en massa elaka påhopp mot barnen ikväll, de hade absolut inte gjort något utan vi satt allihopa och tittade på tv, tror det var frustration över att de var där, han önskade nog att vi var ensamma. Det slutade med att båda försvann till sina rum gråtandes, jag fick ägna kvällen åt att trösta samtidigt som jag känner mig helt tom inför maken. Skrev i annan tråd att han istort sett slutat med sånt men icke.

Detta tar död på min kärlek känns det som, nu vill han bli sams men jag känner bara motvilja.
Fy, önskar just nu också efter knappen du beskrev.
Kram!

Hej!

Ja.... du behöver låta honom falla. Du behöver ta honom på allvar när han blir irriterad på att du vill vara nära. Han behöver få en ärlig chans att visa att han klarar av det här själv, och om han inte gör det så behöver han få ta konsekvenserna själv.

Det är vår största utmaning som medberoende, men det är den enda framgångsrika vägen.

Var rädd om dig - och släpp taget om maken. Det är er bästa chans till en gemensam framtid.
/H.

PS. Jag vet att det är lättare sagt än gjort. ;-)

...vad jag är dålig på att vistas i tystnad!!!!
Maken orkar inte prata...jag förstår och vet ju varför men det passar inte min personlighet alls...

Imorgon tar jag mig till mitt hus, en oas jag ägt sen långt innan jag och maken träffades. Det ska bli så skönt få andas och ha människor runt i ett samfund där alla känner alla.

Mannen vill inte följa med. Normalt skulle han ha jobbat långa dagar från imorgon och jag får levererat några möbler från ikea på torsdag. Nu är ju allt upp-o-nervänt. Jag tycker inte om att lämna honom när han har möte m arbetsgivaren. Han blev irriterad när jag frågade om han vill jag ska vara i närheten...

En fråga: när han nu mår kass och behöver hjälp men samtidigt väser och fräser...bör jag bara släppa allt då??? Är hjärnan blockerad pga alkoholsuget?
Att han mår dåligt är jufullständigt självklart. Men nu behöver han ju de där kuddarna för att få det lite bonat om och under sig... Han vill ha hjälp men hänger i ingenmansland och dinglar.
Ska tilläggas att soc fortfarande inte hört av sig med den där kallelsen! Oförskämt! Igår var det 10 arbetsdagar sen de sa så, imorgon är det i allt 13 dygn sen. Är det normalt?

Kram på Er!

"Kanske är lättölen hans snuttefilt i tanken?"
markatta, du är (precis som Adde just påpekade) en fantastisk skribent!

Ja, jag tror också att lättölen är en snuttefilt.

Och det du skriver gör mig bara ännu säkrare på att man inte kan vinna en diskussion om mängd och promille med en alkoholist. Vi gör bäst i att inte gå in i de diskussionerna, för vi trasslar bara in oss och alkoholisten kommer att tolka oss som att vi har gett tillåtelse att dricka - om än bara en mun lättöl.

Var rädd om dig!
/H.

..."nej nu måste ni sova jag behöver vara ledig!!" hörde jag mig själv säga en gång. Ibland, ganska ofta, är det skönt att vara ensam.

Jag skolkar från jobbet. Igår och idag. Skäms lite för det men det var just det där med att vara ensam. Jag kände att jag behövde vara för mig själv ett tag, jag hinner inte med någonting. Jag mår bra, känner mig till och med lite harmonisk - det var länge sedan! Har köpt lite nya lampor och ljus, fått upp vintergardiner. Idag gjorde jag nästan färdigt nallebroderiet som jag började på när min stora tjej var nyfödd. Snart vill hon inte ha den längre så bäst göra färdigt :-) jag gör sådant jag vill göra och förutom nalletavlan har jag gjort några andra "surdegar" här hemma.

Vaknar varje morgon och tackar för at jag inte är bakis, det är så skönt. Maken har varit ute ganska mycket sista tiden. En natt kom han hem och tappade telefonen i golvet så den gick sönder. Det är skönt att vara ensam. Tror han anstränger sig. Hjälpte till med pepparkakshus utan att knorra. Igår kom han hem och sa "vad mysigt det var här!". Det tyckte ju jag med förstås, de långa gardinerna, ljus och en brasa, men ordet "mysigt" har jag nog aldrig hört honom använda. Senare i veckan ska vi på det andra mötet med familjeterapeut. Jag önskar att jag bara kunde trycka på en knapp och så skulle jag sitta i minegna ombonade lägenhet. Jag tror kärleken är död faktiskt...

Mm.. humor e knepigt. Fått bita mej i läppen många gånger.

Såpass stora sandloppor? Måste ses..

;)

så bra om dina tankar :-) Visst finns det likheter mellan dessa sjukdomar och absolut finns det de som vill ha snuttefilten kvar, ibland hela livet. Jag följer Anneli Wester på hennes fb och lär mig en del av hennes uppdateringar, just strävan efter kickar har vi så lika fast jag är ju inte i närheten av hennes liv :-) Tex hatar jag camping, bara det....!!

Att behålla kontakten med gamla vännen alkohol gör man ofta genom att söka "alkoholfria" alternativ och då framförallt i början av nykterhetskarriären. För mig var det så oerhört viktigt att bryta alla mina gamla beteenden så jag tog bort allt som kunde förnimmas som alkohol eller ritualer som hörde till det gamla livet. Varför ska jag dricka Coke från ett vinglas ??? Och jag halsar ALDRIG ur en flaska något mer !! Ett undantag : Utomlands när värmen kräver lite vätska då gör jag så :-)

Du har bra egna erfarenheter som ger dig lite styrka och när du nu kan se likheterna så kan ditt gamla liv ge dig en fördel. Om man nu kan säga så i dessa sammanhang, men du ger klart intryck av att ha hittat en fin balans och en distans som är läkande.

Ta hand om dig, du är en viktig person i ditt liv.

framsteg och det är härligt att läsa om det ! Varför inte läsa lite här http://vitjul.se/ ?

Lite hjälp på vägen :-)

Så tänker jag också, att han inte är redo att släppa kontakten helt. Men än så länge är det bara i teorin så jag ska nog försöka bromsa dessa diskussioner just nu så får han själv reda ut vad han vill/klarar av. Han verkar inte ha några fysiska abstinenssymptom nu. Problemet var ju heller inte att han drack varje dag, oftast bara på helger, utan att han kunde bete sig så jävla illa när han drack, och att han inte kunde sluta så länge det fanns mera att få. Även en lättöl måste väl kunna trigga det beteendet då, att vilja ha mer och vips så är han där igen?

Jag ska undvika teoretiskt snack om alkohol över huvud taget, men om det händer så ska jag säga att jag inte tycker att det är ok och att det gör mig oroad. En oro jag inte har tid med just nu då jag måste lägga min energi på annat.

Jag måste också påminna mig om att jag själv inte kan skynda på hans process. Han har slutat. Nu. Det är bara ett steg.

Återigen får det mig att tänka på mitt eget tillfrisknande från mitt självskadebeteende. Steg ett var att be om hjälp, steg två att sluta, men allt det här tog ju jättelång tid. Och även efter att jag hade slutat och varit skadefri i ett år så kunde jag inte med att kasta bort mina rakblad utan hade dem i en liten ask i garderoben. Där låg de som min snuttefilt och jag kunde inte känna mig helt fri förrän jag hivade dem. Kanske är lättölen hans snuttefilt i tanken?

...har gått...
Går inte så bra idag...men min älskade är nykter men djupt deprimerad, långt ner på skalan...

Jag dundrar såklart in som en ångvält i hans värld oavsett hur tyst jag är. Var borta dagen när allt rämnade...kanske var det bra, kanske inte, återstår att se.

Jag är fortfarande den jobbige i hans ögon...såklart, i min logik måste det ju vara så, jag är ju den ende som ställer frågor.

Idag två frågor, ena om sjukanmälan andra om han vill följa med ut nu.
Första frågan fick ett svar att likna vid en fräsande katt som blivit skadad.
Andra blev först " vet inte" och nu när jag har skorna på ett "nej"! Visste jag, så nu ger jag mig ut o andas lite annan luft än lägenhetens.
Den har ingen spritdoft kvar alls just nu...det känns som det positiva jag tar med mig från dagen hittills...är så glad han verkar låta bli ta till spriten just nu.
Jag tror han kommer klara detta...hoppas bara han vill ta emot behandling...utan tror jag allt kommer falla tillbaka i gamla spår när denna vågen går in i stiltje....

Tillbaka till Adde:
Allt du skrivit här på forumet har hjälpt mig otroligt mycket. Du är en klippa! Tack!

Det där med behandling. Min make har behandlats tidigare men fått återfall. Det har dock tagit många många år och sen varit en seg tid innan det brakat helt!
Vi skulle klara stå för behandlingen själva men inte han själv. Därför låter jag det dröja just nu. Han vill fixa själv, och såklart låter jag det bli så.
I min plan är ändå ett behandlingshem nödvändigt för att nå långvarigt resultat. Han vet det också men vill inte jag ska hjälpa ekonomiskt. Det är säkert klokt. Han vet att både jag och hans åldrande mor hjälper direkt men han vill göra själv! Tycker jag känns sunt i dimman.

Min reservplan är att om han börjar hälla i sig alkohol igen närmaste veckorna får det bli tvångsvård, annars blir det hans död! Varken kroppen eller psyket kan ta mer stryk, jag tror han vet det, känner det, och därför håller han sig helst inne för slippa frestas slinka in på pizzerian eller systemet. Eller skräckscenariet att möta någon han känner på ica!
Jag har levt med depression tidigare, genom en nära familjemedlem....min man prickar alla tecken på tillståndet nu.

Jag känner att jag gör nytta nu i alla fall. Inatt har vi båda sovit gott. För första gången på en evighet kröp han intill och sökte kontakt...kändes underbart!!!
Han är min ögonsten...

Kram på Er alla kloka!

Idag mt, dansar jag och lillan till detta i köket
http://www.youtube.com/watch?v=60iuzGSHADU
Sambatakter verkar falla R i smaken, hon som heter som huvudstaden i Brazil;-) och har betydelsen flod. Inom feng shui (som betyder vind och vatten) menar man att livsenergi/chi färdas med vind och vatten.

Javisst, nu fattar jag hur jag ska göra för att hitta en användares (moi!) alla kommentarer, listan över dessa vill säga. Längst ner under "Ditt Konto" väljer jag "Dina kommentarer" (därifrån kan jag även söka andra användares alla kommentarer) MEN fortfarande är det bara vissa kommentarer som är "klickbara", alltså visas då jag klickar på den blå texten. Många länkar bara till tråden där inlägget gjorts. Kanske går detta inte att rätta till, eller så funkar det i den uppdaterade Alkoholhjälpen vi får snart. Behöver min historia så att säga.

både tidsmässig nykterhet och förhållande till alkoholförtäring med svärfar. Vi har druckit mycket gott tillsammans genom åren. Kan ibland förnimma en liten sorg och saknad, inte av dryckerna i sig, men att han kommer att bli ledsen över att vi inte kan ha dessa stunder av glatt samspråk ackompanjerade av div. whiskey- och konjakssorter, som han med glädje och entusiasm vill bjuda mig på och höra vad jag tycker...
Kommer nog bli liiite konstigt och liiite smått komiskt när julfirandet ska genomföras hemma hos svärisarna i år. Allt han kan komma på att erbjuda mig att dricka kommer att innehålla alkohol och följdaktligen kommer erbjudanden att besvaras med: Nej tack!
Jag kommer väl kanske inte att gå närmare in på varför jag inte tänker dricka, men jag kan skylla på körning, så jag kommer förmodligen att göra det, åtminstone inledningsvis. Men men, spännade lär det bli i alla fall.

Gratulerar till dina 59, sundown! Må de bli så många som du önskar dig eller bestämmer dig för!/NM

Det fortsätter åt rätt håll! Helgen var alkoholfri!

kolla längst ner på denna sida där det står "Kontakta Alkoholhjälpen" alltså klicka där för att se svaret. Antar att det var där du skickade meddelandet ? Ett svar syns inte på något sätt här, tyvärr.

familjär miljö där du kan träna på att säga Nej Tack :-)

dag 59 idag! Börjar nu bli frisk från min andra förkylning på ett par veckor.

Och nu kommer nästa prövning. i helgen ska jag till mina svärisar och svärfar brukar bjuda frikostigt. första erbjudandet om en öl kommer förmodligen tidigt på eftermiddagen. vet inte om det är jag som är skyldig till detta (han kanske tror att jag förväntar mig att bli bjuden) eller om han använder mig som ursäkt för att själv dricka. eller så triggar vi helt enkelt varandra. :) nu låter det kanske som om att vi har värsta spritfesterna men så illa är det inte.

vart är det du menar att jag ska hålla utkik efter Magnus/alkoholhjälpens svar? Jag loggar också in direkt på forumet. Ska jag gå till första sidan eller? Jag har skickat frågan.

kunnat/velat släppa kontakten med alkohol så finns alltid "förhandlingsvägar" för att åtminstone kunna få i sig lite av den åtrådda varan. När jag var som absolut sämst ute och kommit till det stadiet att jag knappt kunde skriva min namnteckning pga att finmotoriken inte riktigt var med i matchen så var en lättöl ett helt perfekt sätt att få musklerna att fungera igen.

Att göra som aa har i sin text "..en genomgripande förändring i mitt liv.." förutsätter en egen vilja till det också. Då funkar det inte att gå omkrng och småsmutta på en lättöl.

Börjar med som Trollis att deklarera att om du inte vill ha detta inlägg här så skicka en signal och jag raderar.

Jag kan förstå det...tvekade länge innan jag beslöt att jag måste verkligen be om ursäkt. Jag förstår ju att det tillstor del var mitt fel, min ord som ibörjan gjorde dig så ledsen...sen kanske ledsenheten byggdes på...vill ej utmäta mig själv för stor betydelse. Jag är inte viktig i ditt liv...bra! Det ska jag inte vara heller. Men du är viktig...så ta till dig av de klokheter andra här ovan har serverat.

Men om det hjälper det minsta lilla så vill jag att du ska förstå att jag är ledsen över mitt påhopp! Ta hand om dig! /R

jag finns om du behöver prata.. jag är som du är men ja vet hur svårt de kan vara. men skriv svar om du vill

Där tror jag nog att ni har slagit huvudet på spiken alla tre: VV, Tilde och Maria! Mitt liv har varit/är fortfarande ganska turbulent...så nu när jag har bestämt hur det ska bli. Ja, nu ser jag faktiskt fram emot det. Ett par dagar hos farmor och sen bara ett lugn... Egentid. Inte planera in ngt utan bara vara.

Ongarna vet jag att de får det bra...även om det värsta skulle hända med J så är min fd. svärfamilj 100 procent pålitlig. Hoppas dock på att den bästa utgången. Att J och ongar verkligen kan njuta av samvaron med varandra.

VV; Jag tror också att dina ultimatum och det faktum att du har satt en deadline är ett mkt bra beslut. 1: Ni kan inte fortsätta så här...blir ju inte mkt poäng med äktenskapet om man aldrig ses! 2: För din egen sinnesfrids skull. Att leva i en ständig ovisshet sliter ju enormt.

Precis som du tycker jag också om att kunna utbyta lite erfarnheter och funderingar om det vidare livet. Allt kan inte handla om glaset...som ej ska tas. Men kanske det gör det lite ändå...att lära om. Att hantera livet utan stötdämpare. Att inte ta det där glaset när man är arg/sur/ledsen eller i ngn annan negativ känsla. Kul iaf. att läsa lite om hur andra "har det". /R