Senaste kommentarerna i forumet

Massor med grattisar, så här litet i efteskott

Ett halvår! Super, Massor med grattis härifrån!

Bra gjort. Jag var nykter alkoholist i 3 år o tog återfall .
Går på beroende, väntar på 12-stegs program igen, men är inte 100% peppad.
Äter Antabus, har vansinniga sug efter vin.
Kämpa på. Livet är värt det.

Som 23 åring tycker jag inte att du ska fastna för mycket i tankar på om eller hur det här kommer vara ett problem för dig hela livet, det går inte att svara på. Försök istället hitta tillbaks till det som gjorde att du lät bli alkohol under en vecka och bygg vidare på det. Att man får problem med alkohol har inget att göra med vilken kvalitet på människan man är, även om det kan kännas så då man har tagit ett felsteg. Som Marianne skrev tidigare så visar du snarare tecken på att vara en stark person som tar tag i de problem som du drabbats av.

/magnus
alkoholhjälpen

Då han inte var kapabel till just någonting.Jag tog hans flaska och han var för svag att stoppa mig.Jag sa att ska du följa flaskan så får du följa mig.Så jag packade ihop honom och hundar i bilen och lite nödtorftiga ombyten och förnödenheter.Sen var han onykter och på rätt gott humör hela kvällen,men drack uppemot 3 liter vätska och svettades som en gris.Dagen efter,läs igår så spydde han och magen kajkade ihop och han fortsatte svettas.men jag var en snäll medmänniska och skällde inte så värst.Han var och är liksom under det strecket nu.Efter två sömnlösa nätter skulle han idag hem igen till sin stuga men han tackade ändå för vistelsen och sa att han mått bra efter omständigheterna att ha sällskap under tillnyktringen.Fortsatt fina möten och samtal då den omtalade muren mellan oss var borta.Det var ju så uppenbart vad som var problemet så det behövdes inga skyddsbarriärer.Nu ska han efter möte med döttrarna försöka att ge dom(sig själv) ett halvårs nykterhet.Jag har också sagt att om han vill landa hos mig istället för att åka vändan förbi systemet så var han välkommen.Det är ju ett löfte jag kan dra tillbaka om jag märker att han sätter sig inom snar framtid.Trots allt,känns det ok och jag mår förhållandevis bra om än lite sliten.

Jag kan rekommendera är Kvinnor som älskar för mycket.Jag får skämsrosor var och varannan sida för att det är mig hon skriver om fast med olika kvinnoöden.Om man kan läsa den öppet och ta till sig budskapet så har man vunnit en hel del.Om du nu inte redan läst den.Att du då trillar dit på en till av samma slag är väl ganska mänskligt.Du vet ju kanske rutinen vid detta laget,lämna eller stanna och kanske bli tvungen att acceptera en hel del som du just lagt bakom dig.
Valet är ju ditt..

Hej Strumpan och välkommen.
Vad bra att du hittat hit. Vi hoppas att du genom forumet kan få möjlighet att ta del av hur andra har gjort i liknande situationer och att du kan dela med dig av dina tankar och känslor. Ibland hjälper det att få sätta ord på det man upplever, saker kan bli tydligare.

vänligen Li-Lo
Alkoholhjälpen

Återfall i förrgår. Blandade med zopiklon. Va helt väck så min pojkvän fick ta hand om mig. Hur orkar man leva med alkoholism... jag är världens sämsta människa. Så mycket ångest. Jag är 23. Orkar inte leva med detta hela livet.

Handlade om hjärnans belöningssystem och hur den reagerar på alkohol med dopaminduschar och sånt , fick även se en film om detta. Jösses vad många saker stämde in på mig alltså, är väldigt glad att det finns denna typ av vård i min kommun.

Idag ringde jag då till AA. Telefonsvarare. Lämnade mitt telnr. En person från AA ringde en halvtimme senare.
Jag hade ett underbart samtal med en behaglig människa som varade över en halvtimme. Jag fick svar på de frågor jag undrade över. Dagen efter jag kommer hem så är det dags för mitt första möte. Det känns lite märkligt men jag ser fram emot det. Försökte få tag i M men hon svarade inte så jag mailade henne. Svaret jag fick; "Jag blir så stolt över dig, alldeles varm i hjärtat."

Tyvärr kan vi inte tillåta delning av e-post adresser på alkoholhjälpens forum. Därför har jag tagit bort din adress från inlägget ovan.

/magnus
alkoholhjälpen

Ja absolut! Låg dock ikväll och funderade på en sak jag sa igår. När jag pratade med min kompis om att planera in drickandet i förväg så utgick vi ifrån max 4 enheter per dag/två dagar på semestern. Jag sa "Ja men man kan ju köpa en flaska vin och dela på en dag.................och varsin öl". Faktum att jag bara klämde in den ölen för att hålla mig till antal enheter (fast i överkant) påminner mig lite om mitt gamla levnadssätt....maxa. Varningstecken?

Tack aeromagnus och MåBättre för era kommentarer! Vi ligger till kaj idag så jag har mobtel kontakt så idag ska jag ringa AA. Jag har ett par frågor och behöver veta lite mer. Jag gör ett inlägg om samtalet ikväll.

Intressanta frågor, MåBättre.
Det är alltid jobbigt att åka hemifrån men när jag är ombord så går det bra. Att vara borta i fyra veckor är lite som rehab. Jag kan koppla bort alla problem som jag dras med hemma, alltså alkohol och ångest.
Det händer att jag tänker på att dricka då jag är ombord, hur gott det skulle vara med en wirre. Det sker när det varit extra tufft på jobbet en dag. Dåligt väder, något allvarligt har gått sönder i maskinrummet, beställningar och ekonomi som inte flyter på som det ska och så vidare. Men tanken på sprit försvinner lika fort som den dök upp.
Jag vet inte vad som triggar igång det? Förmodligen är det första glaset på flygplatsen som startar det hela. Man säger "adjö" under glada former till sina kollegor och så flyger vi åt olika håll. Det är då det brukar börja. Annars tror jag att det är rastlösheten och ångesten som får igång mig hemma. Alkohol är en bra ångestdämpare för stunden men som resulterar i mer ångest.
På din fråga om jag anser på riktig att jag har problem så är det ett tveklöst "ja". Jag har allvarliga problem. En rattfylla, två besök i fyllecell, förlorat många bra kompisar, pissat ner mig i sömnen är bara ett par bevis för att bekräfta det. Nej, jag känner mig inte pressad av M. Jag vill, måste och behöver ta tag i mina problem. M har verkligen försökt hjälpa mig och hon står bakom mig helt och fullt och det känns bra.

Jag har läst mycket om alkoholism på nätet och kommit fram till tre punkter. Ett; Jag har märkt att fyllorna blir värre och värre. Får jag inte stopp på det snart så kommer något riktigt illa att ske. Två; jag kan inte sluta dricka på egen hand. Jag har försökt men det funkar inte. Tre; Jag måste hitta på något vettigt att pyssla med när jag hemma och jag har kommit på en hel del som jag ska ta tag i.

Tack för att du orkat läsa mitt inlägg.

Varannan cola och varannan öl. Fixar du det?

Har suttit nu - jag vet inte hur länge - och läst igenom tråden från början till slut. Jag måste börja med att säga att jag är väldigt imponerad över ditt mod redan i början MåBättre! Att du gav behandlingen en chans trots att du verkade skeptisk. Jag blir nyfiken, vad är det för behandling och hur kom du i kontakt med den? Vad är kriterierna? Och hur känner du inför hela den erfarenheter såhär i efterhand?

Jag blev glad när du, halvvägs genom tråden någonstans, tog upp skillnaden mellan självförtroende och självkänsla. Är själv övertygad om att detta är något alla människor borde sätta sig in i, med eller utan alkoholproblem. Tack för att du delar med dig så ärligt och öppen om din resa!

Kram
EGFM

Spanien om en vecka och jag funderar fram och tillbaka om det ska vara helt utan A eller inte. Denna helgen kommer att bli min första vita helg på flera år och det känns bra, nästan pirrigt. Kanske borde man fortsätta på det spåret och inte dricka något på semestern? Jag åker med en nära vän som jag gjorde införstådd med situationen idag. Hon var mycket stöttande och föreslog att vi inte drack alls, inget henne emot. Hon föreslog även att vi - om vi avsåg dricka lite vin en kväll - bestämde detta redan i förväg och planerade kring det.

Funderar....

Jag känner igen mig hårt..var nykter 1år för två år sedan...idag önska jag att jag var kvar på det spåret.....börja gå på aa tänkte fan gör jag här,,,sedan gick en vecka och jag börja inse ,,vad de säger är precis det jag har i huvudet...sen gick halv år mindre grubblerier troligen för att jag inte drack och hade ingen ångest... depretion fick jag efter jag drack....tunga tankar,.i början gjorde det mig lugn,,sen blev suget värre,,,rastlösheten större.. fick adhd diagnos för 2år sedan...aha försöker dämpa rastlöshet med dricka. jobb liknar dig,,,sjukskrivit mig,,och det har lett till att bollen rullat åt fel håll.....tjejen och jag bröt,,gissa jag drack... [epost borttagen] om du vill mail,,jag ska börja gå på aa igen så jag får det inprentad,,att jag ska inte dricka...... min polare festa för 2år sedan,,skulle hoppa från en mindre avsatts under en festkväll vid grillen,,han bröt benet,,,men ack gick ej fixa det amputera under knät...när jag träffar honom inser jag att desstå fler dagar jag är nykter dässtå bättre kommer jag känna mig och må....ryggen fri liksom....som sagt mail hacka på aa ...men drick ej mvh Alex ska träffa läkare på fredag om att pröva en adhd medicin,,fin njutnig i barnet var närvarande,,bärräta för tjejen,,då kanske hon fattar varför du inte vart helt närvarande och du kommer bli starkare lovar dig

Har själv varit med om liknande,tror att många kan bli obekväma av att man är nykter och oftast är det ju som sagt de med egna alkoholproblem. Samtidigt är det nog fortfarande ett obekvämt ämne för oss också då man känner sig lite trängd.. Vet inte om du förstår men hoppar vi fram några år i tiden så kanske vi inte ens skulle ha tänkt på att frågan ställdes..!? Men jag håller med, vissa idioter bryr man sig inte så mkt om då man känner att det bara är alkoholen som de vill åt..

Gällande sina riktiga kompisar så känner jag nog ganska lika som du men försöker tänka att "helheten" blir så himla mkt bättre. Jag orkar höra av mig och bry mig, oavsett vilken dag det är. Det blir inga onödiga bråk eller missförstånd. Jag är bara jag och det räcker fasen jäkligt långt har jag märkt..

Jag tror faktiskt helt ärligt att vi ligger lite före vår tid. Folk kommer inte dricka så mkt som det görs idag. Jag kan nästan tänka att jag är lite privilegierad som slipper dricka och bara kan fokusera på min hälsa och saker som får mig att må bra.

Kramar och extra styrka till en redan stark tjej!

Hej Bercat och välkommen hit! De flesta är "rädda" för AA innan de varit där, det är lätt att hitta på ursäkter för att slippa ta tag i sina problem..Men tycker det är toppen att du tänker testa och våga gå på flera olika för ibland kan det ta ett tag innan man hittar en grupp som man trivs med, kanske finns det fler sjömän där också.. ;) Jag är absolut inte religiös men man måste som hitta sitt egna sätt att tolka AA:s budskap. Tex sinnesrobönen ger mig stöd att tänka att jag kanske vill dricka men att jag nog måste acceptera att det inte fungerar för mig, precis som att en nötallergiker vill äta nötter men inte kan..

Trivs du bra på jobbet då och att vara bortrest så länge emellanåt? Funderar du mycket på att just dricka medans du är ute på jobb eller vad är det som triggar igång dig när du åker hem? Anser du på riktigt att du har problem själv eller känner du dig pressad av din sambo på något vis?

Blev många frågor och du behöver inte svara på nån om du inte vill, kan ju kanske vara intressant att fundera på iaf..

Allt kommer bli bra och var stolt över dig att du försöker!

/MåBättre

Tack kära Meredith och MåBättre! Jag firar mina framgångar genom att inte ta ett glas alkohol.

Nu är jag precis hemkommen efter jobbmiddag där vi var tillräckligt få för att hela bordet skulle kunna vara med i en konversation och samtidigt tillräckligt många för att ha flera diskussioner igång samtidigt. Självklart fick jag frågan om alkoholen när hela bordet uppmärksammat lyssnade på varför jag inte vill dricka vin. Men jag sa helt sonika att jag insett att jag inte tycker om vin. Inga följdfrågor på det. Det som slog mig är ju hur otaktiska människor är. De som frågar, har de inte en tanke på att det kan ligga något känsligt bakom anledningen till att någon väljer a-fritt?! Whatever, den typen av sammanslutningar har jag oftast lättast att hantera eftersom det är människor som jag egentligen inte bryr mig om vad de tycker och det finns inget i världen som de skulle säga som skulle få mig att tvivla på mitt beslut. Däremot så är det en annan femma med de nära vännerna som jag känner ett större ansvar mot att vara en social och glad skit. Men jag lär mig handskas med dem med vad det lider. :)

Svåra val kräver tid och grundlig tanke

Känner din förtvivlan. Jag velade också. I flera år först i hans onykterhet. Men efter boken HappyHappy som är flera kvinnors berättelser om skilsmässor + Märta Tikkanens ”Århundradets kärlekssaga” som jag försökte läsa högt för min då nyktre man , och fick till svar : hon har ju inte fattat nånting + en hederlig kärleksroman fick jag nog.
Köpte mig en låda tepåsar som jag visste att det bara var jag som ville ha av och sen beslöt jag att vara skild innan den var slut. Så vissa frustrerade dagar drack jag många koppar te medan harmoniska dagar inget alls. Det blev en sorts hävstång som jag kontrollerade. Men med ett slut. Låter kanske helt knasigt. Men det fungerade.
När jag läser vad du skrivit lever du fortfarande hans liv. Du anpassar dig efter vad han tycker o vad han kanske kommer att tycka. Som du gjort i många många år. Men vad tycker du då? Är inte ditt tyckande viktigast i ditt liv? Är inte vad du känner viktigast i ditt liv? Vad någon annan känner kan ju inte komma före , eller? Detta tog det lång tid för mig att se. Att mina känslor o åsikter inte var värda något. Inte ens för mig själv.
Jag tar mig friheten att kopiera in en text från det här forumet som jag bär med mig varje dag ( tack Lelas tror jag det var )
Jag är Jag därför att Jag är Jag.
Och Du är Du för att Du är Du.
Men om Jag är Jag därför att Du är Du.
Så är Jag inte Jag längre

Kram

Jag kan lova dig att dina farhågor om AA inte kommer besannas, Jag tror du målar upp dessa för att ha ett skäl att inte gå pga rädsla. Visst man pratar om herren men inte på ett religiöst sätt. Det är ingen som dömer dig alla där är i samma båt oj ursäkta det taskiga skämtet hahaha. Man välkomnas sedan går man laget runt med en kort presentation. Meningen med detta är att du ska få ett namn. Jo man säger "Hej jag heter Karl-Arne och jag är alkoholist" men det behöver man inte säga, räcker med namnet. Sedan får man om man vill prata om sig själv eller lyssna. Ingen kommer döma dig och jag vet efter mitt första möte att jag gick stärkt ur det.

För det första så måste du sluta att skuldbelägga dig så mycket. Visst , vet att det är svårt och vi människor är självkritiska. Blir inte bättre av att du nedvärderar dig. Jag har en lapp på kylskåpet som jag läser på varje dag. Det är 10 positiva saker om mig själv. Det gäller att bygga självkänslan. Jag har ingen erfarenhet av tabletter men det är ju ett missbruk som vilket som. Alkoholen ger ångest och jag tycker att du ska börja där. Har du svårt att sluta dricka kanske antabus är en lösning tills du mår bättre. Försök att ha din dotter som en drivkraft och ett mål. Du vet ju själv att du inte vill att din dotter ska ha en mamma som missbrukar. Ha kortsiktiga mål.

Åh välkommen hit! Du har tagit ett första steg mot att ta dig ur skiten genom att skriva här. Modigt! Vi är många som lider på samma sätt som du men här får man stöd utan moralpekpinnar. Vi VET att vi gör fel som berusar oss men har svårt att stå emot och det påverkar vårt liv väldigt negativt. Läs här på forumet ofta ofta! Det är mitt tips just nu. Ska skriva mer sen (ska träna nu) men läs här och känn gemenskapen. Grattis till bebisen också! Ha det bra så länge vi hörs! :)