Senaste kommentarerna i forumet

...dubbla budskapen som ställer till det inuti...
Lelas, tack för ditt svar.
Jo, det är svårt...svårast tycker jag är att han samtidigt säger att han inte vill vara ensam. När jag ger mig iväg och inte är med honom så känner han sig utlämnad.
Jag förstår att det är extremt pressat för honom nu. Jag är otroligt glad över att han kämpat sig igenom den första abstinensen med svettningar och klåda, dålig eller ingen sömn. Han har knaprat några insomningspiller som tydligen gav hemska mardrömmar så dem slutade han ta. Sen jag kom hem så har han sovit gott.

Det blir bara så jobbigt att jag både ska klä skott och vara den som finns nära, bara inte för nära, för ljudlig, inte prata, men ändå sprida någon slags trygghet. Jag ska finnas där när han ger mig en kram, inte vida värst innerlig men några sekunders närhet...
Ofta känner jag att han beter sig som skadade barn och tonåringar jag tagit hand om. Samtidigt tänker jag att han är trygg med mig och vågar/kan pysa nu när det är extremt.

Ikväll åkte jag till oasen och har min familj nära. Då är det som om jag ska straffas för att jag mår bra...är det normalt när allt rasat, som exempel?

Oavsett så har jag tusen miljoner gånger hellre denna situationen än den för så kort tid tillbaka sen som en månad. Då trodde jag han skulle kunna dö vilken dag som helst!

Kram i vinternatten!

för din titt in på min tråd! Ja, jag är nu inne i perioden då jag uppskattar att vara nykter varje dag, varje morgon och varje kväll. I morgon är det två veckor sedan jag skruvade på korken, och jag går på AA så ofta jag kan. Läser också mkt om missbruk för att förstå varför jag gör en så korkad sak som att ägna en ledig helg åt att dricka efter åtta månaders nykterhet. Får en stor tröst av att inse att min hjärna är ombyggda av all alkohol jag druckit, alltså rent kemiskt har det gått snett så att den del en av hjärnan som står för omdöme och planering är näst intill utslagen. Alkoholen har blivit mycket bättre på att påverka signalsubstanserna än naturlig stimulans för överlevnad. Kidnappad hjärna heter boken, som är skriven på ett lätt och bra sätt om komplicerade saker.
Så till musiken, jag vill gärna börja skriva texter och komponera till det. Hägrar gör en tung text om mitt missbruk, som ska kompletteras med en svårmodig blues i moll:-) Men jag håller än så länge mest på med musikdelen. Ja visst skriver NyMan häftiga texter.
Ha en bra kommande helg till att börja med,
Fenix

...får det bli för nu har du förhoppningsvis somnat. Din man är nog lite brydd och ställd på alla vis nu när det är en annan Maria som dyker upp. Han är kanske rädd... Dompa och du själv säger det bra här ovan. Som du beskrivit honom finns alla bra känslor för dig där men han måste ju fatta att barnen ingår i paketet och att ny partner alltid bör väljas bort till förmån för barnen om det vill ig så illa att det valet måste göras. Vilken tur att ni fick tid snabbt, vill han gå med? Vi ska gå för andra gången imorgon också. Lycka till! Visst känns det bra att vara en ny, medveten och, framför allt närvarande mamma!!

Vaya con dios, vännen, Vaya con dios! ♥

Jag tror det har ökat, eller så är jag mer uppmärksam mot det nu, jag vet faktiskt inte.
Helt klart upplever han det mer som ett hot att jag blivit nykter, jag önskar mer av livet nu, vill göra saker och det gör han sur men egentligen orolig tror jag. Han är svartsjuk på barnen fast han aldrig skulle erkänna det.
Helt slut mentalt nu, ska sova och hoppas det blir ett bra samtal imorgon.
Jag häver inte ur mig saker i affekt, det gör han så bra så det kommer han att göra imorgon.
Hoppas bara att det blir någon vettig som får han att inse hur konstigt han resonerar.
Kan ju inte dra allt här men det är verkligen konstigt.
Tack för att du försöker få mig att må bättre avseende min skuld och visst förstår jag det och jag skulle själv säga samma till någon i liknande situation men skulden finns där ändå, den ska dock inte få hindra mig att framöver göra rätt.
Sovgott!
Kram

Och välkommen till forumet! Eftersom du är både medberoende oah alkis, precis som jag, kan du ju läsa i forumdelen "förändra sitt drickande" också (kanske starta en tråd där med..)
Jag tror att man bara kan börja med /och förändra sig själv!
Om du slutar dricka, finns chansen att din man också gör det.. Det vet man aldrig och det finns inga garantier, så börja med dig själv!
välkomstkram / trollis

Ett stort Tack för din uppmuntran i mitt lite virriga pappaskap. Önskar dig allt gott och är glad att du finns här hos oss. Visst har du så rätt i att även de tråkiga dagarna behövs...kanske är det på just dessa man växer? Den var virrig...men du kan ju konsten att "plocka". Kram/R

Läste i en annan tråd att du har det bra Fenix. Så skönt att läsa...och måste väl vara ännu skönare att uppleva. Det är bra...för det är din tur nu...efter lite om- och men. Det var väl allt. Eller jo förresten...har inte fått min gitarr än. Nu satsar jag på helgen...man vill ju ha tid när man tittar...inte bara rusa på. Men på tal om gitarren...vilka texter han skriver NyMan! Gör du också det? Skriver texter? /R

Antagligen mår han väl inte bra din make heller. Vet inte varför jag skrev antagligen...självklart gör han inte det. Vad det beror på är som sagt inte intressant när det finns barn med i bilden som ska behöva härda ut. (Förmodligen den svartsjuka mot barnen du nämner. Att de tar plats. Att du inte är bara hundra procent närvarande med honom.)

Känns det som det har ökat sen du slutade dricka? Då är det säkert det ovannämda...förut kanske du var lite frånvarande med alla. Ingen behövde få mer eller mindre Maria...för hon fanns inte där. Jag spånar bara.

Svek mot barnen? För att det har fått pågå? Så skulle man kunna se det OM det inte hade varit att du hade en egen sjukdom att hantera. Kanske hann du inte se mannens. Dessutom kan vi inte hjälpa andra innan vi själva är stabila. Jag svek mina ongar på ett liknande sätt. Lät dom leva i en miljö där vi iofs. varken bråkade verbalt eller fysiskt. Men vi teg! Hela tiden!

Bra att du fick tid så fort på familjerådgivningen. Tänk igen noga nu vad du vill säga så att du inte spottar ur dig skit i affekt. Låt honom stå för fräsandet. Önskar dig Lycka till! Verkligen vännen...och att h-värken får släppa. Kram kram/R

den jag hade först och som inte funkade :-) Du ser när länken inte blir blå att den inte är ok av någon anledning.

De närmsta 24 timmarna för två år sedan är kanske de mest avgörande mitt liv.
Evenemanget och hemkomsten till en onykter man. Den ångestfyllda natten med enormt adrenalinpåslag. Vakan, packandet, bärandet till bilen, pulsande i snö. Körde bilen till utfarten med släckta lyktor. Väntan på tidig morgon. Pepparkaksdegen. Bilfärd genom stilla vintervärld. Telefonsamtalen. Den långa dagen hos min vän. De många telefonsamtalen och sms:en. Återkomsten 19-tiden följande dag.

Idag. Snö och vinterväder. Samma man. Pepparkaksdeg. Barnbarn.
Samma ram. Samma bilder - men helt annorlunda. Odelad glädje. Ett annat liv. / mt

För era berättelser om eran pappa/styvpappa, nej inga barn ska behöva ha det så. Det är inte alltid så men det ursäktar det inte, igår var droppen.
Erkänner att jag svikit dem även här för jag har ju låtit det pågå fast jag inte gillar det.
Nu satte jag ner foten, det här tar död på min kärlek, ett evigt klagande på barnen och elaka påhopp måste få ett slut, har bokat familjerådgivning imorgon.
Vi får se om det ger resultat, för vi kommer ingenvart, samma diskussioner har vi haft i flera år men det blir ju ingen skillnad.

Ibland måste man vara egoist. De kommer att älska snön nu när de varit ifrån det. Så det blir inte synd om dem.
Bra gjort!
Kram!

Ps. Jag var hemma idag också, nu h-värk av situationen hemma, bokat familjerådgivning imorgon. Har satt ner foten nu, ändring måste det bli annars får det vara.

Nu är samtliga biljetter inköpta...ongar, barnflickor och rivjärn. Mellan 22 december och 3 januari...blir jag helt solokvist. Så skönt. Samtidigt har jag pratat med svåger och J...kollat nätet. Vad är jag för slags far som skickar iväg mina barn till detta som just nu tycks vara ett av helvetena på jorden vädermässigt?

Egoist? Yepvisst! /R

Efter alla dessa rapporter från familj (och andra) i Sverige idag...så hoppas jag att du fortfarande var sjuk idag. Verkar riktigt otäckt att vara ute :-). Kram/R

Gå in på nätet och kolla så ska du nog se att snölängtan går över :-)! /R

Var precis inne (ute?) på nätet och kollade. Som vanligt verkar det vara värst i Gävletrakten där jag i min stora enfald lyckades bosätta mig. Tänker på dig och PP...undrar om han också fortfarande åker tåg. Men fy fan... Jag tycker ni vänder och åker hem igen...om nu det går? Jag stannade hemma idag och jobbade för att det regnade lite och jag inte kunde ta motorcykeln till jobbet (Kunde ju ha tagit bilen), känns lite som ett lyxproblem just nu.
Försök att inte frysa ihjäl! Värmekram! /R

PS: Jag fattar att du skriver om ett forumfordon när du skriver tåg. Men själv ser jag bara en massa tågkaos just nu...då menar jag fysiskt. men jag hoppas fortfarande du inte fryser...din del av Sverige är väl inte så berörd? DS

Vet inte riktigt vad jag ska säga om det, men... alltid nåt, kanske?...
Hursomhaver, vanlig onsdag på jobbet. Livet fortsätter och jag sitter kvar på tåget. Alltid nåt, som sagt. Hälsar till alla snöskottare och alla ni andra som inte har den stora ynnesten att få skyffla snö (älskade din saga trollis, fniss...) och hoppas att vi alla kan behålla vettet en dag till! Det är ju snart jul.../NM

Länge sedan jag skrev. Går på stödsamtal en gång/vecka som fungerar bra, skönt att bara få prata med någon annan än mannen. Har fått medicin som ska minska suget, men har inte märkt någon skillnad efter en vecka. Jobbar väldigt mycket och hinner inte med så mycket annat just nu. Om allt går som jag vill kommer jag få gå ner i tid och vara ledig en dag i veckan efter jul. Det ser jag fram emot. Det ända jag vill och längtar till just nu är när jag får vara själv! Är trött efter höstens resa och behöver få lugn och ro att se tillbaks och reflektera över hösten och tid till att tänka framåt.

eller villaområde i någon utkant för den delen också. Kul, Kul. Där jag sitter är det +25 på dagen och +18 på natten, men jag längtar ändå hem till snö och julfirande. Skottade som attan de sista åren innan jag sålde huset och känner väl igen plogbilen. Det var nog samma. :-)

VV

såhär: http://www.metro.se/kolumner/hej-kompis-du-dricker-for-mycket/EVHlld!NG…

kram trollis

Hej på er alla hittade denna sida som jag tycker verkar jättebra..både jag och min sambo dricker på tok för mycket..i stort sätt varje dag i veckan..och jag är nog värre än han.då jag jobbar mindre. Nu den senaste tiden har jag haft sådan ågest och abstinens så jag knappt vet hur man ska klara dagen.. I går kväll efter både öl och vin så kännde jag att nu får det vara nog..orkar helt inte mer..allt blir ju lidande, av att vi dricker så mycket som vi gör. Kan vara hemma och inte få något gjort bara för att jag mår så dåligt eller är full..och det är även så att ringer vi tilll varandra under dagen så säger vi vad ska vi handla idag? ungefär som vi talar om mjölk..och då är det ju systemet vi talar om helt sjukt..ha det fint och en bra dag..

jag högaktar och beundrar : http://www.metro.se/kolumner/hej-kompis-du-dricker-for-mycket/

Alltsåva ! Jag får inte länken att fungera ?? Klicka på kolumner och sen Hillevi Wahl så kommer ni till krönikan jag menar...."Hej, kompis..."
Märkligt ???

Skadeglädje...är det väl inte direkt...men ngt väldigt likt. Pratade med svågern nyss och enligt honom så är precis så det ser ut just nu i Byhåla med omnejd. Så glad att jag kom därifrån. Tack Trollis! (Här hos mig regnar det, så jag stannar hemma och "jobbar"). /R

Finaste kvittot fick du! Lilla "frk Persson" är både trygg och klok. Det kan man kosta på sig när man aldrig behöver undra vilken pappa som kommer att dyka upp! Förstår att du är nöjd...det ska du vara! Jävlar! (Har ju en tendens att svära lite för mkt när jag reagerar starkt :-)). /R