Senaste kommentarerna i forumet

:)

Sov så gott nu.

Titta tillbaka på kvällen och tänker att den här gången var det lätt.

Ligger i sängen och ska sova. Känns skönt.

Levern fick åtminstone 1 dag i vila.....

Lycka till!

Bra jobbat! Håller med Tjalle, man börjar dessvärre lära sig ganska bra de olika faserna man går igenom på vägen till något s.k. normalläge. Nåväl, man vet ju också att det faktiskt blir bättre för varje dag - även om det är svårt att se ljuset i tunneln i början. I morgon vid den här tiden så är dag 2 utan A tillända för din del. Hoppas att du kan få sova lite, det är så skönt när man kan få till några timmar med kvalitetssömn!! Kämpa på!

Jaa du Harry. Känner väl igen de jobbiga återhämtningsdagarna. Kan nästan timme för timme tala om vad som händer i kropp och knopp efter en fylla. För mig är det otroligt jobbigt de tre första dygnen. På fjärde dagen vänder det så sakta och det tar upp mot en vecka att komma till någon form av normalläge.

Själv har jag mina insomningstabletter som någon form av "räddning" som ger mig den otroligt viktiga sömnen vilken behövs för återhämtningen. Det är naturligtvis ingen bra lösning men för mig är det ett nödvändigt ont. Antabus har jag prövat men det funkade inte för mig. Jag blev illamående, dåsig och varm i ansiktet. Liknelsen med Dr Jekyll and Mr Hyde stämmer tyvärr på mig också (enligt mina närstående). Själv inser jag ju inte att jag personlighetsförändras när jag dricker.

Låt oss kämpa ihop.
Sköt om dig/Tjalle

Dag 1 utan alkohol är snart till ända, nu börjar vi om från början.

Vill bara somna och få en god natts sömn. Är i stort behov av det. Kroppsligt känns det lite bättre nu, men mentalt är det fortfarande jobbigt. Känner skam och skuld för vad jag gjort och för att jag svikit mig själv och min familj.

Det är så konstigt med mig och spriten, när jag dricker blir jag totalt annorlunda än när jag är nykter, verkligen Dr Jekyll and Mr Hyde. Hur ska jag kunna stoppa mig själv från återfallen framöver?

Har ju Antabus, men tar det inte när jag blir ensam. Något hindrar mig från att göra det och jag måste knäcka den nöten om det ska funka för mig i framtiden. Känns faktiskt inte som att jag har så många fyllor kvar innan jag knäcks fullständigt.

vill du berätta vad du tyckte? Var den bra och gav dig något?
bra jobbat LarsEson...:)

och ge dig inte.... en timme i taget, sedan en dag, sedan en vecka och snart då mår du kanonbra. Du på rätt väg :)
lycka till//mod60

Att jag inte ska hänga upp nykterheten på relationen men jag ser det som en draghjälp snarare. Lite samma som att umgås med en vän vilken som helst som inte dricker alkohol och lever hälsosamt. Det blir lite lättare just då. Andra kvällen nu och det enda jag känner är ett stort lugn. Äntligen har jag tagit beslutet, nu är jag på rätt väg.

Duktiga du!, kämpa på!!Skickar styrkekram!

Det är obefintligt. De få människorna jag umgås med och pratar med är antingen själva i osunt drickande eller så är det den typen av människor som säger att allt är så förbaskat jävla lätt. Vaddå sug.....ja men ta då alkoholfritt vin eller öl om det är vardag. Klart man kan dricka gott men just själva alkoholen ska man inte dricka dagligen. Jag minnsan köper mer alkoholfritt på bolaget än vad jag köper alkohol. Etc.....

Ja ja tänker jag.......ni går inte runt och mår då jävla dåligt heller och inte konstant tänker på att du bara skulle vilja gå in i dimman.

Nu är barnen här med allt vad det innebär. De är rätt stora nu men det blir tjat om att leka och glömda saker hitt och dit.....jag höll på att få spel.....utav INGET......men lyckades lugna mig och inte agera på min känsla.

Jag har fortfarande ont i högra sidan på buken. Jag har kommit hem och hällde upp indian tonic zero.....typ den enda läsken jag tycker är god. Lägger ofta citron i den....blir ännu godare då.

Jag siktar på a-fri kväll.....den första på 12 dagar. Sambon kommer dricka lättöl.

Lena vad underbar du är :-) jag skulle vilja testa men vågar jag.....lyckas jag... Jag är skit rädd.....det kommer säkerligen drickas en del här i påsk. Sambon vill nog ha sitt. Gäster kanske vi också kommer ha.....sånna som jag inte vill berätta för vad jag har för problem.

Kram

Jag har nog också den känslan eller liknade känsla. Tjafsar och orsakar massa bråk med sambon och nöjer mig inte med det jag har. Jag vet inte ens vad jag strävar efter med mitt beteende. Kanske mer bekräftelse fast jag får massor av bekräftelse redan.

Hoppas er påsk blir riktigt mjuk och skön.

...det där med att komma hem från en fest och dricka i kapp. En ganska tydlig väckarklocka, då man inser att man dricker mindre på en fest, än man skulle ha druckit hemma på samma tid... bara man lyssnar på den. Vi är väldigt många som har/har haft rejäla alkoholproblem, utan att omvärlden har den minsta aning om det.

Väldigt lyckat beslut att hälla ut vinet. Det är så mycket längre väg till systemet, än till köksskåpet och under den vägen hinner man fundera om flera gånger.

En liten varning - Häng inte upp ditt nykterhetsbeslut på dina nya relation. Det är för din egen skull du behöver bli nykter, inte för hans eller relationens. Jag tror att det är en insikt som är nödvändig för alla som skall lyckas bli av med alkoholberoendet.

När jag läser ditt inlägg framstår det snarare som glasklart. Jag kunde ha skrivit det inägget själv.

Tror att du är något på spåret när du säger att det inte räcker att "bara må bra", så känner jag också. Jag söker den perfekta känslan, av absolut välbefinnande men den uppenbarar sig endast mycket korta stunder (om ens) och kostar som sagt dagar och veckor av ångest.

Jag förstår precis - jag funkar precis likadant! Hinner också "återhämta" mig mellan fylleracen - och dessvärre också glömma bort hur jävligt man mår när man skall ur skiten. Också 9 dagar sedan jag blev nykter sista gången - och känner mig fysiskt rätt ok, men den mentala biten tar längre tid. Och som du säger, det tar mer tid och energi för varje gång. Känner också igen det där med "välplanerade" fyllor, till viss del. Helt sinnessjukt att man liksom nästan lägger in det i kalendern, att "nu passar det in". Hoppas verkligen att vi båda kan hålla oss ett tag framöver. Tänk, i den bästa av världar, om vår sista "period" var den sista, på åtminstone, vääääldigt lång tid?! Jag önskar dig styrka på vägen!!!

Nykter på nionde dagen och jag mår fysiskt helt OK. Psykiskt någorlunda stabil men bär alltid på rädslan att falla för frestelsen som ju kan komma som en blixt från klar himmel. Antar att jag är lite av en periodare. Kanske är det också det som räddat mig. Kroppen hinner återhämta sig mellan varven. Många, många gånger har jag ställt mig frågan varför jag inte klarar av att fatta ett rationellt beslut och stå fast vid detta. I hela mitt liv har jag, i andra frågor, aldrig tvekat utan varit konsekvent och genomfört det jag bestämt mig för.

Är det svag karaktär??? Jag vet faktiskt inte. Ibland händer det att jag tittar på TV-program som Biggest Losers. Med förvåning ser man dessa "stora" människor och det är så lätt att döma. Varför tar de inte tag i sig själva?? Ät mindre och rör mer på er?? Samtidigt inser jag att deras problem är exakt detsamma som för oss alkisar. De kan helt enkelt inte stå emot frestelserna. I deras fall gäller det matintaget......

När jag varit nykter ett tag mår jag förvånansvärt bra. Så varför kommer då dessa tankar på att ta sig ett glas...... I mitt fall tror jag att jag har någon defekt i min tankeverksamhet. Jag är liksom inte helt nöjd med att "bara må bra". Jag vill ha "mera"....Inbillar mig att det kan bli ändå bättre med några glas innanför västen. Visst, efter några öl stannar tankeverksamheten upp, alla problem (små som stora) försvinner lite i ett töcken och ett stort (konstgjort) lugn sprider sig i kroppen. Allt vore väl om det stannade där men det gör det aldrig nu för tiden. Det slutar, nästan undantagslöst, med att jag dricker på tok för mycket med påföljd av att jag dagen efter blir bakis och då är det för sent. Då skriker kroppen min efter mera och då har jag inget att sätta emot.

Jag känner ingen oro över att jag ska dricka idag men vet att suget kommer så småningom. Min stora "läxa" blir att lära mig att hantera suget. Att inte ge efter så lätt. Att inte koppla bort "hårddisken" och släppa ansvaret. Jag har blivit så duktig på att "finta" omgivningen och ibland är mina fyllor så otroligt väl planerade. Den enda jag lurar är dock mig själv och det blir värre och värre för varje gång och svårare och svårare att komma tillbaka på banan.

Rörigt inlägg kanske men ibland måste man få ur sig vad som surrar i huvudet.
Sköt om er/Tjalle

Gällande a går allt bra. Har inte rört något sen resan och inte känt behov av det, fast det finns en hel del annat här hemma som går trögt just nu. Bar nyss hem en stor kasse full med a-fritt öl och cider till mig och frun

Hej Anders,

Har läst igenom din tråd och slås av hur lika vi verkar vara. Mitt i livet, med stabila jobb och så vidare och ändå är det något hos oss som är trasigt.

Dina "race" tror jag tyvärr inte kommer bli bättre med tiden, tvärtom. Du bör nog fundera på om du ska försöka sluta helt du också. Det är inte lätt, men det måste gå.

...dagbok. Känns som att det hjälper lite att skriva av sig.

Jag lyckades nyss slumra till en stund. Även om det var en kort stund så kändes det viktigt och som ett steg i rätt riktning. Mår dock fortfarande långt ifrån bra och känner att det är flera dagar kvar till något som kan liknas vid normaltillstånd.

Återhämtningsperioden blir värre och värre för varje gång. Jag är så trött och känner att jag inte riktigt har kraften att ta mig ur som förr. Men jag kämpar på och har inte gett upp.

Problemet är tålamod. Jag vill må bra nu, inte om flera dagar/veckor. Men jag vet att det kommer att ta tid innan det är över och det måste jag lära mig att leva med.

Gå dit och ta den hjälp du kan få. Tro mig om du börjar tänka att du nog kan klara dig själv så kan återfallet vara nära. De är livsfarligt för en alkoholist att tänka så.

Jag har varit där och de är bra, snälla och hjälpsamma. Jag tror jag ska kontakta dem igen snart.

Gå dit!!

Även jag tog mig ett återfall (i slutet av förra veckan). Håller nu på att kämpa med abstinens och ångest. Det känns svårt och jobbigt.

Samma problem som du, tar mig återfall ibland. Tyvärr även efter långa perioder av nykterhet (flera månader). Även jag tränar mycket och lever sunt i nyktra perioder. Jag börjar dock tro att det kan trigga återfall pga att jag kör mig själv för hårt och till slut måste "fly" in i dimman.

Jag hoppas att jag lär mig läxan den gången, det är verkligen inte värt det.

Idag fick jag ett samtal från öppenvården. Ska börja gå på samtal där gällande alkoholen. Har ju hållt mig nykter länge nu men känner ändå att det vore bra med stöd för fortsatt nykterhet. Är det någon som har erfarenhet av liknande situation? Samtal hos terapeut för hålla nykterheten vid liv? Känner hur jag tänker "Nej men jag klarar mig själv, kanske inte behöver gå där...", samtidigt som jag vet att jag trillat tillbaka förut. Vad pratar man om på såna här samtal? Har ni upplevt att dessa samtal hjälpt er?

Kram till alla er på forumet!

kul att du är på banan igen. Ja vi är ju uppenbarligen envisa, eftersom vi ändå kommer tillbaks hit gång på gång. Och någon gång måste ju bli den där dagen då det tog slut och det riktiga livet började. Vi kanske äntligen är där nu! Ha de!

höra Lena. Ja jag och alkoholen är inte heller något bra par. Har inte lust att förstöra en enda dag till, har anmält mig till en internetbehandling via Karolinska, och vi börjar i dag eller i morgon. Ska bli spännande.
Vill inte dricka bort någon mer påsk, någon mer semester heller. Vill må bra på riktigt!
ha de!