Senaste kommentarerna i forumet

Det börjar lösa sig tycker jag. Fortfarande attacker, men han följde med till vårdcentralen ändå.
I morgon ska jag börja jobba igen, lite orolig för detta. Han ligger mest i sängen, så vi får väl se vad som händer. Ja, jag brukar ta för mycket ansvar, men jobbar på det. Känner att jag på något sätt måste motivera honom att fortsätta vara nykter.

I kväll ska jag på möte, jag har föreslagit att han också går på AA-möte samtidigt.
Terapeut har jag på gång, men får vänta 2 veckor till tyvärr.

Kramar
Miss K

Det där ska jag ta till mig och överväga, det finns nog mycket sanningar i den tankegången.
Jag stämmer in i många av dina påståenden, där har jag en tråd att börja nysta i...

Tack, Berra

Det verkar som att det är fler än jag som mumsat go´saker istället för A och ni är så välkomna att hänga med!
Jag har som sagt gått med i Viktklubb på nätet och genom att skriva in allt jag äter hoppas jag att jag kan sluta äta ner jag ätit det jag ska enligt programmet.

Ett stort problem för mig är att jag helt tappat intresset för matlagning nu när jag inte kan dricka vin under tiden, har dessutom tappat aptiten och tycker att allt ser äckligt ut och bara ätit mackor.

Sedan unnat mig godis och glass på helgerna och allt annat gott därtill.

Har fyra par jeans i garderoben som jag så gärna skulle vilja ha!!

Låt oss peppa varandra i detta oxå. För jag börjar tro att där någonstans i framtiden finns den riktiga jag som är nykter, frisk och som mår bra, jag är på väg, men märker att det jag ser i spegeln inte reflekterar den kvinna jag är och vill vara.

Har alltid varit en mästare på att vara elak mot mig själv och när jag unnar mig allt detta goda så är jag ju inte snäll och unnar mig saker utan jag är taskig mot mig själv som försämrar min hälsa och tar bort glädjen i att vara fin.

Jag kämpar på, det är en lång väg att gå...

ja, 42 dagar, ganska otroligt, det hade jag inte trott då! Men minnet av hur trött jag brukade vara blir allt svagare och blekare, vilket är en nackdel för mig. jag glömmer bort att uppskatta hur pigg jag egentligen är. Piggheten blir en ny baseline, man vänjer sig. Som tur är så har inte detta lett till att jag har blivit sugen på att dricka igen.

idag har jag iaf fått en påminnelse. jag har sovit alldeles för dåligt och lite inatt (mitt eget fel). är så trött idag till den grad att jag känner mig deprimerad. på vägen till jobbet så kom jag på att det är precis så här jag brukade må lördag, söndag, måndag och tisdag vanligtvis. Men istället för att känna så 3-4 dagar i veckan så är detta egentligen första gången på 42 dagar. Fördelarna med att låta bli att dricka blev återigen tydliga.

Jag kopierade detta stycke av mulletant, ur Berras tråd..

"Tio vägvisare
till förändring - så beskriver Olle Carlsson budorden. O.C är nykter alkoholist och präst. I boken 12 steg för hopplösa. Livsförändring på djupet skriver han att budorden, de flesta är utformade som förbud. Han har skrivit innebörden som uppmaningar och då blir det
1. Kärleken framför allt - betydelsen att ha något som jag håller heligt
2. Öppna ditt sinne - G-d som jag själv uppfattar en högre makt oberoende av religion el ateism
3. Ta det lugnt - ett inre förhållningssätt - Sinnesrobönen
4. Visa respekt - mot äldre och sjuka... Att försonas med sitt ursprung
5. Rädda liv
6. Håll vad du lovar
7. Var ärlig
8. Tänk på vad du säger
9. Dela med dig
10. Lev och låt leva "

Så klokt att skriva om budorden.. (Lika bra som "jantelagen")
Det är ju det här det handlar om!
Jag förstår iofs, att det finns människor, som bokstavligt reser ragg, så snart de anar någon form av "religion"..
Kanske är det egentligen någon form av inre trots..? En sorts känsla av "här ska banne mig ingenting bestämma över mig"!?
En sorts vägran att tolerera någon form av "överhöghet", för att man egentligen inser, att man inte är den som bestämmer allt..?

Kanske är det ett utslag av besvikelse.. Man ville ju tro.. men det fanns inga (och kommer aldrig att finnas "säkra",) bevis.. Kanske ansågs det också vara ett utslag av "barnslighet" eller dumhet (lågt IQ?)

Kanske hänger det ihop med uppväxten, när det fanns gott om vuxna, som dikterade vilka tankar, och tyckanden som var "rätt". Kort sagt, vad man skulle "tro" på (oavsett om det gällde politik, religion, sexuell läggning eller genusfrågor..)

För att få en inbillad kontroll, sätter man sig ofta i en "won-oben" position.. ("alla andra" är idioter som tror på.. osv)Man k ä n n e r sig lite "bättre"("finare") och klokare..

Fast någonstans inom sig tror jag att man ändå har den där osäkerhetskänslan.. Någon kan ju genomskåda en.. Alltså, INSISTERAR man.. ;-D
Det är som den där bergfasta övertygelsen man har som barn/ung.. Då VET man minsan precis hur allting är (BASTA)
Det är bara att lyssna när 5 åringar förklarar saker (de egentligen inte har en aaaning om ) för sina kompisar..;-D
När man blir lite äldre, förstår man att vissa saker ÄR lite mer komplicerade och man kan tillåta sig att litet..nja, jag v e t inte riktigt..
När man blir ännu äldre, inser man att det egentligen är väldigt lite som är "hugget i sten"..

Det är som en proffessor förklarade för mig: När man är ung, så tror man att man VET allt.. När man blir gammal, inser man hur lite man egentligen "vet"...

När det gäller alkohol, så är det många gånger likadant med vårt beroende.. Vi vill inte acceptera, att "alkoholen" har blivit vår "gud", vår överhöghet och att vi inte längre har kontrollen..

Kanske är det därför så många av oss alkies har ett så stort kontrollbehov? Ju mindre kontroll vi har, desto större behov har vi att ha någon form av kontroll!
Vi blir ofta "pedanter" , både hemma och på våra arbetsplatser.. Vi blir skitsura, när folk inte "sköter sig", kommer i tid eller slarvar..
Kanske tror vi, att bara vi visar upp denna blänkande fasad, så har vi full koll.. Och då kan man ju bara inte erkänna, att det finns något som har större "koll" på våra liv.. ;-D
Vi har bara bytt ut vilken "gud"/ högre makt som helst mot alkohol..
Det sägs ju att vi har "gud" inom oss, alltså är vi "gudar".. Vårt högre jag styr, alltså kan jag förtrösta, att detta högre jag är en smula klokare än mitt ego..
Kanske står mitt högre jag och ler mot mig, som en vuxen, som lyssnar, när 5-åringen tvärsäkert meddelar sina kompisar, precis hur allting är och fungerar?

..och jag klarade även denna utan alkohol. Det går nästan för bra. Börjar nu bli lite nervös för att det ska komma ett misslyckande. När man läser här inne på forumet så känns det mer som att det är vanligare att få ett återfall än inte. Detta är första gången som jag slutat dricka så jag har ingen tidigare erfarenhet av vad man går igenom efter ett sådant beslut. Kan man klara det utan återfall eller är jag naiv som tror det? Nu har jag visserligen inte hamnat i situationer än som varit enormt frestande. Jag har ju parmiddagen till helgen(men här ska jag köra så jag tror jag klarar denna) och sedan radar det upp sig med julfester osv under hela december. Kommer det kunna vara en fallgrop för mig? Vill försöka förbereda mig så mycket som möjligt.

Nu skall jag iallafall njuta av dagen. Klar i huvudet. Kommer ihåg allt från helgen:)- fantastisk känsla.

Kramar N

till dina 5 år :-) För visst är det väl i dagarna du har din födelsedag ?

ur Olle Carlssons bok "12 steg för hopplösa" i min egen tråd nu när jag skrev ner dem till Berra. I titeln ingår också meningen "Livsförändring på djupet" och det är precis vad jag tror att stegarbetet kan innebära. Det är stort. O.C skriver budens innebörd som uppmaningar i ställer för förbud och då blir de plötsligt helt begripliga och moderna. Hans öppna hållning till olika religioner tilltalar mig - men förvånad är jag inte. Sådana brukar "mina" präster vara:)

Ser tillbaka på en vilsam helg med närhet och fin samvaro. Barnbarnsbesök och -övernattning ingick - de har blivit stora! Herregud vad jag är tacksam att vi har förmått vända vårt liv!

Att också jag har allt kvar... det har varit mannens ledord / ledorden för mannen - "jag har allt kvar".
Just i detta ögonblick inser jag att det gäller också mig. Också jag har allt kvar - och så nära jag var att lämna.

Så nödvändigt det var att våga lämna. Ta steget ut - och steget tillbaka. Och hålla taget.

1. Kärleken framför allt - betydelsen att ha något som jag håller heligt
2. Öppna ditt sinne - G-d som jag själv uppfattar en högre makt oberoende av religion el ateism
3. Ta det lugnt - ett inre förhållningssätt - Sinnesrobönen
4. Visa respekt - mot äldre och sjuka... Att försonas med sitt ursprung
5. Rädda liv
6. Håll vad du lovar
7. Var ärlig
8. Tänk på vad du säger
9. Dela med dig
10. Lev och låt leva

Jobbet nu - kan snart räkna dagar. / mt

Att samtidigt hantera identitet, relation/skilsmässa, och nytt arbete är fullt upp. Så bra att du ser på dig och ditt liv och vad du har att jobba med. Det viktigaste för dig är att hålla fast vid din nykterhet och helt säkert är det också en förutsättning för ett eventuellt fortsatt liv med din fru (sambo). Så bra att hon ska träffa en terapeut också. Ni behöver båda hjälp.

Det tar tid att läka, både såren från besvikelser i nu-relationen och de kanske ännu djupare från barndomen. De nya såren kan dessutom rivit i gamla ärr... Det är hennes jobb men du kan bli ett stort stöd om du orkar hålla fast vid din nykterhet.

Mycket av den här processen har vi, jag och min man, genomlevt de senaste två åren och jag är förundrad över hur annorlunda livet har blivit efterhand som tilliten vuxit fram. Jag kan tala bara för mig själv - men det jag sett är det har betytt väldigt mycket att min man började på AA. Det är något med 12-stegsarbetet som gör skillnad. Det har ju också forskningen visat vad gäller resultat i missbrukarvården - men det jag ser är inte "resultatet nykter" utan lugnet och livshållningen.

Allt gott! mt

till förändring - så beskriver Olle Carlsson budorden. O.C är nykter alkoholist och präst. I boken 12 steg för hopplösa. Livsförändring på djupet skriver han att budorden, de flesta är utformade som förbud. Han har skrivit innebörden som uppmaningar och då blir det
1. Kärleken framför allt - betydelsen att ha något som jag håller heligt
2. Öppna ditt sinne - G-d som jag själv uppfattar en högre makt oberoende av religion el ateism
3. Ta det lugnt - ett inre förhållningssätt - Sinnesrobönen
4. Visa respekt - mot äldre och sjuka... Att försonas med sitt ursprung
5. Rädda liv
6. Håll vad du lovar
7. Var ärlig
8. Tänk på vad du säger
9. Dela med dig
10. Lev och låt leva

Kändes lite häftigt att få så många budord från dig precis när jag läst det kapitlet i boken. För mig, som inte är ateist, gav den här tolkningen (Olles då) en helt ny tillgänglighet till de 10 budorden. Mina favoritpräster, jag har några, uttrycker för övrigt sin uppskattning för ateister som gjort ett ställningstagande.

Grattis till dina fem år! Tack för att du finns kvar här! Lev väl! / mt

Berra:

-DU ÄGER!

Hoppas du får en härligt levande vecka/
/A

...drycken har det varit och nu har jag också lite problem med vad jag stoppar i mig. Nu blir det också för mig dags att göra något åt det:-) Börjar med rivstart imorgon med pulverdiet för att därefter övergå till LCHF - kommer dock inte riskera min nykterhet den är prio 1, nog bra att ha i åtanke när en viss hunger stundar - hunger ökar suget på alkohol, kanske bättre köra LCHF direkt men jag skall göra ett försök:-)

...god natt

:-#

Inte oroa dig över.
Svårt att kunna påverka umgänge men 9 fall av 10 hamnar barnen i mammans vård.

Och om du även kan påvisa vilket
odrägligt beteende din sambo
har så är saken biff så att säga .

Men en riktigt tuff sits.

Har du någon atr prata med?
Låter så, finns det nåt journummer
du kan ringa eventuellt?
Kramar/A

Hoppas denna resa fortsätter, en guppig väg är det. Jag utropar Iiytyyhhhhhaaaaa, och ökar
till GALOPP!!!
RIDER barbacka för att lättare kunna parera med kroppen. Hästar är fantastiska djur som känner av alla rörelser man gör.
Brunte som hästen heter får hjälpa mig
på denna resa, också underbara MARIA såklart.
Återigen TACK!!!
/A

..att jag alltid summerar ihop helgen så här på Söndagsnatten mot Måndagen...

Jo jag vill skapa ett statement, men mest för min egna del, en gravsten över mitt tidigare drickande.
För det är ganska precis vad det handlar om, sätter milstolpar eller möjligen gravstenar på min stig.
Min stig mot ett bättre sätt att leva, och genom-leva mina helger..

Jag behöver i stort sett markera mina nuvarande helger, på något sätt "övertyga" mig själv om...
...att det här nya sättet att leva på förutan alkoholen, verkligen gör skillnad...
För det gör det, och låt det aldrig få falla i glömska!!!

Det är skillnad, på att genomgå en helg utan alkoholen, stor skillnad...
Till en början hade jag "sorg" över att måste vara utan alkoholen, jo det var en riktigt "sorg"!
Ingenting var roligt, bara ett elände att behöva genomlida mina tråkiga helger förutan alkoholen.
Led...och led..och led...

Sakta gick det upp för mig att jag inte led av ångesten längre, på samma sätt..
Ingen bakfylleångest, inga kval, inga flashbacks...
Utan jag led av att INTE lida, konstigt tänk..egentligen, men så var det..
Jag satt och led över någonting som i slutänden visade sig hade blivit till något bättre,
men ändå saknade jag det på något sätt, det där som det brukade vara, bakfyllan..

Ikväll satt jag och såg delvis på Solsidan, där snubben sa...
"..men det där är inget att hymla om, jag är en nykter alkoholist, en alkis helt enkelt!.."
Och så sveper han ett glas skumpa i två drag, "..nej fan det där behöver jag inte.."
Det skär i mig, att de ville göra något roligt över det, och så gör han precis det man inte ska göra,
nämligen sveper glaset, och sedan ångrar sig..
Men det är inte roligt, inte ens tragikskomiskt, utan bara en form av konstaterande, så här är det.
Detta offentligörandet över en som har ett alkoholproblem visar på något sätt att de har klykat problemet, satt sin prägel på det och sedan bara lämnat det, utan vidare kommentarer..
Var det en parodi på det eller inte?, har svårt för att bestämma mig...
Men så bestämde jag mig för en sak, att inte ens ha en åsikt i sammanhanget..

Återigen har jag vänt blickarna inåt mig själv, jag behöver inte tycka någonting,
inte ta ställning för eller emot, utan bara låta det passera, obemärkt!
Varför ska jag reagera på något där jag har tagit en åsikt för eller emot, och sedan motivera det?
Ska jag må dåligt över något där jag inte kan påverka, en händelse som kan bara gå förbi..

Det är lite av hur jag idag resonerar, tänker på mig själv i första hand, ser händelsen i bakvänd ordning, varför ska jag överhuvudtaget bry mig om saker jag inte kan förändra...
Och istället lägga kraft och energi på saker där jag har makten att förändra, kanske sluta dricka?
Ser ni hur jag så sakteliga försöker få er att minnas sinnesro-bönen...

Jag är ju en riktigt ateist, och vill inte lägga min tro i någons religion...
Min tro är att våga tro på mig själv, jag får vara min egna "gud"...
Kraven blir att inte göra mig själv missnöjd, och därför sätter jag mina egna regler...
Jag har bara ett tionde budord...
"Du ska icke hava begärelse till din nästes hus, tjänare, tjänarinna, hustru oxe åsna bla bla bla,..
OCH alkohol.."

Så var det klart, jo kanske ett tredje budord också..
"Du ska inte sabba helgen, ty den är helig.."
Amen

Vänta i andra budordet klipper vi också ut..." Du skall icke missbruka..."

Nu har jag blandat friskt från Wikipedia's hemsida och alla religioner,
jag kanske hamnar i helvetet, vem vet.. men det skulle ju bara visa på att någon däruppe har humor.
Jag har ju redan haft mitt lilla helvete här nere på jorden redan, när jag drack...
Och kristu blod drack jag ju varje gång det var middag, så jag måste ha gjort massor av nattvardar?

Nä, nu är jag elak igen, fy på dig, läggdags!

Mors Berra

På'n igen 'ba! :)

Tack ska ni ha båda två!! Det värmer ska ni veta.
Eken: Jag blev lite fundersam angående träningen...för tränar gör jag redan...hur visste du det? tänkte jag. Men du har rätt, yoga och meditation är nog inte riktigt min grej...;)
Flygcert: Jag lider med dig. Du verkar inte ha det lätt, jag hoppas verkligen att du får ordning på allt och att du blir lycklig!! Jo, min fru känner antagligen ungefär som du. Förutom att hon aldrig har ställt ultimatum, utan hennes värld rasade ihop när jag slutade dricka. Hon ska träffa en anhörigterapeut i veckan och jag hoppas att det kan ge henne perspektiv. Men jag vet inte...känslor är ju känslor ändå...

Återigen, tack så jättemycket för era inlägg!! Kram på er!

se ut som jag känner mig! Bra utryckt må jag säga!
Ska vi göra en resa ihop Sommar, 13 kg är precis vad jag vill och behöver gå ned.
Förutom att inte dricka alkohol, vilka tankar har du om hur vi ska göra?
Kram
Fenix

ställde mig på vågen idag och ännu en toppnotering är nådd.
Känns inte bra alls.
Har känt i kroppen att jag gått upp, stoppat huvudet i sanden
och fortsatt äta massor av mackor, glass och godis.

Blir ledsen och det är ju knasigt alltihop.
Nu när jag inte dricker längre borde det ju vara lättare att låta bli allt onyttigt.
Jag vill ju vara nykter och frisk inte nykter och överviktigt.
Behöver gå ner 13 kg för att komma över BMI-strecket till normalviktig.
Signade upp mig på en "gå-ner-i-vikt-klubb" på nätet och
har som mål att gå ner de där 13 kilona tills jag fyller 40 i vår.

Vet att det låter ytligt, men jag skulle så gärna vilja se ut som jag känner mig.

Jag har ju också en maskin jag kan ställa in. Varför gör jag inte det??? Nästa helg ska jag det. Idag hann jag bara med 1 maskin innan vi skulle iväg på bio.
Vi såg Breaking Down, jag är barnsligt förtjust i fantasy-filmer. Väntar nu på att Hobbit filmen ska ha premiär.
Nu målar jag naglarna i nytt nagellack som jag köpte, så kul har jag!!
Vi får hoppas på en roligare måndag. Kram!

...den känner jag igen. Fast det var värre när jag drack. Då brukade jag bli lite tråkig att ha göra med för familjen, jagade iväg alla från frukostbordet, röjde och ryade! Ofta var det väl lite i kombination med skämsel för vad det var som gjorde att man inte kom upp lite tidigare.

Nu försöker jag tänka att kanske behövde jag sova till 10? Visst vore det skönt att kliva upp halv 7, för tänkt vad mycket man får gjort! Min nya tvättmaskin har in inställning där man kan bestämma om hur många timmar tvätten ska vara klar. Är perfekt att ha en färdig maskin till halv 10 en lördagsmorgon för då känner man sig lite effektiv trots att man inte klivit upp ur sängen :-)

vad svårt det är.

Vi går omkring som katten kring het gröt. Emellanåt pratar vi, nästan som vnaligt, eftersom sambon tror/tycker/vill att allt ska vara som vanligt, medan jag känner ilska, avsky och allt möjligt som jag inte kan sortera just nu. Men däremellan blir vi jätteovänner och då kan män väl säga att allt är som vanligt: jag får käll och inte ens inför lilla prinsessan drar han sig för att säga vad han tycker, om vårt gräl, om mig eller det som faller honom in, och inte ens att jag ber/säger till honom att inte skälla på mig spelar ingen roll.

Är såå trött på honom, allt som har med hans beteende att göra, men jag har ingenstans att bo, och vi kan inte ens prata - skulel jag ta upp med honom att jag vill separera så skulel han skälla, kalla mig allt och inte låta mig ta med vår lilla flicka. Åh...

Jag blir om mina rader har hjälpt dig, du vet, det är svårt att lura en annan alkoholist...
Vi vet, vi har varit där.
Du verkar vara på banan igen, skönt då är "familjen" hel igen.
Kram!