Senaste kommentarerna i forumet

Tack för tipset Mulletant. Jag känner dock att jag inte orkar engagera mig i detta om det eventuellt är så det är ställt. Hittade för ett tag sedan en artikel i tidning om vård som handlade om en mansklinik i STH dit män kunde gå med allehanda besvär och funderingar. Den gav jag till honom. Han har inte ens kommenterat det eller frågat varför eller något. Kanske fel av mig men jag kan inte jämställa detta med ett substansmissbruk, just nu känner jag mig bara arg och ledsen. Mest ledsen.

Igår frågade jag om kursen som han går nu, presentationsteknik, kommunikation etc. Jag vet ju att familjen brukar bli lite involverad, men inte jag? "jag kommunicerar mycket på jobbet" säger han då. Jaha, vad bra att du kommunicerar nånstans då kan jag inte låta bli att säga "ja visst är det". Det känns som om vi står så långt ifrån varandra. Igår var jag arg men idag känns det som om jag sörjer.

Jag vet ju att han är en bra människa, han är trevlig och omtyckt. Tyvärr återkommer jag hela tiden till "vad är det för fel på mig som inte kan få de där bra sidorna?". Det är inte konstruktivt och jag vet att det är farligt för mig att tänka sådant. Fast jag känner att jag kan hantera detta utan att vilja dricka idag. Jag försöker se det som sorg över oss istället för att klanka ned på mig själv att jag är en sådan som framkallar det sämsta hos andra människor. Men det är svårt.

Jag lever och frodas, om än mest IRL. Om tre veckor hade jag kunnat checka av ett år som nykter, om det inte hade varit för den där midsommarveckan och dess meningslösa smådrickande. Men jag stampar på så snart är det midsommar igen, och DÅ mina vänner, då ska jag äntligen checka av mitt första hela år som nykterist. Sen kanske jag startar en tråd i den andra forumdelen...

PiL, Dompa, Stigsdotter och alla andra veteraner, ha det fint. Ni andra också så klart!

Jag förstår hur du känner. Jag skrev inget alls här för jag kände att jag inte kunder skriva att jag varit nykter en enda helg. Men så länge ambitionen finns så är det värt att ändå fortsätta läsa, och skriva om man vill. Försök att tänka en dag i taget, kommer det jobbiga tankar i huvudet försök kasta bort dem. Det är värt att sluta dricka, snälla försök igen.

Hoppar in med en morgonkram till en kompis med klös ;-)
Jag blir glad och rörd över dina framsteg som medmänniska.
Jag tror att du håller på att lära dig, att det här med att vara "snäll" inte är att ge människor det de "vill ha", utan att ibland ge dem "det de behöver" ;-)

Ibland, hjälper man människor MER med ett nej, än med att säga ja..

kram /trollis

Tack Berra! Brukar läsa din tråd och gillar dina underfundiga betraktelser ;-D
kram /trollis

Stigsdotter, när jag läser din "sorgbeskrivning" så slår det mig att det är lite som i Ronja rövardotter, när Skalle-Per dör och Mattis blir förtvivlad..
Du har rätt i att ingen av oss, kan hantera någon annans sorg..

Det enda vi kan göra, är att finnas där.. Och för många människor, så gör det SÅ ont,(speciellt om man är van att ha alla "lösningar" till hands) att man backar..

Kanske måste vi också bli mer öppna och precisa i vår kommunikation om VAD vi vill ha för typ av stöd/reaktioner från våra närmaste.. Ingen av oss är ju tankeläsare..?!

Ibland, är det bästa att inte göra något alls,utan sas "jobba med händerna på ryggen" trots det svåra man ser..DET duger ibland riktigt långt!

Jag tror att det hänger ihop med vår självbild.. Och den kan bara vi själva jobba med. Vi kan få feedback, input etc, men det är ju bara vi som vet hur arbetet fortskrider inuti..
Det är vi som väljer våra tankar om oss!

kram /trollis

:))

Glad att du bryr dig.
Blir riktigt glad!
/A

till dig i morgontimmen. Hoppas allt är bra!

Kram / mt

som varit... såg tipset på Carina Bångs blogg just nu.
http://www.mynewsdesk.com/se/view/pressrelease/om-sex-och-kaerleksmissb…

Det verkar som om även detta missbruk börjar lyftas fram vilket förhoppningsvis leder till att det blir mindre skambelagt och därmed lättare att söka hjälp.

Kram! / mt

Två nyktra veckor är en bra idé. Bra också att du talat "klarspråk" - ett steg i rätt riktning!

Ja, vad gör du om han dricker ändå? Eller om du misstänker att han dricker i smyg vilket är en vanlig utveckling i missbruksprocessen. "Magkänslan" - dvs man känner på sig att den andre druckit - är känd här på forumet och brukar vara pålitlig. Vanligt är också att missbrukaren nekar eller slår ifrån sig typ "men då sa han att de minsann aldrig sett sin pappa så packad som de sett sin mamma!"

För de flesta är vägen till insikt lång och inrymmer ett antal bakslag. Det du kan göra är att sätta fokus på dig - hur vill du ha det? Tror du att ni kan återgå dit det var en gång - en flaska vin till maten på helgerna? Du skriver att han blir "så full minst två ggr/v" och undrar om du överreagerar. Det gör du inte!!! Vägen utför i missbruk är lång men blir hastigt brantare.

Det sägs att sluta dricka är ingen konst - konsten är att hålla sig nykter. Två veckor ger er tid att vara nyktra tillsammans. Det kan bli fina veckor. Det kan också bli jobbiga veckor om din man upplever nykterheten påtvingad, om din man är nykter för att du kräver det och det blir ditt ansvar att "hjälpa" honom stå ut. Fundera också över vad sex är/betyder för dig.

Du kanske tycker att jag är negativ och jobbig nu - i så fall kan du lägga det jag skrivit åt sidan. Jag skriver utifrån det jag själv lärt, i synnerhet här på forumet, och vad jag lärt genom att följa andra. En del av mina insikter har gjort riktigt ont men det är också de som hjälpt mig.

Läs här i olika trådar och se var du känner igen dig och välj det du tror och känner att är rätt för dig just nu. Du måste gå din egen väg. Den måste få ta sin tid och du måste göra dina egna erfarenheter så att du känner att du går av egen kraft och övertygelse.

Du och ni har alla möjligheter till ett bra liv!

Den tråd jag tipsade om senast glömde jag att klistra in - här är den:
http://medberoendeinfo.blogspot.com/2011/02/maktloshetmaktfull.html

Styrkekramar! / mt

En liten fundering bara och snälla ta det här rätt. Om jag förstått saken rätt så tar du något SSRI-preparat just nu? Vad jag funderar på är om du (du ska inte svara, bara skänk det en tanke)står på en ganska så låg "underhållsdos". OM du gör det undrar jag om du inte borde prata med din läkare och kanske eventuellt höja doseringen under en period. När jag läser det du skriver så känns du helt enkelt kliniskt deprimerad och det är inte det minsta konstigt med alla förändringar du har gjort där kanske varken själ eller hjärna har hunnit med.
Bara en tanke. Kolla upp det med din läkare om du tror att jag kanske har en poäng.
Kramar
Askan
P.S BRA gjort att du tagit ett steg vidare med beroendemottagningen!

En liten check bara, hur går det idag?, känns det bra?
Kram

Lyckades inte vara nykter denna helgen heller! Träffade goda vänner
och då blev trycket för stort att tacka nej! Så jag vet inte ens vad/om jag
täcks skriva här mer! E nog största loosern på detta forum iaf,
som inte ens klarar av att vara nykter en enda helg!

Jag pratade med min man efter praktfyllan i lördags. Jag berättade igen hur han låter på natten och vad han pysslar med. Jag sa också att han kan sluta föreslå sex när han är full- det kommer inte hända. Jag sa att det låter som att han ska sluta andas när han sover på fyllan och att jag ligger vaken för att höra att han lever.
Han sa att han vet att han är ur form och borde börja träna. Han sa att han ska hålla upp med att dricka i två veckor. Eftersom jag är tacksam för varje dag utan alkohol så uppmuntrade jag det och sa att det var en bra idé. Jag sa också att han ska få ligga extra mycket när han är nykter:)
Så.. Nu får vi se. Idag kom han hem med två vinnare som han fått i present av en kompis som tack för lånet av något. Det tror jag i och gör sig på för rödtjut är inte hans grej. Vinnarna åkte in i skåpet fast jag helst ville slänga ut dem!
Fortsättning följer... Hur gör jag OM han dricker ändå?!

Åh, då är du nog på ditt första möte nu då! Bra jobbat, Miss K!

Skriv gärna och berätta hur du upplevde det.

Kram!
/H.

Klok, vis och så otrilkigt full av liv .
Älskar att läsa det du så väl beskriver.
Du ger hopp, me like!
/A

du ska på möte! Hoppas du känner att du får stöd där. Fundera lite över av vilken orsak det är du som "måste motivera honom att fortsätta vara nykter".
Fint att du hittat en terapeut också även om du får vänta ett litet tag.
Styrkekramar! / mt

Första gången jag sitter ner på hela dagen, jobb, jobb, handla, fixa ärenden, laga nya goda smala maten, diska, iväg till träning med sonen, kolla jympapåsar och läxor..... Äntligen får jag vila en stund.

Tänker när jag läser era inlägg att det här stället är jag så glad att jag tillhör.
Vilka härliga vänner jag har fått här.
Peppning och kloka ord, förståelse och tröst.
Det har sagts förr och jag säger det igen, det här är ett livsforum och alla vi som fallit för A tror jag vill ha ut lite, lite mer av livet och oss själva nu när vi är på väg genom detta.

Någon liten filosofisk tanke som kom flygande är att det är kanske meningen att vi ska kämpa oss igenom detta för att vi klarar det och att vi sedan så småningom får ett meningsfullt liv med ett inre lugn och styrka.

Kanske lite flummigt och svårt att förstå mig, men jag är liksom inte färdigtänkt här....

Hej!
Har du kollat upp hur det är med kvinnohus eller motsvarande i närheten av där du bor?
Finns det ett sådant, ja då har du någonstans att ta vägen.

Kram!
/H.

kära vänner, läs på lite och prova det direkt! Man får äta sej mätt på god mat och det är inte svårt alls!Plåga er inte med pulversoppa och svältdiet! Jag gick ner 10 kg på 10 veckor i somras när jag slutade dricka alkohol och började äta enligt LCHF, eller egentligen GI-rivstart var det. Sen gick det så bra så jag ville inte börja med kolhydrater igen. Min enda motion var timslånga promenader några gånger i veckan och simning. Det tog också bort godis-och vinsuget för mej. Nu är jag på -15 kg efter 5 månader men jag har ätit lite mer mörk choklad och nötter. Det får gå lite långsammare. Jag går ner i sakta mak, har kanske 7 kg kvar. Får se vad jag tycker, helt ok redan!
Man behöver inte äta bacon och ägg på mornarna, jag äter varje morron turkisk yoghurt med bär (blåbär eller hallon) och en hemgjort nötblandning. Det finns lättbakat sesambröd om man måste ha bröd. Anna Halldén har bra recept, det finns på appar också.

... helt tvärtom för mig - har en grym aptit nu när jag har funnit nykterheten... har frossat rejält och det har satt sina spår... som det är dags att ta tag i :-)

i citatet från Göran Larsson

"Alla människor behöver någon inför vilken man duger och är tillräcklig,
om inte annat så inför sig själv." skriver Göran Larsson i "Skamfilad".

..."om inte annat så inför sig själv". Det är viktigt tror jag. Åtminstone för mig. Jag tar fasta på att så småningom duga inför mig själv för det är nog där jag har mitt problem. Om jag inte känner att jag duger tycker ingen annan det heller. Jag brukar söka bekräftelse och stöd utifrån men det är bättre att duga inför sig själv. Om man gör det tror jag också att man är stark nog att formulera vad man behöver och också att be om det från andra.

Jag känner igen mig i detta du skriver: "att där jag som mest hade behövt få mitt stöd var det svårast att få det". Så känner jag också i min relation. Kanske har man olika förväntningar på vilket slags stöd man förväntar sig av varandra i olika situationer. Helt säkert är det så. Och att vi kanske inte alltid berättar vilket slags stöd vi behöver. Fast ändå. Bryr man sig om så försöker man. Jag minns när jag betedde mig irrationellt (och helt normalt tror jag) när min mor dött och min man sa till mig där jag satt på mammas köksgolv bland det hemmagjorda julpyntet och grät: "jag kan inte hantera din sorg". Detta var lite tankar som poppade upp här när jag läste...

"vill se ut som jag känner mig". Jag tycker nästan det är äckligt när jag ser mig själv på foton för jag ser så tjock ut, mycket större än vad jag känner mig!

Och visst är det sant: inte är jag snäll mot mig själv när jag unnar mig?? Det är ju tvärtom! Har beställt den där boken som så många verkar tycka är bra: sockerbomben i din hjärna. Den ska kanske ge lite inspiration (eller fungera avskräckande).

usch, den där muffinsen jag tryckte i mig till fikat växer i halsen...

Tänkvärda och bra är de!

Vad bra med en litteraturlista! Jag har varit mycket hjälpt tycker jag av att läsa alla möjliga böcker som berör alkoholism eller beroende i någon form. Har just läst ut När kalla nätter plågar mig med minnen om hur det var av Jessica Andersson, om hur det var att växa upp med en missbrukande mamma. Den var "bra".